Memorial i anledning av kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om anslaq för barnmorskeundervisningen.
1921-06-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1921:183, Memorial i anledning av kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om anslaq för barnmorskeundervisningen.
Dokumentets text
Statsutskottets memorial Nr 183.
17
Nr 183.
Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1921 kl. 8 e. m.
Memorial i anledning av kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga
om anslaq för barnmorskeundervisningen.
(3:e avd.)
I en den 4 februari 1921 dagtecknad proposition, nr 65, vilken
hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, hade Kungl. Maj:t,
under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att
dels höja det under rubriken »Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen»
upptagna ordinarie anslag med 34,023 kronor, varigenom
samma anslag, nu 38,680 kronor, kommer att uppgå till 72,70o kronor;
dels å tilläggsstat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst, 3,000
kronor, därav 500 kronor till vardera barnmorskeläroanstalten för anskaffande
och vidmakthållande av undervisningsmateriel samt 2,000 kronor
till fullständigande av den till barnmorskeläroanstalten i Göteborg hörande
lärosalens möblering och utrustning m. m.;
dels ock till anordnande av repetitionskurser för barnmorskor å extra
stat för år 1922 bevilja ett förslagsanslag, högst, 15,500 kronor.
I sammanhang med förevarande proposition hade utskottet till behandling
förehaft dels två lika lydande motioner, väckta den ena inom första
kammaren av herr H. Högberg (nr 164) och den andra inom andra kammaren
av herr F. Block (nr 258), vari hemställts, att riksdagen vid meddelande
av anslag för barnmorskeundervisningen enligt Kungl. Maj:ts
proposition måtte beträffande lärotidens längd uttala sig för att densamma
ökas från ett år till ett och ett halvt år i stället för av Kungl.
Maj:t föreslagna två år, dels ock en inom andra kammaren av herrar
F. Kaijser och A. Gustafsson i Kasenberg väckt motion (nr 259), vari
föreslagits, dels att riksdagen måtte bevilja det av Kungl. Maj:t begärda
anslaget till barnmorskeundervisningen,
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 samt. 75 käft. (Nr 177 183.) 1304 21 3
18
Statsutskottets memorial Nr 183.
dels ock att riksdagen måtte uttala den önskan, att i en blivande
ny stadga för barnmorskeundervisningen måtte föreskrivas, att för inträde
vid statens undervisningsanstalter för barnmorskor skall fordras
dels fullständigt genomgången folkskolekurs, dels en mindre, genomgången
godkänd provkurs, .
att denna provtjänstgöring skall så vitt möjligt äga rum omedelbart
före den ordinarie kursens början, samt
att utbildningskursens längd, provtjänstgöring och kursen i spädbarnsvård
inberäknad, ej må överstiga 1 Va år.
I sitt utlåtande nr 37 hade utskottet i anledning av dessa förslag
anfört och hemställt följande:
»Det förslag till reformering av nu gällande bestämmelser rörande
utbildning av barnmorskor, Kungl. Maj:t framlagt, har utskottet funnit
välbetänkt och av beskaffenhet att kunna bifallas.
I likhet med departementschefen anser utskottet sålunda, att det nuvarande
omständliga förfaringssättet vid barnmorskeelevernas antagande
bör kunna i väsentlig mån förenklas och synes det utskottet vara ur
praktisk synpunkt lämpligast, att antagandet i fråga överflyttas från
medicinalstyrelsen till vederbörande lärare vid läroanstalt, där barnmorskeundervisning
bedrives. Det synes utskottet ock uppenbart, att ett
gott urval av elever icke utan svårighet kan komma till stånd, därest
icke aspiranterna erhålla tillfälle till provtjänstgöring, på sätt redan med
tillfredsställande resultat äger rum i fråga om sjuksköterskor. Att denna
provtjänstgöring kommer att förläggas omedelbart före den egentliga
kursens början, anser utskottet vara självfallet.
Vad härefter angår inträdesfordringarna till de kurser, varom nu är
fråga, har utskottet funnit det av medicinalstyrelsen framlagda och av
departementschefen förordade förslaget härutinnan lämpligt avvägt. Mot
motionärerna Kaijsers och Gustafssons mening att fullständigt genomgången
folkskolekurs samt en mindre provkurs skulle vara fullt tillräckligt
att sätta eleverna i stånd att under den härför avsedda tiden
tillägna sig de kunskaper, som måste krävas av en barnmorska, står
barnmorskelärarnas och barnmorskornas erfarenhet om motsatsen. Det
må ock förtjäna framhållas, hurusom för ett flertal elever en avsevärd
tidrymd förlupit mellan folkskolekursens avslutande och tidpunkten för
inträdet vid bammorskeläroanstalt och att sålunda dessas skolkunskaper
delvis förflyktigats. Utskottet, som på grund av ovan angivna skäl icke
kan biträda motionärernas hemställan, får sålunda, särskilt med hänsyn
till det sätt, varpå inhämtandet av det erforderliga måttet av kunskaper
enligt propositionen underlättas, tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag härutinnan.
Statsutskottets memorial Nr 183.
19
I fråga om längden av den utbildningskurs, som för utbildande av
fullt kompetenta barnmorskor bör vara föreskriven såsom minimum, hava
olika meningar förekommit. Medicinalstyrelsen, föreståndarna för barnmorskeundervisningsanstalterna
i Stockholm och Göteborg samt ovanberörda
motionärer göra sålunda gällande, att utbildningstiden icke må
överstiga ett och ett halvt år, under det att ett flertal provinsialläkare,
läraren vid barnmorskeundervisningsanstalten i Stockholm, doktor E. Bovin,
samt barnmorskorna själva med skärpa hålla före, att utbildningstiden bör
bestämmas till två år. Departementschefen, som ansett ett bestämmande
av utbildningstiden för barnmorskorna till allenast ett och ett halvt år
icke stå i god överensstämmelse med den ståndpunkt, statsmakterna intagit
till frågan om sjuksköterskornas utbildningstid, har likaledes förordat
en tvåårig utbildningskurs. Enligt vad till utskottets kännedom kommit,
har ock f. d. barnmorskeläraren, professorn E. Essen-Möller i Lund,
som förut haft en annan uppfattning härutinnan, numera kommit till
samma åsikt. Svenska läkaresällskapets sektion för obstetrik och gynekologi
har likaledes i ett utskottet tillhandakommet meddelande uttalat,
att sektionen, under betonande av den mycket självständiga verksamhet,
som tillkomme och alltid måste tillkomma barnmorskorna, beträffande
utbildningstiden särskilt ville framhålla, att den icke bör understiga
den av Kungl. Maj:t nu föreslagna av två år.
Vid det övervägande, ul skottet ägnat denna fråga, har utskottet
ansett de starkaste skälen tala för, att utbildningstiden sättes till två
år. Med allt beaktande av, att studietiden och de därmed för eleverna
förenade kostnaderna icke ökas utöver vad som i sådant hänseende är
oundgängligen nödvändigt, måste det nämligen anses vara en angelägenhet
av största vikt, att barnmorskorna, vilkas verksamhet, särskilt
då de äro anställda såsom distriktsbarnmorskor på landet, ofta är av
självständig art, erhålla en så fullgod utbildning som möjligt och torde
utbildningstiden för den skull icke böra bestämmas kortare än den för
sjuksköterskor fastslagna. I praktiskt och organisatoriskt hänseende
måste ock, på sätt departementschefen uttalat, en tvåårig utbildningstid
äga avsevärda fördelar framför en kurs på ett och ett hälft år. En
svår olägenhet ur undervisningssynpunkt med kurser av sistnämnda
slag är sålunda, enligt vad som framhålles av medicinalstyrelsen, att
kurserna måste börja på olika tider olika år i perioder av tre år, så
mycket mera som ständigt tvenne kurser, en äldre och en yngre skola
vara i gång, vilket är för sjukvården å anstalterna erforderligt. På sätt
departementschefen framhållit, avlägsnas denna olägenhet genom utbildningstidens
bestämmande till två år.
20
Statsutskottets memorial Nr 183.
Vad Kung!. Maj:t i övrigt i föreliggande proposition föreslagit angående
ändringar i den nu gällande kursplanen för barnmorskeundervisningen,
i fråga om repetitionskurser för barnmorskor samt rörande
anslag till barnmorskeläroanstalterna har icke givit utskottet anledning
till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts ''får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) höja det under rubriken »Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen»
upptagna ordinarie anslag med 34,023 kronor, varigenom
samma anslag, nu 38,680 kronor, kommer att uppgå till 72,703 kronor;
b) å tilläggsstat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst, 3,000
kronor, därav 500 kronor till vardera barnmorskeläroanstalten för anskaffande
och vidmakthållande av undervisningsmateriel samt 2,000 kronor
till fullständigande av den till barnmorskeläroanstalten i Göteborg hörande
lärosalens möblering och utrustning m. m.;
c) till anordnande av repetitionskurser för barnmorskor å extra stat
för år 1922 bevilja ett förslagsanslag, högst, 15,500 kronor-;
d) förklara, att herrar Rogbergs och Blocks samt Kaijsers och
Gustafsons ovanberörda motioner må anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört.»
Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har första kammaren
bifallit vad utskottet sålunda hemställt, under det att andra kammaren
bifallit den av herrar Kaijser och Gustafson i Kasenberg i ämnet väckta
motionen.
Kamrarnes beslut skilja sig således från varandra dels beträffande
nträdesfordringarna till kurserna för utbildande av barnmorskor dels ock
beträffande längden av den utbildningskurs, som för utbildande av fullt
kompetenta barnmorskor bör vara föreskriven såsom minimum.
De olika beslut, vari kamrarna sålunda stannat, synas lämpligast
kunna sammanjämkas på sådant sätt, att fordringarna för inträde i barnmorskekurserna
bestämmas i enlighet med motionärerna Kaijsers och
Gustafsons förslag samt att utbildningstiden bestämmes till två år, i
vilken tid dock jämväl skall ingå provtjänstgöring och kurs i spädbarnsvård.
Utskottet får alltså hemställa,
att kamrarne må godkänna följande yttrande och
förslag rörande Kungl. Maj ris förevarande framställning:
Statsutskottets memorial Nr 188.
21
Det förslag till reformering av nu gällande bestämmelser rörande
utbildning av barnmorskor, Kungl. Maj:t framlagt, har utskottet funnit
sig kunna i huvudsak förorda.
I likhet med departementschefen anser utskottet sålunda, att det
nuvarande omständliga förfaringssättet vid barnmorskeelevernas antagande
bör kunna i väsentlig mån förenklas, och synes det utskottet vara ur
praktisk synpunkt lämpligast, att antagandet i fråga överflyttas från
medicinalstyrelsen till vederbörande lärare vid läroanstalt, där barnmorskeundervisning
bedrives. Det synes utskottet ock uppenbart, att ett gott
urval av elever icke utan svårighet kan komma till stånd, därest icke
aspiranterna erhålla tillfälle till provtjänstgöring, på sätt redan med
tillfredsställande resultat äger rum i fråga om sjuksköterskor. Att denna
provtjänstgöring kommer att förläggas omedelbart före den egentliga
kursens början, anser utskottet vara självfallet.
Vad härefter angår inträdesfordringarna till de kurser, varom nu är
fråga, har utskottet emellertid funnit sig icke kunna ansluta sig till vad
Kungl. Maj:t härutinnan föreslagit, utan har utskottet i likhet med
motionärerna Kaijser och Gustafson ansett, att fullständigt genomgången
folkskolekurs bör vara tillräcklig för inträde till berörda kurser.
I fråga om längden av den utbildningskurs, som för utbildande av
fullt kompetenta barnmorskor bör vara föreskriven såsom minimum,
hava olika meningar förekommit. Dejs har det sålunda framhållits, att
utbildningstiden icke må sättas lägre än två år dels har ock gjorts
gällande, att samma tid icke må överstiga ett och ett halvt år.
Vid det övervägande, utskottet ägnat denna fråga, har utskottet
ansett de starkaste skälen tala för, att utbildningstiden sättes till två år,
däri dock inberäknad den tid, som åtgår för provtjänstgöring och kursen
i spädbarnsvård. Med allt beaktande av, att studietiden och de därmed
för eleverna förenade kostnaderna icke ökas utöver vad som i sådant
hänseende är oundgängligen nödvändigt, måste det nämligen anses vara
en angelägenhet av största vikt, att barnmorskorna, vilkas verksamhet,
särskilt då de äro anställda såsom distriktsbarnmorskor på landet, ofta
är av självständig art, erhålla en så fullgod utbildning som möjligt. I
praktiskt och organisatoriskt hänseende måste ock, på sätt departementschefen
uttalat, en tvåårig utbildningstid äga avsevärda fördelar framför
en kurs på ett och ett hälft år. En svår olägenhet ur undervisningssynpunkt
med kurser av sistnämnda slag är sålunda, enligt vad som
framhålles av medicinalstyrelsen, att kurserna måste börja på olika tider
olika år i perioder av tre år, så mycket mera som ständigt tvenne
kurser, en äldre och eu yngre, skola vara i gång, vilket är för sjuk
-
22
Statsutskottets memorial Nr 183.
vården å anstalterna erforderligt, På sätt departementschefen framhållit,
avlägsnas denna. olägenhet genom utbildningstidens bestämmande till
två år.
\ad Kungl. Maj:t i övrigt i föreliggande proposition föreslagit angående
ändringar i den nu gällande kursplanen för barnmorskeundervisningen,
i fråga om repetitionskurser för barnmorskor samt rörande anslag
till barnmorskeläroanstalterna har icke givit utskottet anledning till
erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) höja det under rubriken »Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen»
upptagna ordinarie anslag med 34,023 kronor, varigenom
samma anslag, nu 38,680 kronor, kommer att uppgå till 72,703 kronor;
b) å tilläggsstat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst, 3,000
kronor, därav 500 kronor till vardera barnmorskeläroanstalten för anskaffande
och vidmakthållande av undervisningsmateriel samt 2,000 kronor
till fullständigande av den till bammorskeläroanstalten i Göteborg hörande
lärosalens möblering och utrustning m. m.;
c) till anordnande av repetitionskurser för barnmorskor å extra stat
för år 1922 bevilja ett förslagsanslag, högst, 15,500 kronor;
d) förklara, att herrar Rogbergs och Blocks samt Kaijsers och
Gustafsons ovanberörda motioner må anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört.
Stockholm den 3 juni 1921.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtande nr 177.
Statsutskottets utlåtande Nr 183.
23
Reservation:
av herr A. Wiklund, som ansett, att utskottets förslag bort erhålla
följande lydelse:
»De olika beslut, vari kamrarna sålunda stannat, synas lämpligast
kunna samman]ämkas på sådant sätt, att fordringarna för inträde i
barnmorskekurserna bestämmas i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
samt att utbildningstiden bestämmes till ett och ett halvt år, däri dock
ej inberäknad den tid, som åtgår för provtjänstgöring och kursen i spädbarnsvård.
Utskottet får alltså hemställa,
att kamrarna må godkänna följande yttrande och
förslag rörande Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
Det förslag till reformering av nu gällande bestämmelser rörande
utbildning av barnmorskor, Kungl. Maj:t framlagt, har utskottet funnit
sig kunna i huvudsak förorda.
I likhet med departementschefen anser utskottet sålunda, att det
nuvarande omständliga förfaringssättet vid barnmorskeelevernas antagande
bör kunna i väsentlig mån förenklas, och synes det utskottet vara ur
praktisk synpunkt lämpligast, att antagandet i fråga överflyttas från
medicinalstyrelseil till vederbörande lärare vid läroanstalt, där barnmorskeundervisning
bedrives. Det synes utskottet ock uppenbart, att ett gott
urval av elever icke utan svårighet kan komma till stånd, därest icke
aspiranterna erhålla tillfälle till provtjänstgöring, på sätt redan med
tillfredsställande resultat äger rum i fråga om sjuksköterskor. Att denna
provtjänstgöring kommer att förläggas omedelbart före den egentliga
kursens början, anser utskottet vara självfallet.
Vad härefter angår inträdesfordringarna till de kurser, varom nu är
fråga, har utskottet funnit det av medicinalstyrelsen framlagda och av
departementschefen förordade förslaget härutinnan lämpligt avvägt. Mot
motionärerna Kaijsers och Gustafssons mening att fullständigt genomgången
folkskolekurs samt en mindre provkurs skulle vara fullt tillräckligt
att sätta eleverna i stånd att under den härför avsedda tiden
tillägna sig de kunskaper, som måste krävas av en barnmorska, står
barnmorskelärarnas och barnmorskornas erfarenhet om motsatsen. Det
må ock förtjäna framhållas, hurusom för ett flertal elever en avsevärd
tidrymd förlupit mellan folkskolekursens avslutande och tidpunkten för
inträdet vid barnmorskeläroanstalt, och att sålunda dessa skolkunskaper
24
Statsutskottets utlåtande Nr 183.
delvis förflyktigats. Utskottet, som på grund av ovan angivna skäl icke
kan biträda motionärernas hemställan, får sålunda, särskilt med hänsyn
till det sätt, varpå inhämtandet av det erforderliga måttet av kunskaper
enligt propositionen underlättas, tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag härutinnan.
I fråga om längden av den utbildningskurs, som för utbildande av
fullt kompetenta barnmorskor bör vara föreskriven såsom minimum, hava
olika meningar förekommit. Dels har det sålunda gjorts gällande, att
utbildningstiden icke må sättas lägre än två år, dels har ock framhållits,
att samma tid icke må överstiga ett och ett halvt år.
Vid det övervägande, utskottet ägnat denna fråga, har utskottet
ansett de starkaste skälen tala för, att utbildningstiden sättes till ett och
ett halvt år, däri dock ej inberäknad den tid, som åtgår för provtjänstgöring
och kursen i spädbarnsvård.
Vad Kungl. Maj:t i övrigt i föreliggande proposition föreslagit angående
ändringar i den nu gällande kursplanen för barnmorskeundervisningen,
i fråga om repetitionskurser för barnmorskor samt rörande
anslag till barnmorskeläroanstalterna har icke givit utskottet anledning
till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) höja det under rubriken »Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen»
upptagna ordinarie anslag med 34,023 kronor, varigenom
samma anslag, nu 38,680 kronor, kommer att uppgå till 72,703 kronor;
b) å tilläggsstat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst, 3,000
kronor, därav 500 kronor till vardera barnmorskeläroanstalten för anskaffande
och vidmakthållande av undervisningsmateriel samt 2,000
kronor till fullständigande av den till barnmorskeläroanstalten i Göteborg
hörande lärosalens möblering och utrustning m. m.;
c) till anordnande av repetitionskurser för barnmorskor å extra stat
för år 1922 bevilja ett förslagsanslag, högst, 15,500 kronor;
d) förklara, att herrar Rogbergs och Blocks samt Kaijsers och
Gustafssons ovanberörda motioner må anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1921:397 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för barnmorskeundervisningen. s. 1 i texten