Sök i Ratio Lex

Jordbruksutskottets utlåtande Nr So

1921-04-08 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1921:33, Jordbruksutskottets utlåtande Nr So

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr So.

1

Nr 33.

Uft

Ankom till riksdagens kansli den 8 april 1921 kl. 3 e. m.

, JS. c" fn : dh t ‘

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av

skövling av skog å fastighet i enskild ägo jämte två i

ämnet väckta motioner.

''1, v- •’ , o■:>; ■ ‘T'' iti• , f.i[i1 .''rJti : -.*J ‘ • b*. - •

„ •-rli 4. •• >*rJ fi i K~v* ‘ ''■ --»''V1 ; ’

I en till riksdagen den 25 februari 1921 avlåten, till jordbruksutskottet

hänvisad proposition, nr 119, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, jämlikt

§ 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogat förslag till lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling

av skog å fastighet i enskild ägo.

.V U<: ni;. . )bii " ''-Åt • '' i. <■

Förslaget är av följande hädelse:

■ i .1 e;‘i t

11 yij f ixi i - U > t)

Bihang till riksdagens protokoll 1021. 10 sand. 10 käft. (Nr 33.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

» Pors lag

till

LAG

om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog

å fastighet i enskild ägo.

o

A fastighet i enskild ägo, belägen inom område, där lagen angående

vård av enskildes skogar är tillämplig, skola vederbörande rättsägare med

avseende å rätten att förfoga över skogen vara underkastade de inskränkningar,

som i denna lag stadgas.

Avverkning av ungskog må ej ske annorledes än genom för beståndets

utveckling ändamålsenlig gallring, så framt ej skogsvårdsstyrelsen med

hänsyn till skogens tillstånd och beskaffenhet finner skäligt medgiva, att

avverkning sker under annan form.

{ *» . r • . ’. . ;

3 §•

o

A fastighet, som efter den 14 maj 1918 genom köp, byte eller gåva

övergått till annan än föregående ägarens make, skyldeman i rätt upp- och

nedstigande led, syskon eller syskons avkomling, må ej heller annan avverkning

av skog än enligt 2 § är i fråga om ungskog medgiven äga rum, i

fall den strider mot grunderna för god skogsvård eller fastigheten därigenom

skulle komma att lida brist på behövlig skog efter ortens förhållanden.

År beträffande skog inom kustområde att befara, att genom ovarsam

avverkning återväxten skulle äventyras, försenas eller försvagas; då må,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33,

3

ändå att den fastighet, vartill skogen hör, icke efter den 14 maj 19IB

övergått till ny ägare, länsstyrelsen på framställning av skogsvårdsstyrelsen

förordna, att för den skog skall gälla enahanda inskränkning i avseende å

rätten till avverkning, som i första stycket stadgas för det fall, varom där

är fråga. Sådant förordnande må även i samband med framställning, som

nyss sagts, meddelas av skogsvårdsstyrelsen att gälla till dess länsstyrelsen

i ärendet beslutit.

Stadgandet i första stycket skall dock icke gälla beträffande avverkning

på grund av upplåtelse, som skett före den 15 maj 1918; ej heller

skall förordnande, som meddelats jämlikt andra stycket, lända till inskränkning

i rätt till avverkning, som upplåtits före den 21 februari 1920.

4 §•

Yad angår avverkningsrätt skall, utöver vad av 2 och 3 §§ följer,

därjämte gälla, att innehavare av avverkningsrätt, som upplåtits efter den

14 maj 1918, skall, ändå att överlåtelse av fastigheten efter den dagen

icke ägt rum, vara underkastad enahanda inskränkning i rätten att avverka

annan skog än ungskog, som i 3 § första stycket stadgas i avseende

å fastighet, vilken etter sagda dag genom köp, byte eller gåva övergått

till annan än föregående ägarens make, skyldeman i rätt upp- och nedstigande

led, syskon eller syskons avkomling.

Ändring i eller tillägg till avtal om upplåtelse av avverkningsrätt

skall, i vad därigenom upplåtelsen utsträckts beträffande tiden eller avverkningsområdet

eller eljest kommit att omfatta andra träd än det ursprungliga

avtalet gällde, anses såsom ny upplåtelse.

5 §•

Yad här ovan stadgas skall ej utgöra hinder för avverkning å område,

som är att hänföra till inägor, eller å sådant område å hagmark,

som erfordras till betesmark för fastigheten eller därmed sambrukad fastighet

samt på grund av markens beskaffenhet är till betesmark lämplig,

ej heller för marks uppodling till trädgård, åker eller äng eller användande

till byggnadstomt eller annat likartat ändamål.

6 §•

1 mom. Sker avverkning i strid mot ovan givna föreskrifter eller

förordnande, varom i 3 § andra stycket förmäles, eller företages utstämpling

eller därmed jämförlig åtgärd för avverkning, som uppenbarligen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

skulle komma i strid mot samma föreskrifter eller förordnande, som nyss

sagts, äger skogsvårdsstyrelsen meddela förbud att å den fastighet, varå avverkning

sålunda ägt rum eller planlagts, eller så stor del därav, som

skäligt prövas, utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd verkställa avverkning av

skog för annat ändamål än fastighetens eller därmed sambrukad fastighets

oundgängliga husbehov; dock att förbud, som föranledes av avverkning i

strid mot 2 § eller av planläggning av avverkning, må gälla allenast i

det förra fallet skog, som i sistnämnda paragraf avses, och i det senare

skog, söm enligt planen skulle avverkas. Då avverkning på grund av

upplåtelse, som i 4 § sägs, föranleder förbud, må detta icke meddelas för

annat område än det, som till avverkning upplåtits.

Innan sådant förbud, som i första stycket sägs, varder meddelat, skall

fastighetens ägare samt, där avverkning verkställts eller planlagts av annan,

jämväl denne beredas tillfälle att yttra sig i ärendet; finner skogsvårdsstyrelsen

saken sådan, att den ej kan tåla dylikt uppskov, må den dock

meddela förbud tillsvidare och intill dess annorlunda varder förordnat.

Skogsvårdsstyrelsen äge ock inhämta utlåtande från i lanthushållning sakkunnig

person såsom lantbruksingenjör, länsagronom eller jordbrukskonsulent,

där sådant av förhållandena påkallas.

Förbud, som nu sagts, skall utan hinder av besvär genast träda

i kraft.

2 mom. Skogsvårdsstyrelsen äger bemyndiga hos styrelsen anställd

tjänsteman, som fullgjort vad som erfordras för vinnande av anställning

såsom jägmästare, att där i fall, som i 1 mom. avses, är av synnerlig

vikt, att förbud, som där sägs, kommer till stånd innan styrelsen hinner

sammanträda, meddela sådant förbud å styrelsens vägnar. Om sålunda

meddelat förbud göre tjänstemannen utan dröjsmål anmälan hos styrelsens

ordförande, och ankomme därefter på styrelsen att i ärendet förordna. I

den mån dylikt förbud ej inom tio dagar från den, då det delgavs, den

dagen oräknad, blivit av styrelsen fastställt, vare förbudet förfallet.

7 §.

Den, som icke åtnöjes med skogsvårdsstyrelsens beslut, varigenom förbud

mot avverkning meddelats eller fastställts eller sökt tillstånd till avverkning

vägrats, äge att däröver hos länsstyrelsen anföra besvär. Rätt

till klagan över sådant beslut vare ej till viss tid inskränkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

f>

3 §•

Då framställning, som i 3 § andra stycket sägs, inkommit från skogsvårdsstyrelsen,

förordna länsstyrelsen en skogsstatens tjänsteman att med

biträde av två ojävige gode män, vilka av förrättningsmannen utses bland

dom, som till ledamöter i ägodelningsrätt eller gode män vid lantmäteriförrättning

valde äro, i ärendet verkställa undersökning och däröver avgiva

redogörelse.

Där i fall, varom i 7 § förmäles, klaganden påkallar undersökning

på marken eller länsstyrelsen eljest finner sådan undersökning vara av

nöden, meddele länsstyrelsen ock förordnande, som nyss sagts. Har klagan

förts över förbud mot avverkning i fall, då förbudet meddelats innan vederbörande

rättsägare haft tillfälle att yttra sig i ärendet, må, ändå att

klaganden påkallat undersökning på marken, förordnande om sådan undersökning

dock meddelas endast om synnerliga skäl därtill äro.

Över länsstyrelsens slutliga beslut på framställning eller besvär, som

ovan avses, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet

är stadgad.

Förordnande, som av länsstyrelsen meddelats jämlikt 3 § andra stycket,

skall utan hinder av klagan genast lända till efterrättelse. Upphäves förordnande,

som nu sagts, vare med stöd därav meddelat avverkningsförbud

förfallet.

9 §•

Kostnaden för undersökning, varom i 8 § förmäles, skall utgå av

medel, som av skogs vårdsstyrelsen förvaltas. I fall, då undersökningen

föranletts av besvär, må dock kostnaden genom länsstyrelsens slutliga beslut

åläggas klaganden, om han undersökningen påkallat.

10 §.

Sker avverkning i strid mot meddelat förbud, straffes den, som förbudet

överträtt, med böter från och med tjugufem till och med femhundra

kronor, och skall det avverkade virket, där det ligger kvar inom området

för avverkningen eller, om det är bortfört, fortfarande är i avverkarens

besittning, tagas i beslag och dömas förbrutet. Undgår dylikt virke beslag,

är den, som låtit verkställa avverkningen, skyldig att utgiva ersättning med

belopp, motsvarande värdet av samma virke. Har efter avverkningen för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

budet förfallit eller genom utslag, som äger laga kraft, upphävts, må icke

virke dömas förbrutet eller ersättning utdömas, som här är sagt.

Yad nu stadgats i avseende å avverkning i strid mot meddelat förbud

skall äga motsvarande tillämpning, där i fall, som avses vare sig i bestämmelse

i denna lag eller i något med sådan bestämmelse till innehållet överenssstämmande

stadgande i äldre lag i ämnet, skriftlig anvisning av skogsvårdsstyrelsen

eller eljest enligt dess förordnande lämnats för avverknings

bedrivande samt sådan anvisning blivit vid avverkningen åsidosatt, dock att

i ty fall frågan, huruvida avverkningen är stridande mot bestämmelserna

i lag eller mot förordnande, som i 3 § andra stycket sägs, må oavsett

anvisningens innehåll komma under bedömande.

Innefattar avverkning, varom ovan är fråga, förbrytelse mot allmänna

strafflagen, skall vad förut i denna paragraf är stadgat ej vinna tillämpning;

dock skall delägare i samfälld skog eller mark, som vid dylik avverkning

tillika missbrukat sin rätt i samfälligheten, hava förverkat vad

å honom belöper av det avverkade virket samt, där hans andel i virket

undgår beslag, därför utgiva ersättning efter ty här förut är sagt.

11 §•

Rätt att med beslag belägga virke, som skall anses förbrutet, tillkomme

allmän åklagare samt de till skogsvårdsstyrelsens biträde anställda tjänstemän,

men rätt att utföra åtal äge endast allmänne åklagaren. Har någon

av de till skogsvårdsstyrelsens biträde anställda tjänstemän gjort beslag,

skall han, så snart ske kan och senast inom fjorton dagar, göra anmälan

därom hos allmänne åklagaren.

Yarder ej inom sextio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga

ordning anställt, vare beslaget förfallet.

12 §.

Yirke, som enligt denna lag dömes förbrutet, skall av åklagaren försäljas

å offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös egendom

är stadgat. Begär, innan frågan om virkes förverkande slutligen

prövats, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner, på anmälan

av åklagare, överexekutor, att fara är för virkets förstörelse eller

att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt är, förordne

överexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss sagts; och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

skall i ty fall virkets ägare, där lian är känd och inom riket boende,

eller, där lian bor utom riket men inom riket bär känt ombud, som äger

för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet genom åklagarens

försorg bevisligen underrättas om auktionen minst åtta dagar innan

den hålles. Anmälan av åklagare, varom här ovan sägs, skall vara åtföljd

av fullständig, av två trovärdige män styrkt förteckning, utvisande virkets

mängd och beskaffenhet.

13 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, ävensom genom försäljning av

förbrutet virke uppkommen behållning och enligt 10 § utdömd ersättning

för virke, som undgått beslag, fördelas lika mellan skogsvårdskassan i det

landstingsområde och skogsaccisfonden i den kommun, där avverkningen

ägt rum.

Försäljes i beslag taget virke innan det dömts förbrutet, skall, till

dess frågan härom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas i

riksbanken på sätt särskilt är stadgat; och skall om sådana medels insättning

i bankinrättning vidare gälla vad i 160 § utsökningslagen sägs.

14 §.

Saknas medel till fulla gäldandet av böter, vartill någon enligt denna

lag fälles, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

15 §.

Genom denna lag sker ej ändring i vad lagen angående vård av enskildes

skogar innehåller om åtgärder till återväxtens betryggande, dock

att förbud mot avverkning, som där avses, icke skall meddelas i fall, då

skogsvårdsstyrelsen meddelat sådant förbud efter ty i 6 § bär ovan sägs.

Såvitt de i nämnda lag i övrigt meddelade bestämmelser strida mot föreskrifterna

i denna lag, skola samma bestämmelser icke tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921, då lagen den 11 juni

1920 om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å

fastighet i enskild ägo upphör att gälla, samt gäller till den 1 juli 1922.

Jämlikt äldre lag i ämnet meddelat förordnande av beskaffenhet, som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

Motioner.

Utskottet.

ovan i 3 g andra stycket sägs, eller förbud mot avverkning skall, där

förordnandet eller förbudet är gällande den 30 juni 1921, ej anses hava

förfallit därmed att den äldre lagen upphört att gälla.

Yad den nya lagen innehåller beträffande påföljd av förseelse, som i

10 § sägs, skall i avseende å förseelse, begången under tiden för lagens

giltighet, äga tillämpning även efter det lagen i övrigt upphört att gälla.»

Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa till

de propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll.

I sammanhang med denna proposition har utskottet till behandling

förehaft två inom andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motioner,

nämligen

1) nr 277 av herr Andersson i Basjöu, som hemställt, att riksdagen

måtte besluta, att första stycket i slutbestämmelserna i den i Kungl. Maj:ts

proposition nr 119 föreslagna lagen om tillfälliga åtgärder till förekommande

av skövling av skog å fastighet i enskild ägo måtte erhålla följande

lydelse:

»Denna lag träder i kraft den 1 juli 1921, då lagen den 11 juni

1920 om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å

fastighet i enskild ägo upphör att gälla»; samt

2) nr 281 av herrar Magnusson i Skövde och Gustafson i Kasenberg,

som hemställt, att till det i Kungl. Maj:ts proposition nr 119 framlagda

förslaget till lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av

skog å fastighet i enskild ägo sådant tillägg göres, att innehavare av rätt

till skogsavverkning, varom avtal träffats före den 28 juni 1918 och som

på grund av lagens bestämmelser icke kan enligt avtalet tillgodogöra sig

avverkningsrätten, må av markägaren äga rätt till skälig ersättning för i

avtalet ingående skog, som icke får avverkas.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställlningar,

hänvisas till motionerna.

Genom förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

att antaga ett inom justitiedepartementet upprättat, vid propositionen fogat

förslag till ny lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av

skog å fastighet i enskild ägo, avsedd att träda i kraft, när den av 1920

års riksdag antagna lagen i ämnet med utgången av juni månad innevarande

år upphör att gälla.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

9

Såsom av propositionen inhämtas liava skogsvårdsstyrolserna i till

Kungl. Maj:t avgivna infordrade yttranden med sällspord enhällighet vitsordat

ifrågavarande provisoriska skogslagstiftnings gynnsamma verkningar

och behovet. av dess förlängning i avbidan på eu permanent lagstiftning

på området. Utskottet har även för sin del av den i ärendet förebragta

utredningen kommit till den uppfattningen att lagstiftningen till förhindrande

av skövling å enskildas skogar icke nu bör upphöra att äga giltighet.

Det nu framlagda lagförslaget innefattar i förhållande till 1920 års

lag huvudsakligen allenast en förändring, nämligen den i 6 § 2 mom. i lagförslaget

förekommande bestämmelsen, att skogsvårdsstyrelsen skall äga

bemyndiga hos styrelsen anställd tjänsteman, som fullgjort vad som erfordras

för vinnande av anställning såsom jägmästare, att i brådskande

fall meddela interimistiska avverkningsförbud. Om sålunda meddelat förbud

skall tjänstemannen utan dröjsmål göra anmälan hos styrelsens ordförande,

och ankommer därefter på styrelsen att i ärendet förordna. I den

mån dylikt förbud ej inom tio dagar från den, då det delgavs, den dagen

oräknad, blivit av styrelsen fastställt, skall förbudet vara förfallet.

Utskottet har icke kunnat undgå att ställa sig i viss mån tveksamt

till att en tjänsteman tillerkännes rätt att meddela interimistiskt avverkningsförbud.

Erinras må, att jämlikt nu gällande lag mot skogsskövling

erfordras att skogsvårdsstyrelse skall vara fulltalig för att äga sådan befogenhet.

Emellertid torde det till förekommande av skogsskövling i vissa

fall vara av stor betydelse, att ett avverkningsförbud kan skyndsamt utfärdas.

Vidare synes bestämmelsen om att ett av jägmästare utfärdat

avverkningsförbud upphör att gälla efter 10 dagar efter delgivningen, såvida

det icke inom denna tid blivit av skogsvårdsstyrelse fastställt, praktiskt

taget innebära, att förbud utfärdas av skogsvårdsstyrelse. Med hänsyn

härtill och då utskottet på sätt här nedan sägs anser, att ifrågavarande

lagstiftning fortfarande bör givas provisorisk natur, vill utskottet

tillstyrka jämväl denna bestämmelse i det framlagda lagförslaget, men

förväntar utskottet, att rätten att meddela interimistiska avverkningsförbud

skall bliva med all nödig varsamhet begagnad.

Vad därefter först beträffar den av herrar Magnusson i Skövde och

Gustafson i Kasenberg väckta motionen, så har däri upptagits en fråga,

som redan vid 1919 års riksdag var föremål för en ingående behandling,

nämligen frågan om införande i lagen av särskilda bestämmelser till reglerande

av rättsförhållandet mellan avverkningsrättsinnehavare och fastigBihang

till riksdagens protokoll 1921. 10 saml. 10 höft. (Nr 33.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

hetsägare i de fall, då lagen hindrade avverkning i enlighet med upplåtelse,

som skett före den 15 maj 1918. Ett av dåvarande chefen för

justitiedepartementet inför Kungl. Maj:t först framlagt, men sedermera på

grund av avstyrkande från två ledamöter av lagrådet återtaget förslag till

uttryckliga bestämmelser för sagda förhållandes reglering förelädes nämligen

riksdagen genom eu enskild motion. Denna blev emellertid av jordbruksutskottet,

i dess utlåtande nr 88, avstyrkt, under hänvisning till vad

nämnda ledamöter av lagrådet och cliefen för justitiedepartementet i anledning

av deras uttalande anfört. Eiksdagen beslöt i enlighet härmed.

Utskottet anser sig ej heller kunna biträda- den nu i ämnet väckta motionen.

I nu omhandlade avseende uppkommande tvister torde, såsom 1919

års jordbruksutskott jämväl framhöll, böra lösas med anlitande av allmänna

rättsgrundsatser.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag är den nya lagen, liksom de föregående

provisoriska skogslagarna, avsedd att gälla för en tid av ett år. Bestämmelsen

härom förekom redan i det förslag, som av Kungl. Maj:t för utlåtande

remitterades till lagrådet. Det av departementschefen anförda motivet

för fortsatt förlängning av ifrågavarande provisoriska lagstiftning,

nämligen vådan ur skogshushållningssynpunkt av att låta denna lagstiftning

upphöra att gälla, innan den kunde ersättas med en permanent lagstiftning

på området, syntes emellertid lagrådet följdriktigt böra leda antingen

därtill att den föreslagna lagen tinge gälla utan inskränkning till

viss tid, i vilket fall dess upphävande kunde ske i samband med antagandet

av den väntade definitiva lagstiftningen i ämnet, eller ock, därest till

betonande av lagens provisoriska karaktär viss giltighetstid ansåges böra

utsättas, densamma bestämdes så, att vid dess utgång nämnda definitiva

lagstiftning kunde väntas vara genomförd. Ett förnyande år för år av

ifrågavarande lagbestämmelser syntes endast föranleda onödigt arbete och

kostnad. Med hänsyn härtill hemställde lagrådet om ändring av tiden

för den föreslagna lagens giltighet enligt något av omförmälda båda alternativ.

I den av herr Andersson i Easjön väckta motionen har nu det

förra av angivna två alternativ förordats.

Med anledning av herr Anderssons i Easjön motion får utskottet, i

anslutning till vad departementschefen anfört, erinra om följande. Det

förslag till provisorisk skogslag, som med Kungl. Maj:ts proposition nr

441 förelädes 1918 års lagtima riksdag, var avsett att gälla till den 1

januari 1924. Vid granskning av sagda och ett annat med samma proposition

överlämnat lagförslag framhöll sammansatta lag- och jordbruks
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33. 11

utskottet, att övriga kristidslagar plägat antagas för ett år varje gång och

att ett starkt skäl att vid då förevarande lagstiftning icke göra avvikelse

från denna praxis vore antydda bristfälligheter i lagförslagen, vilka gjorde

det önskvärt, att man inskränkte sig till att då inskrida mot de mest

påtagliga och närmast liggande missförhållandena, under förhoppning att

lagarna, i händelse deras giltighetstid senare befunnes böra förlängas, därvid

skulle underkastas en grundlig omarbetning, vid vilken hänsyn borde

tagas till de erfarenheter, som deras tillämpning under det första året

kunde giva. Utskottet ansåg därför, att de båda lagarnas giltighetstid

borde begränsas till ett år. Riksdagens beslut utföll i enlighet härmed,

och den första provisoriska skogslagen kom i följd härav att gälla allenast

till den i juli 1919. Beträffande de därefter på detta område utfärdade

lagarna av den 13 juni 1919 och den It juni 1920 ifrågasattes icke

längre giltighetstid än ett år.

Med hänsyn till de av 1918 års sammansatta lag- och jordbruksutskott

anförda, ovan återgivna skäl finner utskottet sig icke kunna tillstyrka

den av herr Andersson i Basjön föreslagna avvikelsen från tidigare

följd praxis ifråga om den provisoriska skogslagens giltighetstid, utan får

utskottet i stället för sin del förorda den i lagförslaget upptagna slutbestämmelsen,

enligt vilken den nya lagen skall gälla till den 1 juli 1922.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen må, med avslag å motionerna nr

277 och 2S1 i andra kammaren bifalla Kungl. Maj:ts

förevarande proposition.

Stockholm den 8 april 1921.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Reservation

av herrar Ericsson Aaby och Öberg, som ansett, att 2 mom. i 6 § av

förevarande lagförslag bort utgå.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Ericsson Aaby, Norm, Hellström, Träff, Elisson,

Barthelson, Lindskog och Sederholm samt

från andra kammaren: herrar greve Hamilton, Öberg, Johansson i Uppmälby, Olsson

i Broberg, Hedlund i Östersund, Lundström, Flognfält och Edberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:203 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å fastighet s. 1 i texten