Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till inlandsbanan mel - lan Volgsjön och Gällivare ävensom vissa tvärbanor mellan nämnda bana och norra stambanan jämte i ämnet väckta motioner.
1921-04-01 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1921:36, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till inlandsbanan mel - lan Volgsjön och Gällivare ävensom vissa tvärbanor mellan nämnda bana och norra stambanan jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 36.
1
Nr 36.
Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1921 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar om anslag till inlandsbanan mel
-
lan Volgsjön och Gällivare ävensom vissa tvärbanor mellan
nämnda bana och norra stambanan jämte i ämnet
väckta motioner.
(4:de avd.)
l:o) I den till riksdagen den 7 januari 1921 avlåtna propositionen Inlandsba.
angående statsverkets tillstånd och behov under år 1922 har Kungl. ny1ol“|J1“n
Maj:t, under åberopande av det vid propositionen under rubrik »utgifter och Gällt.
för kapitalökning: bil. 1» fogade statsrådsprotokollet över kommunika- <J8Tär;
tionsärenden för nämnda dag, punkt 35, föreslagit riksdagen att för fort- ”^ubbli™
sättande av arbetena å inlandsbanan mellan Yolgsjön och Gällivare för Jaui''e-)
år 1922 anvisa ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet sid. 94—105.
I en inom andra kammaren väckt motion (nr 91) har herr E.
Hage m. fl. hemställt, att riksdagen måtte besluta anslå å tillägsstat för
år 1921 under utgifter för kapitalökning, att täckas av lånemedel,
en miljon kronor för fortsättandet av byggandet av Inlandsbanans norra
del mellan Porjus och Jokkmokk.
I samband med förevarande ärende har utskottet vidare till behandling
förebaft tre inom riksdagen beträffande anslag till tvärbanan
Jörn—Gubblijaure motionsvis gjorda framställningar, nämligen
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr N. J. F. Almkvist (nr 115), och den andra inom andra
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 samt. 24 käft. (Nr 36.) 1
Statsutskottets utlåtande Nr 36.
2
kammaren av herr A. Wikström m. fl. (nr 150), däri hemställes, att riksdagen
måtte anslå ett reservationsanslag av 500,000 kronor å 1922 års
stat för påbörjande av arbetet å sträckan Jörn—Arvidsjaur av nyssnämnda
redan tidigare beslutade tvärbana;
dels ock en inom andra kammaren av herr E. Hage m. fl. väckt
motion (nr 92), däri hemställts, att riksdagen måtte på utgiftsstaten för
1922 under rubriken »kapitalökning» anslå 500,000 kronor för påbörjandet
av samma tvärbana, att utgå av lånemedel.
I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina framställningar
får utskottet hänvisa till motionerna.
Med anledning av Ivpngl. Maj:ts proposition och i riksdagen väckt
motion har 1916 års riksdag under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse
av mark m. m. beslutat fortsättande av Inlandsbanan från Volgsjön
förbi Vilhelmina kyrkoby, Stensele, Sorsele, Jokkmokk och Porjus fram till
Gällivare ävensom anläggande av sidospår från lämplig punkt å bansträckan
Volgsjön—Stensele till Malgomajsjön och anordnande därstädes av en
mindre hamnplats. För arbeten å ifrågavarande banbyggnad, som med
dess av 1917 års riksdag beslutade sträckning över Kasker och med
tillämpande av före kristidens inträdande gällande priser beräknats i sin
helhet draga en kostnad av 30,150,000 kronor, hava för åren 1917—
1921 anvisats sammanlagt 19,500,000 kronor.
A Inlandsbanans södra distrikt, omfattande den omkring 7 mil
långa sträckan Vilhelmina—Stensele, både arbetena vid ingången av år
1921 fortskridit därhän att rälsläggning och delvis gräsning utförts till
pn punkt omkring 2 mil norr om Vilhelmina. Terrasseringsarbetena pågingo
upp till Vinliden omkring 58 kilometer norr om Vilhelmina. Å övriga
sträckor av linjen voro en del större arbeten igångsatta. En transportväg
var färdigbyggd till Stensele och under arbete vidare norrut mot
J31attnicksele.
Vidkommande norra delen av Inlandsbanan, omfattande den omkring
5,5 mil långa sträckan Gällivare—Porjus och dess fortsättning Porjus—Jokkmokk
om cirka 4,5 mil, hava arbetena å denna banbyggnad
hittills gått ut på färdigställande av sträckan Gällivare—Porjus och bron
över Lule älv i närheten av Harsprånget samt vidare fortsättningen från
Porjus till Harsprångets trafikplats å västra sidan av älven.
För att under år 1922 kunna bedriva arbetena å Inlandsbanans
södra del i ungefär samma omfattning som år 1920, då ett anslagsbelppp
av 3,400,000 kronor var tillgängligt, erfordrades, ansåg järnvägsstyrelsen
i sin i september 1920 avlåtna skrivelse i ämnet, med hänsyn
Statsutskottets utlåtande Nr 36.
3
lill de under år 1920 inträffade stegringarna i arbets- och materialpriser
för år 1922 ett anslag av cirka 4,000,000 kronor, varigenom även skulle
vinnas, att banans fullbordande till Stensele icke skulle behöva ytterligare
fördröjas utöver år 1923.
Vidkommande åter arbetena å Inlandsbanans norra distrikt både,
yttrade järnvägsstyrelsen vidare, 1920 års riksdag för denna del anvisat
det belopp, som av styrelsen ifrågasatts för banans framdragande över
Lule älv. Med brons färdigställande vunnes fördelen, att, när man så
framdeles kunde önska, arbetena söderut mot Jokkmokk kunde igångsättas
med större kraft.
Ehuru det vore uppenbart, anför styrelsen, att Inlandsbänan norrifrån
borde fortsättas i första hand till Jokkmokk, så torde dock, med hänsyn till
de nu rådande ogynnsamma ekonomiska förhållandena, vilka nödvändiggjorde
en noggrann ransonering av de medel, som på det hela taget
kunde stå att uppbringa för statens järnvägsbyggnader, visst avbrott i
detta banbyggnadsarbete vara påkallat. Ur ekonomisk synpunkt låge
detta arbete i särskild grad ofördelaktigt till jämväl däTför, att det byggnadskapital,
som nedlades, praktiskt taget icke successivt kunde nyttiggöras
utan först bleve fruktbärande, då banan nått Jokkmokk, varför ytterligare
krävdes ett så avsevärt belopp som cirka 10 V2 miljoner kronor.
Ännu ett skäl för arbetenas avbrytande tills vidare vore att i
dessa trakter just nu påginge betydande, under vattenfallsstyrelsen sorterande
arbeten, på grund varav det syntes böra undvikas att till dylika
ödebygder sammandraga ännu större arbetsstyrkor med därav följande
stegringar i arbetspriser samt svårigheter beträffande arbetsstyrkans inkvartering
och förplägnad.
På grund härav hemställde järnvägsstyrelsen, att ett anslag av
4,000,000 kronor måtte för år 1922 anvisas för Inlandsbanan, att användas
på dess södra del.
Några medel för fortsättande av arbetena å Inlandsbanans nofra
del, utöver det belopp av 800,000 kronor, som för år 1921 för ändamålet
redan står till förfogande, hava däremot, såsom ovan omförmälts, icke
begärts av järnvägsstyrelsen. I stället har järnvägsstyrelsen ansett, att
arbetena å den tidigare beslutade tvärbanan Jörn—Gubblijaure nu borde
igångsättas och att för ändanålet ett anslag av 500,000 kronor måtte
anvisas å 1922 års riksstat. Till stöd för sistnämnda yrkande har järnvägsstyrelsen,
bland annat, anfört följande:
>Även om någon förbättring i det statsfinansiella läget ännu icke är skönjbar,
så kommer dock Sveg—Brunflobanans färdigställande att innebära en lättnad
4
Statsutskottets utlåtande Nr 36.
l statens järnvägsbyggnaders anslagsdispositioner, vilken synes styrelsen utgöra
motiv för att icke längre uppskjuta frågan om tvärbanans från Jörn påbörjande.
Styrelsen anser sig hellre böra förorda denna tvärbanas igångsättande än fortsättande
nu av arbetena å inlandsbanans norra del, då tillkomsten av tvärbanan,
vilken dock genomlöper bebyggda trakter, enligt vad styrelsen kan finna, är av
större allmän betydelse än inlandsbanans framdragande norrifrån, varjämte i fråga
om tvärbanan det nedlagda kapitalet åtminstone i någon mån successivt kan göras
fruktbringande genom att banan bitvis kan tagas under drift. Härtill kommer,
att vid arbetenas å tvärbanan igångsättande i stället för inlandsbanans fortsättande
undvikes sammandragande i Porjus av olämpligt stora arbetsstyrkor, vilken
fråga av styrelsen närmare berörts vid behandlingen av inlandsbanans anslagsfråga.
Styrelsen anser sig sålunda nu böra föreslå, att arbetena å denna tvärbana
år 1922 igångsättas från Jörn mot Arvidsjaur.
Anslaget för år 1922 synes böra utgå med 500,000 kronor, vilket belopp,
ehuru relativt obetydligt, likväl skulle medgiva utförande under år 1922 av renstaknings-
och vissa andra förberedande arbeten.>
I avgiven reservation hava järn vägsfullmäktige ansett byggandet av
statsbanan Jörn—Gubblijaure kunna utan större olägenhet uppskjutas
till en ekonomiskt gynnsammare tid.
Vid sitt bedömande av föreliggande frågor har departementschefen
ansett sig böra utgå från att det under nuvarande ekonomiska förhållanden
icke borde ifrågasättas, att anslag samtidigt krävdes för fortsättande
av arbetena å inlandsbanans framdragande norrifrån och påbörjande av
nyssnämnda tvärbana. Därest överhuvud medel för något av ifrågavarande
företag kunde påräknas, hade man alltså att träffa avgörande,
åt vilketdera företräde borde givas. I sistnämnda hänseende hade departementschefen
delvis på grund av förhållanden, som inträffat efter avlåtandet
av järnvägsstyrelsens framställning, kommit till en från styrelsens
uppfattning avvikande åsikt.
Under erinran hurusom nya företag alltid kräva ett visst ineffektivt
kapitalutlägg för anordnande av bostäder och anskaffande av materiel
m. m. anför departementschefen vidare bland annat, att därest, på
sätt järnvägsstyrelsen ifrågasatt, norra inlandsbanebygget avbrötes omedelbart
väster om Lule älv efter fullbordandet av de arbeten, vartill
medel funnes, vinsten av det därå nedlagda kapitalet uppenbarligen
bleve skäligen ringa. Praktiskt taget skulle då arbetena avbrytas utan
att någon ny länk av Inlandsbanan norrifrån blivit knuten till befintliga
järnvägar, enär Porjus, redan innan beslutet om Inlandsbanan
tillkom, hade järnvägsförbindelse, om ock provisorisk, med Gällivare.
Det vore även att märka, att sedan Harsprångets kraftverk, i motsats till
yad man tidigare tänkt sig, blivit förlagt till östra sidan av Lule älv,
Statsutskottets utlåtande Nr 36.
5
den färdiga broa över älveu icke kunde i nänmvärd grad utnyttjas förrän
i samband med järnvägens fortsatta framdragande mot söder. Först vid
ett dylikt framdragande kunde också de anordningar komma till nytta, som
redan nu vidtagits å den blivande bansträckan närmast väster om Lule
älv, såsom skogsröjning, anskaffande av virke, anordnande av transportvägar,
uppsättande av baracker in. m., inalles motsvarande eu kostnad
av omkring 200,000 kronor. Vad nu anförts syntes tala emot ett
avbrytande av ifrågavarande banbygge på den punkt, som ifrågasatts.
Den omständigheten att riksdagen föregående år anvisade anslag till
företaget, oaktat Kungl. Maj:t icke ansett sig böra göra framställning
därom, tydde jämväl på att riksdagen tänkt sig arbetenas fortsatta bedrivande.
Det borde icke bortses från att genom Inlandsbanans framdragande
mot Jokkmokk möjlighet erhölles till utnyttjande av dessa trakters rika
tillgångar på skogsprodukter, framför allt träkol, men även tjära, och
att detta tillgodogörande kunde ske successivt i mån av banans framdragande,
vilket, såvitt avsåge tillgången på träkol, måste bliva av avsevärd
betydelse för den i Porjus förefintliga järnindustrin. Domänstyrelsen
hyste jämväl den uppfattningen, att med hänsyn till betydelsen för statens
skogsförvaltning Inlandsbanans framdragande till Jokkmokk vore att föredraga
framför tvärbanans byggande. Styrelsen meddelade i en promemoria
i ämnet, att värdefulla komplex av statsskogar, approximativt beräknade
till ej mindre än 400 kvadratkilometer, skulle, förutom omkring 25 kvadratkilometer
allmänningsskogar, komma att få direkt nytta av bandelen
Porjus—Jokkmokk. Från dessa öde trakter hade hittills, yttrade styrelsen,
endast relativt grova virkesdimensioner kunnat vinna avsättning, men
genom banan möjliggjordes tillvaratagande av smärre dimensioner, som
lämpligen ej kunde flottas, varjämte kolning kunde äga rum och en intensivare
skogsvård ernås. Banan komme jämväl att erhålla betydelse för
transport av virke till styrelsens sågverk i Porjus.
Departementschefen framhåller vidare, att järnvägen syntes kunna
påräkna någon trafik på Jokkmokks kyrkoby redan innan banan hunnit
fram till Jokkmokk. Sådan trafik torde nämligen dessförinnan och sannolikt
redan då järnvägen kommit fram till Ligga på omkring 2 mils avstånd
från kyrkbyn komma att förmedlas genom vinterväg eller genom
den materialväg, som sannolikt komme att behöva anordnas för järnvägsbyggnaden.
Departementschefen anför ytterligare rörande linjen Porjus—Jokkmokk:
»Oavsett
de nu berörda ekonomiska synpunkterna torde ifrågavarande
opaginerad Kontrollera mot PDF
fi
Statsutskottets utlåtande Nr 36.
järnvägs betydelse för kolonisering och vidgade odlingsmöjligheter även
tala för arbetenas fortsättande.
Av vad nu sagts rörande ifrågavarande banas betydelse och jämväl
med hänsyn till vad statsmakterna hittills åtgjort beträffande banan
synes det angelägen att, även om de ekonomiska förhållandena skulle
göra det nödvändigt att avbryta inlandsbanans byggande norrifrån, detta
dock icke sker förrän banan i sinom tid framkommit till Jokkmokk.
Givetvis föreligger för de trakter, som skulle genomlöpas av den
beslutade banan Jörn—Gubblijaure, ett starkt intresse för denna banas
tillkomst. Härvid är dock att märka, att dessa trakter åtminstone till
största delen redan hava vägförbindelser i banans planerade riktning.
Det har jämväl synts mig, som om detta banbyggnadsarbete under förhanden
varande omständigheter borde stå tillbaka för arbetena å norra
inlandsbanans framdragande till Jokkmokk. Nämnda tvärbanas påbörjande
kan i varje fall härigenom icke anses eftersatt i förhållande till
de övriga banor, som ingingo i den av Kung]. Maj:t år 1917 (se prop. 221)
framlagda planen för järnvägsbyggnaderna i Norrland, därest hänsyn tages
till den allmänna tidsförskjutning, som denna plan måst undergå på
grund av de ekonomiska förhållandena. Enligt berörda plan skulle nämligen
under det år, då tvärbanan från Jörn var avsedd att påbörjas,
arbetena å inlandsbanan hava fortskridit så, att rälsläggningen söderifrån
framkommit till Sorsele och norrifrån minst till Jokkmokk, samt
tvärbanorna Forsmo—Hoting och Hällnäs—Lycksele vardera hava fullbordats
till omkring hälften. Enligt vad nu kan synas, torde näppeligen
arbetena ens å tvärbanorna under år 1922 bliva fullföljda i angiven
omfattning.
Som ett särskilt skäl mot fortsättandet av norra inlandsbanan har
järnvägsstyrelsen framhållit olägenheten av att ytterligare öka de arbetsstyrkor,
som för närvarande äro sysselsatta vid järnvägsbygget samt vid
vattenfallsstyrelsens kraftstationsbyggnad vid Harsprånget. Efter det
järnvägsstyrelsens skrivelse i ämnet avlåtits, hava emellertid sakförhållandena
härutinnan kommit i ändrat läge. Som jag blir i tillfälle att i
det följande närmare beröra, har aktiebolaget Elektrosalpeter avstått från
sin optionsrätt till kraft från ifrågavarande kraftstation. En följd
härav måste bliva, att kraftstationsbygget, om det ej helt skall nedläggas,
kommer att bedrivas i avsevärt mindre omfattning än tidigare
förutsatts, varför under alla förhållanden endast en ringa arbetsstyrka
därstädes kan komma till användning. Häri ser jag för min del ytterligare
ett skäl att fortsätta järnvägsbygget för att på så vis undvika
avskedandet av ett allt för stort antal arbetare å platsen.
Statsutskottets utlåtande Nr 3f>.
7
Genom att låta de större och mera tidskrävande arbetena å såväl
järnvägen som kraftstationen om än i sakta takt fortgå minskar man
jämväl behovet att framdeles, då bättre ekonomiska förhållanden kunna
möjliggöra arbetenas upptagande med större kraft, upprepa vad som nu
visat sig synnerligen olägligt, nämligen sammandragande till dessa platser
av stora arbetsstyrkor. Överhuvud anser jag det med hänsyn till de
inträdda ändrade förhållandena kunna ifrågasättas, huruvida ej, därest
något av berörda arbeten måste tillfälligtvis nedläggas, så i första hand
bör äga rum med arbetena å kraftstationen.»
Enligt utskottet tillhandakomna upplysningar påkallar frågan om
fortsatt anslag till Inlandsbanan ett snabbt avgörande av riksdagen.
Först sedan beslut härom föreligger, kunna de närmare planerna för arbetenas
bedrivande utarbetas, och därest utbyggnaden av denna banas
norra del skall kunna fortgå i den utsträckning, som departementschefen
föreslagit, måste erforderlig arbetsmateriel framföras till de blivande arbetsplatserna
redan under innevarande vinter. På grund härav har utskottet
ansett Kungl. Maj:ts förevarande framställning om anslag till
själva Inlandsbanan ävensom de i samband därmed stående frågorna om
anvisande av medel till tvärbanorna till Inlandsbanan redan nu böra
företagas till behandling före övriga ärenden rörande utgifter för kapitalökning
vid statens järnvägar.
Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, hava departementschefen
och järnvägsstyrelsen stannat i olika uppfattning beträffande
sättet för bedrivandet av arbetet å Inlandsbanans norra del från Porjus
söderut mot Jokkmokk. Enligt järnvägsstyrelsens mening borde arbetena
å nämnda norra sträcka tillsvidare avbrytas, sedan den nu pågående
broöverbyggnaden över Stora Lule älv invid Harsprånget färdigställts.
I stället skulle den tidigare beslutade men ännu icke påbörjade
tvärbaneanläggningen Jörn—Gubblijaure redan nu igångsättas. Departementschefen
åter har föreslagit, att arbetena jämväl å norra delen av
Inlandsbanan alltjämt borde fortgå; något anslag till påbörjandet av
nyssnämnda tvärbana har däremot under nuvarande förhållanden icke
ansetts böra äskas.
Under hänvisning till den ingående motivering, som av departementschefen
förebragts till stöd för det av honom uti ifrågavarande hänseende
framlagda förslaget, får utskottet uttala sin anslutning till detta
förslag. Även med hänsyn till det störa kapital, som redan nedlagts
å norra delen av Inlandsbanan, har det synts utskottet böra undvikas,
att arbetena härå avbrytas vid en så ogynnsam punkt som den av järn
-
Vtskottets
yttrande.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 33.
vägsstyrelsen föreslagna. Vad tvärbanan Jörn—Gubblijaure beträffar,
vill utskottet erinra, att arbetena å denna bana, som i fullbordat skick
efter fredspris beräknats draga en kostnad av över 8 miljoner kronor,
ännu icke påbörjats. Ett igångsättande av en anläggning av en sådan
omfattning måste otvivelaktigt under nuvarande förhållanden vara ägnat
ingiva stora betänkligheter.
I likhet med departementschefen anser utskottet således skäl icke
föreligga till ett frångående av den för utbyggandet av Inlandsbanan med
tvärbanor tidigare uppgjorda ordningsföljden. Enligt den plan, som år
1917 framlades beträffande dessa järnvägar, skulle nämligen, innan nu
ifrågavarande tvärbaneanläggning från Jörn igångsattes, arbetena å själva
Inlandsbanan och tvärbanorna Forsmo—Hoting och Hällnäs—Stensele
hava fortskridit betydligt längre än som hittills, trots gjorda stora ekonomiska
uppoffringar från statens sida, kunnat ske.
Av vad utskottet sålunda anfört följer, att utskottet icke ansett sig
kunna biträda de motionsvis framställda yrkandena om anvisande av särskilt
anslag för nämnda bana Jörn—Gubblijaure.
Av järnvägsstyrelsen hade anslagsbehoven för nu ifrågavarande
ändamål under år 1922 upptagits till 4,500,000 kronor, varav 4 miljoner
kronor till Inlandsbanans södra del och 500,000 kronor till tvärbanan
Jörn—Gubblijaure. Departementschefen har funnit detta totalbelopp böra
begränsas till 4,000,000 kronor, varav 3,000,000 kronor avsetts för Inlandsbanans
södra del och 1,000,000 kronor för den norra delen. Efter
övervägande av de olika skäl, som enligt utskottets mening böra vinna beaktande
vid bestämmandet av anslagets storlek, har utskottet, trots rådande
statsfinansiella svårigheter, icke ansett sig böra företaga någon
nedsättning i det av departementschefen föreslagna beloppet, 4,000,000
kronor. Avgörande för utskottet har därvid varit angelägenheten av att
icke genom för snävt tilltaget anslag ytterligare försvåra den arbetslöshet,
som redan föreligger i dessa trakter och som torde bliva än mer framträdande
genom det tidigare vid innevarande riksdag beslutade avbrottet
i utbyggnaden av Harsprånget. Å andra sidan finner utskottet sig icke
kunna biträda de motionsvis framförda önskemålen om anvisande av anslag
för ändamålet i större utsträckning än av Kungl. Maj:t föreslagits.
Utskottet vill dock härvid framhålla, hurusom med hänsyn till den alltjämt
sjunkande prisnivån ett anvisande av medel för ändamålet med
samma belopp som i statsverkspropositionen föreslagits innebär möjligheter
till arbetenas bedrivande i större utsträckning än som tidigare torde
hava varit avsett. Så kan det, enligt utskottet tillhandakomna upplys
-
Statsutskottets utlåtande Nr 36.
9
ningar, icke anses uteslutet, att arbetena å Inlandsbanans södra del skulle
under år 1922 med det för ändamålet avsedda beloppet, 3 miljoner kronor,
kunna bedrivas i sådan utsträckning, att rälsläggningen under sistnämnda
år kunde framdragas till Ume älv eller till den punkt, som enligt
av järnvägsstyrelsen i september 1920 uppgjorda beräkningar skulle
hava uppnåtts först 1923, under då antagen förutsättning att under år
1922 ett belopp av 4 miljoner kronor stode till förfogande å södra distriktet.
För att denna förändrade plan skall kunna genomföras, erfordras
dock att vissa större arbeten norr om Ume älv tillsvidare uppskjutas.
Jämväl beträffande den norra delen av Inlandsbanan synes ett bifall
till Kungl. Maj:ts förslag oförändrat öppna större arbetsmöjligheter
än som tidigare antagits föreligga.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet
hemställa,
1) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts i
ämnet gjorda förslag, må för fortsättande av arbetena
å inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för år 1922
anvisa ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor, att
utgå av lånemedel;
2) att herr Hages m. fl. ovanberörda motion nr
91 icke må vinna riksdagens bifall;
3) att herrar Almkvists och A. Wikströms m. fl.
ovanomförmälda motioner samt herr Hages m. fl. ovanberörda
motion, nr 92, ej heller må vinna riksdagens bifall.
2:o) Kungl. Maj:t har (punkt 36) föreslagit riksdagen att till fortsättning
av statsbanan Forsmo—Hoting för år 1922 anvisa ett reservationsanslag
av 3,000,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 105 av åberopade statsrådsprotokollet.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning har 1917 års riksdag
under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark m. m. beslutat
anläggande av en tvärbana i Ångermanälvens och Fjällsjöälvens dalgångar
från Forsmo å linjen Långsele—Selsjön av norra stambanan till Hotings
station å inlandsbanan, för vilken tvärbana i dess sträckning längs
den s. k. Åkvisslanlinjen anläggningskostnaderna med tillämpning av de
före kristidens början år 1914 rådande arbets- och materialpriserna beräknats
till 8,700,000 kronor. För arbeten å ifrågavarande banbyggnad
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 saml. 24 höft. (Nr 36.) 2
Statsbanan
Forsmo—
Hoting1.
10
Statsutskottets utlåtande Nr 36.
Utskottets
yttrande.
Statsbanan
Hällnäs—
Stensele.
har riksdagen för åren 1918—1921 anvisat sammanlagt 7,550,000 kronor,
därav 2,600,000 kronor å innevarande års riksstat.
Enligt den för bedrivandet av arbetena å banan uppgjorda planen
skulle år 1923 över hälften av den omkring 12 mil långa banan vara
provisoriskt färdigställd, i det rälsläggningen då skulle vara verkställd å
sträckan Forsmo—Backe. För genomförande av denna plan beräknade
järnvägsstyrelsen, i sin i september 1920 i ämnet avlåtna skrivelse, såsom
erforderligt för åren 1921 —1923 ett belopp av sammanlagt omkring 8
miljoner kronor att utgå med omkring 2,600,000 kronor pr år. I anslutning
härtill och med hänsyn tagen till under det senaste året inträffade
kostnadsstegringar borde anslag för år 1922 utgå med 3 miljoner kronor,
vilket belopp Kungl. Maj:t nu äskat å 1922 års riksstat.
Såsom framhållits i statsverkspropositionen anses ifrågavarande
bana vara av särskilt stor betydelse såsom följande en av de viktigare
handelsvägarna i Norrland. På grund härav och för att det redan å
banan nedlagda avsevärda kapitalet så snart som möjligt må kunna nyttiggöras,
har utskottet funnit sig böra tillstyrka, att utbyggandet av banan
bedrives i enlighet med ovan angivna plan och att härför erforderliga
medel alltså ställas till förfogande.
Beträffande det anslag, som nu bör anvisas å 1922 års riksstat,
har utskottet med hänsyn till den sjunkande prisnivån funnit det i statsverkspropositionen
i detta hänseende äskade beloppet kunna nedsättas
från 3 miljoner kronor till 2,600,000 kronor.
Utskottet får hemställa,
att riksdagen må till fortsättning av statsbanan
Forsmo—Foting för år 1922 anvisa ett reservationsanslag
av 2,600,000 kronor, att utgå av lånemedel.
3:o) Kungl. Maj:t har (punkt 37) föreslagit riksdagen att till fortsättning
av statsbanan Hällnäs—Stensele för år 1922 anvisa ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor.
Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 106 av åberopade statsrådsprotokollet.
I
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
(nr 18) av herr G. Rosén m. fl. och den andra inom andra kammaren
(nr 33) av herr J. Rehn m. fl., har hemställts, att riksdagen till fortsättning
av statsbanan Hällnäs—Stensele måtte för år 1922 anvisa ett reservationsanslag
av 3,000,000 kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 30.
11
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Under vissa villkor av kostnadsfri upplåtelse av mark m. m. har
1917 års riksdag beslutat anläggande av en tvärbana från Hällnäs å
norra stambanan till Stensele vid inlandsbanan för en med tillämpning
av de före kristidens början år 1914 rådande arbets- och materialpriserna
beräknad anläggningskostnad av 11,150,000 kronor. För bananläggningen
hava sedermera för åren 1919—1921 anvisats tillhopa 3,075,000 kronor,
varav 2,000,000 kronor å innevarande års riksstat.
Järnvägsstyrelsen hemställer nu om ytterligare 3,000,000 kronor för
arbetenas fortsättande under år 1922. Till stöd härför yttrar styrelsen:
»I sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 september 1919 framhöll styrelsen
bland annat, att det vore synnerligen angeläget, att arbetena å bandelen Hällnäs—
Lycksele bedreves i sådant tempo, att sagda handel kunde, räknat från och
med år 1920, fullbordas inom en tidrymd av fem år. Under denna förutsättning
beräknade styrelsen, att rälsläggningen borde under år 1922 framkomma till
Yindelälven samt på hösten 1923 nå fram till bron över Ume älv omedelbart
invid Lycksele, varefter hela bandelen Hällnäs—Lycksele skulle kunna i slutet
av år 1924 öppnas för trafik. För att möjliggöra arbetenas bedrivande i denna
omfattning hemställde styrelsen om ett anslag å 3,000,000 kronor för år 1921. Av
statsfinansiella skäl nedsattes emellertid beloppet till 2,000,000 kronor. Härigenom
kommer genomförandet av den tänkta planen att något förskjutas, men synes det
vara av vikt, att denna plan likväl i möjligaste mån följes, och förmenar styrelsen
därför, att anslaget för år 1922 med hänsyn jämväl till prisstegringen från
1919 icke bör sättas lägre än till 3,000,000 kronor.»
Av departementschefen har framhållits, hurusom det visserligen
vore önskvärt, att bandelen Hällnäs—Lycksele kunde färdigställas inom
av järnvägsstyrelsen förutsatt tid. Med hänsyn emellertid till den statsfinansiella
situationen har departementschefen sett sig nödsakad ifrågasätta
en nedsättning i det äskade beloppet med 1,000,000 kronor, varav
en förskjutning av arbetena å ifrågavarande handel givetvis ansetts bliva
en följd.
Utskottet får tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag. Gentemot
de motionsvis framställda kraven på anslag till ovannämnda tvärbana
med ett till 3 miljoner förhöjt belopp vill utskottet framhålla, att
utskottet icke funnit det lämpligt eller möjligt att under nu rådande
ekonomiska läge och därav följande, på den allra sista tiden särskilt
framträdande svårigheter för statsregleringens genomförande bevilja medel
för ifrågavarande förslag i större utsträckning än i statsverkspropositionen
Utskottets
yttrande.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 36.
föreslagits. Utskottet vill dock därvid samtidigt erinra, att med hänsyn
till de alltmer framträdande tendenserna till nedgång i den allmänna
prisnivån ett beviljande av det av Kungl. Maj:t äskade beloppet oförändrat
synes innebära möjligheter till arbetenas bedrivande i större utsträckning,
än som tidigare torde kunnat beräknas, och alltså i viss mån
ett tillmötesgående av de i motionerna framställda önskemålen.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag och med avslag å de av herr Rosén
m. fl. och herr Rehn m. fl. i ämnet väckta motionerna
i vad de skilja sig från Kungl. Maj:t förslag, må till
fortsättning av statsbanan Hällnäs—Stensele för år 1922
anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor, att
utgå av lånemedel.
Stockholm den 1 april 1921.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KYARNZELTUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, C. J. G. Swartz, A. C. Lindblad,
Ollas A. Ericsson, N. A. Nilsson, H. F. Lamm, J. Nilsson i Skottlandshus, H. M. Bäckström,
J. L. Widell, O. U. B. Olsson, C. G. Ekman och O. Bergqvist samt
från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, O. H:son Waldén,
P. Nilsson i Bonarp, C. It. Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, P. B. Nilsson i
Landeryd, L. J. Carlsson-Frosterud, S. E. J. Liibeck, W. Bäckström, O. Osberg och K. A.
Westman.
..i ,ri -O.'' ‘ TV''
Stockholm 1921. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
2110i8
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1921:101 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare s. 5 i texten