Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. May.t angående begränsning av rätten att publicera, referat och domstolsförhandlingar angående vissa grövre brott.

1921-05-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1921:43, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. May.t angående begränsning av rätten att publicera, referat och domstolsförhandlingar angående vissa grövre brott.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1921 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om

skrivelse till Kungl. May.t angående begränsning av rätten

att publicera, referat och domstolsförhandlingar angående

vissa grövre brott.

Närvarande: Herrar Clason, Thulin,* Reuterskiöld, Isberg, Norling,* Modig,*

Andersson i Kolstad,* Sandegård,* Almkvist,* Stendahl,* Magnusson

i Tumhult,* Jansson i Edsbäcken, Hallén, av Ekenstam,* P. S.

Hedlund i Östersund,* Sävström, Hansson i Gärda, Venneratröm,*

Persson i Fritorp och Carlström i Helgagård.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 262, har herr Hallén

hemställt,

»att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

om huruledes genom närmare bestämmelser i tryckfrihetsförordningen

rätten att publicera referat och domstolsförhandlingar angående brott av

grövre kriminell eller sexuell natur måtte så begränsas, att framställningarna

därav icke kunna antagas erhålla skadliga eller sedligt förvillande verkningar.

»

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»Genom den år 1918 antagna undervisningsreformen för rikets folkskolor

har för ungdomens fostran och utbildning de bästa pedagogiska

och psykologiska rön och erfarenheter tagits i anspråk. Att en stigande

folkbildning därur skall framgå, lider intet tvivel.

Men det vore inkonsekvent, om icke statsmakterna samtidigt såge

till att de många andra faktorer i samhället, som i ordets trängre bebemärkelse

äro opinionsbildande och därmed avgörande för individens

tanke- och viljeriktning, bragtes i harmoni med skolans bildande och

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 5 saml. 28 käft. (Nr 43.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 43.

fostrande gärning. Många av dessa faktorer äro emellertid av den art,

att de undandraga sig ett ingripande eller en påverkan från statens sida.

Så är exempelvis fallet med den s. k. tidsandan, vars tidvis materialistiska

kynne och egoistiska drag ingalunda låta korrigera sig genom statliga

ingripanden av det ena eller andra slaget, hur mycket de än kunna

paralysera de folkuppfostrande krafterna i skola och hem. Mången håller

ju före, att all strävan att på mekanisk väg, genom lagstiftning av prohibitiv

eller preventiv natur, befrämja eu god folkuppfostran eller hämma

dåliga inflytelser endast är palliativ, vilkas otillräcklighet hänvisar

till den personliga karaktärsdaningen som det enda tillförlitliga medlet

i all folkuppfostran. Häri ligger nog en stor sanning, men en relativ

sådan. Att även lagar och restriktiva bestämmelser kunna verka fostrande

på individerna och ge form och riktning åt deras livsuppfattning,

lärer väl dock en allmän erfarenhet kunna vitsorda.

Eu sådan faktor, som äger stora förutsättningar att bli rent av

normerande för vår uppfattning i allmänhet är tidningspressen. Ja, det

kan verkligen sättas i fråga, om ej dess förmåga att ge direktiv åt hela

vår utveckling kan i betydelse fullt jämställas med de hävdvunna, fostrande

makter, som vi äga i skola och hem.

Pressen som en spegelbild av de motsatta samhällsintressen, som

brottas med varandra, förlorar lätt den objektivitet i folkupplysningsarbetet,

som är den nödvändigaste av alla förutsättningar. I konkurrensen

om läsekretsen tvingas den ofta att vara mindre nogräknad i fråga

om det stoff till läsarens upplysning som skall framläggas. Offrandet

åt det sensationella är ju ofta en reklam, som synes nästan ofrånkomligför

att göra sig hörd.

Särskilt i ett avseende har emellertid staten all anledning att söka

hålla tillbaka de inflytelser i sämre riktning, vartill vissa företeelser

inom pressen medverka och vilka verka i motsatt riktning mot samhällets

fostrande organ. Jag syftar här på det ofta okritiskt behandlade

nyhetsstoffet angående kriminella företeelser av olika art. Att ingående

och detaljerade skildringar av vissa slags förbrytelser ha en påtaglig

suggererande verkan är ju allmänt bekant. Jag erinrar om, huru från

den socialdemokratiska ungdomen för några år sedan öppnades ett framgångsrikt

fälttåg mot den s. k. Nick Carterlitteraturen på grund av

dess demoraliserande inverkan på ungdomen. Men liksom ofta Verkligheten

är underbarare än dikten’, så är också fantasiens och känslans

påverkan av verklighetsskildringarna från brottslighetens värld oändligt

mycket större än vad de litterära förmågorna mäkta åstadkomma.

Det kan ej förnekas, att med journalistikens »amerikanisering» har

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitution» utskottet k utlåtande Nr 4d.

3

följt eu bristande ansvarskänsla för vad som är nyttigt och lämpligt att

lägga under ögonen på unga och obefästa människor. Tidningspressen

kan ej hänvisa till, att den blott vill vara eu vaken nyhetsmeddelare, ty

för en folkuppfostrare bör ju alltid gälla den regeln, att man ej i onödan

»i upplysningssyfte» drar in all sköns smuts och elände i ungdomens

kunskapskrets. De ingående skildringar av grova kriminella förbrytelser,

brottens iscensättande och de ruskiga, stundom vidriga detaljer, som då

ofta blottas, fylla i regeln ingen som helst uppgift genom att utsättas

för publicitetens ljus. De impulser till sedlig reaktion inför brottet, som

de på vissa håll uppväcka, uppvägas helt visst av de suggestiva intryck

på unga och obefästade sinnen, som ofta kunnat påvisas.

I än högre grad än i fråga om de grova våldsdåden verka dessa

suggestiva skildringar på ungdomen, när de hämta sitt stoff från de

sexuellt betonade brottens område. Under de senare åren har en icke

ringa del av dagspressen överflödat av ruskiga detaljer och interiörer från

varjehanda lustmord, våldtäktsbrott,, fosterfördrivningsmål och sexuellt

perversa förbrytelser. Allt detta publiceras till absolut ingen nytta för

någon, men till uppenbar skada för många. Att för barn och ungdom

slå upp dörrarna på vid gavel till lastens nästen för att ge dem en inblick,

låt vara en skrämmande sådan, i det mänskliga eländet vittnar om

tanklöshet och oförstånd. Att låta beskäftiga, i konkurrensen an drista a

röster med trycksvärtans hjälp nå snart sagt hur vida som helst med

sina bilder från mänsklig snusk och last är ett uppenbart vågspel ur folkuppfostringssynpunkt,

då man besinnar, att biografernas uppdelning i vad

som lämpar sig för vuxet folk eller icke ej låter sig genomföra i tidningspressen.

Att emellertid taga denna skäliga hänsyn till den stora

skara av ungdom, som också läser dagspressen, kan näppeligen sägas vara

till förfång för den vuxna läsekretsens nyhetsanspråk.

Här måste därför ett ingripande ske snarast möjligt. Man må ej

invända, att det är en »strutspolitik» att på ett artificiellt sätt söka isolera

ungdomen från kunskapen om. brott och ruskigheter, varom de ändå förr

eller senare få vetskap. Men mot detta kan invändas, att dessa till allvarlig

reflexion manande underrättelser från brottens och förvildningens

områden kunna — i den mån de anses äga ett direkt upplysningssyfte

— givas i en form, där den sensationsmättande och fantasieggande prägeln

får vika tillbaka. Från uppfostrare inom både skola och hem ha också

särskilt under det gångna året höjts allvarliga gensagor över att vissa

delar inom tidningspressen med allt större frigjordhet referera rättssaker

av här''antydd art, som icke minst hos ungdomen sätter sensationslystnad

och nyfikenhet i rörelse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

4 Konstitutionsutskottets utlåtande År 43.

För att vinna rättelse härutinnan är tillämpningen av tryckfrihetsförordningens

nuvarande bestämmelser otillräcklig. Pressens rätt att meddela

domstolsförhandlingar, polisrapporter och dylika aktstycken gör, att

exempelvis § 3, mom. 13 i tryckfrihetsförordningen, som talar om framställning,

som sårar tukt och sedlighet, ej är tillämplig, så mycket mindre

som man i den nämnda paragrafen — den s. k. preventivlagen — vill

komma åt den avsiktliga osedliga propagandan, vartill ju ingalunda

pressen vill låta sig användas. Ej heller täckes det här angivna önskemålet

genom eu hänvisning till stycket 15 i § 2 i nämnda förordning.

Att lita till något pressens frivilliga åläggande av större varsamhet vid

publicerandet av kriminella och sexuella frågor är likaledes en ofullständig

garanti. Den inbördes konkurrensen, liksom ock trycket och fordringarna

från en sensationslysten allmänhet förlänar icke åt åtminstone

en viss del av pressen den ansvarskännande och självständiga fasthet

som erfordras. Huru emellertid tekniskt en skärpning i tryckfrihetsförordningen

i här angiven riktning skulle kunna utformas, torde säkerligen

vederbörande utskott kunna angiva såsom direktiv för en blivande utredning.

Här stå inga politiska eller ekonomiska intressen på spel, för

vilkas skull man behövde frukta för en begränsning av tryckfrihetens

stora förmån.»

Enligt utskottets mening har motionären berört ett spörsmål, som

är förtjänt att uppmärksammas från lagstiftarnas sida. I allt större omfattning

hava tidningarna under de sista årtiondena lämnat utförliga skild- *

ringar av brottmål och därvid ej sällan uppehållit sig särskilt vid sådana

omständigheter, som kunna vara ägnade att tillfredsställa sensationslystnaden.

Redogörelser hava sålunda lämnats för brottens planläggning och

utförande med minutiösa detaljer samt med en färgläggning, varigenom

rysligheten i den brottsliga gärningen blivit starkt framhävd. Men även

genom det blotta återgivandet av rättegångs- eller polisförhörsprotokoll

i ett under handläggning varande brottmål har ibland i berörda hänseende

samma effekt kunnat uppnås som genom en starkt färglagd skildring.

Exempel härpå är, bland annat, en daglig tidnings i Stockholm publicerande

in extenso av polisrapporten i det s. k. Stjärne-målet. Särskilt

begärligt ur sensationssynpunkt synes vara återgivandet av brott av sexuell

natur. Under de senaste åren hava åtskilliga uppmärksammade fall förekommit,

där tidningarna gått betydligt längre än vad som kan anses erforderligt

^ till allmänhetens underrättande om det faktum, att ett brott

blivit begånget.

Spörsmålet om inskränkningar på förevarande område av tryckfriheten

— rätten för en tidning att publicera uppgifter om rätte
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 43. 5

gångsmål — är likasom överhuvud taget frågor om tryckfrihetens inskränkande

av synnerligen ömtålig beskaffenhet. Otvivelaktigt har genom

publiciteten i fråga om rättegångsärenden den allmänna opinionens uppmärksamhet

ej sällan fästs på missförhållanden, gentemot vilka denna

opinion reagerat, och därigenom bättre förhållanden åvägabragts. Skall

ett ingripande komma till stånd i de avseenden motionären berört, måste

den största varsamhet iakttagas, så att en legitim och önskvärd publicitet

icke inskränkes. Nu torde det emellertid icke kunna förnekas, att skildringar

av hemska detaljer i ett brott i syfte att tillfredsställa sensationshungern

har mycket litet att skaffa med önskvärdheten att bereda publicitet

åt rättegångsförhandlingar i syfte att därigenom lämna den upplysta

allmänna opinionen möjlighet att följa med rättegångsärendenas behandling.

Tryckfrihetsförordningens sålunda angivna allmänna syfte torde böra

strängt fasthållas, då det gäller att uppdraga gränser för det område,

som bör undantagas från publiciteten.

Eu undersökning, huruvida någon eller några stadganden i tryckfrihetsförordningen

möjligen kunna helt eller delvis tillgodose det behov,

som i motionen påtalas, giver i huvudsak negativt resultat. 1 § 3 i tryckfrihetsförordningen

stadgas, att, vid prövningen av en skrift eller ansvaret

för densamma de, på vilka eu sådan prövning kan ankomma, i fall,

som synas tvetydiga, skola hellre fria än fälla, alltid mera fästa sin uppmärksamhet

på ämnets och tankens, än på uttryckets lagstridighet, på skriftens

åsyftning än på framställningssättet, och alltid utan rättighet att, i

vilket fall som helst, draga obestämda slutsatser av uttrycken, samt att

under sagda förutsättningar, bland annat framställning, som sårar tukt

och anständighet, skall anses såsom missbruk av tryckfriheten. Under

detta lagrum torde man näppeligen kunna hänföra framställningar av

sådana rent faktiska förhållanden, som varit förknippade med utförandet

av ett brott, om än dessa förhållanden kunna hava varit ägnade att

såra tukt och sedlighet. Med framställning i detta sammanhang synes

lagstiftaren närmast hava åsyftat litterära framställningar och icke referat

av vad som faktiskt passerat, och såvitt utskottet har sig bekant

har det åberopade lagrummet icke heller tillämpats på skildringar av

sådan art, som i motionen påtalas. Däremot torde ett annat stadgande

i tryckfrihetsförordningen vara tillämpligt på vissa slag av sådana skildringar.

I § 2 4:o av tryckfrihetsordningen föreskrives, att det skall

uttryckligen vara envar tillåtet att i allmänt tryck utgiva alla, såväl

rättegångar som andra allmänna ärenden rörande handlingar, protokoll

och beslut, av vad namn och beskaffenhet de vara må, dock med vissa

särskilt angivna undantag. Därvid angives även att sådant, som rörer

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 43.

styggelser eller högligen sårar blygsamheten, eller innehåller hädelser emot

Gud, eller lasteliga uttryck om rikets varande överhet eller vad i avseende

på personer vilka ett mål egentligen beträffar, kunde i sådana

handlingar hava influtit otidigt anstötligt eller förklenligt icke må uti

dem, vid vite av trettiotre riksdaler sexton skillingar, genom trycket

kungöras utan såvida, vad sistnämnda fall angår, åberopandet skulle av

domaren, som sist i målet dömt, prövas nödvändigt till upplysning eller

styrkande av själva huvudsaken. Visserligen torde härigenom publicerande

av vissa av de skildringar av brottmål, som motionären åsyftar, vara

förbjudet, men på grund av sin ålderdomliga och svävande formulering

synes tillämpning av detta lagrum numera icke ifrågakomma. Lagrummet

lär ej heller täcka samtliga de olika slag av redogörelser för brott,

som i motionen avses.

Vill man därför ingripa mot ett alltför hänsynslöst begagnande av

rätten till brottmålsreferat och särskilt beskrivningar av tillvägagångssättet

vid grövre brott, beskrivningar, som icke kunna vara den stora

allmänheten till gagn men väl inverka förledande på lättpåverkade eller

illasinnade individer, torde man få modernisera och efter nya förhållanden

utbilda tryckfrihetsförordningens redan existerande förbud mot publicerandet

av redogörelser för vad i brottmålsrättegångar förekommer i den

riktning, motionären angivit. Såsom riktlinjer för en dylik omarbetning

av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen får utskottet angiva följande.

Förbudet torde böra rikta sig mot publicerandet av domstolsförhandlingar,

polisrapporter och andra aktstycken av vad slag det vara

må i den mån de innehålla redogörelser för tillvägagångssättet och omständigheterna

vid vissa grövre brott och vid sexuella förbrytelser. Förbudet

skulle sålunda icke drabba t. ex. ett offentliggörande av det faktum,

att brott begåtts, eller ett angivande av den, som därför blivit åtalad,

utan allenast rikta sig mot en mera detaljerad redogörelse för omständigheterna

vid brottets begående. Jämväl bör det förbjudas offentliggörande

av liknande redogörelser för dylika brott, även om dessa redogörelser icke

skulle stödja sig på några aktstycken av officiell natur utan vila på s. k.

reportage. Enligt utskottets mening bör emellertid icke förbudet mot

dylikt publicerande göras generellt, utan inskränka sig till att avse publikation

i sådana skrifter, som i tryckfrihetsförordningen benämnas »dagblad

eller periodiska skrifter». I likhet med motionären anser utskottet,

att den största faran av publicerandet av brottsredogörelser uppstår när

dylik publicering äger rum i sistnämnda slags tryckalster. Dessa nå en

ofantligt mycket större läsekrets än andra tryckta skrifter. Där får också

den realistiska verklighetsskildringen en levande och aktuell prägel, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 43.

7

tilldrager sig den allmänna uppmärksamheten på ett helt annat sätt, än

vad som i allmänhet är fallet med andra skrifter. Den inbördes konkurrensen

mellan de periodiska skrifterna bidrager vidare till att utgivarna av

dessa i högre grad än utgivare av andra skrifter förse det särskilt

sensationella med utsmyckningar, som kunna tillfredsställa sensationshungern.

O enom att inskränka förbudet mot publicerandet av brottmålsskildringar

allenast till »dagblad och periodiska skrifter», vinnes också den

fördelen, att det icke blir förment för den, som av vetenskapligt

intresse vill belysa vissa samhällsförhållanden eller som av andra legitima

skäl vill inför den allmänna opinionen framlägga vissa anmärkningsvärda

omständigheter i ett brottmål, att i tryck närmare beröra dylika

förhållanden. Man erhåller genom eu dylik klyvning av det, som i olika

tryckta skrifter får offentliggöras beträffande brottmål, eu säkerhetsventil

för, att vad som inför en upplyst allmän opinion kan vara anmärknings-,

värt icke undandrages dennas bedömande. Det torde vara överflödigt

att framhålla, att tidningarna jämväl böra förbjudas att även efter andra - handskällor återgiva skildringar av brottmål.

Att även representanterna för tidningspressen anse ett ingripande

på förevarande område önskvärt, framgår av en av publicistklubbens ordförande

till konstitutionsutskottets ordförande ingiven, den 29 mars 1921

dagtecknad skrivelse. Sedan i skrivelsen erinrats om det i motionen

11:262 framställda yrkandet, anföres följande:

»Förslaget och dess motivering ha varåt föremål för ingående diskussion

inom publicistklubben vid dess sammanträde den 11 mars, och

därvid uttalades allmänt sympati för motionens syfte. Detta betecknades

allmänt såsom synnerligen behjärtansvärt, och behovet av att något åtgjordes

för att motverka de av motionären påpekade missförhållandena

framhölls med styrka. Samtidigt betonades från flera håll vikten av att

eventuella ändringar i tryckfrihetsförordningen företogos med sådan varsamhet,

att därvid den tryckfrihet, som verkligen förtjänar att skyddas,

icke på något sätt bleve lidande. På uppdrag av publicistklubben får

dess styrelse genom undertecknad till konstitutionsutskottets ordförande

härmed vördsamt lämna meddelande om detta publicistklubbens uttalande

för den Hallénska motionens syfte.»

Med förmälan att inom utskottet yrkande framställts, att framställningar

i pressen och litteraturen av liknande art, som i motionen

avses och som icke hava karaktären av verklighetsskildringar, jämväl

borde anses såsom missbruk av tryckfriheten, tillåter sig utskottet framhålla,

att enligt utskottets mening ett efter förhållandenas krav tillräckligt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 43.

avpassat stadgande- finnes i den förut återgivna § 3 13:o tryckfrihetsförordningen.

Ehuru utskottet icke underskattar de stora svårigheter, som möta en

lagstiftning med syfte att uppdraga gränsen mellan legitim och illegitim

publicitet har utskottet, med hänsyn till den förevarande frågans vikt,

ansett, att i varje fall en utredning i ämnet bör företagas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av motionen 11:262,

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning,

huruvida och på vilket sätt genom särskilda bestämmelser

i tryckfrihetsförordningen rätten att i dagblad

och periodiska skrifter offentliggöra skildringar av och

förhandlingar angående brott av grövre kriminell och

sexuell natur må kunna begränsas i syfte att förekomma

i socialt och etiskt avseende skadliga verkningar.

Stockholm den 26 maj 1921.

På konstitutionsutskottets vägnar:

SAM. CLASON.

Reservationer:

1) av herr Clason, Som ansett, att utskottet bort föreslå en skrivelse,

som avsett nu ifrågavarande skildringar även annorledes än i

dagblad och periodiska skrifter;

2) av herrar Norling, Sandegård, Sävström och Vennerström.

Stockholm 1921. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.