Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om åvägabringande av utredning och förslag rörande en reform av jordbrukets kreditväsen.

1921-05-24 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1921:53, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om åvägabringande av utredning och förslag rörande en reform av jordbrukets kreditväsen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

1

Nr 53.

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1921, kl. 1I, 10 f. m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om åvägabringande av

utredning och förslag rörande en reform av jordbrukets

kreditväsen.

I två till bankoutskottets förberedande behandling hänvisade likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 42

av herr Johansson i Friggeråker jämte sex av kammarens övriga ledamöter

och den andra inom andra kammaren under nr 220 av herr Ericson i

Oberga tillika med sexton av kammarens övriga ledamöter, har hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

skyndsam utredning rörande en reform av det svenska jordbrukets kreditväsen

i sådan riktning, att jordbrukarna i vårt land frigöras från de nuvarande

enskilda bankinrättningarna genom att krediten för jordbruket

ordnas förmedelst sådana kreditinrättningar, vari jordbrukarna själva äro

delägare och över vilka de hava ledningen samt vilkas vinst helt och hållet

kommer jordbrukarna själva till godo; samt att Kungl. Maj:t måtte för

riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen i fråga giver anledning».

Till stöd för yrkandet har i motionerna anförts följande:

»Bland orsakerna till det svenska jordbrukets svårigheter under den senaste

mansåldern har varit det i flera hänseenden otillfredsställande sätt, varpå

jordbrukskrediten varit ordnad. Hypoteksväsendet i vårt land, sådant detsamma

varit gestaltat efter hypoteksföreningarnas och Allmänna Hypoteksbankens inrättande,

har visserligen i sin mån tillgodosett jordbrukets behov av bottenkredit.

Emellertid är deu uppfattningen ganska allmän blaud vårt lands jordbrukare,

att hypoteksföreningarna numera mindre än förr fylla sin uppgift. Detta beror

Bihang till riksdagens •protokoll 1921. 8 samt. 44 Käft. (Nr 53.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

särskilt på kapitalrabattsystemet och på att icke tillräcklig hänsyn tages till åbyggnader

och växande skog m. m. Med anledning härav vända sig hemmansägarne

i stor omfattning till andra bankinrättningar med ansökningar om lån mot inteckning

i fastigheterna. Dessa inteckningar betraktas ofta såsom sekundära

säkerheter och lantmännen få fördenskull i sådana fall erlägga lika höga räntor

för dessa lån som för lån, vilka upptagas mot vanlig borgen såsom säkerhet.

Hemmansägarne få härigenom betala alltför höga räntor, varigenom de icke sällan

råka i trångmål och livsmedelsproduktionen menligt påverkas.

Den sekundära fastighetskrediten ombesörjes delvis av sparbankerna, vilka

i vissa fall och på en del trakter, där lantmannainslaget i styrelserna gjort sig

mera gällande, tillämpa för jordbruket skäliga räntesatser. På grund av sparbankernas

otillräckliga resurser hava de emellertid icke på långt när kunuat fylla

behovet. Därtill kommer, att sparbankernas medel, vilka i stor utsträckning hopbringats

genom insättningar från jordbruksbefolkningen, till alldeles för stor del

utlånas till yrkesutövare och fastighetsägare i städer och industrisamhällen. Lantbrukarnas

sparmedel komma på så sätt andra samhällsklasser än jordbrukarna

till godo.

På grund av dessa förhållanden och det stora kapital, som numera kräves

vid jordbruket, måste jordbrukarna vända sig till affärsbankerna med sina låneansökningar

och tvingas sålunda att underkasta sig dessa bankers höga räntesatser

och övriga för jordbruket oförmånliga lånevillkor. Med hänsyn till jordbrukets

svaga räntabilitet inverkar detta högst ofördelaktigt på jordbrukets ekonomiska

läge och i många fall drivas de skuldsatta jordbrukarna från sina fastigheter.

Beträffande jordbrukets driftskredit äga vi ännu icke inom vårt land något

system, som kan tillfredsställa jordbrukarna och vinna deras fulla förtroende.

Jordbrukskasserörelsen är ett steg i rätt riktning, men den är ännu alltför svagt

utvecklad för att kunna fylla sitt syfte. I två skrivelser till Kungl. Maj:t den

29 december 1920 hava centralkassorna för jordbrukskredit själva erkänt detta

förhållande. Bl. a. framhålles i dessa skrivelser att den genom kungl. förordningen

den 11 juli 1918 åt medlemmarna av jordbrukskassor medgivna lånerätten

är begränsad till högst 200 kronor per hektar odlad jord, varmed vederbörande

medlem är delaktig i kassan och medansvarig för dess förbindelser, men

att erfarenheten under den tid, jordbrukskasserörelsen bedrivits i vårt land, har

ådagalagt, att denna lånerätt är alltför snävt begränsad. Penningevärdets nedgång

till ungefär tredjedelen av det normala och den i följd därav ökade kostnaden

dels för anskaffande av inventarier och dels för behövliga förbättringsarbeten

göra, att endast ett fåtal jordbrukare kan hjälpa sig fram med den kredit,

som jordbrukskassan med nu gällande bestämmelser är berättigad att lämna,

I synnerhet bör enligt centralkassornas mening beaktas, att inventariernas relativa

värde på en jordbruksegendom vid jämförelse med förhållandet för en mansålder

tillbaka mer än fördubblats och att möjlighet måste beredas unga jordbrukare,

som vilja uppsätta egna jordbruk, att förutom driftskapitalet erhålla lån

för täckande av en del av uppsättningskostnaden.

Det bör vidare framhållas, att jordbrukskasserörelsen haft svårt att vinna

utbredning och förtroende inom vidsträckta delar av vårt land samt att ingen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

3

central bankinrättning finnes, som bygger på sammanslutning mellan jordbru

kärna och ledes av dessa själva samt kan stödja centralkassorna. Följden härav

tiar dess värre blivit, att dessa kassor måst söka stöd hos eu enskild affärsbank,

ett förhållande, som strider mot hela jordbrukskasserörelsens idé.

Vi anse i anledning av dessa förhållanden, att det är en av vårt jordbruks

allra viktigaste livsfrågor för närvarande att få till stånd en genomgripande reform

av jordbrukets såväl fastighets- som driftskredit. 1918 års lagtima riksdag

begärde i en skrivelse utredning av frågan om den sekundära fastighetskrediten,

men dels har denna utredning ännu icke blivit igångsatt och dels är den sekundära

fastighetskrediten endast en del av den fråga, som vi här önska måtte

bliva upptagen till undersökning. Sagda riksdagsskrivelse kan sålunda icke lägga

hinder i vägen för att riksdagen nu begär en utredning av jordbrukets kreditfråga

i hela dess omfattning.

Såsom riktlinjer för den av oss begärda reformen av jordbrukskrediten

önska vi, att hela jordbrukskrediten, såväl den primära som den sekundära fastighetskrediten

ävensom driftskrediten ordnas på ett sätt, som garanterar att ränteinkomsterna,

vilka uppstå på jordbrukets in- och utlåning, helt och fullt komma

jordbrukarna och jordbruket till godo. Helst vore önskvärt om det kunde ordnas

så, att dessa olika grenar av kreditrörelsen på varje ort ombesörjdes av en och

samma bank eller kreditförening. För att dessa jordbrukets kreditinrättningar

skola kunna fylla sin uppgift böra de stödjas av en central penninginrättning,

vilken erhåller rätt att till lägsta ränta upptaga lån ur statens pensionsfonder och

postsparbanken jämte andra allmänna penninginstitutioner ävensom vidare rediskonteringsrätt

i riksbanken. Från statens sida måste jämväl tillräckliga fonder

ställas till förfogande, åtminstone till den centrala penninginrättningen».

Jordbrukets speciella kreditbehov kunna, som bekant, uppdelas i tre

större kategorier, den primära fastighetskrediten, som har till ändamål att

förmedla fastighetsomsättningen och underlätta förvärvandet av lämpligt

bruksområde, den sekundära fastighetskrediten med huvudsakligt ändamål

att bereda tillgång till det kapital, som erfordras för anläggningar och

förbättringsarbeten, vilka endast efter längre tid kunna beräknas återgälda

nedlagda kostnader, samt slutligen själva driftkrediten, som avser

att i första hand täcka de regelbundet återkommande behoven av rörelsekapital

men även att möjliggöra sådana förbättringsåtgärder, som kunna

förväntas mycket snart återgäldas genom ökad avkastning från fastigheten.

Frågan om lämpliga åtgärder för ordnandet av jordbrukets kreditförhållanden

har sedan länge varit föremål för statsmakternas uppmäx-ksamhet.

Man har därvid först inriktat sig på att söka förbättra förhållandena

på driftkreditens område. Utskottet vill i detta avseende erinra,

att Kungl. Maj:t efter åtskilliga förarbeten till 1915 års riksdag avlät

proposition angående åtgärder från det allmännas sida för beredande av

driftkredit åt idkare av mindre jordbruk. Enligt Kungl. Maj:ts förslag

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

skulle denna kredit ordnas på kooperativ grund genom bildande av dels

smärre lokalföreningar, jordbrukskassor, och dels större föreningar, utgörande

sammanslutningar av jordbrukskassorna för ett till tre län och

med benämning centralkassor för jordbrukskredit.

Jordbrukskassor och centralkassor, som vunne godkännande från

det allmännas sida, skulle erhålla statsbidrag, de förra till förvaltningskostnader

under viss tid, de senare till såväl organisations- som förvaltningskostnader.

För att vinna dylikt godkännande skulle kassorna vara

organiserade såsom ekonomiska föreningar med begränsad personlig ansvarighet

samt i stadgarna innehålla vissa bestämmelser, sålunda för jordbrukskassor

bland annat angående rätt till delaktighet och delägares lånerätt.

För rörelsen erforderligt kapital skulle erhållas dels genom inlåning,

vartill viss rätt medgavs, dels ock genom anlitande av kredit, därvid

särskilt möjlighet till lån från postsparbanken och pensionsfonden bereddes.

Härjämte skulle för varje godkänd centralkassa från riksgäldskontoret till

riksbanken överlämnas statsobligationer till värde av 100,000 kronor att

av riksbanken innehavas såsom en gemensam pant för samtliga centralkassans

förbindelser.

Kungl. Maj:ts proposition bifölls av riksdagen.

Utskottet anser sig vidare böra erinra därom, att de sålunda år

1915 av statsmakterna fastställda bestämmelserna sedermera undergått

vissa ändringar. Efter propositioner till riksdagen åren 1918 och 1920

höjdes statsbidragen, varjämte innevarande år3 riksdag med bifall till

Kungl. Maj:ts förslag för samma år medgivit centralkassa viss tillfällig

förhöjning i statsbidraget.

Dessutom har år 1918 efter riksdagens hörande dels beslutits vissa

ändringar i bestämmelserna för godkännande av jordbrukskassor och

centralkassor, varigenom bland annat medlems i jordbrukskassa lånerätt

ökats, dels ock medgivits rätt för centralkassa att till medlemmar intaga

andra ekonomiska föreningar än jordbrukskassor.

Motionärerna förmena, att de åtgärder, som sålunda vidtagits av

statsmakterna i fråga om jordbrukets driftkredit, icke varit tillfyllest för

ett rationellt ordnande av jordbrukets kreditförhållanden och framhålla,

att jordbrukskasserörelsen haft svårt att vinna utbredning och förtroende

inom vidsträckta delar av landet. I detta sammanhang erinras tillika i

motionen om en från centralkassorna till Kungl. Maj:t ingiven framställning,

avseende att åt jordbrukskassornas medlemmar bereda en ökning

av den, enligt vad erfarenheten syntes hava ådagalagt, alltför snävt begränsade

lånerätten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

5

Såsom framgår av Kungl. Maj:ts förut omförmälda proposition

angående tillfällig förhöjning av statsunderstödet till vissa centralkassor,

har Kungl. Maj:t ansett nyssberörda framställning icke nu böra föranleda

någon åtgärd; och har departementschefen därvid erinrat, att 1918 års

riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t begärt en allsidig utredning, huruvida

och i vad mån åtgärder från statens sida kunde vidtagas till deri

sekundära fastighetskreditens ändamålsenliga ordnande 1 illika har departementschefen

meddelat, att den förberedande behandlingen av ärendet

givit vid handen, att det syntes vara erforderligt att för utredningen tillkalla

sakkunniga. Härvid skulle till bedömande upptagas såväl ovanberörda

framställning från centralkassorna som åtskilliga till jordbruksdepartementet

inkomna framställningar, särskilt avseende åtgärder för beredande av

möjlighet att belåna inventarier.

Utskottet anser sig böra erinra därom, att, såsom ock framgår av

1918 års förenämnda riksdagsskrivelse, den då begärda utredningen avsåg

allenast den sekundära fastighetskreditens ordnande. I likhet med motionärerna

anser emellertid utskottet, att vid en blivande utredning frågan

om jordbrukets kreditväsen bör upptagas i hela dess vidd, således även

den primära fastighetskrediten. Denna kredit förmedlas för närvarande

för jordbrukets de! av Sveriges allmänna hypoteksbank och de hypoteksföreningar,

för vilka denna är förläggare. Eldigt gällande bestämmelser

äga hypoteksföreningarna utlämna lån till högst hälften av vederbörande

egendoms taxeringsvärde eller vid »hypoteksvärdering» åsätta värde, varvid

endast jordvärdet men icke åbyggnader, skog eller annat, som kan

skiljas från egendomen, får tagas i beräkning. Enligt utskottets mening

torde vid en blivande utredning särskilt böra under-ökas, i vad mån den

övre gränsen för den primära krediten skulle kunna höjas utm fara för

densammas försämring och fördyring ävensom i samband därmed huruvida

icke. hypoteksföreningar och sparbanker skulle kunna i högre grad

än nu är failet tillgodose ifrågavarande kreditbehov.

Vad den sekundära fastighetskrediten beträffar, torde utöver de

synpunkter, som framhöllos under ärendets behandling vid 1918 års riksdag,

böra tagas under övervägande bland annat frågan om den sekundära

kreditens frigörande i möjligaste mån från de enskilda affärsbankerna i

syfte att genom en minskning av marginalen mellan in- och utlåning

begränsa de betungande ränteutgifter, som för närvarande påvila jordbruket.

Det synes därvid kunna ifrågasättas, huruvida icke denna kredit skulle

kunna omhändertagas antingen av de nuvarande hypoteksföreningarna och

sparbankerna eller ock av särskilda vid sidan av hypoteksföreningarna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 53.

arbetande kreditföreningar, med stöd eventuellt från någon central penninginrättning,

i vilka kreditföreningar jordbrukarna själva äro delägare

och där alltså vid lånevillkorens bestämmande största möjliga hänsyn

tages till jordbrukets intressen. Tillika måste tillses, att dessa kreditföreningars

utlåningsverksamhet bedrives med tanke jämväl på det mindre

jordbrukets och egnahemsrörelsens kreditbehov.

Åberopande vad sålunda anförts, får utskottet, som livligt behjärtar

det med motionerna avsedda syftet, hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner

I : 42 och II : 220, må i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allsidig

utredning, i överensstämmelse med vad här ovan

framhållits, av frågan om ordnande av jordbrukets

kreditväsen samt för riksdagen framlägga de förslag,

vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 24 maj 1921.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Gustafsson, Bindley, Vindahl, Johansson i Friggeråker,

Wigforss, Wdlles, Pettersson, S. M. och Andersson i Hägelåkra samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Janson i

Kungsör, Wikström, Bäcklund, Johansson i Brånalt, Kloo och Lindström i Mörby.

Reservation

av herrar Kristensson, Vindahl, Janson i Kungsör och .Bäcklund,

vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande

lydelse:

»Jordbrukets — — — belåna inventarier (sid. 3—5).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 33.

Såsom av det anförda framgår, har riksdagen redan begärt eu utredning

av frågan om den sekundära fastighetskreditens ändamålsenliga

ordnande; och torde, enligt vad utskottet under hand inhämtat, inom

den allra närmaste framtiden särskilda sakkunniga komma att inom jordbruksdepartementet

tillkallas för verkställande av berörda utredning. Under

sådana förhållanden och då vid eu dylik utredning jämväl frågan om

den primära fastighetskrediten, enligt vad utskottet vidare inhämtat, torde

komma att beröras, har utskottet icke ansett sig böra förorda motionärernas

förslag om eu ytterligare skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t.

Beträffande för övrigt den föreliggande motionen synas däri angivna

riktlinjer lida av oklarhet och således icke vara av beskaffenhet att böra

läggas till grund för den kommande utredningen.

Vad nu först angår tanken på att ytterligare anlita sparbankerna,

torde det enligt utskottets mening erbjuda stora svårigheter att, på sätt

man velat göra gällande, i lagstiftningsväg meddela bestämmelser rörande

dispositionen av sparbankernas medel. Det torde nämligen vara uppenbart,

att man icke lämpligen kan ålägga sparbankerna att i första hand

utlämna lån till eu viss grupp av näringsidkare liksom ej heller de senare

att insätta sina sparade medel i vissa slag av banker. I den mån

motionärerna kunna åsyfta att genom statligt ingripande skapa ett nytt

komplex av sparbanker, vilkas insättare och låntagare ävensom huvudmän

uteslutande skulle utgöras av jordbrukare, håller utskottet före, att,

därest ett allmänt behov av sådana sparbanker skulle föreligga, det i

främsta rummet torde tillkomma jordbrukarna själva att upprätta sådana

sparbanker. Denna utväg synes i varje fall böra prövas, innan statens

medverkan kräves.

Motionärerna hava därutöver framhållit angelägenheten av att jordbrukets

kreditväsen reformeras i sådan riktning, att jordbrukarna i vårt

land frigöras från de nuvarande enskilda bankinrättningarna genom att

krediten för jordbruket ordnas förmedelst sådana kreditinrättningar, vari

jordbrukarna själva äro delägare och över vilka de hava ledningen samt

vilkas vinst helt och hållet kommer jordbrukarna själva till godo. För

att dessa jordbrukets kreditinrättningar skulle kunna fylla sin uppgift,

borde de enligt motionärernas mening stödjas av en central penninginrättning,

vilken skulle erhålla rätt att till lägsta ränta upptaga lån ur

statens pensionsfonder och postsparbanken jämte andra allmänna penninginstitutioner

ävensom rediskonteringsrätt i riksbanken. Från statens sida

skulle jämväl tillräckliga fonder ställas till förfogande, åtminstone till

den centrala penninginrättningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 53.

Det må härvid erinras, vilket också lärer framgå av den tidigare

lämnade redogörelsen, att genom de åtgärder i avseende å jordbrukskreditens

ordnande, som hittills vidtagits av staten, skapats ett nytt system

av kreditinrättningar, byggt på kooperativ grund. Att innan tillräcklig

erfarenhet vunnits av det så nyligen införda kreditsystemet tillskapa ännu

ett sådant kan icke vara lämpligt, och i varje fall måste det innebära

stora betänkligheter att under nu rådande statsfinansiella förhållanden

söka åstadkomma en med statsmedel understödd central penninginrättning

för ifrågavarande ändamål.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motioner I: 42 och II: 220 icke

må till någon riksdagens åtgärd föranleda.»

9

Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget, 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.