Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för Göteborgs och Bohus läns landsting från skyldighet att för statens järnvägars räkning inlösa visst markområde vid Tingstad jämte två i ämnet väckta motioner.

1921-05-20 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1921:135, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för Göteborgs och Bohus läns landsting från skyldighet att för statens järnvägars räkning inlösa visst markområde vid Tingstad jämte två i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

1

Nr 135.

Ankotn till riksdagens kansli den 20 maj 1921 kl. 2 e. in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse

för Göteborgs och Bohus läns landsting från skyldighet

att för statens järnvägars räkning inlösa visst

markområde vid Tingstad jämte två i ämnet väckta motioner.

(4:de avd.)

I en till riksdagen den 11 mars 1921 avlåten proposition (nr 281),

vilken hänvisats till statsutskottet för förberedande behandling, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av det med propositionen fogade statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, att Göteborgs och Bohus läns landsting må befrias från den

landstinget enligt Kungl. Maj:ts dom den 27 november 1918 åliggande

skyldigheten att till statens järnvägar med äganderätt upplåta visst område

vid Tingstad under villkor, att landstinget vidtager andra av Kungl.

Maj:t godkända åtgärder för beredande av sådant skydd för viadukten

vid Tingstad, som avsetts med inlösen och överlämnande till statens järnvägar

av förevarande område.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

(nr 197) av herr E. Hallin m. fl. och den andra inom andra kammaren

(nr 294) av herr O. N. Olsson i Broberg m. fl., har hemställts, att Göte
Biliang

till riksdagens protokoll 1921. 6 samt. 58 käft. (Nr 135). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

borgs och Bohus läns landsting må befrias såväl från den landstinget

enligt Kungl. Maj:ts dom den 27 november 1918 åliggande skyldigheten

att till statens järnvägar med äganderätt upplåta visst markområde vid

Tingstad som ock från villkoret att vidtaga andra av Kungl. Maj:t godkända

åtgärder för beredande av sådant skydd för viadukten vid Tingstad,

som avsetts med inlösen och överlämnande till statens järnvägar

av förevarande område.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Sedan 1898 års riksdag beslutat anläggning av en statsbana från

Göteborg över Uddevalla till Skee under villkor bland andra om fri upplåtelse

av mark av Göteborgs och Bohus landsting, åtog sig landstinget

genom beslut den 22 september 1898 att beträffande förenämnda statsbana,

dock endast så vitt den genomlöpte landstingets område, fullgöra

det sålunda av riksdagen uppställda villkoret.

Efter det Kungl. Maj:t den 7 augusti 1903 fastställt definitiv plan

för berörda statsbanas framdragande å sträckan från Skafteröd till Olskroken,

påbörjades arbetena å nämnda handel i slutet av samma år.

I enlighet med den fastställda planen framfördes banan på viadukt

å sträckningen närmast norr om järnvägsbron över Göta älv.

Då fråga uppstod om expropriation av för berörda bansträcka behövligt

markområde, fordrade järnvägsstyrelsen till en början enligt skrivelse

den 2 mars 1909, i huvudsaklig överensstämmelse med vederbörande

arbetschefs förslag, dels att för ifrågavarande ändamål skulle lösas och med

full äganderätt till statsbanan överlämnas visst mindre område, som å en vid

handlingarna i ärendet fogad ritning betecknats med grön gränslinje, dels

ock att upplag eller byggnad för förvaring av enfaldigt ämne icke finge

uppföras närmare viaduktens mittlinje än 30 meter.

Sedermera och då under hand meddelats, att hinder möjligen kunde

möta från landstingets sida för uppfyllande av sist omförmälda fordran

om garanti mot uppförande av upplag eller byggnad i närheten av viadukten,

yrkade järnvägsstyrelsen alternativt i skrivelse den 13 mars 1909 expropriation

av visst större område, som å nyss berörda ritning utmärkts med

heldragen röd linje och som sträckte sig till en bredd av 18 meter på

ömse sidor om ovanberörda viadukts mittlinje.

Genom landstingets försorg ägde sedermera under år 1909 expropriation

rum av ovan omförmälda mindre område, utgörande omkring

1,200 kvadratmeter. Detta skedde utan iakttagande av därför av järnvägsstyrelsen

uppställda villkor och oaktat styrelsen under hand tillkännagivit.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

3

att, därest styrelsens först gjorda yrkande icke vunne beaktande, styrelsen

ansåge sig icke kunna frånträda sitt alternativt därmed framställda anspråk,

enligt vilket expropriationen bort omfatta ytterligare omkring 2,760 kvadratmeter.

Vid de förberedande överläggningar i frågan, som under hand iörts

mellan järnvägsstyrelsen och landstinget, hade från statens järnvägars sida

framlagts det förslag till lösning av tvistefrågan, att landstinget skulle

låta expropriationen avse det större, med röd begränsningslinje utmärkta

området, och att sedermera iinge i vederbörlig ordning avgöras, om kostnaden

för denna utvidgning av expropriationen skulle drabba landstinget

eller statens järnvägar. Detta förslag blev emellertid, enligt vad av järnvägsstyrelsen

uppgives, från landstingets sida tillbakavisat. Järnvägsstyrelsen

har framhållit, hurusom vid nämnda tidpunkt det större områdets

expropriation endast skulle hava dragit en jämförelsevis liten merkostnad

(omkring 25,000 kronor).

Sedan landstinget sålunda endast utverkat expropriation av det

mindre området, hänsköt järnvägsstyrelsen i skrivelse den 27 juli 1910

frågan till Kungi. Maj:ts avgörande. Styrelsen hemställde därvid, att förenämnda,

med röda begränsningslinjer angivna område om 18 meters bredd

på vardera sidan om viaduktens mittlinje måtte förklaras erforderligt för

statsbanan genom Bohuslän.

Genom brev den 10 mars 1911 förklarade Kungl. Maj:t hela ifrågavarande

område, innehållande sammanlagt omkring 3,960 kvadratmeter,

erforderligt för framdragande av statsbanan Göteborg Skee å dess sträckning

från Skafteröd till Olskroken enligt därför fastställd plan.

Med åberopande härav anhöll järnvägsstyrelsen den 28 juni 1911,

att landstinget måtte gå i författning om inlösen och överlåtande med

äganderätt av den del av det i sistnämnda brev avsedda område, som icke

redan exproprierats, men förklarade landstinget i svarsskrivelse den 29

januari 1912, att landstinget ansåge sig sakna skyldighet att inlösa och

därefter till statens järnvägar med äganderätt överlämna ifrågavarande område

om cirka 2,760 kvadratmeter.

I anledning härav lät järnvägsstyrelsen instämma landstinget till

rådstuvurätten i Göteborg med yrkande om områdets överlåtande till

statens järnvägar.

Rådstuvurätten meddelade dom i målet den 29 maj 1915 och ogillade

däri järnvägsstyrelsens talan.

Rättens ordförande var .emellertid av skiljaktig mening och ansåg,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 135.

att landstinget borde vara skyldigt att ytterligare inlösa och med äganderätt

till statens järnvägar överlämna ifrågavarande markområde.

Göta hovrätt, dit järnvägsstyrelsen vädjade, fann genom dom den 19

januari 1917 ej skal göra ändring i rådstuvurättens dom.

Målet fullföljdes av styrelsen hos Kungl. Maj:t.

Nedre justitierevisionen hemställde om fastställelse av hovrättens dom;

föredragande revisionssekreteraren var emellertid av skiljaktig'' mening och

yttrade: n

»Enär landstingets utfästelse om kostnadsfritt tillhandahållande av mark

lör ifrågavarande statsbana måste så förstås, att landstinget åtagit sig ställa till

statens järnvägars förfogande all den mark, som i vederbörlig ordning förklarades

erforderlig för sagda banas framdragande genom landstingets område,

samt Kungl. Maj:t genom omförmälta brev den 10 mars 1911 förklarat

jämväl omstämda område vara i dylikt hänseende erforderligt,

hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte pröva rättvist ätt, med upphävande

av hovrättens dom, förplikta landstinget att genast ombesörja överlåtande med

äganderätt till statens järnvägar av återstoden av det område, som å den i rådstuvurättens

dom omförmälta ritning utmärkts med röd gränslinje och icke redan

hl svit till statens järnvägar överlåtet.»

. . Vi sakens föredragning i högsta domstolen biföllo tre justitieråd nedre

justitierevisionens betänkande, medan tre justitieråd, däribland det äldsta,

gillade den av föredraganden yttrade särskilda mening.

Kungl. Maj:ts dom, som gavs den 27 november 1918, avfattades i

enlighet med sistnämnda mening, vadan järnvägsstyrelsens i saken förda

talan blev bifallen.

Efter det målet sålunda blivit avgjort i sista instans, uppdrog

Göteborgs och Bohus läns landsting den 17 september 1919 åt förvaltningsutskottet

att vidtaga alla erforderliga åtgärder för att å landstingets

vägnar hos vederbörande myndigheter göra framställningar om befrielse

för landstinget från skyldighet att med äganderätt överlåta ifrågavarande

område till statens järnvägar.

Till fullgörande av det sålunda givna uppdraget hänvände sig förvaltningsutskottet

i ''skrivelse den 14 januari 1920 till Kungl. Maj:t och

anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte att landstinget

måtte helt och hållet befrias från nyssberörda skyldighet, varjämte utskottet

hemställde, att järnvägsstyrelsen måtte'' förständigas att, i avvaktan på

slutlig prövning, av detta ärende, icke vidtaga åtgärder för verkställande av

Kungl. Maj:ts ifrågavarande dom.

I nämnda skrivelse yttrade förvaltningsutskottet, efter att i korthet

hava erinrat om vad i ärendet förekommit, bland annat:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 133.

5

»De områden, vilka landstinget förpliktats lösa, ägas, det å nedre sidan

om viadukten av Göteborgs papperbruks aktiebolag och det å övre sidan

om viadukten av Göteborg—Dals pappersbruks aktiebolag. Förstnämnda bolag

tillhöriga område användes för närvarande av bolaget såsom upplagsplats. Å sistnämnda

bolag tillhöriga område har dels anlagts en pråmhamn och dels uppförts

en fabriksbyggnad. Dessa byggnader äro delvis belägna å mark, som under åren

1907 och 1909 till jordägarna återställts.

Vid ovan anmärkta förhållande är det tydligt, att landstinget för fullgörande

av Kungl. Maj:ts dom kommer att få vidkännas avsevärda kostnader,

om vilkas storlek det dock för närvarande torde vara svårt att förebringa utredning.

Av ovanberörda sakförhållande, att å marken ifråga uppförts fabriksbyggnad,

framgår emellertid utan vidare, att ersättningssummorna icke komma att

stanna vid små belopp. Landstinget har förut fått vidkännas mycket stora utgifter,

uppgående till 1,900,422 kronor 75 öre, för lösen av jord till längdbanan

genom Bohuslän. På grund härav och med hänsyn till den hos de dömande

myndigheterna rådande meningsskiljaktigheten i frågan, synes det, som om

starka skål skulle tala för att landstinget befriades från nu ifrågakommande ytterligare

kostnader för längdbanan, hälst som dessa kostnader delvis förorsakats

därigenom, att vederbörande jordägare satts i tillfälle att utföra dyrbara anläggningar

å mark, som till jordägarne av statens järnvägar återställts som behövlig

allenast uåder byggnadstiden.»

I anledning av nämnda framställning från landstinget hemställde

järnvägsstyrelsen, under hänvisning till en ingående motivering,

i första hand, att Kungl. Maj:t täcktes finna förvaltningsutskottets

förevarande skrivelse icke till någon vidare åtgärd föranleda, eller,

i andra hand, om Kungl. Maj:t med hänsyn till i ärendet föreliggande

omständigheter skulle finna skäl befria landstinget från förpliktelsen att inlösa

och till statens järnvägar med äganderätt överlåta ifrågavarande område

vid Tingstad, att landstinget måtte tillförbindas att ikläda sig av styrelsen

godkänd förbindelse att svara för alla de kostnader och utgifter, som

kunde drabba statens järnvägar, för den händelse viadukten skadades eller

förstördes till följd av landstingets fritagande från skyldigheten att överlåta

ifrågavarande område till statens järnvägar.

Ett fullgörande av de förpliktelser i fråga om tillhandahållande av

vissa numera bebyggda markområden invid ovannämnda viadukt vid Tingstad,

vilka enligt laga kraftvunnet domstolsutslag åvila Göteborgs och

Bohus läns landsting, skulle, såsom av utredningen i ärendet framgår,

komma att medföra högst avsevärda kostnader för landstinget. Med hänsyn

till de föreliggande särskilda omständigheterna i detta fall vill utskottet

därför tillstyrka, att landstinget befrias från sin ovannämnda skyldighet.

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande AV 135.

Däremot kan utskottet icke biträda det motionsvis framställda förslaget

om att landstinget helt skulle frikallas från omsorgen om åstadkommandet

på annat sätt av det skydd mot brandskada å viadukten, som

var avsett att vinnas genom förvärvet av ifrågavarande markområden.

Med beaktande av de i motionerna anförda synpunkterna vill dock

utskottet uttala, att det synes utskottet böra tagas under övervägande,

huruvida icke det i propositionen uppställda villkoret rörande skyldighet

för landstinget att vidtaga åtgärder i dylikt syfte kan, utan att äventyra

statens rätt, dock så till omfattningen begränsas, att detsamma icke bleve

för landstinget allt för betungande.

Bland de framkomna förslagen till skydd mot eldskada å viadukten

innefattar ett uppförande av vissa brandmurar å dess ena sida och viaduktens

bestrykande med eldfärg, varvid därjämte dispositionsrätten till

vissa obebyggda mindre markområden skulle tillförsäkras statens järnvägar,

ävensom utverkas vissa inskränkningar i förfoganderätten över ett intill

viadukten beläget fabriksområde. Det synes utskottet som om landstingets

skyldighet uti ifrågavarande hänseende kunde begränsas till vidtagandet

av dessa eller andra motsvarande anordningar, för vilka, enligt

vad utskottet inhämtat, kostnaderna inberäknat marklösen icke väntas

komma att överstiga 100,000 kronor. Ett erbjudande från landstingets

sida att ombesörja verkställandet av dessa åtgärder eller ock att erlägga

ett mot kostnaderna härför svarande belopp torde därför få anses vara

av beskaffenhet att kunna från statens sida godtagas; och vill utskottet

hava uttalat, att, därest ett dylikt erbjudande framkommer, hinder från

statens sida icke bör möta för att på grundval av ett sådant anbud med

landstinget träffas uppgörelse om frikallande av landstinget från allt vidare

ansvar för möjligen inträffande eldskada å viadukten.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet

hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition och med avslag å herrar Hallins m. fl.

och Olssons i Broberg m. fl. ovanberörda motioner, i vad

de skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag, må medgiva,

att Göteborgs och Bohus läns landsting må befrias från

den landstinget enligt Kungl. Maj:ts dom den 27 november

1918 åliggande skyldigheten att till statens järnvägar

med äganderätt upplåta visst område vid Tingstad under

villkor, att landstinget vidtager andra av Kungl.

Maj:t godkända åtgärder för beredande av sådant skydd

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stata utskottets utlåtande Nr 135.

7

för viadukten vid Tingstad, som avsetts med inlösen

och överlämnande till statens järnvägar av förevarande

område.

Stockholm den 20 maj 1921.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, A. C. Lindblad, Ollas A. Ericsson,

N. A. Nilsson, H. F. Lamm, J. Nilsson i Skottlandshus, H. M. Bäckström, J. L. Widell,

O. Bergqvist, E. A. Hallin, J. Pålsson och J. Nilsson i Malmö samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, J. Jönsson i Revinge, O.

H:son Waldén, C. R. Jansson i Falun, P. B. Nilsson i Landeryd, L. J. Carlsson-Frosterud,

S. E. J. Liibeck, W. Bäckström, J. D. Norman, P. M. Olsson i Blädinge, L. Olsson i Hov

och J. E. Andersson i Ovanm.vra.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:264 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för Göteborgs och Bohus läns landsting från skyldighet att för statens järnv s. 1 i texten