Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag om viss uppdelning av statens rederilånefond.

1921-05-10 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1921:114, Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag om viss uppdelning av statens rederilånefond.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

11

Nr 114.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1921 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion med förslag om viss

uppdelning av statens rederilånefond.

(4:de avd.)

I en inom andra kammaren väckt motion (nr 42) har herr

0. Osberg hemställt, att riksdagen måtte besluta en uppdelning av statens

rederilånefond på det sättet, att 80 procent av tillgängliga medel utlämnas

till sådana lånesökande, som äga större fartyg, och de övriga

20 procent som lån åt ägare av mindre fartyg i storlek från 20—100

bruttoton.

I fråga om de skäl motionären anfört till stöd för sin framställning

får utskottet hänvisa till motionen.

Beträffande ifrågavarande motion har utskottet erhållit från kommerskollegium

i vederbörlig ordning införskaffat yttrande, vilket som

bilaga fogats vid detta utlåtande. (Bil. A.)

I sammanhang med beslutet om rederilånefondens inrättande erinrade

på sin tid riksdagen, hurusom från flera håll med bestämdhet framhållits,

att statens medverkan för anskaffande av kapital åt rederinäringen

knappast kunde anses erforderlig, då fråga vore om inrikes sjöfarten,

men däremot vore behövlig för att den svenska skeppsfarten på utrikes

orter, och särskilt i avlägsna farvatten, skulle kunna erhålla önskvärd

utveckling, och anförde på grund härav riksdagen, att riksdagen delade

denna uppfattning samt att, då riksdagen ansåge sig böra besluta bildandet

av fonden, detta skedde särskilt för att sistberörda gren av vår

rederinäring genom densamma skulle befordras. Enligt riksdagens mening

borde det endast undantagsvis ifrågakomma, att rederiföretag för inrikes

sjöfart understöddes med lån från fonden.

Utskottett

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

Under erinran om dessa av riksdagen tidigare gjorda uttalanden,

varav framgår, att huvudsyftet med rederilånefonden är att främja vår

sjöfart i främmande länder, särskilt i avlägsna farvatten, får utskottet

framhålla, att med hänsyn till de förhållandevis ringa kapitalbelopp,

som för närvarande finnas disponibla i fonden, ett beslut i av motionären

angiven riktning icke torde kunna praktiskt genomföras med

mindre samtidigt en betydande utökning av fonden företages. Under

nuvarande statsfinansiella läge torde emellertid detta få anses vara uteslutet.

Det bör uppmärksammas, hurusom för närvarande jämlikt beslut

av 1918 års riksdag frågan om behovet av en utökning av den svenska

handelsflottan är under utredning genom Kungl. Maj:ts försorg, varvid

även enligt riksdagens i ämnet givna direktiv skall tagas under övervägande,

huruvida en ändring av villkoren för lån från rederilånefonden

bör äga rum. Det lärer kunna förväntas, att vid verkställandet av denna

utredning hänsyn skall komma att tagas till de i motionen framhållna

synpunkterna, i den mån de kunna befinnas förtjäna beaktande.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet

hemställa,

att herr Osbergs i ämnet väckta motion icke

må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 maj 1921.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 111.

Reservation

av herr Ö. Osberg.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 114.

13

Bil. A.

Till riksdagens statsutskott.

Genom nådig remiss den 11 februari 1921 har kungl. kommerskollegium anbefallts

avgiva och till riksdagens statsutskott inkomma med yttrande över en inom

andra kammaren av herr O. Osberg väckt motion nr 42 med förslag om viss uppdelning

av statens rederilånefond, och får kollegium med anledning härav anföra

följande.

I nådiga kungörelsen den 18 december 1903 angående villkoren för lån från

fonden för rederinäringens understödjande erinras därom, att lånefonden huvudsakligen

är avsedd för befrämjande av den svenska skeppsfarten på utrikes orter och

särskilt i avlägsna farvatten samt att rederiföretag för inrikes sjöfart endast undantagsvis

kommer att understödjas med lån från fonden. I följd härav hava lån i

regel tillerkänts endast de större rederiföretagen och blott någon enstaka gång har

lån lämnats åt mindre sådana.

Kollegium finner det visserligen i hög grad önskvärt, att för de mindre rederiföretagen

beredes tillfälle att i större utsträckning än som nu är fallet komma i

åtnjutande av lån från fonden ifråga, men med hänsyn därtill att densamma, som

för närvarande uppgår till sjutton miljoner kronor, visat sig otillräcklig för att ens

tillnärmelsevis kunna tillgodose framställda lånekrav från rederiföretag, vilka enligt

gällande bestämmelser i första hand äro berättigade erhålla lån därifrån, torde en

uppdelning av fonden till de mindre rederiernas förmån vara mindre välbetänkt.

Vid den senaste utdelningen av lån från fonden i fråga funnos 1,240,000 kronor

tillgängliga för utdelning under det att fullföljda ansökningar om lån förelågo till

ett sammanlagt belopp av omkring 21,500,000 kronor. Kollegium har ock upprepade

gånger för Kungl. Maj:t framhållit behovet av en ökning av fonden.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, finner sig kollegium endast under förutsättning

att riksdagen i det syfte motionären avser medgiver viss ökning av fonden,

vilken ökning torde för nämnda syfte böra bestämmas till tre miljoner kronor, kunna

tillstyrka att ökad möjlighet beredes att ur fonden för rederinäringens understödjande

tillhandahålla lån åt mindre rederier.

Stockholm den 9 mars 1921.

K. A. FRYXELL.

Per G. Friberg.

C■ E. Landberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.