Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt.
1921-02-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1921:12, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
1
Nr 12.
Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1921 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt.
I en till riksdagen avlåten, den 11 februari 1921 dagtecknad proposition
nr 75 bär Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att
riksbanken må för tiden till den 1 april 1921 begagna den i 6 § andra
stycket av lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 omnämnda
rätten att utgiva sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem
miljoner kronor utöver vad som är medgivet i första stycket av samma
paragraf.
Ifrågavarande proposition är föranledd av en av fullmäktige i riksbanken
till Kungl. Maj:t den 5 innevarande februari avlåten skrivelse,
däri hemställts, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen, att riksbanken
må under tiden till den 1 mars 1922 begagna den i 6 § andra stycket
av riksbankslagen omförmälda sedelutgivningsrätten. Såsom skäl för
denna sin framställning anföra fulbnäktige bland annat, att försiktigheten
bjöde, att riksbanken under det nuvarande brydsamma och ovissa
ekonomiska läget disponerade den extra sedelutgivningsrätt, varom bär
vore fråga.
Fullmäktige i riksgäldskontor, vilka yttrat sig i ärendet, hava
icke haft något att erinra mot bankofullmäktiges förslag.
Beträffande tillkomsten av gällande bestämmelser om den extraordinära
sedelutgivningsrätten har departementschefen hänvisat till den
redogörelse, som förlidet år lämnades i den då framlagda propositionen
(nr 75) i ämnet.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 10 käft. (Nr 12.) 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 12.
I samband med föreliggande spörsmål har departementschefen berört
jämväl frågan om förlängning av den i lag den 27 februari 1920
Konungen medgivna rätten att i vissa fall inställa tillämpningen av
10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och
av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873. Denna''lag gäller
nämligen icke längre än till och med den 28 februari 1921. På hemställan
av departementschefen hava fullmäktige i riksbanken i avgivet
yttrande anhållit om avlåtande av proposition till riksdagen med förslag,
att de nu gällande bestämmelserna i detta ämne måtte förnyas
att gälla till den 1 mars 1922.
Fullmäktige i riksgäldskontoret hava icke haft något att erinra
mot ett bifall till bankofullmäktiges förslag.
Departements
chefen.
För egen del har departementschefen anfört:
»Att riksbankens utvidgade sedelutgivningsrätt för närvarande ej
kan undvaras, finner jag uppenbart. Utgående från den uppfattning ''i
valutafrågan, för vilken jag vid framläggandet av årets statsverksproposition
gjort mig till tolk, anser jag emellertid frågan härom icke
böra behandlas isolerad utan såvitt möjligt i samband med övriga till
valutavården hörande spörsmål. Jag vill i detta sammanhang meddela,
att jag genom skrivelse den 5 februari 1921 anmodat ekonomiska
rådet att i samband med behandlingen av ärendet om eventuellt fortsatt
suspension av riksbankens skyldighet att inlösa sina sedlar med
guld senast den 1 mars 1921 inkomma med nytt utlåtande i valutafrågan.
Sedan detta yttrande avgivits och när i anslutning därtill
valutapolitiken i den utsträckning, som kan befinnas lämpligt, upptages
till behandling, synes jämväl frågan om bibehållande av riksbankens
utvidgade sedelutgivningsrätt böra tagas under övervägande
med hänsyn till de praktiska konsekvenser, som de för valutapolitiken
uppställda riktlinjerna kunna medföra. Då emellertid nuvarande bestämmelser
_ för sedelutgivningen äga giltighet endast till den 1 mars
1921, då vidare behandlingen i ett sammanhang av de valutapolitiska
frågorna med hänsyn till den tidpunkt, då ekonomiska rådets yttrande
karl förväntas inkomma, icke kan äga rum förrän under loppet av mars
månad, och då slutligen försiktigheten bjuder, att riksbanken icke är
betagen möjligheten att under sagda månad begagna den utvidgade
sedelutgivningsrätten, torde dylik rätt för närvarande böra medgivas
till den 1 april 1921, d. v. s. den tidpunkt, då suspensionen av riksbankens
skyldighet att inlösa sedlar med guld enligt nu gällande föreskrifter
upphör.
Banlcoutskottets utlåtande Nr 12. 3
Vad angår frågan om skyldighet för riksbanken att inlösa guld i
plants in. m., äro,'' såsom riksbanksfullmäktige uttalat, förhållandena på
den internationella guldmarknaden för närvarande sadana, att riksbanken
under den närmaste framtiden icke synes bliva i behov av det skydd,
som de därom meddelade bestämmelserna äro avsedda att lämna,. och
lärer därför avgörandet av denna fråga kunna utan olägenhet uppskjutas
till den tidpunkt, då övriga till valutavården hörande spörsmål upptagas
till behandling.»
Utskottet har icke haft något att erinra mot Kungl. Maj:ts bär
ifrågavarande framställning och hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla förevarande proposition
nr 75.
Stockholm den 17 februari 1921.
På bankoutskottets vägnar:
EMIL KRI8TENSSON.
Vid detta ärendea slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Gustafsson, Öhngren, Lindley, Östberg, Bondeson, Bodin
och Malmberg samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Sommehus, Wikström,
Bäcklund, Persson i Björsbyholm, Lavin och Andersson i Milsmaden.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1921:63 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ökning av riksbankens sedelutgivningsrätt. a1 i texten