Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till understöd åt nykterhetsnämnderna m. m.

1921-06-10 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1921:223, Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till understöd åt nykterhetsnämnderna m. m.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

Nr 223.

Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1921 kl. 2 e. in.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om anslag till understöd

åt nykterhetsnämnderna m. m.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta, den ena (nr 99) inom första

kammaren av herr C. G. Ekman m. fl. och den andra inom andra kammaren

av herr A. V. Sävström m. fl. (nr 170), vilka hänvisats till statsutskottets

förberedande behandling, har hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att av rusdrycksmedelsfonden måtte på 1921 års tilläggsstat ställas ett

belopp å 50,000 kronor till Kungl. Maj:ts förfogande för att i huvudsak

enligt i motionerna angivna grunder användas till understöd åt

nykterhetsnämnderna samt till åtgärder, avseende att främja den uppgift,

som åligger dessa nämnder.

Därjämte hava samma motionärer i två likalydande motioner

(I: 100 och II: 171) hemställt, att riksdagen måtte besluta, att av rusdrycksmedelsfonden

måtte på 1922 års stat ställas ett belopp av 100,000

kronor till Kungl. Maj:ts förfogande för att i huvudsak enligt anförda

grunder användas till understöd åt nykterhetsnämnderna samt till åtgärder,

avseende att främja den uppgift, som åligger dessa nämnder.

Till stöd för sina förslag hava motionärerna anfört följande:

»Det är ett sorgligt faktum, att, trots all under senare år genomförd

rusdryckslagstiftning, nykterhetstillståndet dock icke bättrats i vårt

land. * Man konstaterar detta icke allenast genom yttre iakttagelser, t. ex.

genom ett stort antal värnpliktigas uppförande vid inryckningen till förlidet

års vapenövningar och genom det överallt, även på landsbygden,

iakttagna förhållandet, att ungdom ända ned till 14-årsåldern i allt större

utsträckning uppträder berusad. Åtskilliga tecken tyda också på, att

alkoholkonsumtionen på sina håll ökats. Statistiken visar, att försälj
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

11

ningen av spritdrycker under det förgångna året visat betänkliga symtom

på stegring, och det är därjämte icke svårt att konstatera, att antalet

motboksinnehavare alltjämt ökas, och att det för närvarande finnes

ungefär en miljon personer, som inneha motböcker. Ökningen i antalet

motböcker från november 1918 till oktober 1920 uppgår till icke mindre

än 32 procent av antalet vid förstnämnda tidpunkt.

Det som emellertid är betänkligast av allt är, att landsbygden

numer även börjat alkoholiseras. Sedan 1850-talets brännvinslagstiftning

har ju denna del av vårt land varit i det närmaste torrlagd. Nu

har man emellertid i allt mer ökad utsträckning börjat även där förskaffa

sig motböcker.

Härtill kommer en annan sak, att under de senaste åren nykterhetsarbetet

på en hel del håll i vårt land gått tillbaka, och att man

sålunda icke överallt kan påräkna den uppfostrande verksamhet, som

nykterhetsorganisationerna hittills utövat.

Man kan fråga sig vad orsaken kan vara till dessa sorgliga förhållanden.

Att kriget och dess följder har påverkat utvecklingen, torde

vara självklart. Förtjänsterna ha under de gångna krigsåren varit stora,

varigenom nöjes- och njutningslystnaden kunnat tillfredsställas. Sensationerna

under kriget ha hos folket skapat en viss moralisk förslappning,

som visat sig i tillbakagång av alla ideella strävanden, och även nykterhetsrörelsen

har rönt inverkan därav. Men också det nu tillämpade

försäljningssystemet bär nog en del av skulden. Det har icke verkat

på det sätt mången önskat och väntat. På sätt och vis har det åstadkommit

samma psykologiska fenomen, som uppstod under kristidens

ransoneringssystem. Envar erinrar sig hur detta system verkade. Alla

hade klart för sig, att man hade nästan en skyldighet att använda kristidskorten,

även då behov icke förelåg. På samma vis har motboksinnehavaren

i regel tagit ut all den sprit han är berättigad till. Det

som ej förtäres, överlåter han åt andra eller lagrar för kommande behov.

Det betraktas av ingen som någon skam att inneha en motbok, tvärtom

anses detta vara ett tecken på, att man är en respektabel person. Härtill

kommer, att det är förenat med ekonomisk vinst att utlåna sin motbok,

något som varit hittills mycket svårt att förhindra. Hur egendomligt

det än kan vara, synes ock ett egendomligt missförstånd råda ifråga

om rättigheten att erhålla motbok. På sina håll tyckes man hysa den

uppfattningen, att vederbörande bolag rent av är skyldigt att utlämna

fyra liter sprit i månaden, på andra håll lever man i den föreställningen,

att riksdagen har bestämt, att var och en skall förtära just den i lagen

angivna maxim ikvantiteten, ehuruväl den allmänt anses vara för stor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

Resultatet av allt detta är, att dels eu massa människor skaffa sigmotböcker,

som förut aldrig förtärt sprit, dels att den allmänna konsumtionen

har ökats i oroväckande grad.

Det kan visserligen sägas, att det nya försäljningssystemet knappast

haft tillfälle att för landet i dess helhet visa sina verkningar, då detsamma

ej i någon större utsträckning blivit efterföljt av systembolagen,,

med undantag av Stockholm och vissa andra städer. Den statistik, som

föreligger, visar nämligen, att de allra flesta bolag hittills blott schablonmässigt

tillämpat den s. k. individuella kontrollen, ja vissa bolag ha

icke i något enda fall begränsat inköpsrätten utan lämnat fyra liter i

månaden till alla utan undantag, som begärt motbok.

På grund av kontrollstyrelsens bekanta cirkulär nr 71 torde nu

emellertid över hela vårt land förnyade försök komma att göras att

realisera försäljningssystemets principer.

Under sådana förhållanden är det givetvis ett allmänt intresse att

dessa försök underlättas och stödjas. Visserligen måste envar, som vill

gå till botten med rusdrycksproblemet, säga sig, att förbudsvännernas

tidigare uttalade farhågor rörande restriktionssystemets ineffektivitet och

oförmåga att lösa den åtagna uppgiften av vad hittills förekommit bekräftats.

För varje dag blir det allt mera uppenbart, att lösningen

måste sökas på en annan väg: det totala och landsomfattande förbudets.

Men detta bör icke hindra, att åtgärder komma till stånd, som lämpligen

kunna vidtagas för att även under restriktionssystemets återstående

tillvaro minska rusdryckskonsumtionens skadegörelser.

Vid sidan av nykterhetsundervisningen och den frivilliga nykterhetsverksamheten

torde då knappast någonting för närvarande verka fördelaktigare

i nykterhetsavseende än om de så kallade nykterhetsnämnderna

trädde i tillfredsställande funktion.

Nykterhetsnämnderna äro nya kommunala institutioner, vilka

skapades genom 1913 års lagstiftning om alkoholisters behandling. Då

denna lagstiftning trädde i kraft först 1916, ha nykterhetsnämnderna

endast omkring 4 års tid varit i verksamhet. Det är därför måhända

för tidigt att fullt säkert döma om deras framtida möjligheter. Emellertid

kan det lätt .konstateras, att om dessa nya kommunala nämnder

bleve organiserade på tillfredsställande sätt, de skulle kunna utöva en

mycket gagnande nykterhetsverksamhet. Enligt nyss nämnda lagstiftning

ålades nykterhetsnämnden att taga hand om och vårda dem, som

äro hemfallna i dryckenskap. Det ansågs ej då nödvändigt, att varje

kommun ovillkorligen skulle välja särskild nykterhetsnämnd, utan skulle

fattigvårdsstyrelsen fungera som nykterhetsnämnd, om ej särskild sådan

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

13

utsågs. De flesta av våra städer utsågo särskilda nykterketsnämnder,

varemot de flesta landskommuner låtit fättigvårdsstyrelserna fungera

som nykterhetsnämnder. Emellertid har dessa nämnders uppgift blivit

eu helt annan och större genom 1917 års förordning angående försäljning

av rusdrycker. Enligt denna har nämnden skyldighet att övervaka

nykterhetstillståndet i dess helhet inom kommunen. Nämnden har sålunda

skyldighet att ingripa, därest förhållanden föreligga, som äro ägnade att

skada nykterhetstillståndet. Denna uppgift kan sägas innefatta förhållandena

i allmänhet, övervakning av den lagliga handeln med rusdrycker

samt slutligen kontroll över den olagliga rusdryckstillverkningen och

försäljningen.

Vad beträffar förhållandena i allmänhet, kan nämnden ha anledning

att vid vissa tillfällen, då större antal personer samlas inom ett

samhälle, söka åstadkomma, att rusdrycksförsälj ningen upphäves under

viss tid. Nämnden har även att ingå till myndigheterna med framställning

om åtgärder, som kunna främja nykterhetstillståndet. Vad

övervakningen av den lagliga handeln angår, föreskriver förordningen,

att nämnden skall genom råd och upplysningar till försäljare söka förebygga

missbruk av rusdrycker. Nämnden har också under vissa förhållanden

rätt att avstänga personer från att erhålla motbok och kan

dessutom hos vederbörande systembolag begära motboks indragning

eller spritkvantiteten begränsad. Nämnden har sålunda fått en mycket

viktig del av ansvaret i den så kallade individuella kontrollen. Aven

ifråga om att förhindra överlåtelser och langning samt förekomma, att

oärliga ombud användas vid spritinköp, torde nämnden kunna uträtta

åtskilligt. Men givetvis beror arbetets resultat delvis på, om ett gott

samarbete kan etableras emellan systembolaget och nämnden.

Ifråga slutligen om den olagliga rusdryckshanteringen, så är det

visserligen icke meningen, att nykterhetsnämnden skall träda i polisens

ställe, men är det nämndens skyldighet att, när missförhållanden av

ifrågavarande art förekomma, ingripa med hemställan om att lämplig

åtgärd bör äga rum. Det torde ligga i sakens natur, att om nykterhetsnämnderna

varit fullt rustade att möta den svåra period av lönnbränning,

som ännu ej är avslutad, så skulle denna icke ha tagit så stor

omfattning, som nu blivit fallet. Det bör också i detta sammanhang

erinras, att nykterhetsnämndernas uppgift ingalunda är begränsad till

att tjäna den nykterhetslagstiftning, som nu råder. Under en förbudslagstiftning

ha dessa nämnder en, säkerligen ännu större, uppgift än

för närvarande. Därvid dock utgångspunkterna naturligen bliva helt

andra och mindre motsägelsefyllda än för närvarande och arbetet för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

visso på ett helt annat sätt för den verkligt intresserade inbjudande

och resultatgivande.

Att nykterhetsnämnderna sålunda ha en omfattande och betydelsefull

uppgift torde ligga i öppen dag, men tyvärr ha dessa nämnders

organisation och verksamhet å de flesta platser hittills lämnat mycket

övrigt att önska. Det är endast ett fåtal kommuner, som ådagalagt ett

större intresse för denna verksamhet.

Vad först angår tillämpningen av 1913 års lagstiftning, så visar det

sig, att även i städerna, där man dock kunnat vänta ett större intresse,

föga verksamhet hittills förekommit. En statistik, som för några år sedan

utarbetades, visar följande resultat: Intill maj månad 1919 hade i 52

städer ingen som helst åtgärd vidtagits av nykterhetsnämnderna, i 26

städer hade vissa åtgärder av nämnden företagits, dock intet fall av internering,

och slutligen att i 28 städer nykterhetsnämnden beslutat internering

i ett eller flera fall. På landsbygden torde verksamheten vara

ännu obetydligare. Att döma av de berättelser, som fattigvårdskonsulenterna

meddelat från de omkring 900 under 1920 besökta kommunerna,

existerade den praktiskt taget icke alls. Det torde bero delvis därpå,

att lagstiftningen i åtskilliga avseenden är mindre tillfredsställande, men

framförallt kan man söka anledningen i okunnighet, bristande intresse

och otillfredsställande organisation. Däremot pekar all erfarenhet på att

behov föreligger av en alkoholistvårdande verksamhet även på landsbygden.

Ej minst visar det sig på fattigvårdens område, att eu tillämpning av

1913 års lagstiftning är synnerligen behövlig. Härmed är dock ingalunda

sagt, att interneringsmetoden skulle komma till någon större användning,

utan är det framförallt de förebyggande åtgärderna, såsom övervakning,

varning, ombyte av verksamhet och vistelseort in. m., som i största utsträckning

torde behöva tillgripas.

Vad sedan angår nykterhetsnämndernas uppgift med hänsyn till rusdrycksförordningen,

torde en större verksamhetslust här förspörjas. Att

döma av de konferenser, som under det gångna året anordnats med

nykterhetsnämnder inom ett tiotal olika län, är intresset för denna del

av nämndernas verksamhet på sina håll ganska livligt. Man har där

tagit sin uppgift mera på allvar och nedlagt ett betydande arbete, som

redan visat resultat.

För att stärka intresset och få enhetlighet i arbetet har man på

några håll gått i författning om att sammansluta nykterhetsnämnderna

länsvis eller enligt försäljningsområde; så har exempelvis skett i Stockholm,

Västmanlands, Norr- och Västerbottens samt Örebro län.

Erfarenheten liar dock visat, att vissa omständigheter övat ett mycket

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 228.

15

hämmande inflytande på denna verksamhet. Flerstädes har man sålunda

svävat i okunnighet om nykterhetsnämndens uppgifter. För avhjälpande

av denna har en muntlig upplysningsverksamhet kommit till stånd, bland

annat genom fattigvårdskonsulenterna, som under sina besök i kommunerna

göra sig underrättade om nykterhetsnämndernas verksamhet och

lämna råd och anvisningar beträffande densamma.

Genom att tillita den föreläsningsverksamhet, som numera under

skolöverstyrelsens överinseende anordnats i nykterhetsfrågan och även

beträffande nykterhetsnämndernas uppgifter m. m. torde dessutom en

effektiv hjälp i detta avseende kunna erhållas.

Om sålunda upplysningsverksamheten har börjat ordnas, så är det

så mycket svårare att få till stånd en tillfredsställande organisation av

arbetet. I stora kommuner har fattigvårdsstyrelsen i regel så mycket

att göra, att föga tid linnes till övers för denna verksamhet. Det torde

där vara lämpligast att utse särskilda nykterhetsnämnder. Men även där

man så gjort, visar det sig i de vidsträckta kommunerna svårt att ordna

arbetet, beroende på de stora avstånden och den tidsutdräkt, som vållas

av sammanträdena. Det torde där visa sig såsom fallet redan är i de

städerna, att det är lämpligt att utse en särskild delegation, bestående

av några få medlemmar, som utför en del av nämndens uppdrag. På

åtskilliga håll har det emellertid visat sig nödvändigt att anställa avlönade

personer att utföra en del av nämndens åligganden, särskilt gäller

detta den viktiga uppgiften att undersöka de personers förhållanden, som

äro anmälda till nämnden på grund av dryckenskap, samt beträffande

övervakning av sådana personer, som nämnden ansett sig höra taga vård

om. Men även kontrollen i övrigt torde i större samhällen, såväl städer

som landskommuner, kräva att ersättning i någon mån kan beredas för

den tidsförlust och kostnad, som med arbetet äro förbundna.

På ett och annat håll har man tänkt sig, att enskilda föreningar,

t. ex. avdelningar av Skyddsvärnet, skulle kunna tjäna som organ för

denna verksamhet.

Den största svårigheten ligger dock däri, att de på de allra flesta

platser inga medel stå till förfogande för en sådan verksamhet. Kommunerna

ha i regel visat ytterst litet intresse att ekonomiskt säkerställa

denna nya kommunala institution, och även där anslag beviljats äro

medlen i de flesta fall alldeles otillräckliga för att möjliggöra ett tillfredsställande

arbete. Det är otvivelaktigt, att om staten på: det ena

eller andra sättet lämnade kommunerna ett bidrag för denna verksamhet,

betydligt större möjlighet att få arbetet utfört skulle uppstå.

Åven av en annan anledning är ett statsbidrag till nykterhets
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

nämnderna önskvärt. För att kunna utföra sitt arbete tillfredsställande

måste nämnderna intaga en självständig ställning. Erhålla de — såsom

nu ofta är fallet — i någon form bidrag av systembolagen komma de

lätt i en beroende ställning till dessa bolag och riskera därigenom sin

ställning såsom övervakande organ.

Ur skilda synpunkter synes det sålunda vara i hög grad önskligt,

att nykterhetsnämnderna komma i åtnjutande av statsbidrag för sin verksamhet.

Att ett dylikt bidrag också lämnas, torde väl knappt möta

något praktiskt hinder, då staten förfogar över den såkallade rusdrycksmedelsfonden,

vilken just är avsedd att användas för sådana uppgifter,

för vilka nykterhetsnämnderna äro instiftade.

Emellertid är det av största vikt att statsbidraget, då det gives,

kommer till en god användning. Utan att i detalj försöka angiva de

villkor, som böra uppställas för detsammas utbekommande — riksdagen

torde ju för övrigt efter angivande av de viktigare principerna kunna

överlämna ärendets vidare utformning till Kungl. Maj:t — skall här

nedan blott antydnings vis lämnas några riktlinjer.

Endast sådana nykterhetsnämnder, som tillsatts för sin speciella

uppgift, böra ifrågakomma för erhållande av statsbidrag. Men därjämte

torde krävas, att nämnden visar sig vara organiserad på ett så betryggande

sätt, att verkligt resultat kan förväntas av dess arbete. Att uppställa

en och samma organisationsform för hela vårt vidsträckta land, är

givetvis omöjligt. Funktionärer av olika beskaffenhet bliva säkerligen å

olika håll lämpliga. Å större platser finge dessa särskilt inriktas på

uppgiften, att efter nämndens anvisningar och på dess ansvar utföra förberedande

undersökningar angående personer, som till nämnden anmälts

såsom hemfallna i dryckenskap. Övervakningen av sådana personer, som

nämnden funnit falla under lagen om behandling av alkoholister, samt

det personliga arbetet för återupprättande av i dryckenskap hemfallna

individer skulle även höra hit; detsamma är förhållandet med de ganska

omfattande och invecklade åtgärder, som måste föregå interneringen av

alkoholister å anstalt samt likaså deras övervakning efter interneringstidens

slut, varvid dock bör uppmärksammas, att beslut angående ansökan

om internering bör fattas av nämnden i sin helhet. I händelse av

brådska, såsom i fråga om farliga alkoholister, torde såsom i Stockholm

är fallet, beslut kunna fattas av särskilda nämndens delegerade, vilka i

övrigt böra ha den närmaste tillsynen och kontrollen över arbetet.

Jämväl det mångskiftande arbete, som betingas av det nuvarande

försäljningssystemet, bör enligt nämndens anvisningar utföras av nämnda

organ. Hit hör sålunda den ömtåliga uppgiften att företaga undersök
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

17

ningar beträffande personer, som nppgivits förverkat sina motböcker antingen

på grund av spritmissbruk eller genom olaglig överlåtelse av

motbok. Vidare hör hit kontrollen över de s. k. ombudens verksamhet

och i allmänhet övervakning av försäljningssystemets tillämpning. Det

samarbete mellan nämnden och systembolagef, som åsyftar förbättring

av nykterhetstillståndet, bör i främsta hand vila på ifrågavarande organ.

Första gången anslag beviljas, bör nykterhetsnämnd uppvisa eu

detaljerad plan för sin verksamhet samt därefter vara skyldig att årligen

avgiva en redogörelse för arbetet.

Utöver vad nu är sagt torde statsbidrag efter prövning kunna lämnas

för särskilda ändamål. 1 våra större städer liksom i stora landskonD

muner kunna vissa förhållanden, såsom förekommande olaglig försäljningav

rusdrycker, missbruk av försäljningsrätten, övervakning av alkoholister

etc. föranleda, att nykterhetsnämnden anställer särskilda ombud i skilda

delar av kommunen för att biträda med övervakande av nykterhetstillståndet.

I den mån sådana anordningar efter prövning befunnits

lämpade för sitt syfte böra de kunna understödjas genom statsbidrag.

För de respektive nykterhetsnämndernas verksamhet är det av

största betydelse att de få tillfälle rådföra sig med varandra, utbyta

erfarenheter, åhöra instruerande föredrag och överenskomma om vissa

enhetliga principer i arbetet. Hittills har detta kunnat ske i någon mån

antingen genom ekonomisk uppoffring från enskilda ledamöters sida eller

genom anslag från systembolagen. Det synes ej mer än rimligt, att

statsbidrag bör kunna erhållas för anordnandet av dylika möten. Om

bland annat som villkor för bidrag fordras, att planen för mötet skall

godkännas av tillsynsmyndigheten, att bidrag endast kan erhållas för

ett årligt möte, som anordnas länsvis eller för försäljningsområde, samt

att bidraget utgår till representanter för nykterhetsnämnder enligt lämplig

klass i resereglemente^ torde något missbruk ej behöva befaras.

Såsom förut framhållits kräves på detta arbetsområde en kraftig

upplysningsverksamhet. Endast en början kan anses vara gjord. Det

torde därför vara nödvändigt att anställa en person, vilken i egenskap

av konsulent kan biträda de många nykterhetsnämnderna och deras

sammanslutningar med råd och anvisningar, upplysande föredrag o. s. v.

För att göra det möjligt för konsulenten att nå nämnderna i största möjliga

utsträckning, bör det uppdragas åt honom att regelbundet till dessa

utsända ett tryckt meddelande, innehållande instruktiva uppsatser, svar

på frågor o. s. v.

Åven kostnaderna för detta upplysningsarbete bör bestridas av

statsmedel.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 samt. 93 höft. (Nr 220—226.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

I detta sammanhang vilja vi dock öppet uttala, att, då vi förorda

anslag på sätt i denna motion sker, vi icke tro att ens därmed tillfredsställande

resultat skola ernås. Men då i den allmänna diskussionen

i nykterhetsfrågan man gång på gång möter försäkringar, att stora samhällsgrupper

tro på vårt restriktionssystem såsom den bästa tänkbara

anordning för rusdryckshanteringens ordnande och äro intresserade för

dess rationella tillämpning, så ha vi velat medverka till att tillfälle beredes

dem att under så gynnsamma betingelser som möjligt i gärning

bestyrka detta förhållande. Vi utgå nämligen ifrån att om och i den

mån dylika grupper finnas, särskilt de skola känna det såsom en ofrånkomlig

plikt att på här berört område nedlägga ett effektivt arbete. I

varje fall bör genom ett statsunderstöd av här föreslagen art den ödeläggelse,

rusdryckstrafiken åstadkommer, kunna minskas och återhållas,

varjämte restriktionssystemets både förmåga och begränsning bör fullständigt

bliva ådagalagd.

Då det här gäller en såväl omfattande som betydelsefull uppgift,

vilken ställer störa krav på statsbidrag, är det naturligtvis av stor vikt,

att överledningen och kontrollen av verksamheten i hela landet blir den

lämpligast möjliga. Kungl. Maj:t bör således dels fastställa närmare

villkor för erhållande av statsbidrag, dels ock i sista hand besluta om

fördelning av detsamma. Beträffande överledningen av verksamheten,

granskning av ansökningar om statsbidrag o. s. v. torde socialstyrelsen,

som redan nu är tillsynsmyndighet över alkoholistvården och därjämte

har att lämna nykterhetsnämnderna ledning i deras arbete, vara den

myndighet, som närmast bör ifrågakomma för nämnda -viktiga uppgift.

För den händelse socialstyrelsen erhåller nämnda uppdrag, torde det

falla sig naturligt, att styrelsen träder i förbindelse med dem, som på

detta område i övrigt förvärvat erfarenhet och insikt, i första hand

kontrollstyrelsen och fattigvårdsinspektionen. Jämväl nykterhetsorganisationerna

torde icke vägra att för detta arbetets planläggning lämna medverkan.

Skulle det befinnas lämpligare att för ändamålet tillsätta en

särskild delegation, bestående av exempelvis socialstyrelsens chef samt

representanter för kontrollstyrelsen, fattigvårdsinspektionen, nykterhetsorganisationerna

och den alkoholistvårdande verksamheten, torde ej heller

en sådan anordning behöva möta några hinder.

Beträffande slutligen det belopp, som kan komma att krävas för

den nu skisserade verksamheten, är det naturligtvis omöjligt att ens tillnärmelsevis

ännu kunna företaga någon beräkning. Skall emellertid

kommunerna erhålla ett verksamt stöd i sitt arbete på detta område, bör

det belopp som ställes till förfogande, ej tilltagas för knappt. Ur denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

10

synpunkt synes det ej gärna kunna bliva fråga om ett mindre belopp

än 150,000 kronor för innevarande och nästa år. Ehuru detta belopp

kan anses stort, utgör detsamma blott en ringa bråkdel av do summor,

som inflyta till statsverket genom rusdrycksförsäljningen. Och då beloppet,

enligt vad ovan anförts borde utgå ur rusdrycksmedelsfonden,

kommer ett bifall till framställningen ej att medföra några, ökade bördor

för de skattdragande under nuvarande ekonomiskt svåra tider. Tvärtom

torde nykterhetsnämndernas genom statsbidraget stegrade verksamhet

vara ägnat att minska och .begränsa rusdrycksmissbruket och därigenom

även bereda en lindring i det ekonomiska betrycket inom stora folklager.

Då nykterhetsnämnderna just under detta år, på grund av de

reformförsök, som nu igångsatts på initiativ av kontrollstyrelsen, äro i

behov av ett kraftigt stöd för att kunna fullgöra sina åligganden, är det

särdeles önskvärt, att de snarast möjligt komma i åtnjutande av statsunderstöd,

varför av ovan angivna belopp 50,000 kronor måste begäras

på 1921 års tilläggsstat. I särskild motion hemställes om ett anslag å

100,000 kronor på 1922 års stat.»

Vid den prövning, utskottet ägnat motionärernas ovanberörda

förslag, har utskottet funnit det vara synnerligen tvivelaktigt, huruvida

ett genomförande av detsamma kan komma att gagna nykterhetssaken.

Dåv härtill kommer, att det statsfinansiella läget bjuder till den yttersta

försiktighet i fråga om samtliga statsutgifter, i främsta rummet nya

sådana, samt det synes utskottet icke vara tillrådligt att tillstyrka framställningar

av förevarande slag enbart på enskilda motionärers yrkande,

får utskottet hemställa,

att herr C. G. Ekmans m. fl. och herr Sävströms

m. fl. ovanberörda motioner icke må vinna

riksdagens bifall.

Stockholm den 10 juni 1921.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Utskottets

yttrande.

Närvarande; se under utlåtandet nr 220.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

Reservationer:

av herrar S. H. Kvarnzelius, H. F. Lamm, H. M. Bäckström, C.

• G. Ekman, K. A. Tengdahl, C. B. Jansson i Falun, L. J. Carlsson-Frosterud,

W. Bäckström, F. T. Hamrin och J.- E. Andersson i Ofvanmyra,

vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:

»Med hänsyn till den ökade utsträckning, rusdryckskonsumtionen

efter upphävandet av de särskilda kristidsrestriktionerna erhållit, har

utskottet icke kunnat undgå att finna motionärernas framställning beaktansvärd

och alltså av beskaffenhet att böra bifallas.

Genom de senare årens beskattningsåtgärder beträffande rusdrycker,

varigenom staten i stegrad omfattning för fyllande av budgetära inkomstbehov

använder dessa drycker såsom skatteobjekt, synes staten

äga en uppenbar förpliktelse att använda åtminstone någon del av inkomsterna

från rusdryckshanteringen för att minska rusdryckskonsumtionens

skadeverkningar. Då enligt principerna för det av staten tilllämpade

restriktionssystemet nykterhetsnämnderna torde få betraktas

såsom ett av de mest effektiva hjälpmedlen för sådan skyddsverksamhet,

har utskottet funnit sig böra tillstyrka, att de av motionärerna begärda

anslagen, 100,000 kronor å 1922 års stat och 50,000 kronor å 1921

års tilläggsstat, beviljas. Utskottet förutsätter dock därvid, att en ändamålsenlig

fördelning av anslagen må kunna åstadkommas utan anordnande

av en särskild institution för detta ändamål, varjämte utskottet

vill uttala, att de till nämnderna lämnade bidragen icke i något fall må

tillmätas i sådan omfattning, att de kunna bereda i och för sig eftersträvansvärd

förtjänstmöjlighet utan endast avse att betänka med nämndernas

verksamhet förbundna oundgängliga kostnader.

Mot förslaget att rusdrycksmedelsfonden för ifrågavarande ändamål

tages i anspråk har utskottet intet att erinra, och kommer utskottet

att i annat sammanhang göra framställning härom.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till understöd åt nykterhetsnämnderna

samt till åtgärder, avseende att främja den

uppgift, som åligger dessa nämnder i enlighet med

i ovanberörda motioner angivna grunder och de när
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 223.

21

maro bestämmelser, som må av Kungl. Maj:t fastställas,

bevilja

a) på itilläggsstat för år 1921 ett förslagsanslag,

högst, 50,000 kronor; samt

b) å 1922 års stat ett förslagsanslag, högst,

100,000 kronor.»

av herr Ollas A. Ericsson.

%

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:382 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om anslag till understöd åt nykterhetsnämnderna m. m. s. 1 i texten