Skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran att Kungl. Maj:t måtte med ändring av Kammarrättens instruktion bestämma att senast från viss i motionen angiven dag antalet ledamöter i Kammarrätten vid beskattningsmåls handläggning skall utgöra två, såvitt de äro om beslutet ense, men eljest tre samt i övriga inom Kammarrätten handlagda mål och ärenden tre.
1921-04-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1921:17, Skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran att Kungl. Maj:t måtte med ändring av Kammarrättens instruktion bestämma att senast från viss i motionen angiven dag antalet ledamöter i Kammarrätten vid beskattningsmåls handläggning skall utgöra två, såvitt de äro om beslutet ense, men eljest tre samt i övriga inom Kammarrätten handlagda mål och ärenden tre.
Dokumentets text
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 17.
1
Nr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1921 kl. 3 e. m.
Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 17, i
anledning av väckt motion angående inskränkning i domförda
antalet ledamöter i kammarrätten.
I en inom första kammaren väckt och till utskottet för behandling
hänvisad motion, nr 161, har herr Julin hemställt, att riksdagen i skrivelse
till Ivungl. Maj:t måtte begära, att Kung! Maj:t behagade med
upphävande fortast möjligt och senast från den 1 juli i år av nuvarande
§ 4 moment 2 av kammarrättens instruktion bestämma, att antalet
ledamöter i kammarrätten vid beskattningsmåls handläggning skall
utgöra två, såvitt de äro om beslutet ense, men eljest tre samt i övriga
inom kammarrätten handlagda mål och ärenden tre.
T avseende å motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande över motionen
från kammarrätten, och är detsamma såsom bilaga fogat vid utskottets
utlåtande.
De skäl kammarrätten anfört i sitt avgivna utlåtande synes utskottet
till fullo ådagalägga, att den föreslagna förändringen i avseende
å domfört antal ledamöter i kammarrätten icke utan våda för rättssäkerheten
låter sig genomföra.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 12 sand. 1 avd. 12 käft. (Nr 17—18.) 1
Motionen.
Yttrande
av kammarrätten.
Utskottet.
2 Första kammarens forsta tillfälliga utskotts utlåtande Nr 17.
Vid sådant förhållande hemställer utskottet,
att förevarande motion icke måtte till någon
första kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 april 1921.
På utskottets vägnar:
TH. BORELL.
Närvarande: se utlåtandet nr 15.
Bilaga
Till Riksdagens Första kammares första tillfälliga utskott.
Genom remiss den 18 februari 1921 har Kungl. Maj:t anbefallt Kammarrätten
att avgiva och till riksdagens första kammares första tillfälliga utskott
överlämna utlåtande i anledning av en av Teodor Julin i nämnda kammare
väckt motion, däri hemställes om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran att
Kungl. Maj:t måtte med ändring av Kammarrättens instruktion bestämma att
senast från viss i motionen angiven dag antalet ledamöter i Kammarrätten vid
beskattningsmåls handläggning skall utgöra två, såvitt de äro om beslutet ense,
men eljest tre samt i övriga inom Kammarrätten handlagda mål och ärenden tre.
I anledning härav får Kammarrätten anföra följande.
Bestämmelser om domfört antal ledamöter i Kammarrätten äro intagna i
§ 9 av den för ämbetsverket senast utfärdade instruktionen av den 17 december
1920. Liksom förut skall enligt denna instruktion antalet ledamöter i beskattningsmål
vara tre och i övriga mål och ärenden fyra, eventuellt fem.
Vad först angår beskattningsmålen vill Kammarrätten erinra därom, att
före ikraftträdandet av 1908 års instruktion dessa mål avgjordes av samma antal
ledamöter, som för övriga mål var föreskrivet. Genom nämnda instruktion
nedsattes emellertid antalet ledamöter i beskattningsmål till tre. Att nu ytterligare
minska detta antal anser Kammarrätten icke vara tillrådligt.
Bortsett från det principiellt oriktiga i att för mål, som skola avgöras kollegialt,
bestämma ett antal av endast två ledamöter, vill Kammarrätten framhålla,
3
Första kammarens forsta tillfälliga utskotts utlåtande Nr 17.
att, en dylik anordning under nuvarande förhållanden knappast skulle nöjaktigt
tillgodose den rättskipningens säkerhet, Rom främst måste anses vara åsyftad
genom en kollegial behandlingsform. Skatteförfattningarna hava under de senare
åren, särskilt genom 1919 och 1920 års lagstiftning å området, blivit alltmera
invecklade och svårtolkade, varav eu naturlig följd blivit, att arbetet med
dessa måls avgörande avsevärt försvårats. Större ekonomiska intressen än förut
äro ock numera beroende av utgången av beskattningsmålen. Ur båda dessa
synpunkter måste en ytterligare nedsättning av antalet dömande ledamöter vara
synnerligen betänklig. Härtill kommer emellertid, att av Kammarrättens 22
föredragande å allmänna rotlar endast 12 äro ordinarie ledamöter av Kammarrätten,
under det att 10 rotlar äro besatta med extra arbetskrafter. Allt emellanåt
är därjämte ledamot av sjukdom eller annan anledning hindrad fullgöra sin
tjänstgöringsskyldighet, som då måste uppdragas åt tillförordnad vikarie. Döt
längsta, vartill man genom en omsorgsfullt gjord indelning till tjänstgöring skulle
kunna komma, vore under dessa förhållanden att beskattningsmål komme att
avgöras av en ordinarie och en extra ledamot. Då det ej lärer kunna undvikas,
att ett avsevärt antal av de extra ledamöterna komma att utgöras av relativt
unga och oerfarna krafter, och då en sådan yngre kraft knappast lärer kunna
på nämnvärt sätt gorå sig gällande vid sidan av den äldre mera erfarne ledamoten,
skulle en anordning med två dömande ledamöter i många fall föga
skilja sig från enmansdomstolen. Men detta lärer väl ännu ej böra ifrågasättas.
Även vad angår övriga till Kammarrättens avgörande hörande mål och
ärenden anser sig Kammarrätten med hänsyn till rättssäkerheten böra aviåda
från en minskning av antalet ledamöter. Särskilt gäller detta de mål, vari
Kammarrätten utgör sista instans, nämligen fattigvårdsmål och mål om mantalsskrivning
och om kyrkobokföring. Balansen av här avsedda mål är icke heller
av den omfattning, att mera ingripande åtgärder för nedbringande av densamma
äro behövliga. Vad anmärkningsmål beträffar torde antagligen genom Riksräkenskapsverkets
inrättande en nedgång i Kammarrättens arbete med dessa
mål vara att emotse.
För åstadkommande av minskning i den för närvarande stora balansen
av beskattningsmål äro enligt Kammarrättens mening andra åtgärder än de i
motionen föreslagna nödiga, men år Kammarrätten för närvarande icke beredd
att härutinnan framlägga några bestämda förslag. Redan nu finner sig Kammarrätten
emellertid böra påpeka, att balansen i avsevärd mån påverkas — förutom
av den tillströmning av krigskonjunkturskattemål, som under de senare
åren ägt rum — av de till Kammarrätten alltjämt inkommande många mål,
där rättelse sökes i taxering, som blivit oriktig på grund av felskrivning eller
andra misstag, till vilken grupp av mål även kunna hänföras de s. k. dubbeltaxeringarna.
Det svnes Kammarrätten att, om anordningar vidtoges för att
bereda de'' skattskyldiga möjlighet att i annan ordning än nu sker få dylika
felaktigheter avhjälpta, härigenom en väsentlig lättnad i Kammarrättens arbete
vore att förvänta. .. ,
För övrigt anser sig Kammarrätten ej böra underlåta att framhålla, hurusom
orsaken till ökningen av klagomål i beskattningsärenden är i rätt så stor
4 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 17.
grad att söka hos skattelagstiftningen. De senaste årens intensiva lagstiftningsarbete
å ifrågavarande område har lämnat till resultat författningar, som enligt
Kammarrättens åsikt måste betecknas såsom ganska invecklade och svårtolkade.
Självfallet är att ju mer omfattande och detaljerad en dylik författning bliver,
desto derå bliva de rättsfall, som kräva domstols avgörande, i all synnerhet om
samtidigt skattetrycket ökaa så kraftigt, som under senare år varit fallet. Därest
skatteförfattningarna förenklades och gjordes mera begripliga ej blott för
taxeringsmyndigheterna utan även för den stora allmänheten, skulle säkerligen
antalet skattebesvär i motsvarande grad minskas.
I detta ärendes handläggning inom Kammarrätten hava deltagit undertecknad
president, kammarrättsråden Lagerbring, Wåhlin, Smerling, Cygnaeus,
Waldenström, Hallberg, Norrman, Ekenberg och Wahlund samt extra kammarrättsråden
Asplund, föredragande, Ljungberg och von Sydow.
Remisshaudlingarna återgå.
Stockholm den 24 mars 1921.
På Kungl. Maj:ts och Rikets Kammarrätts vägnar:
ALBERT PETERSSON.
Knut Kinberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.