Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av vackt motion om pension åt första kammarens sekreterare, f. d. kanslirådet A. W. von Krusenstjerna.

1921-02-25 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1921:15, Utlåtande, i anledning av vackt motion om pension åt första kammarens sekreterare, f. d. kanslirådet A. W. von Krusenstjerna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoitets utlåtande Nr 16.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1921 kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning av vackt motion om pension åt första

kammarens sekreterare, f. d. kanslirådet A. W. von

Krusenstjerna.

I eu iuom riksdagens första kammare av lien* Trygger jämte

fyra andra av kammarens ledamöter väckt motion, nr 44, som hänvisats

till bankoutskottet, hemställes, »att riksdagen må besluta att

till f. d. kanslirådet Adolf Wilhelm von Krusenstjerna må från och

med ingången av kalenderåret näst efter det, varunder han sista

gången tjänstgör såsom första kammarens sekreterare, från riksgäldskontor^

under hans återstående livstid utgå en pension å 4,000

kronor».

Till stöd för denna hemställan har anförts följande.

»På grund av särskilda motioner vid 1913 års riksdag beslöt riksdagen, att

(ill vice häradshövdingen John Magnus Stuart, som då under fyrtio år varit anställd

i riksdagens tjänst, finge från och med 1914 års ingång från riksgäldskontoret utgå

under hans återstående livstid eu årlig pension av 4,000 kronor och likaså beviljade

1920 års riksdag åt föreståndaren för riksdagens tryckeriexpedition J. P. Velander,

som sedan år 1891 tjänstgjort vid expeditionen, en årlig pension å 4,000 kronor att

utgå från och med den 1 januari 1921.

Ett liknande fall föreligger nu åter, då de skäl, som legat till grund för riksdagens

beslut i ovan omförmälda fall kunna med ökad styrka göras gällande. F. d.

kanslirådet Adolf Wilhelm von Krusenstjerna, som jämväl under innevarande års

riksdag tjänstgör såsom första kammarens sekreterare, uppnår den 17 juni 1921

sjuttio års ålder; och ehuru hans för denna ålder relativt goda hälsotillstånd och

obrutna kroppskrafter kunna ingiva förhoppningar om att han ännu ett eller annat

år skall kunna kvarstå vid sin ansvarsfulla och krävande befattning i riksdagens

tjänst, har det likväl synts oss vara en skyldig gärd av tacksamhet för hans ena
Bihany

till riksdagens protokoll 1921. 8 saml. 13 käft. (Nr 15.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 15.

Utskottet.

stående långvariga och allmänt erkända arbete i riksdagens tjänst, om redan nu

tillförsäkrades honom rätt att, därest svikande kroppskrafter skulle förhindra honom

att återtaga det krävande uppdraget att vara kammarens sekreterare, komma i åtnjutande

av pensionsförmåner, som kunde i någon mån ersätta de med sekreterareuppdraget

förenade inkomster.

I avseende å längden av den tid, varunder von Krusenstjerna varit i riksdagens

tjänst, torde man utan fara för misstag kunna säga, att han icke uppnås

av någon. År 1875 inträdde han i första kammarens kansli för att redan år 1881

utses till kammarens sekreterare, en befattning som han sedan innehaft under alla

sedan dess sammanträdande lagtima och urtima riksdagar. Om det sätt, varpå han

utfört detta honom alltsedan år 1894 utan ansökning erbjudna uppdrag, torde icke

finnas mer än ett omdöme. Den utomordentliga skickligheten, det aldrig svikande

nitet och den sakkunskap om praxis i riksdagsärendens behandling, som gjort honom

till en verklig auktoritet icke blott för den kammare, där han haft sin egentliga

verksamhet, utan för hela riksdagen, äro allt för väl kända för att härom skulle

behöva vidlyftigare ordas. Det bör dock kanske också omnämnas — såsom måhända

för riksdagens ledamöter mindre bekant — att von Krusenstjerna alltsedan år 1898

varit sekreterare vid alla från och med nämnda år sammanträdande kyrkomöten.»

Även utskottet anser det vara lämpligt, att riksdagen giver uttryck

åt sitt erkännande av det synnerligen förtjänstfulla arbete, von

Krusenstjerna under en mycket lång följd av år nedlagt i riksdagens

tjänst. Utskottet vill därför ansluta sig till förslaget om en årlig

pension åt von Krusenstjerna att utgå från riksgäldskontor!.

Beträffande storleken av denna pension tillåter sig utskottet erinra,

hurusom riksdagen tidigare i ett par likartade fall beviljat pension

till sådant belopp, att densamma jämte förut innéhavande pension

uppgått till vad som enligt civila pensionslagen högst må utgå

till civila befattningshavare i statens tjänst, justitieråd och regeringsråd

undantagna. Enligt de pensionsbestämmelser, som av riksdagen nyligen

fastställts för ordinarie tjänstemän vid kommunikationsverken,

vilka efter all sannolikhet torde komma att tillämpas även i fråga

om befattningshavare inom den civila statsförvaltningen i övrigt,

utgör det högsta medgivna pensionsunderlaget 9,000 kronor. Det

liar därför synts lämpligt, att pensionen i förevarande fall bestämmes

till sådant belopp, att densamma jämte den till von Krusenstjerna

redan nu utgående pensionen uppgår till nyssnämnda belopp eller

9,000 kronor.

1 likhet med vad som tidigare skett vid beviljande av pension åt

statsutskottets dåvarande sekreterare, riddarhussekreteraren J. M.

Stuart, torde även i detta fall föreskrift böra meddelas därom att,

därest veu Krusenstjerna efter den tidpunkt, från vilken tilläggspen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 15.

8

sionen eljest skulle utgå, skulle komma att uppbära inkomst på grund

av tjänst eller befattning på statsverkets eller riksdagens stat, han

bör vidkännas motsvarande avdrag å pensionsbeloppet.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande

motion, må besluta, att till f. d. kanslirådet Adolf

Wilhelm von Krusenstjerna må från och med

kalenderåret näst efter det, varunder han sista

gången tjänstgör såsom första kammarens sekreterare,

från riksgäldskontor under hans återstående

livstid utgå en årlig pension till sådant

belopp, att densamma jämte honom från statsverket

tillkommande pension uppgår till nio tusen kronor;

dock att, för den händelse von Krusenstjerna efter

nämnda tidpunkt innehar tjänst eller befattning på

statsverkets eller riksdagens stat, pensionen icke

må utgå med högre belopp än som erfordras för

att tillsammans med den inkomst, han må uppbära

på grund av sådan tjänst eller befattning,

utgöra nämnda belopp eller niotusen kronor.

Stockholm den 25 februari 1921.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling liava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Öhngren, Lindley, Wigforss, Östberg,

Bondeson, Bodin och Malmberg, samt

av andra kammaren : herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Wikström,

Bäcklund, Persson i Björsbyholm, Kloo och Lindström i Mörby.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 15.

Reservation

av herrar Kristensson, Kloo och Lindström i Mörby.

Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.