Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld jämte en i ämnet väckt motion.

1921-04-19 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1921:27, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1921 kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från

skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med

guld jämte en i ämnet väckt motion.

I eu till riksdagen den 4 mars 1921 avlåten, till bankoutskottet

den 9 samma månad hänvisad proposition nr 122 har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att

riksbanken må för tiden från och med den 1 april till och med den

30 september 1921 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran

inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt

dock för riksbanken att, om förhållandena därtill giva anledning, före

utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

I ett över nämnda proposition avgivet, den 10 mars 1921 dagtecknat

utlåtande nr 21 anförde bankoutskottet, att utskottet, med

hänsyn till den korta arbetstid, som stode utskottet och riksdagen till

buds före påsk, ansett sig för det dåvarande endast böra föreslå, att

den riksbanken medgivna befrielsen från skyldigheten att inlösa av banken

utgivna sedlar med guld erhölle förlängd giltighet till den 1 nästkommande

maj.

Riksdagen fattade beslut i överensstämmelse med utskottets hemställan.

Den riksbanken medgivna befrielsen från skyldigheten att''inlösa

av banken utgivna sedlar med guld upphör sålunda med utgången

av april månad.

I sitt ovan omförmälda utlåtande förklarade sig utskottet tillika

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 22 höft. (Nr 27). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Departements■

chefen.

vilja framdeles till riksdagen inkomma med förslag i ämnet, avseende

tiden efter ovanberörda den 1 maj.

Kung!. Maj:ts förslag är, såsom av åberopade statsrådsprotokollet

framgår, föranlett av en utav fullmäktige i riksbanken till Kungl. Maj:t

ingiven skrivelse av den 5 februari 1921, däri fullmäktige hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå, att riksbanken

under tiden från och med den 1 april till och med den 30 september

1921 befrias från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld. Över

denna framställning, mot vilken fullmäktige i riksgäldskontoret förklarat

sig icke hava något att erinra, har ekonomiska rådet den 16 februari

1921 avgivit utlåtande och därvid, under hänvisning till ett av rådet

den 20 december 1920 avgivet yttrande i fråga om målet för Sveriges

valutapolitik, tillstyrkt bifall till fullmäktiges i riksbanken förslag.

Beträffande innehållet i de här berörda framställningarna tillåter

sig utskottet hänvisa till propositionen.

Departementschefen har för egen del anfört:

»Det ligger i öppen dag, att det är ett önskemål av högsta vikt,

att penningvärdet ju förr dess hellre ånyo stabiliseras. I allmänhet är

man ense om, att för uppnåendet av detta mål de länder, som frångått

en effektiv guldmyntfot, böra återgå därtill. I denna riktning har

Brysselkonferensen uttalat sig. Vad Sveriges valutapolitik angår hava

såväl 1920 års finanssakkunniga och ekonomiska rådet som ock min

företrädare i ämbetet utgått från den förutsättningen, att ett återvändande

för Sveriges del till effektiv guldmyntfot bör eftersträvas. Åven

jag delar meningen om önskvärdheten av att guldmyntfoten återställes,

sfi snart detta lämpligen kan ske.

Emellertid är, på sätt ekonomiska rådet jämväl framhåller, guldets

eget värde för närvarande underkastat starka växlingar, såsom framgår

särskilt av varuprisernas fluktuationer i Amerikas Förenta Stater. De

undersökningar, som vidtagits rörande varupriserna giva dessutom —

säger rådet — vid handen, att ett starkt och oenhetligt prisfall för

närvarande pågår i flertalet länder. Under dylika förhållanden kan

enligt rådets mening en värderelation mellan den svenska kronan och

guldet icke med utsikt till framgång fixeras, och ovissheten om den

kommande utvecklingen gör det icke heller möjligt att förutsäga, när

härutinnan gynnsammare förhållanden kunna anses föreligga. Rådet

anser sålunda, att en stabilisering av varupris- och arbetslönenivåerna

såväl i Sverige som i länder med effektiv guldvaluta bör avvaktas,

innan en övergång till guldmyntfot sker.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

3

''Enär eu övergång till effektiv guldmyntfot, innan guldets värde

i förhållande till varor erhållit nödig stabilitet, är förenad med konsekvenser,

som delvis icke kunna överblickas, och det synes omöjligt att

i närvarande stund vinna garantier för att eu nu fastställd guldparitet

under alla omständigheter skulle kunna upprätthållas, så anser jag i likhet

med ekonomiska rådet, att tills vidare alltjämt en avvaktande ståndpunkt

bör intagas. Jag förutsätter dock härvid, att valutapolitiken allt

fortfarande bedrives sålunda, att den svenska kronans värde i förhållande

till guld icke nedgår utan tvärtom — såvida detta under ett bestämt

men varsamt handhavande av till buds stående medel visar sig

möjligt — i görligaste män höjes. Målet måste emellertid vara att,

så '' snart förhållandena tillåta det, återställa eu fast guldparitet för den

svenska valutan.

Redan förut har påpekats angelägenheten av att utvecklingen på

penningväsendets område ej blott hemma -utan även i utlandet följes

med uppmärksamhet. Jag tillåter mig härutinnan att hänvisa till det

uppdrag av denna innebörd, som i förutberörda skrivelse av den 5

februari 1921 av dåvarande departementschefen lämnats åt ekonomiska

rådet. Till äventyrs förtjänar det att tagas under övervägande, huruvida

icke, när tiden därför kan anses vara inne, i förevarande fråga ett

samarbete bör komma till stånd med sådana länder, vilkas ställning till

spörsmålet om guldmyntfoten är ungefär överensstämmande med vår.

Syftemålet härmed skulle vara att söka ernå viss samstämmighet med

avseende å eventuellt blivande åtgärder i riktning mot guldmyntfotens

återställande.

Av den uppfattning beträffande valutafrågans nuvarande läge,

varåt jag här givit uttryck, följer, att enligt min mening tiden ännu

icke är kommen för återupptagande av riksbankens skyldighet att inlösa

sina sedlar med guld, utan att den riksbanken medgivna befrielsen

från guldinlösningsplikten bör erhålla förlängd giltighet. Mot bankofullmäktiges

förslag att bestämma tidsfristen att gälla till och med den

30 september 1921 har jag ingen erinran.»

Vidare har till utskottets behandling hänvisats en inom första Motion i-.iss.

kammaren av herr Asplund väckt motion, nr 185, om vidtagande av

åtgärder i syfte att återställa den svenska valutans guldparitet. Emellertid

har med första kammarens protokollsutdrag för den 16 innevarande

april till utskottet överlämnats en av motionären inlämnad skrivelse,

däri denne på grund av vissa skäl förklarar sig icke längre hava

anledning vidhålla det i motionen framställda yrkandet. I följd härav

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

har utskottet icke ansett erforderligt avgiva yttrande över förenämnda

motion.

Utskottet. '' Enligt den uppfattning, som kommit till uttryck i såväl 1920 års

Åtidm “ntfot1 finans8akkunnigas som ekonomiska rådets uttalanden beträffande det

gu myn o. svenska penningvärdets framtida ordnande, bör Sverige, så snart förhållandena

det medgiva, återgå till guldmyntfot. Till denna uppfattning

har också departementschefen uttalat sin anslutning.

Då guldmyntfotsystemet tidigare vunnit allmän användning, har

detta huvudsakligen skett därför, att guldet enligt erfarenheten visat

sig besitta ett för mera avsevärd tid relativt stabilt värde och vara väl

ägnat att begagnas som internationell värdemätare. Genom präglingsfriheten,

sedelinlösningsskyldigheten och den fria guldhandeln är det vid

guldmyntfotsystem möjligt att upprätthålla ett fast värdeförhållande

mellan guld och sedlar, '' varigenom icke blott växelkursernas fluktuationer

kunna hållas inom mycket trånga gränser utan även objektiva

normer fastställas för handhavandet av sedelutgivningsrätten. Såvitt

den hittillsvarande erfarenheten givit vid handen kunna samtliga dessa

fördelar, vilka för upprätthållande av ett sunt näringsliv äro av fundamental

betydelse, blott vinnas genom att penningväsendet ordnas på

grundval av ett på guld uppbyggt myntsystem. Utskottet ansluter sig

också för sin del till den meningen, att åter en övergång till effektiv

guldmyntfot bör ske, så snart detta låter sig göra.

Guldets Genom guldmyntfotens återställande ernås emellertid blott, att den

“ svenska kronan erhåller ett fast värde i förhållande till guldet. Däremot kan

på denna väg icke vinnas en verklig stabilisering av penningvärdet inom

landet, respektive av den inhemska allmänna prisnivån, enär den svenska

kronan vid återgång till guldmyntfot blir beroende av guldets egna

växlingar i värde. Före kriget försiggingo förskjutningarna i guldets

värde endast långsamt och växlingar mellan ett stigande och fällande

guldvärde förekommo endast efter en längre tids förskjutning i endera riktningen.

Med de omvälvningar i mynt- och penningeväsendet, som inträffat

under kriget, har guldets värde emellertid fallit mycket avsevärt. Under

senaste år har därefter i stort sett en viss stegring av guldvärdet åter inträtt,

men denna stegring har samtidigt varit förenad med växlingar på

relativt mycket korta tidsperioder. Dessa förskjutningar och växlingar i

guldvärdet äro liksom beträffande varje annan vara bestämda av förhållandet

mellan tillgång och efterfrågan. Liksom tidigare torde guldets framtida

värde ävensom växlingarna däri komma att i huvudsak bliva beroende

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr 27.

5

icke blott av produktionen och den industriella konsumtionen av guld

utan därjämte — och sannolikt i vida väsentligare grad — av guldets

blivande ställning och användning i mynt- och penningeväsendet i olika

länder. Vilka växlingar, som guldets värde i den närmaste framtiden

till följd av dessa samverkande faktorer kan bliva underkastat, är för

närvarande omöjligt att förutse. Så mycket torde dock vara säkert, att

guldets värde ännu kan komma att underkastas mycket avsevärda förändringar,

innan de ekonomiska förhållandena hunnit stabiliseras. Särskilt

förefaller detta sannolikt, för den händelse Drysselkonferenseus maning

till en allmän övergång till effektiv guldvaluta vinner efterföljd. I alla

händelser kan guldets värde näppeligen återvinna sin forna stadga,

förrän åtminstone ett flertal mera betydande länder förskaffat sig betingelser

för att ånyo kunna tillämpa guldmyntfotsystemet och under

alla omständigheter kan guldet icke dessförinnan återvinna sin betydelse

som internationell värdemätare. Om Sverige därför för närvarande skulle

återinföra en effektiv guldvaluta skulle — för den händelse en dylik

åtgärd i övrigt vore möjlig att genomföra — därmed följa, att prisnivån

i Sverige tillsvidare alltjämt bleve beroende av den osäkerhet, som för

närvarande vidlåder guldets eget värde. En omedelbar och fullständig

återgång till effektiv guldvaluta synes därför under nuvarande förhållanden

redan av detta skäl utesluten.

Inför utskottet har det ifrågasatts, att riksbanken omedelbart borde

åläggas att utlämna exportfritt guld efter visst fastställt högre pris än

det lagfästa, det vill säga 2,480 kronor per kilogram fint guld, eller att

till motsvarande kurs tillhandahålla dollarväxlar. Det väsentliga syftet

med en sådan åtgärd skulle vara att förhindra den möjlighet till en ny

prisstegring, som på vissa håll anses ligga däri, att sedelcirkulationen

icke minskats i den omfattning, som på grund av prisfallet varit att

vänta. Utskottet håller före, att faran för en ny prisstegring, under

förutsättning av en återhållsam statsfinansiell hushållning och en klok

valutavård, för närvarande näppeligen torde vara aktuell.

Men även om denna fara skulle tillmätas mera avgörande betydelse, är

det med nuvarande osäkerhet rörande det verkliga värdeförhållandet mellan

guldet och sedlarna omöjligt att fixera ett visst högsta pris på guld i

svenska kronor. En dylik föreskrift skulle därför innebära ett experiment

efter mer eller mindre godtyckliga utgångspunkter, vilket isynnerhet i nuvarande

ömtåliga läge kunde medföra svårbedömliga följder. Dessutom har

från visst håll uppmärksamheten fästs därpå, att införande av en partiell

guldmyntfot lätteligen kan leda därhän att ett fortsatt höjande av den

Vissa ifrågasatta

åtgärder

för övergång

till guldmyntfot.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

svenska kronans köpkraft omöjliggöres. Enligt utskottets mening finnes

för närvarande varken anledning till ''eller förutsättningar för att vidtaga

några åtgärder av angivet slag.

Lika litet har utskottet funnit anledning att biträda sådana åtgärder,

varigenom det redan på förhand bestämdes, att guldmyntfotens återinförande

skulle företagas vid viss på förhand angiven tidpunkt. Varje

förslag i denna riktning förutsätter nämligen å ena sidan, att möjlighet

finnes för uppgörande av en bestämd plan för det ekonomiska återställelsearbetet,

och å andra sidan att säkra och effektiva medel stå till

förfogande för genomförande av en dylik plan.

Utskottet håller före, att ingendera av dessa förutsättningar äro

för handen. Aven om en allmän plan för det ekonomiska återställelsearbetet

på förhand kunde uppgöras, kommer densamma att ständigt

behöva ändras och omläggas, icke minst därför att vårt land såsom

medlem av det stora världshushållet är beroende av förhållandena i övriga

länder. Mer än eljest är det nuvarande tidsläget behärskat av eu allmän

osäkerhet på alla områden, politiskt lika väl som socialt och ekonomiskt.

Vid uppgörande av en allmän plan även blott för den närmaste framtidens

finanspolitik kan det därför icke undvikas, att ingen eller högst

ofullständig hänsyn blir tagen till förhållanden, vilka senare kunna visa

sig vara av väsentlig betydelse. På sätt utskottet nedan närmare får

tillfälle ådagalägga äro jämväl de medel, som stå till buds för fullföljande

av en plan för penningvärdets höjande till sin verkan och användbarhet

i avsevärd mån begränsade. I nära anslutning till Brysselkonferensens

uttalande förmenar utskottet sålunda, att det för närvarande är omöjligt

att säga, när tidpunkten är inne för vårt lands vidkommande att återgå

till sin tidigare effektiva guldmyntfot.

Ej heller har utskottet för sin del ansett tillrådligt, att föreskrifter

nu lämnas om sedelinlösningens återupptagande och guldexportförbudets

hävande, för den händelse dollarkursen skulle närma sig sin tidigare

guldparitet. Icke minst under senaste tid har erfarenheten visat, att

växelkurserna äro utsatta för mer eller mindre tillfälliga inflytelser, varigenom

de noterade kurserna ingalunda utgöra ett riktigt uttryck för

det jämviktsläge, som är betingat av de ekonomiska förhållandena i inoch

utlandet. Särskilt har det på många håll ansetts, att den nuvarande

noteringen av dollarkursen på grund av dylika tillfälliga inflytelser är

för låg.

Så länge ett dylikt läge fortbestår, saknas varje möjlighet att

angiva, vid vilken paritet det erforderliga jämviktsläget förefinnes, och

varje förhastat ingripande synes därför icke blott lönlöst utan jämväl

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

7

agnat att bliva för vårt land ödesdigert. Var detta jämviktsläge befinner

sig kan enligt utskottets mening endast konstateras på erfarenhetens

väg, och detta kan endast ske, sedan de ekonomiska förhållandena visat

tydliga tecken att hava återvunnit en viss grad av inre stadga och

lästhet. När detta blir fallet är för närvarande omöjligt att förutsäga

och det salmas därför anledning att redan nu upptaga till övervägande

vid vilken tidpunkt en återgång till effektiv guldmyntfot för vårt vidkommande

kan företagas.

För bedömande av frågan när och huruledes Sverige skall kunna

återgå till effektiv guldmyntfot synes det redan nu vara av vikt

att överväga spörsmålet, huruvida Sverige före något större land i

Europa ensamt kan upptaga sedlarnas inlösning med guld. Såsom ovan

framhållits, kan en återgång till guldmyntfot icke äga rum, förrän de

ekonomiska betingelserna härför äro för handen, vilket bland annat förutsätter

förefintligheten av ett stadgat värdeförhållande mellan guld och

sedlar. Men även under dylika omständigheter är det icke uteslutet,

att en återgång till effektiv guldvaluta kan medföra-betänkliga konsekvenser.

För den händelse i detta läge ett verkligt guldmyntfotsystem återinföres,

är det visserligen, teoretiskt sett, att förvänta, att växelkurserna i de

europeiska länderna dels på svenska kronor dels också på dollars, respektive

de svenska växelkurserna på dessa länder och Amerikas Förenta Stater

böra komma att inställa sig på sådant sätt, att en betalning till sistnämnda

land med lika fördel kan ske vare sig direkt eller över annat

land som också över Sverige. En dylik utjämning av växelkurserna

torde emellertid i praktiken komma att ställa sig delvis annorlunda. I

första hand förutsätter nämligen en sådan utjämning, att växelarbitraget

olika länder emellan arbetar fullt fritt, med tillräckliga medel och utan

för stora riskmoment. Denna förutsättning är emellertid ännu icke för

handen. Det är därför icke otänkbart, att sådana differenser kunna uppkomma

mellan växelkurserna, att den svenska riksbankens tillgångar

av dollars och guld komma att från tid till annan utsättas för starka

påfrestningar. Men därjämte fordras än ytterligare, att riksbanken är

i tillfälle att fullt effektivt reglera alla fria valutor. Åven om detta

till varje tidpunkt vore möjligt, vilket dock långt ifrån är fallet, torde

med en dylik reglering av dessa växelkurser i alla händelser dock icke

kunna undvikas, att betydande kursväxlingar härigenom komma att

uppstå, vilket i synnerhet för export- och importhandeln skulle medföra

än mera osäkerhet och oberäknelighet än vad för närvarande

är fallet.

Guldmyntfotsystemets

införande i

Sverige och

utlandet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Valutafrågans

förändrade

läge.

Vidare är det under ovan nämnda förutsättningar ej heller otänkbart,

att europeiska gäldenärer, som hava att verkställa likvider i

Förenta Staterna genom att begagna kredit i Sverige eller genom att

vid fördelaktiga tillfällen överföra tillgodohavanden till Sverige, sätta

sig i stånd att vid likvidens fullgörande draga fördel av det fasta

värdeförhållandet mellan svensk och amerikansk valuta. Som en omedelbar

följd av dylika transaktioner kan framkallas en export av riksbankens

guldförråd med därav följande rubbningar i det inhemska penning- och

kreditväsendet. De olägenheter, som härigenom tid efter annan kunna

uppkomma för det svenska näringslivet, torde icke kunna förbises. Skall

Sverige dessutom bland de första länderna i Europa återgå till en

effektiv guldvaluta, kräver detta, att eu fullt fri guldmarknad, liknande

den, som före världskriget förefanns i England, kan upprättas och

vidmakthållas. Härför kräves emellertid ekonomiska förutsättningar,

innefattande bl. a. en ställning som internationell fordringsägare och

förefintligheteu av eu internationell fondmarknad, vilka vårt land icke

besitta. Redan av dessa skäl är Sveriges handlingsfrihet vid återinförande

av guldmyntfot i hög grad begränsad.

Såsom än mera avgörande kommer emellertid härtill, att guldets

eget värde av ovan angivna skäl icke kan tänkas uppnå erforderlig

stadga, förrän penningväsendet, åtminstone i ett flertal större länder,

ordnats efter guldmyntfotsystem.

Det torde sålunda vara tvivel underkastat, huruvida vårt land,

även när tiden därtill är inne, ensamt för sig vare sig bör eller kan

övergå till effektiv guldvaluta. I överensstämmelse med denna allmänna

uppfattning vill utskottet uttala sin anslutning till den av departementschefen

framkastade tanken om önskvärdheten därav, att, innan frågan

om eu definitiv återgång till guldmyntfot framdeles upptages, ett samarbete

om möjligt bör komma till stånd med sådana länder, vilkas ställning

till spörsmålet om guldmyntfoten är ungefär överensstämmande med

vårt, i syfte att härigenom söka ernå viss samstämmighet med avseende

å eventuellt blivande åtgärder i riktning mot guldmyntfotens återställande.

Enligt den av 1920 års finanssakkunniga i betänkande den 6

augusti samma år företrädda uppfattningen, bör såsom närmaste mål

för den svenska valutans framtida ordnande uppställas dess återförande

till lagstadgad guldparitet. Denna uppfattning har framgått som en

medelväg mellan tvenne ytterlighetsmeningar, av vilka den ena avsåg

en stabilisering av dåvarande penningvärde och prisnivå och den andra

en återgång till förhållandena före krigets utbrott. I anslutning till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoitets utlåtande Nr 27.

9

deuna allmänna uppfattning har den övervägande majoriteten av de

sakkunniga ansett sig böra förorda ett varsamt successivt höjande av

penningvärdet, respektive nedbringande av prisnivån, så långt omständigheterna

det medgiva, utan att de därför nödvändiga åtgärderna framkalla

svårare rubbningar i vårt ekonomiska liv.

Sedan detta uttalande gjordes har emellertid ett kraftigt och brådstörtat

prisfall inträffat. Icke desto mindre saknas dock alltjämt de

ekonomiska förutsättningarna för eu återgång till guldmyntfot vid den

lagstadgade pariteten efter nuvarande guldvärde. Härigenom har frågan

om vår framtida valutapolitik kommit i ett nytt läge. Det måste därför

enligt utskottets mening ånyo upptagas till övervägande, i vad mån ett

program för denna politik, även inom den av 1920 års finanssakkunniga

sålunda angivna ramen, överhuvud är möjligt att uppställa.

Till en början torde härvid böra erinras därom, att prisfallet i

Sverige enligt föreliggande indexberäkningar för tiden juni 1920 till och

med februari 1921, procentuellt räknat, varit ungefär lika stort som det

i Amerikas Förenta Stater. Givetvis kunna dessa indexberäkningar icke

tillmätas någon större grad av tillförlitlighet rörande prisfallets omfattning

och dess betydelse för de relativa produktionskostnaderna i olika

länder. Så mycket torde dock med säkerhet därav kunna slutas, att —

om det amerikanska prisfallet antages hava nått sin botten — den svenska

prisnivån fortfarande måste sänkas mycket avsevärt, innan en stabilisering

av det svenska penningvärdet vid lagstadgad guld paritet kan

inträda. Under sådana omständigheter synes det därför med hänsyn

till här föreliggande spörsmål vara av största vikt att söka klarlägga i

första hand, huruvida tillräckligt och allsidigt verkande medel stå till

förfogande för att i Sverige åstadkomma ett dylikt prisfall, vidare vilka

ekonomiska och sociala verkningar det nuvarande prisfallet medfört,

ävensom, med ledning härav, vilka verkningar ett nytt prisfall kan förväntas

utlösa, samt slutligen huru långt en planmässigt genomförd deflationspolitik,

i den mån denna är möjlig att genomföra, med hänsyn till

samhällets gemensamma intressen kan fortsättas.

Enligt en allmänt gängse uppfattning är diskontopolitiken det verksammaste

medlet för att reglera och stabilisera penningvärdet. Därjämte

är diskontopolitiken det enda medel, som kan tillmätas särskild

betydelse, för den händelse icke artificiella och till sina verkningar oberäkneliga

medel skola komma till användning.

Diskontopolitikens verkningskrets är emellertid begränsad, och dess

effektivitet kan under olika förutsättningar förändras. Genom växelkur
Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 8 sand. 22 höft. (Nr 27.) 2

Diskonto

politiken

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Ifrågasatt indragning

av

viss del av

den utelöpande

sedelmängden.

sernas fluktuationer, den fria guldhandelns hämmande samt nu rådande

begränsning i den fria internationella kreditgivningen har diskontopolitiken

i stort sett förlorat sin förmåga att draga utländskt kapital in i

landet. För det inhemska näringslivets vidkommande utövar diskontot

en omedelbar verkan blott på den på kort tid löpande kreditgivningen,

medan dess inverkan på kapitalmarknaden endast är medelbar. Dessutom

har diskontopolitikens effektivitet i avsevärd grad förminskats

genom den bundenhet, som det moderna organisationsväsendet skapat

inom näringslivets olika områden. Diskontot är sålunda för närvarande

endast eu bland många andra på penningvärdet inverkande faktorer och

dess inverkan är därjämte till omfattning och styrka i avsevärd mån

beskuren. Det måste sålunda konstateras, att diskontopolitiken varken

är ett tillräckligt effektivt eller ett under alla förhållanden användbart

medel för genomförande av en planmässig deflationspolitik. Redan häri

ligger enligt utskottets mening en viss begränsning i möjligheten att

uppställa ett allmängiltigt mål för en framtida valutapolitik.

Såsom ett annat medel för åstadkommande av en allmän prissänkning

har blivit ifrågasatt en successiv indragning av den utelöpande

sedelmängden.

I proposition nr 123 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva,

att riksbanken må för tiden till den 1 mars 1922 begagna den i

§ 6 andra stycket av lagen för Sveriges riksbank den 22 maj 1897

omförmälda rätten att utgiva sedlar till ett belopp av högst etthundratjugufem

miljoner kronor utöver vad som är medgivet i första stycket

av samma paragraf. Såsom i propositionen anföres, bör denna fråga

upptagas till behandling i samband med övriga till valutavården hörande

spörsmål. Under hänvisning till utskottets utlåtande nr .28 med särskilt

förslag i anledning av nämnda proposition vill utskottet i detta sammanhang

beträffande sakfrågan anföra följande.

Otvivelaktigt torde vara, att en successiv indragning av den utelöpande

sedelmängden åtminstone för viss tid är ett verksamt medel att

begränsa rörelsens tillgång på omsättningsmedel och därigenom innebär

en möjlighet att sänka den allmänna prisnivån. Om emellertid de ekonomiska

förutsättningarna för en dylik begränsning av rörelsemedlen

icke äro för handen, måste en sådan åtgärd komma att verka som en

på konstlad väg företagen skärpning av den redan förut förefintliga

kreditbegränsningen. Genomföres därför under sådana förhållanden en

successiv sedelindragning, torde det icke kunna undvikas, att alldeles

oförutsebara konsekvenser av vittgående ekonomisk och social innebörd

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

11

kunna framkallas. Genomförandet av en planmässig sedelindragning är

sålunda beroende därav i vilken utsträckning rörelsen själv kan förmås

minska sitt behov av omsättningsmedel. Denna verkan kan emellertid

för riksbankens vidkommande endast åstadkommas i mera begränsad

omfattning, enär — såsom ovan närmare bar utvecklats — de medel,

som härför stå riksbanken till buds, icke äro tillräckligt allsidiga och

effektiva. Om därför eu successiv sedelindragning företoges, skulle det

kunna inträffa, att riksbanken på grundval av inflytelser, varöver den ej

råder, blir nödsakad att öka sin sedelutgivningsrätt vare sig detta kommer

att ske genom inköp av guld eller på annat sätt. Det kan ej heller

bortses därifrån, att en av riksbankens huvuduppgifter är att till den

av marknadsläget betingade räntesatsen möjliggöra för näringslivet att få

sitt legitima kreditbehov tillfredsställt. Då därjämte riksbanken vid senaste

kvartalsskifte varit föranledd att taga i anspråk cirka 37 miljoner kronor av

den extra sedelutgivningsrätten, finner utskottet för sin del det icke tillrådligt,

att en på konstlat sätt och efter mer eller mindre godtyckliga grunder

verkställd indragning av den utelöpande sedelmängden kommer till

stånd.

I likhet med vad utskottet vid tidigare tillfällen i denna fråga uttalat,

vill utskottet jämväl nu framhålla, att man för övrigt med visshet

torde kunna utgå därifrån, att den extra sedelutgivningsrätten icke

kommer att begagnas i större utsträckning än som är oundgängligen

nödvändigt, och först sedan andra utvägar anlitats till motverkande av

sedelcirkulationens ökning.

Det nuvarande prisfallet är internationellt och kan i stort sett

betraktas som en reaktion mot den under krigsperioden inträdda prisstegringen.

Utom på den förda diskontopolitiken och kreditbegränsningen

torde prisfallet i Sverige huvudsakligen bero dels på internationella

inflytelser, dels också på den psykologiska inverkan, som varje

väntat, mera långvarigt prisfall måste framkalla.

För den nuvarande situationen inom näringslivet är en högst omfattande

kapitalbrist det mest utmärkande särdraget. Denna kapitalbrist

har ökats därigenom, att produktionen, särskilt av varor med naturlig

avsättning på utlandet, har sjunkit och konsumtionen, främst av från

utlandet importerade varor, har vuxit. Det hittillsvarande prisfallet har

därjämte väsentligt hastigare och kraftigare gjort sig gällande i grosshandeln

än å arbetsmarknaden. Med konjunkturomslagets inträdande

ha konsumenter i avvaktan på lägre priser övergått till att täcka endast

sina mest nödvändiga behov. Avsättningen har minskats och inför ut
-

Deflationens

ekonomiska

och sociala

verkningar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

sikterna av ett fortsatt prisfall hava producenterna inskränkt eller nedlagt

driften. Härvid har särskilt exportindustrien drabbats synnerligen

tungt även genom den i vårt land alltför låga noteringen å utländska

valutor. Resultatet av dessa förhållanden har blivit, att produktionen

ytterligare stagnerat eller avtagit. Å andra sidan har köpkraften för

konsumtionsvaror visserligen minskats men icke i samma grad, som

produktionen avtagit. Med den växande driftsinskränkningen har därjämte

_ måst igångsättas helt och hållet improduktiva eller först efter

lång tid produktiva nödhjälpsarbeten, varigenom konsumtionen åtminstone

i viss mån upprätthållits utan att dock täckas av motsvarande inhemsk

produktion.

I anslutning härtill kunna de ekonomiska och sociala verkningarna

av det hittillsvarande prisfallet i huvudsak sammanfattas på följande

sätt. Produktionen har avtagit, företagsverksamhetens räntabilitet har

minskats, alla kapitalvärden hava reducerats och kapitalanskaffningen för

produktiva företag har försvårats, företagarelusten har inför utsikten av

ytterligare prisfall gripits av modlöshet, kreditbegränsningen har minskat

köpkraften och skärpt prisfallet, driftsinställelserna ha ökats i antal och

omfattning, konkurser och betalningsinställelser äro i stigande, arbetslösheten

har vuxit och givit anledning till anordnande av mer eller

mindre improduktiva nödhjälpsarbeten; den med deflationen följande

reduktionen av arbetslönerna, har förorsakat omfattande arbetsstrider

och konsumtionen särskilt av industri- och produktionsartiklar har

minskats. 1 stort sett har sålunda prisfallet medfört fördröjd varuomsättning

och minskad kapitalbildning, varmed följer, att det ekonomiska

framåtskridandet hämmats och det allmänna välståndet blivit tillbakasätta

Huruvida ett fortsatt prisfall, åstadkommet genom inflytelser från

utlandet eller framkallat av eu begränsad kreditgivning, även framdeles

skall åstadkomma samma verkningar, därom torde för närvarande inoen

bestämd åsikt kunna uttalas. Men det synes antagligt, att, för den

händelse de tidigare för handen varande förutsättningarna förbliva oförändrade

d. v. s. om prisfallet fortfar under fortsatt kapital- och kreditbrist

och om varupriserna i grosshandeln falla hastigare än de förnämsta

produktionskostnaderna, en mer eller mindre analog upprepning

av de hittills iakttagna verkningarna kommer att visa sig. Med kännedom

dels om det ytterst svåra läge, vari det svenska näringslivet för närvarande

befinner sig, dels också om det närvarande tillståndet på arbetsmarknaden,

kan i dylikt fall en fortsatt deflation näppeligen under längre

tid uthärdas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

13

Med vilka model och under vilka förutsättningar deflationen än

genomföres, synes stor sannolikhet tala därför, att alla samhällsgrupper,

ehuru kanske i olika grad och i olika omfattning, komma att drabbas

av densammas ekonomiska och sociala verkningar. Det torde därjämte

icke kunna undvikas, att en sådan deflation måste försiggå stötvis och

oregelbundet, varigenom rubbningarna och slitningarna på det sociala

området komma att skärpas. Under dylika omständigheter är det uppenbart,

att, om samhällets motståndskraft icke skall äventyras, en fortsatt

deflation endast kan drivas till en viss gräns. Var denna gräns ligger,

kan icke på förhand angivas, men att den finnes, och att den i ett

land som Sverige med dess fast organiserade näringsliv och starkt- utvecklade

sociala livssyn relativt snabbt skall uppnås, därom kan intet

tvivel råda.

Vidare måste en fortsatt deflationspolitik jämväl ur statsfinansiell

synpunkt antagas komma att medföra mindre gynnsamma verkningar.

På grund av den inverkan, som deflationen utövar på näringslivet torde

det få anses som säkert, att statsinkomsterna komma att minskas.

Skatteförmågan sjunker, intäkterna av de affärsdrivande verken reduceras

och jämväl tullinkomster och acciser torde komma att bliva mindre

givande. Å andra sidan synes det knappast vara att förvänta, att statsutgifterna

kunna nedbringas, i den mån inkomsterna minskas. Utgifter

för räntor och amorteringar bliva oförändrade och komma därigenom

att i budgeten verka mera tryckande. En reducering av utgifterna för

avlöningar till i statens verk och inrättningar anställda kan endast försiggå

relativt långsamt. Dessutom göra rubbningarna i näringslivet

det av sociala skäl nödvändigt, att staten under olika former måste

träda emellan för lindrande av den därigenom uppkomna arbetslösheten.

Under sådana förhållanden torde det därför vara att befara att,

för den händelse icke staten genom ökad upplåning skall täcka bristen

i budgeten med därav följande risk för ny inflation, en mer eller mindre

betydande begränsning i den statliga verksamheten på många områden

måste vidtagas.

Härmed äro emellertid icke de synpunkter uttömda, vartill hänsyn

måste tagas, då det gäller att bedöma, huru långt en successiv deflation

bör drivas. Genom den tidigare inflationen har oförskylld vinst tillfallit

vissa samhällsmedlemmar och samhällsgrupper på andras bekostnad. Lönestegringarna

ha i allmänhet icke hållit jämna steg med prisnivåns all
-

Deflationens

state
finansiella
verkningar.

Inflationens

och deflationens

förmögenhetsrättsliga

innebörd.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

manna höjning, varigenom många företagare under den pågående inflationen

gynnats, medan löntagarna blivit lidande. Innehavare av fordringar

och förmögenhetsanspråk i fasta kronbelopp, såsom ägare av obligationer,

inteckningar, försäkringar och livräntor, innehavare av bankdepositioner

och sparbanksböcker in. fl., hava fått den reala avkastningen av sin förmögenhet

liksom förmögenheten i och för sig väsentligt reducerad.

Producenter och mellanhänder, som ingått fasta leveranskontrakt på

längre tid, hava i många fall utan eget förvållande tillfogats betydande

förluster. De ödesdigra och orättfärdiga förhållanden, som ett sänkande

av penningvärdet skapar, torde ännu vara i allt för starkt minne för

att här ytterligare behöva belysas.

Den enda praktiskt genomförbara utvägen för gottgörande av de

orättvisor, inflationen förorsakat, kan endast vinnas genom en allmän

prissänkning. Eu dylik prissänkning måste likväl, fast i omvänd ordning,

framkalla en ny omvälvning av alla de förmögenhetsförhållanden och

förmögenhetsrättsliga avtal, som ingåtts vid en högre prisnivå än den

senare gällande. Vid en fortsatt prissänkning komma härigenom oupphörligen

nya orättvisor att skapas. Alla penningfordringar, som tillkommit

vid eu högre prisnivå, komma att till sina belopp bliva oförändrade,

varigenom många företag och många innehavare av jord eller

annan fastighet, få sin skuldbörda oförskyllt förökad och kunna hotas av

mer eller mindre fullständig ruin, i synnerhet om företagets eller egendomens

avkastning även minskas genom relativt ökade driftkostnader. Av

samma anledning komma många bland den nu uppväxande ungdom, som

måst göra sin utbildning på skuld, att drabbas av deflationens ogynnsamma

verkningar och detsamma gäller jämväl många, som mer eller mindre äro

hänvisade till att anlita kredit för påbörjande av egen verksamhet. I följd

av värdeminskningen särskilt av aktier och borgensförbindelser, vilka innehavas

eller ligga som hypotek i kreditinrättningar, kan kreditväsendet

utsättas för rubbningar. För sådana spekulanter, som tidigare berett

sig oberättigad vinning genom inflationen, öppnas genom deflationen

nya tillfällen att skapa sig nya oberättigade rikedomar. Därtill kan det

icke alldeles bortses'' därifrån, att de, som i följd av inflationen blivit

gynnade, genom krigskonjunkturbeskattningen fått avstå en del av

sin vinst eller i många fall och på många sätt förlorat densamma genom det

redan inträffade prisfallet. Att .under dylika förhållanden angiva ett visst

penningvärde, som av det allmänna rättsmedvetandet kan godtagas och

erkännas såsom billigt och rimligt torde därför vara uteslutet. Ju längre

tiden lider, innan ett nytt penningvärde kan fastsättas, med desto större

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

15

berättigande kan det hävdas, att det i tiden närmare liggande penningvärdet

måste tillerkännas större betydelse än ett mera avlägset. Då, såsom

utskottet tidigare framhållit, tidpunkten för övergång till guldmyntfot

för närvarande icke kan fastställas, kan utskottet under sådana

förhållanden för sin del icke finna, att de förmögenhetsrättsliga synpunkterna

kunna giva någon ledning för penningvärdets framtida bestämmande.

I enlighet med 1920 års finanssakkunnigas ståndpunkt kan det

visserligen av författningsrättsliga skäl vara berättigat att kräva en

höjning av kronans värde i förhållande till guld till den i lagen om

rikets mynt fastställda pariteten. Men en dylik fixering av kronans

värde måste likväl ur förmögenhetsrättsliga synpunkter alltid innebära

en viss grad av godtycklighet.

Med hänsyn till de begränsade medel, som stå till buds för vinnande

av detta mål, och med beaktande därav, att det är ovisst icke blott till

vilken tid guldinlösningen kan upptagas utan även i vilken utsträckning

samhället kan uthärda de med en allmän och successiv prissänkning förenade

ekonomiska och sociala verkningarna; är det under nuvarande omständigheter

omöjligt och icke ens önskvärt att fastställa ett på förhand fixerat värdeförhållande

mellan den svenska kronan och guldet.

Då varje allmän prishöjning liksom varje allmän prissänkning

sålunda innebär de allvarligaste faror för såväl näringslivet som samhället

i gemen, måste det vara ett mål av största betydelse för varje

förnuftig valutapolitik, att penningvärdet ju förr dess hellre stabiliseras.

För all allmän och enskild hushållning utgör ett fast penningvärde en

fundamental^ betingelse och därförutan är varje ekonomisk planläggning,

om densamma skall vila på fasta grunder, omöjlig. Det är därjämte

av vikt att erinra därom, att det för upprätthållande av näringslivets

och samhällets regelmässiga funktioner är betydelselöst vid vilken prisnivå

penningvärdet stabiliseras, enär vid en fast prisnivå den svenska

kronan erhåller en fast värderelation till valutor i länder med liknande

prisnivå och genom självverksam reglering av växelkurserna avbalanseras

gentemot alla fria valutor. För den händelse inga störande inflytelser

av tillfällig art mellankomma, är det sålunda att förvänta, att växelkurserna

mellan Sverige och utlandet inställa sig efter den i vårt land

och i utlandet förefintliga prisnivån med de jämkningar, som äro betingade

av fraktkostnader och andra liknande omständigheter. Sannolikt

är att många pris ytterligare måste sänkas och att andra måste

Nödvändigheten

av prisnivåns

stabilisering.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

Arbetsamli et

och sparsamhet.

De affärs•drivande

verkens

taxepolitik.

höjas, innan en stabilisering kan uppnås. Men enligt utskottets mening

får detta förhållande icke bortskymma, att det är av yttersta vikt att,

så långt till buds stående, beprövade medel medgiva, våra strävanden inriktas

därpå, att det snarast möjligt i den mån så låter sig göra åter skapas ett

fast penningvärde.

Såsom tidigare från många håll blivit klarlagt och utsagt, äro

arbetsamhet och sparsamhet de viktigaste medlen för att återgiva det

ekonomiska och sociala livet dess sundhet och styrka. I denna riktning

hava 1920 års finanssakkunniga uttalat sig och i samma anda gå Brysselkonferensens

resolutioner. Med hänsyn till statens utomordentliga lånebehov

under närmaste år hava jämväl 1920 års statsrevisorer framhållit

den ofrånkomliga nödvändigheten att mycket starkt begränsa statsanslagen.

Endast genom arbete och sparsamhet, kan även enligt utskottets

mening en väg finnas ut ur de svårigheter, varmed samhället för närvarande

har att kämpa. Några andra medel att häva den nuvarande

kapitalbristen finnas icke, och i medvetande härom måste stat och

kommun likaväl som de enskilda samhällsmedlemmarna medverka vid det

ekonomiska återställelsearbetet.

I syfte att främja produktionens upprätthållande bör det enligt

utskottets mening tagas under allvarligt övervägande, huruvida riksdagens

på sin tid meddelade direktiv för de affärsdrivande verkens

räntabilitet och taxepolitik även under nuvarande förhållanden oförändrat

bör vidhållas.

Med den betydelse och ställning, som statens järnvägar intager

i det svenska näringslivet, och med kännedom om den allmänt vitsordade,

hämmande inverkan, som de nuvarande höga fraktsatserna

utöva på varuomsättningen och därmed på produktionen, synes de

på goda grunder kunna ifrågasättas, huruvida den förlust, som eventuellt

skulle uppstå genom en sänkning av fraktsatserna, särskilt för

vagnslastgods, icke mer än väl för samhället i gemen uppväges av den

vinst, vartill fraktnedsättningen genom ökad varuomsättning och produktion

måste giva upphov. Särskilt under nuvarande förhållanden kan

det näppeligen vara med landets gemensamma intresse överensstämmande,

att produktiva företag på grund av omöjligheten att bära de höga frakterna

nedlägga driften och avskeda sina arbetare, samtidigt med att

staten anordnar mer eller mindre improduktiva nöd hjälpsarbeten för

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

17

arbetslösa. Enligt vad utskottet erfarit lära också undersökningar om

åtgärder i bär föreslagen riktning vara igångsatta.

Utan att för egen del vilja framställa förslag i hithörande ärenden,

vill utskottet härmed endast hava fäst uppmärksamheten på dessa förhållanden.

Såsom ett medel att upprätthålla produktionen har även blivit ifrågasatt,

att riksbankens diskonto borde sänkas. De faktorer, vartill hänsyn

vid avgörande av diskontopolitiska frågor i varje särskilt fall måste tagas,

äro emellertid av den art, att det bör anförtros enbart åt fullmäktige

i riksbanken att därom fatta beslut. Vid sådant förhållande har utskottet

icke ansett sig kunna eller böra giva några direktiv i denna

fråga.

På grund av valutafrågans natur och innebörd har utskottet ej ansett

påkallat att i detta sammanhang göra något uttalande rörande sådana

import- och prisreglerande åtgärder, som för närvarande äro föremål för

prövning hos tull- och traktatkommitten, trustsakkunniga och mellanhandssakkunniga.

Med sammanfattande av ovan framhållna synpunkter, anser sig

utskottet som ett allmänt mål för valutapolitiken för den närmaste framtiden

böra angiva följande riktlinjer, nämligen

att, med förhindrande av en ytterligare prisstegring, eu stabilisering

av penningvärdet såvitt möjligt bör eftersträvas i den mån säkra

och till buds stående medel det medgiva, samt

att genom samarbete med andra länder, när tiden därtill är inne,

sådana åtgärder böra vidtagas, som kunna vara ägnade att för Sveriges

del befordra en snabbare återgång till en effektiv guldmyntfot.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att riksdagen må medgiva, att riksbanken må

för tiden från och med den 1 maj till och med den

30 september 1921 vara fritagen från skyldigheten att

vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med

guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken

att, om förhållandena därtill giva anledning, före ut
-

Diskontopoli

tiska

åtgärder.

Samman
fattning.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 22 käft. (Nr 27).

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

gången av nämnda tid återupptaga inlösningen av

bankens sedlar, samt

b) att förenämnda motion I: 185 icke må till

någon vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 april 1921.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Öhnyren, Vindahl, Johansson i

Wigforss, Ostberg, Walles och Malmberg samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Jansson

Wikström, Nyländer och Kloo.

Friggeråker,

i Kungsör, Borg, Sommelius, Byberg,

Reservation:

av herr Wigforss, som anfört följande:

Utskottets riktlinjer för vår framtida valutapolitik äro så tillvida

markhga som de ganska otvetydigt taga sikte på möjligheten av en

kommande myntrealisation. Visserligen uttalas den uppfattningen, att

en återgång till guldmyntfot bör ske, så snart detta låter sig gorå.

r8 s^"utern utskottet undan denna återgång till en alldeles obestämd

framtid, dels ock framför allt ställer sig utskottet på intet sätt

avvisande mot tanken, att vid en dylik återgång riksbankens sedlar

skulle komma att inlösas med lägre guldmängder än de lagstadgade.

Hela motiveringen med dess kritik av alla åtgärder, som föreslagits till

ojande av vårt penningvärde, och dess framhävande av de argument,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

19

som tala för deri nuvarande prisnivåns stabilisering, måste fattas som

ett indirekt förord för en politik, som antingen direkt förbereder eu

myntrealisation eller i alla händelser betraktar denna såsom den mindre

av de föreliggande riskerna.

Utskottet ställer sig nämligen flerstädes på deu ståndpunkten, att

faran av en återgång till guldmyntfot under den närmaste framtiden

huvudsakligen ligger däri, att en sannolik stegring av guldets värde

då skulle tvinga oss att vara med om en ytterligare sänkning av prisnivån.

Man förutsätter sålunda en höjning av guldets värde, men vill

samtidigt inrikta vår strävan på att med till buds stående medel bevara

den nu uppnådda prisnivån. Detta måste betyda en ständigt fortgående

försämring av våra sedlars värde gentemot guldet, och det blir

under sådana förhållanden uppenbarligen allt mera osannolikt, att en

inlösning till det gamla guldvärdet någonsin skall komma till stånd.

Nu är det lika uppenbart, att ingen av de vägar man i detta fall

har möjlighet att gå, är utan sina stora vanskligheter. Och i utski ittets

motivering finner man på olika ställen utläggningar av de onda ting,

mellan vilka man har att välja, om också med ett alldeles övervägande

framhävande av de svårigheter, som skulle följa med en höjning av

den svenska kronans värde. - Avsikten är inte att i denna reservation

ta upp till behandling alla de motsatta skäl, som i denna diskussion

ha anförts eller kunna anföras. Om den enskildes avgörande går i ena

eller andra riktningen, torde till sist i hög grad vara beroende på

faktorer, som undandraga sig objektivt bedömande. Men det har synts

vara av vikt, dels att det ställningstagande till vår framtida penningpolitik,

vartill riksdagen blivit uppfordrad, icke äger rum utan att det

klargöres, vart de föreslagna vägarna med all sannolikhet måste leda,

dels att tillfälle beredes dem att ge sin mening tillkänna, som på allvar

önska en återgång snarast möjligt till guldmyntfot, och som inte äro

färdiga att släppa strävandet efter • en sedelinlösning till det gamla

guldvärdet.

För att ge uttryck åt dessa syften borde utskottets utlåtande haft

följande lydelse:

Utskottet anser, att en återgång till guldmyntfot bör ske, så snart

omständigheterna medgiva, och att vår penningpolitik under tiden bör

handhavas så, att en inlösning av sedlarna kan komma att äga rum till

det lagstadgade guldvärdet. Rörande tiden när sedelinlösningen skall återupptagas,

synas inga bindande beslut i detta ögonblick böra fattas, och

utskottet anser det icke heller lämpligt att söka ge riksbanken detaljerade

anvisningar om de medel, som kunna komma till användning för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 27.

vinnande av det uppställda syftet. Men utskottet vill framhäva det

angelägna däri, att den extra sedelutgivningsrätten på 125 miljoner icke

tages i anspråk längre än som oundgängligen kräves, och anser att det

vore önskvärt, om denna rätt redan från och med nästa riksdag icke

vidare behövde förnyas eller åtminstone icke i hela sin omfattning förnyas.

Uppmärksamheten torde också böra fästas vid dollarkursens utveckling.

Om den ganska jämna nedgången i dollarkursen skulle fortsätta,

tills det gamla parivärdet blivit uppnått, och om grundad anledning

icke skulle förefinnas att betrakta denna utveckling som tillfällig,

synes frågan på allvar böra övervägas, om icke tiden för sedelinlösningens

återupptagande kunde anses vara inne. Om samverkan i detta

fall skulle visa sig möjlig med sådana länder, vilkas ställning till guldmyntfoten

är någorlunda jämförlig med vår, vore detta tydligen

önskvärt.

Utan att sålunda i detalj vilja lämna anvisningar om de medel,

som böra komma till användning, och därmed binda riksbanksledningens

handlingsfrihet anser sig utskottet i anslutning till 1920 års finanssakkunnigas

program såsom allmänna riktlinjer för vår valutapolitik under

den närmaste framtiden böra angiva följande, nämligen

att vår valutas värde i förhållande till guldet icke försämras, utan

istället en återgång till guldmyntfot och sedelinlösningens återupptagande

enligt gällande grunder förberedes, samt

att för vinnande om möjligt av snabbare och säkrare resultat

samarbete sökes med andra länder, vilkas ställning till guldmyntfoten

är jämförlig med vår.

Under hänvisning till ovan utvecklade synpunkter får utskottet

hemställa,

att riksdagen må medgiva, att riksbanken må

för tiden från och med den 1 maj till och med den

30 september 1921 vara fritagen från skyldigheten att

vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med

guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken

att, om förhållandena därtill giva anledning, före utgången

av nämnda tid återupptaga inlösningen av

bankens sedlar.»

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:140 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banke s. 1 i texten