Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående grundlagsstiftning om konsultativ folkomröstning.

1921-04-19 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1921:37, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående grundlagsstiftning om konsultativ folkomröstning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

1

Nr 3?.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1921 kl. 11 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

angående grundlagsstiftning om konsultativ folkomröstning.

Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, Klefbeck, Hellberg, Strömberg*), Ljunggren,

K. J. Ekman, Reuterskiöld, Lyberg, von Geijer, Norling, Andersson

i Kolstad*), Jansson i Edsbäeken, Hallén, P. S. Hedlund i Östersund,

Sävström*), Leander, Nilsson i Antnäs, Vennerström, Starbäck och

Pehrsson i Göteborg.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 177, och i tre inom

andra kommaren väckta motioner, nr 261, 266 och 267, hava herrar

Kvarnzelius m. fl., Sävström, Eden m. fl. och Vennerström hemställt, att

riksdagen måtte såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling antaga

här nedan intagna förslag till ändrad lydelse av § 49 regeringsformen

samt §§ 1 och 38 riksdagsordningen.

Beträffande motiveringen hänvisar utskottet till motionerna.

I enlighet med 1920 års riksdags i skrivelse nr 343 gjorda hem- utskottets

ställan uppdrog Kungl. Maj:t den 22 juni 1920 åt en kommitté att yttrande.

verkställa »en allsidig utredning, huru folkomröstningsinstitutet verkat i

främmande länder och huruvida, i vilken utsträckning samt under vilka

former och betingelser ifrågavarande institut må för viktiga frågor införas

i vår författning samt avgiva de förslag, vartill utredningen kunde föranleda».

Sedan Kungl. Maj:t, den 25 september 1920, beslutat medgiva

kommittén »att omedelbart och utan avvaktande av den allmänna

utredningens resultat särskilt för sig verkställa utredning rörande

frågan om anordnande av s. k. konsultativ folkomröstning och avgiva de

förslag i denna fråga, som kommittén kunde finna påkallade», beslöt

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 5 samt. 23 käft. (Nr 37—38.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

kommittén att till särskild behandling först upptaga frågan om konsultativ

folkomröstning. Resultatet av kommitténs utredning föreligger i ett den

8 februari i år avgivet betänkande med bilagor. I detta betänkande

föreslår kommittén grundlagsbestämmelser rörande konsultativ folkomröstning

av samma innehåll som de i förevarande motioner påyrkade. Beträffande

folkomröstningsfrågans historia i vårt land, det konsultativa folkomröstuingsinstitutets

ställning i utlandet samt beträffande detalj motiveringen

till förevarande grundlagsförslag anser sig utskottet därför kunna hänvisa

till folkomröstningskommitténs nämnda betänkande samt den till detsamma

fogade bilagan I. Utskottet skall sålunda endast angiva de huvudsakliga

synpunkter, som varit bestämmande för dess ställningstagande.

Utskottet vill då först erinra om att nykterhetskommittén i sitt

förra sommaren avgivna betänkande framfört ett förslag om folkomröstning

i en fråga av synnerligen stor betydelse. Huruvida denna omröstning

bör vara decisiv eller konsultativ bär varit föremål för olika meningar

inom kommittén, men enighet har rått om att folkomröstningen bör

ingå som ett led i nykterhetsfrågans lösning. Grunden till denna nykterhetskommitténs

ståndpunkt, som veterligen delas av vida kretsar inom

vårt folk, är givetvis den, att frågan om en förbudslagstiftning anses

vara av den art, att särskild anledning finnes att utröna, huruvida en

dylik lagstiftning äger tillräcklig anslutning bland folket för att kunna

genomföras. Nykterhetsfrågan är emellertid icke den enda fråga, vid

vilkens behandling tanken på en folkomröstning aktualiserats. Särskilt

vill utskottet erinra om att vid behandlingen av frågan om Sveriges

inträde i Nationernas förbund kravet på en folkomröstning från olika håll

framfördes.

Utskottet, som anser sig sakna anledning att ingå på spörsmålet,

huruvida i någon av nämnda frågor en folkomröstning är eller varit

påkallad, finner det obestridligt, att de vid olika tillfällen framförda kraven

på en dylik omröstning utvisa ett verkligt behov av en möjlighet till

inhämtande av folkets mening, därest man i särskilt betydelsefulla frågor

så finner önskvärt. Allvarliga och ömtåliga spörsmål hava uppstått och

kunna i framtiden uppstå, vid vilka folkopinionens ställning är av sådan

betydelse för frågans riktiga lösning, att en direkt hänvändelse till folket

kan vara i hög grad behövlig. Det synes då ock vara motiverat att

åstadkomma bestämmelser, varigenom statsmakterna tillerkännes möjlighet

till ett dylikt direkt inhämtande av folkets mening.

Särskilt vill utskottet betona, att ett utrönande av folkets ställning

i en viss bestämd fråga lämpligare kan ske genom folkomröstning

än genom nyval till riksdagens andra kammare. Vid en folkomröst
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

3

ning kan nämligen, såsom folkomröstningskommittén påvisar, en fråga

ses fristående från övriga samtidigt aktuella problem, under det att vid

val av folkrepresentanter en sammankoppling med andra, främst stora

partiskiljande spörsmål alltid måste äga rum. Särskilt i frågor, som

skära igenom partilinjerna, torde därför i vissa fall frågans direkta hänskjutande

till folkets utlåtande utgöra det enda sätt, på vilket ett adekvat

uttryck för folkopinionens ställning säkert kan erhållas.

I detta sammanhang vill utskottet även erinra om att man i våra

grannländer Norge och Danmark, ävensom i andra länder, funnit nödigt

att i vissa fall — och detta vid sidan av grundlagarna — anordna

folkomröstning. Ett behov av samma styrka som det, vilket framdrivit

dessa omröstningar i våra grannländer, kan givetvis även uppkomma

hos oss, och lämpligheten av att institutet för sådana fall finnes att tillgå

synes ligga i öppen dag.

Utskottet finner det ej påkallat att ingå på det konstitutionella

spörsmålet, huruvida en konsultativ folkomröstning kan åvägabringas utan

hinder av gällande författningsbestämmelser; i ovannämnda kommittébetänkande

motiveras de olika meningarna rörande detta spörsmål utförligt.

Utskottet vill emellertid i anslutning till kommitténs framställning framhålla,

att spörsmålet om den konsultativa omröstningens förhållande till

nu gällande grundlagar icke synes böra sammankopplas med frågan, om

grundlagsstiftning rörande detta institut bör ske eller icke. Även de

medlemmar av utskottet, som anse, att något hinder för en dylik omröstning

icke finnes i gällande grundlagar., hålla i regel före, att institutet, därest

detsamma skall komma till användning, lämpligen bör kunna i grundlagarna

regleras. Genom dess normerande i grundlagarna vinnas garantier

för att det icke skall giva möjligheter till missbruk. Skilda meningar

rörande möjligheterna för dess användning ha kommit till uttryck även

inom de meningsgrupper, som anse konsultativ folkomröstning förenlig

med gällande grundlagar; det kan då endast vara en fördel att vissa

enhetliga grundregler för dess användning fastställas.

Utskottet, som sålunda på anförda skäl principiellt ansluter sig till

förslaget om grundlagsstiftning rörande konsultativ folkomröstning, har

även funnit sig kunna biträda den närmare utformning, som detta förslag

i folkomröstningskommitténs betänkande och de väckta motionerna

erhållit. Däri betonas först och främst som sig bör, att omröstningen är

rent »rådgivande» — avser att vinna upplysning — och att konungens

och riksdagens beslutanderätt kvarstår orubbad. Beslut om omröstning bör

fattas av konung och riksdag gemensamt; bestämmelsen härom utgör,

enligt utskottets mening, den viktigaste garantien för institutets rätta an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

vändning. Rätten att deltaga i folkomröstningar bör tillkomma alla vid

val till riksdagens andra kammare röstberättigade. Även övriga moment

i den föreslagna grundlagstexten äro enligt utskottets mening väl motiverade.

Bestämmelsen, att konsultativ omröstning endast bör äga rum i

frågor av särskild vikt och beskaffenhet, utgör en lämplig erinran för

statsmakterna att endast vid verkligt påtagligt behov använda institutet.

I fråga om vissa spörsmål — de frågor i vilka folkomröstning

skall kunna föreslås, frågeställningen vid omröstningarna, eventuell

»objektiv ''upplysning» vid desamma m. m. — har kommittén ej föreslagit

någon reglering i grundlagarna. Kommittén har härvid utgått från

förutsättningen, att någon begränsning av statsmakternas beslutanderätt

härutinnan ej är behövlig, då den starkaste garantien mot missbruk av

institutet ligger just i fordran på konungens och riksdagens gemensamma

beslut. Denna kommitténs uppfattning anser utskottet fullt riktig.

Eu alltför detaljerad reglering av det nya institutet i grundlagarna

synes ägnad att på ett obehörigt sätt binda statsmakternas handlingsfrihet;

de närmare bestämmelserna om folkomröstning synas lämpligast

böra givas från fall till fall med aktgivande på de omständigheter, som

i det särskilda fallet kunna anses påfordra särskild uppmärksamhet.

De argument, som anförts mot förslaget om grundlagsstiftning rörande

konsultativ folkomröstning, äro av två slag. Dels har mot det

väckta förslaget riktats den i viss mån formella invändningen, att frågan

om konsultativ omröstning icke gärna kan upptas till behandling fristående

utan bör undersökas först, sedan den pågående utredningen rörande folkomröstningsinstitutet

överhuvud är slutförd och den konsultativa omröstningsformen

kan prövas under jämförelse med andra former av referendum.

Dels ha invändningar framställts mot den konsultativa folkomröstningen

överhuvud.

Vad beträffar frågan, om spörsmålet angående konsultativ folkomröstning

lämpligen kan upptagas till fristående behandling, vill utskottet

först framhålla, att den skrivelse, i vilken 1920 års riksdag begärde utredning

angående folkomröstningsinstitutet, icke torde innehålla något, som

kan anses lägga hinder i vägen härför. Riksdagen begärde visserligen

utredning angående folkomröstningsfrågan i hela dess vidd, men detta utesluter

givetvis på intet sätt, att utredningen kan ske successivt för olika

former av referendum, och att resultatet av varje del av utredningen kan

för sig framläggas till riksdagens prövning.

Enligt utskottets mening föreligga också så betydande skiljaktigheter

mellan konsultativt och decisivt referendum, att det förra institutet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37. 5

utan svårighet kan fristående behandlas. Det konsultativa referendum

avser ju endast att lämna möjligheter till utrönande av folkets uppfattning

rörande en viss fråga; statsmakternas beslutanderätt kvarstår orubbad

såsom också i det väckta grundlagsförslaget otvetydigt framhålles. Det

decisiva referendum åter innebär ju, att folket erhåller beslutanderätt,

och åstadkommer sålunda eu avsevärd omläggning av det representativa

systemet. Att den konsultativa formen av folkomröstning kan prövas

och begagnas, utan att sättas i relation till frågan om den decisiva

framgår också med full klarhet av den redogörelse för utländska förhållanden,

som lämnas i den till kommitténs betänkande fogade bilagan I.

Särskilt vill utskottet erinra om den danska omröstningen rörande de västindiska

öarnas försäljning 1916 och den norska omröstningen i förbudsfrågan

1919. Utskottet vill även framhålla, att det nu väckta förslaget

om grundlagsstiftning angående konsultativ omröstning innehåller bestämmelsen,

att dylik omröstning blott skall kunna äga rum efter gemensamt

beslut av konung och riksdag; genom detta villkor för omröstningens

anordnande, vilket, så vitt utskottet har sig bekant, ej förekommer vid

någon existerande form av decisiv omröstning, erhåller det konsultativa

referenduminstitutet en särställning, som ytterligare motiverar dess behandling

utan sammankoppling med frågan om det decisiva.

Utskottet vill i detta sammanhang även betona, att en fristående

behandling av den konsultativa folkomröstningen icke behöver

eller får prejudicera behandlingen av folkomröstningsfrågan i övrigt. Införandet

av konsultativ omröstning synes icke på något sätt böra påverka

en eventuell framtida prövning av andra referendumformer, vare sig så,

att den decisiva referendumformen skall anses följa som eu konsekvens

av den konsultativa, eller så, att den senare skall anses bringa den förra

ur räkningen. Detta förhållande, som enligt utskottets uppfattning är en

given konsekvens av de förut påpekade grundläggande skiljaktigheterna

mellan dessa omröstningsformer, har utskottet ansett angeläget att uttryckligen

fastslå.

Då utskottet nu går att pröva de skäl, som anförts mot den konsultativa

folkomröstningen i och för sig, vill utskottet framhålla, att dessa

skäl i regel väsentligen äro av den art, att de rikta sig mot folkomröstningsinstitutet

överhuvud och i högre grad mot den decisiva än mot

den konsultativa formen. Då man nu anför dessa synpunkter samtidigt

som man argumenterar för en behandling av folkomrökningsfrågan i hela

dess vidd, därmed antydande, att någon form av decisiv folkomröstning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

eventuellt skulle vara att föredraga framför den konsultativa, synes man

göra sig skyldig till en påtaglig inkonsekvens.

Mot den konsultativa folkomröstningen har bl. a. anförts, att densamma

vore ägnad att kringskära riksdagens hittills oinskränkta rätt att

representera svenska folket, att den formellt upplysande omröstningen i

själva verket skulle komma att på ett avgörande sätt påverka riksdagens

handlande och följaktligen föra i riktning mot det imperativa mandatet.

Denna uppfattning är enligt utskottets mening väsentligen byggd

på ett missförstånd i fråga om arten av den påverkan, som en konsultativ

omröstning är ägnad att utöva på riksdagen. I denna omröstnings

natur ligger uppenbarligen, att den upplysning, som önskas om folkopinionens

ställning, är av betydelse vid bedömandet av den fråga, som

framlägges till omröstning. En konsultativ omröstning är sålunda blott i

de fall berättigad, då folkets uppfattning i ett visst spörsmål utgör ett

synnerligen betydelsefullt led i det motivkomplex, ur vilket den enskilde

riksdagsmannens och riksdagens ståndpunkt rörande spörsmålets lösningväxer

fram. En dylik omröstnings syfte är alltså att klarlägga en av de

faktorer, nämligen den allmänna opinionens ställning, som statsmakterna

behöva känna när de gå att fatta sitt beslut. Härmed är också klart, att

resultatet av en omröstning är ägnad att påverka riksdagen, men icke så,

att detsamma betraktas som ett till riksdagen givet imperativt mandat,

utan så, att riksdagen genom omröstningen erhåller kännedom om ett faktum,

som anses vara av stor betydelse för frågans bedömande. Omröstningsresultatet

utgör en del av det material, som förelägges riksdagen vid

den till omröstning framlagda frågans avgörande. Men i fråga om värdesättningen

av detta material bär riksdagen full frihet och därmed följer,

att olika uppfattningar inom riksdagen kunna och säkerligen också i de

flesta fall komma att framställas rörande den betydelse omröstningens

resultat bör tillmätas. Därmed är det enligt utskottets mening klargjort,

att de så starkt framhävda farhågorna för att den konsultativa omröstningen

skulle försvaga representationens ställning och främja det imperativa

mandatets utveckling icke äga grund.

För att klargöra detta viktiga spörsmål kan ett konkret exempel

anföras. När man på olika håll gör gällande, att i förbudsfrågans behandling

en folkomröstning bör ingå, sker detta givetvis därför, att man vill

undersöka, huruvida den ifrågasatta förbudslagstiftningen bar ett tillräckligt

starkt underlag i den allmänna opinionen för att lämpligen kunna

genomföras; man vill alltså genom en dylik omröstning fullständiga det

material, som för frågans bedömande är behövligt. Att man däremot icke

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

7

anser, att resultatet av en eventuell omröstning skulle innebära ett av

folket givet imperativt mandat, framgår klarast därav, att man på olika

håll kräver olika starka majoriteter för en förbudslagstiftning för att

anse densamma genomförbar. Detta förhållande, att man redan på förhand

begynt värdesätta betydelsen av en eventuell omröstning i förbudsfrågan,

utvisar med full tydlighet, att en dylik konsultativ omröstnings

resultat fritt skulle kunna bedömas av statsmakterna, och att omröstningens

utslag alltså icke skulle anses vara imperativt. Förhållandet

skulle sannolikt bliva detsamma även i andra likartade frågor. På olika

håll kan en omröstnings resultat alltefter majoritetens styrka, antalet

deltagande o. s. v. värdesättas på olika sätt, och därmed är tydligt, att

eventuella konsultativa omröstningar icke blott formellt utan även reellt

bliva konsultativa, d. v. s. lämna statsmakterna fria händer vid frågans

avgörande.

Man har även mot den konsultativa folkomröstningen riktat den

invändningen, att svårigheterna i fråga om frågeställning m. m. i regel

torde komma att bliva så stora, att omröstningarna knappast någonsin

skulle komma att fylla sitt ändamål: att lämna otvetydig upplysning

rörande folkopinionens ställning till olika spörsmål. Utskottet tillåter

sig att framhålla den påtagliga inkonsekvens, som ligger i att samtidigt

som man kritiserar det föreslagna institutet ur den synpunkten, att de

konsultativa omröstningarna skulle bliva avgörande för riksdagens beslut

och leda till det imperativa mandatet, man även påstår, att omröstningarna

i själva verket bliva värdelösa därigenom, att folkopinionen genom

desamma icke kan utrönas. Enligt utskottets uppfattning är varken

det ena eller det andra av dessa varandra motsägande skäl mot den

konsultativa omröstningen hållbart. Utskottet förbiser visserligen icke

de svårigheter, som i vissa fall kunna möta vid formuleringen av en

sådan frågeställning, att omröstningen kommer att giva ett fullt adekvat

utrtyck för folkopinionen. Enligt sakens natur bör emellertid den konsultativa

omröstningen endast användas i sådana spörsmål, där möjlighet

förefinnes att genom en dylik utröna denna opinion. Och att en sådan

möjlighet är för handen i de flesta av de frågor, där en konsultativ omröstning

kan tänkas bliva ifrågasatt, synes ligga i öppen dag. Om t. ex.

en konsultativ omröstning i frågan för eller mot förbud skulle beslutas,

kan den givetvis, såsom reservanten i folkomröstningskommittén framhåller,

icke lämna besked om allmänna opinionens ställning till rusdrycksfrågan

i alla dess detaljer, men att den vore ägnad att upplysa om folkets ställning

just till förbudsfrågan torde vara obestridligt. Den konsultativa

omröstningens förmåga att i frågor av sådan karaktär, att de lämpligen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

kunna hänskjutas till folkets utlåtande, verkligen framkalla en såvitt möjligt

exakt bild av opinionen bland de röstande ådagalägges för övrigt med

full tydlighet av erfarenheterna från bl. a. våra grannländer Norge och

Danmark.

Slutligen har mot det föreslagna institutet anmärkts, att detsamma

skulle innebära införandet av »ett nytt agitationsämne» i vårt politiska liv,

dels redan därigenom, att förslag om konsultativ omröstning skulle

komma att föras fram i parti- eller propagandasyfte, t. o. m. »av rent

okynne», och att även, därest sådana förslag förkastades, de skulle giva

förslagsställarna möjlighet att stimulera folkets önskan att vidga sitt

inflytande, dels också därigenom, att i fall en sådan omröstning komme

till stånd, den måste framkalla en särskild agitation just i den fråga,

som sålunda framlagts till omröstning. Yad angår sistnämnda anmärkning

vill utskottet till en början påpeka, att den åter är ett av de argument,

som i själva verket innebär ett ställningstagande mot varje form

av folkomröstning, decisiv såväl som konsultativ; det är nämligen uppenbart,

att vid decisiv omröstning i ännu högre grad än vid konsultativ

måste förutsättas en dylik agitation för och emot det förslag som omröstningen

gäller, då ju vid decisiv omröstning folkets uttalande skulle

bliva definitivt avgörande för frågan. De som icke avvisa den decisiva

omröstningen, kunna alltså alldeles icke avvisa den konsultativa på grund

av den agitation, som därmed anses vara förbunden. Därjämte bör erinras,

att en fråga, som kan tänkas bliva föremål för konsultativ folkomröstning,

uppenbarligen måste vara av den synnerliga vikt, att därest

densamma icke skulle underställas dylik omröstning, den i stället måste

spela en huvudroll vid valen till riksdagen och den därmed förbundna

agitationen. En konsultativ folkomröstning skulle alltså alldeles icke

framkalla en agitation, som utan sådan omröstning skulle utebliva, utan

endast förlägga densamma till ett särskilt - tillfälle för folkets ställningstagande

i den speciella fråga, som omröstningen avsåge, vilket på sätt utskottet

förut framhållit ur åtskilliga synpunkter kunde innebära en verklig

fördel.

Lika litet kan utskottet tillmäta någon vikt åt farhågan, att själva

väckandet av förslag om konsultativ omröstning skulle medföra agitationsämnen.

Motioner i parti- och propagandasyfte eller »av rent okynne»

kunna naturligen förekomma, vare sig de förbindas med förslag om konsultativ

folkomröstning eller endast utmynna i yrkanden rörande själva

den sak motionen angår, och riksdagen har ingalunda en svagare ställning

vid avvisandet av sådana motioner i det förra fallet än i det senare.

Tvärtom måste varje försök att missbruka den konsultativa folkomröst
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

f)

ningen för frågor, som icke äro av den särskilda vikt och beskaffenhet,

att en dylik utomordentlig åtgärd kan med vägande skäl ifrågasättas,

framkalla en särskilt stark reaktion mot ett dylikt förfarande icke blott

inom riksdagen själv utan också bland folket. Utskottet finner sålunda,

att även anmärkningen om den konsultativa omröstningens förmenta vådor

såsom ett nytt agitationsämne i vårt politiska liv saknar fog.

Då utskottet sålunda anser det föreslagna institutet principiellt

innebära en behövlig konstitutionell möjlighet till närmare samverkan

mellan folket och de beslutande statsmakterna, då utskottet vidare funnit

de av motionärerna framburna, genom den verkställda utredningen framkomna

förslagen till grundlagsändringar vara väl avvägda, och då utskottet

vid sin prövning av de framställda anmärkningarna mot förslaget

kommit till det resultatet, att dessa icke äro vare sig sakligt eller formellt

vägande, finner sig utskottet böra biträda de väckta motionerna om

grundlagsstiftning rörande konsultativ folkomröstning.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen med bifall till förevarande motioner

måtte såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling

antaga följande

Förslag

till

ändrad lydelse av § 49 regeringsformen samt §§ 1 och 38 riksdagsordningen.

(■Nuvarande lydelse:) (.Föreslagen lydelsei)

Regeringsformen.

§ 49.

Riksdagen representerar svenska folket.

De rättigheter och åligganden,

som gällande lag tillägger rikets ständer,

tillkomma hädanefter riksdagen.

Den fördelas i två kamrar, vilkas ledamöter

väljas på sätt riksdagsordningen

och särskild av Konungen och riksdagen

gemensamt stiftad lag stadga. Kamrarna

äga i alla frågor lika behörighet

Bihang till riksdagens protokoll IS

§ 49.

l:o. Riksdagen representerar svenska

folket. De rättigheter och åligganden,

som gällande lag tillägger rikets ständer,

tillkomma hädanefter riksdagen.

Den fördelas i två kamrar, vilkas ledamöter

väljas på sätt riksdagsordningen

och särskild av Konungen och riksdagen

gemensamt stiftad lag stadga. Kamrarna

äga i alla frågor lika behörighet

''. 5 samt. 23 höft. (Nr 37—38.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

(Nuvarande lydelse:)

och myndighet; skolande riksdagen i

kraft av denna grundlag sammankomma

till lagtima möte varje år den 10 januari,

eller, om helgdag då inträffar,

dagen därefter: Konungen dock obetaget

att, emellan lagtima riksdagar,

urtima riksdag sammankalla.

Hos urtima riksdag må endast förekomma

ärende, som föranlett riksdagens

sammankallande eller av Konungen eljest

för densamma framlägges, så ock

vad med dylikt ärende står i oskilj aktikt

sammanhang.

(Föreslagen lydelse:)

och myndighet; skolande riksdagen i

kraft av denna grundlag sammankomma

till lagtima möte varje år den 10 januari,

eller, om helgdag då inträffar,

dagen därefter; Konungen dock obetaget

att, emellan lagtima riksdagar, urtima

riksdag sammankalla.

Hos urtima riksdag må endast förekomma

ärende, som föranlett riksdagens

sammankallande eller av Konungen eljest

för densamma framlägges, så ock

vad med dylikt ärende står i oskiljaktigt

sammanhang.

2:o. Skulle med hänsyn till något

ärendes särskilda vikt och beskaffenhet

prövas nödigt, att före dess avgörande

folkets mening inhämtas, må Konungen

och riksdagen genom samfällt stiftad lag

förordna, att allmän folkomröstning skall

anställas. I lagen bestämmes, vilken eller

vilka frågor skola genom omröstningen

besvaras, så ock tid och sätt för densamma.

Nätt att deltaga i omröstningen

tillkommer en var, som är röstberättigad

vid val till riksdagens andra kammare.

Efter omröstningen behandlas ärendet i

grundlagsenlig ordning.

Riksdagsordningen.

§ 1.

Svenska folket representeras av riksdagen,

fördelad i två kamrar, den första

och den andra, vilka i alla frågor hava

lika behörighet och myndighet.

Riksdagsmännen kunna i utövningen

av sin befattning icke bindas av andra

föreskrifter än rikets grundlagar.

§ 1.

1. Svenska folket representeras av

riksdagen, fördelad i två kamrar, den

första och den andra, vilka i alla frågor

hava lika behörighet och myndighet.

Riksdagsmännen kunna i utövningen

av sin befattning icke bindas av andra

föreskrifter än rikets grundlagar.

2. Skulle med hänsyn till något ärendes

särskilda vikt och beskaffenhet prövas

nödigt, att före dess avgörande folkets

mening inhämtas, må Konungen och

riksdagen genom samfällt stiftad lag förordna,

att allmän folkomröstning skall

anställas, efter vad i regeringsformens

49 § 2 mom. är stadgat.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

11

(Nuvarande lydelse:)

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer

att granska rikets grundlagar, vallagen,

stadgan om val av talmän och

vice talmän i riksdagens kamrar ävensom

stadgan om val till riksdagens utskott

samt att hos riksdagen föreslå de

ändringar däruti, dem utskottet anser

högst nödiga eller nyttiga och möjliga

att verkställa, så ock att meddela utlåtande

över de från kamrarna till utskottet

hänvisade grundlags- och vallagsfrågor

samt frågor rörande omförmälda

stadgar.

2. Utskottet skall vidare meddela

utlåtanden och avgiva förslag i anledning

av dit hänvisade frågor, som angå

antingen stiftande, ändring, förklaring

eller upphävande av kommunallagarna

samt av lagar och författningar om

statsrådets ansvarighet, om statsdepartementen,

om kommandomål, om förvärvande

och förlust av medborgarrätt,

om rikets vapen och flagga och om allmänt

kyrkomöte, eller ock överenskommelser

med främmande makter i ämnen,

som ej tillhöra annat utskotts behandling.

3. Utskottet åligger ock att äska

de i statsrådet förda protokoll; dock

galle vad i 105 § regeringsformen finnes

om vissa protokoll särskilt föreskrivet.

Om utskottets rätt och plikt att, efter

franskning av protokollen, hos riksagen

anmäla de anmärkningar, vartill

denna granskning funnits föranleda,

eller eljest vidtaga den med anledning

av gjord anmärkning erforderliga åtgärd,

så ock att, när av riksdagsman

eller av annat utskott än konstitutionsutskottet

fråga blivit väckt, att stats:

rådet eller någon dess ledamot eller

föredragande sitt ämbete på obehörigt

sätt utövat, däröver, före frågans av
-

(Föreslagen lydelse:)

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer

att granska rikets grundlagar, vallagen,

stadgan om val av talmän och

vice talmän i riksdagens kamrar ävensom

stadgan om val till riksdagens utskott

samt att hos riksdagen föreslå de

ändringar däruti, dem utskottet anser

högst nödiga eller nyttiga och möjliga

att verkställa, så ock att meddela utlåtande

över de från kamrarna till utskottet

hänvisade grundlags- och vallagsfrågor

samt frågor rörande omförmälda

stadgar.

2. Utskottet skall vidare meddela

utlåtanden och avgiva förslag i anledning

av dit hänvisade frågor, som antingen

angå stiftande, ändring, förklaring

eller upphävande av kommunallagarna

samt av lagar och författningar

om statsrådets ansvarighet, om statsdepartementen,

om kommandomål, om

förvärvande och förlust av medborgarrätt,

om rikets vapen och flagga, om

allmänt kyrkomöte och om allmän folkomröstning

i ämnen, som ej tillhöra annat

utskotts behandling, eller ock röra

överenskommelser med främmande makter

i sådana ämnen.

3. Utskottet åligger ock att äska

de i statsrådet förda protokoll; dock

galle vad i 105 § regeringsformen finnes

om vissa protokoll särskilt föreskrivet.

Om utskottets rätt och plikt att, efter

ranskning av protokollen, hos riksagen

anmäla de anmärkningar, vartill

denna granskning funnits föranleda,

eller eljest vidtaga den med anledning

av gjord anmärkning erforderliga åtgärd,

så ock att, när av riksdagsman

eller av annat utskott än konstitutionsutskottet

fråga blivit väckt, att statsrådet

eller någon dess ledamot eller

föredragande sitt ämbete på obehörigt

sätt utövat, däröver, före frågans av
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

(Nuvarande lydelse:)

görande av riksdagen, avgiva yttrande,

därom är i regeringsformen stadgat.

4. Utskottet tillkommer jämväl att,

då olika meningar mellan kamrarna

uppstå, till vilket utskott uppkomna

frågor och ämnen böra hänvisas, därom

besluta, så ock att skilja mellan kammare

och dess talman, då den senare

vägrar proposition.

Stockholm den 19 april 1921.

(Föreslagen lydelse:)

görande av riksdagen, avgiva yttrande,

därom är i regeringsformen stadgat.

4. Utskottet tillkommer jämväl att,

då olika meningar mellan kamrarna

uppstå, till vilket utskott uppkomna

frågor och ämnen böra hänvisas, därom

besluta, så ock att skilja mellan kammare

och dess talman, då den senare

vägrar proposition.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON.

Reservationer:

1) av herr von Geijer, som, med instämmande av herrar Nilsson i

Antnäs, Starbäclc och Pehrsson i Göteborg samt i huvudsak av herrar

Revierskiöld och Andersson i Kolstad, anfört:

Riksdagens år 1920 beslutade skrivelse, vari hos Kungl. Maj:t begärdes

utredning och eventuellt förslag angående referendum, utmynnar

i följande slutyrkande:

»På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t låta verkställa en allsidig utredning, huru folkomröstningsinstitutet

verkat i främmande länder, och huruvida, i vilken

utsträckning samt under vilka former och betingelser ifrågavarande institut

må för viktigare frågor införas i vår författning, ävensom därefter

för riksdagen framlägga förslag till de ändringar i grundlagarna, vartill

utredningen kan giva anledning.»

Riksdagen har sålunda, enligt min mening ofrånkomligt, begärt att

få institutet i hela dess vidd undersökt och prövat, innan riksdagen

ställes inför skyldigheten att fatta ståndpunkt till frågan.

Vid sådant förhållande synes åtgärden att rycka loss en sida av

densamma och påkallla dess omedelbara lösning, medan övriga sidor av

spörsmålet skjutas till fortsatt utredning, icke vara försvarbart och alls

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

13

icke överensstämmande med riksdagens uttalade önskan, detta så mycket

mera som frågan bragts på riksdagens bord endast på grund av enskilda

motionärers yrkanden. För mången, som biträdde skrivelseförslaget, torde

denna förutsättning, den allsidiga utredningen, hava varit avgörande,

under alla förhållanden ligger häri ett villkor, som bör respekteras.

Vidkommande en fråga, som för vårt kommande statsliv är av så

utomordentligt stor betydelse, kräves, om någonsin, eu översikt av problemet

i hela dess vidd. Ett förfarande i annan ordning är enligt min

mening icke förenligt med betänksam klokhet och skyldig hänsyn till

andra.

De skäl, som motionärerna, och nu jämväl utskottet, åberopat, till

stöd för sitt förslag att, det oaktat, redan nu brådstörtat antaga konsultativt

referendum synes mig icke i någon mån verka övertygande.

Det förefaller som om utgångspunkten varit det antagandet, att

tanken på konsultativt referendum, meningen om dess lämplighet och

möjligheten av dess genomförande vunnit sådan utbredning och stadga,

att här mest gällde att giva vederbörlig lagavfattning åt institutet, ej

att giva frågan den ställningen: böra vi eller böra vi icke införa det nya

institutet i vårt land.

Jag förnekar riktigheten av denna utgångspunkt. Låt vara att

nykterhetskommittén för sin del föreslagit en sådan åtgärd — i sak det

enda belägg för meningen, som kan åberopas — men innebörden, omfattningen,

rättsverkningen av institutet har däremot ej blivit klarlagd,

och större delen av befolkningen torde äga endast ringa eller ingen kännedom

av detsamma; först genom riksdagens skrivelse av fjolåret fördes

frågan fram till aktualitet.

Emellertid, riksdagen är sålunda redan nu, på ett förberedande

stadium ställd inför nödvändigheten att inlåta sig på den principiella

sidan: de olika formerna av folkomröstningsinstitut äro dock alla i detta

avseende endast olika sidor av samma sak. Det gäller då att fatta innebörden

och räckvidden av det första steg, som statsmakterna nu anmodas att

taga, även med den eventuella följden att — i brist på fullständig utbredning

— vad i andra avseenden kunnat åberopas till försvar ej kommer

under bedömande och ett ställningstagande nu kan verka prejudicerande

för de övriga formerna.

Institutet kallas konsultativ — upplysande, rådgivande — folkomröstning.

Taget efter ordalydelsen skulle detta ju innebära, att representationen

ej skulle vidkännas någon inskränkning i sin rätt utan fortfarande

vara lika obunden i sina beslut och endast hava fått ett tillskott

i materialet för bildande av en åsikt. Jag förmenar att här är satsen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

om ordets makt över tanken tillämplig. Faktiskt kommer effekten

aldrig att bliva den antydda, huru mycket man än må försäkra, att så

var meningen och man än må försöka att genom lagens formella avfattning

bevara detta syfte. Varje form av lagstadgat referendum måste

bliva en viljeyttring, som kommer att kräva åtlydnad, och riksdagen kommer

att betrakta resultatet som en befallning och att rätta sig därefter.

Utbygges så institutet med ökad initiativrätt, visar sig ett framtidsperspektiv,

där representantbegreppet kommer att innefatta något så helt

annat än det nuvarande, att den bundna formen för representationen i

vissa fall bleve den förhärskande. Sedan genom detta första steg lämpligheten

och nödvändigheten erkänts att folket i vissa frågor bör få avgiva

ett förhandsuttalande, torde utvecklingen visa svårigheten för att ej

säga omöjligheten att förbehålla initiativrätten endast åt konung och

riksdag. Den uppfattning av representantskapet, som vunnit uttryck i

RF § 49 och RO § 1, har allt från de tider, då representation funnits

som en faktor i vårt statsliv, varit allenast en, den att representationen

i sina beslut vore obunden. Det nya, varom här är fråga, innebär en

förändring av denna urgamla svenska rättsuppfattning; ett godkännande

av utskottets förslag innebär i princip ett medvetet avsteg från densamma.

Erfarenheten styrker ock de slutsatser som kunna dragas ur begreppet

självt. En undersökning av de orsaker, som föranlett den konsultativa

folkomröstningens uppkomst och utveckling samt av dess verkningar

i de länder där det tillämpats, bekräfta vad på teoretisk väg

kunde antagas. Institutet har uppkommit och vunnit stadga i Förenta

Staterna. Även om exempel kunna visas att det använts jämväl i andra

länder, måste Förenta Staterna betraktas som moderlandet och det, från

vilket säkraste slutledningarna kunna dragas.

En sådan undersökning har verkställts genom folkomröstningskommitténs

försorg. Undersökningen har omfattat samtliga länder där detta

slags referendum förekommit. Jag tillåter mig här göra några citat.

Dessa kunna betecknas som undersökningens samlade resultat, sålunda

en sammanfattning av de slutledningar, som kunna dragas av hittills

vunnen erfarenhet.

Angående institutets uppkomst heter det sålunda (sid. 12):

»Tidigast synes denna praxis (att frivilligt hänskjuta ett lagförslag

till folkomröstning) kommit till användning 1849 i staten New York, där

folkrepresentationen detta år antog en lag om obligatorisk statsbekostad

skolundervisning med tillägg att lagen först skulle träda i kraft, sedan

den gillats av majoriteten av de röstberättigade. Anledningen till detta

och liknande förfaringssätt uppgives i allmänhet ha varit en utpräglad be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37. 15

Olägenhet hos de amerikanska statskongresserna att skjuta ifrån sig ansvaret

för avgörande i tvivelaktiga och ömtåliga frågor\ Betecknande är, att det

särskilt ofta tillämpats i fråga om de generella förbudslagar, vilka från och

med 1850-talet antogos i den ena staten efter den andra, men även i en

hel del andra spörsmål har man begagnat sig av detta tillvägagångssätt.»

Till synes skulle detta yttrande ej hava avseende på den konsultativa

omröstningen; emellertid är dess sammanhang med den konsultativa

formen obestridlig. Tillvägagångssättets lagenlighet blev nämligen

starkt ifrågasatt, och de amerikanska statsdomstolarna, till vilka frågor i

flera fall dragits, hava i regel förklarat förfarandet bestämt strida mot

konstitutionen. För undvikande av dylika domstolsförklaringar tillgrepo

xepresentationerna snart en hel del utvägar; en sådan utväg var det

konsultativa referendum.

Vidare heter det i detta avseende (sid. 88): »Man kan också se,

exempelvis i Amerika, att representationerna själva, då de bestämt sig

för en folkkonsultation, ofta gjort detta i klart syfte att slippa ifrån ansvaret

av eget avgörande, som de faktiskt överlämnat åt folkets

Beträffande det inflytande, folkkonsultationen haft på representationerna

anföres (sid. 88):

»För statslivet betyder det konsultativa referendum sålunda en ombildande

kraft, ett uppmjukande så att säga av det representativa systemet,1

ett medel till närmande mellan folket och representationen, som i verkligheten

kan föra fram detta till deltagare i de förefallande frågornas

avgörande.»

Vidare (å sid. 89): »Så mycket synes man dock kunna fastslå som

regel, att en omröstning, som negerande besvarat en fråga, alltid ansetts

lämna mindre frihet för representationen än en, som lämnat ett jakande

svar. ^ De konsultativa omröstningarna ha sålunda i allmänhet betraktats såsom

åtminstone i den ena riktningen avgörande,1 och i denna mening ha

de faktiskt icke fått mer än en semikonsultativ karaktär.»

Ett sista referat (sid. 89):

»Egenskapen hos det konsultativa referendum — som det för övrigt

delar med referendum i allmänhet — att isolera en frågas behandling,

har givit upphov till en alldeles speciell användning av sagda institut,

° som i detta samband till slut förtjänar uppmärksammas. Genom

att, såsom i Australien, anordna omröstningarna i sammanhang med de

politiska valen har man åtminstone i vissa fall uppnått den fördelen,

att eu viss annars livligt omstridd fråga kunnat nästan helt undandragas

1 Kursiv av reservanten.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

valstriden. En avspänning i denna stridsfråga har inträtt genom att

folket därom fått uttala sin särskilda mening, vilken i dessa fall fattats

som imperativt mandat för de valda kandidaterna, och dessas personliga åsikt

i frågan har man under sådana omständigheter ej ansett sig behöva taga

hänsyn till.» 1

Det anförda, synes det mig, giver bestämt stöd för påståendet, att

den konsultativa omröstningsformens ofrånkomliga konsekvens är att i

större eller mindre mån åstadkomma en bunden representation. Liksom

dess ursprung varit obenägenhet bos representationerna att fatta beslut

i brännbara frågor, så kommer dess användning allt mer att öka representantens

känsla av bundenhet i de fall, där folket fått säga sin mening,

ävensom öka folkets anspråk att få uttala denna mening.

Det förefaller mig till och med icke oantagligt, att utvecklingen

skulle visa, att föreliggande form, det konsultativa referendum, mer än

den decisiva kommer att inverka på riksdagens ställning som representant

för folket; ett förkastande efteråt av ett redan fattat beslut kan innebära

mindre faktisk inskränkning i den enskilde representantens känsla av

obundebhet än ett direktiv; den decisiva omröstningen kan betraktas som

skiljedömande, den konsultativa som befallande.

Oavsett dessa politiska följder av institutets införande, vilka jag

för min del anse fullt tillräckliga för ett avslagsyrkande, visar sig vid en

granskning av frågans tekniska sida, att den konsultativa formen är förenad

med så betänkliga svårigheter och fel, att även därav — för att ej

säga även ensamt därav — ett dylikt yrkande kan anses grundat.

Vid varje form av folkomröstning föreligger svårighet att formulera

lämplig frågeställning och att anordna nödvändigt upplysningsarbete.

Dessa svårigheter föreligga i särskilt hög grad vid den konsultativa formen.

Kommittén och nu jämväl motionärer och utskott hava också nödgats

skjuta denna svårighet åt sidan och hänvisa lösandet av densamma

till särskild lag, stiftad fall efter fall, lex in casu således. Ofrånkomligt

torde vara att detta i och för sig är en svaghet hos institutet. Låt vara,

att detta härigenom får en kanske å vissa håll eftersträvad smidighet, men

för mig ter det sig som en konturlöshet, och säkert är att härigenom ett

nytt fält för stridigheter öppnar sig. Jag vet visserligen, att på senare

tider framkommit meningar, som ansett, att uppfattningen om nödvändigheten

av strängt kodifierad grundlag såsom reglerande vårt statsliv bör

ändras dithän att större möjlighet till lättare och snabbare anpassning efter

nya tillkomna förhållanden beredes — nu föreliggande förslag är ett steg i

1 Kursiv av reservanten.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr ST.

17

den riktningen — inen jag för min del finner alls icke, att lämpligheten

och nödvändigheten av denna förändring vore ådagalagd.

Att svårigheterna för frågeställningens formulering skola visa sig

vara särskilt stora vid den konsultativa omröstningsformen är påtagligt.

Det gäller här ett förhandsuttalande, ett ställningstagande i eu rent principiell

strid och utan stöd av ett genomarbetat, motiverat förslag. Men

principerna äro nästan alltid modifierade och beroende av villkor och

andra förutsättningar. Endast de som omfatta vttermeningarna äro i

stånd att avgiva en verklig viljeyttring; alla, som omfatta mellanmeningarna

— och de torde representera det större antalet —, få icke tillfälle

att giva sin mening tillkänna. Att åstadkomma eu frågeställning, som

verkligen uttömmer frågan torde därför i de flesta fall vara fullständigt

omöjligt.

Sammanhängande härmed är svårigheten för objektiv upplysning.

Utan att i detta sammanhang fördjupa mig i denna sida av saken, vågar

jag det bestämda påståendet, att varje hittills använd eller tänkt form

för åstadkommande av sådan pa officiell väg, i de flesta fall åtminstone,

då det gäller en brännbar fråga faktiskt kommer att underkännas såsom

»objektiv», och att agitationen blir den enda form, på vilken någon kommer

att lita.

Jag finner detta perspektiv föga tilltalande; tillräckligt upprört är

för visso vårt politiska liv redan förut. Kostnad, besvär, oro och split

blir resultatet, och i sak ingen nytta. Att medvetet stimulera denna

mindre tilltalande benägenhet hos det politiska livet synes mig ej vara

att förorda. Det må vara mig tillåtet att upprepa vad jag förut i annat

sammanhang anfört, att själva namnet, som ju skulle karaktärisera begreppet,

är vilseledande och i sig själv innehåller en motsägelse: man

vänder sig till en person för att hämta råd och upplysning angående en

sak, men är tvungen att med uppbjudande av alla sina krafter söka

bibringa denna person någon insikt i och mening om saken.

Jag saknar anledning att i detta sammanhang ingå på prövningav

spörsmålet, om nykterhetsfrågan bör lösas genom folkomröstning eller

icke. Visserligen är det denna fråga, som ensam varit bestämmande för

framläggande av förslaget, men ett ingående på ett materiellt bedömande

om lämpligheten av det föreslagna lösningssättet torde här ej vara berättigat

i vidsträcktare mån än som anmärkningar kunna framställas mot

den omröstningsform, som föreslagits, hämtade ur dennas egen natur. Sådana

föreligga enligt min mening.

Det är redan framhållet, att frågeställningen och den »objektiva»

upplysningen vid ett principiellt förhandsuttalande i allmänhet bjuder

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 5 samt. 23 käft. (AV 37—38.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

störa, i viss mån oöverstigliga svårigheter. Detta gäller för visso även

uykterhetsfrågan. Mellan totalt förbud och absolut fri tillverknings- och

försäljningsrätt ligger eu skala så lång och så skiftande, att det torde

vara alldeles uteslutet att kunna förena de disparata meningarna till två,

varandra helt uteslutande frågesatser. Mer än två få ej förefinnas, i

annat fall kan resultatet bliva eu ren orimlighet, såsom i ett fall, i Australien,

då majoritet nåddes för tre olika förslag, varigenom majoritet vanns

för meningar, som voro motsägande och helt uteslöto varandra. Jag har

ovan antytt att i verkligt segslitna frågor — och dit bör ju nykterhetsfrågan

räknas — det blir endast de, som omfatta ytterlighetsmeningarna,

som kunna giva ett bestämt besked. Men alla de andra, de som förstå

och erkänna, att frågan är ytterst komplicerad och för sin lämpliga lösning

kräver vissa modifikationer i eu eller annan riktning, alla dessa

komma att, sopas bort, och då de tvingas att rangera in sig någonstans,

vågar jag påståendet, att svaret ej blir den verkliga folkmeningen utan

endast ett rätt så svårbestämbart uttryck för denna.

Samma svårighet bjuder härvid — kanske i vidsträcktare mån än

vid de flesta andra frågor — den »objektiva upplysningen» eller — varför

leka med ord — den våldsamma propaganda, som kommer att kastas

över landet. Målsmännen för de talrika, skiftande meningarna komma,

en var, att tala och verka för sin sak. Svårt är att förstå, hur valmännen

skulle kunna finna reda i den förbistring, som måste uppstå,

när de olika talarna efterträda varandra i talarstolarna och var och eu

förordar sitt patentrecept. Att en samvetsgrann riksdagsman ur detta

kaos kan utläsa den verkliga folkmeningen förefaller mig svårt att

förstå.

Men även om antages, att dessa svårigheter- kunna undanrödjas —

häri, i detta antagande, ligger för visso intet medgivande från min

sida därav — men antaget, att ansträngningarna skulle kunna krönas

med framgång, efter vilken norm skall resultatet bedömas? Jag utgår

ifrån, för att taga ett exempel, att 56 % av valmännen deltagit i omröstningen.

Av dessa rösta tre femtedelar för endera saken; dessa utgöra

allenast 33,6 % av hela antalet röstberättigade, skall denna tredjedel

i detta fall anses som ett fullödigt uttryck för folkviljan och bestämma

frågans utgång. Än bjärtare blir förhållandet, om deltagaresiffran och

majoritetssiffran sättas lägre. De frånvarande, de som tegat, vart skola

de räknas? Varje försök att på laglig väg bestämma om värdesättningen

av deras röster, om de skola anses böra räknas åt endera hållet, blir

alltid konstruktion och endast ägnat att leda till tvister och strider.

Detsamma blir förhållandet, om försök göres att vid omröstningen låta

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

19

män och kvinnor rösta var för sig. Redan en sådan uppdelning skulle

betraktas som ett förringande av värdet hos den ena kategoriens röster.

Jag förmenar sålunda, att utsikterna för att på denna väg få ett

verkligt uttryck för folkviljan äro synnerligen små, om ens några, och

att hela vinsten bleve, att vankelmodiga riksdagsmän finge något formellt

att krypa bakom. Ren hittills iakttagna ordningen, att riksdagsmannen

tvingas själv bilda sig en mening och stå för den, synes mig

bättre ^ än den föreslagna nya, som innebär ett bestämt avsteg därifrån.

Till sist ytterligare en anmärkning. Förslaget avser jämväl, att

hela området för Konungens ekonomiska lagstiftning, sålunda, för att

taga ett exempel, alla ordningsföreskrifter, polisförordningar o. s. v.,

skulle kunna bliva föremål för konsultativ folkomröstning. Då jag, såsom

ovan utförts, med bestämdhet anser, att institutets eget väsen är att

medföra, att dylika omröstningar så småningom bliva avgörande i frågan,

som hänskjutits till omröstningen, synes det mig tydligt, att förslaget i

sig bär fröet till en väsentlig förändring av den maktfördelning mellan

konung och folk, det senare representerat av riksdagen, varpå vårt statsskick

vilar och under alla förhållanden för till makttvister av allvarlig art.

Det är medvetet som förslaget medtager detta lagstiftningsområde i omröstningssfären.

Detta sagt jämväl för att framhålla, att föga anledning föreligger

föi antagandet, att därest i vårt statsskick skulle införas även decisiv!

referendum, härifrån skulle kunna fråndragas den ekonomiska lagstiftningen,

om denna ansetts böra inryckas i den konsultativa formen.

Jag anser, att häri ligger ett ytterligare, mycket kraftigt skäl till

avslag å det hela.

På grund av det anförda yrkar jag därför avslag å utskottets

hemställan och de i ämnet väckta motionerna.

2) av herr K. J. Ekman, som anfört:

Ehuru jag till fullo delar de av herr von Geijer m. fl. anförda

betänkligheterna emot de grundlagsändringar, som i de föreliggande

motionerna föreslås^ har jag likväl ansett frågan om en folkomröstning

i nykterhetsfrågan, ordnad på sådant sätt att därav ett verkligt

positivt resultat kan framgå, vara av den vikt, att förslag i sådan riktning

nu bort framläggas, varför jag inom utskottet yrkat, att utskottet

med anledning av de väckta motionerna och med begagnande av sin rätt

till initiativ i grundlagsfrågor bort föreslå riksdagen,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 37.

att i § 49 regeringsformen och § 1 riksdagsordningen

måtte intagas fullständiga och tydliga stadganden

om en omedelbar, avgörande folkomröstning

med enkel röstövervikt i frågan om införande av ett

allmänt rusdrycksförbud.

3) av herr Ljunggren mot viss del av motiveringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.