Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående telefonoch telegramavgifterna för tiden från och med den 1 juli 1921 m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1921-06-03 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1921:187, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående telefonoch telegramavgifterna för tiden från och med den 1 juli 1921 m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 187

it

Nr 187.

Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1921 kl. 7 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

telefon- och telegramavgifterna för tiden från och med

den 1 juli 1921 m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

Uti en till riksdagen avlåten, den 25 februari dagtecknad proposition

(nr 143), vilken hänvisats till förberedande behandling av statsutskottet,

har Kungl. Ma.j:t, under åberopande av det vid propositionen

fogade utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för

samma dag, begärt riksdagens yttrande i fråga om bestämmande av

telefon- och telegramavgifterna för tiden från och med den 1 juli 1921.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet.

Härjämte hava till utskottet remitterats följande i ämnet väckta

motioner, nämligen

nr 183 inom första kammaren av herr G. Boman, vilken hemställt,

att riksdagen måtte uttala sig för,

att fr. o. m. 1 juli 1921 de så kallade anläggningsavgifterna må

nedsättas till hälften av nu utgående belopp; och

att från samma tid de taxor å telefonabonnemang och samtalsavgifter,

som gällde före 1 okt. 1920, åter må i huvudsak tillämpas;

nr 219 inom andra kammaren av herr G. Olsson i Ramsta m. fl.,

däri . hemställts att riksdagen ville besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t

begära, dels en allmän sänkning i nu gällande telefontaxa med 33 %,

dels ock borttagandet av den så kallade anläggningsavgiften för abon
Bihang

till riksdagens protokoll 1921. 6 saml. 77 käft. (Nr 185—188.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande AV 187.

Departe
mentschefen.

nenter, som själva få bekosta sin växelstation, samt tillika att sänkningen

i abonnemangsavgiften för dessa abonnenter må ske med 40 % av nu

gällande avgifter; samt

nr 282 inom samma kammare av herr F. Andersson i Rasjön m. -fl.,

däri föreslagits att riksdagen i sitt yttrande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 143 måtte uttala sig för:

att abonnemangsavgifterna för telefoner med bibehållande av de

sakkunnigas gruppindelning reduceras till ungefärligen de belopp, som

gällde före den 1 oktober 1920, med bibehållande likväl av nu utgående

avgifter inom grupperna I och II;

att den s. k. anläggningsavgiften må helt bortfalla;

att avgifterna för rikssamtal för 3 minuters period må, då avståndet

mellan taxestationerna icke överstiger 45 km., utgå med 20 öre och då

avståndet uppgår till 45, men ej 90 km., med 50 öre; samt

att tillämpningen av dessa taxor må gälla från den 1 juli 1921

till den 1 juli 1922 och att Kungl. Maj:t måtte ge 1922 års riksdagtillfälle

att yttra sig angående taxepolitiken efter nämnda dag.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Beträffande ifrågavarande motioner har utskottet erhållit från telegrafstyrelsen

i vederbörlig ordning införskaffat yttrande, dagtecknat den

20 maj 1921.

Rörande tillkomsten och innebörden av det i propositionen innefattade

förslaget har departementschefen anfört följande:

»Som i det föregående omnämnts, har 1920 års riksdag framhållit

angelägenheten av att statsverket beredes inkomster av telegraf- och telefonväsendet

till belopp, som möjliggör ett förräntande av det däri nedlagda

kapitalet. För bedömande av de nu gällande taxornas inverkan i

avseende å förräntningen av telegrafverkets rörelse må erinras, att telegrafstyrelsen

i skrivelse den 11 november 1920 med förslag till inkomstberäkning,

under förutsättning att de nya taxorna bibehölles oförändrade,

uppskattat avkastningen för år 1921 till 10,100,000 kronor, motsvarande

omkring 4,äi procent å det i rörelsen nedlagda kapitalet. Samma överskott

har styrelsen i berörda skrivelse jämväl upptagit för år 1922. Med

hänsyn till den besparing i dyrtidstilläggen, som skulle vinnas genom en

ifrågasatt jämkning av desamma, har överskottet för år 1922 emellertid

i innevarande års statsverksproposition beräknats till ett ökat belopp av

14,500,000 kronor, motsvarande omkring 5.31 procent å det uppskattade

kapitalet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet.s utlåtande Nr 187.

11

Sedan dessa beräkningar gjordes, har telegrafverkets provisoriska

bokslut för år 1920 blivit färdigt. Av detta framgår, att för sista kvartalet

år 1920, då de nya taxorna varit gällande, uppkommit ett överskott

av omkring 4,150,000 kronor. De nedåtgående konjunkturerna hava

ännu icke gjort sig så kännbara, som man skulle väntat. Abonnemangsavgifterna,

vilka i oktober 1920 uppgingo till 13,190,000 kronor, stego i

januari 1921 till 13,370,000 kronor. Antalet apparater, som för hela

riket uppgår till omkring 300,000, sjönk under fjärde kvartalet med

4,322. Denna minskning berodde uteslutande på Stockholmsabonnenters

avgång och denna återigen till största delen på den vid årsskiftet praktiskt

taget genomförda sammanslagningen av de båda Stockholm omgivande

landsnäten, varigenom de s. k. dubbelabonnemangen blevo överflödiga.

Under januari 1921, vilken månad i det hela är bestämmande

för abonnentantalet under det därmed inledda kvartalet, har abonnentantalet

sjunkit med blott 1,415, varav största delen tillhörande Stockholmstelefon.

I stort sett kan man således säga, att de höjda taxorna

hittills icke visat sig verka avskräckande. Samtalsavgifterna på riksnätet

synas, såsom naturligt är, mera direkt avspegla den tilltagande

depressionen i affärslivet. Under oktober ar 1920 uppgingo dessa avgifter

till 2,767,205 kronor, under november till 2,525,338 kronor, under

december till 2,449,362 kronor och under januari 1921 till 2,416,695

kronor. Visserligen kan en minskning av 12,6 % under dessa fyra månader

synas vara oväntat liten, men man kan nog ej räkna med samma

jämförelsevis gynnsamma resultat för kommande månader.

Från vissa håll har nu gjorts gällande, att taxorna nått en sådan

höjd, att en sänkning av desamma även ur statsekonomiska synpunkter

kunde anses berättigad, då därigenom en väsentligt ökad trafik med

därav följande inkomstökning vore att påräkna.

Härvid är emellertid till en början att märka, att nedgången

trafiken, efter vad här ovan lämnade siffror giva vid handen, icke åtminstone

i någon avsevärd grad är beroende på de gjorda taxeförhöjningarna

utan huvudsakligen på den ekonomiska depressionen i allmänhet.

Det torde även vara klart, att, om trafiken skulle kunna i

mera avsevärd mån stimuleras, en betydande sänkning av taxorna, måste

komma till stånd. En helt obetydlig sådan sänkning'' — vilken ej torde

öva någon egentlig inverkan på trafiken — medför emellertid en väsentlig

minskning av avkastningen. I sådant hänseende må meddelas, att,

enligt vad telegrafstyrelsen i sin skrivelse den 8 januari 1921 uppgivit,

en minskning av avkastningen från 6 procent, varmed styrelsen vid uppgörandet

av förslaget till de nya taxorna räknat, ned till 4,623 procent,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

motsvarande den närvarande effektiva medelräntan på statens fonderade

skuld — vilket skulle minska telegrafverkets intäkter med omkring

2,500,000 kronor — skulle medföra en nedsättning av abonnemangsavgiften

för helt år med endast 7 kronor 50 öre ä 10 kronor, beroende på

till vilken grupp abonnemanget hör, samt av samtalsavgifterna med allenast

omkring 2,4 öre för varje samtalsperiod.

Då härjämte en ökad trafik kräver ökad personal och därför medför

höjning av driftkostnaderna, torde kunna antagas, att genom en

mera betydande nedsättning av taxorna det ekonomiska resultatet av

telegrafverkets rörelse skulle kunna under nu rådande konjunkturer helt

äventyras. Som stöd för ett frångående av den utav riksdagen uttalade

grundsatsen ifråga om kapitalets förräntning skulle visserligen kunna

åberopas, att den avkastning, telegrafverket förut lämnat, varit så betydande

— under 30-årsperioden 1891—1920 i medeltal 8.484 procent på

anläggningskapitalet — att minskad behållning eller tillfällig förlust å

rörelsen därmed kunde nu anses kompenserad. Men statsverkets allmänna

ekonomiska ställning torde för närvarande vara av den beskaffenhet, att

ett anläggningskapital, som beräknas vid 1921 års slut uppgå till omkring

250,000,000 kronor, icke får ligga oförräntat.

Ehuru det otvivelaktigt under den nu rådande depressionsperioden

vore särdeles önskvärt, att taxorna till lättnad för näringslivet kunde

hållas nere så långt som möjligt, har jag därför ansett, att man för närvarande

måste se tiden och utvecklingen något an, innan frågan om eu

mera genomgående taxenedsättning tages under övervägande. I ett avseende,

nämligen beträffande de s. k. anläggningsavgifterna, vill jag

emellertid redan nu förorda en ej oväsentlig reduktion, och återkommer

jag härtill i det följande.

Den av telegrafstyrelsen med biträde av sakkunniga verkställda

utredning, som låg till grund för de förhöjda taxorna, utvisar, att taxenivån

är beroende på anläggnings-, underhålls- och expeditionskostnaderna.

De sistnämnda, vilka äga den största betydelsen i förevarande

hänseende, avse främst utgifter för den anställda expeditionspersonalens

avlöning. Grunderna för denna avlöning äro i huvudsak bestämda av

Kungl. Maj:t och riksdagen. Om en nedgång kommer att äga rum i

levnadskostnaderna1, varigenom personalens dyrtidstillägg automatiskt

minskas, kommer detta att avsevärt påverka taxorna. För belysande

av detta förhållande ber jag få meddela, att enligt av telegrafstyrelsen

på min anmodan verkställd utredning skulle, om indextalet nedgår

till 200, en reduktion av taxorna under oförändrad trafik kunna

ske med omkring 15—25 procent, beroende på olika abonnemangsklasser.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

13

Då det sålunda, om ytterligare sänkning av levnadskostnaderna skulle inträda

och trafiken ter sig att återgå till mera normala förhållanden,

bleve möjligt att efter hand vidtaga nedsättning i taxorna, synas de nuvarande

taxorna, med den jämkning däri jag kommer att föreslå, böra

fastställas att gälla endast tillsvidare för tiden efter den 1 juli 1921;

och lärer det få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga nedsättning i

taxorna, så snart detta anses kunna ske utan att skäligt överskott å rörelsen

äventyras.

Innan jag ingår på att något närmare behandla de särskilda taxebestämmelserna,

vill jag framhålla, hurusom det med hänsyn till avlöningarnas

betydelse för taxorna givetvis är av yttersta vikt, att personalens

antal kommer att stå i ett riktigt förhållande till trafikens omfattning.

Enligt vad styrelsen i sin skrivelse den 8 januari 1921 meddelat,

har styrelsen även härutinnan vidtagit betydande inskränkningar

och har fortfarande sin särskilda uppmärksamhet riktad på denna fråga

Vidkommande underhållskostnaderna, upplyser styrelsen i berörda skrivelse,

att ökningen från år 1915 till år 1919 utgjort endast 98 procent

för apparat i lokalnäten och 62 procent per kilometer för riksnätet, ehuru

materialpriserna för samma tid i regel ökats med 200 procent. Detta

förhållande synes mig tyda på, att telegrafverkets materialinköp skötts

med ekonomiskt förutseende. Jag tillåter mig emellertid erinra därom,

att Kungl. Maj:t på telegrafstyrelsens förslag den 28 januari 1921 utvidgat

förenämnda sakkunnigas uppdrag till en undersökning av möjligheterna

att uppnå besparingar inom telegrafverkets drift.

I ett avseende har jag, såsom förut antytts, redan nu ansett mig

böra ifrågasätta en nedsättning i gällande taxor. Som i det föregående

omnämnts, infördes genom beslut av 1918 och 1919 års riksdagar en

särskild s. k. anläggningsavgift för nya abonnemang. Denna åtgärd framtvingades

av nödvändigheten att på grund av svårigheten att anskaffa

erforderlig materiel för nyanläggningar försöka hämma en för stor

abonnenttillströmning. Vid anläggningsavgifternas införande förutsattes

emellertid, att desamma skulle så snart ske kunde -bortfalla. Skälet till

anläggningsavgifternas införande kan visserligen ej vidare åberopas för

deras fortvara, men med hänsyn till den rådande kapitalbristen vill jag

för närvarande ej gå längre än att föreslå, att avgifterna ifråga, vilka

utgå med 200 respektive 100 kronor allt efter som kostnaderna för

ledningen bekostas av telegrafverket eller ej, nedsättas till hälften eller

till 100 respektive 50 kronor. Chefen för telegrafstyrelsen, med vilken

jag i detta ärende samrått, har förklarat sig. kunna godtaga detta förslag,

vilket icke skulle inverka på telegrafverkets nettohehållning. Järn
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

likt riksdagens medgivande bokföras nämligen dessa avgifter, vilkas

sammanlagda belopp för år 1920 uppgick till 2,967,700 kronor, icke

som telefonavgifter i vanlig bemärkelse utan såsom kapitaltillskott, vadan

de ingå i anslaget till telefon- och telegrafledningar.

. Beträffande övriga avgifter har jag, som redan antytts, ej ansett

någon mera genomgående nedsättning av taxorna kunna nu ifrågasättas.

De allmänna principer, som legat till grund för avgifternas bestämmande,

synas mig även i stort sett kunna godtagas.

Vad särskilt abonnemangsavgifterna angår, har jag rådgjort med

chefen för telegrafstyrelsen i fråga om möjligheten att kunna nedbringa

avgifterna åtminstone för den billigaste klassen av abonnemang. De

upplysningar, som jag därvid erhållit, hava emellertid givit vid handen,

att sådant ej kan ske utan att i avsevärd mån påverka driftresultatet.

Beträffande ett särskilt slag av abonnemang, nämligen då flera

apparater äro intagna å en och samma ledning, har Kungl. Maj:t den 23

december 1920 på förslag av telegrafstyrelsen meddelat vissa föreskrifter

i syfte att möjliggöra en med hänsyn till varje abonnents samtalsmängd

riktigare beräkning av abonnemangsavgiften.

I fråga om samtalsavgifterna torde den för trafikanterna uppkomna

merkostnaden, åtminstone vad näringslivet beträffar, i väsentlig

mån hava motverkats genom den inträffade nedgången av antalet ilsamtal.

Enligt vad styrelsen i sin skrivelse den 8 januari 1921 meddelat,

kunna sålunda vanliga samtal numera befordras även å de förut

hårdast belastade ledningarna till Göteborg och Malmö inom samma eller

kortare tid än ilsamtal före taxeförhöjningen. Medan antalet från Stockholm

avgående il- och seriesamtal under oktober—december 1919 utgjorde

respektive 31,2, 31,4 och 30,8 procent av totala antalet samtal,

utgjorde siffrorna under samma månader 1920 endast 13,6, 9,4 och 8,5

procent av det totala antalet. Vidare är beträffande samtalsavgifterna

att lägga märke till de billigare taxor, som införts för samtal efter

klockan 7 eftermiddagen.

De beslutade ändringarna i taxeområdesindelningen avse i stort

sett att, i enlighet jämväl med inom riksdagen gjorda uttalanden, genom

indragning av ett antal områden och dessas införlivande med närliggande

sådana bereda abonnenterna å vissa orter gynnsammare förhållanden

i trafikhänseende. Härjämte hava dock vidtagits vissa ändringar i

övrigt av indelningen, vilka synts av förhållandena påkallade.

I nu förevarande sammanhang må nämnas, att telegrafstyrelsen i

sin skrivelse den 8 januari 1921 framhållit, att det icke syntes uteslutet, att

på sina håll någon jämkning av gränsen mellan två taxeområden kunde vid
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 187. 15

tagas för underlättande av samfärdseln. Jag tillåter mig oek erinra, att

Kungl. Maj:t den 17 december 1920 bemyndigat styrelsen att besluta och

verkställa överflyttning av växelstation, belägen på gränsen mellan två

taxeområden, i deu mån sådan överflyttning kunde ske med behörigt tillgodoseende

av såväl telegrafverkets som vederbörande abonnenters intressen.

I fråga slutligen om de förhöjda telegramavgifterna, varutinnan

några väsentligare erinringar ej framkommit, lärer något särskilt yttrande

ej vara påkallat.

En sammanfattning av det nu anförda giver vid handen,

att de s. k. anläggningsavgifterna synes böra från och med den 1

juli 1921 nedsättas till hälften av nu utgående belopp;

att i övrigt bestämmelserna i telefon- och telegrafreglementena

synas böra givas fortsatt tillämpning tillsvidare efter nämnda dag; samt

att Kungl. Maj:t torde böra upptaga till prövning frågan om nedsättning

av taxorna, så snart sådan anses kunna ske utan att ett skäligt

överskott av telegrafverkets rörelse äventyras.

Givetvis förutsätter jag därjämte, att i den mån jämkningar i

övrigt i bestämmelserna i telefon- och telegrafreglementena finnas av

förhållandena påkallade, dessa skola av Kungl. Maj:t vidtagas.»

Uti sitt ovannämnda den 20 maj 1921 dagtecknade yttrande anför

telegrafstyrelsen, bland annat, följande:

Vid. uppgörandet av det förslag till nya telefontaxor, som av särskilda

sakkunniga utarbetats och som läge till grund för det nu gällande telefonreglementet,

hade de sakkunniga utgått från eu strängt ekonomisk grund. Såsom

framginge såväl av Kung!. Maj:ts nu föreliggande proposition, nr 143, som av

telegrafstyrelsens skrivelse den 23 september 1920 med förslag till de nya taxorna

och telegrafstyrelsens yttrande den 3 januari 1921 i anledning av vissa till Kungl.

Maj:t inlämnade klagomål över dessa, hade vidlyftiga och i detalj gående beräkningar

gjorts över kostnaderna för telefonabonnemang inom de särskilda abonnemangsgrupperna

ävensom för rikssamtal å olika avstånd. Förutsättningen hade

varit, att telegrafverkets samtliga driftkostnader borde täckas samt dessutom i

enlighet med riksdagens önskan skälig avkastning — av telegrafstyrelsen beräknad

till 6 % — erhållas å anläggningskapitalet. De enda större avvikelser, som

härutinnan gjorts, gällde dels abonnemangsavgifterna vid sådana växelstationer,

där abonenterna bestrida kostnaderna för lokal och betjäning av stationen, dels

ock rikssamtalsavgifterna på de längsta avstånden.

I det förra fallet hade ränta å anläggningskapitalet icke beräknats, enär

de sakkunniga och jämväl telegrafstyrelsen ansett, att lättnader borde i största

möjliga utsträckning beviljas för den glesare bebyggda landsbygdens abonnenter.

Någon höjning av abonnemangsavgifterna hade därför för det långt övervägande

antalet abonnenter vid dessa stationer ej heller skett. För några hade till

Telegraf
styrelsen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

Utskottets

yttrande.

och med eu mindre sänkning ägt rum, för andra däremot — de som tillhörde

Stockholms och Göteborgs taxeområdeu samt fritrafiksområdena i Skåne — en av

ökad frisamtalsrätt betingad, men dock oväsentlig höjning.

I det senare fallet hade avgiften för rikssamtal på de längsta avstånden,

541 km. och däröver — fågelvägen räknat — satts avsevärt lägre än som skulle

bliva fallet, om strängt ekonomiska grundsatser tillämpats. Detta hade varit

möjligt därför att dessa samtal vore i förhållande till övriga rikssamtal försvinnande

få till antalet, endast 0,4 %, och en nedsättning av taxan där således icke

hade . någon ekonomisk betydelse för telegrafverket. Därjämte hade det ansetts

önskligt, att de Ornera avlägsna delarna av .tvärt land, särskilt övre Norrland,

skulle genom relativt låga taxor närmas hjärtat av Sverige.

Styrelsen ansåge sig böra här betona, att höjningarna i taxorna den 1

oktober 1920 nödvändiggjordes av de ökade personalomkostnaderna, att dessa omkostnader

visserligen delvis gått ned genom sänkning av utgifterna för dyrtidstillägg,

men att i statsverkspropositionen telegrafverkets vinst för är 1922 ökats

med det härigenom vunna beloppet — beräknat till 4,400,000 kronor — och således

denna minskade utgift så att säga redan disponerats av finansministern.

Efter att i det följande hava behandlat de i ämnet väckta motiönerna

var för sig, betonar telegrafstyrelsen slutligen såsom en sammanfattande

synpunkt inför de olika förslagen att redan nu sänka telefontaxorna, att

innan man kunde bättre överblicka depressionens inverkan även på telegraf-

och telefontrafiken, det finge anses vara synnerligen oförsiktigt att

redan nu beskära telegrafverkets inkomster.

Dessa inkomster måste bliva ännu välbehövligare, om telegrafverket också

skulle i sin mån hjälpa det svenska näringslivet ifrån de lysande krigsårens dystra

efterräkningar. En sådan oförsiktighet skulle lätt nog kunna resultera däri, att

en del av den telefonerande allmänhetens i sig själva relativt måttliga kostnader

för telefonen komme att överflyttas på allas och således även på den icke telefonerande

allmänhetens skattsedlar.

Likaså måste det åtminstone för telegrafstyrelsen, som vore ansvarig för

telegrafverkets ekonomi och därför icke kunde låta andra hänsyn gå före, te si orätt

egendomligt, om man i denna tid med dess klagan över de affärs driv an de

verkens dåliga resultat skulle med öppna ögon förstöra ekonomien för ett av dem,

som haft och hade goda affärer, och till vilket inkomsterna, så att säga, omärkligt

men sakta^och säkert sipprade in från många hundra tusen olika håll.

Riktigare vore väl då att se tiden an, åtminstone till innevarande höst,

då telegrafverkets bokslut för första halvåret läge klart och man antagligen något

säkrare än nu kan bedöma den ekonomiska situationen. Om denna då, såsom

troligen kunde vara, lämnade någon möjlighet därtill, komme telegrafstyrelsen

att föreslå en efter då rådande förhållanden avpassad sänkning av telefontaxorna.

Icke minst på grund av telefonväsendets stora utbredning inom vårt

land måste det framstå såsom ett allmänt önskemål att avgifterna för

begagnande av detta kommunikationsmedel hållas så låga som möjligt.

Om utskottet det oaktat icke ansett sig kunna förorda, att några sänkningar

för närvarande företagas i de förhöjda telefontaxor, som gälla från

och med den 1 oktober 1920, beror detta därpå, att utskottet funnit de

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

17

skäl, som häremot 1''rån de ansvariga myndigheternas sida anförts, så övertygande,

att utskottet icke ansett en sådan åtgärd redan nu tillrådlig.

Den ledande synpunkten vid uppgörande av det tantförslag, som

legat till grund för de senast företagna höjningarna i telefonavgifterna,

var den, att telegrafverket skulle komma att lämna sådan avkastning, att

denna efter verkställda avskrivningar utgjorde skälig ränta på det i rörelsen

nedlagda kapitalet. En redan nu företagen nedsättning av telegrafverkets

taxor skulle emellertid innebära ett äventyrande av möjligheterna att för

innevarande år åstadkomma sådana vinstsiffror, att ovannämnda av riksdagen

själv så sent som år 1920 och i sammanhang med frågan om eu

revision av taxorna angivna önskemål kunde förverkligas. Av telegrafstyrelsen

har påvisats, att även en obetydlig sänkning av gällande tariffer

skulle avsevärt minska telegrafverkets vinst. En allmän återgång till de

taxor, som före den 1 oktober voro gällande, beräknas medföra en minskning

av årsinkomsten på över 20 miljoner kronor.

Enligt utskottets mening kan det icke anses lämpligt att på detta

sätt förminska inkomsten från telegrafverket och därmed ytterligare öka

de svårigheter, som föreligga vid realiserandet av budgeten, i synnerhet

som det måste ifrågasättas, huruvida härigenom någon verklig lättnad

skulle kunna beredas det svenska näringslivet.

Det har visserligen synts utskottet uppenbart, att de förändringar

med avseende å taxesystemet, som trädde i kraft den 1 oktober 1920

medfört en del lokala missförhållanden, särskilt med avseende å taxeområdesindelningen,

vilka framkallat berättigat missnöje inom olika delar

av landet. Uppkomsten av dylika missförhållanden lärer emellertid icke

kunna undvikas vid genomförande av en så genomgripande taxerevision

som den nu ifrågavarande, och det torde kunna förväntas, att i den mån

dessa ännu kvarstå, de skola under den fortsatta tillämpningen av det

nya taxesystemet genom åtgärder från vederbörande myndigheters sida

kunna undanröjas.

Utskottet har alltså ansett sig kunna giva sin anslutning till det

förslag med avseende å bestämmandet av telefon- och jämväl telegramavgifterna,

som innefattas i förevarande proposition. Enligt utskottets

mening bör således de nuvarande telefon- och telegrafi eglementena er

hålla fortsatt giltighet tillsvidare även efter den 1 juli 1921, men bör, i

enlighet med vad i propositionen förutsatts, frågan om nedsättning av

dessa taxör upptagas till prövning så snart ske kan, utan att ett skäligt

överskott av telegrafverkets rörelse äventyras. Utskottet vill i detta

sammanhang framhålla, att av telegrafstyrelsens till utskottet avgivna

yttrande framgår, att utsikter synas föreligga för att förslag om en dylik

sänkning skulle kunna framläggas redan innevarande års höst.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 sand. 77 käft. (Nr 185 188.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 187.

^ • i*"; k- anläggningsavgiftema skulle dock redan från och med den

haJrUem1en!rtidef s tr ^ ha.!ften,av nu utgående belopp. Telegrafstyrelsen

har emellertid i sitt nyss namnda yttrande uttalat, att det syntes styrel
borttagas^d^rådana

fU“^eS f?r .att »nläggningsavgiften skulle kunna helt

orttagas vid sadana mindre stationer, där abonnenterna helt bestrida väx
nf

M MriSe“°“ telefonförbindel
ernas

utsträckande till nya trakter av landet skulle underlättas svnes

givetvis intet vara att häremot invända. S, synes

.G1en0n! att sålunda anläggningsavgiftema vid sådana stationer

etT rdnegtfadra hdt bleStrÄdaS av abo°nenterna, bortfölle, kunde

ett av de önskemal, som av hr Olsson i Ramsta m. fl. framförts i den

i amnet vackta motionen, bliva tillgodosett. Härigenom skulle också ett

birörda7"’!80” “*S ä W Essens"! *asjön m. fl ovan

Derom a motion, i viss man komma att beaktas.

I övrigt har utskottet däremot icke ansett sig kunna ‘biträda de

motionsvis framställda yrkandena. Vad särskilt Jt omfermälda båda

motioner beträffa!, har en verkställd granskning av de förslag som i

fSrsSLmskuner vid haQdei1’ att ett ^-»förande tv dessa

förslag skulle medföra, förutom en avsevärd och mindre önskliv reduk
‘"tmlmpäSi

2fS T8*’ deT‘°m sMana 0''>äm“h''»to'' och ofättrisor

synes Za aSurät “ " de“a c“ WfaI> <>eSamma

bemstädlafer åber°pande av vad ntskottet sålunda anfört, får utskottet

_ att riksdagen med avslag å herr Bomans ovanberorda

motion samt de av herr Olsson i Ramsta m. fl.

och herr Andersson i Rasjön m. fl. i ämnet väckta

motionerna, de sistnämnda i den mån desamma icke

kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört,

ma beträffande det riksdagen underställda förslaget i

truga om bestämmande av telefon- och telegramavgifterna

för tiden från och med den 1 juli 1920 i skrivelse till

, ,U“gb Maj:t anmäla, vad här ovan blivit i ämnet befallande

samma förslag anfört.

Stockholm den 3 juni 1921.

Pa statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

härvarande: se under utlåtandet nr 185.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:335 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående telefonoch telegramavgifterna för tiden från och med den 1 juli 1921 m. m. jämte i ämn s. 1 i texten