Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående telefonoch telegramavgifterna för tiden från och med den 1 juli 1921 m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1921-06-03 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1921:187, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående telefonoch telegramavgifterna för tiden från och med den 1 juli 1921 m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande Nr 187
it
Nr 187.
Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1921 kl. 7 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
telefon- och telegramavgifterna för tiden från och med
den 1 juli 1921 m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 25 februari dagtecknad proposition
(nr 143), vilken hänvisats till förberedande behandling av statsutskottet,
har Kungl. Ma.j:t, under åberopande av det vid propositionen
fogade utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för
samma dag, begärt riksdagens yttrande i fråga om bestämmande av
telefon- och telegramavgifterna för tiden från och med den 1 juli 1921.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
Härjämte hava till utskottet remitterats följande i ämnet väckta
motioner, nämligen
nr 183 inom första kammaren av herr G. Boman, vilken hemställt,
att riksdagen måtte uttala sig för,
att fr. o. m. 1 juli 1921 de så kallade anläggningsavgifterna må
nedsättas till hälften av nu utgående belopp; och
att från samma tid de taxor å telefonabonnemang och samtalsavgifter,
som gällde före 1 okt. 1920, åter må i huvudsak tillämpas;
nr 219 inom andra kammaren av herr G. Olsson i Ramsta m. fl.,
däri . hemställts att riksdagen ville besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära, dels en allmän sänkning i nu gällande telefontaxa med 33 %,
dels ock borttagandet av den så kallade anläggningsavgiften för abon
Bihang
till riksdagens protokoll 1921. 6 saml. 77 käft. (Nr 185—188.) 2
10
Statsutskottets utlåtande AV 187.
Departe
mentschefen.
nenter, som själva få bekosta sin växelstation, samt tillika att sänkningen
i abonnemangsavgiften för dessa abonnenter må ske med 40 % av nu
gällande avgifter; samt
nr 282 inom samma kammare av herr F. Andersson i Rasjön m. -fl.,
däri föreslagits att riksdagen i sitt yttrande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 143 måtte uttala sig för:
att abonnemangsavgifterna för telefoner med bibehållande av de
sakkunnigas gruppindelning reduceras till ungefärligen de belopp, som
gällde före den 1 oktober 1920, med bibehållande likväl av nu utgående
avgifter inom grupperna I och II;
att den s. k. anläggningsavgiften må helt bortfalla;
att avgifterna för rikssamtal för 3 minuters period må, då avståndet
mellan taxestationerna icke överstiger 45 km., utgå med 20 öre och då
avståndet uppgår till 45, men ej 90 km., med 50 öre; samt
att tillämpningen av dessa taxor må gälla från den 1 juli 1921
till den 1 juli 1922 och att Kungl. Maj:t måtte ge 1922 års riksdagtillfälle
att yttra sig angående taxepolitiken efter nämnda dag.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Beträffande ifrågavarande motioner har utskottet erhållit från telegrafstyrelsen
i vederbörlig ordning införskaffat yttrande, dagtecknat den
20 maj 1921.
Rörande tillkomsten och innebörden av det i propositionen innefattade
förslaget har departementschefen anfört följande:
»Som i det föregående omnämnts, har 1920 års riksdag framhållit
angelägenheten av att statsverket beredes inkomster av telegraf- och telefonväsendet
till belopp, som möjliggör ett förräntande av det däri nedlagda
kapitalet. För bedömande av de nu gällande taxornas inverkan i
avseende å förräntningen av telegrafverkets rörelse må erinras, att telegrafstyrelsen
i skrivelse den 11 november 1920 med förslag till inkomstberäkning,
under förutsättning att de nya taxorna bibehölles oförändrade,
uppskattat avkastningen för år 1921 till 10,100,000 kronor, motsvarande
omkring 4,äi procent å det i rörelsen nedlagda kapitalet. Samma överskott
har styrelsen i berörda skrivelse jämväl upptagit för år 1922. Med
hänsyn till den besparing i dyrtidstilläggen, som skulle vinnas genom en
ifrågasatt jämkning av desamma, har överskottet för år 1922 emellertid
i innevarande års statsverksproposition beräknats till ett ökat belopp av
14,500,000 kronor, motsvarande omkring 5.31 procent å det uppskattade
kapitalet.
Statsutskottet.s utlåtande Nr 187.
11
Sedan dessa beräkningar gjordes, har telegrafverkets provisoriska
bokslut för år 1920 blivit färdigt. Av detta framgår, att för sista kvartalet
år 1920, då de nya taxorna varit gällande, uppkommit ett överskott
av omkring 4,150,000 kronor. De nedåtgående konjunkturerna hava
ännu icke gjort sig så kännbara, som man skulle väntat. Abonnemangsavgifterna,
vilka i oktober 1920 uppgingo till 13,190,000 kronor, stego i
januari 1921 till 13,370,000 kronor. Antalet apparater, som för hela
riket uppgår till omkring 300,000, sjönk under fjärde kvartalet med
4,322. Denna minskning berodde uteslutande på Stockholmsabonnenters
avgång och denna återigen till största delen på den vid årsskiftet praktiskt
taget genomförda sammanslagningen av de båda Stockholm omgivande
landsnäten, varigenom de s. k. dubbelabonnemangen blevo överflödiga.
Under januari 1921, vilken månad i det hela är bestämmande
för abonnentantalet under det därmed inledda kvartalet, har abonnentantalet
sjunkit med blott 1,415, varav största delen tillhörande Stockholmstelefon.
I stort sett kan man således säga, att de höjda taxorna
hittills icke visat sig verka avskräckande. Samtalsavgifterna på riksnätet
synas, såsom naturligt är, mera direkt avspegla den tilltagande
depressionen i affärslivet. Under oktober ar 1920 uppgingo dessa avgifter
till 2,767,205 kronor, under november till 2,525,338 kronor, under
december till 2,449,362 kronor och under januari 1921 till 2,416,695
kronor. Visserligen kan en minskning av 12,6 % under dessa fyra månader
synas vara oväntat liten, men man kan nog ej räkna med samma
jämförelsevis gynnsamma resultat för kommande månader.
Från vissa håll har nu gjorts gällande, att taxorna nått en sådan
höjd, att en sänkning av desamma även ur statsekonomiska synpunkter
kunde anses berättigad, då därigenom en väsentligt ökad trafik med
därav följande inkomstökning vore att påräkna.
Härvid är emellertid till en början att märka, att nedgången
trafiken, efter vad här ovan lämnade siffror giva vid handen, icke åtminstone
i någon avsevärd grad är beroende på de gjorda taxeförhöjningarna
utan huvudsakligen på den ekonomiska depressionen i allmänhet.
Det torde även vara klart, att, om trafiken skulle kunna i
mera avsevärd mån stimuleras, en betydande sänkning av taxorna, måste
komma till stånd. En helt obetydlig sådan sänkning'' — vilken ej torde
öva någon egentlig inverkan på trafiken — medför emellertid en väsentlig
minskning av avkastningen. I sådant hänseende må meddelas, att,
enligt vad telegrafstyrelsen i sin skrivelse den 8 januari 1921 uppgivit,
en minskning av avkastningen från 6 procent, varmed styrelsen vid uppgörandet
av förslaget till de nya taxorna räknat, ned till 4,623 procent,
12
Statsutskottets utlåtande Nr 187.
motsvarande den närvarande effektiva medelräntan på statens fonderade
skuld — vilket skulle minska telegrafverkets intäkter med omkring
2,500,000 kronor — skulle medföra en nedsättning av abonnemangsavgiften
för helt år med endast 7 kronor 50 öre ä 10 kronor, beroende på
till vilken grupp abonnemanget hör, samt av samtalsavgifterna med allenast
omkring 2,4 öre för varje samtalsperiod.
Då härjämte en ökad trafik kräver ökad personal och därför medför
höjning av driftkostnaderna, torde kunna antagas, att genom en
mera betydande nedsättning av taxorna det ekonomiska resultatet av
telegrafverkets rörelse skulle kunna under nu rådande konjunkturer helt
äventyras. Som stöd för ett frångående av den utav riksdagen uttalade
grundsatsen ifråga om kapitalets förräntning skulle visserligen kunna
åberopas, att den avkastning, telegrafverket förut lämnat, varit så betydande
— under 30-årsperioden 1891—1920 i medeltal 8.484 procent på
anläggningskapitalet — att minskad behållning eller tillfällig förlust å
rörelsen därmed kunde nu anses kompenserad. Men statsverkets allmänna
ekonomiska ställning torde för närvarande vara av den beskaffenhet, att
ett anläggningskapital, som beräknas vid 1921 års slut uppgå till omkring
250,000,000 kronor, icke får ligga oförräntat.
Ehuru det otvivelaktigt under den nu rådande depressionsperioden
vore särdeles önskvärt, att taxorna till lättnad för näringslivet kunde
hållas nere så långt som möjligt, har jag därför ansett, att man för närvarande
måste se tiden och utvecklingen något an, innan frågan om eu
mera genomgående taxenedsättning tages under övervägande. I ett avseende,
nämligen beträffande de s. k. anläggningsavgifterna, vill jag
emellertid redan nu förorda en ej oväsentlig reduktion, och återkommer
jag härtill i det följande.
Den av telegrafstyrelsen med biträde av sakkunniga verkställda
utredning, som låg till grund för de förhöjda taxorna, utvisar, att taxenivån
är beroende på anläggnings-, underhålls- och expeditionskostnaderna.
De sistnämnda, vilka äga den största betydelsen i förevarande
hänseende, avse främst utgifter för den anställda expeditionspersonalens
avlöning. Grunderna för denna avlöning äro i huvudsak bestämda av
Kungl. Maj:t och riksdagen. Om en nedgång kommer att äga rum i
levnadskostnaderna1, varigenom personalens dyrtidstillägg automatiskt
minskas, kommer detta att avsevärt påverka taxorna. För belysande
av detta förhållande ber jag få meddela, att enligt av telegrafstyrelsen
på min anmodan verkställd utredning skulle, om indextalet nedgår
till 200, en reduktion av taxorna under oförändrad trafik kunna
ske med omkring 15—25 procent, beroende på olika abonnemangsklasser.
Statsutskottets utlåtande Nr 187.
13
Då det sålunda, om ytterligare sänkning av levnadskostnaderna skulle inträda
och trafiken ter sig att återgå till mera normala förhållanden,
bleve möjligt att efter hand vidtaga nedsättning i taxorna, synas de nuvarande
taxorna, med den jämkning däri jag kommer att föreslå, böra
fastställas att gälla endast tillsvidare för tiden efter den 1 juli 1921;
och lärer det få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga nedsättning i
taxorna, så snart detta anses kunna ske utan att skäligt överskott å rörelsen
äventyras.
Innan jag ingår på att något närmare behandla de särskilda taxebestämmelserna,
vill jag framhålla, hurusom det med hänsyn till avlöningarnas
betydelse för taxorna givetvis är av yttersta vikt, att personalens
antal kommer att stå i ett riktigt förhållande till trafikens omfattning.
Enligt vad styrelsen i sin skrivelse den 8 januari 1921 meddelat,
har styrelsen även härutinnan vidtagit betydande inskränkningar
och har fortfarande sin särskilda uppmärksamhet riktad på denna fråga
Vidkommande underhållskostnaderna, upplyser styrelsen i berörda skrivelse,
att ökningen från år 1915 till år 1919 utgjort endast 98 procent
för apparat i lokalnäten och 62 procent per kilometer för riksnätet, ehuru
materialpriserna för samma tid i regel ökats med 200 procent. Detta
förhållande synes mig tyda på, att telegrafverkets materialinköp skötts
med ekonomiskt förutseende. Jag tillåter mig emellertid erinra därom,
att Kungl. Maj:t på telegrafstyrelsens förslag den 28 januari 1921 utvidgat
förenämnda sakkunnigas uppdrag till en undersökning av möjligheterna
att uppnå besparingar inom telegrafverkets drift.
I ett avseende har jag, såsom förut antytts, redan nu ansett mig
böra ifrågasätta en nedsättning i gällande taxor. Som i det föregående
omnämnts, infördes genom beslut av 1918 och 1919 års riksdagar en
särskild s. k. anläggningsavgift för nya abonnemang. Denna åtgärd framtvingades
av nödvändigheten att på grund av svårigheten att anskaffa
erforderlig materiel för nyanläggningar försöka hämma en för stor
abonnenttillströmning. Vid anläggningsavgifternas införande förutsattes
emellertid, att desamma skulle så snart ske kunde -bortfalla. Skälet till
anläggningsavgifternas införande kan visserligen ej vidare åberopas för
deras fortvara, men med hänsyn till den rådande kapitalbristen vill jag
för närvarande ej gå längre än att föreslå, att avgifterna ifråga, vilka
utgå med 200 respektive 100 kronor allt efter som kostnaderna för
ledningen bekostas av telegrafverket eller ej, nedsättas till hälften eller
till 100 respektive 50 kronor. Chefen för telegrafstyrelsen, med vilken
jag i detta ärende samrått, har förklarat sig. kunna godtaga detta förslag,
vilket icke skulle inverka på telegrafverkets nettohehållning. Järn
-
14
Statsutskottets utlåtande Nr 187.
likt riksdagens medgivande bokföras nämligen dessa avgifter, vilkas
sammanlagda belopp för år 1920 uppgick till 2,967,700 kronor, icke
som telefonavgifter i vanlig bemärkelse utan såsom kapitaltillskott, vadan
de ingå i anslaget till telefon- och telegrafledningar.
. Beträffande övriga avgifter har jag, som redan antytts, ej ansett
någon mera genomgående nedsättning av taxorna kunna nu ifrågasättas.
De allmänna principer, som legat till grund för avgifternas bestämmande,
synas mig även i stort sett kunna godtagas.
Vad särskilt abonnemangsavgifterna angår, har jag rådgjort med
chefen för telegrafstyrelsen i fråga om möjligheten att kunna nedbringa
avgifterna åtminstone för den billigaste klassen av abonnemang. De
upplysningar, som jag därvid erhållit, hava emellertid givit vid handen,
att sådant ej kan ske utan att i avsevärd mån påverka driftresultatet.
Beträffande ett särskilt slag av abonnemang, nämligen då flera
apparater äro intagna å en och samma ledning, har Kungl. Maj:t den 23
december 1920 på förslag av telegrafstyrelsen meddelat vissa föreskrifter
i syfte att möjliggöra en med hänsyn till varje abonnents samtalsmängd
riktigare beräkning av abonnemangsavgiften.
I fråga om samtalsavgifterna torde den för trafikanterna uppkomna
merkostnaden, åtminstone vad näringslivet beträffar, i väsentlig
mån hava motverkats genom den inträffade nedgången av antalet ilsamtal.
Enligt vad styrelsen i sin skrivelse den 8 januari 1921 meddelat,
kunna sålunda vanliga samtal numera befordras även å de förut
hårdast belastade ledningarna till Göteborg och Malmö inom samma eller
kortare tid än ilsamtal före taxeförhöjningen. Medan antalet från Stockholm
avgående il- och seriesamtal under oktober—december 1919 utgjorde
respektive 31,2, 31,4 och 30,8 procent av totala antalet samtal,
utgjorde siffrorna under samma månader 1920 endast 13,6, 9,4 och 8,5
procent av det totala antalet. Vidare är beträffande samtalsavgifterna
att lägga märke till de billigare taxor, som införts för samtal efter
klockan 7 eftermiddagen.
De beslutade ändringarna i taxeområdesindelningen avse i stort
sett att, i enlighet jämväl med inom riksdagen gjorda uttalanden, genom
indragning av ett antal områden och dessas införlivande med närliggande
sådana bereda abonnenterna å vissa orter gynnsammare förhållanden
i trafikhänseende. Härjämte hava dock vidtagits vissa ändringar i
övrigt av indelningen, vilka synts av förhållandena påkallade.
I nu förevarande sammanhang må nämnas, att telegrafstyrelsen i
sin skrivelse den 8 januari 1921 framhållit, att det icke syntes uteslutet, att
på sina håll någon jämkning av gränsen mellan två taxeområden kunde vid
-
Statsutskottets utlåtande Nr 187. 15
tagas för underlättande av samfärdseln. Jag tillåter mig oek erinra, att
Kungl. Maj:t den 17 december 1920 bemyndigat styrelsen att besluta och
verkställa överflyttning av växelstation, belägen på gränsen mellan två
taxeområden, i deu mån sådan överflyttning kunde ske med behörigt tillgodoseende
av såväl telegrafverkets som vederbörande abonnenters intressen.
I fråga slutligen om de förhöjda telegramavgifterna, varutinnan
några väsentligare erinringar ej framkommit, lärer något särskilt yttrande
ej vara påkallat.
En sammanfattning av det nu anförda giver vid handen,
att de s. k. anläggningsavgifterna synes böra från och med den 1
juli 1921 nedsättas till hälften av nu utgående belopp;
att i övrigt bestämmelserna i telefon- och telegrafreglementena
synas böra givas fortsatt tillämpning tillsvidare efter nämnda dag; samt
att Kungl. Maj:t torde böra upptaga till prövning frågan om nedsättning
av taxorna, så snart sådan anses kunna ske utan att ett skäligt
överskott av telegrafverkets rörelse äventyras.
Givetvis förutsätter jag därjämte, att i den mån jämkningar i
övrigt i bestämmelserna i telefon- och telegrafreglementena finnas av
förhållandena påkallade, dessa skola av Kungl. Maj:t vidtagas.»
Uti sitt ovannämnda den 20 maj 1921 dagtecknade yttrande anför
telegrafstyrelsen, bland annat, följande:
Vid. uppgörandet av det förslag till nya telefontaxor, som av särskilda
sakkunniga utarbetats och som läge till grund för det nu gällande telefonreglementet,
hade de sakkunniga utgått från eu strängt ekonomisk grund. Såsom
framginge såväl av Kung!. Maj:ts nu föreliggande proposition, nr 143, som av
telegrafstyrelsens skrivelse den 23 september 1920 med förslag till de nya taxorna
och telegrafstyrelsens yttrande den 3 januari 1921 i anledning av vissa till Kungl.
Maj:t inlämnade klagomål över dessa, hade vidlyftiga och i detalj gående beräkningar
gjorts över kostnaderna för telefonabonnemang inom de särskilda abonnemangsgrupperna
ävensom för rikssamtal å olika avstånd. Förutsättningen hade
varit, att telegrafverkets samtliga driftkostnader borde täckas samt dessutom i
enlighet med riksdagens önskan skälig avkastning — av telegrafstyrelsen beräknad
till 6 % — erhållas å anläggningskapitalet. De enda större avvikelser, som
härutinnan gjorts, gällde dels abonnemangsavgifterna vid sådana växelstationer,
där abonenterna bestrida kostnaderna för lokal och betjäning av stationen, dels
ock rikssamtalsavgifterna på de längsta avstånden.
I det förra fallet hade ränta å anläggningskapitalet icke beräknats, enär
de sakkunniga och jämväl telegrafstyrelsen ansett, att lättnader borde i största
möjliga utsträckning beviljas för den glesare bebyggda landsbygdens abonnenter.
Någon höjning av abonnemangsavgifterna hade därför för det långt övervägande
antalet abonnenter vid dessa stationer ej heller skett. För några hade till
Telegraf
styrelsen.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 187.
Utskottets
yttrande.
och med eu mindre sänkning ägt rum, för andra däremot — de som tillhörde
Stockholms och Göteborgs taxeområdeu samt fritrafiksområdena i Skåne — en av
ökad frisamtalsrätt betingad, men dock oväsentlig höjning.
I det senare fallet hade avgiften för rikssamtal på de längsta avstånden,
541 km. och däröver — fågelvägen räknat — satts avsevärt lägre än som skulle
bliva fallet, om strängt ekonomiska grundsatser tillämpats. Detta hade varit
möjligt därför att dessa samtal vore i förhållande till övriga rikssamtal försvinnande
få till antalet, endast 0,4 %, och en nedsättning av taxan där således icke
hade . någon ekonomisk betydelse för telegrafverket. Därjämte hade det ansetts
önskligt, att de Ornera avlägsna delarna av .tvärt land, särskilt övre Norrland,
skulle genom relativt låga taxor närmas hjärtat av Sverige.
Styrelsen ansåge sig böra här betona, att höjningarna i taxorna den 1
oktober 1920 nödvändiggjordes av de ökade personalomkostnaderna, att dessa omkostnader
visserligen delvis gått ned genom sänkning av utgifterna för dyrtidstillägg,
men att i statsverkspropositionen telegrafverkets vinst för är 1922 ökats
med det härigenom vunna beloppet — beräknat till 4,400,000 kronor — och således
denna minskade utgift så att säga redan disponerats av finansministern.
Efter att i det följande hava behandlat de i ämnet väckta motiönerna
var för sig, betonar telegrafstyrelsen slutligen såsom en sammanfattande
synpunkt inför de olika förslagen att redan nu sänka telefontaxorna, att
innan man kunde bättre överblicka depressionens inverkan även på telegraf-
och telefontrafiken, det finge anses vara synnerligen oförsiktigt att
redan nu beskära telegrafverkets inkomster.
Dessa inkomster måste bliva ännu välbehövligare, om telegrafverket också
skulle i sin mån hjälpa det svenska näringslivet ifrån de lysande krigsårens dystra
efterräkningar. En sådan oförsiktighet skulle lätt nog kunna resultera däri, att
en del av den telefonerande allmänhetens i sig själva relativt måttliga kostnader
för telefonen komme att överflyttas på allas och således även på den icke telefonerande
allmänhetens skattsedlar.
Likaså måste det åtminstone för telegrafstyrelsen, som vore ansvarig för
telegrafverkets ekonomi och därför icke kunde låta andra hänsyn gå före, te si orätt
egendomligt, om man i denna tid med dess klagan över de affärs driv an de
verkens dåliga resultat skulle med öppna ögon förstöra ekonomien för ett av dem,
som haft och hade goda affärer, och till vilket inkomsterna, så att säga, omärkligt
men sakta^och säkert sipprade in från många hundra tusen olika håll.
Riktigare vore väl då att se tiden an, åtminstone till innevarande höst,
då telegrafverkets bokslut för första halvåret läge klart och man antagligen något
säkrare än nu kan bedöma den ekonomiska situationen. Om denna då, såsom
troligen kunde vara, lämnade någon möjlighet därtill, komme telegrafstyrelsen
att föreslå en efter då rådande förhållanden avpassad sänkning av telefontaxorna.
Icke minst på grund av telefonväsendets stora utbredning inom vårt
land måste det framstå såsom ett allmänt önskemål att avgifterna för
begagnande av detta kommunikationsmedel hållas så låga som möjligt.
Om utskottet det oaktat icke ansett sig kunna förorda, att några sänkningar
för närvarande företagas i de förhöjda telefontaxor, som gälla från
och med den 1 oktober 1920, beror detta därpå, att utskottet funnit de
Statsutskottets utlåtande Nr 187.
17
skäl, som häremot 1''rån de ansvariga myndigheternas sida anförts, så övertygande,
att utskottet icke ansett en sådan åtgärd redan nu tillrådlig.
Den ledande synpunkten vid uppgörande av det tantförslag, som
legat till grund för de senast företagna höjningarna i telefonavgifterna,
var den, att telegrafverket skulle komma att lämna sådan avkastning, att
denna efter verkställda avskrivningar utgjorde skälig ränta på det i rörelsen
nedlagda kapitalet. En redan nu företagen nedsättning av telegrafverkets
taxor skulle emellertid innebära ett äventyrande av möjligheterna att för
innevarande år åstadkomma sådana vinstsiffror, att ovannämnda av riksdagen
själv så sent som år 1920 och i sammanhang med frågan om eu
revision av taxorna angivna önskemål kunde förverkligas. Av telegrafstyrelsen
har påvisats, att även en obetydlig sänkning av gällande tariffer
skulle avsevärt minska telegrafverkets vinst. En allmän återgång till de
taxor, som före den 1 oktober voro gällande, beräknas medföra en minskning
av årsinkomsten på över 20 miljoner kronor.
Enligt utskottets mening kan det icke anses lämpligt att på detta
sätt förminska inkomsten från telegrafverket och därmed ytterligare öka
de svårigheter, som föreligga vid realiserandet av budgeten, i synnerhet
som det måste ifrågasättas, huruvida härigenom någon verklig lättnad
skulle kunna beredas det svenska näringslivet.
Det har visserligen synts utskottet uppenbart, att de förändringar
med avseende å taxesystemet, som trädde i kraft den 1 oktober 1920
medfört en del lokala missförhållanden, särskilt med avseende å taxeområdesindelningen,
vilka framkallat berättigat missnöje inom olika delar
av landet. Uppkomsten av dylika missförhållanden lärer emellertid icke
kunna undvikas vid genomförande av en så genomgripande taxerevision
som den nu ifrågavarande, och det torde kunna förväntas, att i den mån
dessa ännu kvarstå, de skola under den fortsatta tillämpningen av det
nya taxesystemet genom åtgärder från vederbörande myndigheters sida
kunna undanröjas.
Utskottet har alltså ansett sig kunna giva sin anslutning till det
förslag med avseende å bestämmandet av telefon- och jämväl telegramavgifterna,
som innefattas i förevarande proposition. Enligt utskottets
mening bör således de nuvarande telefon- och telegrafi eglementena er
hålla fortsatt giltighet tillsvidare även efter den 1 juli 1921, men bör, i
enlighet med vad i propositionen förutsatts, frågan om nedsättning av
dessa taxör upptagas till prövning så snart ske kan, utan att ett skäligt
överskott av telegrafverkets rörelse äventyras. Utskottet vill i detta
sammanhang framhålla, att av telegrafstyrelsens till utskottet avgivna
yttrande framgår, att utsikter synas föreligga för att förslag om en dylik
sänkning skulle kunna framläggas redan innevarande års höst.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 sand. 77 käft. (Nr 185 188.) 3
18
Statsutskottets utlåtande Nr 187.
^ • i*"; k- anläggningsavgiftema skulle dock redan från och med den
haJrUem1en!rtidef s tr ^ ha.!ften,av nu utgående belopp. Telegrafstyrelsen
har emellertid i sitt nyss namnda yttrande uttalat, att det syntes styrel
borttagas^d^rådana
fU“^eS f?r .att »nläggningsavgiften skulle kunna helt
orttagas vid sadana mindre stationer, där abonnenterna helt bestrida väx
nf
M MriSe“°“ telefonförbindel
ernas
utsträckande till nya trakter av landet skulle underlättas svnes
givetvis intet vara att häremot invända. S, synes
.G1en0n! att sålunda anläggningsavgiftema vid sådana stationer
etT rdnegtfadra hdt bleStrÄdaS av abo°nenterna, bortfölle, kunde
ett av de önskemal, som av hr Olsson i Ramsta m. fl. framförts i den
i amnet vackta motionen, bliva tillgodosett. Härigenom skulle också ett
birörda7"’!80” “*S ä W Essens"! *asjön m. fl ovan
Derom a motion, i viss man komma att beaktas.
I övrigt har utskottet däremot icke ansett sig kunna ‘biträda de
motionsvis framställda yrkandena. Vad särskilt Jt omfermälda båda
motioner beträffa!, har en verkställd granskning av de förslag som i
fSrsSLmskuner vid haQdei1’ att ett ^-»förande tv dessa
förslag skulle medföra, förutom en avsevärd och mindre önskliv reduk
‘"tmlmpäSi
2fS T8*’ deT‘°m sMana 0''>äm“h''»to'' och ofättrisor
synes Za aSurät “ " de“a c“ WfaI> <>eSamma
bemstädlafer åber°pande av vad ntskottet sålunda anfört, får utskottet
_ att riksdagen med avslag å herr Bomans ovanberorda
motion samt de av herr Olsson i Ramsta m. fl.
och herr Andersson i Rasjön m. fl. i ämnet väckta
motionerna, de sistnämnda i den mån desamma icke
kunna anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört,
ma beträffande det riksdagen underställda förslaget i
truga om bestämmande av telefon- och telegramavgifterna
för tiden från och med den 1 juli 1920 i skrivelse till
, ,U“gb Maj:t anmäla, vad här ovan blivit i ämnet befallande
samma förslag anfört.
Stockholm den 3 juni 1921.
Pa statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
härvarande: se under utlåtandet nr 185.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1921:335 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående telefonoch telegramavgifterna för tiden från och med den 1 juli 1921 m. m. jämte i ämn s. 1 i texten