Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avgivande av sådan förklaring, som avses i art. 36 andra stycket av stadgan för Nationernas Förbunds fasta domstol.

1921-05-31 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1921:45, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avgivande av sådan förklaring, som avses i art. 36 andra stycket av stadgan för Nationernas Förbunds fasta domstol.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottet* utlutande Nr 45.

1

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1921 kl. 5 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående avgivande av sådan förklaring, som

avses i art. 36 andra stycket av stadgan för Nationernas

Förbunds fasta domstol.

Närvarande: Herrar Larsson i Västerås, Clason, Klefbeck,*) Hellberg, Strömberg,

Ljunggren,*) K. J. Ekman, Reuterskiöld, Lyberg,*) Larsén, Magnusson

i Tumhult, Jansson i Edsbäcken,*) af Ekenstam, Sävström, Nilsson i

Antnäs,*) Hansson i Gårda, Persson i Tofta,*) Hansson i Sölvesborg*)

och Olsson i Golvvasta.*)

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna hänvisat

en av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåten proposition, nr 146,

vari Kungl. Maj:t föreslagit, »att riksdagen må samtycka till, att Kungl.

Maj:t för Sveriges del avgiver sådan förklaring, som avses i art. 36, 2:dra

stycket, av stadgan för Nationernas Förbunds fasta domstol, med iakttagande

därav, att giltigheten av sagda förklaring begränsas till eu tid av

fem år, ävensom att förklaringen uttryckligen uppställer fordran på

ömsesidighet».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till det propositionen

bifogade utdraget av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

den 4 mars 1921.

Bihang till riksdagens protokoll 11)21. 5 samt. 30 käft. (Nr 45.) 1

2U704.—Kartong med ändring i rubriken å sid. 1, rad 4.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 45.

Utskottets

yttrande.

Art. 36 i stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen inom

Nationernas Förband är av följande lydelse:

»Domstolen är behörig i alla mål, som underställas densamma av

parterna, ävensom i alla fall, som särskilt angivas i gällande fördrag

och överenskommelser.

Förbundets medlemmar och de stater, som omförmälas i bilagan

till förbundsakten, kunna, antingen vid undertecknandet eller vid ratificerandet

av det protokoll, vartill denna stadga är fogad, eller senare

förklara sig omedelbart, ipso facto och utan särskild överenskommelse i

förhållande till varje annan medlem eller stat, som åtager sig samma förpliktelse,

erkänna domstolen såsom behörig i alla eller vissa slag av

rättstvister, som avse:

a) tolkning av fördrag;*

b) internationellt-rättsliga spörsmål;

c) förefintligheten av någon omständighet, som, därest den konstateras,

skulle innebära åsidosättande av en internationell förpliktelse;

d) storleken och arten av den gottgörelse, som bör givas i fall av

dylik förpliktelses åsidosättande.

Här avsedda förklaring kan avgivas antingen utan villkor eller ock

under förutsättning av ömsesidighet från flera eller vissa medlemmars

eller staters sida eller för viss bestämd tid.

I händelse av meningsskiljaktighet rörande domstolens behörighet

tillkommer avgörandet domstolen.»

Förevarande förslag om att riksdagen måtte samtycka till, att Kungl.

Maj:t avgiver eu sådan förklaring, varom i den citerade artikelns andra

stycke stadgas, anser sig utskottet böra tillstyrka. Avgivandet av denna

förklaring utgör, anser utskottet, ett steg i samma riktning, vari vårt

land genom anslutningen till Nationernas Förbund inslagit. Till den i

propositionen givna motiveringen vill utskottet endast tillägga, att, enligt

vad utskottet inhämtat, sedan förevarande proposition avgivits, Danmarks

och Schweiz’ riksdagar anslutit sig till förslag om avgivandet av

dylika förklaringar för dessa staters del. Proposition i frågan har även

i Norge avgivits.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må samtycka till, att Kungl. Maj:t

för Sveriges del avgiver sådan förklaring, som avses i

art. 36, 2:dra stycket, av stadgan för Nationernas Förbunds

fasta domstol, med iakttagande därav, att gil
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 45.

3

tigheten av sagda förklaring begränsas till eu tid av

fem år, ävensom att förklaringen uttryckligen uppställer

fordran på ömsesidighet.

Stockholm den 31 maj 1921.

På konstitutionsutskottets vägnar:

VIKTOR LARSSON.

Reservationer

1) av herr K. J. Ekman.

2) av herr Reuterskiöld, som ansett, att utskottets yttrande bort

hava följande lydelse:

»Genom beslut av folkförbundets delegeradeförsamling 13 dec.

1920 godkändes ett jämlikt folkförbundsaktens art. 14 upprättat förslag

till statuter för en ständig internationell domstol, och bestämdes, att domstolen

skulle enligt dessa statuter träda i verksamhet, så snart det protokoll,

som över beslutet upprättades 16 dec. s. å. och undertecknades,

blivit av mer än hälften av folkförbundets medlemmar ratificerat. Domstolen

skall vara behörig, jämlikt statuternas art. 36, dels i alla mål, som

underställas densamma efter beslut av båda parterna, dels i alla fall,

som särskilt i gällande fördrag angivits, dels slutligen, därest uttrycklig

förklaring härom av en stat avgives, även oberoende av särskilda fördrag i

de fall, som samma art. 36 uppräknar. Tillfälle till avgivande av sådan

förklaring gavs medlemmarna av förbundet genom en till protokollet

fogad fakultativ tilläggsbestämmelse (»disposition facultative»), som fick

särskilt undertecknas vare sig samtidigt med undertecknandet eller ratificerandet

av protokollet eller ock därefter.

Protokollet underskrevs omedelbart av 24 medlemmar — bland dem

Sverige, Danmark, Norge, Nederländerna, Schweiz, Brittiska riket, Frankrike

och Italien — varemot den fakultativa tilläggsbestämmelsen samtidigt

undertecknades allenast av 7 medlemmar: bland dessa voro av de

ovan angivna protokollsundertecknarne endast två, Danmark och Schweiz

— båda under förbehåll såväl om särskild ratifikation härav som angående

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 45.

bundenhet av tilläggsbestämmelsen för allenast 5 år och blott gent emot

sådana folkförbundsmedlemmar eller stater, som själva godkänt denna

bestämmelse. Sedermera har icke, så vitt känt, någon ytterligare underskrift

erhållits, och utskottet nödgas därför erinra, att det uttalande,

som i propositionen återfinnes å sid. 10 därom, att sådan förklaring,

varom här är fråga, ''enligt ingångna underrättelser’ avgivits av ''regeringarna’

i vissa stater, så till vida synes vilseledande, som varken den

fakultativa tilläggsbestämmelsen eller protokollet vid tiden för propositionens

avgivande av någon främmande stat ratificerats eller föranlett annan särskild

regeringsförklaring. Under den tid, propositionen, i enlighet med antydda

önskningar, vilat å utskottets bord, lärer emellertid Danmarks riksdag

hava bifallit ett förslag av regeringen om samtycke till ratifikation av

såväl protokollet som den fakultativa tilläggsbestämmelsen, liksom i

Schweiz folkrepresentationen godkänt en liknande regeringsfram ställning,

ehuru beslutet ej blir gällande, innan referendumfristen utgår den 19

juli 1921. Av de makter, vilka i likhet med Sverige allenast underskrivit

protokollet, har utom Sverige, vars regering på de i propositionen sid. 3

anförda skäl, dem utskottet dock ej kan finna tillräckliga, utan riksdagens

hörande beslutit ratifikation av sagda protokoll, ingen enda hittills

ratificerat, så vitt till utskottets kännedom kommit, om än i Norge förslag

härom torde föreligga.

Kungl. Maj:ts förevarande proposition avser nu, att riksdagen skulle

samtycka till avgivande för Sveriges del av en sådan förklaring, som är i

den fakultativa tilläggsbestämmelsen åsyftad, dock under förbehåll, i likhet

med Danmark och Schweiz, om dels ömsesidighet, dels 5-årsbegränsning.

Innan utskottet ingår i närmare prövning av detta förslag, nödgas utskottet

något beröra den tolkning av och redogörelse för innebörden av

den föreslagna förklaring, som i statsrådet vid ärendets behandling genom

föredraganden lämnats.

Beträffande först den i propositionen sid. 4 och 5 berörda frågan

om domstolsstatuternas art. 36, vilken i den fakultiva tilläggsförklaringen

avses, och art. 13 i folkförbundsakten av 1919, kan utskottet icke finna

riktig eller välgrundad den där givna förklaringen, att avfattningen av

art. 13 skulle lämna rum för den invändning från en förbundsmedlems

sida, att allenast en uppkommen tvistefråga, ehuru tillhörande någon av

de i artikeln uppräknade kategorier, dock i det speciella fallet ej vore

ägnad för rättsligt avgörande, oaktat förbundets medlemmar genom uppräkningen

i sagda art. 13 av tvister, som i allmänhet äro ägnade att

avgöras av domstol, givit en utfästelse att för sådana tvisters lösande

regelmässigt underkasta sig domstolsförfarande, vare sig inför skiljedom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlutande AV 45.

5

stol eller inför den nya ständiga domstolen. Utskottet vill, med avseende

härå, erinra, att redan i Haagkonventionen angående fredligt biläggande

av mellanfolkliga tvister art. 38 de fördragsslutande makterna

förklarat sig erkänna skiljedom såsom det tjänligaste och rättvisaste sättet

för slitande av tvister av viss angiven natur, så snart dessa ej blivit lösta

på diplomatisk väg, och att det förty vore önskligt, att fördragsmakterna i

tvister rörande sådana frågor i förekommande fall anlitade skiljedom så

långt möjligt, men att detta erkännande aldrig uppfattats såsom en utfästelse

att regelmässigt för sådana tvisters lösande underkasta sig domstolsförfarande

under förbehåll om viss invändning i det speciella fallet.

Tvärtom har detta stadgande fastmera alltid betraktats blott som ett direktiv

för fördragsmakterna vid avslutandet av de partikulära skilj edomskonventioner,

genom vilka först en verklig förpliktelse, under dylikt förbehåll,

uppkommit. Den förpliktelse härutöver, som möjligen kan genom folkförbundsaktens

art. 13 hava uppstått, innebär, efter utskottets mening,

ingenting annat eller mera än ett åtagande att, — även om skiljedomskonvention

med motparten icke förefinnes — vid uppkommande tvist taga

under övervägande, huruvida densamma bör anses tillhöra dem, som i

samma art. 13 förklarats ’généralement susceptibles de solution arbitrale’,

eller eljes ägnad för skiljedom. Skillnaden blir den, att enligt den här

givna tolkningen en stats allmänna förpliktelse icke uppstår förrän genom

partikulärkonvention med viss annan stat angående skiljedom i vissa

fall, men enligt propositionen skulle bestå redan i kraft av art. 13 i

folkförbundsakten, vilken alltså skulle göra dylika partikulärkonventioner

obehövliga. Av förbundsaktens art. 14, vilken bland annat innehåller

att den ständiga domstol, som skall upprättas av förbundet, skall vara

behörig att döma i alla mellanfolkliga tvister, parterna draga inför densamma,

framgår dock klart, att även denna akt grundar den institutionella,

eller s. k. obligatoriska, skiljedomen på partikulärkonventioner.

Yad härefter angår de olika fall av tvister, som i domstolsstatuternas

art. 36, liksom i folkförbundsaktens art. 13, avses skola, oberoende av

partikulärkonventioner genom en generell förklaring, med eller utan förbehåll

underläggas den ständiga domstolens behörighet, och sålunda kunna

utan kompromissavtal in casu genom stämning dragas inför densamma,

uttalas i propositionen å sid. 9, att särskilt en av de där uppräknade

kategorierna av tvister, nämligen ’den under b) angivna, »internationellt

rättsliga spörsmål» («tout point de droit International») fått en ganska

obestämd avfattning’, men ’att göra undantag beträffande denna kategori

synes så mycket mindre kunna ifrågasättas, som helt visst flertalet upp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 45.

kommande tvistefrågor icke skulle kunna hänföras till någon annan av

de angivna grupperna’.

Utskottet måste med avseende härå framhålla, att det, tvärtemot

sist anförda uttalande i propositionen, synes utskottet, som skulle, även

om ifrågavarande kategori av tvister undantages i en eventuell svensk

förklaring, ''flertalet uppkommande tvistefrågor’ dock utan svårighet

''kunna hänföras till någon annan’ kategori, och att för den skull, om

den avfattning, bestämmelsen fått, anses tvivelaktig, det knappast borde

möta något hinder att genom förklaringen utesluta densammas tillämplighet.

Folkförbundsaktens art. 13 stadgar, att till de i allmänhet för

skiljedomsavgörande lämpade tvisterna höra bl. a. ’les différends relatifs

å tout point de droit international’ (’disputes as to any question of International

law’), varmed alltså bör förstås vad i propositionen kallats

''internationellträttsliga spörsmål’, eller riktigare ''tvister, så vitt som de

hänföra sig till någon internationellt rättslig punkt’, d. v. s., såsom

sammanhanget med det föregående och det efterföljande ger vid handen,

varje tvist, vilken, utan att avse tolkning av fördrag eller förefintligheten

av vissa för ett påstått brytande av någon internationell förpliktelse

betydelsefulla omständigheter, rör sig kring något som helst moment av

folk rättslig natur. När därför domstolsstatuternas art. 36 bland de rättstvister,

i motsats till intressetvister, som skola falla under den ständiga

domstolen, även omtalar under ’b) tout point de droit international’, så

måste detta uttryck hava samma innebörd som i folkförbundsaktens art.

13: det torde härav följa, att uttrycket i själva verket kan omfatta allt,

som blivit internationellträttsligt reglerat. Men härvid uppstår den betänkligheten,

att en internationellträttslig reglering sker icke allenast eller

ens oftast genom skrivna fördrag eller andra akter, utan genom sedvänja,

som i stor utsträckning för sitt konstaterande beror av doktrinen.

Det synes utskottet, som skulle en dylik utsträckning av den ifrågasatta

förpliktelsen icke vara med klok försiktighet förenlig.

Övergår utskottet härefter till frågan, om den kungl. propositionen

bör av riksdagen bifallas eller ej, följer av vad nyss utvecklats, att

utskottet icke anser sig kunna tillstyrka en svensk förklarings avgivande,

som skulle omfatta även den omhandlade kategorien b) i art. 36. Men

utskottet, som principiellt icke har något att erinra mot fullföljandet av

den fredens och skiljedomsförfarandets väg, som Sverige bland de första

beträtt, måste dock i denna fråga dessutom erinra, att så länge ej tillräckligt

många medlemmar ratificerat själva protokollet, varken domstolsstatuterna

eller den fakultativa tilläggsbestämmelsen träda i kraft och

att, då Sverige först av alla ratificerat protokollet, det knappast kan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 45.

7

anses föreligga något behov eller någon anledning att, innan det visat

sig, huruvida över huvud domstolen träder i funktion, taga något ytterligare

steg i denna sak. Helt annorlunda ställer sig saken för de stater,

som från början undertecknat båda urkunderna och därför icke gärna

kunna ratificera den ena, men ej den andra. Härtill kommer att, då

förklaringen för Sveriges del skulle gälla blott för fem år från avgivandets

datum, det lätt kan inträffa, att dess giltighet utlöper, innan den

någonsin trätt i tillämpning. Utskottet vill slutligen framhålla, att, efter

utskottets tanke, det säkraste och riktigaste medlet till vidare utveckling

av den internationella rättsordningen, så länge folkförbundets ständiga

domstol ej av stormakterna ratificerats, ges genom nya partikulärkonventioner

angående skiljedom och vad därmed sammanhänger. Först när på

denna väg en allmännare samstämmighet uppnåtts angående vad som bör

falla under domstolsförfarandet, torde tiden vara inne att avge generella

förklaringar.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen, med förklaring att den av Kungl.

Maj:t i prop. nr 146 väckta principfrågan synes tarva

ytterligare utredning, för närvarande icke måtte bifalla

vad Kungl. Maj:t i samma prop. föreslagit.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:316 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avgivande av sådan förklaring, som avses i art. 36 andra stycket av stadgan för Nation a1 i texten