Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till en överpostiljonsbefattning åt förste postiljonen Johannes Andersson Almén.

1921-05-10 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1921:112, Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till en överpostiljonsbefattning åt förste postiljonen Johannes Andersson Almén.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

Nr 112.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1921 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om anslag till en överpostiljonsbefattning

åt förste postiljonen Johannes Andersson

Almén.

(4:de avd.)

I en inom andra kammaren väckt motion (nr 147), vilken hänvisats

till statsutskottet för förberedande behandling, har herr C. Lovén m. fl.

hemställt, att riksdagen måtte anslå erforderligt belopp till en överpostiljonsbefattning

åt förste postiljonen Johannes Andersson Almén,

med rätt för honom att fortfarande innehava den tjänstgöring, han nu

bestrider.

I motionen redogöres för ett Almén under tjänsteutövning övergånget

våld, varav följt stadigvarande men å hälsan, vilket motionärerna

emellertid anse icke höra lägga hinder i vägen för den för Almén

föreslagna befordran. Nämnda redogörelse är av följande lydelse:

»Den 18 mars 1907 blev postiljonen Johannes Andersson Almén

under tjänstgöring i postkupé å linjen Malmö—Simrishamn utsatt för

rån och mordförsök, i det att, då det postförande tåget befann sig mellan

Staffanstorps och Djurslöfs stationer, två personer inträngde i postkupén

och avlossade revolverskott, av vilka tre träffade Almén i huvudet, varjämte

rånarna tillgrepo åt posten anförtrodda värdeförsändelser till belopp

av 5,254 kronor 81 öre. Förutom det att Almén genom det honom

övergångna våldet råkat i livsfarlig sjukdom, åsamkades honom stadigvarande

svårt men å hälsan. Vid röntgenfotografering har nämligen

befunnits, att tre kulor kvarsitta i ansiktets djupare delar, och han besväras

ofta av huvudsmärtor och trötthet.

Genom Torna och Bara häradsrätts utslag den 25 juli 1907, mot

vilket utslag besvär ej blivit anförda, ådömdes förövarna av brottet straff
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112. °

arbete på livstiden oeli förpliktigades bland annat att i skadestånd till

Almén utgiva 550 kronor samt 300 årligen för minskad arbetsförtjänst.

Enär de dömda saknade tillgångar, bar Almén icke tillgodokommit något

av vad honom blivit tillerkänt.

Efter postrånet åtnjöt Almén på grund av det honom övergångna

våldet tjänstledighet tiden 19/3 1907—31Aa 1909. Den 1 januari 1910

återinträdde Almén i tjänstgöring och placerades såsom t. f. förste postiljon

inom samma postkupé, där han tjänstgjorde vid postrånet. Den 1 april

1910 befordrades Almén till förste postiljon med samma tjänstgöring

som förut, och numera tjänstgör Almén som förste postiljon a linjen

Malmö—Genarp.

Med anledning av väckt motion medgav 1918 års riksdag, att

Almén finge, räknat från det år våldet förövades, under sin återstående

livstid å postverkets pensionsstat uppbära ett årligt understöd av 300

kronor. Almén har även tillerkänts medaljen: »För nit och redlighet i

rikets tjänst». ..... .

Beträffande vad motionärerna i övrigt i ärendet anfört, tar utskottet

hänvisa till motionen.

Det Almén av riksdagen beviljade understödet synes närmast hava

varit avsett att bereda Almén gottgörelse för mistade biinkomster. Såsom

posttjänsteman uppbar han vid denna tidpunkt samma avlöning, som

torde hava tillkommit honom, om han icke utsatts för ovannämnda

skador. .

Beträffande ifrågavarande motion har utskottet erhållit tran generaf
poststyrelsen

i vederbörlig ordning införskaffat yttrande, vilket som bilaga

fogats vid detta utlåtande (Bil. A).

Åven om utskottet finner det vara en naturlig gärd av billighet,

att staten, i den mån det är möjligt, gottgör ifrågavarande förste postiljon,

J. Almén, för de skador, han i självuppoffrande pliktuppfyllelse utsatt

sig för vid ovannämnda råntillfälle, kan utskottet dock icke tillstyrka

det motionsvis gjorda förslaget att på denna grund inrätta en överpostiljonsbefattning

åt Almén. I ärendet har upplysts att Almén knappast

skulle vara i stånd att fullgöra de åligganden, som äro förenade med

en sådan befattning. Åven om, såsom av utredningen synes framgå,

detta förhållande förorsakats genom det Almén under tjänsteutövning

övergångna våldet, kan det icke bortses ifrån att hans befordran till

befattningen torde komma att innebära ett åsidosättande av de fordringar

på förmåga att uppehålla tjänsten, som enligt utskottets mening böra

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

såsom en oeftergivlig förutsättning upprätthållas även vid utnämningar

av nu ifrågavarande slag. Det har också synts utskottet ingiva betänkligheter

att på detta sätt inrätta en tjänst, som icke erfordras för

arbetets behöriga gång, utan vars tillkomst skulle vara påkallad av andra

orsaker.

Av generalpoststyrelsen har ifrågasatts om icke, för det fall att

någon ytterligare gottgörelse befunnes böra lämnas Almén, detta borde

ske genom ett ytterligare tillägg till det understöd på 300 kronor för

förlust i biinkomster, som genom beslut vid 1918 års riksdag, på tillstyrkande

av bankoutskottet, redan beviljats honom. Huruvida denna

form för ersättning bör ifrågakomma eller om någon annan utväg för

Alméns ytterligare gottgörande bör anlitas, anser utskottet icke i detta

sammanhang böra komma under omprövning, utan torde frågan härom

böra underkastas närmare utredning. Det vill dock synas utskottet stå

i överensstämmelse med billighetens krav, att Almén redan för innevarande

år, i avvaktan på den utredning rörande ytterligare gottgörelse

åt Almén, som således enligt utskottets mening bör verkställas och

det beslut, som av densamma kan komma att föranledas, beredes

tillfälligt ökat understöd i enlighet med de grunder, som av generalpoststyrelsen

i dess i ärendet avgivna utlåtande angivits; och vill utskottet

hava uttalat, att från riksdagens sida intet synes vara att erinra

mot en sådan åtgärd.

Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att även om utskottet

ansett sig höra uttala sin anslutning till det med motionen avsedda

syftet nämligen ett gottgörande i möjligaste man av de skador, för

vilka Almén utsatts, utskottet dock icke funnit sig kunna biträda det

förslag motionärerna i detta hänseende framställt.

Utskottet får därför hemställa,

att herr Lovéns m. fl. i ämnet väckta motion

icke må vinna riksdagens bifall.

Stockholm den 10 maj 1921.

På statsutskottets vägnar:

O

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 111.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 112.

7

Bilaga A.

Till riksdagens statsutskott.

Jämlikt en av kungl. kommunikationsdepartementet den 18 nästlidne mars till

kungl. generalpoststyrelsen avlåten ämbetsskrivelse har Kungl. Maj:t anbefallt styrelsen

att till Eder avgiva utlåtande över eu inom andra kammaren väckt motion,

nr 147, om beredande av medel till en överpostiljonsbefattning åt förste postiljonen

Jobannes Andersson Almén. Med anledning därav får styrelsen anföra följande.

Motionärerna anse, att en orättvisa begåtts mot Almén, då han icke befordrats

till den av honom sökta överpostiljonsbefattningen, oaktat han ej kunde bestrida

denna. Då vid befordringar grundlagsenligt skall fästas avseende ej endast vid

förtjänst utan även vid skicklighet, varmed måste avses förmåga att bestrida de

befattningar, om vilka det är fråga, torde emellertid Almén icke rättsligen hava

kunnat befordrats till befattningen. Om han hade befordrats till denna, hadefför

övrigt det missförhållandet uppstått, att annan tjänsteman måst uppehålla befattningen

utan att få åtnjuta med densamma förenad lön.

I motionen är det emellertid ej vidare fråga om att bereda Almén anställning

å någon fast överpostiljonsbefattning utan går motionen ut på att bereda honom

anställning å en personlig sådan befattning. Mot en dylik anordning möter måhända

intet rättsligt hinder. Alinéns anställande å en personlig överpostiljonsbefattning,

med vilken hans nuvarande förste postiljonsgöromål vore förenade, skulle ej heller

medföra det missförhållande, som skulle uppstå, om han befordrades till en fast

överpostiljonsbefattning. Hans lön, som nu utgör 3,408 kronor för år, skulle genom

en sådan anordning ökas till 3,816 kronor för år.

Det synes dock Styrelsen, som om, därest någon gottgörelse utöver det Almén

redan tilldelade understödet anses böra beredas honom för de skador, som tillfogats

honom vid det honom övergångna våldet, denna gottgörelse lämpligen borde beredas

honom på annat sätt än genom hans anställande å en personlig överpostiljonsbefattning.

Det Almén tilldelade understödet har, enligt vad som framgår av den vid

1918 års riksdag inom andra kammaren väckta motionen nr 139, endast avsett att

vara ersättning för den förlust i biinkomster, som åsamkats honom genom våldet.

Understödsbeloppet, 300 kronor årligen, har visserligen numera ökats genom dyrtidstillägg,

som för närvarande uppgår till 273 kronor för år. Med hänsyn till de,

lyckligtvis så gott som enastående förhållanden, under vilka Almén erhållit sina

skador, torde det emellertid vara billigt, att understödet höjdes med det belopp,

motsvarande det, varmed hans lön skulle ökas, om han befordrades till överpostiljon,

eller med 408 kronor för år. Jämväl å detta belopp skulle givetvis utgå dyrtidstillägg

enligt vanliga regler.

Stockholm den 1 april 1921.

Jacques Pramberg.

Kungl. generalpoststyrelsen.

JULIUS JUHLIN.

August Broberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.