Bankoutskottets utlåtande Nr 51
1921-05-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1921:51, Bankoutskottets utlåtande Nr 51
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
1
Nr 51.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1921 kl. 2 em.
Utlåtande, i anledning aa väckt motion om inrättande i visst syfte
av ett riksbanksråd.
I en inom första kammaren av herrar Östberg och öhngren väckt, till
bankoutskottet hänvisad motion, nr 124, hemställes, »att riksdagen ville
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville undersöka
lämpligheten av inrättande av en delegation eller riksbanksråd i motionens
syfte samt för riksdagen framlägga de förslag, till vilka en dylik undersökning^kan
giva anledning.»
Till stöd för denna hemställan anföres i motionen:
»Det torde vara allmänt erkänt, att de ekonomiska frågorna för den närmaste
framtiden komma att spela en allt mer och mer dominerande roll. Särskilt har vikten
av en konsekvent och förtroendeingivande riksbankspolitik från skilda läger
oavlåtligen framhållits.
Vid sådana förhållanden synes det, som om frågan om formerna för riksbankens
förvaltning borde ånyo upptagas till prövning åtminstone i ett visst avseende. I
motion nr 16 vid 1913 års riksdag föreslogo herrar Swartz och J. E. Ekman, att
»riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t låta snarast möjligt undersöka lämpligheten av att åt en ständig delegation,
utsedde av riksdagen och Kungl. Maj:t eller annorledes, i större eller mindre mån
uppdraga den befogenhet med avseende å riksbankens förvaltning och revision, som
f. n. utövas av riksdagen själv, dess bankoutskott eller de för utseende av riksbanksfullmäktige,
ävensom av revisorer vid avdelningskontoren av riksdagen valda
elektorer, samt för riksdagen framlägga de förslag, till vilka en dylik undersökning
kan giva anledning.»
Denna motion avstyrktes av riksbanksfullmäktiges flertal bland annat, enär
en dylik delegation, »så vitt fullmäktiges erfarenhet givit vid handen», ej visat sig
vara av behovet påkallad och att avsevärda betänkligheter kunde hysas däremot.
En dylik permanent överordnad myndighet över riksbanken skulle medföra en viss
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 sand. 42 höft. (Nr 51.) 1
Fullmäktige i
riksbanken.
Avvikande
mening bland
fullmäktige.
2 Banlcoutslcotfets utlåtande Nr 51.
dualism i riksbankens ledning, varigenom den handlingsfrihet, som är en oundgänglig
förutsättning för en konsekvent och målmedveten bankpolitik, kunde berövas
fullmäktige, vilket särskilt under kristider skulle kunna föranleda svårigheter.
De frågor, som mellan riksdagarna uppkommit i ämnen, rörande vilka fullmäktige
hava att hänvända sig till riksdagens bankoutskott, hade städse varit av
den beskaffenhet, att de utan olägenhet kunnat anstå, tills riksdagen sammanträtt.»
Motionen vann icke konstitutionsutskottets godkännande, ej heller bifall hos
riksdagen.
Utsikt till framgång för en så pass omfattande förändring lärer icke heller nu
föreligga.
Emellertid torde det vara av synnerlig stor betydelse att undersöka, om icke
riksbanken borde och kunde tillföras ökad erfarenhet och sakkunskap från det
finansiella livets olika områden.
Det torde nämligen icke kunna undvikas, att vid riksdagens val av fullmäktige
i riksbanken i flera avseenden partipolitiska synpunkter göra sig gällande, och
det borde därför vara önskligt, att en särskild, av de politiska förhållandena oberoende
institution kunde anordnas vid riksbanksfullmäktiges sida.
Detta skulle kunna vinnas, om en delegation av sakkunnige, ett »riksbanksråd
», tillsattes för att höras i frågor av större vikt beträffande riksbankens förvaltning.
Denna delegation borde antingen direkt utses av fristående, härför kvalificerade
korporationer, såsom handelskamrarna i riket, eller tillsättas av Kung!.
Maj:t efter förslag från sådana korporationer.»
Utskottet har ansett sig böra inhämta fullmäktiges i riksbanken yttrande
över ifrågavarande motion; och hava fullmäktige i en till utskottet
den 14 april 1921 avlåten skrivelse anfört följande:
»Inrättandet av ett bankråd vid sidan av fullmäktige skulle kunna medföra,
dels att fullmäktiges handlingsfrihet inskränktes, vilket särskilt under kristider
kunde föranleda allvarliga olägenheter, dels att det ansvar för riksbankens ledning,
som för närvarande och av ålder odelat påvilar fullmäktige, komme att uppdelas
mellan fullmäktige och bankrådet. En dylik uppdelning skulle kräva, att en noga
bestämd gräns uppdroges mellan fullmäktiges ansvar och bankrådets ansvar, vilket
skulle möta stora svårigheter.
Genom ett sådant bankråd skulle vidare öppnas en väg, på vilken obehöriga
inflytelser möjligen kunde göra sig gällande på riksbankens ledning.
Fullmäktige anse sig följaktligen böra avstyrka bifall till motionen.»
Vid fullmäktiges skrivelse fanns fogat utdrag av protokollet, hållet
hos fullmäktige ovanberörda den 24 april utvisande att mot fullmäktiges
förenämnda beslut reservation anmälts av tre utav fullmäktige, nämligen
herrar af Jochnick, Philipson och Bäckström, vilka förenat sig om
följande uttalande:
»Vi hava icke kunnat finna, att man bör på förhand utesluta möjligheten till
en lösning av denna fråga allenast av det skäl, att den befaras eventuellt kunna medföra
de olägenheter, som i fullmäktiges utlåtande angivits. Med hänsyn härtill och
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
3
då förslag till en mera affärsmässig organisation av riksbankens verksamhet, som
under senare tid framställts och som återfinnas i 1917 års bankkommittés betänkande,
åtminstone hittills icke föranlett något beaktande, samt då vidare varje
åtgärd, som avser att tillföra fullmäktige ökad erfarenhet och kännedom beträffande
näringslivets förhållanden, synes oss önskvärd, hava vi för vår del ansett, att fullmäk-''
tige bort tillstyrka en förutsättningslös utredning angående den föreliggande frågan. >>
Motionärerna föreslå, att en särskild av de partipolitiska förhållandena
oberoende institution — en delegation av sakkunniga, ett riksbanksråd —
anordnas vid bankofullmäktiges sida att höras i frågor av större vikt beträffande
riksbankens förvaltning. Denna delegation borde antingen direkt
utses av fristående, härför kvalificerade korporationer, såsom handelskamrarna
i riket, eller tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag från sådana korporationer.
Såsom i motionen erinras, förelåg en likartad motion till behandling vid
1913 års riksdag. Denna motion hänvisades till konstitutionsutskottet, som
hänvände sig till fullmäktige i riksbanken med begäran att få del av deras
mening rörande det väckta förslaget och därmed sammanhängande spörsmål.
Enligt vad som därvid meddelades utskottet, var fullmäktiges flertal av
den mening, att inrättandet av en delegation i den då föreliggande motionens
syfte ej visat sig vara av behovet påkallat samt att avsevärda betänkligheter
kunde hysas mot den föreslagna åtgärden.
Konstitutionsutskottet avstyrkte motionen men ansåg sig i samband
därmed böra uttala, att utskottet ej med sitt avstyrkande ville hava förnekat
önskvärdheten av att formerna för utövningen av riksdagens befogenheter
över riksbanken i ett eller annat avseende gjordes mera praktiska
och tidsenliga. I viss mån hade behovet av en förändring i riksbankens
organisation och förvaltning sålunda redan tidigare varit erkänt. Då detta
likväl icke lett till något positivt resultat, syntes orsaken härtill i första
hand hava varit, att de i förslagen framlagda reformkraven sträckt sig
längre än riksdagens majoritet med hänsyn till riksdagens grundlagsenliga
ställning till riksbanken ansett sig kunna medgiva.
Riksdagen fattade beslut i överensstämmelse med konstitutionsutskottets
avstyrkande hemställan.
Bankoutskottet delar den av fullmäktiges majoritet nu uttalade uppfattningen,
att genom inrättande av ett bankråd, på sätt i motionen föreslås,
fullmäktiges handlingsfrihet skulle kunna komma att inskränkas, vilket
särskilt under kristider måste anses vara synnerligen betänkligt. Uppenbarligen
skulle det också möta svårigheter att uppdraga en bestämd gräns i
fråga om det ansvar, som skulle åvila fullmäktige och bankrådet.
Utskottet.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
Ett genomförande av motionärernas förslag synes vidare vara så mycket
mer betänkligt, som det givetvis skulle medföra en icke oväsentlig inskränkning
i de riksdagen enligt grundlagen tillförsäkrade befogenheter i avseende
å riksbankens förvaltning, en rätt, som städse hävdats inom riksdagen.
Utskottet vill därjämte ifrågasätta, huruvida inrättandet vid fullmäktiges
sida av en intresserepresentation för det enskilda näringslivet, på sätt
motionärerna föreslå, verkligen skulle vara till gagn för det allmänna. Enligt
utskottets mening måste nämligen vid handhavandet av riksbankens
rörelse och förvaltning i främsta rummet det allmännas intressen tillgodoses
och således helt andra och viktigare synpunkter anläggas än då fråga är om
enskildas fördelar.
Då utskottet sålunda på nu anförda skäl icke anser sig kunna tillstyrka
någon åtgärd i motionens syfte, vill utskottet dock icke förneka, såsom också
vid ett flertal tillfällen framhållits, att vissa i motionen berörda förhållanden
i avseende å riksbanken icke kunna anses vara tillfredsställande. Utskottet
tillåter sig emellertid att i detta sammanhang erinra, att 1917 års bankkommitté
i samband med utredning av frågan om utvidgning av riksbankens
verksamhet m. m. i särskilt, den 7 oktober 1919 avgivet betänkande
(nr 7) upptagit frågan, huruvida någon förändring i riksbankens nuvarande
organisation kunde anses önskvärd, varvid kommittén — alldeles oavsett
de organisatoriska omändringar, som eventuellt upprättandet av en ny avdelning
inom riksbanken skulle kräva — funnit så vägande skäl av rent
praktisk art föreligga för en viss omorganisation av riksbanken, att kommittén
ansett sig i sådant hänseende böra framlägga särskilt förslag.
Kommittén framhåller, att kommittén med behandlingen av frågan om
riksbankens organisation icke avsett att ingå på en utredning av detta spörsmål
i hela dess vidd, utan endast att i sina huvuddrag framlägga förslag
beträffande sådana väsentliga punkter i riksbankens nuvarande organisation,
där en omgestaltning förutsatte ändring i de grundlagsfästa bestämmelserna
rörande banken och därmed sammanhängande lagar och författningar.
Inom kommittén hade jämväl röster höjts för en mera vittgående
omorganisation av riksbanken, varigenom plats i banken för enskilda delägare
skulle beredas eller ett särskilt bankråd inrättas vid sidan av riksbanken.
Kommitténs flertal har emellertid ansett, att dessa frågor icke för närvarande
borde upptagas till övervägande, i synnerhet som desamma helt
nyligen varit föremål för riksdagens prövning.
De mest framträdande olägenheterna i riksbankens nuvarande organisation
ansåg sig kommittén kunna sammanfatta i följande tre huvudpunkter,
nämligen
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
5
att formerna för val av bankofullmäktige vore tunga och otidsenliga;
att formerna för val av deputerade i riksbanken icke beredde erforderliga
möjligheter för att vid alla tillfällen de för dessa viktiga befattningar
bäst skickade personerna bleve utsedda; samt
att den revision av riksbanken, som nu verkställdes av särskilda av riksdagen
utsedda revisorer, icke vore rationellt anordnad och icke fullt
motsvarade de krav, som numera borde ställas på en sådan.
Här ovan omförmälda av kommittén till behandling upptagna frågor
äro fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Vid sådant förhållande
har utskottet ansett så mycket mindre skäl föreligga att nu föreslå någon åtgärd
med anledning av motionen.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion I: 124 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 maj 1921.
EMIL KRISTENSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Öhngren, Vindahl, Wig forss, Östberg, Bondeson, Söderbom, Bodin
och Andersson i Hägelåkra samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Janson i Kungsör, Borg, Sommelius,
Ryberg, Borggren och Wikström.
Reservation
av herrar Öhngren och Östberg, vilka ansett, att utskottet bort, med
åberopande av motionens innehåll och det särskilda yttrande, tre utav
fullmäktige i riksbanken avgivit, samt enär motionens genomförande icke
vore ägnat att medföra någon inskränkning i de riksdagen enligt grundlagen
tillkommande befogenheter i avseende å riksbanken, men kunde
befrämja näringslivets och därmed det allmännas verkliga intressen, tillstyrka
bifall till motionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 8 saml. 42 käft. (Nr 51.)
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.