Sök i Ratio Lex

Memorial i anledning av kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om anslaq för barnmorskeundervisningen.

1921-06-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1921:183, Memorial i anledning av kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om anslaq för barnmorskeundervisningen.

Dokumentets text

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 183.

17

Nr 183.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1921 kl. 8 e. m.

Memorial i anledning av kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga

om anslaq för barnmorskeundervisningen.

(3:e avd.)

I en den 4 februari 1921 dagtecknad proposition, nr 65, vilken

hänvisats till statsutskottets förberedande behandling, hade Kungl. Maj:t,

under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels höja det under rubriken »Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen»

upptagna ordinarie anslag med 34,023 kronor, varigenom

samma anslag, nu 38,680 kronor, kommer att uppgå till 72,70o kronor;

dels å tilläggsstat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst, 3,000

kronor, därav 500 kronor till vardera barnmorskeläroanstalten för anskaffande

och vidmakthållande av undervisningsmateriel samt 2,000 kronor

till fullständigande av den till barnmorskeläroanstalten i Göteborg hörande

lärosalens möblering och utrustning m. m.;

dels ock till anordnande av repetitionskurser för barnmorskor å extra

stat för år 1922 bevilja ett förslagsanslag, högst, 15,500 kronor.

I sammanhang med förevarande proposition hade utskottet till behandling

förehaft dels två lika lydande motioner, väckta den ena inom första

kammaren av herr H. Högberg (nr 164) och den andra inom andra kammaren

av herr F. Block (nr 258), vari hemställts, att riksdagen vid meddelande

av anslag för barnmorskeundervisningen enligt Kungl. Maj:ts

proposition måtte beträffande lärotidens längd uttala sig för att densamma

ökas från ett år till ett och ett halvt år i stället för av Kungl.

Maj:t föreslagna två år, dels ock en inom andra kammaren av herrar

F. Kaijser och A. Gustafsson i Kasenberg väckt motion (nr 259), vari

föreslagits, dels att riksdagen måtte bevilja det av Kungl. Maj:t begärda

anslaget till barnmorskeundervisningen,

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 samt. 75 käft. (Nr 177 183.) 1304 21 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets memorial Nr 183.

dels ock att riksdagen måtte uttala den önskan, att i en blivande

ny stadga för barnmorskeundervisningen måtte föreskrivas, att för inträde

vid statens undervisningsanstalter för barnmorskor skall fordras

dels fullständigt genomgången folkskolekurs, dels en mindre, genomgången

godkänd provkurs, .

att denna provtjänstgöring skall så vitt möjligt äga rum omedelbart

före den ordinarie kursens början, samt

att utbildningskursens längd, provtjänstgöring och kursen i spädbarnsvård

inberäknad, ej må överstiga 1 Va år.

I sitt utlåtande nr 37 hade utskottet i anledning av dessa förslag

anfört och hemställt följande:

»Det förslag till reformering av nu gällande bestämmelser rörande

utbildning av barnmorskor, Kungl. Maj:t framlagt, har utskottet funnit

välbetänkt och av beskaffenhet att kunna bifallas.

I likhet med departementschefen anser utskottet sålunda, att det nuvarande

omständliga förfaringssättet vid barnmorskeelevernas antagande

bör kunna i väsentlig mån förenklas och synes det utskottet vara ur

praktisk synpunkt lämpligast, att antagandet i fråga överflyttas från

medicinalstyrelsen till vederbörande lärare vid läroanstalt, där barnmorskeundervisning

bedrives. Det synes utskottet ock uppenbart, att ett

gott urval av elever icke utan svårighet kan komma till stånd, därest

icke aspiranterna erhålla tillfälle till provtjänstgöring, på sätt redan med

tillfredsställande resultat äger rum i fråga om sjuksköterskor. Att denna

provtjänstgöring kommer att förläggas omedelbart före den egentliga

kursens början, anser utskottet vara självfallet.

Vad härefter angår inträdesfordringarna till de kurser, varom nu är

fråga, har utskottet funnit det av medicinalstyrelsen framlagda och av

departementschefen förordade förslaget härutinnan lämpligt avvägt. Mot

motionärerna Kaijsers och Gustafssons mening att fullständigt genomgången

folkskolekurs samt en mindre provkurs skulle vara fullt tillräckligt

att sätta eleverna i stånd att under den härför avsedda tiden

tillägna sig de kunskaper, som måste krävas av en barnmorska, står

barnmorskelärarnas och barnmorskornas erfarenhet om motsatsen. Det

må ock förtjäna framhållas, hurusom för ett flertal elever en avsevärd

tidrymd förlupit mellan folkskolekursens avslutande och tidpunkten för

inträdet vid bammorskeläroanstalt och att sålunda dessas skolkunskaper

delvis förflyktigats. Utskottet, som på grund av ovan angivna skäl icke

kan biträda motionärernas hemställan, får sålunda, särskilt med hänsyn

till det sätt, varpå inhämtandet av det erforderliga måttet av kunskaper

enligt propositionen underlättas, tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag härutinnan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 183.

19

I fråga om längden av den utbildningskurs, som för utbildande av

fullt kompetenta barnmorskor bör vara föreskriven såsom minimum, hava

olika meningar förekommit. Medicinalstyrelsen, föreståndarna för barnmorskeundervisningsanstalterna

i Stockholm och Göteborg samt ovanberörda

motionärer göra sålunda gällande, att utbildningstiden icke må

överstiga ett och ett halvt år, under det att ett flertal provinsialläkare,

läraren vid barnmorskeundervisningsanstalten i Stockholm, doktor E. Bovin,

samt barnmorskorna själva med skärpa hålla före, att utbildningstiden bör

bestämmas till två år. Departementschefen, som ansett ett bestämmande

av utbildningstiden för barnmorskorna till allenast ett och ett halvt år

icke stå i god överensstämmelse med den ståndpunkt, statsmakterna intagit

till frågan om sjuksköterskornas utbildningstid, har likaledes förordat

en tvåårig utbildningskurs. Enligt vad till utskottets kännedom kommit,

har ock f. d. barnmorskeläraren, professorn E. Essen-Möller i Lund,

som förut haft en annan uppfattning härutinnan, numera kommit till

samma åsikt. Svenska läkaresällskapets sektion för obstetrik och gynekologi

har likaledes i ett utskottet tillhandakommet meddelande uttalat,

att sektionen, under betonande av den mycket självständiga verksamhet,

som tillkomme och alltid måste tillkomma barnmorskorna, beträffande

utbildningstiden särskilt ville framhålla, att den icke bör understiga

den av Kungl. Maj:t nu föreslagna av två år.

Vid det övervägande, ul skottet ägnat denna fråga, har utskottet

ansett de starkaste skälen tala för, att utbildningstiden sättes till två

år. Med allt beaktande av, att studietiden och de därmed för eleverna

förenade kostnaderna icke ökas utöver vad som i sådant hänseende är

oundgängligen nödvändigt, måste det nämligen anses vara en angelägenhet

av största vikt, att barnmorskorna, vilkas verksamhet, särskilt

då de äro anställda såsom distriktsbarnmorskor på landet, ofta är av

självständig art, erhålla en så fullgod utbildning som möjligt och torde

utbildningstiden för den skull icke böra bestämmas kortare än den för

sjuksköterskor fastslagna. I praktiskt och organisatoriskt hänseende

måste ock, på sätt departementschefen uttalat, en tvåårig utbildningstid

äga avsevärda fördelar framför en kurs på ett och ett hälft år. En

svår olägenhet ur undervisningssynpunkt med kurser av sistnämnda

slag är sålunda, enligt vad som framhålles av medicinalstyrelsen, att

kurserna måste börja på olika tider olika år i perioder av tre år, så

mycket mera som ständigt tvenne kurser, en äldre och en yngre skola

vara i gång, vilket är för sjukvården å anstalterna erforderligt. På sätt

departementschefen framhållit, avlägsnas denna olägenhet genom utbildningstidens

bestämmande till två år.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets memorial Nr 183.

Vad Kung!. Maj:t i övrigt i föreliggande proposition föreslagit angående

ändringar i den nu gällande kursplanen för barnmorskeundervisningen,

i fråga om repetitionskurser för barnmorskor samt rörande

anslag till barnmorskeläroanstalterna har icke givit utskottet anledning

till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts ''får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) höja det under rubriken »Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen»

upptagna ordinarie anslag med 34,023 kronor, varigenom

samma anslag, nu 38,680 kronor, kommer att uppgå till 72,703 kronor;

b) å tilläggsstat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst, 3,000

kronor, därav 500 kronor till vardera barnmorskeläroanstalten för anskaffande

och vidmakthållande av undervisningsmateriel samt 2,000 kronor

till fullständigande av den till barnmorskeläroanstalten i Göteborg hörande

lärosalens möblering och utrustning m. m.;

c) till anordnande av repetitionskurser för barnmorskor å extra stat

för år 1922 bevilja ett förslagsanslag, högst, 15,500 kronor-;

d) förklara, att herrar Rogbergs och Blocks samt Kaijsers och

Gustafsons ovanberörda motioner må anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört.»

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har första kammaren

bifallit vad utskottet sålunda hemställt, under det att andra kammaren

bifallit den av herrar Kaijser och Gustafson i Kasenberg i ämnet väckta

motionen.

Kamrarnes beslut skilja sig således från varandra dels beträffande

nträdesfordringarna till kurserna för utbildande av barnmorskor dels ock

beträffande längden av den utbildningskurs, som för utbildande av fullt

kompetenta barnmorskor bör vara föreskriven såsom minimum.

De olika beslut, vari kamrarna sålunda stannat, synas lämpligast

kunna sammanjämkas på sådant sätt, att fordringarna för inträde i barnmorskekurserna

bestämmas i enlighet med motionärerna Kaijsers och

Gustafsons förslag samt att utbildningstiden bestämmes till två år, i

vilken tid dock jämväl skall ingå provtjänstgöring och kurs i spädbarnsvård.

Utskottet får alltså hemställa,

att kamrarne må godkänna följande yttrande och

förslag rörande Kungl. Maj ris förevarande framställning:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets memorial Nr 188.

21

Det förslag till reformering av nu gällande bestämmelser rörande

utbildning av barnmorskor, Kungl. Maj:t framlagt, har utskottet funnit

sig kunna i huvudsak förorda.

I likhet med departementschefen anser utskottet sålunda, att det

nuvarande omständliga förfaringssättet vid barnmorskeelevernas antagande

bör kunna i väsentlig mån förenklas, och synes det utskottet vara ur

praktisk synpunkt lämpligast, att antagandet i fråga överflyttas från

medicinalstyrelsen till vederbörande lärare vid läroanstalt, där barnmorskeundervisning

bedrives. Det synes utskottet ock uppenbart, att ett gott

urval av elever icke utan svårighet kan komma till stånd, därest icke

aspiranterna erhålla tillfälle till provtjänstgöring, på sätt redan med

tillfredsställande resultat äger rum i fråga om sjuksköterskor. Att denna

provtjänstgöring kommer att förläggas omedelbart före den egentliga

kursens början, anser utskottet vara självfallet.

Vad härefter angår inträdesfordringarna till de kurser, varom nu är

fråga, har utskottet emellertid funnit sig icke kunna ansluta sig till vad

Kungl. Maj:t härutinnan föreslagit, utan har utskottet i likhet med

motionärerna Kaijser och Gustafson ansett, att fullständigt genomgången

folkskolekurs bör vara tillräcklig för inträde till berörda kurser.

I fråga om längden av den utbildningskurs, som för utbildande av

fullt kompetenta barnmorskor bör vara föreskriven såsom minimum,

hava olika meningar förekommit. Dejs har det sålunda framhållits, att

utbildningstiden icke må sättas lägre än två år dels har ock gjorts

gällande, att samma tid icke må överstiga ett och ett halvt år.

Vid det övervägande, utskottet ägnat denna fråga, har utskottet

ansett de starkaste skälen tala för, att utbildningstiden sättes till två år,

däri dock inberäknad den tid, som åtgår för provtjänstgöring och kursen

i spädbarnsvård. Med allt beaktande av, att studietiden och de därmed

för eleverna förenade kostnaderna icke ökas utöver vad som i sådant

hänseende är oundgängligen nödvändigt, måste det nämligen anses vara

en angelägenhet av största vikt, att barnmorskorna, vilkas verksamhet,

särskilt då de äro anställda såsom distriktsbarnmorskor på landet, ofta

är av självständig art, erhålla en så fullgod utbildning som möjligt. I

praktiskt och organisatoriskt hänseende måste ock, på sätt departementschefen

uttalat, en tvåårig utbildningstid äga avsevärda fördelar framför

en kurs på ett och ett hälft år. En svår olägenhet ur undervisningssynpunkt

med kurser av sistnämnda slag är sålunda, enligt vad som

framhålles av medicinalstyrelsen, att kurserna måste börja på olika tider

olika år i perioder av tre år, så mycket mera som ständigt tvenne

kurser, en äldre och eu yngre, skola vara i gång, vilket är för sjuk
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets memorial Nr 183.

vården å anstalterna erforderligt, På sätt departementschefen framhållit,

avlägsnas denna. olägenhet genom utbildningstidens bestämmande till

två år.

\ad Kungl. Maj:t i övrigt i föreliggande proposition föreslagit angående

ändringar i den nu gällande kursplanen för barnmorskeundervisningen,

i fråga om repetitionskurser för barnmorskor samt rörande anslag

till barnmorskeläroanstalterna har icke givit utskottet anledning till

erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) höja det under rubriken »Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen»

upptagna ordinarie anslag med 34,023 kronor, varigenom

samma anslag, nu 38,680 kronor, kommer att uppgå till 72,703 kronor;

b) å tilläggsstat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst, 3,000

kronor, därav 500 kronor till vardera barnmorskeläroanstalten för anskaffande

och vidmakthållande av undervisningsmateriel samt 2,000 kronor

till fullständigande av den till bammorskeläroanstalten i Göteborg hörande

lärosalens möblering och utrustning m. m.;

c) till anordnande av repetitionskurser för barnmorskor å extra stat

för år 1922 bevilja ett förslagsanslag, högst, 15,500 kronor;

d) förklara, att herrar Rogbergs och Blocks samt Kaijsers och

Gustafsons ovanberörda motioner må anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört.

Stockholm den 3 juni 1921.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtande nr 177.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

23

Reservation:

av herr A. Wiklund, som ansett, att utskottets förslag bort erhålla

följande lydelse:

»De olika beslut, vari kamrarna sålunda stannat, synas lämpligast

kunna samman]ämkas på sådant sätt, att fordringarna för inträde i

barnmorskekurserna bestämmas i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

samt att utbildningstiden bestämmes till ett och ett halvt år, däri dock

ej inberäknad den tid, som åtgår för provtjänstgöring och kursen i spädbarnsvård.

Utskottet får alltså hemställa,

att kamrarna må godkänna följande yttrande och

förslag rörande Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

Det förslag till reformering av nu gällande bestämmelser rörande

utbildning av barnmorskor, Kungl. Maj:t framlagt, har utskottet funnit

sig kunna i huvudsak förorda.

I likhet med departementschefen anser utskottet sålunda, att det

nuvarande omständliga förfaringssättet vid barnmorskeelevernas antagande

bör kunna i väsentlig mån förenklas, och synes det utskottet vara ur

praktisk synpunkt lämpligast, att antagandet i fråga överflyttas från

medicinalstyrelseil till vederbörande lärare vid läroanstalt, där barnmorskeundervisning

bedrives. Det synes utskottet ock uppenbart, att ett gott

urval av elever icke utan svårighet kan komma till stånd, därest icke

aspiranterna erhålla tillfälle till provtjänstgöring, på sätt redan med

tillfredsställande resultat äger rum i fråga om sjuksköterskor. Att denna

provtjänstgöring kommer att förläggas omedelbart före den egentliga

kursens början, anser utskottet vara självfallet.

Vad härefter angår inträdesfordringarna till de kurser, varom nu är

fråga, har utskottet funnit det av medicinalstyrelsen framlagda och av

departementschefen förordade förslaget härutinnan lämpligt avvägt. Mot

motionärerna Kaijsers och Gustafssons mening att fullständigt genomgången

folkskolekurs samt en mindre provkurs skulle vara fullt tillräckligt

att sätta eleverna i stånd att under den härför avsedda tiden

tillägna sig de kunskaper, som måste krävas av en barnmorska, står

barnmorskelärarnas och barnmorskornas erfarenhet om motsatsen. Det

må ock förtjäna framhållas, hurusom för ett flertal elever en avsevärd

tidrymd förlupit mellan folkskolekursens avslutande och tidpunkten för

inträdet vid barnmorskeläroanstalt, och att sålunda dessa skolkunskaper

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande Nr 183.

delvis förflyktigats. Utskottet, som på grund av ovan angivna skäl icke

kan biträda motionärernas hemställan, får sålunda, särskilt med hänsyn

till det sätt, varpå inhämtandet av det erforderliga måttet av kunskaper

enligt propositionen underlättas, tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag härutinnan.

I fråga om längden av den utbildningskurs, som för utbildande av

fullt kompetenta barnmorskor bör vara föreskriven såsom minimum, hava

olika meningar förekommit. Dels har det sålunda gjorts gällande, att

utbildningstiden icke må sättas lägre än två år, dels har ock framhållits,

att samma tid icke må överstiga ett och ett halvt år.

Vid det övervägande, utskottet ägnat denna fråga, har utskottet

ansett de starkaste skälen tala för, att utbildningstiden sättes till ett och

ett halvt år, däri dock ej inberäknad den tid, som åtgår för provtjänstgöring

och kursen i spädbarnsvård.

Vad Kungl. Maj:t i övrigt i föreliggande proposition föreslagit angående

ändringar i den nu gällande kursplanen för barnmorskeundervisningen,

i fråga om repetitionskurser för barnmorskor samt rörande

anslag till barnmorskeläroanstalterna har icke givit utskottet anledning

till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) höja det under rubriken »Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen»

upptagna ordinarie anslag med 34,023 kronor, varigenom

samma anslag, nu 38,680 kronor, kommer att uppgå till 72,703 kronor;

b) å tilläggsstat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst, 3,000

kronor, därav 500 kronor till vardera barnmorskeläroanstalten för anskaffande

och vidmakthållande av undervisningsmateriel samt 2,000

kronor till fullständigande av den till barnmorskeläroanstalten i Göteborg

hörande lärosalens möblering och utrustning m. m.;

c) till anordnande av repetitionskurser för barnmorskor å extra stat

för år 1922 bevilja ett förslagsanslag, högst, 15,500 kronor;

d) förklara, att herrar Rogbergs och Blocks samt Kaijsers och

Gustafssons ovanberörda motioner må anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:397 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för barnmorskeundervisningen. s. 1 i texten