Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner dels om förmögenhetsbeskattning av inre lösören m. m., dels ock om kommunal objektbeskattning av viss lös egendom.

1921-02-26 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1921:5, Betänkande, i anledning av väckta motioner dels om förmögenhetsbeskattning av inre lösören m. m., dels ock om kommunal objektbeskattning av viss lös egendom.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1921 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

dels om förmögenhetsbeskattning av inre lösören m. m.,

dels ock om kommunal objektbeskattning av viss lös egendom.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson, Rickard Sandler, Wohlin,

Karl August Nilson, Jonsson i Hökhult, Jönsson i Boa, Olsson i Kullenbergstorp,

Bärg, Olsson i Ramsta, Lithander, Johansson i Kullersta,

Rune, K. Johansson i Sölvedal, J. E. Björnsson, Isak Svensson, J. G.

Carlsson, Sköld och Lövgren i Nyborg.

Till bevillningsutskottet hava överlämnats tvenne inom andra kammaren

väckta motioner, nr 65, av herr Hage, och nr 195, av herr Jonsson i Hökhult

och tre andra ledamöter av kammaren.

I den förra motionen hemställes,

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kung! Maj:t hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte låta utreda, huruvida och i vilken utsträckning följande föremål,

som enligt § 13 i förordningen om inkomst- och förmögenhetsbeskattning undantagas

vid taxering av tillgångarna, böra inräknas bland nämnda tillgångar,

nämligen:

dels möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för

skattskyldigs och hans familjs personliga bruk (dock med avdrag för värdet

av ett visst behövligt normalinnehav),

dels ock konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar,

samt att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kan föranleda.»

I den senare motionen yrkas, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 5 käft. (Nr 5.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

Utskottet.

i gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt, att vid taxering av

förmögenhet även möbler, husgeråd, smycken och andra lösören, som äro

avsedda för skattskyldigs och hans familjs personliga bruk, med undantag i

varje fall för värde upp till 15,000 kronor, blir föremål för beskattning».

Till behandling i förevarande sammanhang har utskottet funnit lämpligt

upptaga den likaledes till utskottet hänvisade motionen II: 64, av herr

Hage, varuti hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och i vilken utsträckning

en objektskatt, motsvarande bevillning av fast egendom, må kunna inom den

kommunala beskattningen läggas på skatteföremål (möbler utöver ett visst

normalinnehav, samlingar, automobiler m. m.), på vilka ingen kommunal

objektskatt nu lägges, och för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

kan föranleda”.

Beträffande motiveringen för de olika förslagen får utskottet hänvisa

till motionerna.

De förstnämnda tvenne motionerna avse förmögenhetsbeskattning enligt

gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt av viss lös

egendom, som hittills varit från sådan beskattning undantagen.

Förmögenhetsbeskattningen är icke gammal i svensk skattelagstiftning.

Den infördes först år 1910 i samband med den då genomförda reformeringen

av vår direkta statliga beskattning, och den objektiva skatteregeln, som är

given i 13 § av nyssnämnda förordning, har sedan dess icke undergått någon

förändring. Enligt berörda paragraf äro från beskattning undantagna

bl. a. dels »möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för

skattskyldigs och hans familjs personliga bruk», dels ock »konstverk, bok-,

konst- och därmed jämförliga samlingar, så framt ej ägaren med dem driver

handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten tillgängliga».

De två nu omhandlade motionerna skilja sig från varandra såväl beträffande

omfattningen av skattepliktens utsträckande som beträffande formen

för det framställda förslagets realiserande. Medan herr Hage vill under

beskattning indraga båda de ovan citerade grupperna av undantagen egendom,

nöja sig herr Jonsson i Hökhult och hans medmotionärer med beskattning

av den förstnämnda gruppen. Å andra sidan påyrka sistnämnda motionärer

omedelbart beslut av riksdagen om författningsändring i motionens

syfte, varemot herr Hage föreslår utredning av frågan.

Motionärernas tanke är icke ny. Den är i själva verket samtidig

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

3

med förmögenhetsbeskattningen själv. Redan vid 1910 års riksdag förelågo

nämligen motioner i enahanda riktning.

I överensstämmelse med det av särskilt tillkallade sakkunniga inom

finansdepartementet år 1904 utarbetade förslaget till förordning om skatt

av inkomst och förmögenhet m. m. hade i propositionen om inkomst- och

förmögenhetsskatt till 1910 års riksdag föreslagits, att från taxering av förmögenhet

skulle, såvitt nu är i fråga, undantagas möbler, husgeråd, smycken

och andra lösören, som vore avsedda för skattskyldigs och hans familjs personliga

bruk, ävensom konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar,

så framt ej ägaren med dem dreve handel eller yrkesmässigt hölle

dem för allmänheten tillgängliga. Emot dessa undantag riktade sig tvenne

inom andra kammaren väckta motioner, nämligen dels nr 290, av herr

Olausson, som påyrkade, att levande och döda inventarier skulle vid taxering

av förmögenhet upptagas såsom tillgångar endast i den mån de överstege

10,000 kronor, samt att efter denna generella begränsning båda de ovannämnda

grupperna av egendom skulle vara underkastade skatteplikt, dels ock nr 292,

av herr Karlsson i Fjät, vilken ville begränsa det förstnämnda undantaget

så, att från taxering skulle undantagas möbler, husgeråd etc. allenast till ett

värde av högst 6.000 kronor.

Bevillningsutskottet gick ett slags medelväg. Utskottet föreslog, att

från den ifrågasatta skattefriheten skulle undantagas yttre lösören, såsom

lyxekipage, automobiler, lustjakter o. s. v., ävensom smycken, som i stället

sammanfördes med den skattepliktiga gruppen »penningar, aktier etc.». Utskottets

förslag härutinnan blev också av riksdagen bifallet, och hava, såsom

redan nämnts, sedermera icke några ändringar vidtagits beträffande förmögenhetsskattens

objektiva omfattning, ej heller förrän nu några ändringsförslag

varit under behandling i riksdagen.

, I detta sammanhang hör dock erinras, att vid kommunalskattefrågans

behandling i riksdagen förra året, förelågo förslag om en kommunal

objektbeskattning av viss lös egendom. I motionen 11:405, av herrar Hage

och Alvin, hemställdes sålunda bl. a. om utredning, »huruvida, på vilket

sätt och efter vilka grunder en kommunalskatt, ungefärligen motsvarande

fastighetsskatten, må kunna läggas på innehavet av möblemang utöver ett

visst värde». Samtidigt påyrkade herr Sköld i motionen 11:408 sådan ändring

i Kungl. Maj:ts förslag, att förmögenhet, vilken icke åsamkade ägaren

vare sig fastighets- eller näringsskatt, måtte påföras en särskild skatt, förslagsvis

kallad kommunal kapitalskatt. Ingendera motionen ledde till någon

åtgärd från riksdagens sida.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

Emellertid har herr Hage i sin föreliggande motion, II: 64, ånyo bragt

frågan på tal. Sedda i samband med varandra, såsom motionärens mening

är, åsyfta hans båda förevarande motioner en beskattning av hithörande

lösa egendom såväl statligt, under hänsynstagande till den subjektiva skatteförmågan,

som kommunalt genom en ren objektskatt.

Utskottets

yttrande.

1904 års ovan omförmälda sakkunnigförslag i dess offentliggjorda

form är icke åtföljt av någon motivering, och man saknar därför direkt

underrättelse om den princip, efter vilken de sakkunniga skilt mellan skattepliktig

och skattefri förmögenhet. Det vill dock synas, som om den avgörande

grunden varit den ifrågakommande egendomens produktiva eller

improduktiva natur, varemot det icke ovillkorligt fordrats, att den faktiskt

lämnat avkastning. Å andra sidan har skattefrihet för exempelvis

konstsamlingar ansetts icke böra medgivas, då ägaren gör sig inkomst

av dem.

Sistberörda inskränkning ger vid handen såsom ett säkerligen betydelsefullt

motiv för den medgivna skattefriheten på förevarande område,

att man velat skydda privatmannens rätt att så vitt möjligt hava beståndsdelarna

av sitt hem fredade från fiskaliska ingrepp.

1910 års bevillningsutskott yttrade i ämnet bl. a. följande. Att levande

och döda inventarier enligt Kungl. Maj:ts förslag hänförts till sådan

lös egendom, som vid taxering till förmögenhetsskatt skulle upptagas såsom

tillgångar, berodde uppenbarligen därpå, att därunder ansetts ingå lös

egendom, som användes i jordbruk eller annan rörelse och som följaktligen

tjänade produktiva ändamål. Möbler, husgeråd m. m. samt konstverk och

samlingar av förevarande beskaffenhet utgjorde åter dött kapital, som av

denna anledning ansetts icke böra bliva föremål för förmögenhetsbeskattning.

Berörda skäl hava motionärerna ansett icke vara bärande. De hava

härvid åberopat de ej sällan förekommande fall, då hela förmögenheter genom

att vara placerade i konstsaker undgått beskattning, oaktat de bidroge

till ökad soliditet och därmed också större skatteförmåga hos sin ägare.

Utskottet vill ingalunda bestrida det för övrigt självklara förhållandet,

att innehavet av tillgångar av vad slag det vara må, som kunna

förvandlas i penningar, skänker ägaren en viss ekonomisk styrka. Men

fråga är, om denna synpunkt ensam bör vara ledande för skattelagstiftningen.

Det kan tänkas, att på förevarande punkt två allmänna intressen

korsas. Mot det fiskaliska intresset reser sig ett annat allmänt intresse. Det

bör icke förbises, att exempelvis en privatman, som med stora ekonomiska

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottet,s betänkande Nr 5.

5

uppoffringar, mången gång i förening med personliga umbäranden, hos sig

sammanför alster av äldre eller nyare tids bildande konst eller andra kulturföremål,

därmed ej allenast tillfredsställer ett personligt samlarebegär utan

också utför en kulturgärning av i många fall vittgående betydelse. De samtida

konstnärerna behöva uppmuntras genom att få sina verk sålda, alstren

av den äldre konsten behöva räddas undan förstörelse. I dessa avseenden

kan den private samlaren i viss mån anses tillvarataga ett allmänt kulturintresse,

som staten givetvis icke är i tillfälle att i erforderlig mån tillgodose.

Ett indirekt stöd härutinnan har från statens sida hittills givits genom den

medgivna friheten från förmögenhetsskatt.

Till den nu omhandlade synpunkten komma så de ovan antydda hänsynen

till hemmets helgd, vilka utskottet finner berättiga till största möjliga

skonsamhet vid uppsökandet av skatteobjekt.

De antydda synpunkterna hava motionärerna icke beaktat. Det vill

förefalla, som om de letts av önskan ej blott att skaffa staten inkomst

utan ock att i skatteväg träffa och eventuellt motarbeta förekommande lyx

på detta område, vilket sistnämnda syfte givetvis är mycket beaktansvärt,

men, efter utskottets uppfattning, lämpligare torde främjas på annat sätt och

i samband med en eventuell lösning av frågan om lyxbeskattning i allmänhet.

I ett avseende, nämligen i fråga om smycken, förbise herr Jonsson i Hökhult

och hans medmotionärer, att deras önskemål alltifrån förmögenhetsskattens

början varit förverkligat. I fråga om sådana värdeföremål är o för

övrigt de av utskottet anförda synpunkterna icke tillämpliga. Dessa föremål

hava också under senare år ej blott beskattats såsom förmögenhet utan ock

under vissa omständigheter blivit föremål för en särskild stämpelavgift enligt

förordningen den 11 juli 1919 om utgörande av en särskild stämpelavgift i

vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor m. fl. lyxvaror.

Då härtill kommer, att en rättvis uppskattning av det förordade förin

ögenhetsskatteobj ektet enligt sakens natur måste erbjuda stora vanskligheter

samt, såsom ovan framhållits, själva skatteformen är till sitt rationellaberättigande

tvivelaktig och alltid bleve ägnad att väcka missnöje, vill det

synas utskottet, som om föga anledning förefunnes att utan synnerligen

tvingande skäl taga i anspråk den föreslagna skattekällan. Utskottet har

därför funnit sig icke böra giva motionerna sin anslutning.

Vad slutligen angår den av herr Hage i motionen 11:64 väckta

frågan om en kommunal objektbeskattning av lös egendom, såsom möbler

utöver ett visst normalinnehav, samlingar, automobiler m. m., är att märka,

hurusom automobiler och dylika lösören av lyxnatur, såsom ovan nämnts,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

äro underkastade förmögenhetsskatt till staten, varjämte, såsom känt torde

vana* för närvarande förberedes en särskild automobilskatt, anordnad såsom

en ren intresse- eller objektskatt och avsedd att tillgodokomma väghållningsdistrikten

såsom en ersättning för den slitning av vägarna, som

automobiltrafiken medför.

För övrigt vill utskottet erinra, att riksdagen i fjol i samband med antagandet

av en provisorisk kommunalskattereform i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställde om förnyad, skyndsam och allsidig prövning av frågan

om en reformerad kommunalskattelagstiftning. Tydligt är, att den utredning,

som härav föranledes, kommer att omfatta jämväl spörsmålet om en

kommunal objektskatt å lös egendom, och detta så mycket hellre, som detta

spörsmål, på sätt ovan framhållits, var väckt redan vid förra årets riksdag.

Med hänsyn därtill och då det icke lärer finnas anledning att i förevarande

detalj föregripa den allmänna utredningen, skulle, efter utskottets åsikt, särskild

framställning från riksdagens sida i detta ämne vara överflödig.

Under hänvisning till det ovan anförda får utskottet hemställa,

att de förevarande motionerna

II: 64, av herr Hage,

II: 65, av densamme,

samt

II: 195, av herr Jonsson i Hökhult m. fl.,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 februari 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Reservationer:

1) av herr Jonsson i Hökhult, som anfört:

”Utskottet erkänner i sin motivering det principiellt riktiga uti, att innehavandet

av tillgångar jämväl av här avsett slag skänker en viss ekonomisk

styrka, men uttalar samtidigt den meningen, att samlandet av konstalster

m. m. är en kulturgärning av vittgående betydelse och därför bör upp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

7

muntras genom frihet från förmögenhetsskatt. Såsom skäl emot ett bifall

till motionen framhålles även, att man bör hava sitt hem fredat från fiskaliska

ingrepp. Ehuru jag ingalunda förbisett dessa synpunkter eller vill på något

sätt underskatta desamma, vill jag dock framhålla, att erfarenheten knappast

ger vid handen, att ägandet av dylika värden icke skulle medföra lika stor

skattekraft såsom förmögenhet som en mängd andra värden, vilka nu äro

föremål för beskattning.

Vad synpunkten av hemmets helgd angår, så har denna betydelse endast

beträffande sådana fall, då deklarationsplikten icke blivit ordentligt fullgjord.

I dylika fall lära redan nu taxeringsmyndigheterna nödgas ingripa

lika störande beträffande hemmet, som om den här föreslagna utsträckningen

av skattskyldigheten vore genomförd.

Då de av utskottet anförda skälen sålunda från min synpunkt icke

kunna anses bärande, har jag ansett, att bevillningsutskottet bort tillstyrka

bifall till min motion.”

2) av herr Lövgren i Nyborg;

3) av herrar Sandler, Björnsson, J. G. Carlsson och Sköld, vilka ansett,

att utskottets motivering för avstyrkandet av motionerna 11:65 och

II: 195 allenast bort innehålla en erinran om den inom finansdepartementet

pågående undersökningen angående eventuell omläggning av förmögenhetsbeskattningen;

samt

4) av herr Wohlin, mot vissa delar av motiveringen.

!

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.