Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 48

1921-05-20 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1921:48, Bankoutskottets utlåtande Nr 48

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1921 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pensioner åt två

änkor efter distriktsveterinärer.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över här nedan omförmälda

till utskottet hänvisade motioner rörande pensioner åt två änkor

efter distriktsveterinärer.

l:o) I en inom första kammaren av herr Hult väckt motion nr

48 hemställes, »att riksdagen måtte bevilja distriktsveterinären A. S. E.

Malmgrens änka Elin Josefina Malmgren, född Berg, en årlig pension

av 1,000 kronor att utgå från innevarande års början från allmänna

indragningsstaten eller ock medgiva, att pensionsbeloppet må komma

henne till del från statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Av handlingarna i ärendet framgår, att änkan Malmgren är född

den 2 mars 1867, att hennes man, vilken var född den 21 augusti

1853, tjänstgjort såsom ordinarie distriktsveterinär från den 6 december

1881 till sin död den 14 juni 1919, samt att mannen vid sin död icke

efterlämnat annan förmögenhet än personligt lösöre, erforderligt för

änkans behov.

Såsom i motionen berörts, beslöt 1919 års lagtima riksdag, på

Kungl. Maj:ts förslag, ombildning av vissa pensions- och ålderdomsunderstödsanstalter

till en statens anstalt för pensionering av folkskollärare

m. fl., i vilken anstalt även vissa kommunalt anställda veterinärer

skulle äga att ingå. Då nämnda anstalt trädde i verksamhet först med

ingången av år 1920, hann Malmgren icke vinna delaktighet i densamma.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1921. 8 samt. 40 käft. (Nr 48.) 1

Ang. pension

åt distriktsveterinären

A. 8. E.

Malmgrens

änka.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 48.

Styrelsen för

statens anstalt

för

pensionering

av folkskollärare

rrv. fl.

• Statskontoret.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 19 februari 1920 dagtecknad

skrift anhöll änkan Malmgren, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att besluta, att hon mot erläggande av vissa i ansökningen omförmälda

avgifter måtte förklaras berättigad att uppbära högsta möjliga familjepension

ur nämnda anstalts kassa eller, om detta på grund av mannens

ålder icke kunde medgivas, högsta möjliga pension utom kassan utan

inbetalning från hennes sida.

Över denna ansökning infordrades utlåtande av anstaltens styrelse,

som därvid anförde huvudsakligen följande:

»Då pensionsanstalten trätt i verksamhet först med 1920 års ingång, synes

det i och för sig oegentligt, att ett under år 1919 inträffat dödsfall skulle, om också

efter ett i särskild ordning utverkat medgivande, få medföra rätt för de efterlevande

till familjepension från anstalten. Ett sådant medgivande torde för övrigt kunna

leda till konsekvenser, som svårligen låta sig överblickas. Styrelsen finner sig

därför förhindrad tillstyrka nådigt bifall till ansökningen, för så vitt därmed avses

att pension skulle tilldelas sökanden från anstalten. Däremot får styrelsen med

hänsyn till de i förevarande fall föreliggande ömmande omständigheter ifrågasätta,

huruvida icke ansökningen skulle kunna på det sätt vinna beaktande, att åt sökanden

utverkades pension från allmänna indragningsstaten att utgå med om möjligt samma

belopp och under samma villkor, som föranledas av stadgandena i anstaltens reglemente,

om vilka stadgandens innebörd styrelsen emellertid, då reglementet ännu

icke från trycket utkommit, icke kan för närvarande närmare yttra sig. Styrelsen

får till stöd för denna sin hemställan erinra, hurusom riksdagen i upprepade fall

beviljat pensioner från allmänna indragningsstaten åt behövande efterlevande efter

avlidna folkskollärare, som icke begagnat sig av sin rättighet att inträda såsom

delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa och således ej heller till nämnda

kassa erlagt någon avgift. Styrelsen får alltså för sin del hemställa, att i anledning

av ansökningen nådig proposition av angivna innebörd förelägges riksdagen.»

Efter erhållen remiss avgav statskontoret den 8 mars 1920 utlåtande

i ärendet och anförde därvid följande:

»Med hänsyn till vad handlingarna innehålla rörande Malmgrens långa väl

vitsordade verksamhet såsom distriktsveterinär och om den bekymmersamma ekonomiska

ställningen för hans efterlämnade änka vill det synas statskontoret önskvärt,

att åt sökanden må på sätt hon begärt utverkas rätt att genom vederbörlig

inbetalning till statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. erhålla

pension från anstalten, såsom om mannen vunnit delaktighet i anstalten med ingången

av år 1920.

Skulle med hänsyn till vad anstaltens styrelse anfört frågan ej anses kunna

lösas på nämnda sätt, får statskontoret, som beträffande styrelsens förslag om beredande

åt sökanden av pension från allmänna indragningsstaten tillåter sig åberopa

vad ämbetsverket i utlåtande denna dag anfört beträffande ett dylikt förslag i fråga

om pension åt distriktsveterinären Dahlqvists änka och minderåriga barn, hemställa,

att förevarande ansökning icke må till någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Hankoutskottets utlåtande Nr 48.

3

Det av statskontoret åberopade utlåtandet i fråga, om pension åt

distriktsveterinären A. Dahlqvists änka och minderåriga barn var av

följande lydelse:

»I sitt den 26 nästlidna februari avgivna underdåniga utlåtande i detta ärende

har statskontoret med framhållande att, dä sökandens man icke varit i statens tjänst

anställd, det icke syntes kunna ifrågakomma att av statsmedel bereda pension åt

hans efterlevande, förordat, att frågan löstes på sätt sökanden begärt, nämligen

genom att tillfälle bereddes henne att genom vederbörlig inbetalning till statens

anstalt för pensionering av folkskollärare m. 11. erhålla pension från anstalten, såsom

om mannen vunnit inträde såsom delägare i anstalten med ingången av år 1920.

Att saken skulle kunna på detta sätt ordnas oaktat de principiella betänkligheter,

som därvid kunde göras gällande, vann stöd av under hand inhämtade upplysningar

från anstaltens verkställande direktör, liksom faran för vittgående konsekvenser

ansågs begränsad, då enligt uppgift icke mer än ytterligare två dylika fall förelåge.

Nu har emellertid anstaltens styrelse utan meningsskiljaktighet ansett det av sökanden

begärda medgivandet kunna leda till konsekvenser, som svårligen läte sig överblickas,

och därför funnit sig förhindrad tillstyrka bifall till framställningen; varjämte

styrelsen i stället funnit sig kunna förorda, att pension från allmänna indragningsstaten

måtte beredas sökanden och hennes minderåriga barn till belopp och under

villkor, som föranleddes av stadgandena i anstaltens reglemente.

Styrelsen har därvid uppenbarligen trott sig kunna överblicka konsekvenserna

av en sådan åtgärd endast med hänvisning därtill att änkor efter folkskollärare,

vilka lika litet som sökandens man varit i statens tjänst anställda men dock avlönats

med bidrag av statsmedel, enligt riksdagens beslut i upprepade fall erhållit

pensioner från allmänna indragningsstaten. Det är emellertid långt ifrån att frågan

om konsekvenserna av en sådan åtgärd därmed är uttömd. Tvärtom måste framhållas,

att konsekvenserna ingalunda riktigt belysas genom att åberopa förhållanden

vid folkskollärarkåren. Folkskollärarna intaga en alldeles särskild ställning i förhållande

till staten; de åtnjuta numera så gott som hela sin avlöning av statsmedel,

och för deras familjepensionering har staten dessutom medverkat på ett effektivare

sätt än som i allmänhet tillämpats i fråga om familjepensioneringen för statens

egna befattningshavare. Att riksdagen under sådana förhållanden funnit sig kunna

— huvudsakligen på initiativ av enskilda motionärer — bevilja pensioner från allmänna

indragningsstaten åt några folkskolläraränkor, som av skilda anledningar

eljest icke skulle hava erhållit någon pension, torde ej med fog kunna antagas leda

till sådan åtgärd i fråga om änkor efter andra befattningshavare, till vilkas avlönande

staten endast i ringare grad bidrager och till vilkas familjepensionering, där

sådan blivit ordnad, staten icke i vidare mån medverkat än att pensioneringen utan

bidrag av statsmedel ombesörjes av en statsanstalt. Göres nu början med beviljande

av pension av statsmedel åt änka efter distriktsveterinär, lärer staten sedan icke kunna

undandraga sig att, där ömmande omständigheter såsom i detta fall föreligga, pensionera

änkor efter andra befattningshavare, som i avseende å statsbidrag till avlöningen

äro ungefär jämställda med sådan veterinär, exempelvis extra provinsialläkare,

extra polismän å landsbygden, befattningshavare hos hushållningssällskap

m. fl. Framställningar om pensioner av statsmedel åt änkor efter dylika befattningshavare

hava utom i särskilda undantagsfall ansetts icke böra föranleda till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

liankoutskottets utlåtande Nr 48.

Utskottet.

åtgärd, i vilket avseende statskontoret får åberopa Eders Kungl. Maj:ts så nyligen

som den 30 januari 1920 meddelade beslut i en dylik fråga, nämligen rörande pension

åt polismannen K. O. Lindahls änka.

Anses emellertid dessa konsekvenser icke avskräckande, synes det likväl statskontoret,

som om det belopp, som i pension av statsmedel bör ifrågakomma, icke

bör såsom styrelsen föreslagit motsvara vad som enligt anstaltens reglemente skulle

hava sökanden och de omyndiga barnen tillkommit, om Dahlqvist blivit delägare i

anstalten. Liksom kostnaden för pension åt distriktsveterinär själv fördelas med 1/s

på staten, y, på landstinget och 1/3 på befattningshavaren, synes samma kostnadsfördelning

höra tillämpas i fråga om änkepension, om överhuvudtaget staten skall

därtill bidraga, d. v. s. pensionen synes böra nedsättas till */s av den pension, som

skulle hava från anstalten utgått, och av detta nedsatta pensionsbelopp 1/2 gäldas

av statsmedel och 1/.2 av landstinget.

För sin del anser emellertid statskontoret, att, därest föreliggande pensionsfråga

icke kan lösas på sätt sökanden begärt och statskontoret tillstyrkt, ansökningen

icke bör till någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.»

Genom beslut den 19 mars 1920 fann Kungl. Maj:t den av änkan

Malmgren gjorda ansökningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts

vidare åtgärd.

Såsom av det ovan anförda framgår, är änkan Malmgren, då hennes

man vid sin död icke var delägare i statens anstalt för pensionering av

folkskollärare m. fl., icke berättigad att erhålla pension från nämnda

anstalt. Med hänsyn till mannens långa och väl vitsordade verksamhet

såsom distriktsveterinär och i betraktande av det ekonomiskt bekymmersamma

läge, vari hon befinner sig, finner utskottet likväl synnerligen

behjärtansvärt, att genom statens ingripande beredes henne något understöd.

I likhet med statskontoret anser emellertid utskottet, vid det förhållande

att mannen icke varit i statens tjänst anställd, det icke böra

ifrågakomma, att, på sätt pensionsanstaltens styrelse föreslagit, bevilja

henne pension från allmänna indragningsstaten. Utskottet har i stället

funnit sig böra förorda det förslag, som av änkan Malmgren i berörda

ansökning framställts och som jämväl av statskontoret tillstyrkts. Detta

förslag innebär, att änkan Malmgren skulle beredas tillfälle att efter

inbetalning av föreskriven avgift till pensionsanstalten från denna erhålla

pension, som om mannen vunnit inträde såsom delägare i anstalten med

ingången av år 1920. Utskottet anser sig böra särskilt erinra, att, med

hänsyn till föreliggande omständigheter och då enligt tillgängliga uppgifter

ytterligare endast två likartade fall lära förefinnas, ett bifall till detta

förslag icke torde vara ägnat att medföra några nämnvärda konsekvenser.

Utskottet finner sig vidare böra erinra, att enligt gällande bestämmelser

rörande familjepension från anstalten det åligger vederbörande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 48.

befattningshavare att själva bestrida härför stadgade pensionsavgifter.

Landstinget, som i fråga om här avsedda befattningshavares egen pensionering

bidrager med viss del av pensionsavgiften, har icke motsvarande

skyldighet, då det gäller pensionering av befattningshavarnas

änkor och barn. Det torde emellertid icke vara uteslutet, att i detta

fall vederbörande landsting kommer att deltaga i erläggandet av den

engångsavgift, som erfordras för att änkan Malmgren skall kunna vinna

delaktighet i pensionsanstalten.

Beträffande de närmare villkor, som med hänsyn till pensionsanstaltens

reglemente anses böra föreskrivas för beredande åt änkan

Malmgren av pension i enlighet med utskottets förslag, lärer det böra

ankomma på Kungl. Magt att efter hörande av anstaltens styrelse därom

fatta beslut.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion

I: 48, må medgiva, att avlidne distriktsveterinären Axel

Svante Edvard Malmgrens änka Elin Josefina Malmgren,

född Berg, må mot erläggande av vederbörlig

engångsavgift till statens anstalt för pensionering av

folkskollärare m. fl. erhålla pension från anstalten,

såsom om mannen vunnit delaktighet i densamma med

ingången av år 1920.

2:o) I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

under nr 47 av herrar Heyman och Björnsson, den andra i andra

kammaren under nr 116 av herr Larsson i Kroken med instämmande

i motionens syfte av tre utav kammarens övriga ledamöter, har hemställts,

»att riksdagen måtte medgiva distriktsveterinären G. J. R. Rythéns

änka Erika By then, född Mattsson, en årlig pension av 1,000 kronor,

att utgå från innevarande års början från allmänna indragningsstaten».

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till

motionen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att änkan Rythén är född

den 5 februari 1864, att hennes man, vilken var född den 11 april 1863,

under tiden september 1886—april 1903 praktiserat som veterinär samt

från april 1903 till sin död den 26 april 1919 tjänstgjort såsom distriktsveterinär,

ävensom att mannen vid sin död efterlämnade tillgångar, som

i bouppteckningen upptagits till 3,870 kronor 81 öre och vilka huvudsakligen

utgjorts av lösöre.

Bihang till riksdagens ‘protokoll 1921. 8 sand. 40 höft. (Nr 48.) 2

Ang.

pension åt

distriktsveterinären

C. J. R.

Rythéns änka.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 48.

Utskottet.

Under hänvisning till vad i nästföregående punkt blivit anfört

i fråga om pension åt distriktsveterinären A. S. E. Malmgrens änka

får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner

I: 47 och II: 116, må medgiva, att avlidne distriktsveterinären

Carl Johan Rymer Rythéns änka Erika

Albertina Rythön, född Mattsson, må mot erläggande

av vederbörlig engångsavgift till statens anstalt för

pensionering av folkskollärare in. fl. erhålla pension

från anstalten, såsom om mannen vunnit delaktighet

i densamma med ingången av år 1920.

Stockholm den 20 maj 1921.

På bankoutskottets vägnar:

K. J. GUSTAFSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Öhngren, Johansson i Friggeråker, Walles,

Enhörning, Söderbom, Pettersson, S. M. och Andersson i Hägelåkra samt

av andra kammaren: herrar Janson i Kungsör, Borg, Rtjberg, Borggren, Wikström,

Olsson i Berg, Lindström i Mörby och Höglund.

Reservationer:

vid punkt l:o (angående pension åt distriktsveterinären A. S. E.

Malmgrens änka)

av herr Lindström i Mörby; samt

vid punkt 2:o (angående pension åt distriktsveterinären C. J. R.

Rythéns änka)

av herr Lindström i Mörby.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:251 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner om pensioner åt två änkor efter distriktsveterinärer. s. 6 i texten