Utlåtande i anledning av väckt motion i fråga om bestridandet av kostnaderna för lokal och betjäning vid vissa telefonstationer.
1921-06-03 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1921:188, Utlåtande i anledning av väckt motion i fråga om bestridandet av kostnaderna för lokal och betjäning vid vissa telefonstationer.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsuts kol tets utlåtande Nr 188.
in
Nr 188.
Ankom till riksdagens kansli den 3 juni 1921 kl. 7 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion i fråga om bestridandet av
kostnaderna för lokal och betjäning vid vissa telefonstationer.
(4:de avd.)
I en inom andra kammaren väckt motion (nr 249) hava herrar
I. Vennerström och E. Hage hemställt, att riksdagen måtte besluta i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj;t måtte låta utreda,
huruvida och i vilken utstäckning det må bestämmas, att telegrafverket
skall bestrida kostnaden för lokal och betjäning vid sådan växelstation,
där detta enligt nu gällande bestämmelser ej är fallet.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,
får utskottet hänvisa till motionen.
Beträffande ifrågavarande motion har utskottet erhållit från telegrafstyrelsen
i vederbörlig ordning införskaffat yttrande av i huvudsak
följande innehåll:
Motionen hade samma syfte, som den av Herr Persson i Fritorp
väckta motionen nr 203 i Andra kammaren vid 1919 års riksdag.
Enligt av telegrafstyrelsen gjord utredning bekostade för närvarande
abonnenterna själva växlingen vid 1,912 växelstationer med ett sammanlagt
abonnentantal av 33,112 stycken. Dessa abonnenter erlade, enligt
uppgifter, som lämnats från de skilda stationerna, för växlingen sammanlagt
omkring 1,200,900 kronor för år eller per abonnent kronor 36: 24.
Om telegrafverket ålades att med bibehållande av nuvarande abonnemangsavgifter
bestrida hela växlingskostnaden, skulle sålunda minst
nämnda belopp erfordras. Som styrelsen i sin ovannämnda skrivelse den
20
Statsutskottets utlåtande Nr 188.
Utskottets
yttrande.
11 april 1919 anfört, vore det mer än troligt, att denna kostnad skulle
avsevärt ökas, om telegrafverket skulle övertaga skötseln av dessa stationer.
Emellertid finge man vid bedömandet av denna fråga taga hänsyn
till att abonenterna vid nu ifrågavarande växelstationer från och med
den 1 oktober 1920 erlade lägre abonnemangsavgift än abonnenterna vid
sådana stationer, där telegrafverket bestrede växlingskostnaden. I lägsta
abonnemangsklassen, till vilken det långt övervägande flertalet abonnenter
vid sådana stationer hörde, vore abonnemangsavgiften sålunda 30
kronor lägre för år för dessa än för motsvarande abonnenter vid de stationer,
där telegrafverket bestrede växlingskostnaden. I de högre abonnemangsklasserna
vore skillnaden än större.
Under sådana förhallanden hade obestridligen abonnenterna vid
dessa stationer redan nu ett bidrag av minst 30 kronor för abonnent till
bestridande av växlingskostnaderna eller i medeltal 82,8 % av dessa kostnader.
Som motionärerna icke syntes vilja ifrågasätta, att hela denna
kostnad nu skulle övertagas av telegrafverket, torde således de av dem
framställda önskemålen, i vad de avse telegrafverkets bidrag, redan vara
i mycket hög grad tillgodosedda.
Såsom av motiveringen till ifrågavarande motion framgår, utgör
syftet med densamma, att åt den personal, som för närvarande tjänstgör
å de mindre telefonstationer, där abonnenterna själva bestrida växlingskostnaderna,
bereda en tryggare och ekonomiskt bättre ställning än
som för närvarande är fallet. För sådant ändamål borde enligt motionärernas
mening staten helst helt eller åtminstone till så stor del, som
vore nödvändig för att rimliga arbets- och avlöningsförhållanden skulle
kunna tillförsäkras denna personal, övertaga ansvaret för densammas avlönande.
Även om i vissa fall en dylik åtgärd ur social synpunkt vore
önsklig, måste dock utskottet motsätta sig att så sker, och får utskottet
i detta hänseende hänvisa till vad telegrafstyrelsen härutinnan anfört.
För egen del vill utskottet framhålla, hurusom på grund av de olikartade
lokala förhållanden, varunder ifrågavarande personal utövar sin uppgift,
det måste hållas för sannolikt, att ett överflyttande på staten av skyldigheter
att sörja för dess avlönande skulle visa sig vara förenat med
stora svårigheter vid det praktiska genomförandet. Säkerligen skulle en
sådan förändring också komma att medföra betydande kostnader för statsverket
och således i viss mån motverka den fortsatta utbredning av telefonnätet
inom landet, som jämväl måste anses vara ett betydelsefullt
samhälleligt önskemål.
Statsutskottets utlåtande Nr 188.
21
Under
hemställa,
åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet
att herrar Vennerströms och Hages ifrågavarande
motion icke må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 3 juni 1921.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZEL1US.
Närvarande: se under utlåtandet nr 185.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.