Sök i Ratio Lex

Memorial, angående ändrad lydelse av § 19 mom. 1 i förordningen om frihamn den 15 november 1907.

1921-06-07 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1921:54, Memorial, angående ändrad lydelse av § 19 mom. 1 i förordningen om frihamn den 15 november 1907.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets memorial Nr 54.

1

Nr 54.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1921 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets memorial, angående ändrad lydelse av § 19

mom. 1 i förordningen om frihamn den 15 november 1907.

Närvarande: herrar Rökig, Antonsson, Wijk, Wohlin, Gustaf Nilsson, K. A. Nilson,

Ahlmans Olof Olsson, Rosén, Eriksson i Grängesberg, Jönsson i Boa,

Olsson i Kullenbergstorp, Olsson i Ramsta, Johansson i Kullersta, P. Alb.

Bergström, J. A. Eriksson, Sköld, Kant, Lövgren i Nyborg och Brännström.

I en till Ivungl. Maj:t ställd, den 17 maj 1921 dagtecknad skrift,

av vilken utskottet tagit del, har Stockholms frihamnsaktiebolag gjort

framställning om vidtagande av åtgärder, i syfte att varuägare måtte

beredas möjlighet att vid inträffande tullförhöjning kunna från fartyg

via frihamn införa till honom ankommande gods på i stort sett samma

villkor som via tullhamn.

Innan utskottet angiver sin egen ställning till frågan, vill utskottet

lämna redogörelse såväl för de nuvarande allmänna bestämmelserna

rörande de tider, då införsel skall enligt utfärdade föreskrifter

med hänsyn till inträdande tull förändringar anses hava ägt rum vid

införtullningar dels i tullhamn dels från frihamn, som ock för det

närmare innehållet i Stockholms frihamnsaktiebolags föreliggande skrift

jämte de över densamma avgivna yttranden från vederbörande handelskammare

och tullmyndigheter.

Enligt generaltullstyrelsens utlåtande till Kungl. Maj:t den 26

oktober 1911 i anledning av begärda upplysningar rörande vissa förhållanden

i samband med den nya tulltaxans ikraftträdande skall hit

till riket införd tullpliktig vara, som angives till direkt förtullning, beläggas

med tullavgift enligt den tulltaxa, som är gällande den dag, då

införseln ägt rum. Införseln skall jämlikt §§ 22, 42 och 113 i tullstadgan

anses hava skett:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 46 käft. (Nr 54). 1

Gällande bestämmelser.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Stockholms

frihamns
aktiebolag.

2 Bevillningsutskottets memorial Nr 54.

a) i fråga om sjöledes försänt gods den dag, då, efter fartygets

ankomst till tullplats, märkrullan enligt åtecknat bevis ingivits till därvarande

tullförvaltning;

b) beträffande gods, som inkommit med posten, den dag, belöpande

postavgifter erlagts, eller, där sådana avgifter icke ifrågakomma, den

dag, då postförvaltningen meddelat bevis, att från dess sida hinder icke

möter för godsets utlämnande;

c) i fråga om gods, som under förpassning ankommit med järnväg,

den dag, då godset enligt förpassningen åtecknat bevis överlämnats

till tullförvaltningen å bestämmelseorten; samt

d) beträffande gods, inkommet landvägen på annat sätt än nu sagts,

den dag, då godset ankommit till ort, där det skall tullbehandlas.

Den omständigheten, att ett fartyg, vars märkrulla blivit enligt

åtecknat bevis överlämnad till vederbörande tullförvaltning, ej hunnit

samma dag, sådant skett, lossa sin last, inverkar följaktligen icke i och

för sig på i lasten ingående varas tullbeskattning.

Tullavgiften för gods, som angives till förtullning från nederlag

eller transitupplag skall jämlikt §§ 73 och 99 i tullstadgan beräknas

efter den vid angivningen gällande taxa.

Vid förtullning från frilager skall jämlikt mom. 2 av § 19 i förordningen

om frilager den 20 december 1912, sådan denna paragraf

lyder enligt förordningen den 18 september 1916 (Svensk författningssamling

nr 546), tullavgiften uttagas efter den taxa, som gäller, då

godsets uttagning från frilagret sker.

Beträffande slutligen förtullning från frihamn stadgas i mom. 1 av

§ 19 i förordningen om frihamn den 15 november 1907, sådan nämnda

paragraf lyder enligt förordningen den 18 september 1916 (nr 545), att

sådan förtullning skall ske efter de taxor och författningar, som äro

gällande, då införseln från frihamnen äger rum.

I sin förenämnda skrift av den 17 maj 1921 har nu Stockholms

frihamnsaktiebolag till en början framhållit, att riksdagens beslut om

införande av glidtullar på spannmål, vilka skulle kunna ändras varje

månad, samt de många förslagen till ändrade tullsatser inom ett flertal

rubriker i tulltaxan påkallade en snabb ändring av gällande bestämmelser

om tullavgifts beräknande i så måtto, att icke för till Stockholm samtidigt

anlänt gods en lägre tullsats kunde tillämpas i tullhamnen och

en högre i frihamnen. Resultatet av de nuvarande bestämmelserna bleve

nämligen enligt bolagets förmenande, att till förfång för frihamnsrörelsen

ej någon varuägare, som med fartyg väntade gods, vilket kunde drabbas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets memorial Nr 54. 8

:iv förestående tullförhöjning, kommc att tillåta, det fartyget inginge i

frihamnen.

Med stöd av det anförda har bolaget hemställt, att, för den händelse

Kungl. Maj:t skulle anse sig sakna rätt att utan riksdagens hörande

utfärda dylika ändrade bestämmelser, Kungl. Magt ville föreslå riksdagen

sådan modifikation av mom. 1 § 19 av frihamnsförordningen,

att momentet ej bleve så kategoriskt som nu, allt i syfte att bereda

möjlighet till ^förtullning från frihamn av visst gods i huvudsaklig

överensstämmelse med de av bolaget framlagda grunder samt att i

nämnda paragraf bleve, liksom redan skett i ett flertal andra paragrafer

i samma förordning, bestämt, att utlärdande av närmare bestämmelser

i ämnet skulle ankomma på Konungen.

Sedan generaltullstyrelsen av Kungl. Maj:t anbefallts att avgiva

utlåtande över Stockholms frihamnsaktiebolags framställning, har styrelsen

införskaffat yttrande i frågan dels från tullförvaltningen i Stockholms

frihamn dels ock från Stockholms handelskammare.

Tullförvaltningen har i sitt den 19 maj 1921 dagtecknade yttrande

anfört, att avsikten med den i § 19 mom. 1 i förordningen om frihamn

förekommande tidsbestämningen tydligen varit, dels att tullavgifterna

för varor, som komme till förbrukning inom landet, måtte uttagas vid

tiden för deras förbrukning eller åtminstone så nära denna tid som

möjligt — en uppfattning, som kommit till synes i inledningen till det

betänkande, som på sin tid avgivits av den år 1894 förordnade frilagersoch

frihamnskommittén — dels ock att förekomma spekulation i tullförhöjningar.

Vidare har tullförvaltningen inledningsvis anmärkt, att på

grund av föreskriften i § 10 mom. 1, tredje stycket, i gällande reglemente

för Stockholms frihamn (Svensk författningssamling nr 628 år

1919) tiden, inom vilken dit infört gods skall, om det ej där upplagras,

vara utfört, i allmänhet icke torde uppgå till 20 dagar från fartygets

inklarering, enär fartyget vanligen slutlossat inom cirka en vecka och

oaktat tiden, inom vilken godset automatiskt anses upplagrat, skall

enligt bestämmelserna i anmärkning 3 till den av överståthållarämbetet

fastställda taxa för begagnande av byggnad, magasinsrum eller upplagsplats

inom frihamnen, löpa från den dag, fartyget blivit slutlossat. Härefter

har tullförvaltningen yttrat följande:

»Bestämmelser i sådan riktning, som bolaget avser, skulle givetvis medföra

en icke oväsentlig rubbning av principen om frihamn såsom utrikes ort och inom

Stockholms frihamn inrymma ett slags tullhamn.

Huruvida en sådan ändring av frihamnens karaktär kan ur allmän kommer
-

''1‘ullförvaltningen

i

Stockholms

frihamn.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets memorial Nr 54.

ciell synpunkt anses önskvärd, därom tillkommer det icke tullförvaltningen att

döma, men det synes icke uteslutet, att de avsedda bestämmelserna skulle komma

att medföra lättnad för trafiken på frihamnen.

Den bevisning, som föreslagits för fastställande av tiden för godsets införsel

till frihamnen och lägenheten, med vilken införseln skett, samt att godset icke

varit i frihamnen upplagt för lagring, torde, så vitt nuckan ses, få anses tillfredsställande.

Ehuru, såsom ovan visats, starka skäl av principiell innebörd mot ett bifall

till bolagets framställning förefinnas, anser sig tullförvaltningen likväl icke böra

motsätta sig genomförandet av den begärda lättnaden för trafiken på Stockholms

frihamn, då denna lättnad synes kunna under vissa särskilda villkor medgivas utan

uppenbar risk för kronans rätt.

De särskilda villkoren härför anser tullförvaltningen böra i huvudsak gå

ut på:

att lättnaden icke må avse annat gods än sådant, som med fartyg ankommit

till frihamnen direkte från utrikes ort,

att Stockholms frihamnsaktiebolag över allt det gods, som till frihamnen

ankommit, håller sådan bokföring, att densamma kan av frihamnens tullförvaltning

för här avsedda ändamål godkännas,

att tullförvaltningen medgives rätt att när som helst granska berörda bokföring

till alla dess delar,

att godsets angivning till förtullning förklaras vara för varuägaren bindande

och att således ett återtagande av angivningen icke må äga rum utan behörig tullmyndighets

medgivande,

att godsets bortförande från frihamnen sker i omedelbart sammanhang med

förtullningen, vid påföljd att eljest eventuellt gällande högre tullsats blir å varan

tillämplig,

att medgivande, varom här är fråga, må gälla endast för viss tid eller tills

vidare, samt

att lättnad, som här avses, icke må tillämpas på gods, som ankommit till

frihamnen, innan Kungl. Maj:ts resolution i ärendet blivit fattad.

För lättnadens genomförande skulle, förutom Kungl. Maj:ts särskilda medgivande,

erfordras ändrad lydelse av § 19 mom. 1 i gällande förordning om

frihamn.»

Tullförvaltningen har ansett, att den sålunda behövliga ändringen

möjligen skulle kunna ske på det sätt, att till berörda stadgande gjordes

följande tillägg:

»dock att på Konungens prövning må ankomma, huruvida gods, som direkte

från utrikes ort införts med fartyg till frihamn och där icke varit för lagring upplagt,

må förtullas efter de taxor och författningar, som gälla vid annan, av Konungen

fastställd tidpunkt.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets memorial Nr 54. 5

Vid inhämtande av Stockholms handelskammares yttrande över

fri hamnsbolagets förevarande framställning anhöll generaltullstyrelsen

särskilt om handelskammarens uttalande, huruvida ett teoretiskt sett

sä stort avsteg från principen, att frihamn skulle i tullhänseende anses

såsom utrikes ort, och ett, gynnande av trafiken på frihamn, såsom

förslaget innebure, för handeln i allmänhet vore nyttigt och önskligt,

eller om dess intressen i stället påfordrade importens ledande till

tullhamn.

I anledning därav meddelade handelskammaren i skrivelse den

23 maj 1921, att den efter frågans prövning funnit, att ett bifall till

bolagets framställning visserligen skulle, teoretiskt sett, innebära ett

avsteg från principen, att frihamn skall i tullhänseende anses såsom

utrikes ort. Då man emellertid redan vid förarbetena för Stockholms

frihamn hade räknat med, att denna skulle tills vidare få användning

också för varor, som skulle inom landet förbrukas, och då behovet av

en djuphamn för Stockholm påskyndat frihamnsförslagets realiserande,

hade frihamnen därstädes enligt handelskammarens mening i viss mån

en dubbel uppgift att fylla. Särskilt under nuvarande abnorma förhållanden

kunde handeln icke vara betjänad av att den ifrågavarande

principen finge en alltför snäv tillämpning. Med de anordningar, som

frihamnsbolaget tänkt sig, borde medgivandet icke kunna skada något

svenskt näringsintresse. Under sådana förhållanden ansåge handelskammaren

sig kunna från näringslivets synpunkt tillstyrka ansökningen.

Emellertid borde, såsom tullförvaltningen i frihamnen framhållit, vissa

villkor uppställas för tillämpning av det föreslagna förfarandet. Sålunda

borde lättnaden avse endast sådant gods, som med fartyg ankommit

till frihamnen direkte''från utrikes ort. Vidare borde godsets

bortförande från frihamnen ske i omedelbart sammanhang med förtullningen,

och slutligen borde medgivandet endast gälla, till dess omständigheterna

kunde påkalla en ändring.

Generaltullstyrelsen har i skrivelse den 26 maj 1921 utlåtit sig

som följer:

»De principiella betänkligheter emot den begärda förmånen, som uttalats

såväl av tullförvaltningen som handelskammaren, härröra från den fiktion om frihamn

såsom utrikes ort, vilken vunnit uttryck i § 1 av frihamnsförordningen.

Från denna synpunkt skulle ju kunna sägas, att, lika litet som svenska tullverket

tager någon hänsyn till åtgärder beträffande förtullning av gods, så länge detta

befinner sig utom Sveriges gränser, lika litet borde åtgärder, avseende i frihamn

befintligt gods, vilket icke vore underkastat annan tillsyn från tullverkets sida än

som angåves i nyssnämnda författningsrum, kunna få inverkan på godsets tull
-

Sioekholms

handelikam
mare.

Generaltull
styrelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Reservation.

6 Bevillningsutskottets memorial Nr 54.

behandling. Styrelsen har emellertid funnit dessa principiella betänkligheter icke

böra få avgörande betydelse vid behandlingen av föreliggande fråga, vilken

avser ett undanröjande av praktiska olägenheter, som synas kunna högst

väsentligt hämma den önskade och väntade utvecklingen av rörelsen i frihamn,

närmast nu den provisoriska frihamnen i Stockholm. Då härtill kommer, att de

villkor och förutsättningar, som enligt tullförvaltningens förslag skulle knytas vid

ett eventuellt bifall till bolagets framställning för betryggande av statsverkets rätt,

synas i stort sett kunna — åtminstone vad beträffar en jämförelsevis så liten

frihamn som den nuvarande i Stockholm och eventuellt med vissa kompletteringar

— anses tillfredsställande, har styrelsen funnit sig icke böra ställa sig avvisande

till bolagets framställning.

En förutsättning för bifall till densamma är emellertid, att, såsom tullförvaltningen

också ifrågasatt, sådan ändring vidtages i § 19 mom. 1 frihamnsförordningen,

att dess avfattning icke kommer att lägga hinder i vägen för medgivandet.

Beträffande tillkomsten av detta författningsrum, som icke hade någon

egentlig motsvarighet i frilagers- och frihamnskommitténs förslag av år 1895, får

styrelsen hänvisa till Kungl. Maj:ts proposition nr 109 till 1907 års riksdag, sid.

80 och 81, jämförda med sid. 53 och följande.

Därest till nämnda författningsrum fogas ett tillägg, som berättigar Eders

Kungl. Maj:t att medgiva undantag från där givna föreskrift, kan ett medgivande

i den riktning, bolaget begär, givas sådan mera tillfällig innebörd, att tilläventyrs

erforderliga jämkningar i villkor och eventuellt ett återkallande av medgivandet

lättare kunna ske, än om medgivandet fastslås i förordningen.»

På grund av det anförda har styrelsen ansett sig böra ifrågasätta,,

huruvida icke i nyss angivna syfte åtgärder borde vidtagas för införande

i § 19 mom. 1 frihamnsförordningen av ett tillägg av förslagsvis

följande lydelse:

»dock att Konungen må medgiva, att på de villkor, Konungen bestämmer,

gods, som direkte från utrikes ort införts med fartyg till frihamn och där icke

varit upplagt för lagring, må förtullas efter taxor och författningar, som gälla vid

visst tidigare tillfälle efter fartygets ankomst till frihamn.»

Avfattningen av de kompletterande bestämmelser, som sedermera

skulle utfärdas av Kungl. Maj:t, syntes generaltullstyrelsen kunna byggas

i huvudsak på det förslag, som av tullförvaltningen i frihamnen blivit

framlagt.

Vid ärendets föredragning hos generaltullstyrelsen uttalade föredraganden,

med vilken ytterligare en av styrelsens ledamöter instämde,

skiljaktig mening, i det han anförde:

»Ehuruväl den av Stockholms frihamnsaktiebolag ifrågasatta förändringen i

lagstiftningen angående frihamn otvivelaktigt skulle bidraga till utvecklingen av

rörelsen i Stockholms frihamn och ehuru en för statsverket betryggande kontroll

över att förändringen icke skulle föranleda till missbruk, torde, åtminstone i en

jämförelsevis så liten frihamn som den härvarande, kunna anordnas, kan jag för

0

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets memorial AV 54.

min del dock icke undgå att finna eu dylik förändring vara synnerligen betänklig.

Densamma skulle uppenbarligen, såsom av tullförvaltningen i frihamnen och jämväl

av Stockholms handelskammare framhållits, innebära ett avsteg från den i frihamnsförordningen

uttalade principen, att frihamn skall i fråga om bland annat tullavgifter

anses såsom utrikes ort. Av olika skäl hör enligt min mening ett dylikt

rubbande av själva grundvalen för frihamnsinstitutionen icke ifrågakomma. Till en

början synes det mig sannolikt, att efter ett första steg i denna riktning anspråk

skulle framkomma på nya undantag från principen, anspråk, för vilka tvivelsutan

lika goda skäl som för det nu ifrågasatta undantaget skulle kunna anföras och vilka,

om ett första undantag gjorts, måhända svårligen skulle kunna avvisas. En utveckling

i sådan riktning synes så stridande mot frihamnsinstitutionens i lagstiftningen

fastslagna natur och de vid denna institutions införande av statsmakterna

gjorda uttalanden och förbehåll, att möjlighet för densammas uppkomst enligt min

mening icke bör öppnas. Till frihamnsinstitutionens natur hör vidare, att i frihamn

intaget gods icke skall vara underkastat vidare tillsyn från tullverkets sida, än som

erfordras för utövande av kontroll å efterlevnaden av de angående frihamn meddelade

allmänna eller särskilda föreskrifter. Även om nu ifrågavarande undantag

skulle kunna genomföras utan att denna grundsats i någon mera avsevärd mån

rubbas, torde det dock kunna befaras, att vid en eventuellt fortsatt utveckling i

denna riktning ett annat förhållande i förevarande avseende skulle framtvingas. I

sin ordning skulle detta utan tvivel leda till ökade kostnader för statsverket. Slutligen

synes det förhållande, att vissa betänkligheter på sin tid gjorts gällande mot

medgivande att till frihamn införa tullpliktig spannmål, vara särskilt ägnat att tala

mot en förändring i lagstiftningen om frihamn, som, förutom det att den innebure

ett ingrepp i institutionens principiella grundval, påyrkats just i syfte att, vad från

frihamn införd dylik vara beträffar, i viss mån neutralisera verkningen av de glidande

tullsatserna för spannmål, och som sålunda kan medföra, jämte minskade tullavgifter,

även minskning av det skydd, de glidande tullsatserna äro avsedda att

bereda den inhemska jordbruksnäringen.»

Ehuru vid frihamnslagstiftningens tillkomst i vårt land såsom ett

av de bärande motiven för inrättande av frihamnar framhölls nämnda

institutioners förutsättningar att giva vår transithandel ett välbehövligt

uppsving, har erfarenheten bekräftat det ävenledes från början insedda

förhållandet, att frihamnstrafiken icke kan existera uteslutande på transithandel

utan även måste stödja sig på handel på inlandet. Till frihamn

inkommande fartygslaster bestå givetvis både av transitgods och

för vårt eget land avsedda varor, vilka samtliga måste lossas inom frihamnen.

De kostnader, som äro förenade med fartygs förflyttning till

olika lossningsplatser, utgöra i och för sig ett hinder för frihamnarnas

användning uteslutande såsom transithamnar. Vid sådant förhållande

är det givetvis av vikt att tillse, att frihamnslagstiftningen icke innehåller

bestämmelser, som lägga hinder i vägen för frihamnarnas utnyttjande

vid handel på inlandet.

Av vad i ovan anförda skrivelse och utlåtanden framhållits synes otve
-

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets memorial Nr 54.

tydigt framgå, att nu gällande bestämmelser på ifrågavarande område

i berörda avseende icke kunna anses fullt tillfredsställande. Det lär nämligen

icke kunna bestridas, att den omständigheten, att, vid tillämpningav

bestämmelsen i § 19 mom. 1 frihamnsförordningen, högre tullsatser

kunna komma att gälla beträffande från frihamn införda varor än för

samtidigt till tullhamn inkommet gods, måste lända frihamnstrafiken till

förfång. Behovet av en förändring i nu berörda avseende har blivit än

mera framträdande genom införandet av glidande tullsatser för spannmål.

Därest eu ändring av ifrågavarande bestämmelse i frihamnsförordningen

kan genomföras, utan att berättigade intressen härigenom trädas

för nära, synes det därför önskligt, att en sådan ändring kommer till

stånd.

De betänkligheter, som uttalats mot den ifrågasatta förändringen,,

synas, såsom generaltullstyrelsen anfört, i första rummet härröra från

den fiktion om frihamn såsom utrikes ort, vilken vunnit uttryck i § 1

av frihamnsförordningen. I likhet med majoriteten inom nämnda styrelse

håller utskottet före, att dessa principiella betänkligheter icke böra

tillmätas avgörande betydelse vid frågans behandling. Beträffande det

befarade behovet av en* utsträckning av tullverkets kontroll över godset

inom frihamnen och därav föranledda ökade kostnader, vilken kontroll

skulle avse att fastställa tiden för godsets ankomst till frihamn och att utröna,

huruvida detsamma där varit lagrat, synas farhågorna i detta avseende

överdrivna, då man torde kunna räkna med att frihamnsbolagen i eget

intresse skola hålla en ur fiskalisk synpunkt fullt tillfredsställande

bokföring, över vilken därjämte tullverket, enligt tull förvaltningens i

Stockholms frihamn förslag, skulle äga att utöva kontroll. Vad slutligen

angår det anförda skälet, att förändringen skulle kunna neutralisera

verkningen av de glidande tullsatserna för spannmål och

-sålunda medföra, jämte minskade tullavgifter, även minskning av det

skydd, de glidande tullsatserna äro avsedda att bereda den inhemska

jordbruksnäringen, kan utskottet ej heller tillerkänna detta skäl praktisk

betydelse. Bibehållas de nuvarande bestämmelserna oförändrade, blir säkerligen,

såsom Stockholms frihamnsaktiebolag i sin skrivelse anfört, följden

den, att, då en tullförhöjning väntas, sådana varor, som beröras därav,

komma att införas till tullhamn, där vid direkt förtullning de tullsatser

tillämpas, som gällde vid tiden för överlämnandet till tullförvaltningen

av fartygets märkrulla. Anmärkningen träffar sålunda i lika hög grad

de bestämmelser, som i det ifrågavarande avseendet gälla vid vanlig

förtullning.

Någon fara för att den ifrågasatta förändringen skulle kunna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets memorial Nr 54. 9

menligt inverka på berättigade näringsintressen synes således icke

förefinnas.

På grund av vad sålunda anförts och då det för frihamnsrörelsens

fortbestånd och utveckling synts vara av vikt, att den ifrågasatta förändringen

snarast möjligt kommer till stånd, har utskottet funnit anledning

föreligga att, med begagnande av den utskottet enligt § 40 riksdagsordningen

tillerkända befogenhet, väcka förslag i ämnet; och får

utskottet, som icke haft något att erinra mot den av generaltullstyrelsen

föreslagna formen för medgivandet, hemställa,

att riksdagen måtte besluta,

att § 19 mom. 1 frihamnsförordningen skall erhålla

följande förändrade lydelse:

»Förtullning av gods, som införes från frihamn,

skall ske efter de taxor och författningar, som äro

gällande, då införseln äger rum, dock att Konungen

må medgiva, att på de villkor, Konungen bestämmer,

gods, som direkte från utrikes ort införts med fartyg

till frihamn och där icke varit upplagt för lagring,

må förtullas efter taxor och författningar, som gälla

vid visst tidigare tillfälle efter fartygets ankomst till

frihamn».

Stockholm den 7 juni 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Reservation

av herrar K. A. Nilson och Rosén.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 46 käft. (Nr 54.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:400 Riksdagens skrivelse Nr 400 a1 i texten