Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående upphävande av den statens befattningshavare åliggande skyldighet att erlägga avgifter för sin egen samt sina änkors och barns pensionering.

1921-05-06 · 18 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1921:44, Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående upphävande av den statens befattningshavare åliggande skyldighet att erlägga avgifter för sin egen samt sina änkors och barns pensionering.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1921 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående upphävande av den statens befattningshavare

åliggande skyldighet att erlägga avgifter för sin

egen samt sina änkors och barns pensionering.

I en inom riksdagens andra kammare av herr Falk jämte fem övriga

av kammarens ledamöter väckt motion, nr 46, som hänvisats till bankoutskottet,

har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta föranstalta

om utredning rörande en sådan revision av de för statsförvaltningen

gällande pensionsbestämmelserna, att den befattningshavarna åliggande

skyldigheten att erlägga avgifter för egen samt deras änkors och barns

pensionering måtte bortfalla, ävensom att för riksdagen framlägga det

förslag, vartill utredningen föranleder».

Beträffande motiveringen hänvisas till motionen.

Motionärernas förslag avser en utredning rörande en sådan revision av

gällande pensionsbestämmelser, att befattningshavare i statens tjänst åliggande

skyldighet att erlägga avgifter för egen samt deras änkors och barns

pensionering skulle bortfalla. I motiveringen framhålles, hurusom debitering,

uppbörd och redovisning av dessa avgifter erfordrade en vidlyftig

och besvärlig administration, vilken därjämte förorsakade avsevärda utgifter.

Då dessa förvaltningskostnader icke kunde sägas stå i rimlig

proportion till de avgifter, som befattningshavarna hade att erlägga, syntes

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 36 höft. (Nr 44). 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

188!) års riks(lag.

åtgärder böra vidtagas i syfte att åstadkomma såväl en förenkling härutinnan

som ock kostnadsbesparing. Detta önskemål skulle lättast kunna

vinnas, därest avgiftsskyldigheten bortfölle och nettolönen infördes i lönestaten.

Motionärerna betona särskilt, att här icke vore fråga om någon

förskjutning i avlöningsförhållandena eller att eljest tillerkänna befattningshavarna

någon förmån.

Då det i motionen berörda spörsmålet behandlats även av sakkunniga

för centralisering av det statsunderstödda pensionsväsendet, har

utskottet under hand vänt sig till ordföranden för nämnda sakkunniga

överdirektören P. G. Laurin med begäran om hans uttalande i frågan.

Med anledning härav har utskottet från honom fått emottaga en promemoria,

såsom bilaga 1 fogad vid detta betänkande, till vars innehåll

utskottet anhåller att få hänvisa.

Skyldighet att erlägga avgifter till egen pensionering gäller för alla

tjänstinnehavare såväl civila som militära. Då riksdagen på ett alldeles

särskilt sätt uttalat sin mening i avseende å avgiftsplikten för civila

tjänstinnehavare, har utskottet ansett sig böra här nedan lämna en redogörelse

för vad i sådant hänseende förekom vid omläggningen av det

civila pensionsväsendet.

I skrivelse den 16 maj 1889 anhöll riksdagen om utredning av

civilstatens pensionsinrättnings ställning och behov och borde i sammanhang

härmed tagas under övervägande, huruvida icke genom förändrade

bestämmelser angående samma pensionsinrättning minskning i statens

utgifter för pensionering av civila ämbets- och tjänstemän samt betjänte

skulle kunna beredas. För ändamålet tillsattes samma år en kommitté

och blev av sakkunnig person utrett, att pensionsinrättningen, i stället

för att såsom ansetts sannolikt äga överskott, från och med år 1887

varit i behov av en ytterligare stadigvarande årsinkomst av omkring

250,000 kronor.

Då det alltså visat sig, att på denna väg minskning i statens utgifter

för den civila tjänstemannapensioneringen icke, utan ett ytterligare

försvårande av pensionsinrättningens ställning, skulle stå att vinna, uppdrog

Kungl. Maj:t under den 6 augusti 1891 åt nyssnämnda kommitté att

dels beträffande civilstatens pensionsinrättning undersöka, huruvida pensionsinrättningen

borde bibehållas vid sin dåvarande omfattning och organisation,

eller om en mera genomgripande förändring eller inskränkning av

dess verksamhetsområde kunde anses av omständigheterna påkallad, och i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

3

sammanhang därmed i övrigt föreslå åtgärder till betryggande av pensionsinrättningens

ekonomiska ställning, dels ock utreda, i vad mån och

på vad sätt, genom omorganisation och förening av flera eller färre befintliga

pensionsinrättningar och indragningsstater eller annorledes genom förändring

av gällande bestämmelser och villkor för pensionering av statens

civila ämbets- och tjänstemän och av deras efterlämnade änkor och barn,

ej mindre förenkling i förvaltningen jämte stadigvarande kontroll och

garanti rörande härför erforderliga penningemedel än ock lindring i

statsverkets utgifter för sagda pensionering skulle kunna åstadkommas.

Kommittén överlämnade år 1894 betänkande och förslag i ämnet. 1894JksJcom''

Det av kommittén utarbetade förslaget till pensionslag vilade på hande.

följande förutsättningar:

dels att vederbörande tjänstinnehavare borde vara befriad från avgifter

för den egna pensioneringen men skyldiga att, utan statens bistånd,

bestrida de med pensioneringen av änkor och barn förenade utgifter med

undantag av kostnaden för pensionskassans förvaltning;

dels ock att tjänstemannapensioneriug från civilstatens pensionsinrättning

och från telegrafverkets pensionsinrättuing skulle upphöra samt

staten övertaga den pensioneringsskyldighet, som eljest skolat åligga dessa

bägge pensionsinrättningar.

Genom bestämmelser, åsyftande pensionsålderns höjande för tjänstinnehavarne

i allmänhet, pensionsbeloppens reducering samt införande av

ett pensionsmaximum, hade kommittén sökt åstadkomma den i dess uppdrag

om förmälda lindringen i statsverkets utgifter för det civila pensionsväsendet.

Förslaget upptogs i huvudsak i en av Kungl. Maj:t till 1899 års 1Sö9riksriksdag

avlåten proposition med förslag till lag angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension av staten m. m.

Kungl. Maj:ts förslag blev emellertid icke bifallet av riksdagen.

Riksdagen ansåg nämligen, att en sådan lag borde vila på den av

riksdagen tidigare uttalade grundsatsen, att de civila tjänstinnehavarna

skulle vara förpliktade att bidraga till sin egen pensionering.

I detta hänseende yttrade riksdagen vidare — efter en erinran,

hurusom icke blott riksdagen vid upprepade tillfällen uttalat den mening,

att skyldighet skulle åläggas tjänstinnehavarna att själva lämna bidrag

till bestridande av de med deras pensionering förenade kostnaderna, utan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

även vid lagförslagets föredragning inför Ivungl. Maj:t av föredragande

departementschefen erkänts, att den av riksdagen sålunda påyrkade förpliktelsen

för tjänstinnekavarna grundade sig på en i och för sig fullkomligt

riktig princip — att riksdagen funnit frågan angående det civila

pensionsväsendets omreglering böra till slutligt avgörande anstå under

den tid, som erfordrades för verkställandet av en utredning i fråga om

storleken av de avgifter, som skulle kunna tjänstinnehavarna för egen

pensionering åläggas.

I riksdagens skrivelse uttalas därefter följande:

»Det synes riksdagen, som skulle det vara att gå en sådan utredning i

förväg, därest riksdagen nu skulle närmare inlåta sig på något bestämdare uttalande

i fråga om storleken av de avgifter, som må kunna tjänstinnehavarne

för egen pensionering åläggas; men riksdagen har dock av de verkställda utredningarna

rörande de avgifter, som av delägarne i civilstatens änke- och pupillkassa,

enligt de i den kungl. propositionen åberopade grunder för reglemente för

en sådan kassa, behövde uttagas, trott sig finna, att nuvarande avlöningsförhållanden

åtminstone för de lägst avlönade tjänstemännen näppeligen skulle medgiva

dessa delägare att, utöver berörda avgifter, till sin egen pensionering avsätta några

avsevärt större belopp. På den blivande utredningen torde även få bero, huruvida

pensioneringen bör bestridas genom eu med erforderligt statsbidrag understödd

pensionskassa, till vilken tjänstinnehavarnes avgifter i så fall skulle ingå,

eller om, med bibehållande av nu gängse sätt för pensionernas utbetalning, dessa

avgifter skulle ingå till statskassan.

På samma gång riksdagen icke velat underlåta att erinra om önskvärdheten

därav, att utredningen även denna gång må ske med aktgivande därpå, att

statens utgifter för pensioneringen i möjligaste mån inskränkas, har dock riksdagen

naturligtvis icke kunnat förbise den inverkan på pensionskostnadens totalbelopp,

vartill förvaltningens behov av ökade arbetskrafter kan giva anledning,

eller som kan följa av pensioneringens utsträckande till innehavare av befattningar,

med vilka pensionsrätt ännu icke är förenad.

Med hittills följda grundsatser har riksdagen jämväl funnit överenstämma,

att de nya bestämmelser i fråga om pensionsväsendet, som må komma att föreslås,

och således även ett eventuellt stadgande, som förpliktade till erläggande av

avgift för egen pensionering, skulle äga tillämplighet endast på tjänstinnehavare,

som efter de nya bestämmelsernas trädande i kraft erhölle syssla, med vars innehavande

sådan förpliktelse vore förbunden, så framt icke tidigare erhållen befordran

skett med uttryckligt förbehåll att vara pensionsreglering underkastad.»

Den 9 juni 1899 tillsattes en kommitté för verkställande av den

utav riksdagen begärda utredningen och överlämnade kommittén den 7

november 1902 betänkande med förslag till pensionslag, däri upptagits

bestämmelser om skyldighet för tjänstinnehavare att med avgifter bidraga

till sin pensionering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets uttalande Nr 44.

o

Kungl. Maj:t framlade sedermera vid 1907 års riksdag proposition

med förslag till lag angående civila tjänstinnekavares rätt till pension

och överensstämde detta förslag i det stora hela med kommitténs förslag.

Riksdagen godkände förslaget med vissa förändringar, vilka dock

icke berörde avgiftsplikten.

På sådant sätt tillkom nu gällande lag av den 11 oktober 1907 angående

civila tjänstinnehavares rätt till pension.

Enligt 10 § av denna lag skall tjänstinnehavare såsom bidrag till

kostnaden för beredande av pension erlägga pensionsavgift till årligt

belopp av nedan angivna procent å det för honom gällande pensionsunderlaget.

Avgiftsprocenten beräknas efter beloppet av det för tjänsten

stadgade högsta pensionsunderlaget och utgör en tiondels procent för

varje helt hundratal kronor, dock icke i något fall mindre än tre procent.

Avgiften erlägges för varje månad, för vilken lön åtnjutes, ävensom för

månad, under vilken, på grund av tjänstledighet eller i följd av ådömd

mistning av tjänsten för viss tid, lön icke uppbäres.

I kungörelse den 11 oktober 1907 hava meddelats bland annat följande

föreskrifter om verkställighet av lagen om civila tjänstinnehavares

rätt till pension.

1 §•

1. För uppbörd och redovisning av pensionsavgift, som utgår enligt lagen

angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, svarar i egenskap av redogörare

den, som ombesörjer utbetalning av tjänstinnehavaren tillkommande

lönemedel.

2. Redogöraren skall över de tjänstinnehavare, vilkas avgifter det åligger

honom att uppbära, föra liggare, upptagande det för varje tjänst stadgade högsta

pensionsunderlag och det för varje särskild tjänstinnehavare för tillfället gällande

pensionsunderlag med därå belöpande årsavgift; och bör vid varje kalenderårs

slut i liggaren antecknas, huruvida tjänstinnehavare behörigen erlagt till betalning

förfallna avgifter för året, ävensom, om uraktlåtenhet härutinnan ägt

rum, beloppet av ogulden avgift.

2 §.

Uppbörden verkställes medelst avdrag å varje till utbetalning förfallet lönebelopp

av så stor del av pensionsavgiften, som belöper å den tid, för vilken

lönen utbetalas.

Åtnjuter tjänstinuehavaren icke själv den med tjänsten förenade lön eller

kan av annan anledning uppbörd icke äga rum på det i föregående punkt föreskrivna

sätt, vare tjänstinnehavare skyldig att inom den femtonde dagen i vardera

av mars, juni, september och december månader till redogöraren inbetala

pensionsavgiften för löpande kvartal.

1907 drs riksdag

m. in.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

Vid utebliven inbetalning av pensionsavgift må denna utan föregående

dom eller utslag utmätas; och skall det åligga redogörare att vidtaga de för

avgifts utbekommande nödiga åtgärder.

3 §■

1. Influtna pensionsavgifter redovisas månads- eller kvartalsvis:

a) för tjänstinnehavare vid fångvården, poststaten, statens vattensfallsverk,

tullstaten och skogsstaten samt vid hospital eller asyl för sinnessjuka, till det

centrala ämbetsverk, varunder tjänstinnehavaren lyder;

b) för övriga tjänstinnehavare, till statskontoret.

2. Redogörelse skall vara avfattad enligt vid denna kungörelse fogat

formulär*); och skall det åligga det i mom. 1 a) omförmälda ämbetsverk att,

omedelbart efter redogörelses mottagande, låta granska densamma och sist inom

eu månad, efter det redogörelse inkommit, därvid fogade avgifter till statskontoret

insända samt, om något avgiftsbelopp skulle vara oguldet, tillika meddela

uppgift därå ävensom upplysning om de åtgärder, som för det resterande

beloppets utbekommande må hava blivit vidtagna.

För tjänstinnehavare, vilkas lön utbetalas enligt de av statskontoret utfärdade

länsstater, åligger enahanda granskningsskyldighet Kuugl. Maj:ts befallningshavande.

Här ifrågavarande pensionsavgifter ingå till en särskild fond för

pensionering av civila tjänstinnehavavare. Denna fond förvaltas av

statskontoret. De till statskontoret redovisade pensionsavgifterna uppgingo

för år 1920 till omkring 1,100,000 kronor.

Ifråga om post- och vattenfallsverken är att märka, att den civila

pensionslagen icke längre är tillämplig å befattningshavare vid dessa verk

utan att för dem liksom för övriga kommunikationsverk gäller en ny

pensionslag av den 4 juni 1920, enligt vilken avgifterna efter den 1 juli

samma år omhänderhavas av respektive verk.

Centralise
ringssakkun
niga.

Såsom framgår av den tidigare åberopade promemorian, upptogs

förevarande spörsmål till behandling av förut omförmälda sakkunniga

och framhöllo dessa, hurusom genom en enligt deras förslag förändrad

uppställning av lönestaten allt arbete bortfölle, som vållades därav, att

för var gång lönemedel skulle utanordnas, pensionsavgifterna skulle uträknas

och kontrolleras samt inlämnas till vederbörande pensionsfond eller

pensionskassa. Enligt sakkunnigas förslag skulle, som förut nämnts, endast

nettolönen utbetalas till befattningshavaren och pensionskostnaden skulle

täckas därigenom, att det för ändamålet erforderliga statsanslaget, inberäknat

de innehållna avgifterna, skulle på visst närmare angivet sätt beräknas.

*) Se bilaga 2 vid detta betänkande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankout8kottet8 utlåtande Nr 44. 7

I häröver den 1 maj 1919 avgivet utlåtande uttalade sig 1902 års

löneregleringskommitté till förmån för ett sådant system, dock med vissa

ändringar, och framhöll såsom »påtagligt att genom pensionsavgifternas

borttagande — en förändring, vilken lämpligen torde kunna bringas till

stånd i samband med en kommande lönereglering — kommer att vinnas

en väsentlig förenkling i pensionssystemet och därmed även en betydande

kostnadsbesparing.» Även statskontoret har i utlåtande den 21

juni 1919 gjort gällande liknande uppfattning och särskilt framhållit,

att det borde undersökas, huruvida icke i sammanhang med fastställande

av nya lönestater all uppbörd och redovisning av pensionsavgifter skulle

kunna upphöra.

Det torde vidare böra erinras, hurusom förslag angående ny definitiv

lönereglering för befattningshavare vid centrala ämbetsverk framlagts

för innevarande års riksdag och numera i huvudsak vunnit riksdagens

bifall. Berörda förslag var i väsentliga delar byggt på ett av

löneregleringskommittén avgivet betänkande.

I detta betänkande hade kommittén bland annat uttalat den mening,

att de nya avlöningsbestämmelserna föranledde en revision av gällande

pensionsföreskrifter och kunde det ifrågasättas, huruvida man därvid

borde inskränka sig till allenast en revision av den civila pensionslagen,

sedan numera för kommunikationsverken eu helt ny pensionslag

utfärdats, vilken även i principiella hänseenden avveke från civila pensionslagen.

Det hade nämligen synts kommittén önskvärt, att även i

pensionsavseende likartade bestämmelser bleve gällande för så stora delar

av statsförvaltningen som möjligt. Härför skulle emellertid erfordras

utarbetandet av en ny pensionslag. Enligt kommitténs mening läte det

dock icke sig göra att redan i detta sammanhang åstadkomma en mera

definitiv lösning av pensionsfrågan för de verks vidkommande, om vilka

då vore fråga. Förslag i ämnet syntes snarast böra utarbetas för att

om möjligt underställas 1922 års riksdags prövning. Den civila pensionslagens

bestämmelser borde ännu någon tid i huvudsak bibehållas och

för det provisoriska ordnandet av pensionsförhållandena för omförmälda

verk skulle utfärdas gemensamma provisoriska pensionsbestämmelser att

gälla jämsides med den civila pensionslagen. Förslag till sådana bestämmelser

blev ock av kommittén framlagt.

Yid anmälan inför Ivungl. Maj:t av kommitténs ovannämnda betänkande

framhöll dåvarande chefen för finansdepartementet, att kommittéförslaget,

såvitt anginge de av det nya lönesystemet betingade ändrade

Lönereglcringskomrnittén

m. m.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskoltets utlåtande Nr 44.

pensionsförhållandena, icke då borde upptagas till skärskådande utan att

denna fråga syntes böra anstå, till dess statskontoret haft tillfälle att

yttra sig över förslaget.

Statskontoret. Statskontoret har därefter avgivit utlåtande i ämnet och därvid till

en början yttrat sig beträffande frågan rörande omläggning av befattningshavarnas

pensionsavgifter. Vidare har ämbetsverket erinrat, att,

då kommunikationsverkens avlöningsreglemente och pensionslag tagits

till förebild för kommitténs förslag, följden blivit, att spörsmålet om

avlöningsstatens anordnande på sådant sätt, att avgifter för egen pensionering

icke mera skulle såsom nu individuellt debiteras, uppbäras och

redovisas, icke av kommittén upptagits till bedömande. Statskontoret

erinrar därefter om tidigare uttalanden i avseende å ett dylikt system,

vilka här allaredan återgivits, och yttrar vidare, att anledningen varför

kommittén icke alls berört nyssnämnda spörsmål syntes vara att söka

däri, att, såsom redan nämnts, kommittén önskat ernå enhetlighet och likformighet

med vad i förevarande avseende gällde för kommunikationsverken.

Slutligen anför statskontoret, att, sedan sådan överensstämmelse

vunnits, den nu undanskjutna reformen givetvis kunde upptagas till

prövning och, om den vid närmare granskning visade sig ändamålsenlig,

genomföras på en gång över hela linjen. Utan att vilja ifrågasätta ett

omedelbart upptagande av nu berörda spörsmål, har statskontoret dock

icke ansett sig kunna underlåta att därå fästa uppmärksamheten, särskilt

i betraktande av att reformen kunde väntas medföra en avsevärd förenkling

av pensionsgrunderna och en icke obetydlig arbetsbesparing inom

statsförvaltningens olika delar.

Kommitténs förslag angående provisoriska pensionsbestämmelser har

numera av Kungl. Maj:t upptagits i en till riksdagen avlåten proposition

(nr 276), som hänvisats till bankoutskottet och vars antagande utskottet

i annat utlåtande denna dag tillstyrkt.

Departe- j sitt anförande till statsrådsprotokollet har departementschefen ut
8

diet 671. . j. a

talat den mening, att jämväl i pensionshänseende likartade bestämmelser

borde bliva gällande för så stora delar av statsförvaltningen som möjligt

samt anslutit sig till kommitténs uppfattning att nya bestämmelser borde

snarast utarbetas för att om möjligt underställas 1922 års riksdags prövning.

Departementschefen har även förklarat sig ämna med det sna
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

<)

raste igångsätta förarbeten i berörda hänseende. Tillika har han till

behandling upptagit den av statskontoret berörda principiellt betydelsefulla

frågan om upphörande av uppbörd och redovisning av pensionsavgifter,

samt erinrar därvid bland annat, att detta spörsmål på sin tid

varit föremål för behandling inom kommunikationsverkens lönekommitté,

som emellertid framhöll, att frågan om borttagandet av pensionsavgifterna

icke borde lösas enbart för vissa verk utan avgöras i ett sammanhang

för statsförvaltningen i dess helhet. För egen del yttrar departementschefen,

att det syntes honom svårt att nu bryta med principen om pensionsavgifter

beträffande vissa kategorier av statstjänare, helst det nu

gällde provisoriska pensionsbestämmelser. Frågan om övergående till

ett annat pensioneringssystem borde i varje fall upptagas till prövning

rörande förvaltningan i dess helhet. Nuvarande pensioneringsgrunder

borde alltså bibehållas, vilket dock icke borde hindra, att, om och när

ett annat pensionssystem borde införas för statens tjänstemän, det även

borde utsträckas att gälla befattningshavare, om vilka här närmast vore

fråga.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra, att en likartad motion Motion 1920.

förelåg till behandling vid förlidet års riksdag. Denna motion avsåg

skrivelse till Ivungl. Maj:t angående ändring i gällande bestämmelser

för inbetalning och redovisning av statsanställdas pensionsavgifter.

Motionen hänvisades till andra kammarens femte tillfälliga utskott, som över

densamma infordrade yttranden från statskontoret med flera myndigheter.

Statskontoret erinrade därvid bland annat om de förenklingar i Statskontoret.

redovisningen av pensionsavgifter, som genomförts beträffande statens

anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. Enligt det för anstalten

fastställda reglementets bestämmelser skola avgifter erläggas såväl av

befattningshavaren själv som av dennes arbetsgivare (huvudman); och

när statsbidrag utanordnas till huvudman skola, där så stadgas i författningen

angående sådant statsbidrag, de pensionsavgifter avdragas,

som för huvudmannen och befattningshavarna belöpa på den tid, som

statsbidraget avser. Däremot skola icke de sålunda innehållna avgifterna

redovisas till anstalten utan denna skall med ledning av uppgifter

från vederbörande myndigheter rörande antalet avgiftspliktiga befattningar

beräkna det belopp, vartill de avdragna pensionsavgifterna för

sistförflutna året uppgått, samt äga att hos statskontoret utfå det såBihang

till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 36 käft. (AV 44.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskotlets utlåtande Nr 44.

A.K:sö:etiUf.

utskott.

Utskottets

tjurande.

lunda beräknade beloppet. Här har man alltså icke sträckt förenklingen

längre än till redovisningen av avgifterna; under det att förhållandena

i detta fall nödgat att bibehålla avgifter av befattningshavarna och deras

huvudmän.

Efter en redogörelse för innehållet i omförmälda yttranden anförde

utskottet bland annat, att motionen avsåge endast en underordnad detalj i

en ganska omfattande och relativt svårlöst fråga om centralisering av hela

det statsunderstödda pensionsväsendet, vilken fråga vore beroende på

Kungl. Maj:ts prövning. Utskottet hölle vidare före, att löreregleringskommittén

vid sitt arbete med verkställande av utredning beträffande ny

definitiv lönereglering för befattningshavare vid statsdepartementens centrala

ämbetsverk m. m. komme att beakta tanken på upptagande i resp.

lönestater av endast nettolön med pensionsavgifter fråndragna. Utskottet

ansåg sig icke kunna förorda det i motionen uttalade önskemålet och

hemställde, att motionen icke måtte föranleda någon kammarens åtgärd.

Detta blev ock kammarens beslut.

Utskottet anser sig vidare böra erinra, att vid innevarande års

riksdag föreligger till behandling en inom andra kammaren väckt motion,

däri förslag framställts om åtgärders vidtagande till ändring av

gällande pensionsbestämmelser i ett annat avseende, nämligen i syfte att

utbetalande av statspension måtte kunna ske månadsvis i stället för såsom

nu kvartalsvis. På begäran av andra kammarens femte tillfälliga utskott,

dit motionen hänvisats, har statskontoret avgivit yttrande i ärendet

och därvid framhållit bland annat, hurusom den civila pensionslagen

inom kort måste undergå en genomgripande revision, varvid spörsmålet om

pensionernas utbetalning antagligen komme att avgöras efter förebild från

kommunikationsverkens nya pensionslag och månadsutbetalning alltså bliva

föreskriven. Någon ändring borde därför enligt statskontorets mening

icke nu företagas.

Nyssnämnda utskott har i utlåtande (nr 8) tillstyrkt en skrivelse

med anhållan om åtgärder för utbetalande, utöver vad redan vore

fallet, månadsvis av pensioner från statens egna verk och myndigheter.

Såsom av det anförda framgår, bygga nu gällande pensionsbestämmelser

för olika grupper av befattningshavare på avgiftsplikt för tjänstemännen

själva. Bestämmelsen härom, som beträffande civila tjänstinnehavare

införts på uttrycklig anmodan från riksdagens sida, har uppen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

11

barligen sin grund, i den riktiga satsen, att cn var bör under sin

krafts dagar göra avsättningar av sina inkomster för att trygga sitt

uppehälle vid den tid, då arbetsförmågan sviker. Denna sats har man

ansett böra äga tillämplighet för statens tjänstemän såväl som för andra.

Ett åläggande för tjänstemännen att till statsverket inbetala vissa

pensionsavgifter måste givetvis för detsamma medföra ett synnerligen

vidlyftigt redovisningsväsende och naturligtvis även vara förbundet med

avsevärda kostnader, vilket allt torde kunna undvikas, om avlöningen

bestämmes till det lägre belopp, vartill densamma kan begränsas, då

hänsyn icke tages till den utgift, som erfordras för avsättning till framtida

pension. Såsom vid föregående tillfällen framhållits, måste det för

staten vara i och för sig likgiltigt, om det erforderliga avdraget sker

en gång för alla — vid löneregleringen — eller om det uttages årligen

i form av inuehållningar vid lönernas utbetalningar. På alla håll synes

man emellertid hava erkänt, att det nuvarande sättet för avgifternas

debitering och redovisning är både besvärligt och kostsamt. Eör varje

verk måste nu pensionsavgifterna beräknas och uppföras i vederbörande

avlöningslistor 12 gånger om året för en var av tiotusentalsbefattningshavare.

Härtill komma avgifternas redovisning till de centrala myndigheterna

och kontrollen däröver att desamma med riktiga belopp influtit.

Allt detta är givetvis ett synnerligen tidsödande arbete, vars utförande

medför betydande kostnader för statsverket. Av vad i ärendet

blivit anfört, torde framgå, att eu tämligen onödig omgång äger rum

vid debitering och redovisning av statstjänares pensionsavgifter. Det

vill under sådana förhållanden synas, som om åtgärder borde vidtagas i

syfte att åstadkomma en förenkling härutinnan.

Frågan om pensionsavgifternas borttagande bör, såsom förut framhållits,

avgöras i ett sammanhang för statsförvaltningen i dess helhet, och skulle

en sådan förändring alltså lämpligast kunna genomföras i samband med

en allmän lönereglering. Nu har emellertid innevarande års riksdag på

Ivungl. Maj:ts förslag fastställt ny definitiv lönereglering för befattningshavare

vid de centrala ämbetsverken; och har riksdagen därvid godkänt

förslag till avlöningsreglemente med däri intagen löneplan. Man har härigenom

velat bringa i tillämpning ett avlöningssystem, som bättre än de

nuvarande lönebestämmelserna tillgodose kraven på enhetlighet och överskådlighet

i statstjänsten!ännens avlöningsförhållanden, på samma gång det

medför vissa andra fördelar och genom förhöjning av den i stat fastställda

-avlöningen medgiver förbättrade pensionsförmåner. Men oaktat en löne
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

reglering sålunda genomförts, torde med den uppställning omförmälda

löneplan erhållit, det icke erbjuda någon svårighet att i samband med den

revision av gällande pensionsföreskrifter, som måste bliva en följd av löneregleringen

och varom förslag ställts i utsikt redan till nästkommande års

riksdag, i löneplanen införa nya avlöningsbelopp med iakttagande att

pensionsavgifterna bortfalla. Enahanda förändringar lära ock kunna genomföras,

vad angår kommunikationsverken, vilkas nyligen fastställda avlöningssystem

legat till grund för ovanberörda lönereglering.

I motionen beröres jämväl frågan om borttagandet av avgifterna

för familjepensioneringen. Huruvida så lämpligen bör ske, torde först

kunna avgöras efter en närmare undersökning av alla hithörande förhållanden,

såsom de olika kassornas ställning m. m. Het har i avseende

härå framhållits, hurusom en nödvändig förutsättning för förslagets genomförande

i denna del vore, att staten övertoge alla de olika änkekassorna

för statstjänarna. Utskottet föreställer sig, att förslaget måhända skulle

kunna genomföras även utan ett dylikt ingripande från statens sida..

I varje fall synes jämväl detta spörsmål böra närmare utredas.

Utskottet anser sig under sådana förhållanden böra tillstyrka en

skrivelse till Kung!. Maj:t med begäran om en utredning i motionens

syfte och hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t ville i samband med förestående revision av

gällande pensionsbestämmelser låta verkställa utredning

angående omläggning, i överensstämmelse med vad

här ovan framhållits, av sättet för uppbörd och redovisning

av statsanställdas pensionsavgifter, samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 6 maj 1921.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KBISTEN8SON.

Vid detta ärendes slutbehandling den S5/s 1921 hava närvarit: av första kammaren:

herrar Gustafsson, Wickman, Öhngren, Vindahl, Johansson, i Friggeråker, Wigforss

Östberg och Söderbom samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Jansson i Kungsör, Borg, Sommelius,

Bor ggr en, Wikström, Johansson i Brånalt och Lindström i Mörby.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoulskottets utlåtande Nr 44.

13

Bilaga 1.

Angående statstjänares avgifter för egen samt efterlevandes pensionering

ha de sakkunniga, som år 1913 tillsattes med anledning av 1912 års riksdags

hemställan om utredning angående det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering,

yttrat sig i sitt betänkande (del II sid. 50) på följande sätt:

»För statstjänare skola enligt förslaget pensionsavgifterna bestämmas i lönestaten

i stället för såsom nu i vederbörande pensionslag eller pensionsreglemente.

Lönestaten skall för den skull angiva icke blott den för tjänsten bestämda bruttolönen

utan även nettolönen (bruttolönen minskad med pensionsavgiften), vilken

skall utbetalas till tjänstinnebavaren. För att förtydliga vår mening må följande

exempel anföras.

För en underlöjtnant är nu den i avlöningsreglementet angivna bruttolönen

2,115 kronor. Enligt reglementena för arméns pensionskassa och arméns änkeoch

pupillkassa äro tjänstepensionsavgifteu 29 kronor och den årliga familjepensionsavgiften

25 kronor. För familjepensionen erlägges härjämte en inträdesavgift

av i medeltal 144 kronor, vilket motsvarar en årsavgift av 9 kronor. Om

inträdesavgiften utbyttes mot denna årsavgift, skulle alltså avgiften för tjänsteocb

familjepensionsrätten bliva 63 kronor. Alltså kunde då underlöjtnants

lönevillkor skrivas på följande sätt:

bruttolön ..........................

................ 2,115 kronor

pensionsavgift ................

................. 63

nettolön .........................

................. 2,052 »

På dylikt sätt erhålles nedanstående lönestat för arméns officerare. I densamma

ha vi även anfört den avgift, som enligt vår beräkning skulle motsvara

pensionsförmånernas hela värde.

Befattning

Bruttoavlöning

Pensionsavgift Nettoavlöning

Mot pensions- förmånernas hela

Underlöjtnant............

2,115

63

2,052

värde svarande avgift

130

Löjtnant 2 kl..........

2,415

89

2,326

190

» 1 kl..........

2,895

121

2,774

276

Kapten 2 kl.........

4,260

199

4,061

631

» 1 kl..........

5,260

289

4,971

1,152

Major.......................

...... 6,425

315

6,110

522

Överstelöjtnant.........

...... 6,925

368

6,557

1,066

Överste ....................

9,090

424

8,666

679

General .....................

...... 11,755

539

11,216

885

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

Dessa lönevillkor äro endast till formen andra än de nu gällande.

Fördelarna av den förändrade uppställningen av lönestaten äro stora.

Pensionsavgift, som införes i lönestaten, kan beräknas säkrare, än då den

skall angivas i en pensionslag eller pensionsreglemente. I sistnämnda fall måste

man vid härledandet av avgiftsregeln göra förenklande antaganden, varigenom

förefintliga olikheter mellan olika tjänstegrupper utjämnas. Detta medför, att

de beräknade avgifterna bliva för låga för somliga tjänster, för höga förandra.

Härav följer osäkerhet i beräkningen, enär avgifterna bliva otillräckliga, om

antalet tjänster med för låga avgifter ökas i förhållande till antalet tjänster med

för höga avgifter.

Väsentligt annorlunda ställer det sig, när man inför pensionsavgifterna i

lönestaten. Då kan man vid deras beräkning uppdela tjänsterna i flera grupper

och taga hänsyn till de olikheter, som betinga olika pensionsavgifter för olika

tjänstegrupper: olikheter med avseende på tidigare innehavda tjänster, utnämningsålder,

pensionsålder. Naturligtvis måste man även då räkna med vad som

för tjänstegruppen är att anse som normalt ifråga om föregående tjänstgöring

och utnämningsålder, i följd varav den beräknade avgiften blir för låg för eu

tjänstinnehavare och för hög för en annan. Men den osäkerhet, som därigenom

uppstår, är långt mindre än den, som finns enligt förstnämnda beräkningsmetod.

Därigenom att lönestaten angiver den nettolön, som skall utbetalas till

tjänstinnehavaren, bortfaller allt det arbete, som nu vållas därav, att för var

gång, som lönemedel skola utanordnas, pensionsavgifterna skola uträknas och

kontrolleras samt inlevereras till vederbörande pensionsfond eller pensionskassa.

Denna arbetsbesparing har väsentlig betydelse för den minskning av förvaltningskostnaderna,

som centraliseringen beräknas medföra (se sid. 62), men är i

själva verket ännu större, därför att det mesta av detta arbete nu utföres av

statstjänstemän, utan att kostnaden därför belastar pensionskassornas budget,

Det framgår av vad som nu anförts, att den i lönestaten uppförda bruttolönen

aldrig kommer till utbetalning. Det kan då synas onödigt att angiva den

i lönestaten. Men genom att låta den ingå i lönestaten betonar man, att hänsyn

skall tagas vid lönereglering ej blott till nettolön utan även till pensionsförmåner.

Om man därvid vill taga hänsyn till pensionsförmånernas hela värde

eller till endast en del därav, är ur vår synpunkt likgiltigt. Då emellertid den

tjänstepensionsavgift, som tjänstinnehavarna nu erlägga, i medeltal beräknas

motsvara Vs av tjänstepensionen, ha vi utgått från, att så fortfarande skall

bliva fallet. Däremot ha vi antagit, att familjepensionsavgiften skall motsvara

hela familjepensionsrätten.»

Som synes överensstämmer de sakkunnigas förslag i princip med vad motionärerna

föreslå. Påpekas må, att det anförda exemplet endast vill åskådliggöra

hur man kan genomföra reformen utan att ändra den nettolön och de pensionsavgifter,

som nu faktiskt äro bestämda, Om man gör reformen i samband med

en lönereglering, är man tydligen icke bunden av sådana hänsyn. Och när

löneregleringen gjorts under senare år, har det brukat stadgas, att vederbörande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr 44.

15

äro skyldiga att underkasta sig de bestämmelser, som kunna komma att utfärdas

angående pensioneringen. Man bör alltså även dä kunna nöja sig med eu mindre

noggrann avvägning efter de av avgifterna för de olika befattningarna beräknade

utuämningsåldrarna än den, som de sakkunniga i sitt betänkande uttalat sig för,

sä att nettolönerna avrundas. Det bör vara tillräckligt, att pensionsavgifterna i

genomsnitt svara mot den del av tjänstepensionen, som anses böra täckas av

befattningshavarnas avgifter (nu Va) och hela familjepensionen (jfr riksdagens uttalanden

vid åtskilliga tillfällen).

Att eu sådan reform skulle medföra stor arbetsbesparing, är otvivelaktigt.

Särskilt vålla nu debitering och redovisning av familjepensionsavgifterna till de

olika änkekassorna mycket arbete. Allt detta arbete är fullkomligt onyttigt,

tjänar intet förnuftigt ändamål.

Men en nödvändig förutsättning för reformen är att, såsom de ovannämnda

sakkunniga föreslagit och motionärerna antyda, staten övertager alla de olika änkekassorna

för statstjänarna. Handhavandet av hela familjepensioneringen överlämnas

därefter till statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. Aven

tjänstepensioneringen kan, om man så vill, överlämnas dit, vurvid dock, såsom

ovannämnda sakkunniga föreslagit, beslutanderätten i fråga om vissa befattningshavares

rätt att avgå med pension bör tillkomma icke anstaltens styrelse utan

vederbörande centrala ämbetsverk (t. ex. järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen o. s. v.)

De i lönestaten beräknade pensionsavgifterna skola tillföras anstalten på följande

sätt, som redan tillämpas i fråga om folkskollärare m. fl. På grund av det antal

befattningar av olika slag, som finnas t. ex. vid årets början, och deras avlöningssummor

skall anstalten eller vederbörande centrala ämbetsverk summariskt beräkna

beloppen av de pensionsavgifter, som ingå i årets olika lönestater. Dessa

belopp debiteras de olika verken och krediteras anstalten. Dessa enkla bokföriugsåtgärder

ersätta den nuvarande invecklade individuella debiteringen och

uppbörden av varje befattningshavares avgifter samt deras redovisning. Anstalten

behöver icke föra något register över befattningshavarna, utan endast över pensionstagarna.

I den mån pensionsavgifternas summa överstiger den del av under

året utgående pensioner, som anstalten svarar för (Vs av tjänstepensionen och

hela familjepensionen), fonderas de. Fonden överlämnas till riksgäldskontoret

som lån mot den räntefot, som riksgäldsfullmäktige bestämma med hänsyn tagen

till räntefoten för de under t. ex. de sista fem åren upptagna statslånen (jfr nu

gällande reglemente för anstalten). Anstalten får allts i icke någon medelsförvaltning.

Av det sagda framgår, att jag anser den av motionärerna föreslagna reformen

synnerligen önskvärd på grund av den förenkling av förvaltningen, som

därigenom vinues. Det är också denna förenkling, som motionärerna anfört som

motiv för reformen. Men jag tillåter mig framhålla, att det gives även andra

tungt vägande skäl för denna centralisering särskilt av familjepensioneringen.

Under hänvisning till ovannämnda sakkunnigas betänkande vill jag i det avseendet

anföra följande.

Dessa änkekassors reglementen äro fastställda av Konungen. Avgifter och

pensionsförmåner variera betydligt från den ena kassan till den andra. Till

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

IG

somliga lämnar staten så gott som intet bidrag, till andra utgå betydliga bidrag

antingen i form av direkta statsanslag eller därigenom att kassorna få åtnjuta

vissa inkomster, som eljest skulle tillfalla staten. Borde ej, vare sig sådana

indirekta statsbidrag beviljats med eller utan riksdagens hörande, riksdagens

medgivande till fortsatt utgående av sådant statsbidrag inhämtas, när eu kassa

begär ändring av reglementet, som medför ökning av pensionsförmånerna utöver

de hittills åtnjutna? I vissa kassor fordras det mycket betungande engångsavgifter

vid inträde och vid befordran, i andra fordras ej sådana avgifter. Det torde ligga

i öppen dag, att det är i hög grad önskvärt, att dessa olikheter mellan eljest likställda

statstjänares villkor upphävas.

Splittringen på en mängd av varandra oberoende kassor ökar osäkerheten

i beräkningen av de erforderliga avgifterna och bedömandet av kassornas ställning.

Detta fördyrar med nödvändighet pensioneringen. Särskilt är det ovissheten

om vilka ändringar, som kunna inträda i fråga om den genomsnittliga

åldern vid inträde eller befordran, som vållar sådan osäkerhet. Det är den, som

tvingat de kassor att införa ovannämnda engångsavgifter, vilka icke hava något

nämnvärt statsbidrag.

Mot statens övertagande av familjepensioneringen kan man enligt min mening

icke anföra det skäl, att staten därigenom skulle åtaga sig ett ansvar, som

den nu icke har. Visserligen svarar staten nu icke formellt för änkekassornas

solvens. Men det lär icke kunna tänkas, att, om eu kassa skulle råka på obestånd,

staten skulle kunna undandraga sig att garantera delägarnas efterlevande

de pensioner, som enligt reglementet tillförsäkrats dem. Reglementet har ju fastställts

av Konungen och delägarskapet har varit obligatoriskt. Statens risk kan

och bör begränsas därigenom, att staten förbehåller sig rätt att höja pensionsavgifterna.

Och denna risk minskas även genom själva centraliseringen, i det denna

sammanför alla statstjänare och sålunda låter framtida förlust inom eu grupp

utjämnas genom vinsten på en annan. För att ytterligare minska statens risk,

böra helst även de icke ordinarie statstjänarne inbegripas i försäkringen (liksom nu

är fallet med de icke ordinarie folkskollärarna). Därigenom avlägsnas nämligen

i väsentlig mån den osäkerhet i beräkningarna, som vållas därav att dessa grundas

på antaganden om medelåldern vid inträdet i försäkringen. Om därjämte (såsom

nu i fråga om folkskollärare m. fl.) stadgas, att pensionen skall beräknas

försäkringstekniskt, när befattningshavaren inträtt efter viss ålder (och i vissa

andra extraordinarie fall), så kan staten bjuda befattningshavarna förmånliga

villkor utan att därigenom någon fara uppstår för staten, att försäkringen skall

medföra förlust.

Till de skäl, som jag i anslutning till de ovannämnda sakkunnigas betänkande

anfört för statens övertagande av änkekassorna, bar under sista tiden

kommit ännu ett synnerligen viktigt sådant. Jag avser det förhållandet, att

staten funnit sig böra bevilja dyrtidstillägg till kassapensionerna. Detta innebär

ju, att staten funnit sig böra tillse, att dessa kassapensioner bibehålla sitt realvärde

trots penningvärdets fall. Det kan väl då ej tänkas, att staten skulle

kunna undandraga sig att tillse, att de i reglementet utlovade pensionerna skulle

utgå, även om eu kassa komme på obestånd. Statens pensionstillägg bestämmas

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 44.

17

na efter kassapensionernas storlek, så att de bliva större, där kassapensionerna

äro större. Därigenom accentueras än mera de förefintliga, ovan omnämnda

olikheterna mellan olika tjänstemannagruppers familjepensionsvillkor. I de

kassor, som åtnjuta direkta eller indirekta statsbidrag till kassapensionerna,''få

delägarnas efterlämnade familjer icke blott större kassapensioner utan även större

pensionstillägg, i det pensionstillägget bestämmes icke efter den del av kassapensionen,

som beräknas svara mot delägarnas egna avgifter, utan även efter

den del, som svarar mot statens bidrag.

Till sist vill jag något beröra de invändningar, som från tjänstemännens

sida kunna väntas mot den föreslagna centraliseringen av änkekassorna. Sådana

invändningar kunna väntas från de tjänstemannagrupper, vilkas änkekassor på

grund av hittills åtnjutna statsbidrag eller av andra skäl hava den bästa ställningen

och kunnat giva de största ‘förmånerna. Jag anser, att det bör undersökas

vilket överskott, som varje kassa har vid centraliseringen, och att detta

överskott betraktas som en fond, ur vilken kassans nuvarande delägare och

pensionäi-er må erhålla vissa tilläggsförmåner utöver dem, som efter centraliseringen

bliva bestämda för nya delägare och deras familjer. Olikheten i familjepensionsförmåner

mellan olika tjänstemannagrupper upphäves på detta sätt ej

helt genom centraliseringen, men ställes på avskrivning, i mån som den nuvarande

generationen går bort. Träffas dylika övergångsbestämmelser, böra,

synes det mig, inga befogade invändningar mot reformen kunna göras från

tjänstemannahåll.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 36 käft. (Nr 44.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutakottets utlåtande Nr 44.

Bilaga 2.

Redogörelse

för de pensionsavgifter, som enligt lagen angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension av nedan upptagna personer erläggas

för (första) kalenderkvartalet (N. N.) månad år 19.......

Tjänstetitel

och namn

Pensionsunderlag

Avgifts-

procent

Pensions- avgift för

år räknat

Erlagd

pensions-

avgift1)

Anmärk-

ningar*.

för

tjänsten

högst

för nu- varande

inneha- vare

Generaldirektören N. N.

6.000

6.000

6

360: —

90: —

•

Statskommissarien N. N.

5.600

5.000

5,6

280: —

70: —

Sekreteraren N. N.........

4.600

4.100

4,6

188: 60

47: 15

Tillträdde

Kamreraren N. N..........

4.600

3.600

4,6

165: 60

27: 60

tjänsten d.

Revisorn N. N................

3.700

3.200

3,7

118: 40

29: 60

lfebr.d.å.

Registratorn N. N..........

3.700

2.200

3,7

81: 40

20: 35

Förste vaktmästaren N. N.

900

900

3

27: —

6: 75

Vaktmästaren N. N.......

800

700

3

21: —

5: 25

■) Här införes det belopp, som erlagts för månad, därest redogörelse sker månatligen, och

det belopp, som erlagts för kvartal, därest redogörelse sker kvartalsvis.

’) I denna kolumn skall anmärkas, därest till betalning förfallen avgift icke influtit, även

som de åtgärder, som vidtagits för avgiftens indrivande.

Stockholm 1921. J. A. Kritz och Kurt Lindberg Bokindustriakttebolag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.