Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 §, 20 § 1 mom. och 22 § i förordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

1921-06-10 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1921:58, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 §, 20 § 1 mom. och 22 § i förordningen den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 58,

l

Nr 58.

Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1921 kl. 11 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av 18 §, 20 § 1 mom. och 22 § i förordningen den 15

december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, Antonsson, Wijk, Gustaf Nilsson, K. A. Nilson, Örne,

Åhlmans Olof Olsson, Rosén, Jönsson i Boa, Olsson i Kullenbergstorp,

Bärg, Olsson i Ramsta, Johansson i Kullersta, Boman, Björnsson,

Grevesmuhl, Sköld, Kant, Lövgren i Nyborg och Winkler.

I en den 4 februari 1921 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 61, bar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen

fogade

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 18 §, 20 § 1 inom. och 22 § i förordningen

den 15 december 1914 (ur 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket.

Härigenom förord nas, att 18 §, 20 § 1 mom. och 22 § i förordningen

den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade

lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 50 käft. (Nr 58-) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 58.

18 §.

I varje tobaksvaras priskurantpris skal] skatt ingå med ett belopp,

som motsvarar nedanstående procent av priskurantpriset eller i fall, som

avses i 22 § 2 mom. fjärde stycket, av varans värde, nämligen:

för cigarrer och cigarrcigarretter..................................... 15 procent

» snus..................................................................................... 25 »

20 § 1 mom.

Tobaksvara — — — kontrollstämpel.

Ur — — — cigarrett.

Därest å restaurant, hotell eller liknande lokal försäljning av tobaksvara

till gäst förmedlas genom servitör eller annan å lokalen anställd

person, må försäljningen, därest den avser mindre kvantitet än hel förpackning,

ske endast så, att varan av gästen själv eller i dennes åsyn

upptages ur originalförpackningen.

22 §.

1 mom. Den, som bevisligen inom riket yrkesmässigt driver handel

med tobaksvaror, ävensom annan innehavare av registrerad firma, vilken

genom hyrande av lokal, inköp av lager eller dylik åtgärd tydligen

ådagalägger, att han ämnar driva sådan handel, må, utan hinder av

vad i 2 § stadgas, till riket införa dylika varor; skolande härvid såsom

tobaksvara icke anses tobaksmjöl.

2 mom. För tobaksvara, importerad till tullinlandet enligt denna

paragraf, skall, vare sig varan direkt förtullas eller uttages från tullager,

jämte den å varan enligt tulltaxan belöpande tull, erläggas en licensavgift,

som utgöres av den å varan enligt 18 § belöpande skatt ävensom

av ett belopp, motsvarande vad monopolets utövare för täckande

av sina omkostnader samt vinst pålägger tobaksvara med samma priskurantpris

eller i fall, som avses i fjärde stycket av detta mom,, med

samma värde.

Till omkostnader — — — tull.

Priskurantpriset — — — priskurantpriset.

Där det av importören uppgivna priskurantpriset befinnes uppenbart

för lågt i förhållande till varans värde, skall till utgångspunkt för

licensavgiftens bestämmande tagas i stället för priskurantpriset det värde,

som varan med hänsyn till inom landet gängse priser å tobaksvaror, enligt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 58. 3

av monopolets utövare verkställd uppskattning, skäligen kan anses äga

i detaljhandel.

Importör är skyldig att, där så för licensavgiftens bestämmande

anses nödigt, för monopolets utövare på anfordran förete sin inköpsfaktura.

Licensavgiftens belopp — — — avgift.

3 mom. Tobaksvara — — — vara.

Till ovannämnda statsrådsprotokoll bär chefen för finansdepartementet

återgivit en till grund för propositionen liggande, till Konungen

ställd skrivelse från styrelsen för Aktiebolaget svenska tobaksmonopolet,

däri styrelsen föreslagit vissa ändringar i och tillägg till förordningen

den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i

riket (monopolförordningen). Därvid har styrelsen till en början anmärkt,

att stadgandena i 20 § 1 mom. av monopolförordningen i tillämpningen

givits en tolkning, som knappast hade varit av lagstiftaren avsedd, och

vidare anfört följande:

»I nämnda författningsrum stadgas, att tobaksvara må förekomma till försäljning

inom riket endast i originalförpackning, försedd genom monopolets utövares

försorg med av Kungl. Maj:t fastställd kontrollstämpel; dock att ur sådan förpackning

större eller mindre del av innehållet må — med visst närmare angivet undantag

— för sig försäljas. Det har nu visat sig, att nämnda stadganden icke ansetts

utgöra hinder för bibehållande av det före monopolets tillkomst allmänt gängse

bruket att å restauranter och liknande lokaler tillhandahålla gästerna tobaksvaror,

upptagna ur originalförpackningen, i glas, porslinsbehållare eller dylika kärl.»

I framställningen har därefter meddelats, att berörda fråga varit

föremål för domstols prövning, därvid, omförmälda försäljningsform befunnits

icke vara stridande mot gällande bestämmelser, och har bolaget

därefter fortsatt:

»Emellertid ligger det i öppen dag, att denna (försäljningsform) icke blott omöjliggör

varje kontroll från allmänhetens sida över att den tobaksvara, som erhålles, verkligen

betingar det fordrade priset utan jämväl är ägnad att äventyra statens rätt

att, på sätt 18 § av monopolförordningen stadgar, för varje tobaksvara erhålla skatt

med vissa procent av varans utförsäljningspris. Detta pris, i förordningen kallat

priskurantpriset, skall enligt 19 § finnas utsatt å varje förpackning och får — såsom

liggande till grund för skattens beräknande — enligt 20 § 2 mom. vid försäljningen

icke överskridas. Skulle så ske, komme nämligen staten att undandragas en del

av den skatt, som rätteligen bort för varan utgå.»

Departements
chefen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 58.

Med förmälan vidare att vid det sålunda tillämpade försäljningssättet

kontrollen över att pris kurantprisen vid försäljningen tillämpades

bleve fullständigt illusorisk, bär bolaget föreslagit införande av det

tillägg till ovannämnda 20 § 1 mom. i monopolförordningen, vilket finnes

intaget i det av Kungl. Maj:t framlagda författningsförslaget.

Rörande den föreslagna ändringen i § 22 av ifrågavarande förordning

bar bolaget anfört:

»Denna paragraf innehåller bestämmelser om den enligt monopollagstiftningen

enskilda tobakshandlare medgivna rätt att, utan hinder av det i förordningens

2 § stadgade förbud mot införsel av tobak och tobaksfabrikat, till

riket införa färdiga tobaksvaror. Dylik rätt tillkommer enligt 22 § 1 inom., jämfört

med vad å sid. 76 i Kungl. Maj:ts proposition nr 254 till 1914 års senare riksdag

därom yttras, i obegränsad omfattning »varje firmaregistrerad tobakshandlare».

För alla av enskilda handlande importerade tobaksvaror skall emellertid, innan varorna

utlämnas till vederbörande importörer, förutom stadgad tullavgift erläggas en

för den särskilda varan av monopolets utövare uträknad s. k. licensavgift,

innefattande dels den å varan enligt 18 § belöpande skatt, dels ock ett belopp, motsvarande

vad monopolets utövare pålägger vara med samma priskurantpris för

täckande av sina omkostnader samt vinst. Priskurantpriset skall bestämmas av

monopolets utövare till det belopp, importören önskar erhålla för varan; och skall

därvid licensavgiften inräknas ^priskurantpriset. I praktiken har, såsom ock i den

kungl. propositionen förutsattes, vid licensavgiftens bestämmande så tillgått, att

icke blott skattebeloppet utan även den del av licensavgiften, som motsvarar monopolets

omkostnader och vinst, utgått med visst för alla tobaksvaror på förhand

fastslaget procenttal av priskurantpriset»

Av vad bolaget härom vidare anfört återgiver utskottet följande:

Utgångspunkten vid utarbetandet av här ifrågavarande bestämmelser hade

påtagligen varit det antagandet, att alla tobaksvaror, som av enskilda handlande

till riket infördes, komme att utförsäljas till allmänheten samt att priskurantpriset

alltså icke komme att sättas lägre, än att detsamma såväl täckte importörens

samtliga omkostnader för varans inköp och hemfraktande m. in. som ock beredde

importören själv handelsvinst — — —.

Nu förhölle det sig emellertid så, att de priskurantpris, handlandena önskade

åsätta importerade tobaksvaror, ingalunda alltid gåve riktigt uttryck åt det värde,

varorna i detaljhandeln skulle äga. Det hade nämligen icke sällan förekommit, att

handlande, som till riket infört tobaksvaror, avsedda till försäljning åt allmänheten

i vanlig ordning, samtidigt därmed eller någon tid efteråt infört tobaksvaror —

ofta av alldeles samma slag — vilka syntes vara avsedda för eget bruk, samt för

dessa begärt åsättande av ett priskurantpris, vida lägre än för de till återförsäljning

avsedda varorna och understundom säkerligen till och med långt understigande

varornas inköpspris. Licensavgiften för dylika för eget bruk importerade tobaksvaror

komme under sådana omständigheter att utgå med lägre belopp, än vad som

skulle blivit fallet, därest varorna varit avsedda för återförsäljning; och då, på sätt

ovan nämnts, i licensavgiften inginge jämväl den å varan belöpande skatt till staten,

s. 5 Kontrollera mot PDF

iBevillning ant slottets betänkande Nr 58. 5

undandroges staten följaktligen för dessa varor en dol av den skatteinkomst, som

rätteligen bort för desamma utgå.

Efter att hava närmare utvecklat de möjligheter, vilka sålunda

gällande bestämmelser i berörda hänseende lämnade öppna, har styrelsen

vidare framhållit,

hurusom den farhågan läge nära till hands, att enskilda personer, som ville för

sitt eget eller sina vänners behov förskaffa sig utländska tobaksvaror, på nu antytt

sätt förskaffade sig möjlighet härtill och därefter vid varornas införsel begärde

åsättande av ett priskurantpris så lågt, att varorna praktiskt taget bleve fria från

beskattning, samtidigt som tobaksmonopolet så gott som fullständigt ginge miste

om det licensavgiftsbelopp, som bort tillkomma tobaksmonopolet. Aven för den

verkliga handlandekåren framstode en dylik utsträckning till enskilda personer av

den handlandena förbehållna importrätten såsom en kännbar olägenhet.

I syfte att avlägsna sistberörda missförhållande har styrelsen föreslagit,

»dels att stadgandet i 22 § 1 mom. av monopolförordningen förtydligas därhän,

att någon tvekan icke kan råda om att importrätt tillkommer endast den, som bevisligen

inom riket yrkesmässigt driver handel med tobaksvaror,

dels ock att rättighet måtte inrymmas för tobaksmonopolet att vid bestämmandet

av licensavgiften för importerad tobaksvara pröva, huruvida det av importören

begärda priskurantpriset med hänsyn till inom landet i allmänhet gängse

priser å tobaksvaror kan anses giva ett någorlunda riktigt uttryck för det värde,

som tobaksvaran vid försäljning i detaljhandeln skäligen kan anses äga. Därest

vid denna prövning det av importören uppgivna priskurantpriset befinnes uppenbart

för lågt, synes till utgångspunkt vid licensavgiftens bestämmande böra tagas, i

stället för priskurantpriset, varans sålunda uppskattade värde».

Över omförmälda framställning hava yttranden avgivits av kommerskollegium

och statskontoret, och får utskottet rörande vad av

nämnda ämbetsverk anförts ävensom beträffande föredragande departementschefens

eget yttrande i ämnet hänvisa till det vid propositionen i

utdrag fogade statsrådsprotokollet.

Den i ärendet förebragta utredningen giver vid handen, att lagstiftningen

rörande tobaksmonopolet är i de hänseenden, som ovan

berörts, behäftad med brister, vilka det med hänsyn i första hand till

statsverkets fiskaliska intresse är av vikt att avhjälpa. Mot de förslag

härutinnan, som med propositionen framlagts, har utskottet icke haft

något att erinra. Utskottet har endast velat fästa uppmärksamheten på

angelägenheten därav, att, därest monopolets utövare erhåller den av

Kungl. Maj:t föreslagna prövningsrätten vid licensavgiftens bestämmande,

utövaren omsorgsfullt undviker att begagna denna rätt på sådant sätt,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 50 käft. (Nr 58.) 2

Utlåtanden.

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottels betänkande Nr 58.

att enskilda importörer hindras att till priser, som äro lägre än de av

monopolet för motsvarande slag av varor tillämpade, men vilka stå i

skäligt förhållande till de inköpspriser, importörerna fått betala, inom

landet försälja sina varor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts

proposition nr 61, antaga ovan införda förslag till

förordning om ändrad lydelse av 18 §, 20 § 1 mom.

och 22 § i förordningen den 15 december 1914 (nr

436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i

riket.

Stockholm den 10 juni 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Reservation:

av herr Boman, som avstyrkt den i 20 § 1 mom. föreslagna nya

bestämmelsen.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:415 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 §, 20 § 1 mom. och 22 § i förordningen den s. 1 i texten