Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående dels verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning, dels ock användande av riksbankens vinst för år 1920.

1921-04-15 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1921:24, Utlåtande, angående dels verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning, dels ock användande av riksbankens vinst för år 1920.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1921 kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående dels verkställd granskning av riksbankens

styrelse och förvaltning, dels ock användande av riksbankens

vinst för år 1920.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktion bär utskottet

att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma

styrd och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet

följa de fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans

upprätthållande samt myntutväxlingens fortgång och bestånd. Sedan utskottet

numera fullgjort detta uppdrag, får utskottet avgiva berättelse

över den verkställda granskningen.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges

i riksbanken allmänna och särskilda protokoll för tiden från och

med den 10 januari 1920, intill vilken dag ansvarsfrihet beviljats för deras

i protokollen antecknade beslut och åtgärder, och till början av innevarande

års riksdag, dels de av vederbörande revisorer avgivna berättelser

om verkställd granskning av riksbankens såväl huvudkontors som samtliga

avdelningskontors i orterna förvaltning under år 1919, dels ock fullmäktiges

med utskottets memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse

angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning år 1920, ävensom

de av styrelserna för riksbankens avdelningskontor i avseende å dessa kontors

förvaltning under samma år lämnade redogörelser.

I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivningen, in- och utlåningsrörelsen

ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor

samt vid Tumba bruk tillåter sig utskottet att för en närmare

kännedom om hithörande förhallanden hänvisa till de utförliga

sifferredogörelser, som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens

revisorer och riksbankens fullmäktige, liksom i utskottets förut till

riksdagen avlåtna memorial nr 1.

Bihang till riksdagens -protokoll 1921. 8 sand. 19 käft. (Nr 24.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoxitskottets utlåtande Nr 24.

Å sin utlånings- och övriga rörelse redovisar riksbanken för år

1920 en vinst, efter verkställda avskrivningar uppgående till 7,507,626

kronor 62 öre, nämligen:

Å riksbankens

Ä avbetalnings-

Summa vinst

Summa vinst

eget kapital.

lånefonden.

år 1920

år 1919.

Kronor

ö.

Kronor, j ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Vid huvudkontoret........

_

_

288,685

33

288,685

33

2,677,109

16

> kontoret i Göteborg......

3,444,420

25

101,872

18

3,546,292

43

942,598

52

» > > Malmö.......

4,362,900

29

42,341

22

4,405,241

61

1,180,587

20

> > > Falun.......

345,820

95

19,902

90

365,723

85

127,961

34

> > > Gävle.......

1,219,913

50

21,001

23

1,240,914

73

477,694

14

> » > Haljnstad.....

160,429

61

19,125

43

179,555

04

68,110

19

> > > Härnösand.....

595,959

35

22,113

87

618,073

22

259,333

07

> > > Jönköping.....

564,883

82

48,676

05

613,559

87

125,067

70

» > > Kalmar......

452,689

25

14,768

95

467,458

20

68,872

97

> > > Karlskrona.....

265,972

68

34,596

78

300,569

46

129,294

52

> > > Karlstad......

356,709

81

12,798

19

369,508

—

119,134

18

> > > Kristianstad ....

519,721

—

16,663

41

536,384

41

132,211

22

> > > Linköping .....

579,696

03

60,387

08

640,083

11

127,227

69

» > > Luleå.......

248,335

30

63,838

11

312,173

41

193,707

27

> > > Mariestad.....

134,260

75

9,111

89

143,372

64

74,964

45

> » > Norrköping.....

363,414

72

43,686

11

407,100

83

58,409

21

> > > Nyköping.....

872,364

55

15,662

35

888,026

90

167,246

34

> > > Sundsvall.....

1,447,212

47

29,418

03

1,476 630

50

762,761

09

> » > Umeå.......

358,720

40

30,524

07

389,244

47

151,922

18

» > > Uppsala......

752,245

31

29,612

16

781,857

47

369,435

14

> > » Visby.......

97,839

55

33,969

49

131,809

04

46,828

64

» > > Vänersborg.....

219,138

11

6,612

54

225,750

65

63,339

50

> » > Västerås......

374,912

88

5,886

15

380,799

03

178,836

51

> > » Växjö.......

93,004

86

7,929

79

100,934

65

2,016

40

> > » Örebro.......

862,032

70

17,593

03

879,625

73

280,726

35

> » > Östersund.....

489,376

98

25,320

56

514,697

54

184,417

44

19,181,975

12

1,022,096

90

20,204,072

02

8,969,812

42

Avgår skillnaden mellan nedskriv-

ningar och vid huvudkontoret upp- kommen vinst *)........

12,696,445

40

—

_

12,696,445

40

Summa

6,485,529

72

1,022,096

90

7,507,626

62

8,969,812

42

*) Dessutom hava odisponerade vinstmedel från föregående år kr. 24,827,119-81 använts till ytterligare

nedskrivning av värdet å utländska valutor,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Baukoutxkottcts utlåtande Nr 24.

3

l:o.

Revisorerna hav» under § 35 i sin berättelse angående riksbanken Ana.riksanfört

följande (sid. 34—35): ländska till
godohavan
»På

förslag av bankoutskottet beslöt 1917 års riksdag, att riksbankens då den.

tillgängliga vinstmedel för år 1916 skulle bibehållas åt riksbanken för framtida

disposition i avsikt att få medel tillgängliga för täckande av eventuella kursförluster

å riksbankens utländska tillgodohavanden; och hava liknande beslut fattats

vid därpå följande riksdagar beträffande riksbankens senare årsvinster.

Sedan av riksbankens sålunda reserverade medel tillhopa 6 miljoner kronor

enligt riksdagens beslut tagits i anspråk för ökande av riksbankens avbetalningslånefond,

återstår av dessa medel ett belopp av tillhopa kronor 24,827,119: 81.

I samband med fråga om användning av riksbankens vinst för år 1919

framhöll riksdagen såsom sin mening, att vid uppgörande av riksbankens bokslut

för år 1920 tidpunkten borde vara inne att taga i anspråk samtliga vid bokslutet

till riksbankens disposition stående medel i den utsträckning, som kunde

finnas vara av behovet påirallad för åstadkommande av en med läget på marknaden

för utländska valutor överensstämmande reglering av det bokförda kursvärdet

å riksbankens utländska fordringar.

Med anledning härav hava revisorerna underkastat ifrågavarande bokföringsvärden

en närmare granskning och därvid funnit att, ehuru bokförda värden

å de utländska tillgodohavanden, som riksbanken innehade vid krigsutbrottet och

även därefter förvärvat, under de senare åren undergått avsevärda nedskrivningar,

dessa värden likväl i vissa fall vid 1919 års bokslut upptagits betydligt högre

än dåvarande marknadsvärden.

För att kunna fullfölja riksdagens härovan uttalade önskan att vid riksbankens

bokslut för år 1920 få helt avskriva den anmärkningsvärda förlust, som

tillskyndas riksbanken genom innehavet av ifrågavarande utländska valutor, finnas

tillgängliga ej blott från föregående år reserverade medel utan även vinstmedel

för innevarande år, vilka enligt senast tillgängliga månadsöversikt angående

riksbankens tillgångar och skulder uppgingo till nära 32 miljoner kronor och som

vid årsskiftet torde stiga med ännu några miljoner kronor, så att sammanlagda

beloppet av för ifrågavarande ändamål tillgängliga medel kunna beräknas uppgå

till över 60 miljoner kronor vid slutet av år 1920.

Att vinstmedlen för innevarande år väsentligt överstiga motsvarande belopp

för föregående år, lärer vara beroende ej blott på lånerörelsens större omfattning

och det höjda diskontot år 1920''utan även på den omständigheten, att

sådana medel i år ej i samma omfattning som förut använts för nedskrivning av

kursvärden, och synas båda dessa förhållanden i ungefär lika grad hava medverkat

till ökningen.

Emellertid finna revisorerna med utgående från de kurser, som förekommit

under innevarande november månad, att på nu angivet sätt riksbankens utländska

valutor vid bokslutet för år 1920 böra kunna bokföras till värden, som överensstämma

med läget på marknaden, vilket revisorerna hava velat för riksdagen

omförmäla.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Fullmäktige.

I sin till bankoutskottet ställda, till riksdagen genom utskottets

memorial nr 1 överlämnade berättelse hava fullmäktige meddelat, att i

enlighet med riksdagens därom uttalade mening samtliga till riksbankens

disposition stående medel vid 1920 års bokslut använts till nedskrivning

av det bokförda kursvärdet å riksbankens utländska tillgodohavanden.

Med anledning av revisorernas ovanberörda uttalande har utskottet

anmodat fullmäktige att inkomma med yttrande i ärendet.

Då utskottet ansett sig böra ingå i en närmare undersökning av

orsakerna till den betydande förlust, som under krisåren uppstått på

riksbankens utländska affärsrörelse, har utskottet därvid uttalat önskvärdheten

av att fullmäktige lämnade en på samma gång fullständig och

översiktlig framställning över nämnda rörelse från tiden för krigsutbrottet,

med angivande därvid dels av de skäl, som tid efter annan varit

bestämmande för fullmäktiges åtgärder i avseende å denna rörelse, dels

av verkligen uppkomna förluster å densamma dels ock vilka tillfällen

kunnat förefinnas att under angivna tid minska riksbankens tillgodohavanden

i riksmark.

Med anledning härav har utskottet från fullmäktige fått emottaga

en så lydande skrivelse:

»Ett riktigt bedömande av riksbankens utrikes affärer under krigstiden

fordrar, att vederbörlig hänsyn tages till den ställning, riksbanken sedan gammalt

intager på den svenska marknaden för utländska valutor.

Varje centralbank har på detta område en av sina viktigaste uppgifter

såsom vårdare i sista hand av det egna landets valuta. Denna uppgift löses på

olika sätt av de olika centralbankerna. Några centralbanker deltaga i handeln

med utländska valutor endast undantagsvis och i den mån detta är nödvändigt

för den egna valutans skyddande. Andra centralbanker deltaga mera regelbundet,

men ingen annan centralbank torde på detta område utöva en, i förhållande till

storleken av det egna landets utrikes handel och övriga finansiella förbindelser

med utlandet, så omfattande och ingripande verksamhet som Sveriges riksbank.

Det har före krigsutbrottet varit en ingalunda ovanlig företeelse, att riksbanken

legat inne med en behållning av utländska valutor överstigande vårt lands totala

nettobehållning av utländska valutor.

Under åren 1906—1910 stod värf lands betalningsbalans gent emot utlandet,

sådan den framgår av bankstatistiken, kontinuerligt på minus. Under dessa fem

år överstego privatbankernas skulder till utlandet, efter avdrag av deras fordringar,

ständigt riksbankens utrikes fordringar. Den 31 mars 1909 t. ex. uppgingo

riksbankens fordringar i utlandet till 25''9 miljoner kronor, privatbankernas skulder,

efter avdrag av fordringar, till 96-2 miljoner kronor, vadan således betalningsbalansen

i sin helhet nämnda dag visade skulder utöver tillgångar till ett

belopp av icke mindre än 70-3 miljoner kronor. Från och med mars 1911 har

betalningsbalansen i sin helhet stått på plus, men under hela år 1911 samt vid

slutet av sju månader 1912, sju månader 1913 och fem månader 1914 visade pri
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 24. 0

vatbankernas betalningsbalans överskjutande skulder utöver tillgångar. „ Under

hela åren 1900—1911 samt vid slutet av nämnda antal månader aren 1J12—1.H4

vilade alltså i stort sett hela omsorgen om betalningsbalansens upprätthällande

på riksbanken. Den 31 juli 1914 hade riksbanken en behållning av lika miljoner

kronor, privatbankerna skulder utöver tillgångar 12’2 miljoner kronor, vadan

överskottet av betalningsbalansen i dess helhet utgjorde 99''i miljoner kronor.

Från och med augusti 1914 har privatbankernas betalningsbalans visat överskott.

Dessa uppgifter visa klart omfattningen av riksbankens ansvar lör upprätthållandet

av landets betalningsbalans under tiden före krigets utbrott.

Under tiden närmast efter krigsutbrottet befarade man, att brist pa utländska

betalningsmedel skulle uppstå, varför en sträng ransonering iakttogs vid

försäljning av utländska valutor. Valutor såldes endast till betalning a,v sådana

varor, som ansågos mest nödvändiga för folkbushållningen. Till följd darav, att

exporten försiggick mera obehindrat än importen, befunnos emellertid dessa farhågor

ogrundade, och i stället för den väntade knappheten på utländska valutor

inträdde efter hand som kriget fortgick överflöd på valutor. Sitt maximum, enligt

bankstatistiken, nådde överskottet i den utländska betalningsbalansen den 2 b

februari 1919 med ett belopp av 609 miljoner kronor. I själva verket var dock

överskottet vida större, enär bankerna under krigets gång etter hand samlat utrikes

fordringar i svenska kronor till stora belopp. Dessa fordringar ha numera

till största delen blivit betalda. Enligt bankstatistiken ställde sig den utländska

betalningsbalansen den 31 januari 1921 sålunda: behållning hos riksbanken Illa s

miljoner kronor, hos privatbankerna 228‘s miljoner kronor, summa 334''6 miljoner

I nära sammanhang med riksbankens framträdande ställning pa marknaden

för utländska valutor står riksbankens bestyr med bestämmandet av valutakurserna.

Dessa fastställas i utlandet på börserna. Någon börs för utländska valutor

har icke existerat här i landet under de senaste årtiondena. Alltsedan valutabörsen

här upphörde, har riksbanken ensam bestämt valutakurserna, sedan början

av år 1916 dock efter samråd med privatbankerna. „

Fastställandet av kurserna på utländska valutor sker i riksbanken pa grund

av de kurstelegram, riksbanken dagligen mottager från Kristiania, Köpenhamn,

Berlin, Amsterdam, Paris, London och New York, samt med hänsyn tagen till

det kursförslag, som avlämnas av privatbankerna. Detta kursförslag uppgöres

dagligen vid sammanträde kl. 11''30 med ombud för privatbankerna, vid vilket

sammanträde chefen för riksbankens utrikesavdelning numera är närvarande.

Före sammanträdet överlägga förste deputeranden och utrikesavdelnmgens chef

rörande de synpunkter, den senare bör göra gällande vid sammanträdet. Kl. 12

fastställas kurserna i riksbanken. . ,

Kursernas fastställande av riksbanken medför givetvis viss skyldighet tor

riksbanken att försvara kurserna, i all synnerhet om riksbanken påverkat privatbankernas

förslag eller vidtagit ändringar i förslaget. Om riksbanken sänkt en

kurs under vad privatbankerna föreslagit, måste riksbanken vara beredd att sälja,

om riksbanken höjt en kurs, måste riksbanken köpa. Detta medför ofta uppoftringar

för riksbanken, men dessa uppoffringar uppvägas av förmånen för näringslivet

i dess helhet av valutakurser, bestämda uteslutande med hänsyn till det

verkliga dagsvärdet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottet.

h Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

Mellan riksbankens och privatbankernas ställning gent emot marknaden

för utländska valutor råder en grundväsentlig skillnad. Riksbanken har i sista

hand ansvaret för upprätthållandet av landets utländska betalningsbalans i dess

helhet, under det att envar privatbank kan inskränka sig till att sköta sin egen

betalningsbalans gent emot utlandet.

Denna skillnad mellan riksbankens ställning och privatbankernas ställning

gent emot marknaden för utländska valutor medför givetvis en djupgående olikhet

mellan riksbankens och privatbankernas sätt att handhava hithörande angelägenheter.

En privatbank kan — och gör det säkert ofta — betrakta och sköta sina

utländska .affärer huvudsakligen ur ren vinstsynpunkt. Frestelsen härtill har under

krigstiden varit så mycket större, som vinstmöjligheterna till följd av de abnorma

kursfluktuationerna varit så exceptionellt stora. Om riksbanken hängivit sig åt

dylika spekulationer, skulle även riksbanken ha kunnat göra stora kursvinster

Ett oeftergivligt villkor för att riksbanken skall kunna på ett tillfredsställande

sätt verkställa kurssättningen, är emellertid att denna sker fullt opartiskt och

dikteras endast av rent sakliga hänsyn. Riksbanken måste strängt avhålla sig

från alla valutaspekulationer. Om riksbanken inläte sig på sådana, skulle förtroendet

till och respekten för de av riksbanken fastställda kurserna totalt undergrävas.

Då riksbanken icke kunnat hindra spekulationen i utländska valutor, vilken

under de. senaste åren förekommit här liksom överallt i utlandet i mycket stor

utsträckning, har riksbanken måst inskränka sig till att genom kurssättningen och

därmed följande köp eller försäljning av valutor söka moderera kursfluktuationerna.

Den återhållsamhetens politik, riksbanken här måst följa, har icke blott

berövat riksbanken stora vinstmöjligheter utan har även tid efter annan tvingat

riksbanken till betydande uppoffringar.

Riksbankens valutapolitik har icke fått vara någon politik för dagen, utan

har måst inrikta sig pa längre sikt, på framtiden. Riksbanken har, under krigstiden

ännu mer än under fredliga förhållanden, varit förpliktad att för alla eventualiteter

vara beredd att tillhandahålla de utländska valutor, som för landets

behov kunde vara erforderliga. Riksbanken har icke såsom privatbankerna kunnat

köpa och sälja valutor endast därför, att detta för tillfället kunnat ske med

god vinst. Riksbanken har måst tillse, att den ständigt hade tillräckliga reserver

av valutor för att kunna möta oväntade situationer. Vinstsynpunkten har

icke fått vara avgörande för riksbankens valutapolitik.

Härmed hava fullmäktige redogjort dels för den ställning, riksbanken intager

på den svenska marknaden för utländska valutor, dels för de synpunkter,

som varit vägledande för riksbankens utrikes valutapolitik.»

Vid omförmälda skrivelse var fogad eu promemoria, innefattande

vissa uppgifter av beskaffenhet att hänföras till fullmäktiges särskilda

protokoll.

Under ärendets behandling hava sammanträden hållits mellan utsedda

delegerade för utskottet och fullmäktige; och hava delegerade därvid

från fullmäktige fått emottaga dels muntliga upplysningar dels ock

s. 7 Kontrollera mot PDF

Iiankout«kottett utlåtande Nr 24.

7

skriftligen avfattade sådana av ovan angiven art, vilka ansetts vara av

betydelse för frågans bedömande.

Utskottet både vidare haft för avsikt att för erhållande av en jämförelse

låta verkställa en undersökning, huru förhållandena på motsvarande

områden gestaltade sig inom centralbankerna i Danmark och Norge

ävensom i Holland och Schweiz. Vid den undersökning, som i sådant

syfte påbörjats, visade det sig emellertid, dels att det för utskottet tillgängliga

materialet var ofullständigt, dels ock att för ett fullt objektivt

och sakligt bedömande av frågan det vore nödigt att utsträcka undersökningen

till betydande handelspolitiska områden, vilket dock den tid,

som stått utskottet till buds, icke medgivit.

Fullmäktige hava framhållit, att sekretess rörande riksbankens utländska

affärsrörelse vore oundgängligen nödvändig redan under vanliga

förhållanden. Dessa affärer äro också enligt riksbankslagens bestämmelser

hänvisade till fullmäktiges särskilda protokoll. Eu dylik sekretess vore

givetvis ännu mera av behovet påkallad under de förhållanden, som nu

äro rådande. Utskottet delar denna fullmäktiges uppfattning.

Såsom av det anförda framgår, hade utskottet hos fullmäktige anhållit

om uppgift å verkligen uppkomna förluster å den utländska affärsrörelsen.

I detta avseende hava fullmäktige framhållit, att frågan huru

mycket riksbanken under krigstiden förlorat på nyssnämnda rörelse enligt

fullmäktiges mening kunde besvaras först sedan valutakurserna någorlunda

stabiliserats. Fortfarande förekomme häftiga fluktuationer, som

för riksbanken kunde på en enda dag betyda värdeförändringar till belopp

av miljoner kronor. Så länge dylika våldsamma kursfluktuationer förefunnes,

kunde man icke tala om ett fast värde på riksbankens behållningar

av utländska valutor. Först sedan valutakurserna någorlunda

stabiliserats, inträdde ett fast värde; och först sedan antingen ett fast

värde på valutorna etablerats eller riksbanken utan hänsyn till kursläget

nödgades i större utsträckning sälja sina valutor, inträdde verklig förlust

eller verklig vinst. Något tvång att sälja hade hittills icke förelegat och

syntes icke behöva befaras, åtminstone icke under den närmaste tiden.

Om tvång till försäljning inträdde, visade detta, att tillgången på valutor

vore knapp, och om tillgången bleve knapp, komme kurserna efter all

sannolikhet att stiga.

Utskottet vill erinra därom, att i riksbankens bokslut för åren 1915

—1920 redovisats följande vinstbelopp:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

år 1915 . ......................kronor 7,507,12095

, 1916....................... » 5,884,751-41

, 1917................•...... > 9,086,108-86

> 1918................... > 7,531,720-69

> 1919 ....................... * 8,186,205-88

, 1920 ....................... • 7,507,626-62

Emellertid hava i förenämnda bokslut i större eller mindre utsträckning

riksbankens utländska valutor i allmänhet upptagits till värden,

överstigande riksbankens avista försäljningskurser. Det bokföringssystem

beträffande de utländska valutorna, som riksbanken följt under kristiden,

har tillämpats alltsedan år 1911. I detta system ingår, att en utjämning

av bokföringsvärdet äger rum vid utgången av varje kvartal med hänsyn

till då noterade kurser. Den vinst, som därvid redovisas, behöver

alltså icke utgöra någon verklig vinst. Om riksbanken exempelvis under

ett kvartal ökat sitt innehav av en viss utländsk valuta, och denna ökning

skett efter dagskurs men beloppet vid närmaste kvartalsreglering

upptagits till riksbankens allmänna högre bokföringskurs, har visserligen

kontot tillförts en vinst, men denna motsvaras icke av det verkliga läget.

Inköp och försäljningar, nedskrivningar och uppskrivningar vid kvartalsskiftena

ingripa så i varandra, att det synes vara hart när omöjligt att

angiva några bestämda förlustsiffror.

Det torde emellertid vara uppenbart, att därest riksbankens valutor

under bär ifrågavarande år varit bokförda i enlighet med gällande kursvärden,

några vinstbelopp icke kunnat redovisas.

Redan år 1916 ifrågasattes inom utskottet, huruvida icke större

eller mindre del av 1915 års bokförda vinst borde reserveras för täckande

av eventuella kursförluster å riksbankens utländska tillgodohavanden och

följande år beslöts på förslag av utskottet, med hänsyn till de världspolitiska

förhållandenas utveckling, att 1916 års vinstmedel skulle bibehållas

åt riksbanken för framtida disposition. Enahanda beslut hava

fattats under de närmast följande åren. Vid frågans behandling förlidet

år uttalade riksdagen, i enlighet med utskottets därom gjorda hemställan,

att samtliga vid bokslutet för år 1920 till riksbankens disposition stående

medel då borde tagas i anspråk i den utsträckning, som kunde finnas

vara av behovet påkallad för åstadkommande av en med läget på marknaden

för utländska valutor överensstämmande reglering av det bokförda

kursvärdet å riksbankens utländska fordringar.

I överensstämmelse med den av riksdagen sålunda uttalade mening

hava fullmäktige, såsom redan förut nämnts, använt samtliga reserverade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlutande Nr 24.

fl

vinstmedel jämte större delen av det bokförda överskottet å bankens rörelse

för år 1920 till sådan nedskrivning.

Bokföringsviirdena hava härigenom reglerats i närmaste överensstämmelse

med dagskurserna. Det belopp, som sålunda togs i anspråk

dels av de reserverade vinstmedlen dels ock av överskottet på den inrikes

rörelsen, uppgick till 42,222,000 kronor.*) Eu fullständig reglering

ned till dagskurserna blev icke vidtagen bland annat med anledning

därav att fullmäktige ansågo ett belopp av 4 miljoner kronor vara erforderligt

för höjning av avbetalningslånefonden, vilken höjning också

sedermera av innevarande års riksdag beslutits.

Utöver förenämnda direkta nedskrivningar till belopp av 42,222,000

kronor användes år 1919 för samma ändamål av vinstmedlen på den

inrikes rörelsen ett belopp av 12,374,000 kronor och året därförut ett

belopp av 11,257,000 kronor. Men förutom nu angivna poster å tillhopa

65,853,000 kronor hava under krigsåren för nedskrivning av de

utländska ‘ valutorna använts ränteinkomsterna å de utländska tillgodohavandena

med undantag av räntorna å statspapperna, som tillförts den

allmänna vinst- och förlusträkningen, ävensom å den utrikes rörelsen

uppkomna kursvinster. De senare kunna av redan angivna skäl icke

närmare bestämmas. Vad de förra beträffar, vill utskottet meddela,

att enligt erhållna upplysningar de utländska kontokuranträntorna för

åren 1914—1920 utgjort omkring 10,800,000 kronor.

Enligt vad utskottet inhämtat, skulle den 31 sistlidna januari,

med användande av då till förfogande stående överskottsmedel, en fullständig

reglering ned till samma dag noterade kurser hava kunnat

genomföras.

Det är visserligen obestridligt, att under de gångna krigsåren rått exceptionella

förhållanden och att det därför varit synnerligen vanskligt att

bedöma den ekonomiska situationen. Tillfällen torde emellertid icke hava

saknats för riksbanken att genom utbyte av valutor eller annorledes

åstadkomma en jämnare riskfördelning, men hava fullmäktige på anförda

skäl ansett sig icke böra vidtaga åtgärder i sådant syfte.

Vad angår det framtida bokföringsvärdet å riksbankens utländska

tillgodohavanden, vill utskottet framhålla den synnerliga angelägenheten av

att, för såvitt icke extraordinära förhållanden vid något tillfälle sådant påkalla,

detsamma icke sättes högre än det vid kursregleringen gällande värdet.

Vad sålunda förekommit har utskottet ansett sig böra för riksdagen
-

omförmäla.

*) Odisponerade vinstmedel från föregående år kr. 24,827,000: —

Vinstmedel för år 1920 ........» 17,395,000: —,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 19 käft. (AV 24.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 24.

2:o.

Ang. proto- Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har ut
^rättelser.

6'' skottet i övrigt icke funnit skäl till annat yttrande än det, som återfinnes

under nästföregående punkt.

3:o.

vändande av Enligt § 1 i den för bankoutskottet gällande instruktion åligger

1 riksbankens ^et utskottet att till riksdagen meddela yttrande och förslag om använvinst

för år dande av den under föregående året upplupna bankovinsten.

I årets statsverksproposition är någon andel i riksbankens vinst

för år 1920 icke uppförd bland inkomsterna å 1922 års riksstat.

Av sistnämnda vinstmedel, utgörande 7,507,626 kronor 62 öre, har,

såsom förut nämnts, ett belopp av 4 miljoner kronor enligt riksdagens

beslut överförts till avbetalningslånefonden.

Inom utskottet har nu ifrågasatts, huruvida icke förhållandena vore

sådana, att återstoden av vinsten 3,507,626 krono]- 62 öre kunde tagas i

anspråk för statsverkets räkning.

Utskottet har i detta ärende inhämtat yttrande från fullmäktige i

riksbanken, vilka i skrivelse den 14 innevarande april meddelat, att fullmäktige

icke hade något att häremot erinra och att, om så skedde, beloppet,

lämpligen avrundat till 3,500,000 kronor, syntes böra tillhandahållas

statskontoret med en fjärdedel under en var av månaderna januari,

april, juli och oktober 1922.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må besluta,

a) att av riksbankens vinst för år 1920 skall till

statsverket överlämnas ett belopp av 3,500,000 kronor,

samt

b) att statsverkets andel i bankovinsten skall av

fullmäktige i riksbanken tillhandahållas statskontoret

med 875,000 kronor under en var av månaderna januari,

april, juli och oktober 1922.

4:o.

^styrkande Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1919 hava riks
av

ansvars- dagens senast församlade revisorer i sin därom avgivna berättelse med
friket.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande. Nr 24.

11

delat, att vid riksbankens förvaltning under den tid granskningen omfattat

revisorerna ej funnit något att erinra, samt att de för sin del ansäge,

att ansvarsfrihet borde fullmäktige beviljas.

De revisorer, som, valda av riksdagen, granskat avdelningskontorens

i orterna förvaltning år 1919, hava likaledes i sina berättelser

tillstyrkt ansvarsfrihet för kontorens styrelser. I enlighet med föreskriften

i § 4 av den för utskottet gällande instruktion vill utskottet meddela,

att med avseende å riksbankens tillstånd, styrelse och förvaltningunder

den tid, granskningen omfattat, utskottet ej funnit anledning till

erinran utöver vad härovan förekommit, samt att utskottet för sin del

anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må fullmäktige i riksbanken beviljas

dels för förvaltningen under år 1919 av bankens

såväl huvudkontor som samtliga avdelningskontor i orterna,

dels ock för de beslut och åtgärder, som finnas

antecknade i fullmäktiges protokoll från och med den

10 januari 1920 till och med den 9 januari innevarande

år.

Stockholm den 15 april 1921.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Öhngren, Vindahl, Johansson i Friggeråker,

Östberg, Walles, Enhörning och Söderbom samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Jansson i Kungsör,

Borg, Sommelius, Byberg, Borggren och Wikström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.