Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt.

1921-02-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1921:12, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1921 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt.

I en till riksdagen avlåten, den 11 februari 1921 dagtecknad proposition

nr 75 bär Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att

riksbanken må för tiden till den 1 april 1921 begagna den i 6 § andra

stycket av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 omnämnda

rätten att utgiva sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem

miljoner kronor utöver vad som är medgivet i första stycket av samma

paragraf.

Ifrågavarande proposition är föranledd av en av fullmäktige i riksbanken

till Kungl. Maj:t den 5 innevarande februari avlåten skrivelse,

däri hemställts, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen, att riksbanken

må under tiden till den 1 mars 1922 begagna den i 6 § andra stycket

av riksbankslagen omförmälda sedelutgivningsrätten. Såsom skäl för

denna sin framställning anföra fulbnäktige bland annat, att försiktigheten

bjöde, att riksbanken under det nuvarande brydsamma och ovissa

ekonomiska läget disponerade den extra sedelutgivningsrätt, varom bär

vore fråga.

Fullmäktige i riksgäldskontor, vilka yttrat sig i ärendet, hava

icke haft något att erinra mot bankofullmäktiges förslag.

Beträffande tillkomsten av gällande bestämmelser om den extraordinära

sedelutgivningsrätten har departementschefen hänvisat till den

redogörelse, som förlidet år lämnades i den då framlagda propositionen

(nr 75) i ämnet.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 10 käft. (Nr 12.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

I samband med föreliggande spörsmål har departementschefen berört

jämväl frågan om förlängning av den i lag den 27 februari 1920

Konungen medgivna rätten att i vissa fall inställa tillämpningen av

10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och

av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873. Denna''lag gäller

nämligen icke längre än till och med den 28 februari 1921. På hemställan

av departementschefen hava fullmäktige i riksbanken i avgivet

yttrande anhållit om avlåtande av proposition till riksdagen med förslag,

att de nu gällande bestämmelserna i detta ämne måtte förnyas

att gälla till den 1 mars 1922.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava icke haft något att erinra

mot ett bifall till bankofullmäktiges förslag.

Departements
chefen.

För egen del har departementschefen anfört:

»Att riksbankens utvidgade sedelutgivningsrätt för närvarande ej

kan undvaras, finner jag uppenbart. Utgående från den uppfattning ''i

valutafrågan, för vilken jag vid framläggandet av årets statsverksproposition

gjort mig till tolk, anser jag emellertid frågan härom icke

böra behandlas isolerad utan såvitt möjligt i samband med övriga till

valutavården hörande spörsmål. Jag vill i detta sammanhang meddela,

att jag genom skrivelse den 5 februari 1921 anmodat ekonomiska

rådet att i samband med behandlingen av ärendet om eventuellt fortsatt

suspension av riksbankens skyldighet att inlösa sina sedlar med

guld senast den 1 mars 1921 inkomma med nytt utlåtande i valutafrågan.

Sedan detta yttrande avgivits och när i anslutning därtill

valutapolitiken i den utsträckning, som kan befinnas lämpligt, upptages

till behandling, synes jämväl frågan om bibehållande av riksbankens

utvidgade sedelutgivningsrätt böra tagas under övervägande

med hänsyn till de praktiska konsekvenser, som de för valutapolitiken

uppställda riktlinjerna kunna medföra. Då emellertid nuvarande bestämmelser

_ för sedelutgivningen äga giltighet endast till den 1 mars

1921, då vidare behandlingen i ett sammanhang av de valutapolitiska

frågorna med hänsyn till den tidpunkt, då ekonomiska rådets yttrande

karl förväntas inkomma, icke kan äga rum förrän under loppet av mars

månad, och då slutligen försiktigheten bjuder, att riksbanken icke är

betagen möjligheten att under sagda månad begagna den utvidgade

sedelutgivningsrätten, torde dylik rätt för närvarande böra medgivas

till den 1 april 1921, d. v. s. den tidpunkt, då suspensionen av riksbankens

skyldighet att inlösa sedlar med guld enligt nu gällande föreskrifter

upphör.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 12. 3

Vad angår frågan om skyldighet för riksbanken att inlösa guld i

plants in. m., äro,'' såsom riksbanksfullmäktige uttalat, förhållandena på

den internationella guldmarknaden för närvarande sadana, att riksbanken

under den närmaste framtiden icke synes bliva i behov av det skydd,

som de därom meddelade bestämmelserna äro avsedda att lämna,. och

lärer därför avgörandet av denna fråga kunna utan olägenhet uppskjutas

till den tidpunkt, då övriga till valutavården hörande spörsmål upptagas

till behandling.»

Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts bär

ifrågavarande framställning och hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla förevarande proposition

nr 75.

Stockholm den 17 februari 1921.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRI8TENSSON.

Vid detta ärendea slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Öhngren, Lindley, Östberg, Bondeson, Bodin

och Malmberg samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Sommehus, Wikström,

Bäcklund, Persson i Björsbyholm, Lavin och Andersson i Milsmaden.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:63 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt. a1 i texten