Utlåtande i anledning av väckt motion om befrielse för fem kompanichefer från skyldighet att utgiva ersättning för till manskapet utlämnade, sedermera förkomna persedlar.
1921-04-15 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1921:56, Utlåtande i anledning av väckt motion om befrielse för fem kompanichefer från skyldighet att utgiva ersättning för till manskapet utlämnade, sedermera förkomna persedlar.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 56.
11
Nr 56.
Ankom till riksdagens kansli den 15 april 1921 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om befrielse för fem
kompanichefer från skyldighet att utgiva ersättning för
till manskapet utlämnade, sedermera förkomna persedlar.
(l:a avd.)
I en inom andra kammaren av herr K. Starbäck väckt motion (nr
80), vilken hänvisats till förberedande behandling av statsutskottet,
har hemställts, att riksdagen måtte befria kompanicheferna vid Bohusläns
regemente kaptenerna T. R. Evers, Y. Björck, S. Hallberg, C. A. Rehnberg
och H. A. R. Schmidt från att till kronan utgiva ersättning uppgående
till ett sammanlagt belopp av kronor tretusenetthundranittiotvå
(3,192) och 83 öre.
Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande:
»Under regementsövningarna 1918 inträffade vid Bohusläns regemente
liksom vid flera andra regementen en svårartad influensaepidemi
(»spanska sjukan»). Då regementets sjukhus ingalunda räckte till för
att hysa den mängd av patienter, som ofta mycket hastigt insjuknade,
var det nödvändigt att anordna tillfälliga sjukhuslokaler, för vilket
ändamål även måste upplåtas ett flertal logement i kompaniernas förläggningslokaler.
Härigenom kom insjuknad personal från ett flertal
kompanier att sammanblandas. Under epidemien utfärdades bestämmelser
om tilldelande av s. k. skördepermission för ännu ej insjuknade värnpliktiga,
varom emellertid order kom så sent, att ytterst knapp tid stod
till förfogande för permittenternas avrustning.
Med anledning av ovan anförda omständigheter blev kontrollen
och uppsikten över till manskapet utlämnade persedlar i högsta grad
försvårad, och vid inventering efter regementsövningarnas slut visade
det sig, att en del persedlar förkommit. Bataljons- och kompanichefer
ingingo med anledning av de ovan anförda förhållandena under regementsövningarna
med en skrivelse till regementschefen, vari de förklarade
sig ej kunna påtaga sig ansvaret för till manskapet utlämnade
persedlar vid vederbörliga förband.
Undersökning av förlusten av persedlarna överlämnades till regementets
krigsrätt, varvid krigs fiskalen yrkade förpliktande för fem
12
Statsutskottets utlåtande Nr 56.
Utskottets
yttrande.
kompanichefer, kaptenerna T. R. Evers, Y. Björck, S. Hallberg, C. A.
Rehnberg och H. A. R. Schmidt, att ersätta kronan värdet av de förkomna
persedlarna.
Till krigsrätten ingav regementschefen en motionen bifogad skrivelse.
Krigsrätten avgav följande utslag: »Med hänsyn till omständig
heterna
i målet och innehållet i ett av chefen för regementet avgivet
intyg prövade krigsrätten rättvist ogilla det förda ersättningsanspråket.»
Över detta utslag besvärade sig ovannämnda krigsfiskal hos kungl.
krigshovrätten.
Krigshovrätten ändrade krigsrättens utslag i vissa delar och ålade
nämnda fem kompanichefer att till kronan mot kvitto utgiva ersättning.
Jämlikt 30 kap. 6 § rättegångsbalken fick talan ej fullföljas mot
kungl. krigshovrättens utslag.
Nämnda fem kompanichefer ingåvo då till Kungl. Maj:t underdåniga
skrivelser att av nåd bliva befriade från ersättningsskyldighet, vilka
ansökningar emellertid icke föranledde någon Kung]. Maj:ts vidare åtgärd.»
Utskottet vill erinra om att i de fall, där Kungl. Maj:t funnit kronans
rätt i ett eller annat avseende skäligen böra efterskänkas, proposition
härom plägat avlåtas till riksdagen, som även i allmänhet bifallit
dessa framställningar. I förevarande fall har, såsom av motionen framgår,
frågan om befrielse i nådeväg för vederbörande från ersättningsskyldigheten
varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Då härvid Kungl.
Maj:t, som givetvis icke ansett sig kunna bifalla ansökningen, ej heller
funnit densamma böra föranleda utverkande av riksdagens medgivande
till dylik befrielse, lärer detta få anses innebära, att Kungl. Maj:t funnit
tillräcklig anledning till efterskänkande av kronans fordran i förevarande
fall icke föreligga. Att vid sådant förhållande riksdagen på enskild
motionärs yrkande skulle medgiva ett sådant efterskänkande synes icke
tillrådligt.
Utskottet hemställer alltså,
att herr Starbäcks förevarande motion icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 april 1921.
På statsutskottets vägnar.
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 50.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1921.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.