Betänkande, i anledning av väckta motioner dels om förmögenhetsbeskattning av inre lösören m. m., dels ock om kommunal objektbeskattning av viss lös egendom.
1921-02-26 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1921:5, Betänkande, i anledning av väckta motioner dels om förmögenhetsbeskattning av inre lösören m. m., dels ock om kommunal objektbeskattning av viss lös egendom.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1921 kl. 3 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
dels om förmögenhetsbeskattning av inre lösören m. m.,
dels ock om kommunal objektbeskattning av viss lös egendom.
(2:a avd.)
Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson, Rickard Sandler, Wohlin,
Karl August Nilson, Jonsson i Hökhult, Jönsson i Boa, Olsson i Kullenbergstorp,
Bärg, Olsson i Ramsta, Lithander, Johansson i Kullersta,
Rune, K. Johansson i Sölvedal, J. E. Björnsson, Isak Svensson, J. G.
Carlsson, Sköld och Lövgren i Nyborg.
Till bevillningsutskottet hava överlämnats tvenne inom andra kammaren
väckta motioner, nr 65, av herr Hage, och nr 195, av herr Jonsson i Hökhult
och tre andra ledamöter av kammaren.
I den förra motionen hemställes,
»att riksdagen måtte i skrivelse till Kung! Maj:t hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte låta utreda, huruvida och i vilken utsträckning följande föremål,
som enligt § 13 i förordningen om inkomst- och förmögenhetsbeskattning undantagas
vid taxering av tillgångarna, böra inräknas bland nämnda tillgångar,
nämligen:
dels möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för
skattskyldigs och hans familjs personliga bruk (dock med avdrag för värdet
av ett visst behövligt normalinnehav),
dels ock konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar,
samt att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan föranleda.»
I den senare motionen yrkas, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 5 käft. (Nr 5.)
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
Utskottet.
i gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt, att vid taxering av
förmögenhet även möbler, husgeråd, smycken och andra lösören, som äro
avsedda för skattskyldigs och hans familjs personliga bruk, med undantag i
varje fall för värde upp till 15,000 kronor, blir föremål för beskattning».
Till behandling i förevarande sammanhang har utskottet funnit lämpligt
upptaga den likaledes till utskottet hänvisade motionen II: 64, av herr
Hage, varuti hemställts, ”att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida och i vilken utsträckning
en objektskatt, motsvarande bevillning av fast egendom, må kunna inom den
kommunala beskattningen läggas på skatteföremål (möbler utöver ett visst
normalinnehav, samlingar, automobiler m. m.), på vilka ingen kommunal
objektskatt nu lägges, och för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kan föranleda”.
Beträffande motiveringen för de olika förslagen får utskottet hänvisa
till motionerna.
De förstnämnda tvenne motionerna avse förmögenhetsbeskattning enligt
gällande förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt av viss lös
egendom, som hittills varit från sådan beskattning undantagen.
Förmögenhetsbeskattningen är icke gammal i svensk skattelagstiftning.
Den infördes först år 1910 i samband med den då genomförda reformeringen
av vår direkta statliga beskattning, och den objektiva skatteregeln, som är
given i 13 § av nyssnämnda förordning, har sedan dess icke undergått någon
förändring. Enligt berörda paragraf äro från beskattning undantagna
bl. a. dels »möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för
skattskyldigs och hans familjs personliga bruk», dels ock »konstverk, bok-,
konst- och därmed jämförliga samlingar, så framt ej ägaren med dem driver
handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten tillgängliga».
De två nu omhandlade motionerna skilja sig från varandra såväl beträffande
omfattningen av skattepliktens utsträckande som beträffande formen
för det framställda förslagets realiserande. Medan herr Hage vill under
beskattning indraga båda de ovan citerade grupperna av undantagen egendom,
nöja sig herr Jonsson i Hökhult och hans medmotionärer med beskattning
av den förstnämnda gruppen. Å andra sidan påyrka sistnämnda motionärer
omedelbart beslut av riksdagen om författningsändring i motionens
syfte, varemot herr Hage föreslår utredning av frågan.
Motionärernas tanke är icke ny. Den är i själva verket samtidig
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
3
med förmögenhetsbeskattningen själv. Redan vid 1910 års riksdag förelågo
nämligen motioner i enahanda riktning.
I överensstämmelse med det av särskilt tillkallade sakkunniga inom
finansdepartementet år 1904 utarbetade förslaget till förordning om skatt
av inkomst och förmögenhet m. m. hade i propositionen om inkomst- och
förmögenhetsskatt till 1910 års riksdag föreslagits, att från taxering av förmögenhet
skulle, såvitt nu är i fråga, undantagas möbler, husgeråd, smycken
och andra lösören, som vore avsedda för skattskyldigs och hans familjs personliga
bruk, ävensom konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar,
så framt ej ägaren med dem dreve handel eller yrkesmässigt hölle
dem för allmänheten tillgängliga. Emot dessa undantag riktade sig tvenne
inom andra kammaren väckta motioner, nämligen dels nr 290, av herr
Olausson, som påyrkade, att levande och döda inventarier skulle vid taxering
av förmögenhet upptagas såsom tillgångar endast i den mån de överstege
10,000 kronor, samt att efter denna generella begränsning båda de ovannämnda
grupperna av egendom skulle vara underkastade skatteplikt, dels ock nr 292,
av herr Karlsson i Fjät, vilken ville begränsa det förstnämnda undantaget
så, att från taxering skulle undantagas möbler, husgeråd etc. allenast till ett
värde av högst 6.000 kronor.
Bevillningsutskottet gick ett slags medelväg. Utskottet föreslog, att
från den ifrågasatta skattefriheten skulle undantagas yttre lösören, såsom
lyxekipage, automobiler, lustjakter o. s. v., ävensom smycken, som i stället
sammanfördes med den skattepliktiga gruppen »penningar, aktier etc.». Utskottets
förslag härutinnan blev också av riksdagen bifallet, och hava, såsom
redan nämnts, sedermera icke några ändringar vidtagits beträffande förmögenhetsskattens
objektiva omfattning, ej heller förrän nu några ändringsförslag
varit under behandling i riksdagen.
, I detta sammanhang hör dock erinras, att vid kommunalskattefrågans
behandling i riksdagen förra året, förelågo förslag om en kommunal
objektbeskattning av viss lös egendom. I motionen 11:405, av herrar Hage
och Alvin, hemställdes sålunda bl. a. om utredning, »huruvida, på vilket
sätt och efter vilka grunder en kommunalskatt, ungefärligen motsvarande
fastighetsskatten, må kunna läggas på innehavet av möblemang utöver ett
visst värde». Samtidigt påyrkade herr Sköld i motionen 11:408 sådan ändring
i Kungl. Maj:ts förslag, att förmögenhet, vilken icke åsamkade ägaren
vare sig fastighets- eller näringsskatt, måtte påföras en särskild skatt, förslagsvis
kallad kommunal kapitalskatt. Ingendera motionen ledde till någon
åtgärd från riksdagens sida.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
Emellertid har herr Hage i sin föreliggande motion, II: 64, ånyo bragt
frågan på tal. Sedda i samband med varandra, såsom motionärens mening
är, åsyfta hans båda förevarande motioner en beskattning av hithörande
lösa egendom såväl statligt, under hänsynstagande till den subjektiva skatteförmågan,
som kommunalt genom en ren objektskatt.
Utskottets
yttrande.
1904 års ovan omförmälda sakkunnigförslag i dess offentliggjorda
form är icke åtföljt av någon motivering, och man saknar därför direkt
underrättelse om den princip, efter vilken de sakkunniga skilt mellan skattepliktig
och skattefri förmögenhet. Det vill dock synas, som om den avgörande
grunden varit den ifrågakommande egendomens produktiva eller
improduktiva natur, varemot det icke ovillkorligt fordrats, att den faktiskt
lämnat avkastning. Å andra sidan har skattefrihet för exempelvis
konstsamlingar ansetts icke böra medgivas, då ägaren gör sig inkomst
av dem.
Sistberörda inskränkning ger vid handen såsom ett säkerligen betydelsefullt
motiv för den medgivna skattefriheten på förevarande område,
att man velat skydda privatmannens rätt att så vitt möjligt hava beståndsdelarna
av sitt hem fredade från fiskaliska ingrepp.
1910 års bevillningsutskott yttrade i ämnet bl. a. följande. Att levande
och döda inventarier enligt Kungl. Maj:ts förslag hänförts till sådan
lös egendom, som vid taxering till förmögenhetsskatt skulle upptagas såsom
tillgångar, berodde uppenbarligen därpå, att därunder ansetts ingå lös
egendom, som användes i jordbruk eller annan rörelse och som följaktligen
tjänade produktiva ändamål. Möbler, husgeråd m. m. samt konstverk och
samlingar av förevarande beskaffenhet utgjorde åter dött kapital, som av
denna anledning ansetts icke böra bliva föremål för förmögenhetsbeskattning.
Berörda skäl hava motionärerna ansett icke vara bärande. De hava
härvid åberopat de ej sällan förekommande fall, då hela förmögenheter genom
att vara placerade i konstsaker undgått beskattning, oaktat de bidroge
till ökad soliditet och därmed också större skatteförmåga hos sin ägare.
Utskottet vill ingalunda bestrida det för övrigt självklara förhållandet,
att innehavet av tillgångar av vad slag det vara må, som kunna
förvandlas i penningar, skänker ägaren en viss ekonomisk styrka. Men
fråga är, om denna synpunkt ensam bör vara ledande för skattelagstiftningen.
Det kan tänkas, att på förevarande punkt två allmänna intressen
korsas. Mot det fiskaliska intresset reser sig ett annat allmänt intresse. Det
bör icke förbises, att exempelvis en privatman, som med stora ekonomiska
Bevillningsutskottet,s betänkande Nr 5.
5
uppoffringar, mången gång i förening med personliga umbäranden, hos sig
sammanför alster av äldre eller nyare tids bildande konst eller andra kulturföremål,
därmed ej allenast tillfredsställer ett personligt samlarebegär utan
också utför en kulturgärning av i många fall vittgående betydelse. De samtida
konstnärerna behöva uppmuntras genom att få sina verk sålda, alstren
av den äldre konsten behöva räddas undan förstörelse. I dessa avseenden
kan den private samlaren i viss mån anses tillvarataga ett allmänt kulturintresse,
som staten givetvis icke är i tillfälle att i erforderlig mån tillgodose.
Ett indirekt stöd härutinnan har från statens sida hittills givits genom den
medgivna friheten från förmögenhetsskatt.
Till den nu omhandlade synpunkten komma så de ovan antydda hänsynen
till hemmets helgd, vilka utskottet finner berättiga till största möjliga
skonsamhet vid uppsökandet av skatteobjekt.
De antydda synpunkterna hava motionärerna icke beaktat. Det vill
förefalla, som om de letts av önskan ej blott att skaffa staten inkomst
utan ock att i skatteväg träffa och eventuellt motarbeta förekommande lyx
på detta område, vilket sistnämnda syfte givetvis är mycket beaktansvärt,
men, efter utskottets uppfattning, lämpligare torde främjas på annat sätt och
i samband med en eventuell lösning av frågan om lyxbeskattning i allmänhet.
I ett avseende, nämligen i fråga om smycken, förbise herr Jonsson i Hökhult
och hans medmotionärer, att deras önskemål alltifrån förmögenhetsskattens
början varit förverkligat. I fråga om sådana värdeföremål är o för
övrigt de av utskottet anförda synpunkterna icke tillämpliga. Dessa föremål
hava också under senare år ej blott beskattats såsom förmögenhet utan ock
under vissa omständigheter blivit föremål för en särskild stämpelavgift enligt
förordningen den 11 juli 1919 om utgörande av en särskild stämpelavgift i
vissa fall vid köp, byte eller införsel till riket av pärlor m. fl. lyxvaror.
Då härtill kommer, att en rättvis uppskattning av det förordade förin
ögenhetsskatteobj ektet enligt sakens natur måste erbjuda stora vanskligheter
samt, såsom ovan framhållits, själva skatteformen är till sitt rationellaberättigande
tvivelaktig och alltid bleve ägnad att väcka missnöje, vill det
synas utskottet, som om föga anledning förefunnes att utan synnerligen
tvingande skäl taga i anspråk den föreslagna skattekällan. Utskottet har
därför funnit sig icke böra giva motionerna sin anslutning.
Vad slutligen angår den av herr Hage i motionen 11:64 väckta
frågan om en kommunal objektbeskattning av lös egendom, såsom möbler
utöver ett visst normalinnehav, samlingar, automobiler m. m., är att märka,
hurusom automobiler och dylika lösören av lyxnatur, såsom ovan nämnts,
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
äro underkastade förmögenhetsskatt till staten, varjämte, såsom känt torde
vana* för närvarande förberedes en särskild automobilskatt, anordnad såsom
en ren intresse- eller objektskatt och avsedd att tillgodokomma väghållningsdistrikten
såsom en ersättning för den slitning av vägarna, som
automobiltrafiken medför.
För övrigt vill utskottet erinra, att riksdagen i fjol i samband med antagandet
av en provisorisk kommunalskattereform i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställde om förnyad, skyndsam och allsidig prövning av frågan
om en reformerad kommunalskattelagstiftning. Tydligt är, att den utredning,
som härav föranledes, kommer att omfatta jämväl spörsmålet om en
kommunal objektskatt å lös egendom, och detta så mycket hellre, som detta
spörsmål, på sätt ovan framhållits, var väckt redan vid förra årets riksdag.
Med hänsyn därtill och då det icke lärer finnas anledning att i förevarande
detalj föregripa den allmänna utredningen, skulle, efter utskottets åsikt, särskild
framställning från riksdagens sida i detta ämne vara överflödig.
Under hänvisning till det ovan anförda får utskottet hemställa,
att de förevarande motionerna
II: 64, av herr Hage,
II: 65, av densamme,
samt
II: 195, av herr Jonsson i Hökhult m. fl.,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 26 februari 1921.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Reservationer:
1) av herr Jonsson i Hökhult, som anfört:
”Utskottet erkänner i sin motivering det principiellt riktiga uti, att innehavandet
av tillgångar jämväl av här avsett slag skänker en viss ekonomisk
styrka, men uttalar samtidigt den meningen, att samlandet av konstalster
m. m. är en kulturgärning av vittgående betydelse och därför bör upp
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.
7
muntras genom frihet från förmögenhetsskatt. Såsom skäl emot ett bifall
till motionen framhålles även, att man bör hava sitt hem fredat från fiskaliska
ingrepp. Ehuru jag ingalunda förbisett dessa synpunkter eller vill på något
sätt underskatta desamma, vill jag dock framhålla, att erfarenheten knappast
ger vid handen, att ägandet av dylika värden icke skulle medföra lika stor
skattekraft såsom förmögenhet som en mängd andra värden, vilka nu äro
föremål för beskattning.
Vad synpunkten av hemmets helgd angår, så har denna betydelse endast
beträffande sådana fall, då deklarationsplikten icke blivit ordentligt fullgjord.
I dylika fall lära redan nu taxeringsmyndigheterna nödgas ingripa
lika störande beträffande hemmet, som om den här föreslagna utsträckningen
av skattskyldigheten vore genomförd.
Då de av utskottet anförda skälen sålunda från min synpunkt icke
kunna anses bärande, har jag ansett, att bevillningsutskottet bort tillstyrka
bifall till min motion.”
2) av herr Lövgren i Nyborg;
3) av herrar Sandler, Björnsson, J. G. Carlsson och Sköld, vilka ansett,
att utskottets motivering för avstyrkandet av motionerna 11:65 och
II: 195 allenast bort innehålla en erinran om den inom finansdepartementet
pågående undersökningen angående eventuell omläggning av förmögenhetsbeskattningen;
samt
4) av herr Wohlin, mot vissa delar av motiveringen.
!
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.