Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om restitution av tull för stärkelse, använd för tillverkning av sirap.

1921-06-02 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1921:49, Betänkande, i anledning av väckt motion om restitution av tull för stärkelse, använd för tillverkning av sirap.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

1

Nr 49.

Ankoxn till riksdagens kansli den 2 juni 1921 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

restitution av tull för stärkelse, använd för tillverkning

av sirap.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, Antonsson, Wijk, Gustaf Nilsson, K. A. Nilson, Örne,

Åhlmans Olof Olsson, Eriksson i Grängesberg, Olsson i Kullenbergstorp,

Olsson i Ramsta, Lithander, Johansson i Kullersta*, Rune*, Björnsson*,

Vennersten*, Grevesmiihl*, Sköld, Kant, Lövgren i Nyborg och

Brännström.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 191, har herr Höglund hemställt, »att riksdagen ville

bevilja tillverkare av sirap ur utländsk stärkelse restitutionsrätt för av

dem erlagd tull för stärkelsen, om av generaltullstyrelsen för ändamålet

utfärdade kontrollbestämmelser efterkommas».

Då 1913 års riksdag i anledning av en av lvungl. Maj:t framlagd

proposition, nr 35, vidtog viss sänkning av tullsatserna för socker,

beslutade riksdagen samtidigt, i enlighet med vad Kungl. Maj:t i sådant

hänseende föreslagit, att sänka tullen för sirap (rubrik 161) från 10 öre

till 5 öre för kilogram. Någon nedsättning av tullen för stärkelse (rubrik

83), vilken sistnämnda tull, tillkommen i syfte att skydda den inhemska

tillverkningen av stärkelse ur svensk potatis, utgjorde och alltjämt

utgör 20 öre för kilogram, ifrågasattes därvid icke. Anledning att avväga

tullsatsen för stärkelse efter tullsatsen för sirap ansågs uppenbarligen

icke föreligga, alldenstund stärkelse då icke i avsevärd grad utgjorde

råvara vid den svenska sirapstillverkningen. För nämnda tillverkning,

vilken bedrevs allenast av svenska sockerfabriksaktiebolaget, kommo nämligen,

på sätt motionären erinrat, sockerbetor till användning såsom den

huvudsakliga råvaran, under det att glykos eller stärkelsesirap, som framställes

av stärkelse, endast i obetydlig mängd plägade tillsättas för att

förekomma kristallisering av varan. Inom sakkunniga kretsar då för tiden

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 42 käft. (Nr 49.) 1

Utskottet.

Historik.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Motionen.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

torde man hava ansett överhuvud omöjligt att framställa eu tillfredsställande

sirap huvudsakligen ur glykos. Ett uttryck för en sådan uppfattning

gav i motiveringen till en vid 1914 års senare riksdag avlåten

proposition (nr 232) om vissa ändringar i sockerbeskattningsförordningen

och tulltaxan dåvarande chefen för finansdepartementet, då han anförde:

»Det torde knappast finnas någon som helst utsikt att vinna avsättning för

sirap, uppblandad med mer svensk stärkelsesirap än som är behövligt för att hindra

sirapens kristallisation samt för att förbättra smaken å vissa kvaliteter betsirap.»

I den föreliggande motionen har anförts, att det numera lyckats

att vid en år 1914 anlagd glykosfabrik (Aktiebolaget svenska stärkelseintressenter)

framställa samt att inom landet vinna avsättning för en

sirap, innehållande mer än 50 procent stärkelsesirap. Vidare har motionären

anfört följande:

»Under tiden 1 september 1919 till 1 oktober 1920 framställdes sålunda vid

nämnda fabrik sådan sirap, innehållande ej mindre än 4 miljoner kilogram stärkelsesirap.

Kolhydratbalten i sådan sirap är lika hög som i bästa sockersirap.

Under sådana förhållanden synes det mig vara oriktigt, att utom landet tillverkad

sockersirap åtnjuter ett betydande skydd gentemot inom landet till större

delen av stärkelse tillverkad sirap av lika god beskaffenhet.

Då emellertid näppeligen varken en sänkning av den nuvarande stärkelsetullen

till 5 öre eller en höjning av sirapstullen torde kunna ifrågakomma, anser

jag det lämpligast att vid tillverkning av sirap ur utländsk stärkelse bevilja tullrestitution

av den för råvaran, stärkelse, erlagda tullen.

Detta torde vara så mycket lättare att genomföra, som Kungl. Maj:t redan

i ett fall vid tillverkning av sirap ur utländsk stärkelse beviljat sådan tullrestitution

vid sirapens utförsel ur riket. Den härvid erforderliga kontrollen utövas av generaltullstyrelsen.

Den inhemska potatisodlingen och stärkelseindustrien beröras icke av en

dylik tullrestitution, enär förut under normala tider aldrig någon inhemsk stärkelse

i avsevärd mängd använts som råmaterial för sirap. Dessutom kan stärkelse aldrig

under normala tider tänkas kunna framställas inom landet så billigt, att densamma

skulle kunna användas till en inhemsk fabrikation av sirap i konkurrens med utlandet.

»

Vid motionen finnes fogad en promemoria, som innehåller, bland

annat, utdrag ur det anförande till statsrådsprotokollet, som åtföljde

ovan omnämnda proposition nr 35 till 1913 års riksdag. I nämnda

anförande finnes meddelad en sammanställning av siffror för den inhemska

produktionen samt för importen av sirap under åren 1907—1911.

Under åberopande härav har motionären slutligen anfört, att det av

honom framställda förslaget avsåge att möjliggöra, att större delen av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningmtskottets betänkande Nr 49. 3

den normala sirapsimporten, vilken enligt nämnda sammanställning utgjorde

14,909,000 kilogram, skulle kunna tillverkas inom landet,

I anledning av förevarande motion har bevillningsutskottet i grundlagsenlig

ordning utverkat Kungl. Maj:ts befallning

dels till generaltullstyrelsen att avgiva utlåtande över motionen

samt att därvid, bland annat, ej mindre yttra sig angående möjligheten

och sättet att åstadkomma betryggande, kontroll vid sådan tullrestitution

som i motionen åsyftas, än även avgiva förslag till avfattning av erforderliga

bestämmelser i ämnet,

dels till 1921 års sockersakkunniga att över motionen avgiva det

yttrande, vartill de sakkunniga kunde finna densamma giva anledning,

dels ock till den av Kungl. Maj:t den 5 maj 1916 tillsatta livsmedelslagstiftningskommittén

att likaledes avgiva det yttrande, vartill

kommittén kunde finna motionen föranleda.

De utlåtanden, som med anledning härav avgivits och numera överlämnats

till bevillningsutskottet, finnas i transumt såsom bilagor fogade vid

detta betänkande. Sockersakkunniga och livsmedelslagstiftningskommittén

hava var för sig förklarat sig från sina särskilda utgångspunkter icke

kunna förorda bifall till motionen. Bevillningsutskottet har ytterligare

tagit del av två till utskottet inkomna skrifter, i vilka Aktiebolaget svenska

stärkelseintressenter, närmast med anledning av livsmedelslagstiftningskommitténs

och sockersakkunnigas ovannämnda utlåtanden närmare utvecklat

de i motionen framförda synpunkterna, ävensom av ett vid den

ena skriften fogat yttrande av professorn i kemisk teknologi vid tekniska

högskolan Carl Kullgren.

På sätt generaltullstyrelsen i sitt i ämnet avgivna utlåtande erinrat,

är restitution av tull för utländsk vara, som använts inom landet för

framställning av annan vara, enligt vår tullagstiftning i regel icke medgiven

i andra fall än då den framställda varan exporteras. Den form

av tullrestitutionsrätt, som omförmäles i § 12 tulltaxeförordningen och

vilken gäller restitution av tull för materialier till nybyggnad, förbyggnad

eller reparation inom riket av fartyg m. m., utgör härifrån ett

undantag, i det att sistnämnda rätt icke är bunden vid villkoret om

export. Den gäller nämligen, vare sig fartyget är svenskt eller utländskt.

Men denna restitutionsrätt är betingad av särskilda förhållanden. I

sådant hänseende framhåller generaltullstyrelsen, att restitutionsrätt för

skeppbyggnadsmaterialier införts i syfte att bereda uppsving inom det

svenska skeppsbyggeriet och är avsedd att bereda den svenska skepps
-

Utredning.

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

byggnädsnäringen stöd vid konkurrens med motsvarande utländsk industri.

Detta undantag är särskilt påkallat med hänsyn till fartyg, vilka

gå i utländsk fart. För övrigt har, enligt vad generaltullstyrelsen vidare

meddelat, vid åtskilliga tillfällen blivit ifrågasatt, huruvida icke denna

lagstiftning, då den i sin nuvarande form innebure en premiering för

användning av utländskt material till skeppsbyggnad, borde omläggas

på annan grund. I anledning härav anser styrelsen bestämmelserna i

§ 12 tulltaxeförordningen icke lämpligen kunna åberopas såsom särskilt

stöd för införande av den i motionen ifrågasatta restitutionsrätten, som

ju hänförde sig till ren förädlingsverksamhet.

Bevillningsutskottet delar denna av generaltullstyrelsen uttalade

uppfattning. Medgivandet av rätt till tullrestitution under de villkor,

som i motionen ifrågasatts, skulle i själva verket innebära införandet i

vår tullagstiftning av en nyhet, som är för densamma främmande. Några

omständigheter, som skulle kunna motivera eu sådan undantagsställning

för stärkelsesirapsindustrien, hava enligt utskottets mening icke förebragts.

Det skulle därför vara att förvänta, att, därest denna industri

erhölle den ifrågasatta förmånen, även andra industrier kunde göra

gällande berättigade anspråk på understöd i motsvarande form.

För övrigt vill utskottet framhålla, att förevarande spörsmål nära

sammanhänger med frågan om tullskydd för stärkelsehaltiga preparat,

en fråga, som givetvis kommer att bliva föremål för prövning av tulloch

traktatkommittén.

Vid nu angivna förhållanden har utskottet icke ansett sig kunna

tillstyrka motionen eller förorda åtgärder i dess syfte.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion II: 191 av herr Höglund,

om restitution av tull för stärkelse använd för tillverkning

av sirap, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 2 juni 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

5

Bilaga 1.

GENERALTULLSTYRELSEN.

Till riksdagens bevillningsutskott.

Rätt till restitution av erlagd tull för utländsk stärkelse, som använts till

framställning av glykos, har av Kungl. Maj:t medgivits aktiebolaget Svenska stärkelseintressenter

genom resolution den 1 oktober 1920, varav avskrift här bilägges.

Detta medgivande, vilket lämnats jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, är

emellertid, såsom sagda författningsrum förutsätter, inskränkt att gälla endast vid

utförsel av sålunda framställd glykos. I en särskild ansökning har bemälda bolag

hos Kungl. Maj:t anhållit om restitutionsrätt jämväl för tull för sockersirap, då

sådan blivit använd såsom tillsats till nämnda fabrikat. Kungl. kommerskollegium

och kungl. generaltullstyrelsen, som denna dag avgiva underdånigt utlåtande över

nämnda ansökning, tillstyrka resolutionens utsträckande att omfatta restitutionsrätt

även i sist omförmälda fall.

Någon författningsbestämmelse, enligt vilken rätt till motsvarande tullrestitution

beträffande utländsk stärkelse, använd till framställning av glykos (stärkelsesirap)

för förbrukning inom landet, skulle kunna medgivas, finnes icke.

De fall, då restitution av tull för utländsk vara, som inom landet använts

till framställning av annan vara, må åtnjutas eller kan medgivas (»tullfri förädlingsrörelse»),

äro angivna i § 13 tulltaxeförordningen, och gälla samtliga endast

under det villkor, att den framställda varan exporteras. Enär sålunda all tullfri

förädlingsrörelse är begränsad till sådana fall, då den förädlade varan utförts ur

landet — eller jämlikt § 13 mom. 7 tulltaxeförordningen i och för sådan utförsel

upplagts på restitutionsupplag — finnes för närvarande icke någon motsvarighet till

den restitutionsrätt, som i motionen blivit ifrågasatt.

Visserligen finnes en form av tullrestitutionsrätt, nämligen den i § 12 tulltaxeförordningen

omförmälda rätten till restitution av tull för materialier till nybyggnad,

förbyggnad eller reparation inom riket av fartyg m. m., vilken icke är

bunden vid villkoret om export, enär restitutionsrätten gäller vare sig fartyget —

respektive i mom. 2 av samma § omförmälda föremål — är svenskt eller utländskt.

Restitutionsrätten för skeppsbyggnadsmaterialier infördes i syfte att bereda uppsving

inom det svenska skeppsbyggeriet och är avsedd att bereda den svenska

skeppsbyggnadsnäringen stöd vid konkurrens med motsvarande utländsk industri.

Vid åtskilliga tillfällen har emellertid blivit ifrågasatt, huruvida icke denna lagstiftning,

då den i sin nuvarande form innebure en premiering för användning av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

utländskt material till skeppsbyggnad, borde omläggas på annan grund. I anledning

härav kunna enligt styrelsens förmenande bestämmelserna i § 12 tulltaxeförordningen

icke lämpligen åberopas såsom särskilt stöd för införande av den i motionen

ifrågasatta restitutionsrätten, som ju är att hänföra till ren förädlingsverksamhet.

Förutom de i ovanberörda §§12 och 13 tulltaxeförordningen angivna fall

kan enligt nämnda förordning restitution av rätteligen debiterad och erlagd tullavgift

endast förekomma i de i andra stycket av § 11 därstädes omförmälda

undantagsfall. Första stycket i samma § innehåller nämligen den allmänna bestämmelsen,

att sådan tullavgift icke må restitueras, även om varan återutföres.

Genom särskilda författningar är emellertid restitution av tullavgift medgiven i

ytterligare två fall. Det ena av dessa, nämligen den i § 43 mom. e tullstadgan

omförmälda restitutionen till järnvägsstyrelse av förskotterad tull för vara, vilken

icke av godsets adressat blivit utlöst, kan dock icke jämställas med de övriga

formerna av tullrestitution och är icke att räkna såsom något undantag från bestämmelsen

i § 11 tulltaxeförordningen. Godset har nämligen icke kommit adressaten

tillhanda och järnvägens befattning med godset är endast grundad på dess

ställning såsom ombud för den utländske avsändaren. Den andra nu avsedda

restitutionsformen är den rätt till tullrestitution i vissa fall vid återutförsel av utländsk

vara, som är medgiven genom kungl. förordningen om sådan restitution den 13

december 1912 (Svensk författningssamling nr 355). Denna restitutionsrätt, som

endast kan lämnas handelsidkare (»handelsrestitutionen»), gäller blott vara, som

icke efter införseln undergått någon bearbetning eller förändring, och angives i

författningen såsom ett undantag från § 11 tulltaxeförordningen.

Därest den nu ifrågavarande motionen anses böra vinna avseende, torde bestämmelserna

om den däri avsedda restitutionsrätten böra, liksom rätten till handelsrestitution,

givas formen av undantag från nyssnämnda författningsrum.

Beträffande själva sakfrågan, huruvida med hänsyn, å ena sidan, till gällande

tulltaxas bestämmelser angående tull för stärkelse, sirap och stärkelsesirap samt,

å andra sidan, till stärkelsesirapsindustrien och de industrier och näringar, på vilka

ett dylikt medgivande skulle utöva inflytande, skäl må anses föreligga för bifall

till motionen, därom torde generaltullstyrelsen icke hava att göra något uttalande.

Styrelsen anser sig endast böra framhålla, att, därest det begärda stödet finnes

böra givas stärkelsesirapsindustrien genom ett inslående på den förut icke beträdda

vägen att medgiva rätt till restitution av tull för råämnen till varor för inrikes

förbrukning, det väl icke torde vara uteslutet, att andra industrier finnas, vilka

kunna komma med lika berättigade anspråk på understöd i motsvarande form för

sin verksamhet.

Rörande frågan, vilka kontrollbestämmelser, som skulle knytas till ett eventuellt

medgivande av den begärda restitutionsrätten, får styrelsen till en början

erinra, att de i Kungl. Maj:ts ovanberörda resolution den 1 oktober 1920 angående

restitutionsrätt för aktiebolaget Svenska stärkelseintressenter fastställda kontrollbestämmelser

äro avfattade i enlighet med de principer, som i allmänhet blivit

följda av Kungl. Maj:t vid utfärdande från och med den 25 juni 1917 av resolutioner

angående restitutionsrätt jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen. Dessa

principer, som kunna sägas ytterst vila på det enligt kungl. kungörelse den 11 juni

1915 (Svensk författningssamling nr 252) införda tillägget till första stycket i sagda

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

författningsrum, att rätt till tullrestitution enligt detta moment endast må lämnas

åt näringsidkare, som är känd såsom synnerligen redbar och solid samt i övrigt

prövas lämplig, äro närmare utvecklade i ett kungl. brev till generaltullstyrelsen

den 2b juni 1917 av den lydelse, som framgår av generaltullstyrelsens cirkulär den

11 juli samma år, varav ett tryckt exemplar här bilägges. Härjämte bifogar

styrelsen styrkt avskrift av det utlåtande med förslag till kontrollbestämmelser,

som tullkammaren i Karlskrona avgav den 24 mars 1920 i anledning av den ansökning

från aktiebolaget Svenska stärkelseintressenter, som föranledde omförmälda

resolution. I denna grundas restitutionsrätten på bolagets egna, på i resolutionen

angivet sätt styrkta viktuppgifter, och tullkammarens kontrollverksamhet är beträffande

varans framställning inskränkt till vissa på obestämda tider företagna

åtgärder till kontroll av bokföring och fabrikation. Sedan exportvaran angivits till

utförsel, är den emellertid underkastad liknande kontroll som oförtullat gods.

Tullkammaren i Karlskrona, från vilken generalstyrelsen i nu föreliggande

fråga infordrat utlåtande, som därhos bifogas, har däri, efter ett referat av kontrollåtgärderna

enligt Kungl. Maj:ts förenämnda resolution den 1 oktober 1920, anfört,

att, därest restitutionsrätt skulle beviljas tillverkare av till inrikes förbrukning avsedd

stärkelsesirap för av dem erlagd tull för den vid fabrikationen använda stärkelsen,

kontrollen från tullverkets sida för att bliva effektiv kunde vinnas endast

genom daglig tillsyn å fabriken av tulltjänsteman under den tid utländsk stärkelse

där användes för ifrågavarande fabrikation. Innan den omläggning av de principiella

villkoren för restitutionsrätt enligt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen, som

omförmäles i nyssberörda kungl. brev den 25 juni 1917, blev vidtagen, förekom i

vissa fall vid medgivande av sådan restitutionsrätt påbjudande av dylik offentlig

kontroll. Så skedde t. ex. beträffande tillverkningen av punsch för export. Huru

villkoren i sådant fall avfattades, framgår av bilagda avskrift av resolution den 24

november 1911 för firman J. Cederlunds söner. I ett speciellt fall är emellertid

tillverkning under offentlig kontroll i författning påbjuden såsom villkor för restitutionsrätt,

nämligen genom bestämmelse i andra stycket av § 1 i kungl. förordningen

angående restitution av erlagd sockerskatt eller befrielse från sådan skatt för socker,

som använts vid tillverkning av exportvaror, den 15 maj 1908 (Svensk författningssamling

nr 37) därest restitution av sockerskatt önskas efter den kvantitet socker,

som i och för tillverkningen bevisligen blivit använd.

I likhet med tullkammaren i Karlskrona anser generaltullstyrelsen, att vid

ett bifall till motionen såsom villkor för restitutionsrätt bör föreskrivas, att över

tillverkningen skall genom tullverket utövas fortlöpande kontroll. Denna kontroll

bör gälla åtgången därvid av vederbörligen införtullad utländsk stärkelse och utlämnandet

till fabrikanten av sålunda framställd stärkelsesirap. Fastställandet av

de närmare föreskrifterna angående ordnandet av denna kontroll torde dock lämpligen

böra överlåtas åt Konungen.

Ett eventuellt bifall till motionen skulle i enlighet med vad styrelsen sålunda

anfört kunna givas förslagsvis följande form.

Utan hinder av bestämmelsen i § 11 av nådiga förordningen med

tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 må tillverkare av stärkelsesirap

(glykos) vid varans utlämnande från fabriken åtnjuta rätt till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

restitution av erlagd tull för utländsk stärkelse, som blivit använd vid

sådan tillverkning, under villkor att tillverkningen sker under fortlöpande

kontroll från tullverkets sida på sätt av Konungen närmare föreskrives.

Stockholm den 29 april 1921.

Under generaltulldirektörens frånvaro:

GUSTAF BERGENSTJERNA.

Ivar Kullgren.

Bilaga 2.

Till riksdagens bevillningsutskott.

Genom beslut av statsmakterna hava de båda sockerfabriksaktiebolagen tillförsäkrats

garanti för täckning av godkända kostnader för inköp och förädling av

1919, 1920 och 1921 års betskördar. För att skydda staten för eventuella förluster

på grund av dessa garantier har den utländska konkurrensen måst utestängas

medelst införande av importmonopol å socker under garantitiden. Beträffande sirap

har visserligen ansetts att införselmonopol ej skulle vara nödvändigt, men å andra

sidan ligger det givetvis i statens intresse, att bolagens försäljningsmöjligheter för

sirap icke genom särskilda, nya anordningar under garantitiden påverkas i ogynnsam

riktning. Försäljningen av sirap, liksom bolagens övriga verksamhet, beröres

nämligen av den lämnade garantien. Ur denna synpunkt sett torde det näppeligen

vara förenligt med statens intresse, att den i motionen begärda åtgärd vidtages

under garantitiden.

Utan att ingå på frågan i vad mån den ifrågavarande produkten, stärkelsesirap,

verkligen kan konkurrera med sockersirap, och om produktionen av den förra

är förtjänt av särskild uppmuntran, ha sakkunniga dock ansett sig höra framhålla

den nu föreliggande frågans sammanhang med de statliga anordningarna på vår

sockermarknad, enär det torde vara denna synpunkt, som närmast berör sakkunnigas

allmänna uppdrag.

Härtill kommer att så länge tull över huvud taget är gällande för viss

vara — i detta fall stärkelse — torde det böra föreligga alldeles särskilt bärande

skäl för att bereda visst industriföretag, som förarbetar varan, sådant allmänt

undantag från den gällande tullbestämmelsen, som i motionen åsyftas. Några

dylika skäl hava i detta fall icke förebragts, och sakkunniga äro för övrigt icke

övertygade om, att konsumtionen — som torde kunna fullt tillgodoses med socker
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

sirap till för närvarande relativt gynnsamma pris — finge något egentligt gagn av

att det i motionen åsyftade företaget tillerkändes förmånen av tullrestitutionen.

Sakkunniga hava alltså ansett sig icke hava anledning förorda motionens

bifallande.

Stockholm den 26 april 1921.

Å sakkunnigas vägnar:

AXEL von SNEIDERN.

Carl Mannerfelt.

Bilaga 3.

Till riksdagens bevillningsutskott.

Då kommittén ansett sig hava anledning antaga, att syftet med motionens

remitterande till kommittén i första hand varit att erhålla upplysning om den i

motionen omförmälda varans sammansättning och beskaffenhet, har kommittén anmodat

sin sakkunniga kemist docenten vid tekniska högskolan, civilingenjören Th.

Sundberg att undersöka densamma; och får kommittén härmed överlämna ett av

docenten Sundberg till kommittén härom avgivet yttrande.

Såsom härav framgår, har det i allmänna handeln inköpta provet av varan

i fråga visat sig innehålla ej mindre än omkring 72 procent glykos med en icke

obetydlig tillsats av sackarin. Om också glykos i och för sig måste anses för en

fullt oklanderlig produkt, som särskilt vid karamellfabrikationen äger en icke ringa

betydelse, lärer en sirap, vid vars framställning använts en så stor mängd glykos

som i förevarande fall ägt rum, och vilken icke torde kunna uppfylla det med densamma

avsedda ändamålet att brukas såsom sötningsmedel med mindre densamma

blivit tillsatt en icke obetydlig mängd sackarin, icke kunna betraktas som ett tillfredsställande

ersättningsmedel för socker, vilket väl dock måste anses utgöra den

förnämsta uppgiften för en vara, som i den allmänna handeln betecknas såsom

sirap. Enligt kommitténs mening föreligger sålunda här ett fall, då en vara säljes under

viss benämning, som ger densamma sken av att utgöra ersättningsmedel för ett

annat livsmedel, utan att densamma uppfyller de fordringar, man har rätt att uppställa

på ett dylikt ersättningsmedel.

Då detta strider mot en av de grundtankar, kommittén hävdat vid fullgörandet

av sitt uppdrag att utarbeta förslag till en enhetlig, utvidgad livsmedelslagstiftning,

och då, såsom docenten Sundberg påvisat, det pris, som nu ifrågavarande

vara i allmänna handeln betingar, är alldeles för högt i förhållande till

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 42 käft. (Nr 49.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 49.

dess verkliga värde och till och med högre än samtidigt gällande pris å motsvarande

mängd socker, kan kommittén från sina utgångspunkter ej finna skäl att

förorda bifall till den i förevarande motion gjorda framställningen.

Stockholm den 24 mars 1921.

På livsmedelslagstiftningskommitténs vägnar:

WALTER KANT.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.