Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för Göteborgs och Bohus läns landsting från skyldighet att för statens järnvägars räkning inlösa visst markområde vid Tingstad jämte två i ämnet väckta motioner.
1921-05-20 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1921:135, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för Göteborgs och Bohus läns landsting från skyldighet att för statens järnvägars räkning inlösa visst markområde vid Tingstad jämte två i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
1
Nr 135.
Ankotn till riksdagens kansli den 20 maj 1921 kl. 2 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse
för Göteborgs och Bohus läns landsting från skyldighet
att för statens järnvägars räkning inlösa visst
markområde vid Tingstad jämte två i ämnet väckta motioner.
(4:de avd.)
I en till riksdagen den 11 mars 1921 avlåten proposition (nr 281),
vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av det med propositionen fogade statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att Göteborgs och Bohus läns landsting må befrias från den
landstinget enligt Kungl. Maj:ts dom den 27 november 1918 åliggande
skyldigheten att till statens järnvägar med äganderätt upplåta visst område
vid Tingstad under villkor, att landstinget vidtager andra av Kungl.
Maj:t godkända åtgärder för beredande av sådant skydd för viadukten
vid Tingstad, som avsetts med inlösen och överlämnande till statens järnvägar
av förevarande område.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
(nr 197) av herr E. Hallin m. fl. och den andra inom andra kammaren
(nr 294) av herr O. N. Olsson i Broberg m. fl., har hemställts, att Göte
Biliang
till riksdagens protokoll 1921. 6 samt. 58 käft. (Nr 135). 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
borgs och Bohus läns landsting må befrias såväl från den landstinget
enligt Kungl. Maj:ts dom den 27 november 1918 åliggande skyldigheten
att till statens järnvägar med äganderätt upplåta visst markområde vid
Tingstad som ock från villkoret att vidtaga andra av Kungl. Maj:t godkända
åtgärder för beredande av sådant skydd för viadukten vid Tingstad,
som avsetts med inlösen och överlämnande till statens järnvägar
av förevarande område.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Sedan 1898 års riksdag beslutat anläggning av en statsbana från
Göteborg över Uddevalla till Skee under villkor bland andra om fri upplåtelse
av mark av Göteborgs och Bohus landsting, åtog sig landstinget
genom beslut den 22 september 1898 att beträffande förenämnda statsbana,
dock endast så vitt den genomlöpte landstingets område, fullgöra
det sålunda av riksdagen uppställda villkoret.
Efter det Kungl. Maj:t den 7 augusti 1903 fastställt definitiv plan
för berörda statsbanas framdragande å sträckan från Skafteröd till Olskroken,
påbörjades arbetena å nämnda handel i slutet av samma år.
I enlighet med den fastställda planen framfördes banan på viadukt
å sträckningen närmast norr om järnvägsbron över Göta älv.
Då fråga uppstod om expropriation av för berörda bansträcka behövligt
markområde, fordrade järnvägsstyrelsen till en början enligt skrivelse
den 2 mars 1909, i huvudsaklig överensstämmelse med vederbörande
arbetschefs förslag, dels att för ifrågavarande ändamål skulle lösas och med
full äganderätt till statsbanan överlämnas visst mindre område, som å en vid
handlingarna i ärendet fogad ritning betecknats med grön gränslinje, dels
ock att upplag eller byggnad för förvaring av enfaldigt ämne icke finge
uppföras närmare viaduktens mittlinje än 30 meter.
Sedermera och då under hand meddelats, att hinder möjligen kunde
möta från landstingets sida för uppfyllande av sist omförmälda fordran
om garanti mot uppförande av upplag eller byggnad i närheten av viadukten,
yrkade järnvägsstyrelsen alternativt i skrivelse den 13 mars 1909 expropriation
av visst större område, som å nyss berörda ritning utmärkts med
heldragen röd linje och som sträckte sig till en bredd av 18 meter på
ömse sidor om ovanberörda viadukts mittlinje.
Genom landstingets försorg ägde sedermera under år 1909 expropriation
rum av ovan omförmälda mindre område, utgörande omkring
1,200 kvadratmeter. Detta skedde utan iakttagande av därför av järnvägsstyrelsen
uppställda villkor och oaktat styrelsen under hand tillkännagivit.
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
3
att, därest styrelsens först gjorda yrkande icke vunne beaktande, styrelsen
ansåge sig icke kunna frånträda sitt alternativt därmed framställda anspråk,
enligt vilket expropriationen bort omfatta ytterligare omkring 2,760 kvadratmeter.
Vid de förberedande överläggningar i frågan, som under hand iörts
mellan järnvägsstyrelsen och landstinget, hade från statens järnvägars sida
framlagts det förslag till lösning av tvistefrågan, att landstinget skulle
låta expropriationen avse det större, med röd begränsningslinje utmärkta
området, och att sedermera iinge i vederbörlig ordning avgöras, om kostnaden
för denna utvidgning av expropriationen skulle drabba landstinget
eller statens järnvägar. Detta förslag blev emellertid, enligt vad av järnvägsstyrelsen
uppgives, från landstingets sida tillbakavisat. Järnvägsstyrelsen
har framhållit, hurusom vid nämnda tidpunkt det större områdets
expropriation endast skulle hava dragit en jämförelsevis liten merkostnad
(omkring 25,000 kronor).
Sedan landstinget sålunda endast utverkat expropriation av det
mindre området, hänsköt järnvägsstyrelsen i skrivelse den 27 juli 1910
frågan till Kungi. Maj:ts avgörande. Styrelsen hemställde därvid, att förenämnda,
med röda begränsningslinjer angivna område om 18 meters bredd
på vardera sidan om viaduktens mittlinje måtte förklaras erforderligt för
statsbanan genom Bohuslän.
Genom brev den 10 mars 1911 förklarade Kungl. Maj:t hela ifrågavarande
område, innehållande sammanlagt omkring 3,960 kvadratmeter,
erforderligt för framdragande av statsbanan Göteborg Skee å dess sträckning
från Skafteröd till Olskroken enligt därför fastställd plan.
Med åberopande härav anhöll järnvägsstyrelsen den 28 juni 1911,
att landstinget måtte gå i författning om inlösen och överlåtande med
äganderätt av den del av det i sistnämnda brev avsedda område, som icke
redan exproprierats, men förklarade landstinget i svarsskrivelse den 29
januari 1912, att landstinget ansåge sig sakna skyldighet att inlösa och
därefter till statens järnvägar med äganderätt överlämna ifrågavarande område
om cirka 2,760 kvadratmeter.
I anledning härav lät järnvägsstyrelsen instämma landstinget till
rådstuvurätten i Göteborg med yrkande om områdets överlåtande till
statens järnvägar.
Rådstuvurätten meddelade dom i målet den 29 maj 1915 och ogillade
däri järnvägsstyrelsens talan.
Rättens ordförande var .emellertid av skiljaktig mening och ansåg,
4
Statsutskottets utlåtande Nr 135.
att landstinget borde vara skyldigt att ytterligare inlösa och med äganderätt
till statens järnvägar överlämna ifrågavarande markområde.
Göta hovrätt, dit järnvägsstyrelsen vädjade, fann genom dom den 19
januari 1917 ej skal göra ändring i rådstuvurättens dom.
Målet fullföljdes av styrelsen hos Kungl. Maj:t.
Nedre justitierevisionen hemställde om fastställelse av hovrättens dom;
föredragande revisionssekreteraren var emellertid av skiljaktig'' mening och
yttrade: n
»Enär landstingets utfästelse om kostnadsfritt tillhandahållande av mark
lör ifrågavarande statsbana måste så förstås, att landstinget åtagit sig ställa till
statens järnvägars förfogande all den mark, som i vederbörlig ordning förklarades
erforderlig för sagda banas framdragande genom landstingets område,
samt Kungl. Maj:t genom omförmälta brev den 10 mars 1911 förklarat
jämväl omstämda område vara i dylikt hänseende erforderligt,
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte pröva rättvist ätt, med upphävande
av hovrättens dom, förplikta landstinget att genast ombesörja överlåtande med
äganderätt till statens järnvägar av återstoden av det område, som å den i rådstuvurättens
dom omförmälta ritning utmärkts med röd gränslinje och icke redan
hl svit till statens järnvägar överlåtet.»
. . Vi sakens föredragning i högsta domstolen biföllo tre justitieråd nedre
justitierevisionens betänkande, medan tre justitieråd, däribland det äldsta,
gillade den av föredraganden yttrade särskilda mening.
Kungl. Maj:ts dom, som gavs den 27 november 1918, avfattades i
enlighet med sistnämnda mening, vadan järnvägsstyrelsens i saken förda
talan blev bifallen.
Efter det målet sålunda blivit avgjort i sista instans, uppdrog
Göteborgs och Bohus läns landsting den 17 september 1919 åt förvaltningsutskottet
att vidtaga alla erforderliga åtgärder för att å landstingets
vägnar hos vederbörande myndigheter göra framställningar om befrielse
för landstinget från skyldighet att med äganderätt överlåta ifrågavarande
område till statens järnvägar.
Till fullgörande av det sålunda givna uppdraget hänvände sig förvaltningsutskottet
i ''skrivelse den 14 januari 1920 till Kungl. Maj:t och
anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte att landstinget
måtte helt och hållet befrias från nyssberörda skyldighet, varjämte utskottet
hemställde, att järnvägsstyrelsen måtte'' förständigas att, i avvaktan på
slutlig prövning, av detta ärende, icke vidtaga åtgärder för verkställande av
Kungl. Maj:ts ifrågavarande dom.
I nämnda skrivelse yttrade förvaltningsutskottet, efter att i korthet
hava erinrat om vad i ärendet förekommit, bland annat:
Statsutskottets utlåtande Nr 133.
5
»De områden, vilka landstinget förpliktats lösa, ägas, det å nedre sidan
om viadukten av Göteborgs papperbruks aktiebolag och det å övre sidan
om viadukten av Göteborg—Dals pappersbruks aktiebolag. Förstnämnda bolag
tillhöriga område användes för närvarande av bolaget såsom upplagsplats. Å sistnämnda
bolag tillhöriga område har dels anlagts en pråmhamn och dels uppförts
en fabriksbyggnad. Dessa byggnader äro delvis belägna å mark, som under åren
1907 och 1909 till jordägarna återställts.
Vid ovan anmärkta förhållande är det tydligt, att landstinget för fullgörande
av Kungl. Maj:ts dom kommer att få vidkännas avsevärda kostnader,
om vilkas storlek det dock för närvarande torde vara svårt att förebringa utredning.
Av ovanberörda sakförhållande, att å marken ifråga uppförts fabriksbyggnad,
framgår emellertid utan vidare, att ersättningssummorna icke komma att
stanna vid små belopp. Landstinget har förut fått vidkännas mycket stora utgifter,
uppgående till 1,900,422 kronor 75 öre, för lösen av jord till längdbanan
genom Bohuslän. På grund härav och med hänsyn till den hos de dömande
myndigheterna rådande meningsskiljaktigheten i frågan, synes det, som om
starka skål skulle tala för att landstinget befriades från nu ifrågakommande ytterligare
kostnader för längdbanan, hälst som dessa kostnader delvis förorsakats
därigenom, att vederbörande jordägare satts i tillfälle att utföra dyrbara anläggningar
å mark, som till jordägarne av statens järnvägar återställts som behövlig
allenast uåder byggnadstiden.»
I anledning av nämnda framställning från landstinget hemställde
järnvägsstyrelsen, under hänvisning till en ingående motivering,
i första hand, att Kungl. Maj:t täcktes finna förvaltningsutskottets
förevarande skrivelse icke till någon vidare åtgärd föranleda, eller,
i andra hand, om Kungl. Maj:t med hänsyn till i ärendet föreliggande
omständigheter skulle finna skäl befria landstinget från förpliktelsen att inlösa
och till statens järnvägar med äganderätt överlåta ifrågavarande område
vid Tingstad, att landstinget måtte tillförbindas att ikläda sig av styrelsen
godkänd förbindelse att svara för alla de kostnader och utgifter, som
kunde drabba statens järnvägar, för den händelse viadukten skadades eller
förstördes till följd av landstingets fritagande från skyldigheten att överlåta
ifrågavarande område till statens järnvägar.
Ett fullgörande av de förpliktelser i fråga om tillhandahållande av
vissa numera bebyggda markområden invid ovannämnda viadukt vid Tingstad,
vilka enligt laga kraftvunnet domstolsutslag åvila Göteborgs och
Bohus läns landsting, skulle, såsom av utredningen i ärendet framgår,
komma att medföra högst avsevärda kostnader för landstinget. Med hänsyn
till de föreliggande särskilda omständigheterna i detta fall vill utskottet
därför tillstyrka, att landstinget befrias från sin ovannämnda skyldighet.
Utskottets
yttrande.
6
Statsutskottets utlåtande AV 135.
Däremot kan utskottet icke biträda det motionsvis framställda förslaget
om att landstinget helt skulle frikallas från omsorgen om åstadkommandet
på annat sätt av det skydd mot brandskada å viadukten, som
var avsett att vinnas genom förvärvet av ifrågavarande markområden.
Med beaktande av de i motionerna anförda synpunkterna vill dock
utskottet uttala, att det synes utskottet böra tagas under övervägande,
huruvida icke det i propositionen uppställda villkoret rörande skyldighet
för landstinget att vidtaga åtgärder i dylikt syfte kan, utan att äventyra
statens rätt, dock så till omfattningen begränsas, att detsamma icke bleve
för landstinget allt för betungande.
Bland de framkomna förslagen till skydd mot eldskada å viadukten
innefattar ett uppförande av vissa brandmurar å dess ena sida och viaduktens
bestrykande med eldfärg, varvid därjämte dispositionsrätten till
vissa obebyggda mindre markområden skulle tillförsäkras statens järnvägar,
ävensom utverkas vissa inskränkningar i förfoganderätten över ett intill
viadukten beläget fabriksområde. Det synes utskottet som om landstingets
skyldighet uti ifrågavarande hänseende kunde begränsas till vidtagandet
av dessa eller andra motsvarande anordningar, för vilka, enligt
vad utskottet inhämtat, kostnaderna inberäknat marklösen icke väntas
komma att överstiga 100,000 kronor. Ett erbjudande från landstingets
sida att ombesörja verkställandet av dessa åtgärder eller ock att erlägga
ett mot kostnaderna härför svarande belopp torde därför få anses vara
av beskaffenhet att kunna från statens sida godtagas; och vill utskottet
hava uttalat, att, därest ett dylikt erbjudande framkommer, hinder från
statens sida icke bör möta för att på grundval av ett sådant anbud med
landstinget träffas uppgörelse om frikallande av landstinget från allt vidare
ansvar för möjligen inträffande eldskada å viadukten.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition och med avslag å herrar Hallins m. fl.
och Olssons i Broberg m. fl. ovanberörda motioner, i vad
de skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva,
att Göteborgs och Bohus läns landsting må befrias från
den landstinget enligt Kungl. Maj:ts dom den 27 november
1918 åliggande skyldigheten att till statens järnvägar
med äganderätt upplåta visst område vid Tingstad under
villkor, att landstinget vidtager andra av Kungl.
Maj:t godkända åtgärder för beredande av sådant skydd
Stata utskottets utlåtande Nr 135.
7
för viadukten vid Tingstad, som avsetts med inlösen
och överlämnande till statens järnvägar av förevarande
område.
Stockholm den 20 maj 1921.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, Ollas A. Ericsson,
N. A. Nilsson, H. F. Lamm, J. Nilsson i Skottlandshus, H. M. Bäckström, J. L. Widell,
O. Bergqvist, E. A. Hallin, J. Pålsson och J. Nilsson i Malmö samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge, O.
H:son Waldén, C. R. Jansson i Falun, P. B. Nilsson i Landeryd, L. J. Carlsson-Frosterud,
S. E. J. Liibeck, W. Bäckström, J. D. Norman, P. M. Olsson i Blädinge, L. Olsson i Hov
och J. E. Andersson i Ovanm.vra.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1921:264 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för Göteborgs och Bohus läns landsting från skyldighet att för statens järnv s. 1 i texten