Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående upphävande av Åkers styckebruk hittills tillkommande rått att begagna vissa mot rekognition upplåtna allmänningsskogar i Södermanlands län.

1921-06-01 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1921:21, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående upphävande av Åkers styckebruk hittills tillkommande rått att begagna vissa mot rekognition upplåtna allmänningsskogar i Södermanlands län.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 1 juni 1921 kl. 4 e. m

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 21,

i anledning av andra kammarens beslut rörande väckt

motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående upphävande

av Åkers styckebruk hittills tillkommande rått

att begagna vissa mot rekognition upplåtna allmänningsskogar

i Södermanlands län.

I en inom andra kammaren väckt och till dess fjärde tillfälliga ut- Motionen.

skott hänvisad motion, nr 123, har herr Johansson i Uppmälby hemställt,

»att riksdagen måtte hos regeringen anhålla om skyndsamt förslag om

upphörande av den rätt, som Åkers styckebruk hittills ägt till begagnande

av de mot rekognition anslagna allmänningsskogar i Åkers, österrekarne,

Daga och Selebo härad av Södermanlands län».

I fråga om motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa

till motionen.

Andra kammarens utskott har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande Yttrande

över motionen från kungl. kammarkollegium, som anfört följande: kammar

»Med ifrågavarande »allmänningsskogar» torde avses den till Åkers .(ff|

styckebruk anslagna i förenämnda härad belägna rekognitionsskog. Beträffande

arealen och belägenheten av denna rekognitionsskog ävensom de

villkor, varunder densamma blivit till styckebruket upplåten, får kollegium

hänvisa till sid. 30—41 av kommerskollegii och domänstyrelsens av trycket

utkomna underdåniga utlåtande den 23 november 1896 angående statens

till bergshanteringens understöd anslagna skogar (Bih. till 1898 års

riksdagstryck, 2 saml. 2 avd. 2 band).

Vad angår själva saken får kollegium allenast åberopa i tillämpliga

delar sitt till riksdagens andra lagutskott den 23 april 1920 avgivna utBihang

till riksdagens protokoll 1921. 12 saml. 2 avd. 14 käft. (Nr 21.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr SI.

låtande i anledning av under 1920 års riksdag väckt motion angående

försättande ur gällande kraft av förordningen den 22 december 1898 om

upphävande av rekognitionshemmans oskiljaktighet från de bruk, varunder

de lyda m. m.»

kammarens fjärde tillfälliga utskott anförde i anledning av

utskott.

Andra kärn- Andra

marens moti0nen:

»I överensstämmelse med den hemställan utskottet — under åberopande

bl. a. av kammarkollegii ovan omtalade utlåtande till 1920 års andra

lagutskott gjort i sitt utlåtande nr 9 har andra kammaren för sin del

redan beslutat, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning snarast möjligt, huruvida åtgärder böra vidtagas för att till

kronan återföra rekognitionshemman och till bergsbrukets understöd anslagna

skogar samt om framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen

kan föranleda.» Genom detta beslut kunde i viss mån även föreliggande

motion anses besvarad. Emellertid råder så till vida en olikhet

mellan de i nämnda beslut innefattade rekognitionshemman och skogar

å ena sidan och Åkers styckebruk å den andra, som i fråga om det

senare kronans äganderätt till skogen måste anses obestridlig och heller

icke. av någon blivit bestridd. På grund härav har utskottet ansett, att

föreliggande fråga bör behandlas för sig, även om utredningen av densamma

lämpligen kan överlämnas åt samma myndighet, som eventuellt kan komma

att utreda den andra mera omfattande frågan.

. Utskottet delar i huvudsak de synpunkter, som av motionären framhållits.

Sedan kanontillverkningen vid bruket nedlagts på 1860-talet, då

tackjärnskanoner upphörde att användas, har kronan icke haft samma

behov^ som förut att anlita Åkers styckebruk. Utskottet kan icke finna,

att från statens sida numera skulle föreligga något särskilt intresse av att

på här. ifrågavarande sätt hava ett visst bruk bundet för eventuella

beställningar.

I fråga om själva yrkandet har utskottet ansett sig böra vidtaga några

formella ändringar, däribland den, att hemställan uttryckligen göres, att

det begärda förslaget föregås av en utredning; och synes denna utredning

även böra omfatta frågan, huruvida icke, med den rationellare skogsvård,

som numera är möjlig, brukets egen skogstillgång kan anses vara tillräcklig

för driften.

Med åberopande av det anförda får utskottet hemställa, att andra

kammaren ville för sin del besluta, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t

anhålla om skyndsam utredning med förslag om upphävande av den rätt,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 21''

3

som Åkers styckebruk hittills ägt till begagnande av den mot rekognition

anslagna skogen i Åkers, österrekarne, Daga och Selebo härad av Södermanlands

län.»

Andra kammaren beslöt för sin del bifalla sitt fjärde tillfälliga utskotts

hemställan.

Detta beslut har delgivits första kammaren, som hänvisat ärendet till

sitt andra tillfälliga utskott.

Andra

kammarens

beslut.

Utskottet får anföra:

Till en början är härvid att anteckna, att utgångspunkten för utskottets Utskottet.

uppfattning i den föreliggande frågan är en annan än den, som kommer

till uttryck i andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts åberopade utlåtande

nr 13, där sistnämnda utskott till stöd för sin hemställan om bifall till

motionen åberopar, att andra kammaren för sin del redan bifallit samma

fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 9 »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om utredning snarast möjligt, huruvida åtgärder

böra vidtagas för att till kronan återföra rekognitionshemman och till bergsbrukets

understöd anslagna skogar samt om framläggande för riksdagen

av de förslag, vartill utredningen kan föranleda». Såsom bekant har första

kammaren, efter hemställan av dess andra tillfälliga utskott, beslutat att

för sin del icke biträda andra kammarens berörda beslut om en allmän

utredning angående återförande till kronan av rekognitionshemman och till

bergsbrukets understöd anslagna skogar. Utskottet kan icke heller för sin

del godtaga samma andra kammarens utskotts uttalande därom, »att kronans

äganderätt till skogen (till Åkers styckebruk) måste anses obestridlig och

heller icke blivit av någon bestridd». Utskottet har av föreliggande utredningar

ansett sig finna, att det icke torde vara osannolikt, att, i händelse

av tvist med eller rättegång i förevarande avseende mot ägarna till

Åkers styckebruk, jämväl ägarna till inom Åkers, österrekarne, Daga och

Selebo härad i Södermanlands län belägna häradsallmänningar, fiån vilka

ifrågavarande rekognitionsskogar synas vara avvittrade, skola hava intressen

att bevaka.

Andra kammarens berörda utskott åberopar ett från kungl. kammarkollegium

över motionen inhämtat-yttrande, däruti kungl. kammarkollegium

hänvisar till ett av kungl. kommerskollegium och kungl. domänstyrelsen

den 23 november 1896 avgivet utlåtande angående statens till bergshanteringens

understöd anslagna skogar, innefattande jämväl å sid. 30—41

en utredning angående »Åkers styckebruks rekognitionsskog, belägen i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

Åkers, Daga, Selebo och österrekarne härad av Södermanlands län».

Ehuru för ärendets bedömande synnerligen upplysande och uttömmande,

torde det bliva för vidlyftigt att här intaga berörda utredning i sin helhet

och får utskottet därur endast åberopa följande förhållanden:

Sedan bruket blivit den 26 mars 1640 av drottning Maria Eleonora, till

vars livgeding det kommit att höra, försålt till enskilda, och bruket därefter

år 1654 erhållit privilegium att »gjuta kanoner och dem var som hälst

försälja», blev bruket därefter under 1700-talet av vederbörande myndigheter,

såväl Kungl. Maj:t och kronan som riksdagen genom dess »sekreta»

utskott, omhuldat och gynnat genom tilldelning av kolning å allmänningarna

och annorledes. Genom resolution den 7 maj 1802 bestämde därefter

Kungl. Maj:t att en areal av 14,500 tunnland skulle »bruket anvisas»

vilket område därefter blev år 1803 uppmätt och kartlagt genom förrättning,

som efter tvist emellan käradsborna och brukets ägare den 12 mars

1916 fastställdes, därvid bestämdes, att såsom häradsallmänningar skulle

kvarstå cirka 52,000 tunnland. I 1802 års berörda resolution uttalas

vidare: »att bruksägaren såväl hädanefter som hittills bör vara förbunden,

att, när någon rekvisition av kanoner och ammunition för Kungl. Maj:ts

och kronans behov göres, då i den mån inställa all annan tillverkning,

att Kungl. Maj:t och kronan i rättan tid erhåller sin beställning, anse

kollegierna honom även böra för de skogstrakter, styckebruket erhåller,

till Kungl. Maj:t och kronan erlägga den rekognitionsavgift, som enligt

författningarne bör betalas av allmänningsskogar vilka till tackjärnsblåsning

upplåtas.» I detta sammanhang omnämnes jämväl brukets skyldighet, att,

»när så påfordrades», lämna 1,500 skeppund kanoner och ammunition till

kronan, allt mot gängse priser. I berörda resolution den 12 mars 1816

åberopas såsom skäl, »att bruket genom tid efter annan utfärdade privilegier

och författningar alltid blivit bibehållet vid dess av ålder innehavda

rättighet till skogsfång från allmänningsskogarne, vilka utgjort den skog,

varpå styckebruket varit grundat». De myndigheter -—kommerskollegium

och domäustyrelsen — vilka utfört nu ifrågavarande utredning, betona

uttryckligen, att efter deras förmenande någon skyldighet, såvitt handlingarna

utvisade, icke före 1802 års resolution ålegat Åkers bruk att

efter rekvisiton leverera viss kvantitet varor till kronan och att brukets rätt

till skogsfång från allmänniugarna tillkommit långt innan den omtalade skyldigheten

omnämnts. Dessa myndigheter framhålla, »att det icke med fog

kan sägas, att berörda skyldighet, vilken för övrigt bruket uppfyllt

i den mån kronan sådan fordrat, utgör grunden för brukets privilegium».

Emellertid har i ärendet blivit upplyst, dels att leveranser till kronan,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, Is r 21. f>

nämligen intill 1860-talet av kanoner och ammunition och därefter av ammunition,

allljämt fortgått, dock icke under 1920, och dels att brukets tillverkningskapacitet

är och alltid varit, sedan skogarne till biuket av vittrades,

många gånger större än vad, som ställdes såsom villkor eller 1500

skeppund och att detsamma dessutom under senaie ai betydligt ut\idgats.

Ur förevarande utredning bör jämväl antecknas, att Kungl. Maj:t

enligt nådigt brev den 2 april 1891 icke funnit skäl bifalla utav bruksägarna

gjord ansökan om rätt att efter skedd skattläggning till skatte

lösa de till Åkers bruk upplåtna rekognitionsskogar. Hushållsplan över

skogarnes avverkning är av domänstyrelsen fastställd.

Utskottet förmenar, att en sådan utredning, som uti andra kammarens

utskotts hemställan förordas, redan blifvit genom nyssberörda myndigheters

utlåtande förebragt och att i varje fall det rättsförhållande,o som

härvid föreligger mellan Kungl. Maj:t och Kronan samt ägame till Åkers

styckebruk, icke kan annorledes an genom tvist inför laga domstol piöfvas.

Utskottet anser sig böra vidare framhålla. Om den av andra kammaren

förordade utredningen skulle leda till någon positiv åtgärd i motionens

syfte, skulle detta otvivelaktigt innebära ett annoterande av en redan

existerande privat rättighet. Detta innefattar emellertid, såsom ock

utskottet i sitt utlåtande, nr 17, i anledning av väckt motion om återförande

till kronan av rekognitionshemman nr. m., anfört, ett frångående

av den, såvitt känt, i alla kulturländer i lagstiftningen hittills uppehållna

grundsats, att civillag icke bör givas tillbakaverkande kraft, en grundsats

som utskottet finner vara av fundamental betydelse för samkällslrvet. Utskottet

vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på, att kungl.

kammarkollegium i sitt utlåtande till 1920 års riksdags andra lagutskott,

intaget i detta utskotts förenämnda utlåtande, nr 17, anfört, att de av

kollegium anförda principiella betänkligheterna mot en lagstiftning i syfte

att ingripa i redan förvärvade rättigheter gällde i samma utsträckning

beträffande de ständiga nyttjanderätterna till bergverksskogarne. Den omständigheten,

att dessa skogar icke innehades under äganderätt utan under,

visserligen villkorliga, men dock ständiga nyttjanderätter, kunde enligt

kollegii uppfattnining, icke giva anledning till modifikation i ovan

angivna grundsats, att civillag icke borde givas återverkande kraft. _ Utskottet

instämmer till fullo i vad kungl. kammarkollegium härutinnan

anfört. .

På grund härav och under åberopande av förut ofri form ärna utredning^

angående beskaffenheten av ifrågavarande Åkers styckebruk tillkommande''

rätt får utskottet hemställa,

Bihang till riksdagens protokoll 1221- 12 sand. 2 avd. 14 käft. (Nr 21.)

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

att första kammaren icke måtte biträda andra kammarens

i ärendet fattade beslut.

Stockholm den 1 juni 1921.

På utskottets vägnar:

E. von HOPSTEN.

TÄi. he,Tar ^ H°f8ten’ AlMt> Maimber°> V- A Andersson, Je,person

Reservation

av herrar Almkvist, Malmberg och Julin.

Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.