Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, m. m.

1921-06-09 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1921:57, Betänkande, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

1

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 9 juni 1921 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Majds proposition

med förslag till förordning om ändrad lydelse

av 3 § 1 mom. i förordningen den 6 november 1908

angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av

fondpapper, m. m.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, Antonsson, Sandler, Wijk, Wohlin, Gustaf Nilsson, K.

A. Nilson, Åhlmans Olof Olsson, Rosén, Eriksson i Grängesberg,

Månsson i Hagaström, Jönsson i Boa, Olsson i Kullenbergstorp, Bärg,

Olsson i Ramsta, Boman, A. Björkman, Kant och Uddenberg.

I en den 25 februari 1921 dagtecknad, till bevillningsutskottet

hänvisad proposition, nr 149, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen

fogade

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § l mom. i förordningen den 6 november

1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

Härigenom förordnas, att 3 § 1 mom. i förordningen den 6 november

1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 49 käft. (Nr 57.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

3 §•

1. Avräkningsnota, varom i 2 § förmäles, skall, där ej nedan

annorlunda stadgas, vid köp förses med stämpel till följande belopp,

nämligen:

a) vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis 60

öre, då de överlåtna aktiernas, lotternas, andelsbevisens eller delaktighetsbevisens

sammanlagda värde icke överstiger 100 kronor, och därutöver

60 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor,

b) vid köp av obligationer 10 öre, då de överlåtna obligationernas

sammanlagda värde ej överstiger 100 kronor, och därutöver 10 öre för

varje påbörjat belopp av 100 kronor,

dock att, där den ene kontrahenten är fondhandlare och avtalet

avslutas icke för dennes räkning utan i kommission, avräkningsnotan

skall förses,

c) vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis med

stämpel av 30 öre, då de överlåtna aktiernas, lotternas, andelsbevisens

eller delaktighetsbevisens sammanlagda värde icke överstiger 100 kronor,

och därutöver 30 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor, samt

d) vid köp av obligationer med stämpel av 5 öre, då de överlåtna

obligationernas sammanlagda värde ej överstiger 100 kronor, och därutöver

5 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor.

Ävenledes skall, där ej nedan annorlunda stadgas, avräkningsnota

vid byte förses med stämpel till följande belopp, nämligen:

e) vid byte av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis 30

öre, då det värde, som enligt 4 § 4 mom. skall i avräkningsnotan upptagas,

ej överstiger 100 kronor, och därutöver 30 öre för varje påbörjat

belopp av 100 kronor, samt

f) vid byte av obligationer 5 öre, då det värde, som enligt 4 §

4 mom. skall i avräkningsnotan upptagas, ej överstiger 100 kronor, och

därutöver 5 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor.

Med fondhandlare förstås i denna förordning solidariskt bankbolag,

bankaktiebolag och fondmäklare ävensom annan, som driver sådan

rörelse med fondpapper, att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1921 och äger giltighet

till och med den 30 juni 1922, med rätt för Konungen att under

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57. B

förordningens giltighetstid, om särskilda förhållanden det påkalla, förordna

om nedsättande av de i förordningen stadgade avgifter till lägst

de belopp, varmed avgifter i motsvarande fall ntgingo enligt förordningen

den 15 augusti 1913 om ändrad lydelse av 3 § i ovannämnda

förordning den 6 november 1908.

Genom beslut vid 1908 års riksdag antogs Kungl. Maj:ts förslag

om införande av en särskild stämpelavgift vid köp och byte av

fondpapper. Skatten bestämdes härvid — med sänkning av de i propositionen

föreslagna skattesatserna — att utgå vid direkta försäljningar av

aktier och banklotter med 20 öre, då de överlåtna aktiernas eller banklotternas

sammanlagda värde icke överstege 200 kronor, och därutöver

20 öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor, samt vid direkta försäljningar

av obligationer med 10 öre, då de överlåtna obligationernas

sammanlagda värde ej överstege 200 kronor, och därutöver 10 öre för

varje påbörjat belopp av 200 kronor; vid byte till hälften av dessa

skattesatser. Förordning i ämnet utfärdades den 6 november 1908

(nr 129).

Nämnda skattesatser blevo gällande till år 1913, då riksdagen i

anledning av väckt motion beslöt höja de vid direkta försäljningar av aktier

och banklotter utgående fondstämpelavgifterna till 30 öre, då de överlåtna

aktiernas eller banklotternas sammanlagda värde icke överstege 200

kronor, och därutöver 30 öre för varje påbörjat belopp av 200 kronor.

Beträffande försäljning av obligationer förblevo skattesatserna oförändrade.

För byte reglerades skattesatserna så, att de fortfarande kommo att

utgöra hälften av de för köp gällande. Förordning i ämnet utfärdades

den 15 augusti 1913 (nr 191).

Vid 1917 års riksdag beslöts, på förslag av Kungl. Maj: t, en fördubbling

av de vid respektive köp och byte av aktier, lotter samt

andels- och delaktighetsbevis då gällande skattesatserna, varefter författning

utfärdades den 30 mars 1917 (nr 101). Förhöjningarna skulle

gälla till dag, som av Konungen bestämdes, dock ej längre än till den

1 april 1918.

Genom proposition, nr 39, till 1918 års lagtima riksdag föreslog

Kungl. Magt, att sistnämnda bestämmelser skulle gälla jämväl för

tiden efter den 1 april 1918 till dag, som av Kungl. Maj:t bestämdes,

dock ej längre än till den 1 april 1919. Förslaget blev av riksdagen

antaget, och förordning i ämnet utfärdades den 12 mars 1918 (nr 123).

Uti en till 1918 års urtima riksdag avlåten proposition, nr 25,

Utskottet.

Proposi
tionen.

Frågans behandling

vid

föregående

riksdagar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Bank• och

fondinspektionen.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att för överlåtelser av samtliga här

ifrågavarande värdehandlingar fastställa dubbelt så höga stämpelavgifter

som i sistberörda provisoriska förordning. Det vid propositionen fogade

författningsförslaget avsågs skola gälla från och med den 20 november

1918 till dag, som av Konungen bestämdes, dock ej längre än till den

1 juli 1919.

Sedan riksdagen bifallit Kungl. M.aj:ts sistnämnda proposition

med endast den ändring, att författningen på grund av den framskridna

tiden förklarades skola gälla från och med den 1 december 1918, utfärdades

i enlighet härmed den 29 november samma år förordning i

ämnet (nr 911).

Med proposition den 18 februari 1919, nr 98, föreläde Kungl. Maj:t

riksdagen förslag, avseende förhöjning av fondstämpelavgiften under

ytterligare ett år eller till och med den 30 juni 1920. Berörda förslagskilde

sig i sak från bestämmelserna i förordningen den 29 november

1918 huvudsakligen därutinnan, att förslaget ej innebar någon rättighet

för Kungl. Maj:t att under författningens giltighetstid låta de beslutade

förhöjningarna träda ur kraft.

I skrivelse den 18 mars 1919, nr 56, anmälde riksdagen, att

riksdagen antagit sistberörda förslag, varefter Kungl. Maj:t den 26 i samma

månad utfärdade förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. i förordningen

den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper (nr 120).

Aven vid 1920 års riksdag förelädes proposition (nr 215) angående

bibehållande under ännu ett år av den högre fondstämpelavgiften.

Propositionen bifölls av riksdagen, och förordning i ämnet utfärdades

därefter den 21 maj 1920 (nr 223). Denna förordning gäller till

och med den 30 juni 1921.

I skrivelse den 20 november 1920 anmodade chefen för finansdepartementet

bank- och fondinspektionen att inkomma med yttrande,

huruvida och i sådant fall för vilken tid bestämmelserna i sistnämnda

förordning borde erhålla utsträckt giltighet. Sådant yttrande avgavs av

bank- och fondinspektionen den 29 december 1920.

I sitt utlåtande har inspektionen framhållit den depression på fondmarknaden,

som under år 1919 inträtt och sedermera ytterligare tilltagit, och

med hänsyn härtill hemställt om dels vidtagande av åtgärder för att de nuvarande

provisoriska bestämmelserna angående beloppen av fondstämpelavgiften

måtte snarast möjligt ersättas av föreskrifter i ämnet utan begränsad

giltighetstid, innefattande jämväl behörighet för Kungl. Maj:t att inom an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57. 5

givna gränser bestämma beloppen för nämnda avgift, dels ock, med

tillämpning av de sålunda ifrågasatta nya bestämmelserna, vidtagande

av eu nedsättning i den för närvarande utgående fondstämpelavgiften,

om möjligt till det belopp varmed densamma utgått före tillkomsten

av de provisoriska bestämmelserna på nu ifrågavarande område.

Statskontoret, som den 20 januari 1921 avgivit infordrat utlåtande

i ärendet, bär ansett sig icke böra göra någon erinran mot att åtgärder

vidtoges i det av inspektionen angivna syftet.

Chefen för finansdepartementet har till ovannämnda statsrådsprotokoll

anfört bland annat följande.

Uppenbart vore, att, om det kunde påvisas, att den högre stämpelavgiften

verkligen hade en avsevärd inverkan på den rådande situationen

på fondmarknaden, frågan om dess sänkning måste tagas under

allvarligt övervägande. Departementschefen kunde dock icke finna, att

några övertygande skäl förebragts för att så skulle vara fallet. Stämpeln

stode ju i proportion till köpeskillingen — när kursen på fondpapperen

folie, bleve stämpeln lägre. Det förefölle i själva verket osannolikt,

att fondmarkuaden skulle varit nämnvärt gynnsammare, om samtliga

kurser genomgående varit t. ex. 1 procent lägre än de, som i verkligheten

varit gällande. Under dylika förhållanden vore det svårt att förstå,

att en stämpelavgift, som i sin helhet för varje köp i regel icke uppginge

till 1 procent, skulle väsentligen bidraga till depressionen. Förklaringen

till denna vore utan tvivel att huvudsakligen söka i helt andra faktorer.

Härvid ville departementschefen dock medgiva, att frågan kunde för

dagsspekulanter eller i allmänhet spekulanter på kort tid äga en viss

betydelse, då dessa alltid måste räkna med ett försäljningspris, som med

stämpelns belopp överstege inköpspriset samt dessutom gåve påräknad

vinst. På denna spekulation torde sålunda den höjda fondstämpeln kunna

inverka i någon mån hämmande. För kapitalplacerare däremot måste

spörsmålet hava en underordnad vikt.

Departementschefen ville därjämte särskilt understryka den statsfinansiella

synpunkten, som gjorde det betänkligt att utan synnerligen

tungt vägande skäl upphöra att utnyttja de skattekällor av någon betydenhet,

som redan hittills anlitats.

Departementchefen förordade alltså en fortsatt utsträckning för en

tid av ytterligare ett år av de högre stämpelsatsernas giltighet.

Emellertid ansåge departementschefen, att vissa skäl talade för en

anordning, varigenom möjlighet bereddes att, därest särskilda förhållanden

Statskontoret.

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Lägre stam

pel för

»reportaffärer».

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

skulle sådant föranleda, under den löpande giltighetstiden för en författning

i ämnet vidtaga en sänkning av fondstämpelavgiften. Detta skulle

kunna ske på den vägen, att man åter lade i Kungl. Maj:ts hand att vidtaga

en dylik sänkning. Departementschefen hade ansett sig böra tillstyrka

en bestämmelse av dylik innebörd.

Utskottet hänvisar i övrigt till innehållet i ovannämnda, vid propositionen

fogade protokollsutdrag.

Bevillningsutskottet har ansett den statsfinansiella synpunkten

böra i förevarande fråga tillmätas avgörande betydelse. Inför de av

utskottet redan tidigare i annat sammanhang framhållna svårigheterna

att finna täckning för statsverkets nödvändiga utgifter, har utskottet

icke funnit sig böra tillstyrka åtgärder, genom vilka statsverkets inkomster

av fondstämpeln skulle väsentligt nedsättas. Utskottet har därmed

emellertid icke velat underkänna det ovan anförda skäl, som av bankoch

fondinspektionen anförts för en sänkning av fondstämpeln. I den

mån det statsfinansiella läget kan komma att medgiva en dylik nedsättning,

anser utskottet önskvärt att åtgärder i sådan riktning vidtagas.

Under behandlingen av detta ärende har bevillningsutskottet från

styrelsen för Stockholms fondbörs mottagit en skrift, däri framställning

gjorts om ändring i viss del av 1908 års fondstämpelförordning. Skriften

jämte bilaga närslutes detta betänkande såsom bilaga.

I den härigenom uppkomna frågan har bevillningsutskottet från

finansdepartementet mottagit en av t. f. chefen för departementets lagbyrå

upprättad, den 17 maj 1921 dagtecknad promemoria, i vilken till

en början lämnats följande redogörelse.

»Uti § 15 i den av Kungl. Maj:t den 23 april 1920 fastställda börsordning

för Stockholms fondbörs stadgas, att ’å fondbörsen kunna såväl kassaaffärer som

tidsaffärer förekomma’. I § 19 meddelas föreskrift, att, ''innan tidsaffärer få förekomma

å fondbörsen, skola bestämmelser angående de olika slag av tidsaffärer,

vilka må äga rum, ävensom angående villkoren därför av börsstyrelsen underställas

Kungl. Maj:ts provning’.

Med en den 8 mars 1921 dagtecknad skrivelse har nu styrelsen för Stockholms

fondbörs till Kungl. Maj:t överlämnat ett förslag till bestämmelser för terminsaffärer

å fondbörsen. Samtidigt har börsstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t

ville för möjliggörande av de i § 13 i berörda förslag omförmälda reportaffärerna

föreslå riksdagen vidtagande av vissa ändringar i förordningen den 6 november

1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

Över denna framställning, i vad densamma avser ändring i fondstämpelförordningen,

har bank- och fondinspektionen den 23 mars 1921 avgivit ett till finansdepartementet

den 26 mars 1921 inkommet utlåtande, däri börsstyrelsens framställning

i berörda del tillstyrkts.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

1 nämnda promemoria har vidare, efter erinran att det återstode

att meddela bestämmelser om de särskilda former, under vilka terminsaffärer

skulle företagas, anförts följande.

»Ärendet är emellertid ännu icke i det skick, att bestämmelser härom kunna

utfärdas. Ett avgörande skäl att icke nu meddela sådana föreskrifter synes för

övrigt vara den omständigheten, att nuvarande bestämmelser om fondstämpelavgiften

torde omöjliggöra införandet av reportaffärer, vilka, enligt vad som uppgives i

börsstyrelsens motivering, äro med alla terminsaffärer oskiljaktiga’. Att särskilda

bestämmelser om stämpelavgifter vid reportavtal påkallas, har av bank- och fondinspektionen

bekräftats. Det torde även vara tydligt, att det förslag till rätt för

Kungl. Maj:t att i viss mån fatta beslut om nedsättande av fondstämpelavgiften,

som i proposition förelagts riksdagen, om det antages, icke möjliggör en sådan stämpelbeläggning,

som nu blivit ifrågasatt.

Det förevarande ärendet förelåg icke vid den ordinarie propositionstidens utgång

i sådant skick, att proposition i anledning av börsstyrelsens berörda framställning

kunnat dessförinnan framläggas för riksdagen.»

Ytterligare har i promemorian uttalats önskvärdheten av att, när

frågan angående utfärdande av bestämmelser om terminsaffärer å Stockholms

fondbörs komme att slutligen företagas, Kungl. Maj:t icke vore

bunden av sådana bestämmelser angående fondstämpelavgiften, som måhända

omöjliggjorde en rationell lösning av frågan.

Samtidigt med mottagandet av om förmälda promemoria erhöll utskottet

meddelande om, att chefen för finansdepartementet anslöte sig till

de synpunkter, som i promemorian framförts.

Sedermera har utskottet från finansdepartementet mottagit ytterligare

en av t. f. chefen för lagbyrån avgiven, den 6 juni 1921 dagtecknad

promemoria, i vilken anförts följande.

»Under hänvisning till en av mig till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet

den 17 maj 1921 avlåten vördsam promemoria angående eventuella

föreskrifter om särskild stämpelavgift vid s. k. reportavtal får jag härmed tillägga,

att, därest dylika föreskrifter nu skola meddelas, dessa lämpligen synas kunna erhålla

formen av ett tillägg till den i Kungl. Maj:ts proposition nr 149 föreslagna

förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. i förordningen den 6 november

1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, vars

rubrik och ingress samtidigt torde omformuleras. Detta tillägg torde kunna ske i

ett nytt mom. 5 i 3 § av följande lydelse:

''Slutes reportavtal, skall endast den avräkningsnota förses med stämpel,

som gäller den till beloppet större av de båda till reportavtalet hörande affärerna;

och skall stämpelavgiften utgå med femtedelen av det belopp, som enligt 1 mom.

eljest skolat utgöras, i varje fall dock minst 5 öre.

Skall vid reportavtal icke särskild ersättning erläggas till den andre kontrahenten

i avtalet, äge stämpelplikt icke rum.’

Bestämmelsen om tiden för ikraftträdandet torde kunna erhålla exempelvis

följande lydelse:

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

»Denna förordning —--— den 6 november 1908; dock att de i 3 §

5 mom. meddelade föreskrifter skola tillämpas först från och med dag, som Konungen

efter särskild prövning bestämmer.»

I anledning av vad sålunda förekommit har bevillningsutskottet —

som givetvis icke ingått i någon prövning av frågan om behovet eller

lämpligheten av att terminsaffärer införas å Stockholms fondbörs —

icke velat undandraga sig att tillmötesgå de från börsstyrelsen framställda

och från olika håll bland med saken förtrogna kretsar understödda

önskningarna, sedan en inom finansdepartementet utarbetad avfattning

av erforderlig tilläggsbestämmelse blivit ställd till utskottets

förfogande.

Utskottet har sålunda velat i förevarande sammanhang, med begagnande

av den utskottet jämlikt § 40 riksdagsordningen utskottet

tillkommande befogenhet, väcka förslag i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må antaga följande förslag till

förordning om ändrad lydelse av 3 § i förordningen den

6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper.

Härigenom förordnas, att 3 § i förordningen den

6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift

vid köp och byte av fondpapper skall erhålla följande

ändrade lydelse:

3 §•

1. Avräkningsnota, varom i 2 § förmäles, skall,

där ej nedan annorlunda stadgas, vid köp förses med

stämpel till följande belopp, nämligen:

a) vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis

60 öre, då de överlåtna aktiernas, lotternas,

andelsbevisens eller delaktighetsbevisens sammanlagda

värde icke överstiger 100 kronor, och därutöver

60 öre för varje påbörjat belopp av 100 kronor,

b) vid köp av obligationer 10 öre, då de överlåtna

obligationernas sammanlagda värde ej överstiger

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57. 9

100 kronor, och därutöver 10 öre för varje påbörjat

belopp av 100 kronor,

dock att, där den ene kontrahenten är fondhandlare

och avtalet avslutas icke för dennes räkning utan

i kommission, avräkningsuotan skall förses,

c) vid köp av aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis

med stämpel av 30 öre, då de överlåtna

aktiernas, lotternas, andelsbevisens eller delaktighetsbevisens

sammanlagda värde icke överstiger

100 kronor, och därutöver 30 öre för varje påbörjat

belopp av 100 kronor, samt

d) vid köp av obligationer med stämpel av 5

öre, då de överlåtna obligationernas sammanlagda värde

ej överstiger 100 kronor, och därutöver 5 öre för varje

påbörjat belopp av 100 kronor.

Ävenledes skall, där ej nedan annorlunda stadgas,

avräkningsnota vid byte förses med stämpel till följande

belopp, nämligen:

e) vid byte av aktier, lotter, andelsbevis och

delaktighetsbevis 30 öre, då det värde, som enligt 4

§ 4 mom. skall i avräkningsnotan upptagas, ej överstiger

100 kronor, och därutöver 30 öre för varje

påbörjat belopp av 100 kronor, samt

f) vid byte av obligationer 5 öre, då det värde,

som enligt 4 § 4 mom. skall i avräkningsnotan upptagas,

ej överstiger 100 kronor, och därutöver 5 öre

för varje påbörjat belopp av 100 kronor.

Med fondhandlare förstås i denna förordning

solidariskt bankbolag, bankaktiebolag och fondmäklare

ävensom annan, som driver sådan rörelse med fondpapper,

att han på grund därav är pliktig föra handelsböcker.

5. Slutes reportavtal, skall endast den avräkningsnota

förses med stämpel, som gäller den till beloppet

större av de båda till reportavtalet hörande affärerna;

och skall stämpelavgiften utgå med femtedelen av det

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 49 höft. (Nr 57.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

belopp, som enligt 1 mom. eljest skolat utgöras, i varje

fall dock minst 5 öre.

Skall vid reportavtal icke särskild ersättning

erläggas till den andre kontrahenten i avtalet, äge

stämpelplikt icke rum.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1921

och äger giltighet till och med den 30 juni 1922,

med rätt för Konungen att under förordningens giltighetstid,

om särskilda förhållanden det påkalla, förordna

om nedsättande av de i förordningen stadgade

avgifter till lägst de belopp, varmed avgifter i motsvarande

fall utgingo enligt förordningen den 15

augusti 1913 om ändrad lydelse av 3 § i ovannämnda

förordning den 6 november 1908; dock att de i 3 §

5 mom. meddelade föreskrifter skola tillämpas först

från och med dag, som Konungen efter särskild prövning

bestämmer.

Stockholm den 9 juni 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

11

Reservationer:

av herrar K. A. Nilson, Rosén, Olsson i Ramsta och A. Björkman,

vilka ansett, att utskottet icke bort avgiva det förslag, som innefattas

i 5 mom. av 3 § i utskottets hemställan; samt

av herr Månsson, vilken ansett, att stämpelavgifterna vid reportavtal

icke böra vara lägre än å vanlig avräkningsnota för köp av

aktier, lotter, andelsbevis och delaktighetsbevis; detta emedan han ansett

reportavtalets införande i vårt börsliv endast vara ett första steg, som

kommer att följas av alla de andra på utlandets fondbörser förekommande

avtalsformerna, vilka äro ägnade att i hög grad på en gång

utöka och förvirra spekulationen i nämnda papper.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

Bilaga.

Till riksdagens bevillningsutskott.

Sedan Kungl. Maj:t den 25 februari 1921 uti proposition nr 149 föreslagit

riksdagen antaga förslag till förordning om ändrad lydelse av § 3 i förordningen

den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av

fondpapper, har styrelsen för Stockholms fondbörs uti skrivelse den 8 mars 1921

till Kungl. Maj:t, med överlämnande av förslag till bestämmelser för terminsaffärer

å Stockholms fondbörs, hemställt, att Kungl. Maj:t ville i detta sammanhang föreslå

innevarande års riksdag vidtagande av vissa för terminsaffärernas införande

erforderliga förändringar i omförmälda stämpelförordning.

I och för möjliggörande av terminsaffärers införande å fondbörsen från och

med instundande höst, vilket börsstyrelsen för sin del har funnit vara synnerligen

önskvärt, tillåter sig börsstyrelsen hos bevillningsutskottet hemställa, att bevillningsutskottet

ville i samband med behandlingen av omnämnda kungl. proposition taga

under omprövning det av börsstyrelsen väckta förslag om vidtagande av vissa

ändringar i 1908 års stämpelförordning.

Stockholm den 25 april 1921.

Å börsstyrelsens vägnar:

HERM. LAMM.

Kurt Belfrage.

Till Konungen.

Jämlikt § 19 i den av Eders Kungl. Maj:t den 23 april 1920 för Stockholms

fondbörs fastställda börsordning är stadgat, att innan tidsaffärer få förekomma å fondbörsen,

bestämmelser angående de olika slag av tidsaffärer, vilka må äga rum, ävensom

angående villkoren därför skola av börsstyrelsen underställas Eders Kungl.

Maj:ts prövning.

Styrelsen för Stockholms fondbörs, som för sin del är av den övertygelsen,

att en fondbörs, där icke tids- eller terminsaffärer äro officiellt införda, är i avsaknad

av en synnerligen viktig beståndsdel samt att de ensidiga och farliga kursfluktuationer,

som under de senaste åren inträffat å Stockholms fondbörs, näppeligen

skulle hava varit möjliga eller åtminstone i samma utsträckning kunnat förekomma,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

därest en ordnad terminsbörs då funnits, har därför trott det angeläget vara att

snarast låta uppgöra och för Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag till sådana affärers

införande å Stockholms fondbörs. För detta ändamål har börsstyrelsen uppdragit

åt börschefen att företaga en erforderlig studieresa till olika utländska fondbörser

för att på ort och ställe studera terminsbörserna och därefter inkomma

med förslag till anordnande i Stockholm av en sådan börs.

Sedan börschefen i anledning därav verkställt erforderlig utredning och till

börsstyrelsen inkommit med utförligt förslag i ämnet, vilket börsstyrelsen funnit sig

kunna i allt väsentligt biträda, får börsstyrelsen härjämte i underdånighet för fastställelse

överlämna närslutna förslag till bestämmelser för terminsaffärer å Stockholms

fondbörs jämte tillhörande motivering.

I detta sammanhang får ock börsstyrelsen på de i berörda förslag angivna

skäl hemställa, att Eders Kungl. Maj:t ville för möjliggörande av de i § 13 uti

förslaget omförmälda reportaffärerna föreslå innevarande års riksdag vidtagande av

följande förändringar uti förordningen angående en särskild stämpelavgift vid köp

och byte av fondpapper av den 6 november 1908, nämligen:

§ 3. 2. Avslutas reportavtal, skall, där ej nedan annorlunda stadgas, stämpelavgift

erläggas endast för den av de båda till reportavtalet hörande affärerna, för

vilken högsta stämpelavgift skall beräknas samt utgå med sjättedelen av det belopp,

varmed avräkningsnotan enligt de i mom. 1 givna bestämmelser eljest skolat

förses, i varje fall dock minst 5 öre.

3. Avslutas avtal (lika med nuvarande mom. 2.)

4. Stämpelplikt äger icke rum i följande fall, nämligen:

a) då bägge kontrahenterna äro fondhandlare och avtalet å vardera sidan

avslutas icke för egen räkning utan i kommission;

b) då aktie, lott, andelsbevis eller delaktighetsbevis utan mellanavgift utbytes

mot annan eller andra aktier, lotter, andelsbevis eller delaktighetsbevis i samma

bolag och till enahanda eller lägre belopp;

c) vid reportavtal, då särskild ersättning icke skall erläggas till motparten

i reportavtalet;

d) lika med c) i nuvarande mom. 3;

e) lika med d) i nuvarande mom. 3;

f) lika med e) i nuvarande mom. 3.

Stockholm den 8 mars 1921.

A börsstyrelsens vägnar:

Underdånigst:

HERM. LAMM.

Kurt Belfrage.

Bestyrkes

å tjänstens vägnar

Gustaf Fredin.

Registrator.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

Motivering.

Report- och prolongationsavtalen.

(§ 13.)

Ehuru, som ovan anförts, det synes vara klokast att till en början begränsa

de olika former av terminsavtal, som å de utländska börserna förekomma, har

börsstyrelsen dock icke ansett sig kunna underlåta att föreslå införandet av de med

alla terminsaffärer oskiljaktiga prolongations- och reportavtalen å Stockholms börs.

I överensstämmelse med vad som å en del utländska börser är stadgat har

börsstyrelsen emellertid ansett det vara försiktigast att till en början föreslå tvenne

bestämda inskränkningar i prolongationsrätten. Dels skulle sålunda prolongationsoch

reportavtal icke få ingås, därest ej, då framställning därom göres, vederbörlig

säkerhet finnes i behörig ordning avlämnad, dels skulle prolongationsavtal icke

flera gånger få förnyas, än att den ursprungliga terminsaffären ovillkorligen skulle

vara fullgjord senast å den likvidationstermin, som infaller näst efter fyra månader

från terminsaffärens ingående.

Skillnaden mellan prolongations- och reportavtalen består, som bekant, däri.

att prolongationsavtalet är en uppgörelse mellan de ursprungliga kontrahenterna om

framflyttande till nästa likvidationstermin av terminsavtalets fullgörande, i regel

väl mot en viss på förhand bestämd ersättning till medkontrahenten härför, medan

reportavtalet är en överenskommelse med tredje man likaledes i allmänhet mot en

viss gottgörelse, att denne i ena kontrahentens ställe övertager avtalets fullgörande.

Vid reportförfarandet ernår man det önskade uppskovet med terminsaffärens

fullgörande genom ingåendet av en dubbelaffär med tredje man. Man säljer eller

köper per kontant till likvidationskursen de omliandlade värdepapperen och återköper

eller återsäljer samtidigt av samma kontrahent papperen per nästa likvidationstermin

till samma likvidationskurs, vartill i regel, som nämnts, plägar komma

en viss ersättning, benämnd report eller deport, och vilken ersättning i allmänhet

är beroende av räntefoten.

Ehuru reportavtalet rent formellt sett består av tvenne affärer, utgöra dock

dessa båda affärer juridiskt sett allenast en enda enhetlig affär och därför gäller

för reportaffärerna i stämpelhänseende överallt särskilda regler. Sålunda skall

enligt den tyska riksstämpellagen blott den av de båda till reportavtalet hörande

affärerna stämpelbeläggas, som »i förhållande till sitt värde utgör den högre affären.»

Sker reportaffär till oförändrad kurs utan erläggande av report eller deport skall

ingen stämpel erläggas.

På samma sätt är ordnat i Frankrike; endast en av de båda till reportavtalet

hörande affärerna stämpelbelägges och även där den, å vilken högsta stämpel

erhålles. För övrigt utgår där stämpeln vid reportaffärer med fjärdedelen av den

eljest vanliga stämpeln (för reportaffäror i rente franpaise är stämpeln ännu mycket

mindre). Även i courtagehänseende har den franska börslagen föreskrivit reducering

för reportaffärerna. Courtage får sålunda blott uttagas för den ena affären (»den,

som är mest avlägsen»).

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets betänkande Nr 57.

15

Därest prolongations- och reportaffärerna skola kunna tänkas vinna burskap

i vårt land, kan givetvis i fråga om dem icke våra för vanliga köpeavtal gällande

och i och för sig ovanligt höga stämpelavgifter komma till användning. Man måste

nämligen göra klart för sig, att reportavtalen icke äro eller kunna betraktas såsom

köpeavtal i egentlig bemärkelse, d. v. s. avtal innebärande verklig överlåtelse ulan

de facto allenast lån (ena gången av penningar, andra gången av värdepapper), som

tagit den egendomliga formen av en dubbeltransaktion (köp eller försäljning och

vice versa). Vad frågan här gäller, är alltså, enligt börsstyrelsens förmenande, icke

att hos riksdagen begära någon nedsättning av redan fastställda stämpelavgifter,

utan i stället huruvida över huvud vår stämpelförordning skall anses äga tillämpning

å nu omhandlade slag av lånetransaktioner samt i så fall, vilka avgifter då böra

för dem fastställas. Med hänsyn till statsverkets behov av stämpelinkomster och

på grund av att utomlands i allmänhet stämpel pålägges för ifrågavarande affärer,

har det synts börsstyrelsen riktigast att föreslå, att framställning till riksdagen må

göras angående stämpelbeläggning av även ifrågavarande affärer. På det att emellertid

dessa affärer över huvud må bliva möjliga att göra och följaktligen statsverket

skall erhålla de ökade stämpelinkomster, som med säkerhet kunna förväntas, därest

dessa affärer, som av alla börsaffärer säkerligen äro de mest riskfria och ur kapitalplaceringssynpunkt

på kort sikt mest förmånliga, nå större omfattning, måste en

helt annan norm för dessa stämpelavgifters utgående fastställas. I ungefärlig motsvarighet

till vad i Frakrike, där reportavtal tagit den största omfattning, är stadgat,

synes det börsstyrelsen lämpligt att söka i vårt land å dessa affärer få till stånd

en stämpelavgift, utgörande en sjättedel av den eljest utgående avgiften, vilken

stämpel emellertid, i överensstämmelse med allmänt gällande regler, endast må. utgå

å den av de båda till avtalet hörande affärerna, å vilken högsta avgift kan beräknas.

Samtidigt bör, i överensstämmelse med allmänt gällande bestämmelser utomlands,

ingen stämpelplikt äga rum vid reportavtal, som ske utan erläggande av särskild

ersättning, varjämte det synes börsstyrelsen självfallet att prolongationsavtalen,

som icke ens till formen hava karaktären av köp eller överlåtelse utan allenast äro

mellan de ursprungliga kontrahenterna ingångna avtal om uppskov till kommande

likvidationstermin med en terminsaffärs fullgörande, icke kunna anses vara hänförliga

under gällande stämpelförordning och följaktligen böra vara stämpelfria.

I detta sammanhang böra slutligen bestämmelserna i § 29 i börsordningen om

provision för vederbörande fondkommissionärer undergå viss ändring, så att courtage

endast får uttagas för den ena av de båda till reportavtalet hörande affärerna.

Bestyrkes

å tjänstens vägnar

Gustaf Fredin

Registrator.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

Förslag till terminsaffärers införande & Stockholms fondbörs.

§ 13.

Önskar en av parterna uppskov med fullgörande av terminsavtal till nästföljande

likvidationstermin, äger han att senast dagen före likvidationsterminens

början, under förutsättning att den nedan i § 16 omnämnda säkerhet då finnes i

behörig ordning avlämnad, därom träffa överenskommelse antingen med sin medkontrahent

(prolongationsavtal) eller med tredje man (reportavtal).

Reportavtal, som avser, att tredje man skall övertaga fullgörandet av ingånget

terminsavtal, består av en mellan samma parter avslutad dubbelaffär, nämligen köp

eller försäljning, att fullgöras i enlighet med de för kassaaffärer gällande föreskrifter

samt en motsatt affär att uppgöras å andra efter reportavtalets ingående inträffande

likvidationstermin. Vid reportavtal är part icke skyldig att återlämna värdepapper

bärande samma nummer, som dem han emottagit.

Prolongationsavtal få icke förnyas flera gånger, än att terminsaffären ifråga

ovillkorligen skall vara uppgjord senast å den likvidationstermin, som infaller näst

efter fyra månader från det ursprungliga avtalets ingående.

Bestyrkes

å tjänstens vägnar

Gustaf Fredin

Registrator.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:414 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § 1 mom. i förordningen den 6 november 1908 s. 1 i texten