Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till inlandsbanan mel - lan Volgsjön och Gällivare ävensom vissa tvärbanor mellan nämnda bana och norra stambanan jämte i ämnet väckta motioner.

1921-04-01 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1921:36, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till inlandsbanan mel - lan Volgsjön och Gällivare ävensom vissa tvärbanor mellan nämnda bana och norra stambanan jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 36.

1

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1921 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar om anslag till inlandsbanan mel
-

lan Volgsjön och Gällivare ävensom vissa tvärbanor mellan

nämnda bana och norra stambanan jämte i ämnet

väckta motioner.

(4:de avd.)

l:o) I den till riksdagen den 7 januari 1921 avlåtna propositionen Inlandsba.

angående statsverkets tillstånd och behov under år 1922 har Kungl. ny1ol“|J1“n

Maj:t, under åberopande av det vid propositionen under rubrik »utgifter och Gällt.

för kapitalökning: bil. 1» fogade statsrådsprotokollet över kommunika- <J8Tär;

tionsärenden för nämnda dag, punkt 35, föreslagit riksdagen att för fort- ”^ubbli™

sättande av arbetena å inlandsbanan mellan Yolgsjön och Gällivare för Jaui''e-)

år 1922 anvisa ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade

statsrådsprotokollet sid. 94—105.

I en inom andra kammaren väckt motion (nr 91) har herr E.

Hage m. fl. hemställt, att riksdagen måtte besluta anslå å tillägsstat för

år 1921 under utgifter för kapitalökning, att täckas av lånemedel,

en miljon kronor för fortsättandet av byggandet av Inlandsbanans norra

del mellan Porjus och Jokkmokk.

I samband med förevarande ärende har utskottet vidare till behandling

förebaft tre inom riksdagen beträffande anslag till tvärbanan

Jörn—Gubblijaure motionsvis gjorda framställningar, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr N. J. F. Almkvist (nr 115), och den andra inom andra

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 samt. 24 käft. (Nr 36.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 36.

2

kammaren av herr A. Wikström m. fl. (nr 150), däri hemställes, att riksdagen

måtte anslå ett reservationsanslag av 500,000 kronor å 1922 års

stat för påbörjande av arbetet å sträckan Jörn—Arvidsjaur av nyssnämnda

redan tidigare beslutade tvärbana;

dels ock en inom andra kammaren av herr E. Hage m. fl. väckt

motion (nr 92), däri hemställts, att riksdagen måtte på utgiftsstaten för

1922 under rubriken »kapitalökning» anslå 500,000 kronor för påbörjandet

av samma tvärbana, att utgå av lånemedel.

I fråga om de skäl motionärerna anfört till stöd för sina framställningar

får utskottet hänvisa till motionerna.

Med anledning av Ivpngl. Maj:ts proposition och i riksdagen väckt

motion har 1916 års riksdag under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse

av mark m. m. beslutat fortsättande av Inlandsbanan från Volgsjön

förbi Vilhelmina kyrkoby, Stensele, Sorsele, Jokkmokk och Porjus fram till

Gällivare ävensom anläggande av sidospår från lämplig punkt å bansträckan

Volgsjön—Stensele till Malgomajsjön och anordnande därstädes av en

mindre hamnplats. För arbeten å ifrågavarande banbyggnad, som med

dess av 1917 års riksdag beslutade sträckning över Kasker och med

tillämpande av före kristidens inträdande gällande priser beräknats i sin

helhet draga en kostnad av 30,150,000 kronor, hava för åren 1917—

1921 anvisats sammanlagt 19,500,000 kronor.

A Inlandsbanans södra distrikt, omfattande den omkring 7 mil

långa sträckan Vilhelmina—Stensele, både arbetena vid ingången av år

1921 fortskridit därhän att rälsläggning och delvis gräsning utförts till

pn punkt omkring 2 mil norr om Vilhelmina. Terrasseringsarbetena pågingo

upp till Vinliden omkring 58 kilometer norr om Vilhelmina. Å övriga

sträckor av linjen voro en del större arbeten igångsatta. En transportväg

var färdigbyggd till Stensele och under arbete vidare norrut mot

J31attnicksele.

Vidkommande norra delen av Inlandsbanan, omfattande den omkring

5,5 mil långa sträckan Gällivare—Porjus och dess fortsättning Porjus—Jokkmokk

om cirka 4,5 mil, hava arbetena å denna banbyggnad

hittills gått ut på färdigställande av sträckan Gällivare—Porjus och bron

över Lule älv i närheten av Harsprånget samt vidare fortsättningen från

Porjus till Harsprångets trafikplats å västra sidan av älven.

För att under år 1922 kunna bedriva arbetena å Inlandsbanans

södra del i ungefär samma omfattning som år 1920, då ett anslagsbelppp

av 3,400,000 kronor var tillgängligt, erfordrades, ansåg järnvägsstyrelsen

i sin i september 1920 avlåtna skrivelse i ämnet, med hänsyn

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 36.

3

lill de under år 1920 inträffade stegringarna i arbets- och materialpriser

för år 1922 ett anslag av cirka 4,000,000 kronor, varigenom även skulle

vinnas, att banans fullbordande till Stensele icke skulle behöva ytterligare

fördröjas utöver år 1923.

Vidkommande åter arbetena å Inlandsbanans norra distrikt både,

yttrade järnvägsstyrelsen vidare, 1920 års riksdag för denna del anvisat

det belopp, som av styrelsen ifrågasatts för banans framdragande över

Lule älv. Med brons färdigställande vunnes fördelen, att, när man så

framdeles kunde önska, arbetena söderut mot Jokkmokk kunde igångsättas

med större kraft.

Ehuru det vore uppenbart, anför styrelsen, att Inlandsbänan norrifrån

borde fortsättas i första hand till Jokkmokk, så torde dock, med hänsyn till

de nu rådande ogynnsamma ekonomiska förhållandena, vilka nödvändiggjorde

en noggrann ransonering av de medel, som på det hela taget

kunde stå att uppbringa för statens järnvägsbyggnader, visst avbrott i

detta banbyggnadsarbete vara påkallat. Ur ekonomisk synpunkt låge

detta arbete i särskild grad ofördelaktigt till jämväl däTför, att det byggnadskapital,

som nedlades, praktiskt taget icke successivt kunde nyttiggöras

utan först bleve fruktbärande, då banan nått Jokkmokk, varför ytterligare

krävdes ett så avsevärt belopp som cirka 10 V2 miljoner kronor.

Ännu ett skäl för arbetenas avbrytande tills vidare vore att i

dessa trakter just nu påginge betydande, under vattenfallsstyrelsen sorterande

arbeten, på grund varav det syntes böra undvikas att till dylika

ödebygder sammandraga ännu större arbetsstyrkor med därav följande

stegringar i arbetspriser samt svårigheter beträffande arbetsstyrkans inkvartering

och förplägnad.

På grund härav hemställde järnvägsstyrelsen, att ett anslag av

4,000,000 kronor måtte för år 1922 anvisas för Inlandsbanan, att användas

på dess södra del.

Några medel för fortsättande av arbetena å Inlandsbanans nofra

del, utöver det belopp av 800,000 kronor, som för år 1921 för ändamålet

redan står till förfogande, hava däremot, såsom ovan omförmälts, icke

begärts av järnvägsstyrelsen. I stället har järnvägsstyrelsen ansett, att

arbetena å den tidigare beslutade tvärbanan Jörn—Gubblijaure nu borde

igångsättas och att för ändanålet ett anslag av 500,000 kronor måtte

anvisas å 1922 års riksstat. Till stöd för sistnämnda yrkande har järnvägsstyrelsen,

bland annat, anfört följande:

>Även om någon förbättring i det statsfinansiella läget ännu icke är skönjbar,

så kommer dock Sveg—Brunflobanans färdigställande att innebära en lättnad

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 36.

l statens järnvägsbyggnaders anslagsdispositioner, vilken synes styrelsen utgöra

motiv för att icke längre uppskjuta frågan om tvärbanans från Jörn påbörjande.

Styrelsen anser sig hellre böra förorda denna tvärbanas igångsättande än fortsättande

nu av arbetena å inlandsbanans norra del, då tillkomsten av tvärbanan,

vilken dock genomlöper bebyggda trakter, enligt vad styrelsen kan finna, är av

större allmän betydelse än inlandsbanans framdragande norrifrån, varjämte i fråga

om tvärbanan det nedlagda kapitalet åtminstone i någon mån successivt kan göras

fruktbringande genom att banan bitvis kan tagas under drift. Härtill kommer,

att vid arbetenas å tvärbanan igångsättande i stället för inlandsbanans fortsättande

undvikes sammandragande i Porjus av olämpligt stora arbetsstyrkor, vilken

fråga av styrelsen närmare berörts vid behandlingen av inlandsbanans anslagsfråga.

Styrelsen anser sig sålunda nu böra föreslå, att arbetena å denna tvärbana

år 1922 igångsättas från Jörn mot Arvidsjaur.

Anslaget för år 1922 synes böra utgå med 500,000 kronor, vilket belopp,

ehuru relativt obetydligt, likväl skulle medgiva utförande under år 1922 av renstaknings-

och vissa andra förberedande arbeten.>

I avgiven reservation hava järn vägsfullmäktige ansett byggandet av

statsbanan Jörn—Gubblijaure kunna utan större olägenhet uppskjutas

till en ekonomiskt gynnsammare tid.

Vid sitt bedömande av föreliggande frågor har departementschefen

ansett sig böra utgå från att det under nuvarande ekonomiska förhållanden

icke borde ifrågasättas, att anslag samtidigt krävdes för fortsättande

av arbetena å inlandsbanans framdragande norrifrån och påbörjande av

nyssnämnda tvärbana. Därest överhuvud medel för något av ifrågavarande

företag kunde påräknas, hade man alltså att träffa avgörande,

åt vilketdera företräde borde givas. I sistnämnda hänseende hade departementschefen

delvis på grund av förhållanden, som inträffat efter avlåtandet

av järnvägsstyrelsens framställning, kommit till en från styrelsens

uppfattning avvikande åsikt.

Under erinran hurusom nya företag alltid kräva ett visst ineffektivt

kapitalutlägg för anordnande av bostäder och anskaffande av materiel

m. m. anför departementschefen vidare bland annat, att därest, på

sätt järnvägsstyrelsen ifrågasatt, norra inlandsbanebygget avbrötes omedelbart

väster om Lule älv efter fullbordandet av de arbeten, vartill

medel funnes, vinsten av det därå nedlagda kapitalet uppenbarligen

bleve skäligen ringa. Praktiskt taget skulle då arbetena avbrytas utan

att någon ny länk av Inlandsbanan norrifrån blivit knuten till befintliga

järnvägar, enär Porjus, redan innan beslutet om Inlandsbanan

tillkom, hade järnvägsförbindelse, om ock provisorisk, med Gällivare.

Det vore även att märka, att sedan Harsprångets kraftverk, i motsats till

yad man tidigare tänkt sig, blivit förlagt till östra sidan av Lule älv,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 36.

5

den färdiga broa över älveu icke kunde i nänmvärd grad utnyttjas förrän

i samband med järnvägens fortsatta framdragande mot söder. Först vid

ett dylikt framdragande kunde också de anordningar komma till nytta, som

redan nu vidtagits å den blivande bansträckan närmast väster om Lule

älv, såsom skogsröjning, anskaffande av virke, anordnande av transportvägar,

uppsättande av baracker in. m., inalles motsvarande eu kostnad

av omkring 200,000 kronor. Vad nu anförts syntes tala emot ett

avbrytande av ifrågavarande banbygge på den punkt, som ifrågasatts.

Den omständigheten att riksdagen föregående år anvisade anslag till

företaget, oaktat Kungl. Maj:t icke ansett sig böra göra framställning

därom, tydde jämväl på att riksdagen tänkt sig arbetenas fortsatta bedrivande.

Det borde icke bortses från att genom Inlandsbanans framdragande

mot Jokkmokk möjlighet erhölles till utnyttjande av dessa trakters rika

tillgångar på skogsprodukter, framför allt träkol, men även tjära, och

att detta tillgodogörande kunde ske successivt i mån av banans framdragande,

vilket, såvitt avsåge tillgången på träkol, måste bliva av avsevärd

betydelse för den i Porjus förefintliga järnindustrin. Domänstyrelsen

hyste jämväl den uppfattningen, att med hänsyn till betydelsen för statens

skogsförvaltning Inlandsbanans framdragande till Jokkmokk vore att föredraga

framför tvärbanans byggande. Styrelsen meddelade i en promemoria

i ämnet, att värdefulla komplex av statsskogar, approximativt beräknade

till ej mindre än 400 kvadratkilometer, skulle, förutom omkring 25 kvadratkilometer

allmänningsskogar, komma att få direkt nytta av bandelen

Porjus—Jokkmokk. Från dessa öde trakter hade hittills, yttrade styrelsen,

endast relativt grova virkesdimensioner kunnat vinna avsättning, men

genom banan möjliggjordes tillvaratagande av smärre dimensioner, som

lämpligen ej kunde flottas, varjämte kolning kunde äga rum och en intensivare

skogsvård ernås. Banan komme jämväl att erhålla betydelse för

transport av virke till styrelsens sågverk i Porjus.

Departementschefen framhåller vidare, att järnvägen syntes kunna

påräkna någon trafik på Jokkmokks kyrkoby redan innan banan hunnit

fram till Jokkmokk. Sådan trafik torde nämligen dessförinnan och sannolikt

redan då järnvägen kommit fram till Ligga på omkring 2 mils avstånd

från kyrkbyn komma att förmedlas genom vinterväg eller genom

den materialväg, som sannolikt komme att behöva anordnas för järnvägsbyggnaden.

Departementschefen anför ytterligare rörande linjen Porjus—Jokkmokk:
»Oavsett

de nu berörda ekonomiska synpunkterna torde ifrågavarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi

Statsutskottets utlåtande Nr 36.

järnvägs betydelse för kolonisering och vidgade odlingsmöjligheter även

tala för arbetenas fortsättande.

Av vad nu sagts rörande ifrågavarande banas betydelse och jämväl

med hänsyn till vad statsmakterna hittills åtgjort beträffande banan

synes det angelägen att, även om de ekonomiska förhållandena skulle

göra det nödvändigt att avbryta inlandsbanans byggande norrifrån, detta

dock icke sker förrän banan i sinom tid framkommit till Jokkmokk.

Givetvis föreligger för de trakter, som skulle genomlöpas av den

beslutade banan Jörn—Gubblijaure, ett starkt intresse för denna banas

tillkomst. Härvid är dock att märka, att dessa trakter åtminstone till

största delen redan hava vägförbindelser i banans planerade riktning.

Det har jämväl synts mig, som om detta banbyggnadsarbete under förhanden

varande omständigheter borde stå tillbaka för arbetena å norra

inlandsbanans framdragande till Jokkmokk. Nämnda tvärbanas påbörjande

kan i varje fall härigenom icke anses eftersatt i förhållande till

de övriga banor, som ingingo i den av Kung]. Maj:t år 1917 (se prop. 221)

framlagda planen för järnvägsbyggnaderna i Norrland, därest hänsyn tages

till den allmänna tidsförskjutning, som denna plan måst undergå på

grund av de ekonomiska förhållandena. Enligt berörda plan skulle nämligen

under det år, då tvärbanan från Jörn var avsedd att påbörjas,

arbetena å inlandsbanan hava fortskridit så, att rälsläggningen söderifrån

framkommit till Sorsele och norrifrån minst till Jokkmokk, samt

tvärbanorna Forsmo—Hoting och Hällnäs—Lycksele vardera hava fullbordats

till omkring hälften. Enligt vad nu kan synas, torde näppeligen

arbetena ens å tvärbanorna under år 1922 bliva fullföljda i angiven

omfattning.

Som ett särskilt skäl mot fortsättandet av norra inlandsbanan har

järnvägsstyrelsen framhållit olägenheten av att ytterligare öka de arbetsstyrkor,

som för närvarande äro sysselsatta vid järnvägsbygget samt vid

vattenfallsstyrelsens kraftstationsbyggnad vid Harsprånget. Efter det

järnvägsstyrelsens skrivelse i ämnet avlåtits, hava emellertid sakförhållandena

härutinnan kommit i ändrat läge. Som jag blir i tillfälle att i

det följande närmare beröra, har aktiebolaget Elektrosalpeter avstått från

sin optionsrätt till kraft från ifrågavarande kraftstation. En följd

härav måste bliva, att kraftstationsbygget, om det ej helt skall nedläggas,

kommer att bedrivas i avsevärt mindre omfattning än tidigare

förutsatts, varför under alla förhållanden endast en ringa arbetsstyrka

därstädes kan komma till användning. Häri ser jag för min del ytterligare

ett skäl att fortsätta järnvägsbygget för att på så vis undvika

avskedandet av ett allt för stort antal arbetare å platsen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 3f>.

7

Genom att låta de större och mera tidskrävande arbetena å såväl

järnvägen som kraftstationen om än i sakta takt fortgå minskar man

jämväl behovet att framdeles, då bättre ekonomiska förhållanden kunna

möjliggöra arbetenas upptagande med större kraft, upprepa vad som nu

visat sig synnerligen olägligt, nämligen sammandragande till dessa platser

av stora arbetsstyrkor. Överhuvud anser jag det med hänsyn till de

inträdda ändrade förhållandena kunna ifrågasättas, huruvida ej, därest

något av berörda arbeten måste tillfälligtvis nedläggas, så i första hand

bör äga rum med arbetena å kraftstationen.»

Enligt utskottet tillhandakomna upplysningar påkallar frågan om

fortsatt anslag till Inlandsbanan ett snabbt avgörande av riksdagen.

Först sedan beslut härom föreligger, kunna de närmare planerna för arbetenas

bedrivande utarbetas, och därest utbyggnaden av denna banas

norra del skall kunna fortgå i den utsträckning, som departementschefen

föreslagit, måste erforderlig arbetsmateriel framföras till de blivande arbetsplatserna

redan under innevarande vinter. På grund härav har utskottet

ansett Kungl. Maj:ts förevarande framställning om anslag till

själva Inlandsbanan ävensom de i samband därmed stående frågorna om

anvisande av medel till tvärbanorna till Inlandsbanan redan nu böra

företagas till behandling före övriga ärenden rörande utgifter för kapitalökning

vid statens järnvägar.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår, hava departementschefen

och järnvägsstyrelsen stannat i olika uppfattning beträffande

sättet för bedrivandet av arbetet å Inlandsbanans norra del från Porjus

söderut mot Jokkmokk. Enligt järnvägsstyrelsens mening borde arbetena

å nämnda norra sträcka tillsvidare avbrytas, sedan den nu pågående

broöverbyggnaden över Stora Lule älv invid Harsprånget färdigställts.

I stället skulle den tidigare beslutade men ännu icke påbörjade

tvärbaneanläggningen Jörn—Gubblijaure redan nu igångsättas. Departementschefen

åter har föreslagit, att arbetena jämväl å norra delen av

Inlandsbanan alltjämt borde fortgå; något anslag till påbörjandet av

nyssnämnda tvärbana har däremot under nuvarande förhållanden icke

ansetts böra äskas.

Under hänvisning till den ingående motivering, som av departementschefen

förebragts till stöd för det av honom uti ifrågavarande hänseende

framlagda förslaget, får utskottet uttala sin anslutning till detta

förslag. Även med hänsyn till det störa kapital, som redan nedlagts

å norra delen av Inlandsbanan, har det synts utskottet böra undvikas,

att arbetena härå avbrytas vid en så ogynnsam punkt som den av järn
-

Vtskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 33.

vägsstyrelsen föreslagna. Vad tvärbanan Jörn—Gubblijaure beträffar,

vill utskottet erinra, att arbetena å denna bana, som i fullbordat skick

efter fredspris beräknats draga en kostnad av över 8 miljoner kronor,

ännu icke påbörjats. Ett igångsättande av en anläggning av en sådan

omfattning måste otvivelaktigt under nuvarande förhållanden vara ägnat

ingiva stora betänkligheter.

I likhet med departementschefen anser utskottet således skäl icke

föreligga till ett frångående av den för utbyggandet av Inlandsbanan med

tvärbanor tidigare uppgjorda ordningsföljden. Enligt den plan, som år

1917 framlades beträffande dessa järnvägar, skulle nämligen, innan nu

ifrågavarande tvärbaneanläggning från Jörn igångsattes, arbetena å själva

Inlandsbanan och tvärbanorna Forsmo—Hoting och Hällnäs—Stensele

hava fortskridit betydligt längre än som hittills, trots gjorda stora ekonomiska

uppoffringar från statens sida, kunnat ske.

Av vad utskottet sålunda anfört följer, att utskottet icke ansett sig

kunna biträda de motionsvis framställda yrkandena om anvisande av särskilt

anslag för nämnda bana Jörn—Gubblijaure.

Av järnvägsstyrelsen hade anslagsbehoven för nu ifrågavarande

ändamål under år 1922 upptagits till 4,500,000 kronor, varav 4 miljoner

kronor till Inlandsbanans södra del och 500,000 kronor till tvärbanan

Jörn—Gubblijaure. Departementschefen har funnit detta totalbelopp böra

begränsas till 4,000,000 kronor, varav 3,000,000 kronor avsetts för Inlandsbanans

södra del och 1,000,000 kronor för den norra delen. Efter

övervägande av de olika skäl, som enligt utskottets mening böra vinna beaktande

vid bestämmandet av anslagets storlek, har utskottet, trots rådande

statsfinansiella svårigheter, icke ansett sig böra företaga någon

nedsättning i det av departementschefen föreslagna beloppet, 4,000,000

kronor. Avgörande för utskottet har därvid varit angelägenheten av att

icke genom för snävt tilltaget anslag ytterligare försvåra den arbetslöshet,

som redan föreligger i dessa trakter och som torde bliva än mer framträdande

genom det tidigare vid innevarande riksdag beslutade avbrottet

i utbyggnaden av Harsprånget. Å andra sidan finner utskottet sig icke

kunna biträda de motionsvis framförda önskemålen om anvisande av anslag

för ändamålet i större utsträckning än av Kungl. Maj:t föreslagits.

Utskottet vill dock härvid framhålla, hurusom med hänsyn till den alltjämt

sjunkande prisnivån ett anvisande av medel för ändamålet med

samma belopp som i statsverkspropositionen föreslagits innebär möjligheter

till arbetenas bedrivande i större utsträckning än som tidigare torde

hava varit avsett. Så kan det, enligt utskottet tillhandakomna upplys
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 36.

9

ningar, icke anses uteslutet, att arbetena å Inlandsbanans södra del skulle

under år 1922 med det för ändamålet avsedda beloppet, 3 miljoner kronor,

kunna bedrivas i sådan utsträckning, att rälsläggningen under sistnämnda

år kunde framdragas till Ume älv eller till den punkt, som enligt

av järnvägsstyrelsen i september 1920 uppgjorda beräkningar skulle

hava uppnåtts först 1923, under då antagen förutsättning att under år

1922 ett belopp av 4 miljoner kronor stode till förfogande å södra distriktet.

För att denna förändrade plan skall kunna genomföras, erfordras

dock att vissa större arbeten norr om Ume älv tillsvidare uppskjutas.

Jämväl beträffande den norra delen av Inlandsbanan synes ett bifall

till Kungl. Maj:ts förslag oförändrat öppna större arbetsmöjligheter

än som tidigare antagits föreligga.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet

hemställa,

1) att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts i

ämnet gjorda förslag, må för fortsättande av arbetena

å inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare för år 1922

anvisa ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor, att

utgå av lånemedel;

2) att herr Hages m. fl. ovanberörda motion nr

91 icke må vinna riksdagens bifall;

3) att herrar Almkvists och A. Wikströms m. fl.

ovanomförmälda motioner samt herr Hages m. fl. ovanberörda

motion, nr 92, ej heller må vinna riksdagens bifall.

2:o) Kungl. Maj:t har (punkt 36) föreslagit riksdagen att till fortsättning

av statsbanan Forsmo—Hoting för år 1922 anvisa ett reservationsanslag

av 3,000,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 105 av åberopade statsrådsprotokollet.

Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning har 1917 års riksdag

under vissa villkor om kostnadsfri upplåtelse av mark m. m. beslutat

anläggande av en tvärbana i Ångermanälvens och Fjällsjöälvens dalgångar

från Forsmo å linjen Långsele—Selsjön av norra stambanan till Hotings

station å inlandsbanan, för vilken tvärbana i dess sträckning längs

den s. k. Åkvisslanlinjen anläggningskostnaderna med tillämpning av de

före kristidens början år 1914 rådande arbets- och materialpriserna beräknats

till 8,700,000 kronor. För arbeten å ifrågavarande banbyggnad

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 6 saml. 24 höft. (Nr 36.) 2

Statsbanan

Forsmo—

Hoting1.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 36.

Utskottets

yttrande.

Statsbanan

Hällnäs—

Stensele.

har riksdagen för åren 1918—1921 anvisat sammanlagt 7,550,000 kronor,

därav 2,600,000 kronor å innevarande års riksstat.

Enligt den för bedrivandet av arbetena å banan uppgjorda planen

skulle år 1923 över hälften av den omkring 12 mil långa banan vara

provisoriskt färdigställd, i det rälsläggningen då skulle vara verkställd å

sträckan Forsmo—Backe. För genomförande av denna plan beräknade

järnvägsstyrelsen, i sin i september 1920 i ämnet avlåtna skrivelse, såsom

erforderligt för åren 1921 —1923 ett belopp av sammanlagt omkring 8

miljoner kronor att utgå med omkring 2,600,000 kronor pr år. I anslutning

härtill och med hänsyn tagen till under det senaste året inträffade

kostnadsstegringar borde anslag för år 1922 utgå med 3 miljoner kronor,

vilket belopp Kungl. Maj:t nu äskat å 1922 års riksstat.

Såsom framhållits i statsverkspropositionen anses ifrågavarande

bana vara av särskilt stor betydelse såsom följande en av de viktigare

handelsvägarna i Norrland. På grund härav och för att det redan å

banan nedlagda avsevärda kapitalet så snart som möjligt må kunna nyttiggöras,

har utskottet funnit sig böra tillstyrka, att utbyggandet av banan

bedrives i enlighet med ovan angivna plan och att härför erforderliga

medel alltså ställas till förfogande.

Beträffande det anslag, som nu bör anvisas å 1922 års riksstat,

har utskottet med hänsyn till den sjunkande prisnivån funnit det i statsverkspropositionen

i detta hänseende äskade beloppet kunna nedsättas

från 3 miljoner kronor till 2,600,000 kronor.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må till fortsättning av statsbanan

Forsmo—Foting för år 1922 anvisa ett reservationsanslag

av 2,600,000 kronor, att utgå av lånemedel.

3:o) Kungl. Maj:t har (punkt 37) föreslagit riksdagen att till fortsättning

av statsbanan Hällnäs—Stensele för år 1922 anvisa ett reservationsanslag

av 2,000,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 106 av åberopade statsrådsprotokollet.

I

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

(nr 18) av herr G. Rosén m. fl. och den andra inom andra kammaren

(nr 33) av herr J. Rehn m. fl., har hemställts, att riksdagen till fortsättning

av statsbanan Hällnäs—Stensele måtte för år 1922 anvisa ett reservationsanslag

av 3,000,000 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 30.

11

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Under vissa villkor av kostnadsfri upplåtelse av mark m. m. har

1917 års riksdag beslutat anläggande av en tvärbana från Hällnäs å

norra stambanan till Stensele vid inlandsbanan för en med tillämpning

av de före kristidens början år 1914 rådande arbets- och materialpriserna

beräknad anläggningskostnad av 11,150,000 kronor. För bananläggningen

hava sedermera för åren 1919—1921 anvisats tillhopa 3,075,000 kronor,

varav 2,000,000 kronor å innevarande års riksstat.

Järnvägsstyrelsen hemställer nu om ytterligare 3,000,000 kronor för

arbetenas fortsättande under år 1922. Till stöd härför yttrar styrelsen:

»I sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 september 1919 framhöll styrelsen

bland annat, att det vore synnerligen angeläget, att arbetena å bandelen Hällnäs—

Lycksele bedreves i sådant tempo, att sagda handel kunde, räknat från och

med år 1920, fullbordas inom en tidrymd av fem år. Under denna förutsättning

beräknade styrelsen, att rälsläggningen borde under år 1922 framkomma till

Yindelälven samt på hösten 1923 nå fram till bron över Ume älv omedelbart

invid Lycksele, varefter hela bandelen Hällnäs—Lycksele skulle kunna i slutet

av år 1924 öppnas för trafik. För att möjliggöra arbetenas bedrivande i denna

omfattning hemställde styrelsen om ett anslag å 3,000,000 kronor för år 1921. Av

statsfinansiella skäl nedsattes emellertid beloppet till 2,000,000 kronor. Härigenom

kommer genomförandet av den tänkta planen att något förskjutas, men synes det

vara av vikt, att denna plan likväl i möjligaste mån följes, och förmenar styrelsen

därför, att anslaget för år 1922 med hänsyn jämväl till prisstegringen från

1919 icke bör sättas lägre än till 3,000,000 kronor.»

Av departementschefen har framhållits, hurusom det visserligen

vore önskvärt, att bandelen Hällnäs—Lycksele kunde färdigställas inom

av järnvägsstyrelsen förutsatt tid. Med hänsyn emellertid till den statsfinansiella

situationen har departementschefen sett sig nödsakad ifrågasätta

en nedsättning i det äskade beloppet med 1,000,000 kronor, varav

en förskjutning av arbetena å ifrågavarande handel givetvis ansetts bliva

en följd.

Utskottet får tillstyrka Kungl. Maj:ts förevarande förslag. Gentemot

de motionsvis framställda kraven på anslag till ovannämnda tvärbana

med ett till 3 miljoner förhöjt belopp vill utskottet framhålla, att

utskottet icke funnit det lämpligt eller möjligt att under nu rådande

ekonomiska läge och därav följande, på den allra sista tiden särskilt

framträdande svårigheter för statsregleringens genomförande bevilja medel

för ifrågavarande förslag i större utsträckning än i statsverkspropositionen

Utskottets

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 36.

föreslagits. Utskottet vill dock därvid samtidigt erinra, att med hänsyn

till de alltmer framträdande tendenserna till nedgång i den allmänna

prisnivån ett beviljande av det av Kungl. Maj:t äskade beloppet oförändrat

synes innebära möjligheter till arbetenas bedrivande i större utsträckning,

än som tidigare torde kunnat beräknas, och alltså i viss mån

ett tillmötesgående av de i motionerna framställda önskemålen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

förslag och med avslag å de av herr Rosén

m. fl. och herr Rehn m. fl. i ämnet väckta motionerna

i vad de skilja sig från Kungl. Maj:t förslag, må till

fortsättning av statsbanan Hällnäs—Stensele för år 1922

anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor, att

utgå av lånemedel.

Stockholm den 1 april 1921.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KYARNZELTUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar S. H. Kvarnzelius, C. J. G. Swartz, A. C. Lindblad,

Ollas A. Ericsson, N. A. Nilsson, H. F. Lamm, J. Nilsson i Skottlandshus, H. M. Bäckström,

J. L. Widell, O. U. B. Olsson, C. G. Ekman och O. Bergqvist samt

från andra kammaren: herrar A. Anderson i Råstock, A. Wiklund, O. H:son Waldén,

P. Nilsson i Bonarp, C. It. Jansson i Falun, S. Bengtsson i Norup, P. B. Nilsson i

Landeryd, L. J. Carlsson-Frosterud, S. E. J. Liibeck, W. Bäckström, O. Osberg och K. A.

Westman.

..i ,ri -O.'' ‘ TV''

Stockholm 1921. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

2110i8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1921:101 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till inlandsbanan mellan Volgsjön och Gällivare s. 5 i texten