Utlåtande i anledning av Kungl. Ma,j:ts proposition med, förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 30 juni 1913 om behandling av alkoholister.
1922-04-21 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1922:14, Utlåtande i anledning av Kungl. Ma,j:ts proposition med, förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 30 juni 1913 om behandling av alkoholister.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
I
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1922 kl. 5 e. in.
Utlåtande i anledning av Kungl. Ma,j:ts proposition med, förslag
till lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 30
juni 1913 om behandling av alkoholister.
Genom en den 21 mars 1922 dagtecknad proposition, nr 235, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande
förslag till
Lag
om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 30 juni 1913 (nr 102) om behandling
av alkoholister.
Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 30 juni 1913 om behandling
av alkoholister skall erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
1 mom. År någon — — — — — — av alkoholister.
2 mom. Sådant förordnande må ock meddelas, där någon, som är
hemfallen åt dryckenskap, blivit under de två senast förflutna åren upprepade
gånger dömd till ansvar för fylleri.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,
får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa
till propositionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 sand. 2 avd. 12 höft. (Nr 14.) 732 22
Utskottet.
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
Såsom av den föredragande departementschefen anförts, fanns i det
av fattigvårdslagstiftningskommittén den 3 december 1910 avgivna förslag
till lag om behandling av alkoholister upptaget ett stadgande av
samma innehåll, som av Kungl. Maj:t i ett till lagens 1 § fogat andra
moment nu föreslås, med den olikhet endast att i kommitténs förslag
ej förefanns någon motsvarighet till den av Kungl. Maj:t i momentet
föreslagna tidsbegränsningen »under de två senast förflutna åren». Stadgandet
inflöt emellertid icke i Kungl. Maj:ts till 1913 års riksdag i
ämnet framlagda proposition. Såsom den huvudsakliga anledningen härtill
angavs nödvändigheten att med hänsyn till då rådande begränsning
i fråga om antalet av till buds stående anstaltsplatser inskränka den
föreslagna lagens tillämplighetsområde genom att utesluta någon av de
däri upptagna kategorierna alkoholister; och hade därvid nu ifrågavarande
grupp av alkoholister eller sådana, vilka upprepade gånger dömts till
ansvar för fylleri, ansetts i första hand böra undantagas från lagens
tillämpning. Samtidigt betonades emellertid angelägenheten av att framdeles,
i den mån anstaltsväsendet och den organiserade alkoholistvården
utvecklat sig, vidga ramen för lagens tillämplighetsområde. Såsom en
bidragande orsak till att förenämnda grupp av alkoholister ansågs kunna
tillsvidare iiteslutas från lagens tillämpning angavs därjämte, att det för
att en tvångsinternering i dylika fall skulle få sin fulla betydelse krävdes,
att den kunde träda i stället för bötesstraffet, en anordning som emellertid
lämpligast syntes böra tagas under övervägande i samband med
revisionen av strafflagen.
På sätt i propositionen vidare erinrats, anhöll riksdagen uti skrivelse
den 16 april 1918, nr 123, i anledning av en under nämnda års riksdag
i ämnet väckt motion (1:35), att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,
huruvida icke lagen om behandling av alkoholister den 30 juni
1913 lämpligen borde utsträckas att omfatta jämväl den, som vore hemfallen
åt dryckenskap och upprepade gånger dömts till ansvar för fylleri,
samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda. I det utlåtande av lagutskottet, vilket åberopades i riksdagens
förenämnda skrivelse, framhölls, att den omständigheten, att för ifrågavarande
kategori av alkoholister en tvångsinternering skulle bliva av
större värde, därest den kunnat träda i stället för bötesstraffet, icke borde
utgöra hinder för att lagens tillämplighetsområde utan avvaktan å eu
dylik anordnings genomförande utsträcktes att omfatta jämväl nämnda
kategori av alkoholister, samt att, då tillgången å anstaltsplatser dåmera
syntes medgiva en dylik utvidgning av lagens verksamhetsområde, de
av fattigvårdslagstiftningskommittén i dess betänkande åberopade skälen
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
3
talade för att frågan om tvångsinternering av ifrågavarande kategori
alkoholister toges under förnyat övervägande. Innan emellertid sagda
kategori alkoholister inrymdes under lagens bestämmelser, syntes nödigt
låta verkställa utredning för utrönande av dels det antal personer,
som genom en dylik utsträckning av lagens omfång kunde bliva i behov
av anstaltsvård och dels möjligheten av att åt detta ökade antal bereda
sådan vård.
Den av riksdagen sålunda påkallade utredningen innefattas i ett av
socialstyrelsen och styrelsen för statens vårdanstalt för alkoholister vid
Salbohcd den 14 januari 1921 gemensamt avgivet, i propositionen återgivet
utlåtande.
Vad av fattigvårdslagstiftningskommittén samt i ovannämnda motion
och utlåtande anförts till stöd för önskvärdheten av att under alkoholistlagen
inbegripes jämväl den kategori av alkoholister, som gjort sig
skyldig till upprepade fylleriförseelser, finner utskottet övertygande.
Erfarenheten under den tid, som förflutit sedan lagen från och med
augusti månad 1916 trädde i tillämpning, torde ock — särskilt i samhällen,
där från vederbörande nykterhetsnämnders sida utvecklats eu mera
ordnad och effektiv verksamhet — hava bestyrkt behovet av den ifrågasatta
utvidgningen av lagens tillämplighetsområde. Om ock åtskilliga
av de recidiverande fyllerister, som äro hemfallna åt dryckenskap, falla
in under någon av de redan nu gällande indikationerna för tvångsinternering,
synes det dock ovedersägligt, att ett ej ringa antal personer,
vilka f. n. ej nås av lagens bestämmelser — särskilt ogifta sådana, som
redan i unga år hemfallit åt kroniskt alkoholmissbruk — skulle, i händelse
av lagens utvidgning i nu föreslagen omfattning, genom att i tid
göras till föremål för de å nykterhetsnämnderna ankommande förebyggande
åtgärder och, i fall av behov, jämväl för anstaltsbehandling kunna
återföras till ett nyktert och ordentligt levnadssätt.
I likhet med departementschefen anser utskottet det ej vara möjligt
att närmare beräkna det antal personer, som till följd av den ifrågasatta
utvidgningen av älkoholistlagen kan förutsättas ifrågakomma till internering
å alkoholistanstalt.
Till belysning av hithörande förhållanden må emellertid erinras, att
enligt för utskottet tillgängliga uppgifter:
antalet bestraffade fylleriförseelser i landet utgjort under femårsperioden
1909—1913 årligen i genomsnitt 54,334 och under vart och
ett av åren 1914—1921 respektive 50,860, 47,948, 43,911, 16,385, 16,356,
30,141, 40,545 och cirka 26,000;
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
autalet personer, som begått fylleriförseelser under vart och ett av
åren 1917—1920, utgjort respektive 15,913, 14,797, 27,407 och 35,808;
antalet av berörda personer, som betecknats såsom kroniska alkoholister
eller såsom begivna på starka drycker, utgjort respektive 5,998,
6,451, 11,021 och 12,358;
antalet recidivister, som under vart och ett av åren 1917 —1920
begått fylleriförseelser
3 gånger, utgjort respektive 283, 404, 836 och 1,030,
4 gånger, utgjort respektive 113, 194, 343 och 451 samt
5 och flera gånger, utgjort respektive 86, 230, 408 och 490;
antalet fylleri förseelser, begångna av kvinnor under vart och ett av
åren 1917—1921, utgjort respektive 3,5, 5,3, 2,4, 1,8 och 2,4 procent av
hela antalet dylika förseelser;
antalet recidivister under vart och ett av åren 1917—1920 utgjort
bland männen respektive 10,5, 14,6, 15,8 och 16,i procent och bland
kvinnorna respektive 24,3, 25,2, 23 och 22,4 procent; samt
antalet kvinnor, som vart och ett av åren 1917—1920 begått tre
eller fyra fylleriförseelser, utgjort respektive 45, 87, 58 och 63.
Att behov av tvångsinternering icke kommer att föreligga för mer
än en mindre del av de till upprepade fylleriförseelser dömda personer,
vilka kunna räknas såsom hemfallna åt dryckenskap .och som ej falla
under någon av de redan nu gällande indikationerna för dylik internering,
har i propositionen med fog framhållits, liksom det ock däri med
styrka betonats den allmänpreventiva inverkan gentemot återfall i fylleri,
som ett genomförande av den ifrågasatta utvidgningen av lagens tilllämplighetsområde
otvivelaktigt skulle vara ägnat att medföra. Bland
omständigheter, som för nu förevarande kategori av alkoholister kunna
förutsättas verka hämmande i fråga om behovet av anstaltsvård, må erinras
dels om de verkningar, som i sådant hänseende kunna förväntas
såsom följd av ett ändamålsenligt utnyttjande av de å nykterhetsnämnderna
ankommande förebyggande åtgärder i fråga om alkoholmissbrukare,
och dels därom att då den, på vars ansökning någon, intages å allmän
alkoholistanstalt, är pliktig att svara.för vårdkostnaden med tillhörande
utgifter för beklädnad och annan personlig utrustning m. m., vederbörande
nykterhetsnämnder ej utan vägande skäl torde komma att påkalla
internering.
Beträffande sedan det antal vårdplatser, som förefinnes å allmänna
alkoholistanstalter i landet, samt antalet därstädes den 25 sistlidne mars
för vård intagna personer återgivas här följande för utskottet tillgängliga
sifferuppgifter:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lag utskottets utlåtande Nr 14.
5
Statens vårdanstalter:
Antal
platser.
Antal
intagna.
Antal
lediga platser
för manliga alkoholister å Venngarn1)..............
» » » vid Svartsjö (för in-
100
100
—
disciplinära och smittosam! sjuka) ...........
50
16
34
Summa
150
116
34
för kvinnliga alkoholister i Landskrona............
10
1
9
S. k. erkända vårdanstalter;
för manliga alkoholister: Flöda koloni i Jämt-
land2) .....................
Arbetshemmet Björk-
JO
9
11
näs i Uppland3) ...
Göteborgs stads an-
22
22
—
stalt vid Lerj eholm4)
27
12
15
Summa
69
43
26
för kvinnliga alkoholister: Hemmet Gunnarskog
i Jönköpings län2) ..................................
15
5
10
Anmärkas må emellertid dels att möjlighet till eu icke obetydlig
överbeläggning förefinnes vid såväl Venngarn som Svartsjö och dels att
utskottet i annat utlåtande denna dag i anledning av väckt motion förordat
åtgärder, syftande till att å anstalten vid Svartsjö bereda vård
även för sådana svårförbätterliga manliga alkoholister, som ej falla under
gruppen indisciplinära, varigenom en motsvarande minskning i beläggningen
å anstalten vid Venngarn skulle möjliggöras.
Med hänsyn till vad sålunda utrönts i fråga om tillgång å anstaltsplatser
samt under erinran tillika, att tiden för den föreslagna lagändringens
ikraftträdande gjorts beroende av Kungl. Maj :ts förordnande, och
att vid behandling av interneringsärenden viss hänsyn av vederbörande
myndigheter torde kunna tagas till den för tillfället rådande tillgången
å lediga vårdplatser, synes utskottet ur synpunkten av förefintliga anstaltsutrymmen
hinder ej böra möta emot antagande av det i propositionen
innefattade lagförslaget. •
Vidkommande därefter den av Kungl. Maj:t åt det föreslagna stadgandet
givna avfattningen, enligt vilken för internering må tagas hän
*)
Återflyttad dit från Salbohed den 1 oktober 1921.
2) Öppen för hela riket.
s) 15 platser med företrädesrätt för alkoholister från Stockholms stad.
4) I den mån utrymmet så medgiver öppen för alkoholister även från andra orter.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14,
syn endast till domfällanden, som skett under de två senast förflutna
åren, har . utskottet ej funnit anledning till någon erinran därutinnan.
Likaledes har det synts utskottet välbetänkt, att, i motsats till vad av
fattigvårdslagstiftningskommittén å sin tid föreslagits, det nu föreliggande
förslaget byggts å den förutsättningen, att beträffande ifrågavarande
kategori av alkoholister ansökan om internering skall ankomma enbart
å nykterhetsnämnd och ej — i enlighet med vad som gäller för farliga
alkoholister — tillika å vederbörande polismyndighet.
För att nykterhetsnämnderna skola bliva i tillfälle att beträffande
ifrågavarande kategori av alkoholister vidtaga å nämnderna enligt alkoholistlagen
ankommande åtgärder, är givetvis nödigt, att nämnderna i den
utsträckning, som för ändamålet erfordras, erhålla kännedom om de sakfällande^
som ske i fråga om fylleriförseelser. Enligt 37 § i förordningen
den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker åligger
det domstol att, då någon sakfällts för fylleri, insända uppgift därom
till den sakfälldes hemortsbolag, d. v. s. det bolag, som idkar utminutering
av spritdrycker inom den kommun, där vederbörande har sitt
hemvist, eller, om sådant bolag ej driver rörelse inom denna kommun,
det bolag för utminutering av spritdrycker, som kontrollstyrelsen för
kommunen anvisat. I händelse ovisshet råder om den sakfälldes hemortsbolag,
skall enligt nämnda lagrum uppgiften förande sakfällandet av
domstolen insändas till Konungens befallningshavande i vederbörande
län, som i dylikt fall har att i sin ordning låta uppgiften tillställas
respektive hemortsbolag. Vid ådömandet av sträf!’ för fylleriförseelser
torde domstolarna ej alltid äga kännedom om, i vad män den sakfällde
tidigare varit för dylik förseelse dömd. Under förutsättning att uppgifterna
till nykterhetsnämnderna angående sakfällanden för fylleriförseelser anses
kunna begränsas till dem, som tidigare varit dömda till ansvar för sådan
förseelse, synes fördenskull uppgiftsskyldigheten i förevarande hänseende
gentemot nykterhetsnämnderna lämpligast böra ankomma, ej, såsom
alternativt ifrågasatts, å domstolarna, utan å utminuteringsbolagen. Dessa
hava ock redan jämlikt 65 § i ovan nämnda förordning skyldighet att
tillhandagå nykterhetsnämnderna med erforderliga upplysningar ävensom
att på anfordran l|ta nämnderna taga del av det s. k. centralregistret,
däri anteckning förekommer om personer, beträffande vilka hinder förefinnes
för utminutering, bl. a. på den grund att vederbörande under de
senaste två åren mer än en gång blivit sakfälld för fylleri. De bestämmelser,
som i nu nämnda hänseende må anses erforderliga, synas emellertid,
såsom ock i propositionen förutsatts, icke böra inrymmas i alkoholistlagen,
utan torde desamma, i den mån de ej anses påkalla ändring
7
Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.
i lorordningen angående försäljning av rusdrycker, lämpligen kunna av
Kungl. Maj:t i administrativ ordning meddelas.
Då utskottet sålunda icke funnit skäl till anmärkning emot det i
propositionen innefattade förslaget, får utskottet hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 21 april 1922.
På andra lagutskottets vägnar:
BROR PETRÉN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydoiv*), Alfred Petrén, greve Spens,
von Kock, Schedin, Franzén och Wahl-, samt
från andra kammaren: herrar Karlsson i Gasabäck, Hage, Magnusson i Skövde,
Nilsson i Vibberbo*), Svensson i Skönsberg, Johansson i Sollefteå, Olovson i Västerås*)
och Björkman i Norrköping.
*) Ej närvarande vid utlätandets justering.
av greve Spens.
Reservation
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1922:120 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 30 juni 1913 om behandling av alkohol s. 1 i texten