Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj.t i fråga om kristendomsunder visning en i folkskolorna.

1921-05-11 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1921:20, Skrivelse till Kungl. Maj.t i fråga om kristendomsunder visning en i folkskolorna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr SO.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1921 kl. 10 f. m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 20,

i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.

Maj.t i fråga om kristendomsunder visning en i folkskolorna.

I en inom andra kammaren av herr Pehrsson i Göteborg in. fl. väckt

motion, nr 140, hemställes,

1) att tiden för kristendomsundervisningen måtte i varje undervisningsavdelning

utsträckas till minst 3 timmar i veckan, och

2) att föreskrift gives, att i vederbörlig ordning godkänd lärobok skall

användas vid sammanfattningen av den kristna tros- och livsåskådningen.

I en annan, likaledes inom andra kammaren väckt motion, nr 143,

hemställes av herr Johanson i Huskvarna m. fl., att riksdagen ville i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att sådan ändring måtte vidtagas i undervisningsplanen

för rikets folkskolor av den 31 oktober 1919, att tiden för kristendomsundervisningen

i regeln utsträckes till tre timmar i veckan.

Beträffande vad motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden hänvisas

till motionerna.

Andra kammarens första tillfälliga utskott, till vilket motionerna remitterats,

har ansett desamma vara av den natur, att de bort behandlas i samma

utlåtande.

Över motionerna har andra kammarens utskott infordrat skolöverstyrelsens

yttrande, vilket som bilaga är vidfogat detta utlåtande.

Andra kammarens utskotts utlåtande är av följande lydelse:

»Ny undervisningsplan för rikets folkskolor fastställdes av Kungl. Maj:t

den 31 okt. 1919 att med en övergångstid av tre år tillämpas från och med

1 Bihang till riksdagens protokoll 1921. 12 saml. 1 avd. 14 haft. (Nr 20).

Motionerna.

Andra kammarens

första

tillfälliga

utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 '' Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

början av det läsår, som infölle närmast efter utgången av juni månad 1920.

En grundlig och allsidig utredning föregick tillkomsten av denna undervisningsplan,

vilken i anslutning till vunna erfarenheter utformades med syfte

att tillmötesgå önskningar rörande en omläggning av arbetet i folkskolan, om

vars riktighet i allmänhet mycket stor samstämmighet rått. Närmast och i

väsentliga avseenden bygger undervisningsplanen på ett av folkundervisningskommittén

framlagt, av folkskoleöverstyrelsen sedermera närmare utarbetat

förslag, vilket under ledning av dåvarande departementschefen, efter rådfrågning

av ett ilertal på olika områden framstående fackmän, erhållit sin slutliga

utformning i ecklesiastikdepartementet.

Utskottet har ingen direkt anledning att uttala sig om den nya undervisningsplanen

i sin helhet, men kan icke undertrycka sin tillitsfulla förhoppning,

att den i stort skall visa sig väl ägnad att främja folkskolans arbete

till välsignelse för den ungdom, vars fostran till goda människor och dugande

medborgare måste vara skolans förnämsta uppgift. Vittnesbörd från skilda

håll föreligga också om, att planen uppfattats såsom ett betydande framsteg

och mottagits med tillfredsställelse. 1 allmänhet ha förberedelserna för den

nva undervisningsplanens tillämpning inom de särskilda skoldistrikten kunnat

försiggå utan nämnvärda slitningar, och på flera platser har man omedelbart

övergått att tillämpa undervisningsplanen i hela dess utsträckning.

I avseende på ämnet kristendomskunskap har emellertid den nya undervisningsplanen

på många håll framkallat bekymmer. Så har i framställningar

från kyrkomötet och från skilda orter inom riket uttalats farhågor för att

undervisningsplanen, framför allt på grund av den begränsade tid, som tillmätts

ämnet kristendomskunskap, men också på grund av sättet för lärostoffets

tillgodogörande icke skulle möjliggöra en fruktbärande kristendomsundervisning.

De nu förevarande motionerna, nr 140 och 143, äro att uppfatta

såsom uttryck för dessa farhågor. I båda motionerna påyrkas en

utsträckt tid för kristendomsundervisningen i folkskolorna. I den ena, nr 143,

begäres att tiden för denna undervisning »i regeln» utsträckes till tre timmar

i veckan, i den andra, nr 140, att berörda undervisning måtte »i varje undervisningsavdelning»

utsträckas till »minst» 3 timmar i veckan. I den senare

motionen yrkas dessutom, att »i vederbörlig ordning» godkänd lärobok skall

användas vid sammanfattningen av den kristna tros- och livsåskådningen.

Innan utskottet närmare yttrar sig i anledning av de föreliggande motionerna,

må en antydan göras om innebörden av den nya kristendomsundervisningplanen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens forsta tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

3

En grundläggande idé för denna plan, som alltjämt hävdar kristendomsämnets

rangplats i skolan, liar varit att med utrensning av själlös utanläsning

och mekaniserad minneskunskap söka dana folkskolan till en arbetsskola

Målet för kristendomsundervisningen angives vara, att på ett sätt,

som kan främja lärjungarnas religiösa och sedliga utveckling, giva dem kunskap

om kristendomens uppkomst, innehåll och utveckling. I detta syfte

har undervisningen närmare än förut anpassats efter barnens mottaglighet

och behov; huvudtyngden har lagts på Jesu egen förkunnelse, och, utan eftergift

ifråga om undervisningens allvar och stadga, har särskild vikt lagts vid fördragsamhet

och hävdande av tankefrihet. I avseende på ämnets planläggning

företer planen avgjorda förtjänster. Såsom eu högsta grundsats hävdas, att

bibelns egen framställning skall utgöra omedelbar grundval för kristendomsundervisningen,

och att ämnets olika grenar, i motsats till vad hittills ofta

varit fallet, vid undervisningen skola hållas samman till en enhet, så att

barnen från undervisningen i skolan må kunna medföra en samlad och levande

bild av Jesus, hans liv och verk. Så långt detta i folkskolan över

huvud taget är möjligt, strävar undervisningsplanen att låta en historisk synpunkt

falla på läroinnehållet, och den åsyftar i överensstämmelse härmed att

giva barnen någon föreställning om det religiösa och sedliga livets utveckling

genom tiderna ända fram till våra dagar, framför allt i vårt eget land. För

att förebygga en verklighetsfrämmande och själlös undervisning betonar planen

slutligen med styrka, att vad som i undervisningen meddelas barnen

skall vara av den beskaffenhet, att de på det ålderstadium, vari de befinna

sig, kunna tillgodogöra sig det religiösa och sedliga innehållet däri, och att

därför, så ofta sådant på ett okonstlat sätt kan ske, anknytning bör sökas

till barnens liv och till förhållanden, som ligga deras egna erfarenhetsområden

nära.

Teologiska fakulteten i Lund härom kristendomsplanen yttrat följande,

som synes förtjänt av att återgivas:

»Det lider nu intet tvivel, att denna nya normalplan, vad kristendomsundervisningen angår,

i viktiga avseenden betecknar ett avgjort framsteg. Den fattar målet för kristendomsundervisningen

klart i sikte och bestämmer det icke blott som meddelande av kunskap om kristendomens uppkomst,

innehåll och utveckling utan framför allt såsom ett främjande av lärjungarnas sedliga och

religiösa utveckling. Den hav inlagt stor förtjänst genom att åt bibeln själv giva den plats i

kristendomsundervisningen, som med rätta tillkommer densamma — bibeln, icke i form av isolerade

bibelspråk utan i större sammanhängande texter. På bibeln som grundval har den i själva verket

uppbyggt hela kristendomsundervisningen och därvid som sig bör givit företräde åt nya testamentet

framför det gamla och åt Jesu egna utsagor framför allt det övriga i nya testamentet. Med särskild

tillfredsställelse hälsar man föreskriften att på småskolans stadium företrädesvis använda

berättelser ur evangelierna för att grundlägga barnens första sedliga och religiösa föreställningar.

Och likaså måste det väcka obetingat gillande, att icke blott undervisningen i kyrkans historia

Den nija

kristendomsplanen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

Krislendomsplanen

jämförd

med

Överstyrelsens

förslag.

anknytes vid den i nya testamentet, i apostlagärningarna givna urhistorien, utan även föreskrives,

att sammanfattningen av den kristna tros- och livsåskådningen skall givas i närmaste sammanhang

med valda stycken ur nya testamentet, särskilt Jesu tal och liknelser samt hans bergspredikan.

Härigenom har normalplanen möjliggjort en kristendomsundervisning, vilken i vida högre

grad än varje föregående kan få prägeln av något helgjutet. Det hela uppbäres samtidigt av ett

genomgående historiskt betraktelsesätt, varigenom reformationen kunnat komma till sin andliga

rätt, även om den icke erhållit samma påtagliga yttre uttryck som i den hittills använda på

Luthers lilla katekes grundade katekesutvecklingen».

Såsom redan antytts har den nya kursplanen i kristendomskunskap

liksom den nya undervisningsplanens kursplaner i allmänhet mött förstående

och gillande. Emellertid förefaller det, som om den icke ägnats tillbörlig

uppmärksamhet i sitt förhållande till timplanen, vilken framkallat en omfattande

diskussion och från skilda håll föranlett gensagor. Frågan om tillräckligheten

av den nya undervisningsplanens timtal för kristendomsämnet

får dock givetvis icke bedömas isolerad utan måste ses i samband med den

betydande omläggning av läroinnehållets omfattning, som den nya undervisningsplanen

innebär.

Då nu under den allmänna diskussionen och även i den ena av de

förevarande motionerna till stöd för kravet på ett ökat timtal för kristendomsundervisningen

åberopats skolöverstyrelsens förslag till undervisningsplan,

må i detta sammanhang erinras om, att enligt överstyrelsens förslag

till timplaner för de olika skolformerna skulle i skolor, tillhörande de s. k.

huvudformerna, d. v. s. folkskolor med heltidsläsning, undervisningen i kristendomskunskap

upptaga på småskolestadiet två timmar och på folkskolestadiet

tre timmar i veckan med undantag för vissa skolformer, där samläsningen

mellan flera klasser kräver särskilda anordningar. Sålunda föreslogs

i fråga om formen B2, att ifrågavarande timtal skulle utgöra i tredje och

fjärde klasserna två och i femte och sjätte klasserna fyra timmar, samt beträffande

formen B3, att i första och andra klasserna (småskolestadiet) kristendomsämnet

skulle erhålla blott en timme i veckan. Beträffande undantagsformerna,

d. v. s. halvtidsläsande skolor samt de mindre folkskolorna,

alltså de skolformer, i vilka alla ämnen på undervisningsplanen måste vidkännas

tidsminskning, föreslog överstyrelsen en timmes kristendomsundervisning

i veckan för småskolestadiet och två timmars sådan undervisning för

folkskolestadiet i de vanligast förekommande halvtidsläsande skolorna, samt

i skolor tillhörande övriga undantagsformer samma timtal utom för femte

och sjätte klasserna, som skulle erhålla tre timmar. Vad angår kursplanerna

för ämnet kristendomskunskap är särskilt att märka att, enligt överstyrelsens

förslag, textorden ur Luthers lilla katekes skulle i olika klasser behandlas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillftllliga utskotts utlåtande Nr 20. 5

och därefter i de båda högsta klasserna en översikt lämnas av den kristna

trons huvudstycken och i sammanhang därmed Luthers lilla katekes i ett

sammanhang genomgås.

Vid en jämförelse med den nya undervisningsplanens timtal för ämnet

kristendomskunskap finner man först och främst, att dessa i fråga om samtliga

skolans undantagsformer helt överensstämma med överstyrelsens förslag.

Detsamma är förhållandet beträffande huvudformernas småskolestadier.

Olikheten gäller alltså folkskolestadiet inom huvudformerna (A, Bl, B2

och B3), där kristendomsämnets veckotimmar minskats med eu i alla fyra

klasserna med undantag för andra B-formen, tredje och fjärde klasser, i vilka

timtalet är det av överstyrelsen föreslagna, nämligen två. Ifrågavarande

minskning av timtalen bör, såsom redan framhållits, givetvis ses i samband

med de förändringar i fråga om läroinnehållets omfattning, vilka den nya

undervisningsplanen företer i jämförelse med överstyrelsens förslag. I detta

hänseende är framför allt att erinra, att inlärandet av textorden ur Luthers

lilla katekes och den sammanhängande genomgången därav uteslutits och

att i stället härför och för översikten av den kristna trons huvudstycken

införts ett moment omfattande Jesu bergspredikan och i anknytning därtill

en efter barnaålderns mottaglighet och behov lämpad sammanfattning av

den kristna tros- och livsåskådningen.

Utan tvivel skall särskilt den första tillämpningen av den nya undervisningsplanen

vara förenad med svårigheter med hänsyn ej blott till den

betydande omläggningen av '' kursplanen för kristendomsämnet, utan också

till det nya metodiska förfarandet för barnens införande uti ämnet. Undervisningsplanen

ställer nya fordringar på lärarna. Svårigheterna kunna endast

ökas, om den nya undervisningsplanen mottages med misstroende.

Ordnas kristendomsundervisningen på ett ändamålsenligt sätt, såsom för andra

ämnen, är utskottet övertygat om, att en fruktbringande undervisning i kristendomskunskap

kan efter den nya undervisningsplanen bedrivas, isynnerhet

om läraren har sinne för ämnet och är besjälad av kristendomens ideal.

Motionärerna hava i varje fall på denna huvudpunkt icke förebragt någon

övertygande motbevisning. De synas utgå från antagandet, att resultatet av

kristendomsundervisningen står i direkt förhållande till det för kristendomsämnet

tillmätta timtalet, och nästan å priori göra de gällande, att det i undervisningsplanen

fastställda timtalet för detta ämne är otillräckligt och att i stället

minst tre timmar erfordras. Utskottet kan icke dela denna uppfattning, vilken

ej heller synes vinna stöd av resultatet från den kristendomsunder

s. 6 Kontrollera mot PDF

Möjligheter

till anpassning.

6 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

visning, som meddelats med tillämpning av den förut gällande normalplanen.

Så mycket mindre är utskottet i stånd att följa motionärerna i deras

krav på omedelbar utsträckning av den för kristendomsundervisningen bestämda

tiden, som de i sin motivering icke heller hava ägnat förtjänt beaktande

åt hurusom inom ramen av den nya undervisningsplanens bestämmelser

möjligheter förefinnas att i väsentliga avseenden vinna tillmötesgående

för de önskemål, som i motionerna framförts. Blott i den ena av motionerna

beröres i förbigående detta förhållande. De i den nya undervisningsplanen

för övergångsåren givna föreskrifterna synas dock göra det möjligt,

att inom de särskilda skoldistrikten ordna kristendomsundervisningen på ett

ändamålsenligt och i det hela med distriktens önskningar överensstämmande

sätt, ty såsom av nuvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet,

generaldirektören och chefen för skolöverstyrelsen framhållits, skall enligt

gällande bestämmelser den nya undervisningsplanen icke på något mekaniskt

eller stereotypt sätt tillämpas inom landets folkskolor. Tvärtom tillkommer

det varje särskilt skoldistrikt att på grundvalen av densamma utarbeta ett

förslag till en individualiserad läroplan för distriktets skolor, varvid hänsyn

givetvis bör tagas till de särskilda förhållanden, som finnas inom distriktet.

Det sålunda uppgjorda förslaget skall sedermera granskas av vederbörande

folskoleinspektör och stadfästas av domkapitlet, mera undantagsvis av skolöverstyrelsen.

Vid utformandet av de lokala läroplaner, som sålunda skola uppgöras,

medgiver den nya författningen en viss rörelsefrihet, som icke i allmänhet

torde hava tillbörligt beaktats. Sålunda skola, vad först angår de i undervisningsplanen

ingående s. k. kursplanerna med tillhörande anvisningar, dessa

vid upprättande och fastställande av de lokala läroplanerna samt vid undervisningsarbetets

bedrivande »tjäna till huvudsaklig ledning». Genom den

sålunda formulerade bestämmelsen medgives uppenbarligen ett visst utrymme

för tillgodoseende av lokalt individuella önskemål i fråga om såväl lärokurser

som undervisningssätt. Beträffande åter det antal veckotimmar, som bör

tillmätas varje särskilt ämne, föreskrives visserligen, alt de fastställda timplanerna

skola »lända till efterrättelse», men det utsäges även här uttryckligen,

att där »särskilda förhållanden» sådant föranleda, »mindre avvikelser»

kunna göras. I denna punkt föreligger uppenbarligen ett starkare band än

i fråga om kursplanerna, men även här inrymmer den nya undervisningsplanen

sålunda möjligheter för tillgodoseende av berättigade lokala önskemål.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

7

Slutligen innehåller den nya författningen övergångsbestämmelser, som

möjliggöra, att under de närmaste åren den läroplan, som efter övergångstidens

slut skall bliva gällande, under lugnt övervägande kan förberedas.

Mot de föreliggande motionerna måste utskottet också rikta den anmärkningen,

att de icke göra någon skillnad för olika skolformer i fråga om

de timtal, som önskas bestämda för kristendomsämnet. För de heltidsläsande

och de balvtidsläsande skolorna råder dock avsevärd olikhet i fråga

om timtalen såväl i överstyrelsens förslag till undervisningsplan som i de

sedermera utfärdade, nu gällande bestämmelserna. En sådan olikhet rådde

också enligt 1900 års normalplan, och det torde utan vidare vara klart, att

sådan olikhet måste genomföras, vilka bestämmelser man än för framtiden

vill träffa i fråga om timtalen för denna undervisning. I de skolor, där

barnen endast hava halv undervisningstid, måste självfallet eu reduktion

ske i samtliga ämnens timtal, om det eljest skall bliva möjligt att även i

dessa skolor giva barnen verklig undervisning i samtliga de ämnen, som

folkskolestadgan föreskriver.

Då nu motionärerna icke ifrågasatt någon ändring av de i undervisningsplanen

föreskrivna kursplanerna, synas de jämväl hava förbisett det samband,

vilket, såsom förut framhållits, naturligen måste förefinnas mellan timtalen

för ett ämne och det läroinnehåll, som skall genomgås vid undervisningen.

I fråga om motionen nr 140 gäller för övrigt, att det däri framförda

kravet på en lärotid för kristendomsämnet av »minst» tre timmar i varje

undervisningsavdelning lämnar rum för vilken utsträckning som helst.

I avseende på den i samma motion gjorda gensagan mot lärostoffets

tillgodogörande enligt den nya undervisningsplanen och det i motionen under

varmt förord för Luthers lilla katekes framförda yrkandet på föreskrift

om, att »i vederbörlig ordning godkändl^robok» skall användas vid sammanfattningen

av den kristna tros- och livsåskådningen, vill utskottet uttala följande.

Utskottet betraktar det som en förtjänst hos den nya undervisningsplanen,

att inlärandet av textorden ur Luthers lilla katekes och den sammanhängande

genomgången därav uteslutits och att över huvud i kristendomsundervisningen

tyngdpunkten icke lagts på det dogmatiska. Vad angår katekesen

må denna såsom tros- och bekännelseskrift röna vilken uppskattning

som helst, så kan den icke såsom lärobok anses tillfredsställande. Dess svårbegripliga

satser kunna näppeligen göra något intryck på barnasinnet, och

detta måste även reagera mot obegripliga delar av innehållet. Med sin föråldrade

metodiska uppställning av frågor och svar, vilken måste vara ägnad

Skolformer

och timtal.

Katekesen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Erfarenheten

utslagsgi
vande.

8 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

att motverka barnens självständiga tankearbete, och med sitt framläggande

av religiösa livserfarenheter, som ligga utanför barnets värld, lämnar katekesen

också rum för mycket vägande pedagogiska invändningar.

Med denna uppfattning kan utskottet icke förorda, att Luthers lilla

katekes skall ånyo göras till föremål för utanläsning eller läggas till grund

för någon utförligare sammanfattning av kristendomens huvudstycken. Därmed

har utskottet icke ställt sig avvisande till varje tanke på en lärobok

vid sidan av bibeln och de i undervisningsplanen berörda textböckerna.

Liksom det är tänkbart å ena sidan, att den allra första kristendomsundervisningen

på småskolestadiet med fördel kan bedrivas på en något förkortad

lärotid, och å andra sidan, att kursplanen i någon av folkskolans högsta

klasser kan komma att här göra ett något utsträckt timtal erforderligt, kan

det efter utskottets mening mycket väl tänkas, att erfarenheten kan komma

att giva vid handen, att lärjungarna såsom stöd för tillägnandet av den anbefallda

sammanfattningen av den kristna tros- och livsåskådningen kunna

behöva någon kortfattad och enkel lärobok vid sidan av bibeln och de i

undervisningsplanen omnämnda textböckerna — undervisningsplanen lägger

heller intet bestämt hinder i vägen härför. För lärarnes vidkommande har

behovet av en handledning eller hjälpreda för denna del av undervisningen

från början framträtt, och Kungl. Maj:t har som bekant tagit initiativ till en

pristävlan för åstadkommande av för ändamålet lämplig litteratur. Ur denna

pristävlan eller kanske ännu sannolikare ur ett intresserat undervisningsarbete

enligt de nya bestämmelserna kunna måhända framväxa grundlinjer

för en undervisning på området i fråga, vilka visa sig pedagogiskt fullödiga,

och mot vilkas allmänna användning vid kristendomsundervisningen icke

samma starka betänkligheter kunna resas som mot den hittillsvarande katekesutvecklingen.

I vart fall giver erfarenheten föga förhoppning om att detta

mål skall vinnas genom påbjudandet av en auktoriserad lärobok i ämnet.

Dessa spörsmål, som givetvis icke hava någon principiell innebörd,

utan äro att betrakta som praktiskt pedagogiska frågor, kunna endast genom

erfarenheten få sitt slutgiltiga svar. Här som på alla andra av de undervisningslivets

områden, som beröras av den nya undervisningsplanen, gäller

det att fördomsfritt och lojalt pröva det nya för att sedan låta livets egna

lärdomar fälla utslaget om vad som kan vara att ändra och förbättra.

Den nya kursplanen, särskilt i vad den avser kristendomsundervisningen,

utgör, som också överstyrelsen framhållit, ett försök på en hittills i det hela

oprövad väg. Endast genom praktisk tillämpning kan det ådagaläggas, om

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20. 9

den tid, som i undervisningsplanen avsetts härför, är tillräcklig eller ej.

Under den övergångstid av tre år, som är faställd för undcrvisningsplanens

genomförande, gives tillfälle till verklig prövning av planens kurser och timtal.

Åtskilliga skoldistrikt hava redan hörjat tillämpa de nya timplanerna och de

nya kurserna. Andra hava efter vederbörligt medgivande beslutat att under

övergångstiden tillämpa en i olika hänseenden modifierad kursplan med

större timtal. En rik och mångsidig erfarenhet skall härigenom vinnas,

vilken kan läggas till grund för ett tillförlitligt bedömande av huru den

betydelsefulla kristendomsundervisningen i folkskolan lämpligast hör ordnas.

En generell förändring i undervisningsplanen — något som aldrig utan

tvingande skäl bör vidtagas i en författning, vilken nyss börjat tillämpas —

skulle däremot i de skoldistrikt, som redan börjat tillämpa de nya bestämmelserna,

medföra mycken oreda.

På grund av vad sålunda anförts och då motionärerna icke förebragt

några skäl, som efter närmare prövning kunnat föranleda annat ståndpunktstagande,

får utskottet hemställa,

att motionerna nr 140 och 143 icke måtte till någon andra kammarens

åtgärd föranleda.»

Vid utlåtandet hade fogats reservation av herrar Björkman i Norr- Reservation.

köping, Johansson i Edsbyn, Bergström i Högsön, Larsson i Jonsjö och

Wallerius, vilka anfört:

»Ehuru vi villigt erkänna, att genom den nya undervisningsplanen för

rikets folkskolor undervisningen i kristendom i vissa hänseenden blivit förtjänstfullt

omlagd, finna vi dock i likhet med motionärerna, att den tid,

som enligt undervisningsplanen anslagits åt kristendomsämnet, är alltför ringa

för att ungdomen skall kunna tillgodogöra sig detsamma. Enligt vår åsikt

var det därför ett betänkligt missgrepp, då tiden för ämnet så väsentligen

nedsattes och till och med under den av skolöverstyrelsen för den egentliga

folkskolan ännu år 1918 föreslagna eller tre timmar i veckan. Det synes

oss nu, att tillräckliga skäl anförts för att en revision härutinnan bör vidtagas,

innan den begränsade undervisningstiden alltför länge får verka.

Visserligen har skolöverstyrelsen i sitt i anledning av nu föreliggande

motioner avgivna yttrande framhållit, att endast om tvingande och ofrånkomliga

skäl föreligga, förändringar böra vidtagas i de föreskrifter, som

nyligen börjat tillämpas. Vi förmena dock, att dylika skäl till full evidens

påvisats i de framställningar, som från kyrkomötet, andra korporationer och

enskilda i saken framförts. Dessa framställningar visa hän på att genom

2 Bihang till riksdagens protokoll 1921. 12 samt. 1 avd. 14 käft. (Nr 20.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

10 Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

den så knappt tillmätta tiden för kristendomsämnet fara förefinnes för att

de unga ej skola erhålla en kunskap i den kristna tron, som kan gå in i

deras själ och minne och vara dem till kraft i livet. Vid sådant förhållande

finna vi, att hinder ej bör möta för att redan nu vidtaga ändringar i syfte

att åt kristendomsämnet giva mera tillfredsställande undervisningstid, särskilt

i de högre klasserna i den egentliga folkskolan, där heltidsläsning förekommer.

Vi skulle väl även vilja förorda ett uttalande för att en lärobok,

såsom sammanfattning av den kristna tros- och sedeläran och varom i

motionerna framförts önskemål, nödvändigtvis måtte komma till användning.

Men då frågan härom i allt fall är under behandling av vederbörlig myndighet,

torde med ett uttalande härom för närvarande kunna anstå. Av

sådan anledning upptaga vi nu allenast ett yrkande om bifall i huvudsak

till de önskemål, som i avseende å tiden för kristendomsundervisningen

sammanfalla med yrkandena i den första punkten i herr Pehrssons i Göteborg

m. 11. motion och i herr Johansons i Huskvarna m. 11. motion; och

hemställa vi,

att andra kammaren för sin del måtte besluta att i anledning av

nämnda motioner riksdagen ville i skrivelse till Kung. Maj:t anhålla, att

sådan ändring måtte vidtagas i undervisningsplanen för rikets folkskolor av

den 31 oktober 1919, att tiden för kristendomsundervisningen i regel utsträckes

till tre timmar i veckan.»

Vid föredragning av andra kammarens utskotts utlåtande biföll samma

kammare, med avslag å utskottets hemställan, den vid utlåtandet fogade

reservationen, varefter ärendet överlämnades till första kammaren, som remitterade

detsamma till sitt första tillfälliga utskott.

I likhet med motionärerna och reservanterna anser utskottet, att

den tid, som enligt 1919 års undervisningsplan för rikets folkskolor anslagits

åt kristendomsämnet, i regel är alltför knappt tillmätt för att en fruktbringande

undervisning i detta viktiga ämne skall kunna bedrivas. Utskottet

anser sig alltså böra förorda, att eu revision av undervisningsplanen i syfte

att öka timtalet för ämnet kristendom åvägabringas. En dylik revision synes

lämpligen böra givas en omfattning, motsvarande den, som av skolöverstyrelsen

i dess den 31 december 1918 avgivna förslag till undervisningsplan

angivits och undervisningstiden i kristendom på folkskolestadiet således i

regel utsträckas till tre timmar i veckan.

Andra kammarens utskott har anmärkt, att motionärerna icke ifråga
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första kammarens föräta tillfälliga utskotts utlåtndde AV 20. 11

satt någon ändring av de i nndervisningsplanen föreskrivna kursplanerna

och således förbisett det samband, som måste finnas mellan timtalen för ett

ämne och det läroinnehåll, som skall genomgås vid undervisningen. Och

överstyrelsen bar enligt sitt över motionerna avgivna utlåtande fäst sådan

vikt vid att någon ändring av det i undervisningsplanen föreskrivna läroinnehållet

icke av motionärerna ifrågasatts, alt överstyrelsen av denna anledning

icke utan vidare finner sig kunna tillstyrka någon förändring av de

föreskrivna timtalen. Utskottet inser för sin del till fullo vikten av att sambandet

mellan timtal och läroinnehåll npprätthålles, men kan icke finna att

någon ändring av de nu gällande kursplanerna nödvändigt erfordras i anledning

av den nu föreslagna utsträckningen av undervisningen.

Utskott hemställer,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 11 maj 1921.

På utskottets vägnar:

TH. BORELL.

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Forell, Lundberg,

Carlsson, friherre Barnekow, Grevesmuhl, Strulz och Johansson i Tväråselet.

Reservation

av herrar Lundberg och Carlsson, vilka anfört:

»Vi anse i likhet med skolöverstyrelsen och andra kammarens första

tillfälliga utskott, att det endast genom praktisk tillämpning av 1919 års undervisningsplan

under den fastställda’treåriga övergångstiden kan ådagaläggas,

huruvida den tid, som i den nya undervisningsplanen är anslagen för ämnet

kristendomskunskap, är tillräcklig eller ej.

På grund härav anse vi, att utskottet hade bort hemställa,

att första kammaren icke måtte biträda andra

kammarens i ärendet fattade beslut.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr SO.

Bilaga.

Till andra kammarens första tillfälliga utskott.

Genom nådig remiss den 11 februari 1921 har Kungl. Maj:t efter anhållan

av andra kammarens första tillfälliga utskott anbefallt Skolöverstyrelsen att

inkomma med yttranden i anledning av vissa vid innevarande års riksdag inom

andra kammaren avgivna motioner. Av ifrågavarande motioner beröra tvenne,

nämligen herr Pehrssons i Göteborg m. fl. (nr 140) samt herr Johansons i Huskvarna

m. fl. (nr 143), kristendomsundervisningen i folkskolorna, vilket ämne

även är föremål för yrkande i herr Bengtssons i Kullen motion (nr 19). Det

har synts Överstyrelsen lämpligast att i ett sammanhang behandla den fråga,

som är föremål för yrkande i nämnda tre motioner, och får Överstyrelsen i avseende

härå anföra följande.

I den första av ifrågavarande motioner hemställes om sådan ändring i gällande

undervisningsplan för rikets folkskolor den 31 oktober 1919, att tiden för

kristendomsundervisningen måtte i varje undervisningsavdelning utsträckas till

minst tre timmar i veckan och att föreskrift gives att i vederbörlig ordning godkänd

lärobok skall användas vid sammanfattningen av den kristna tros- och

livsåskådningen. Den andra motionens yrkande går ut på att sådan ändring

måtte vidtagas i nämnda undervisningsplan, att tiden för kristendomsundervisningen

i regel utsträckes till tre timmar i veckan. Slutligen hemställes i den

tredje motionen, att församlingarna måtte medgivas rätt att, eventuellt med kvalificerad

majoritet, besluta om sådan ändring i gällande läsplan, att vid församlingens

skolor tre timmars kristendomsundervisning meddelas i veckan.

Till en början vill Överstyrelsen erinra om vad Överstyrelsen i sitt den

31 december 1918 avgivna underdåniga förslag till undervisningsplan för rikets

folkskolor, vilket förslag i huvudsak ligger till grund för den genom kungl.

kungörelsen den 31 oktober 1919 fastställda undervisningsplanen för rikets folkskolor,

hemställt i de frågor, som äro föremål för yrkanden uti ifrågavarande

motioner. Enligt Överstyrelsens förslag till timplaner för de olika skolformerna

skulle i skolor, tillhörande de s. k. huvudformerna, d. v. s. folkskolor med heltidsläsning,

undervisningen i kristendomskunskap upptaga på småskolestadiet

två timmar och på folkskolestadiet tre timmar i veckan med undantag för vissa

skolformer, där samläsningen mellan flera klasser kräver särskilda anordningar.

Sålunda föreslogs i fråga om formen B2, att ifrågavarande timtal skulle utgöra

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

13

i tredje och fjärde klasserna två och i femte och sjätte klasserna fyra timmar,

samt beträffande formen B3, alt i första och andra klasserna (småskolestadiet)

kristendomsämnet skulle erhålla blott en timme i veckan. Beträffande undantagsforinerna,

d. v. s. halvtidsläsande skolor samt de mindre folkskolorna, alltså

de skolformer, i vilka alla ämnen på undervisningsplanen måste vidkännas

tidsminskning, föreslog Överstyrelsen eu timmes kristendomsundervisning i veckan

för småskolestadiet och två timmars sådan undervisning för folkskolestadiet i

de vanligast förekommande halvtidsläsande skolorna, samt i skolor tillhörande

övriga undantagsformer samma timtal utom för femte och sjätte klasserna, som

skulle erhålla tre timmar. Vad angår kursplanerna för ämnet kristendomskunskap

är särskilt att märka att, enligt Överstyrelsens förslag, textorden ur Luthers

lilla katekes skulle i olika klasser behandlas och därefter i de båda högsta klasserna

en översikt lämnas av den kristna trons huvudstycken och i sammanhang

därmed Luthers lilla katekes i ett sammanhang genomgås.

Vid eu jämförelse med den förutnämnda av Kungl. Maj.t den 31 oktober

1919 fastställda undervisningsplanens timtal för ämnet kristendomskunskap finner

man först och främst, att dessa i fråga om samtliga skolans undantagsforiner

helt överensstämma med Överstyrelsens förslag. Detsamma är förhållandet

beträffande huvudformernas småskolestadier. Olikheten gäller alltså folkskolestadiet

inom huvudformerna (A, Bl, B2 och B3), där kristendomsämnets veckotimmar

minskats med en i alla fyra klasserna med undantag för andra B-formen,

tredje och fjärde klasser, i vilka timtalet är det av Överstyrelsen föreslagna,

nämligen två. Ifrågavarande minskning av timtalen bör givetvis ses i samband

med de förändringar i fråga om läroinnehållets omfattning, vilka den nya undervisningsplanen

företer i jämförelse med Överstyrelsens förslag. I detta hänseende

är framför allt att erinra, att inlärandet av textorden ur Luthers lilla

katekes och den sammanhängande genomgången därav uteslutits och att i stället

härför och för översikten av den kristna trons huvudstycken införts ett moment

omfattande Jesu bergspredikan och i anknytning därtill en efter barnaålderns

mottaglighet och behov lämpad sammanfattning av den kristna tros- och

livsåskådningen.

De i här ifrågavarande motioner framställda yrkandena överensstämma

delvis med det förslag i fråga om kristendomsämnet, som av Överstyrelsen framlagts.

Att märka är dock, att då i hrr Pehrssons in. fl. motion yrkas, att tiden

för kristendomsundervisningen måtte i varje undervisningsavdelning utsträckas

till minst tre timmar i veckan, och då av herr Bengtsson i Kullen hemställes,

att församlingarna må medgivas rätt att besluta om liknande utsträckning

av timtalet, dessa yrkanden, vad skolans undantagsformer (de halvtidsläsande

skolorna) beträffar, gå utöver vad av Överstyrelsen föreslagits. Tydligt

är, att ett nära samband måste förefinnas mellan timtalen för ett ämne och

det läroinnehåll, som skall vid undervisningen genomgås. Det vore därför icke

befogat att utgå ifrån, att för de kurser, som i den nya undervisningsplanen föreskrivits,

de timtal, som upptogos i Överstyrelsens förslag skulle med nödvändighet vara

erforderliga. Och då någon ändring i fråga om det i undervisningsplanen föreskrivna

läroinnehållet icke i förevarande motioner ifrågasatts, finner sig Över
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

styrelsen därför icke utan vidare kunna tillstyrka någon förändring av de föreskrivna

timtalen. Den nya kursplanen, särskilt i vad den avser undervisningen

i den kristna tros- och livsåskådningen, utgör nämligen ett försök på en hittills

i det hela oprövad väg, och enligt Överstyrelsens mening kan det blott genom

erfarenheten ådagaläggas, om den tid, som i undervisningsplanen avsetts härför,

är tillräcklig eller ej. Härtill kommer, att om det över huvud taget icke kan

anses lämpligt att utan alldeles tvingande och ofrånkomliga skäl omedelbarligen

vidtaga förändringar i författningsenliga föreskrifter, vilka nyss börjat tillämpas,

detta i all synnerhet måste gälla om bestämmelser rörande ett så ömtåligt och

djupt ingripande område, som ordnandet av undervisningen i folkskolorna otvivelaktigt

utgör.

Den erfarenhet om huru den nya undervisningsplanens bestämmelser, vad

beträffar såväl timplan som kursplan, komma att verka, som enligt Överstyrelsens

mening bör föreligga, innan man fattar ståndpunkt till frågan om en

ändring i sagda bestämmelser, kan uppenbarligen vinnas blott därigenom, att

ifrågavarande undervisningsplan under någon tid kommer i tillämpning vid skolor

av olika typer och med viss individuell anpassningsmöjlighet i fråga om

timplan och kursplaner.

Tillfällen till sådan prövning av den nya undervisningsplanens bestämmelser

förefinnas ock. För den nya undervisningsplanens genomförande är nämligen

fastställd en övergångstid av tre år, under vilken sådana jämkningar i

lärokurserna må vidtagas, som under denna tid kunna vara av behovet påkallade.

Enligt vad Överstyrelsen har sig bekant, har man i ett mycket avsevärt

antal skoldistrikt bestämt sig för att omedelbart tillämpa de nya timplanerna

och de nya kurserna. Härigenom beredes alltså möjlighet till en prövning av

den nya undervisningsplanens kurser och timtal. Å andra sidan har man i en

mängd fall, efter vederbörligt medgivande, beslutat att under övergångstiden

tillämpa en i olika hänseenden modifierad kursplan med större timtal. Under

övergångstiden torde alltså eu rik och mångsidig erfarenhet kunna vinnas,

som kan tjäna som grund för ett bedömande av, huru kristendomsundervisningen

i folkskolan lämpligast bör ordnas.

Nu har emellertid i de föreliggande motionerna ifrågasatts, att eu ändring

i undervisningsplanens föreskrifter omedelbart skulle vidtagas. Med avseende

härå tillåter sig Överstyrelsen anföra följande. Överstyrelsen har, alltsedan den

nya undervisningsplanen utfärdades, sökt hålla sig i "förbindelse med folkskolinspektörerna

för att av dem inhämta, huru tillämpningen av de nya bestömmelserna

låter sig genomföra. För sådant ändamål har Överstyrelsen ock haft

inspektörerna sammankallade till ett möte, där ingående överläggningar förekommo

om hithörande spörsmål. Överstyrelsen bär emellertid möjlighet att

snart nog erhålla ytterligare material för ifrågavarande spörsmåls bedömande.

Sedan Kungl. Maj:t till Överstyrelsen för yttrandes avgivande remitterat de petitioner,

som inkommit till Kungl. Maj:t rörande kristendomsundervisningen i

folkskolan, har Överstyrelsen jämlikt Kungl. Maj:ts föreskrift infordrat yttranden

i ärendet från samtliga statens folkskolinspektörer, domkapitlen och Stockholms

stads konsistorium, ämneskonferenserna i kristendomsknnskap vid sta
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 20.

tens folkskoleseininårier och vederbörande lärare, vid småskoleseminarierna ävensom

berett de lärarsammanslutningar, som så önska, tilllälle att yttra sig i

frågan. De sålunda infordrade yttrandena skola avgivas före den 1 maj.

Även om man, såsom redan nämnts, kan förvänta att genom de yttranden,

som på sätt nyss angivits, äro att motse, ett viktigt material skall vinnas

för ifrågavarande spörsmåls bedömande, torde del dock vara uppenbart, att för

ett slutligt ståndpunktstagande i den viktiga och svårlösta fråga det bär gäller,

den erfarenhet, som står att vinna under innevarande läsår, näppeligen kan

vara till fyllest. Av många skäl, bland annat därför att den nya undervisningsplanen

först så sent som i mars månad 1920 blev tillgänglig, kunde förberedelserna

för den nya ordningens genomförande icke allestädes bliva sä fullständiga,

som önskligt varit. Då det bär gällde att i fråga om kristendomsundervisningen

i folkskolan i mycket beträda nya vägar, är det ock tydligt, att

det för vederbörande lärare näppeligen varit möjligt att redan under första året

finna sig. fullt till rätta och åstadkomma eu i allo tillfredsställande undervisning.

I väsentlig mån har man alltså att betrakta innevarande läsår såsom

ett försöksår, och den erfarenhet, som därunder vinnes, kan icke betraktas såsom

utslagsgivande i fråga om den nya kursplanens och timplanens lämplighet.

För Överstyrelsen synes det därför klart, att det skulle vara ägnat att ingiva

starka betänkligheter att redan nu, innan en mera omfattande erfarenhet vunnits,

vidtaga några mera genomgripande förändringar beträffande den föreskrivna

nya kursplanen. Det är ock tydligt, att en redan nu vidtagen generell förändring

i författningen skulle inom de jämförelsevis många skoldistrikt, där man,

såsom redan antytts, fullständigt börjat tillämpa de nya bestämmelserna, medföra

mycken oreda.

Beträffande de i förevarande motioner framställda yrkandena vill Överstyrelsen

slutligen ytterligare något beröra eu synpunkt, som icke synes hava

beaktats i motionerna. I de framställda yrkandena göres ingen skillnad för

olika skolformer i fråga om de timtal, som man önskar bestämda för kristendomsämnet.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att såväl i Överstyrelsens

förslag till undervisningsplan som i de sedermera utfärdade bestämmelserna

avsevärd olikhet råder i fråga om timtalen för de heltidsläsande och för

de halvtidsläsande skolorna. En sådan olikhet råder jämväl enligt den hittills

gällande normalplanen, och det torde utan vidare vara klart, att sådan olikhet

måste genomföras, vilka bestämmelser man än för framtiden vill träffa i fråga

om timtalen för denna undervisning. I de skolor, där barnen endast hava halv

undervisningstid, måste givetvis en reduktion ske i samtliga ämnens timtal, om

det eljest skall bliva möjligt att även i dessa skolor giva barnen verklig undervisning

i samtliga de ämnen, som folkskolestadgan föreskriver.

Överstyrelsen har, såsom av det anförda framgår, för sin del icke kunnat

finna skäl föreligga att nu förorda en ändring av de genom den nya undervisningsplanen

för folkskolorna givna bestämmelserna i fråga om kristendomsundervisningen.

Ett mera slutgiltigt omdöme i frågan måste Överstyrelsen, såsom

av det nyss anförda framgår, uppskjuta till dess nödig erfarenhet vunnits.

Då Överstyrelsen intager denna ståndpunkt, sker det i den förvissningen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Första hammarens första tillfälliga utskotts .utlåtande Nr 20.

att de för övergångsåren givna föreskrifterna göra det möjligt att under denna

tid inom de särskilda skoldistrikten ordna kristendomsundervisningen på ett

ändamålsenligt och i det hela med distriktens önskningar överensstämmande

sätt. I denna förvissning styrkes Överstyrelsen såväl genom de meddelanden

folkskolinspektörerna lämnat som ock av det förhållandet, att blott ett mycket

litet antal — hittills ej ens ett tiotal — ärenden av hithörande art av vederbörande

myndighet hänskjutits till Överstyrelsens avgörande.

Stockholm den 15 mars 1921.

K. E. SANDBERG,

Ivar Skantze.

CKNTBALTBYOKKBIET, STOCKHOLM 19 21

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.