Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av § 24 i förordningen om landsting.

1921-02-17 · 5 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1921:14, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av § 24 i förordningen om landsting.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr It.

3

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 17 februari 1921 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion

om ändrad lydelse av § 24 i förordningen om landsting.

Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, Klefbeck, Hellberg, Johansson i Kälkebo,

Strömberg, Ljunggren, Thulin,*) Reuterskiöld, Lyberg, Stendahl, Hallén,*)

af Ekenstam, P. S. Hedlund i Östersund, Sävström, Leander, Persson i

Fritorp, Andersson i Igelboda, Eliasson och Gustafson i Kasenberg.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I eu inom andra kammaren väckt motion, nr 28, har herr Borg

hemställt,

»att riksdagen måtte besluta, att 24 § Kung! förordningen om

landsting måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Landstingsman eller suppleant, som ej bor å den ort, där landsting

hålles, åtnjuter av landstingsmedel i dagtraktamente under landstingets

möte 20 kronor ävensom ersättning för resekostnader fram och åter,

beräknat efter skjutslega för en häst, där icke järnväg är att tillgå eller

ångbåtslägenhet begagnas, men efter avgiften i andra klassens vagn på

järnväg, där sådan finnes, och för en hyttplats eller, när hyttplats ej

förekommer, en salongsplats på ångfartyg, där resan såmedels sker.

Landstingsman som bor å den ort, där landstinget hålles, åtnjuter av

landstingets medel i dagtraktamente under landstingets möte 15 kronor.»

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

När konstitutionsutskottet senast eller vid 1918 års lagtima riksdag

föreslog riksdagen eu höjning av det åt ledamot eller suppleant i landsting

utgående dagtraktamentes belopp, angav utskottet bland annat följande

motivering till stöd för sin hemställan: »Det står för utskottet

klart, att eu höjning av landstingsmännens dagtraktamente är av behovet

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 14.

påkallad. De förändringar, som sedan 1912 skett i det allmänna prisläget,

förorsaka, att den summa, till vilken dagtraktamentet nämnda år

sattes, numera icke på långt när förslår för sitt ändamål, som av nämnda

års konstitutionsutskott angavs sålunda, att traktamentet borde utgöra

en på sådant sätt beräknad ersättning, att landstingsman ''utöver de

besvär, som äro förenade med uppdraget’, icke åsamkades ''särskilda direkta

utgifter för uppdragets fullgörande’. — — — — Efter att hava

tagit ståndpunkt till frågan om de allmänna grunderna för det ifrågavarande

dagtraktamentets utgående har utskottet till sist att uttala sig

beträffande dettas belopp. Härvid bör hänsyn tagas därtill, att ersättningen

för kommunala förtroendeuppdrag, där sådan anses böra utgå,

ej får sättas så hög, att — i strid med själva principen för vår kommunala

självstyrelse — uppdraget blir eftersträvansvärt för ersättningens

skull. Å andra sidan bör icke höjningen ske med sådan försiktighet,

att behovet av en ny höjning inom alltför kort tid gör sig kännbart;

olämpligheten av alltför ofta återkommande ändringar i ifrågavarande

stadgande ligger i öppen dag.»

Den utgångspunkt för bedömandet av denna ersättningsfråga, som

utskottet alltså då tydligen ansåg sig böra omfatta, nämligen samma

uppfattning av ersättningens ändamål, som utskottet förfäktat i samband

med dagtraktamentets tillkomst vid 1912 års riksdag, finner utskottet

alltjämt vara den rätta. Ej heller anser utskottet någon anledning föreligga

att numera underkänna det resultat beträffande ersättningens belopp,

vartill 1918 års riksdag i likhet med utskottet kommit från den

nyssnämnda utgångspunkten och med beaktande i övrigt av de synpunkter,

som framgå av det nyss citerade. Bland sistnämnda synpunkter

vill utskottet särskilt fästa uppmärksamheten på det angivna

hänsynstagandet även därtill, att höjning ej inom den närmaste tiden

ånyo skulle behöva ifrågakomma. På grund av detta hänsynstagande

reduceras givetvis betydelsen av det skäl, som motionären anfört till

stöd för sitt förevarande förslag, och som skulle ligga i den efter nuvarande

ersättningsbelopps fixerande skedda prisstegringen. Då utskottet

icke kunnat anse denna stegring av levnadskostnaderna så betydande,

att därav, trots det alltså år 1918 betonade beaktandet av kostnadernas

ökning under den närmaste tiden, den höjning nu kan motiveras, som

motionären föreslagit, och då dessutom för närvarande otvetydigt försiggår

en sänkning av prisnivån, har utskottet icke ansett sig kunna

tillstyrka den ifrågavarande motionen.

Härtill kommer, att som bekant på initiativ aA7 1918 års riksdag

utredning försiggår beträffande frågan om ersättning för kommunala

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 14.

h

förtroendeuppdrag i allmänhet. I samband därmed torde ock det önskemål,

som 1920 års riksdag i skrivelse till Kung]. Maj:t framförde beträffande

rätt för landstingsmän att erhålla dagtraktamente även under

resedagar, vinna beaktande. Utskottet finner för sin de), att ett bifall till

förevarande motion skulle innebära ett föregripande av denna utredning,

och anser sig även på denna grund böra avstyrka bifall till motionen

— detta så mycket mera som nämnda utredning inom icke alltför lång

tid torde vara slutförd.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 februari 1921.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON.

Reservationer:

1) av herrar Larsson i Västerås, Klefbeck, Hellberg, Strömberg,

Ljunggren, Thulin, Hallén, Sävström och. Andersson i Igelboda, som ansett,

att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

»När konstitutionsutskottet senast — — — — — — — — hgger

i öppen dag.»

Den höjning, som i fråga om landstingsmannaarvodet företogs vid

1918 års riksdag, ägde rum omedelbart efter att riksdagsmannaarvodet,

höjts. Detta senare arvode, som tidigare varit 10, höjdes genom den vid

1918 års riksdag definitivt antagna grundlagsändringen till 20 och för i

huvudstaden bosatta till 15 kronor om dagen. Skälen för ökningen av riksdagsmanna-

och landstingsmannaarvodena voro då enahanda, nämligen

att dessa arvoden icke på långt när försloge för sitt ändamål. I bägge

fallen utgick man också ifrån, att höjningen skulle göras så stor, att

ytterligare höjning icke skulle göra sig kännbar inom den närmaste tiden.

Såsom är allmänt känt, har emellertid den fortsatta stegringen av levnadskostnaderna

varit så betydande, att den vid tidpunkten för den förra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 14.

Ö

höjningen (1917—1918) uttalade förhoppningen, att en ytterligare höjning

icke sktdle ifrågakomma under den närmaste tiden, ej gått i uppfyllelse.

Av 1920 års riksdag antogs såsom vilande och av 1921 års

riksdag bekräftades en grundlagsändring, varigenom riksdagsmannaarvode!

ökades från 20, resp. 15 kronor till 32, resp. 24 kronor pr dag

under den beräknade riksdagstiden.

Enligt utskottets mening drager den företagna höjningen av riksdagsmännens

arvoden med sig såsom en konsekvens bifall till en inom

måttliga gränser företagen höjning av landstingsmännens arvoden. Utskottet

anser i likhet med vad riksdagen tidigare ansett, att landstingsmännen

icke böra på grund av ett för ringa arvode få vidkännas särskilda

direkta utgifter för uppdragets fullgörande. Skall detta syfte

tillgodoses, torde emellertid en höjning av landstingsmannaarvodena vara

oundviklig. Stegringen av levnadskostnaderna har såsom nyss erinrats

varit så betydande — varom den beslutade höjningen av riksdagsarvodena

tillräckligt vittnar — att den betydligt överskrider den gräns, som

man år 1918 trodde sig hava satt mot behov av ytterligare höjningar.

Den sänkning av prisnivån, som under de senaste månaderna inträtt,

synes utskottet icke vara sådan, att den undanröjer de skäl, som tala

för en höjning av arvodesbeloppen.

Vid prövningen av det föreliggande förslaget har utskottet väl uppmärksammat

den utredning, som för närvarande försiggår beträffande

frågan om ersättning för kommunala förtroendemän. Enligt utskottets

mening beröres emellertid det föreliggande spörsmålet icke av nyssagda

utredning, enär arvoden till landstingsmän icke äro avsedda att utgöra

ersättning för de besvär, som äro förenade med uppdraget, utan endast

att täcka de direkta utgifterna för uppdragets fullgörande. Ej heller

kan den av föregående års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t begärda

utredningen beträffande rätt för landstingsmän att erhålla ersättning för

resedagar anses hava några egentliga beröringspunkter med den föreliggande

frågan. Genom att bereda landstingsmännen rätt till reseersättning

avser man ju att undanröja den orättvisa, som för närvarande

träffar de avlägset boende landstingsmännen.

Vad därefter beträffar de belopp, som motionären föreslagit skola

utgå i dagarvode, har utskottet funnit dem vara avpassade efter de förändrade

prisförhållandena och stå i ungefärlig proportion till de nyligen

höjda riksdagsmannaarvodena. Den kostnad, som rikets landsting genom

höjningen skulle få vidkännas, är skäligen obetydlig och uppgår för

landstingen sammanlagt i runt tal endast till mellan 0,1 och 0,2 % av

landstingsskatten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande, Nr 14.

i

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av motionen II: 28, för

sin del måtte antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 24 § i förordningen

den 21 mars 1862 om landsting.

Härigenom förordnas som följer:

24 §.

Landstingsman eller suppleant, som ej bor å den

ort, där landstinget hålles, åtnjuter av landstingets

medel i dagtraktamente under landstingets möte tjugo

kronor ävensom ersättning för resekostnaden fram och

åter, beräknad efter skjutslega för en häst, där icke

järnväg är att tillgå eller ångbåtslägenhet begagnas,

men efter avgiften i andra klassens vagn på järnväg,

där sådan finnes, och för en hyttplats eller, när hyttplats

ej förekommer, en salongsplats på ångfartyg,

där resan såmedelst sker. Landstingsman, som bor å

den ort, där landstinget hålles, åtnjuter av landstingets

medel i dagtraktamente under landstingets möte femton

kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1921.»

2) av herr Lyierg mot viss del av motiveringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.