Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majts proposition angående den framtida användningen av Västmanlands regementes knéktelegomedelslcassa.

1921-05-12 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1921:120, Utlåtande i anledning av Kungl. Majts proposition angående den framtida användningen av Västmanlands regementes knéktelegomedelslcassa.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

3

Nr 120.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1921 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majts proposition angående

den framtida användningen av Västmanlands regementes

knéktelegomedelslcassa.

(l:a avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 18 mars 1921 dagtecknad proposition

(nr 302) bär Kungl. Magt under åberopande av det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet över försvarsärenden föreslagit riksdagen

medgiva,

att hälften av Västmanlands regementes knektelegomedelskassas

tillgångar indrages till statsverket för att under namn av »indelningsverkets

besparingsfond» förvaltas av statskontoret,

att räntan av denna fond må jämlikt Kungl. Maj:ts bestämmande

tagas i anspråk för understöd åt f. d. indelt manskap eller, sedan någon

del av fonden icke vidare erfordras för sådant understöd, för enahanda

ändamål som Vadstena krigsmanshuskassa, beväringsmanskapets invalidoch

pensionsfond och invalidhusfonden,

att Konungens befallningsliavande i Västmanlands län fortfarande

må hava hand om de från kassan beviljade lån med biträde därvid på

hittills tillämpat sätt av tjänstemän vid länsstyrelsen mot arvoden, som

på befallningshavandens förslag bestämmas av Kungl. Maj:t, samt

att andra hälften av ifrågavarande kassas tillgångar må tillkomma

Västmanlands län samt Fällingsbro, Ervalla och Näsby socknar av Örebro

län för att förvaltas och till länens fromma användas enligt av Kungl.

Maj:t meddelade bestämmelser.»

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Genom brev den 13 december 1918 förordnade Kungl. Maj:t, att

därefter till Västmanlands regementes knektelegomedelskassa inflytande

Kungl. Maj:ts

förslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

medel, efter avdrag av behöriga förvaltningsutgifter, skulle, i den ordning

arméförvalningens civila departement ägde bestämma, av Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Västmanlands län inlevereras till nämnda

departement och därstädes särskilt bokföras. Samtidigt förklarade Kungl.

Maj:t sig vilja framdeles, efter verkställd utredning, meddela beslut i

fråga om den framtida förvaltningen av kassans tillgångar och dispositionen

av dessa.

I sistnämnda hänseende har länsstyrelsen i Västmanlands län hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte utverka riksdagens samtycke därtill,

att Västmanlands regementes knektelegomedelskassa hädanefter måtte

under namn av Västmanlands knektelegomedelskassa få användas som

lånekassa för det mindre jordbruket inom Västmanlands län samt FelJingsbro,

Ervalla och Näsby socknar av Örebro län och för ändamålet

förvaltas av Konungens befallningshavande i Västmanlands län,

att varje år högst 80 procent av kassans avkastning närmast föregående

år måtte få användas för åtgärder till näringslivets främjande

och, i mån av tillgång, jämväl det kulturella livets höjande, för underlättande

av underbefälsrekryteringen vid Västmanlands regemente samt

för att bereda nytta och trevnad ävensom sedlig och andlig vård åt

värnpliktige vid samma regemente,

att därvid vad beträffade Västmanlands län, på vilket av omförmälda

80 procent skulle falla högst 15/»«, beslutanderätten över denna

tillgång skulle tillkomma en styrelse, bestående av landshövdingen i Västmanlands

län såsom ordförande, chefen för Västmanlands regemente samt

två av länets landsting och två av dess hushållningssällskap årligen

valda ledamöter jämte suppleanter för dem,

att vad anginge Fellingsbro, Ervalla och Näsby socknar av Örebro

län, på vilka av omförmälda 80 procent skulle falla högst Vie, beslutanderätten

över denna tillgång, som icke finge användas till fromma

för Västmanlands regemente, skulle utövas av en styrelse, bestående av

landshövdingen i Örebro län såsom ordförande samt en av detta läns

landsting och en av dess hushållningssällskap årligen vald ledamot jämte

suppleant för en var av dem,

att, vad av dessa styrelser utav tillgängliga medel icke bleve under

varje särskilt år för ovan angivna ändamål anväut eller särskilt reserverat,

skulle läggas till knektelegomedelskassans kapital,

samt att Kungl. Maj:t skulle äga meddela de närmare föreskrifter,

som i övrigt kunde varda erforderliga.

I ett med anledning av länsstyrelsens ifrågavarande förslag avgivet

utlåtande har arméförvaltningens civila departement hemställt,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

5

att av ifrågavarande medel måtto bildas en fond, benämnd »indelningsverkets

besparingsfond»,

att räntan av denna fond måtte tagas i anspråk för understöd åt

f. d. indelt manskap enligt därom givna bestämmelser eller, sedan någon

del av fonden icke vidare erfordrades för sådant understöd, för enahanda

ändamål, som Vadstena krigsmanshusfond, beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond och invalidhusfonden.

att fonden måtte läggas under statskontorets förvaltning,

att fondens nu utlånade medel måtte infordras genom amortering

av lånen under högst 20 år med viss del om året, samt

att Konungens befallningshavande i Västmanlands län fortfarande

måtte hava hand om berörda utlåning med biträde därvid på hittills

tillämpat sätt av tjänstemän vid länsstyrelsen mot arvoden, som med

ledning av vad ovan anförts finge bestämmas av befallningshavanden.

Statskontoret, som den 28 februari 1921 avgivit utlåtande i ärendet,

har anfört följande:

Konungens befallningshavandes förslag innebure, att knektelegomedelskassan

skulle allt fortfarande såsom för närvarande förvaltas av

befallningshavanden och användas såsom lånekassa för det mindre jordbruket

inom Västmanlands län och vissa delar av Örebro län samt att

större delen av kassans avkastning skulle få användas för näringslivets

höjande med flera angivna ändamål inom nämnda län och länsdelar.

Arméförvaltningen däremot hemställde, att av kassan måtte bildas en

fond benämnd »Indelningsverkets besparingsfond», som skulle förvaltas

av statskontoret och vars avkastning skulle användas till understöd åt

f. d. indelt manskap.

Arméförvaltningen grundade sin ståndpunkt i frågan på sin uppfattning

därom, att av Kungl. Maj:ts i ärendet omhandlade dom den

30 maj 1918, varigenom rotehållarnes yrkanden att få äganderätten till

kassan sig tillerkänd samt att utbekomma alla dess tillgångar, blivit

ogillade, framginge, att statsverket vore rätt ägare till kassan och ägde

att med densamma efter gottfinnande förfara. Denna uppfattning måste

statskontoret dela. Visserligen ville befallningshavanden göra gällande,

att av den omständigheten, att rotehållarne förklarats icke äga utbekomma

kassans tillgångar, icke följde, att kronan ägde befogenhet att

göra med kassan som den behagade, i vilket avseende befallningshavanden

åberopade vissa av Kungl. Maj: t samt av Riksens Ständer under

senare hälftan av 1700-talet vid olika tillfällen gjorda uttalanden angående

rätt för rotehållare att ur kassan erhålla lån; men statskontoret

kunde för sin del icke finna, att dessa uttalanden kunde betraktas som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

sådana från kronans sida gjorda utfästelser, vilka skulle kunna leda till

inskränkning i statsverkets dispositionsrätt till kassan. På grund av

denna sin ståndpunkt i själva rättsfrågan och med den ställning, statskontoret

intoge såsom speciell representant för statsverkets ekonomiska

intressen, kunde statskontoret icke framställa någon principiell erinran

mot att kronan nu, på sätt arméförvaltningen föreslagit, med begagnande

av sin domfästa rätt införlivade kassan med statsmedlen och använde

dess avkastning för visst statsändamål. Därest Kungl. Maj:t skulle

finna, att så borde ske, syntes ej heller något vara att erinra mot den

av arméförvaltningen föreslagna fondbildningen och sättet för avkastningens

disponerande.

Beträffande förslaget, att den nya fonden skulle förvaltas av statskontoret,

kunde ämbetsverket jämväl biträda detsamma, dock med det

oeftergivliga förbehållet att, såsom även av arméförvaltningen förutsatts,

handhavandet av inteckningslånerörelsen allt fortfarande skulle åligga befallningshavanden

i Västmanlands län. Någon möjlighet för statskontoret

att med nu till buds stående arbetskrafter ombesörja denna lånerörelse,

enligt uppgift omfattande över 400 lån, förefunnes nämligen icke.

I statskontoret, som skulle handhava fondens övriga tillgångar, skulle

alltså fondens bokföring verkställas och dit inlevereras ränteavkastningen

å inteckningslånen samt å dessa eventuellt inflytande kapital för omplacering

genom statskontorets försorg, varjämte fondens avkastning

skulle av statskontoret tillhandahållas vederbörande enligt de närmare

föreskrifter, som därom kunde varda meddelade.

Arméförvaltningen både föreslagit, att fondens nu utlånade medel

skulle infordras genom amortering av lånen under högst 20 år med viss

del om året. Mot en dylik åtgärd måste statskontoret inlägga sin bestämda

gensaga. Ivnektelegomedelskassan hade av ålder varit av Kungl. Maj :t

och riksdagen avsedd att vara en lånekassa för jordbruket inom vederbörande

län, och även om numera statsverket kunde anses äga formell

befogenhet att med densamma förfoga efter gottfinnande, syntes likväl

den gamla hävd, som rådde i avseende å dispositionen av kassan, böra

påkalla så pass mycket billighetshänsyn, att vederbörande fastighetsägare

finge, så länge de utan anmärkning fullgjorde sina skyldigheter

beträffande lånen, tillgodonjuta desamma. Omplacering av det i lånen

nedlagda kapitalet borde således icke ifrågakomma annat än i den mån,

detsamma inflöte på grund av konkurs, utmätning eller andra dylika

orsaker. Låneräntan, för närvarande 4 å 41/* procent*), måste, särskilt

•>■'') Enligt inhämtad upplysning är låneräntan sedan några år tillbaka bestämd till Va procent

under gällande bankränta.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

7

under nuvarande ekonomiska situation, anses synnerligen låg och torde

utan obillighet kunna något höjas, exempelvis till 5 procent. Statskontoret

utginge härvid från att räntan under alla omständigheter, med

hänsyn till de särskilda förhållanden, som rådde ifråga om knektelegomedelskassan,

borde vara väsentligt lägre än den för samma slags lån

å den allmänna lånemarknaden gällande räntefoten. Denna fråga torde

lämpligast kunna ordnas genom att Kungl. Maj:t för viss tidsperiod i

sänder bestämde räntefoten. I detta sammanhang ville statskontoret icke

underlåta att såsom stöd för sin uppfattning i lånefrågan erinra om,

att statsutskottet vid 1919 års riksdag vid behandlingen av vissa i nu

förevarande ämne väckta motioner, vartill statskontoret här nedan återkomme,

uttalat, bland annat, att statsutskottet förutsatte, att någon uppsägning

till återbetalning av i jordbruksfastigheter inom Västmanlands

län bundna lån, å vilka givetvis skälig låneränta borde beräknas, icke

ägde rum allenast på den grund, att kassan dåmera övertagits av staten.

Detta uttalande lämnades av riksdagen utan erinran.

Såsom ovan antytts, hade statskontoret ur mera formell synpunkt

icke ansett sig kunna motsätta sig att, på sätt arméförvaltningen föreslagit,

kassan indroges till statsverket, och hade statskontoret i anslutning

härtill avgivit det yttrande beträffande detaljerna av förslaget, som

statskontoret ansett av omständigheterna påkallat.

Emellertid kunde statskontoret icke frigöra sig från den uppfattningen,

att en sådan åtgärd, om än liggande helt inom den formella rättens

gränser, likväl vore synnerligen sträng, för att icke säga obillig, mot

de i saken intresserade länen. Statskontoret torde icke här behöva upprepa

alla de skäl, som talade för, att staten i denna fråga borde gå

fram med den största varsamhet. Dessa skäl vore på ett fullständigt

och enligt statskontorets förmenande övertygande sätt utvecklade av

befallningshavanden. Statskontoret ville också erinra om, att samma

åsikt gjort sig gällande i två vid 1919 års riksdag i ämnet väckta likalydande

motioner (nr 54 i första kammaren och nr 212 i andra kammaren).

I dessa hade föreslagits, att riksdagen ville dels i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t behagade taga under omprövning,

huruvida icke — i avbidan på slutligt beslut i anledning av

Konungens befallningshavandes i Västmanlands län förslag till framtida

disposition av Västmanlands regementes knektelegomedelskassa — med

verkställighet av de i kungl. brevet den 13 december 1918 beträffande

kassan föreskrivna åtgärder borde anstå, dels ock förklara, att riksdagen

för sin del icke hade något att erinra mot bifall till befallningshavandens

ifrågavarande förslag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

I sitt Över motionerna avgivna utlåtande gjorde statsutskottet, bland

annat, ovan angivna uttalande angående inteckningslånen, med hänsyn

vartill utskottet icke kunde finna, att några starkare skäl talade för ett

anstånd med inlevererandet av disponibla medel — huvudsakligen räntemedel

— till arméförvaltuingen, varefter utskottet fortsatte: »Vad därefter

beträffar det av länsstyrelsen i Västmanlands län framställda förslaget

om bildande av en särskild lånefond utav kassans tillgångar,

vilken fonds avkastning skulle för vissa olika ändamål disponeras, har

utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka riksdagen att, såsom av motionärerna

ifrågasatts, nu uttala sin anslutning till detsamma, varvid utskottet

likväl förutsätter, att riksdagen framdeles beredes tillfälle att

yttra sig över ifrågavarande medels blivande användning».

Utskottet hemställde härefter, att motionerna icke måtte av riksdagen

bifallas, vilket ock blev riksdagens beslut.

I trots av denna utgång av ärendet torde dock av statsutskottets

sistberörda uttalande, som av riksdagen lämnats utan erinran, få anses

framgå, att riksdagen icke ställt sig helt avvisande till tanken att kassan

skulle få bevaras åt länen, utan ansett, att detta vore eu fråga, som

borde tagas under övervägande vid riksdagens slutliga prövning av

ärendet.

På grund av de synpunkter på frågan statskontoret ovan anfört och

med stöd jämväl av vad vid riksdagen i ärendet förekommit, ansåge

sig statskontoret kunna ifrågasätta, om icke befallningshavandens framställning

borde, åtminstone i viss mån, vinna beaktande. Statskontoret

hade därvid tänkt sig, att ett skiljande emellan statsverkets och länens

intressen skulle billigtvis kunna ske på så sätt, att hälften av kassans

tillgångar indroges till statsverket för att disponeras på sätt arméförvaltningen

föreslagit, och andra hälften överlämnades till länen att användas

i huvudsaklig överensstämmelse med befallningshavandens förslag.

De närmare bestämmelserna angående genomförandet av fördelningen

av kassan samt förvaltningen och användningen av den för länen avsedda

delen torde Kungl. Maj:t vilja förbehålla sig att meddela, vadan

endast frågan om själva uppdelningen av kassan samt huvudgrunderna

för förvaltningen och användningen av statsmedelsfonden torde behöva

underställas riksdagens prövning.

Departementschefen har anfört följande:

»Såsom av arméförvaltningens civila departement och statskontoret

framhållits synes någon tvekan icke vidare förefiunas därom, att Kungl.

Maj:t och kronan är rätt ägare till ifrågavarande kassa och äger förfoga

över densamma efter gottfinnande. Arméförvaltningens förslag, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

9

kassan nu i sin helhet skulle indragas till statsverket och fonderas samt

att ränteavkastningen av densamma skulle användas i första hand till

understöd åt förutvarande indelt manskap, synes mig därför och med

hänsyn jämväl till kassans ursprungliga ändamål hava mycket goda skäl

för sig.

Statskontoret, liksom tidigare Konungens befallningshavande i Västmanlands

län, hava emellertid i sina utlåtanden med styrka framhållit

de billighetsskäl, som talade för att kassan icke utan vidare frånhändes

sagda län och vissa i kassan intresserade delar av Örebro län,

inom vilka län den i snart 200 år utgjort en lånekassa för det mindre

jordbruket. Befallningshavanden har i sådant hänseende föreslagit, att

kassan skulle få förbliva inom de orter, där densamma uppkommit, och

att räntan därav i huvudsak skulle på närmare angivet sätt få användas

till sagda orters lyftande i ekonomiskt hänseende. Statskontoret har

icke velat gå så långt, utan alternativt hemställt om en delning av

kassan i två hälfter, varav den ena delen skulle indragas till statsverket

och avkastningen av densamma användas i enlighet med arméförvaltningens

förslag, medan den andra delen skulle kvarstanna i länen och,

efter Kungl. Maj:ts närmare bestämmande, användas i huvudsaklig överensstämmelse

med vad befallningshavanden förordat.

För egen del anser jag mig böra biträda statskontorets ifrågavarande

förslag, varigenom å ena sidan staten skulle erhålla en betydande

tillgång till understöd åt före detta indelt manskap, medan å

andra sidan de billighetens krav, som icke heller staten bör åsidosätta,

skulle bliva behörigen tillgodosedda. Jag utgår därvid från, att i kassans

tillgångar skola inberäknas jämväl de medel, som från densamma inlevererats

till arméförvaltningen jämlikt kungl. brevet den 13 december

1918, ävensom från att förluster, som kunna uppkomma därigenom, att

låntagare i kassan brista i betalningsskyldighet, skola drabba uteslutande

länens andel av kassan.

Statskontorets uppfattning, att låntagarna i kassan icke böra föreläggas

någon viss förkortad amorteringstid, utan få utan inskränkning

åtnjuta sina ursprungliga lånevillkor, delar jag till fullo.

De närmare bestämmelserna angående genomförandet av fördelningen

av kassan samt förvaltningen och användningen av den för länen

avsedda delen därav torde på sätt statskontoret hemställt böra meddelas

av Kungl. Maj:t.»

På de av departementschefen anförda skäl har utskottet ansett sig

böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 sand. 53 käft. (Nr 118—120.) 1119 21 2

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva,

a) att hälften av Västmanlands regementes knektelegomedelskassas

tillgångar indrages till statsverket för

att under namn av »indelningsverkets besparingsfond»

förvaltas av statskontoret,

b) att räntan av denna fond må jämlikt Kungl.

Maj:ts bestämmande tagas i anspråk för understöd åt

f. d. indelt manskap eller, sedan någon del av fonden

icke vidare erfordras för sådant understöd, för enahanda

ändamål som Vadstena krigsmanshuskassa, beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond och invalidhusfonden,

c) att Konungens befallningshavande i Västmanlands

län fortfarande må hava hand om de från kassan

beviljade lån med biträde därvid på hittills tillämpat

sätt av tjänstemän vid länsstyrelsen mot arvoden, som

på befallningshavandens förslag bestämmas av Kungl.

Maj:t , samt

d) att andra hälften av ifrågavarande kassas tillgångar

må tillkomma Västmanlands län samt Fällingsbro,

Ervalla och Näsby socknar av Örebro län för att

förvaltas och till länens fromma användas enligt av

Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

Stockholm den 12 maj 1921.

På statsutskottets vägnar:

H. S. KVARNZEL1US.

Närvarande: se under utlåtande nr 118.

Reservationer:

av herrar J. L. Widell, J. Jönsson i Revinge, J. Er lansson och

K. E. W. Söderhielm, vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort

hava följande lydelse:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

11

»Med hänsyn till att Västmanlands regementes knektelegomedelskassas

tillgångar för närvarande äro placerade i lån till jordbrukare inom

Västmanlands län och angränsande delar av Örebro län, anser sig utskottet

böra tillstyrka, att dessa medel allt fortfarande ^ må göras räntebärande

på samma sätt, under förutsättning att räntan å lånen fastställes

i huvudsaklig överensstämmelse med i allmänna marknaden gällande

räntesatser för likartade lån.

Att hälften av kassans tillgångar såsom av Kungl. Mapt föreslagits

skola överlämnas till Västmanlands län och nämnda socknar av Örebro

län, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka.

Kassans tillgångar i sin helhet höra enligt utskottets mening in

dragas till statsverket för att såsom särskild fond av statskontoret för
Handhavandet

av utlåningen synes dock kunna överlåtas till Konungens

befallningshavande i Västmanlands län, vilken hittills skött densamma.

Fondens ränteavkastning synes emellertid böra disponeras för beredande

av understöd åt f. d. indelt manskap i överensstämmelse med

vad som av Kungl. Maj:t i sådant avseende föreslagits.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, i vad den avser överlämnande

av en del av Västmanlands regementes knektelegomedelskassa

till Västmanlands län och vissa socknar

av Örebro län, må besluta,

a) att tillgångarna i kassan skola till statsverket

indragas och därav bildas en av statskontoret förvaltad

fond, vars kapital må placeras i lån mot säkerhet

av inteckningar i jordbruksfastighet inom nämnda

län och socknar och mot ränta, som av Kungl. Maj:t

fastställes,

b) att avkastningen av denna fond må jämlikt

Kungl. Maj-.ts bestämmande tagas i anspråk föl- understöd

åt f. d. indelt manskap eller, sedan någon del

av fonden icke vidare erfordras för sådant understöd,

för enahanda ändamål som Vadstena krigsmanshuskassa,

beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond

och invalidhusfonden,

c) att Konungens befallningshavande i Västmanlands

län fortfarande må hava hand om de från fon
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 120.

av

den beviljade lån med biträde därvid på hittills tilllämpat

sätt av tjänstemän vid länsstyrelsen mot arvoden,

som på befallningshavandens förslag bestämmas

av Kungl. Maj:t.»

herrar J. Nilsson i Skottlandshus och A. Anderson i Råstock.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:240 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den framtida användningen av Västmanlands regementes knektelegomedelskassa. s. 11 i texten