Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15

1922-04-21 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1922:15, Andra lagutskottets utlåtande Nr 15

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1022 kl. 5 e. m.

Utlutande i anledning av väckt motion angående en provisorisk- lag

om intagande av vissa alkoholister å anstalter, som omförmälas

i 31 och 33 §§ av lagen om fattigvården.

I en inom första kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr

81, vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Alfred Petrén och

von Kock hemställt, att riksdagen för sin del ville antaga nedanstående provisoriska

lag.

Lag

om intagande av vissa alkoholister å anstalter, som omförmälas i 31 och 33

§§ av lagen om fattigvården den Ij juni 1918.

1 §•

Har Konungens befallningshavande jämlikt lagen om behandling av

alkoholister den 30 juni 1913 förordnat om intagande å allmän anstalt för

vård av alkoholister av person, som tidigare vårdats å sådan anstalt minst

sex månader, må han, därest föga utsikt finnes för hans förbättrande genom

anstaltsvården, kunna intagas å anstalt, som omförmäles i 31 och 33 §§

av lagen om fattigvården den 14 juni 1918, om vid densamma finnes särskild

avdelning, vilken av Konungen godkänts för mottagande av dylika

alkoholister.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 samt. 2 avd. 13 häjt. (Nr 15.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

2 §■

För avdelning, som i 1 § sägs, skall i tillämpliga delar gälla vad som

stadgas i 16—22 §§ samt 24 § i lagen om behandling av alkoholister.

Konungen meddelar för varje sådan avdelning närmare bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1923 och gäller intill den 31

december 1928.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag, tilllåter

utskottet sig hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning, § 46 riksdagsordningen föreskriver,

begärt yttrande av socialstyrelsen. Det yttrande, som i anledning

härav inkommit, finnes fogat såsom bilaga vid detta utlåtande och tillåter

sig utskottet att hänvisa till dess innehåll.

Såsom av motiveringen till motionen framgår är det tvenne syften, vilkas

tillgodoseende avsetts med motionärernas framställning, nämligen dels

beredandet av ökade möjligheter för vård av alkoholister å de allmänna

alkoholistanstalterna i riket och dels avskiljande från statens vårdanstalt

för manliga alkoholister vid Venngarn av de recidiverande alkoholister, om

vilkas förbättrande föga utsikt förefinnes.

För bedömandet av de spörsmål, som motionärernas framställning sålunda

avser, tillåter sig utskottet att inledningsvis lämna följande’ redogörelse

angående de allmänna alkoholistanstalterna i riket.

Enligt lagen om behandling av alkoholister den 30 juni 1913 må i den

ordning, som i samma lag stadgas, förordnas om intagande å allmän alkoholistanstalt

av personer, vilka äro hemfallna åt dryckenskap och i följd därav

finnas antingen vara farliga för annans personliga säkerhet eller eget liv,

eller utsätta hustru eller barn, som de äro skyldiga att försörja, för nöd

eller uppenbar vanvård, eller ock ligga fattigvården eller sin familj till last.

Med vården å sådan anstalt, åsyftas, att de därstädes intagna skola genom

arbete och moralisk påverkan sättas i stånd att återgå till ett nyktert och

ordentligt levnadssätt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande AV lä.

Av allmänna anstalter för vård av alkoholister finnas två slag, nämligen

dels av staten för sådant ändamål upprättade anstalter (statsanstalter) och

dels s. k. erkända anstalter eller av landsting, kommun, förening, stiftelse

eller annan för samma ändamål anordnade anstalter, vilka av Konungen

erkänts såsom allmänna.

För vård av manliga alkoholister finnes inrättad en statsanstalt å

Venngarns kungsgård i Stockholms län*) med ett platsantal av 100, men

med möjlighet till eu ej obetydlig överbeläggning. Dessutom har i anknytning

till statens tvångsarbetsanstalt vid Svartsjö sedan hösten 1920 funnits

anordnad en för särskilda, nedan närmare omförmälda kategorier av manliga

alkoholister avsedd statsanstalt med f. n. omkring 50 platser, men likaledes

med möjlighet till eu avsevärd utökning av nämnda platsantal. Vidare

finnas för närvarande i verksamhet trenne ävenledes för manliga alkoholister

avsedda, s. k. erkända anstalter, nämligen arbetshemmet Björknäs i

Uppland med ett platsantal av 22, därav 15 med företrädesrätt för personer

från Stockholms stad, Flöda koloni i Jämtland med ett platsantal av 20 och

Göteborgs stads alkoholistanstalt vid Lerjeholm med ett platsantal av 27, sistnämnda

anstalt i mån av utrymme öppen jämväl för personer från andra

orter.

Enligt det för statsanstalten vid Venngarn gällande reglementet är

denna anstalt i första hand avsedd för dels sådana alkoholister, som med

hänsyn till deras föregående förhållande, såsom dåligt uppförande under

tidigare vistelse å vårdanstalt, begångna svårare brott eller dylikt, förutsättas

ej lämpligen kunna vårdas å erkänd anstalt, och dels sådana, vilka, efter

att hava intagits å sistnämnda slags anstalter, prövats icke kunna därstädes

behållas utan att äventyra sin eller andra där internerades ändamålsenliga

vård eller anstaltens behöriga skötsel. Enligt anstaltens reglemente må emellertid

å densamma, allt efter utrymmet, emottagas även andra alkoholister.

Medan erkända anstalter närmast äro avsedda för mera godartade och

lättskötta alkoholister, avser åter statsanstalten vid Svartsjö att emottaga

— förutom sådana alkoholister, vilka, oaktat de äro behäftade med sjukdom,

medförande smittofara eller påkallande sjukhusvård, icke ingå å sjukvårdsinrättning

— svårartat indisciplinära alkoholister.

Initiativet till inrättandet av sistnämnda statsanstalt togs av 1920 års

riksdag, som i samband med att ett av Kungl. Maj :t då framlagt förslag

*) Upprättad därstädes i och med ikraftträdandet av alkoholistlagen den 1 augusti 1916,

men sedermera förlagd till förutvarande lägerplatsen Salbohed från och med den 1 augusti 1918

till den 1 oktober 1921, då anstalten åter förflyttats till Venngarn.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

rörande uppförande av eu ny statsanstalt för vård av inanliga alkoholister

å Ventholms kungsgård i Stockholms län ställdes å framtiden anslog erforderliga

medel till anordnandet av berörda anstalt i och för tillgodoseendet

av det då överhängande behovet av ökade vårdmöjligheter. I den skrivelse,

som riksdagen i ämnet avlät till Kungl. Maj :t, anfördes bl. a. följande: Genom

att statens tvångsarbetsanstalt vid Svartsjö enligt riksdagens beslut

dåmera icke längre komme att äga fångvårdsanstalts karaktär, hade en tidigare

dryftad plan att dit förlägga en s. k. bottenanstalt för alkoholistvården

kunnat med större framgång än tidigare upptagas till övervägande. Enligt

vad riksdagens vederbörande utskott genom överläggning med sistnämnda

anstalts direktör inhämtat, hade också därstädes en sådan minskning i antalet

omhändertagna tvångsarbetare ägt rum, att både lokaler och större delen

av den erforderliga personalen skulle kunna avskiljas från tvångsarbetsanstalten

för en där anordnad alkoholistanstalt. Därigenom komme kostnaderna

för en sådan, därstädes organiserad vårdverksamhet att kunna nedbringas

till ett mycket lågt belopp. Denna anordning, som omedelbart läte

sig åvägabringas, behövde ej heller i något avseende föregripa en framtida

större och mera definitiv lösning av anstaltsorganisationen för alkoholistvården.

Upprättades en kompletterande anstalt vid Svartsjö, borde dit remitteras

de mest svårhanterliga alkoholisterna och i första hand sådana med

kriminell förtid. Finge ett dylikt utskiljande ske vid Salbolied*), skulle detta,

på samma gång därmed ökad tillgång på vårdplatser bereddes, säkerligen på

anstaltvården därstädes utöva en i hög grad god inverkan. Att anstaltsvården

vid Svartsjö, ställd under ledning av direktören för tvångsarbetsaustalten,

skulle ur disciplinär synpunkt hava lättare att komma till rätta med

dessa svårhanterliga element, än vad fallet vore vid Salbohed, funnes det

enligt riksdagens mening all anledning att antaga.

Kungl. Maj :t, som av riksdagen oemyndigades att med avseende å den

tillämnade anstaltens organisation, drift och övriga därmed sammanhängande

frågor fatta de beslut, vartill förhållandena kunde giva anledning, reglerade

hithörande förhållanden genom bl. a. utfärdandet av en från och med 1921

års ingång gällande stadga av den 23 december 1920 för statens tvångsarbetsanstalter

och för statens vårdanstalt för alkoholister vid Svartsjö. Enligt

denna stadga äger socialstyrelsen i sill egenskap av uppsiktsmyndighet

över alkoholistvården besluta dels om överflyttning till nämnda vårdanstalt

av å annan allmän alkoholistanstalt intagen manlig alkoholist, som gör sig

*) Motsvarande, enligt vad av det föregående framgår, nuvarande Venngarnsanstalteu.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

skyldig till rymning, våldsamt uppviglande eller hotfullt uppträdande, enständig

arbetsvägran eller annan tredska eller på annat sätt äventyrar anstaltens

behöriga verksamhet, och dels, på framställning av vederbörande länsstyrelse

eller nykterhetsnämnd, om direkt intagande å samma vårdanstalt av

manlig alkoholist, angående vilken slutligt förordnande meddelats om hans

intagande å allmän alkoholistanstalt, och om vilken med hänsyn till av honom

undergången bestraffning för brott eller lians föregåenden i övrigt anledning

föreligger till antagande, att lian, därest han intages å annan anstalt

än den vid Svartsjö, skall, på sätt ovan sägs, äventyra anstaltens verksamhet.

Därest å alkoholistanstalten vid Svartsjö intagen person prövas icke

tarva vård å nämnda anstalt eller kunna lämpligen vårdas å annan allmän

anstalt, äger jämlikt stadgan socialstyrelsen förordna om överflyttning dit av

personen i fråga. Tvångsarbetsanstaltens direktör tjänstgör i sådan egenskap

jämväl vid alkoholistanstalten, och är den i övrigt vid tvångsarbets-''

anstalten anställda personalen pliktig att, i den utsträckning sådant finnes

påkallat, tjänstgöra även vid alkoholistanstalten. T stadgan föreskrives vidare,

att de å alkoholistanstalten vid Svartsjö intagna skola så vitt möjligt

hållas skilda från å tvångsarbetsanstalten därstädes intagna tvångsarbetare,

samt att de för de senare gällande bestämmelser skola med vissa undantag

i tillämpliga delar lända till efterrättelse jämväl med avseende å de å alkoholistanstalten

intagna. Medan enligt det för anstalten vid Venngarn gällande

reglementet bestraffningsforinerna för därstädes intagna bestå i lämpliga

föreställningar samt inskränkningar i åtnjutna friheter eller förmåner

ävensom förverkande av innestående arbetsförtjänst och i svårartade fall

uti att hållas isolerade, må för de å alkoholistanstalten vid Svartsjö

intagna användas följande av de för tvångsarbetarna därstädes föreskrivna

former av disciplinstraff, nämligen förlust av eljest medgivna förmåner,

mistning av intjänta arbetspremier samt, efter anstaltsläkarens begivande,

inneslutning under högst 30 dagar i straffcell med eller utan arbete och i

förekommande fall förenat med hårt nattläger under högst 8 dagar av strafftiden.

Någon statsanstalt för kvinnliga alkoholister, motsvarande anstalten

vid Venngarn, finnes icke. Däremot är sedan den 1 juli 1921 i anknytning

till statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona anordnad en statsanstalt å 10

platser för sådana kvinnliga alkoholister, vilka motsvara den kategori av

manliga dylika, som kan intagas å austalten vid Svartsjö; och gälla tills

vidare för ifrågavarande vårdanstalt för kvinnliga alkoholister i tillämpliga

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

delar de stadgebestämmelser, som finnas meddelade i fråga om vårdanstalten

för manliga alkoholister vid Svartsjö. Vidare finnes i verksamhet en likaledes

för kvinnliga alkoholister avsedd, s. k. erkänd anstalt, benämnd Hemmet

Gunnarskog, i Jönköpings län med ett platsantal av 15.

Enligt vad utskottet inhämtat voro den* 25 sistlidne mars samtliga

de å statsanstalten vid Venngarn befintliga 100 vårdplatserna dåmera upptagna,

medan av de till respektive 50 och 10 uppgående vårdplatserna å de

båda övriga statsanstalterna vid Svartsjö och i Landskrona endast respektive

16 och 1 vid samma tidpunkt voro upptagna, å de s. k. erkända anstalterna

med deras sammanlagda platsantal av 69 för män och 15 för kvinnor

voro samtidigt upptagna respektive 43 och 5 platser.

Av den sålunda lämnade redogörelsen framgår, att vad angår antalet

tillgängliga vårdplatser å allmänna alkoholistanstalter detsamma beträffande

kvinnliga alkoholister synes vara tillfyllest, medan åter i fråga om manliga

dylika så näppeligen kan anses vara fallet, om vederbörlig hänsyn tages dels

till den starka stegring i fråga om behovet av dylika anstaltsplatser, som

den senaste tiden framträtt och alltjämt gör sig gällande, och dels därtill,

att Svartsjöanstalten enligt de för densamma f. n. gällande bestämmelser ej

kan tagas i anspråk för andra än viss, jämförelsevis fåtalig grupp av

alkoholister. Då härtill kommer, att genom en till innevarande riksdag avlåten

proposition, nr 235 — vilken av utskottet denna dag i utlåtande nr 14

tillstyrkts — föreslagits eu sådan utvidgning av alkoholistlagens tillämplighetsområde,

att densamma skulle komma att omfatta ännu en kategori av

alkoholister, nämligen sådana, som under de två senast förflutna åren upprepade

gånger dömts till ansvar för fylleri, framstår såsom av förhållandena

synnerligen påkallat det av motionärerna framhållna önskemålet, att åtgärder

snarast måtte vidtagas till beredande av ökade möjligheter för vård av

alkoholister.

Även vad angår det andra till grund för motionärernas framställning

liggande syftemålet eller att från statsanstalten vid Venngarn måtte avskiljas

sådana recidiverande alkoholister, om vilka på grund av deras föregåenden

föga utsikt för deras förbättrande genom anstaltsvården får anses föreligga,

finner utskottet samma syftemåls förverkligande vara eu angelägenhet

av ej ringa vikt. Det synes nämligen utskottet ofrånkomligt, att så länge

förenämnda element liopföras med sådana, som i sig äro mottagliga för anstaltens

uppfostringsarbete, utsikterna till ett gynnsamt resultat av de senares

anstaltsbehandling skola märkbart lida minskning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra la fint skotteis utlåtande Nr 15.

7

Att för tillgodoseende av motionärernas syftemål under nu rådande

ekonomiska förhållanden räkna med möjligheten av uppförande av en ny statlig

anstalt eller nya erkända sådana svnes utskottet i likhet med motionärerna

uteslutet.

Vid sökandet av andra utvägar för ändamålet hava motionärerna och

socialstyrelsen stannat i olika meningar. Motionärerna hava sålunda för sin

de] ansett bästa lösningen ligga däri, att, då arbetshem enligt 33 § i fattigvårdslagen

genom vederbörande landstings, därmed likstälda städers eller

annans försorg hunnit upprättas, ifrågavarande recidiverande alkoholister

omhändertoges å dessa hem, samt att i avbidan på dylika hems upprättande

nu antoges eu provisorisk lag av det i motionen föreslagna innehåll,

enligt vilken omhändertagandet av ifrågavarande alkoholister under

övergångsåren skulle ske å anstalt, som omförmäles i 31 och 33 §§*) i fattigvårdslagen,

under förutsättning att vid anstalten funnes särskild avdelning,

vilken av Konungen godkänts för mottagande av dylika alkoholister. Genom

tillkomsten av en dylik lag hava motionärerna tänkt sig, att för Stockholms

vidkommande skulle för ändamålet få tagas i användning eu mindre

avdelning inom stadens stora arbetsinrättning, vilken av överståthållarämbetet

godkänts såsom arbetshem i enlighet med övergångsstadgandet i 90

§ i fattigvårdslagen. Socialstyrelsen åter har — under framhållande att

frågan huruvida den ännu föga utvecklade arbetshemsorganisationeu längre

fram kunde direkt komma jämväl alkoholistvården till godo, måste ställas å

framtiden — funnit bästa lösningen vara att söka däri, att indikationerna

för intagande å alkoholistanstalten vid Svartsjö utvidgades att omfatta jämväl

nu ifrågavarande kategori av alkoholister, detta så mycket hellre som de

nu gällande villkoren för intagande å anstalten vore så snäva, att anstalten

hittills icke vid något tillfälle varit belagd med ens en tredjedel av nuvarande

vårdplatsantalet, vilket dessutom vid behov kunde utan svårigheter

eller avsevärda kostnader betydligt utökas.

Emot dét av motionärerna framförda uppslaget att genom en blivande

lagändring möjliggöra omhändertagandet av ifrågavarande kategori recidiverande

alkoholister å sådana enligt 33 § i fattigvårdslagen upprättade arbetshem,

vilka därtill av Konungen godkänts, synes utskottet ur principiell

synpunkt intet vara att erinra. Den av motionärerna i anslutning till detta

uppslag nu föreslagna provisoriska lagen har, såsom av motiveringen till

*) Den förra av dessa §§ innehåller bestämmelser om av fattigvårdssamhällena inrättade

vårdanstalter för understöd .staga re (ålderdomshem, försörjningshem, vårdhem).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

motionen framgår, närmast liaft till syfte att för Stockholms stads vidkommande

få å en såsom arbetshem av överståthållarämbetet godkänd avdelning

ay dess arbetsinrättning till vård emottaga alkoholister av nu ifrågavarande

kategori. Utskottet, som berett sig tillfälle att bese näm,nda arbetsinrättning,

har emellertid, med hänsyn till bl. a. dess läge inne i en storstad

med därmed förknippade möjligheter till olaglig spritanskaffning, funnit en

anstaltsvård av sålunda tilltänkt slag icke därstädes lämpligen kunna anordnas.

I saknad tillika av kännedom, huruvida i andra av rikets större städer

nödiga lokala förutsättningar finnas för anordnande av sådan anstaltsvård,

har utskottet icke funnit anledning att biträda det i motionen innefattade

förslaget om antagandet av en provisorisk lag för förenämnda ändamål, synnerligast

som den av socialstyrelsen i dess utlåtande anvisade utvägen att

genom utvidgning av indikationerna för intagandet å alkoholistanstalten vid

Svartsjö möjliggöra omhändertagandet därstädes av jämväl nu ifrågavarande

kategori av alkoholister synts utskottet ej lämna rum för några berättigade

erinringar.

Självfallet är, att varje förslag om utökning av den kategori av alkoholister,

som för närvarande vårdas å alkoholistanstalten vid Svartsjö, måste

upptagas med en viss försiktighet med hänsyn därtill, att den därvarande

anstalten dock till sin huvudsakliga del är en tvångsarbetsanstalt. Utskottet,

som besökt platsen, har därvid funnit, att på grund av där rådande lokala

förhållanden en fullständig isolering emellan de å alkoholistanstalten och

tvångsarbetsanstalten intagna icke låter sig genomföras. Om ock anordningar

kunna vidtagas till förhindrande av beröring mellan de båda kategorierna

av internerade under vistelsen inomhus, låter eu dylik isolering sig

dock icke upprätthållas under arbetet eller eljest vid vistelse utomhus. Någon

berättigad farhåga för att de å tvångsarbetsanstalten intagna skola

kunna inverka demoraliserande å de grupper av alkoholister, som å alkoholistanstalten

därstädes internerats, torde emellertid icke förefinnas. Vad

särskilt nu ifrågavarande grupp av alkoholister angår, må dessutom erinras,

att den till övervägande del torde komma att utgöras av individer, som tidigare

varit å tvångsarbetsanstalt intagna.

Vid bedömandet av frågan, om någon betänklighet kan anses möta mot

överförande av nu ifrågavarande grupp av alkoholister till alkoholistanstalten

vid Svartsjö, må därjämte framhållas, att detta sjmes så mycket mindre

böra vara fallet, som redan den nuvarande avfattningen av den för anstalten

gällande stadgan berättigar att dit överföra sådana alkoholister, som å

annan allmän alkoholistanstalt äventyra dennas behöriga verksamhet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra laffutsköttats Utlåtande Nr 15.

Vidkommande frågan om vilka alkoholister, som höra räknas till den

lm avsedda kategorien av sädana, synes utskottet, i likhet med socialstyrelsen,

det avgörande vid bedömandet därav böra vara, huruvida vederbörande

på grund av sitt föregående kan betraktas såsom, praktiskt taget, oförbätterlig.

Om ock prövningen härav givetvis får bero på de i de särskilda

fallen förekommande omständigheterna utan alltför starkt hänsynstagande

till vissa yttre grunder, synes utskottet dock den förutsättningen böra undantagslöst

uppställas, att vederbörande tidigare vårdats å allmän alkoholistanstalt,

sa att det, pa sätt socialstyrelsen ock framhållit, finnes grund

för konstaterandet, vilken inverkan åstadkommits genom den tidigare anstaltsbehandlingen

med den tillhörande eftervårdande verksamheten efter

utskrivningen.

Ehuru motionärernas framställning blott rör sig om Venngarnsanstalten,

synes det dock utskottet att, därest i enlighet med socialstyrelsens förslag

möjlighet beredes att till alkoholistanstalten vid Svartsjö överföra ifrågavarande

kategori av manliga alkoholister, liknande möjlighet må öppnas

för överförande av motsvarande kategori kvinnliga alkoholister till alkoholistanstalten

i Landskrona.

Slutligen vill utskottet erinra, att till bestridande av driftskostnader

för statens vårdanstalt för alkoholister vid Svartsjö finnes i riksstaten för

ar 1922 uppfört ett förslagsanslag å 50,000 kronor, samt att innevarande

riksdag för budgetåret 1 januari—30 juni 1923 för ändamålet anvisat ett

förslagsanslag av 25,000 kronor, därvid uttalats, att, därest i anledning av

förevarande motion antalet av de å anstalten å Svartsjö intagna alkoholisterna

komme att ökas och anslagsbehovet i följd härav stegras, någon höjning

av anslagsbeloppet dock ej med hänsyn till anslagets natur av förslagsanslag

erfordrades.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet, som förutsätter, att innan

de för den ifrågasatta anordningens genomförande nödiga bestämmelserna

av Kungl. Maj :t meddelas, styrelsen för Venngarnsanstalten bliver

i ärendet hörd, hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion

måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om vidtagande av erforderliga

åtgärder för att sådana recidiveraiule alkoholister,

om vilka, på grund av deras föregåenden föga utsikt

till förbättring får anses föreligga, måtte kunna, i

enlighet med ovan anförda synpunkter, intagas å respek
Bihang

till riksdagens protokoll 1922. 9 saml. 2 avd. 13 häjt. (Nr 15.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

tive statsanstalter för alkoholister vid Svartsjö och i

Landskrona.

Stockholm den 21 april 1922.

På andra lagutskottets vägnar:

Bror Petrén.

it

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydow*, Alfred Petrén,

greve Spens, von Kock, Schedin, Franzén och Wahl;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Karlsson i Gasabäck,

Nilsson i Vibberbo*, Holmström i Stockholm*, Carlsson i Solberga*, Svensson i

Skönsberg, Johansson i Sollefteå och Sundling*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Wahl och Magnusson i Kalmar beträffande viss del av motiveringen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

11

Kungl. Social st yre Isen.

Stockholm den 10 februari 1922.

Bilaga.

Till riksdagens andra lagutskott.

Med anledning av att Kungl. Maj :t anbefallt socialstyrelsen att avgiva och

till riksdagens andra lagutskott senast den 10 februari 1922 överlämna av utskottet

begärt yttrande över en inom första kammaren väckt motion nr 8i, angående

eu provisorisk lag om vård av vissa alkoholister å anstalter, som i dl och

33 §§ av fattigvårdslagen omförmälas, får socialstyrelsen anföra följande:

Alltsedan slutet av år 1919 befinner sig den organiserade alkoholistvården

i en utvecklingsperiod, karaktäriserad av allmänt stegrat intresse och livlig verksamhet,

såväl ifråga om det individuella skydds- och vårdarbetet som i organisatoriskt

avseende. Ökningen i skydds- och vårdarbetet återspeglas i siffrorna

över antalet intagningar å alkoholistanstalterna, varöver följande tablå giver en

översikt:

Antal intagningar

År 1917

År 1918

År 1919

År 1920

År 1921

å allmänna

tvångsinterneringar...

82

46

74

127

135

alkoholist-

frivilliga ...............

60

45

30

53

50

anstalter

tillhopa..................

142

91

104

180

185

å enskilda anstalter ..................

46

15

36

61

73

Samtliga ..

188

106

140

241

258

Den i tablån antydda ökningen under de båda senaste åren av verksamheten

bland alkoholisterna torde icke få anses såsom endast en tillfällig reaktion

mot nedgången under åren 1918 och 1919, utan lärer man få räkna med att även

i fortsättningen stor efterfrågan på anstaltsplatser kommer att göra sig gällande.

Styrelsen erinrar i detta avseende om de åtgärder under åren 1921 och

1922 till främjande av nykterhetsnämndernas uppgifter, vartill 1921 års riksdag

anvisat medel och för vilka lämnats en redogörelse i motionen nr 44 inom

första kammaren.

Till mötande av det under de senaste åren stegrade behovet av anstaltsplatser

samt för att bereda ökade möjligheter till en lämplig gruppering av de

intagna har staten under åren 1920 och 1921 dels återflyttat den första statliga

alkoholistanstalten från den provisoriska förläggningen vid Salbohed till Venngarn

med dess, i förhållande till den förstnämnda förläggningen, mer än dubbelt

så stora kapacitet, dels nyinrättat två för vissa kategorier av alkoholister avsedda

anstalter i samband med statens tvångsarbetsanstalter vid Svartsjö och

i Landskrona (jfr. Svensk författningssamling årg. 1920, nr 945 och Kungl.

Maj :ts beslut den 22 juni 1921, sid. 22, 44 o. f. i medföljande publikation ”Råd

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

och anvisningar till nykterhetsnämnderna meddelade av Kung! socialstyrelsen

och Kungl. konti ollstyrelsen ). Med inräknande av dessa blida sistnämnda mera

speciella anstalter uppgår den sammanlagda kapaciteten hos de nu verksamma 7

allmänna alkoholistanstalterna till omkring 250 platser — varav 25 för kvinnor

vartill komma ett 60-tal platser å de 3 statsunderstödda enskilda alkoholistanstalterna,

vilka ju dock icke kunna mottaga enligt alkoholistlagen ingående

personer. För ett rätt bedömande av dessa uppgifter må emellertid framhållas

dels att anstaltsutrymmet vid Svartsjö — f. n. 50 platser — å ena sidan icke

kan tagas i anspråk för andra än i ovan åberopade författning närmare angivna

kategorier av manliga alkoholister, men å andra sidan vid behov skulle utan större

kostnader kunna ganska avsevärt utvidgas, dels att erkända alkoholistanstalten

Flöda koloni i Vemdalen, vilken har ett 20-tal platser, inom kort torde på grund

av därstädes pågående järnvägsbyggnadsarbeten bliva nödsakad att åtminstone

tillfälligt flytta från sin nuvarande förläggningsplats; om svårigheter att anskaffa

annan, lämplig förläggning uppstå, torde möjligheten att anstalten nedlägges

icke vara utesluten — någon antydan i denna riktning har dock icke

gjorts från anstaltens ledning.

I vilken utsträckning de tillgängliga anstaltsutrymmena tagits i anspråk

under de båda senaste åren belyses av följande tablå:

TABLÅ I.

Beläggningsfrekvensen å de allmänna samt statsunderstödda enskilda alkoholistanstalterna

under åren 1920 och 1921.

Stats-

anstalter

Erkända

anstalter

Samtliga all- männa an- stalter

D:o utom

Svartsjö,

Landskrona

och

Gunnarskog

Enskilda

anstalter

Samtliga

anstalter

Antal intagna.

1920 1 januari ..............

1 april ..................

42

40

82

76

21

103

52

50

102

94

33

135

1 juli.....................

54

45

99

91

38

137

1 oktober ..............

57

63

120

108

36

156

1921 1 januari ............

1 april ..................

68

69

71

69

139

138

121

119

38

43

177

181

1 juli.....................

51

73

124

108

39

163

1 oktober ............

64

66

130

120

43

173

31 december ............

101

56

157

137

44

201

Den 1 februari 1922.

antal intagna............

107

56

163

143

42

205

» inkallade ..............

5

1

6

6

1

7

» lediua ............

48

29

77

22

18

95

hela antalet platser ...

160

84

244

169

61

305

därav % lediga.............

30.o

34.5

31.6

13.o

29.6 |

31.i •

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lag utskottets utlutande Nr 15. 13

Härav framgår bland annat, att beläggningen A de allmänna anstalterna

atoni Svartsjö-, Landskrona- och G u u Härsk og-an s t al tern a — vilka ju äro avsedda

för speciella kategorier av alkoholister samt för kvinnor — vid början av åren

1!)3(), 1921 och 1922 var resp. 7(1, 121 och 137 samt vid sistförflutna månadsskifte

143. I belysning av denna hastiga stegring framstår den nuvarande marginalen

av inalles 22 lediga platser å dessa anstalter, motsvarande endast 13,0 % av

hela platsantalet, såsom uppenbarligen alldeles otillräcklig. Kommer så härtill,

att ovanberörda nu pågående upplysningsverksamhet bland nykterhetsnämnderna

antagligen torde medföra ökade anspråk på anstaltsplatser, samt att, såsom i

motionen framhålles, proposition med förslag — i enlighet med riksdagens skrivelse

den 10 april 1918 — till alkoholistlagens utsträckande att omfatta jämväl

dem, som äro hemfallna åt dryckenskap och upprepade gånger dömts till ansvar

för fylleri, lärer vara att förvänta inom kort, så inses, att frågan om anskaffande

av erforderliga anstaltsutrymmen för alkoholister ånyo börjar bliva aktuell. Det

är mot denna bakgrund man torde böra se det föreliggande förslaget.

Parallellt med, eller riktigare, såsom eu del av problemet om anstaltsfrågans

lösande inställer sig spörsmålet om skapandet av bättre möjligheter till

ändamålsenlig gruppering av de å alkoholistanstalter intagna. I enlighet härmed

syftar också förevarande motion till ett avlastande av de allmänna alkoholistanstalterna

genom beredande av vård på annat sätt åt alkoholister, vilka

genom sina föregåenden visat, att de icke äro lämpade att omhändertagas på anstalter,

där vårdsyftet är, ”att de ft anstalten intagna skola genom arbete och

moralisk påverkan sättas i stånd att återgå till ett nyktert och ordentligt liv”

(Venngarnsreglementets § 1). Särskilt avser motionen sådana alkoholister, som

tidigare upprepade gånger varit intagna å försörjningsinrättningar, och skulle

dessa enligt förevarande förslag kunna interneras å arbetshem.

Emellertid framgår av efterföljande tablå II, att antalet sådana alkoholister,

vilka tidigare upprepade gånger varit intagna å försörjningsinrättningar,

utgör en ganska obetydlig del av samtliga intagna. Till viss del torde detta

resultat visserligen bero på ofullständiga uppgifter i detta hänseende rörande

de å alkoholistanstalter intagna. Vidare torde åtgärder om internering enligt

alkoholistlagen av dylika notoriska försörjningshjon hittills i vissa fall hava

uraktlåtits, just med hänsyn till deras oförbätterlighet och bristen på lämplig

alkoholistantalt för deras omhändertagande. Även i betraktande härav synas emellertid

de i tablån meddelade siffrorna giva vid handen, att någon avsevärd lättnad

icke kan beredas de öppna allmänna alkoholistanstalterna, om man — såsom

åtminstone göres i motionens kasuistik — skulle inskränka sig till att till arbetshem

överflytta endast dem, vilka upprepade gånger varit intagna å försörjningsanstalter

o. d.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

TABLÅ II.

Översikt över antalet å allmänna alkoholistanstalter intagna alkoholister under

åren 1916—1921 med fördelning efter frekvensen av tidigare intagningar å tvångs
arhets-

och försörjningsanstalter.

tvångsarbetsanstalt nedanstående antal gånger

Antal intagna å allmänna alkoholist-

ingen gång

Tillhopa

anstalter under åren 1916—1921, vilka

tidigare varit intagna å

icke

varnade

varnade

1

gång

2

gånger

3

gånger

4

gånger

5

eller flera

gånger

antal

o/o

för lösdriveri

ingen gång...

456

46

37

27

15

7

26

614

84.i

försörjnings-

(okänt)

1 eller flera

gånger......

34

22

13

9

10

9

19

116

15.9

inrättning

vidstående

därav:

1 gång ......

14

4

2

2

3

3

2

30

4.i

antal gånger

2 gånger......

5

2

1

—

—

1

2

11

1.5

3 » ......

2

3

1

— _

—

—

1

7

1.0

4 » ......

1

5

—

1

1

1

1

10

1.4

5 el. fl. gånger

12

8

9

6

6

4

13

58

7.9

Tantal ...............

490

68

50

36

25

16

45

730

100.o

Tillhopa^/0

67.i

9.8

6.9

4-9

3.4

2.2

6.2

100.o

—

172

eller

23.6 %

Beträffande möjligheten till lämplig vård av alkoholister å avdelning, inrättad

i enlighet med motionen i samband med försörjningsinrättning eller arbetshem,

har socialstyrelsen för Stockholms stads vidkommande inhämtat vissa upplysningar,

vilka giva vid handen, att man icke för närvarande eller inom de närmaste

åren torde kunna räkna på att där finna någon framkomlig väg. Såsom

av bilagan till årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 53 framgår,

befinner sig även arbetshemsorganisationen i landet i övrigt ännu på ett föga

utvecklat stadium.

På grund av dessa omständigheter vill det synas socialstyrelsen, som om en,

om ock blott provisorisk lösning av alkoholistvårdens anstaltsfråga icke för

närvarande stode att vinna genom det i motionen framförda förslaget. Huruvida

utvecklingen av arbetshemsorganisationen längre fram kan direkt komma

jämväl alkoholistvården till godo är däremot en fråga, som måste ställas på framtiden.

s. 15 Kontrollera mot PDF

-*•

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 15

En närmare undersökning av de kategorier av alkoholister, som i motionen

avses, giver emellertid anvisning på eu annan provisorisk lösning.

Som av tablå II framgår bär nämligen över halva antalet av de sammanlagt

116 alkoholister, som tidigare varit intagna å försörjningsanstalter o. d.,

även undergått tvångsarbete, och ytterligare en femtedel har en eller flera gånger

varnats för lösdriveri; över 70 % av förevarande grupp av alkoholister torde

sålunda vara att hänföra till lösdrivarealkoholisternas typ.

Vid sådant förhållande synes det ligga nära till hands att beträda den

utvägen att utvidga indikationerna för intagande å alkoholistanstalten vid Svartsjö

till att omfatta här ifrågavarande individer, detta så mycket hellre som de nu

gällande villkoren för intagande å denna anstalt äro så snäva, att anstalten

hittills icke vid något tillfälle varit belagd med ens en tredjedel av nuvarande

vårdplatsantal, vilket dessutom vid behov lär kunna utan svårigheter eller avsevärda

kostnader betydligt utökas. Därest denna anordning vidtoges, föreligger

uppenbarligen ingen anledning att därvid begränsa sig till sådana oförbätterliga,

som förut varit upprepade gånger intagna å-försörjningsinrättning; det avgörande

vid bedömande, om Svartsjöanstalten i det särskilda fallet skall få anlitas, synes

i stället böra vara, huruvida vederbörande på grund av sin föregående vandel

kan betraktas såsom, praktiskt taget, oförbätterlig. Detta innebär i själva verket,

att vederbörande i regel bör hava tidigare vårdats å allmän alkoholistanstalt,

så att det kunnat konstateras, vilken inverkan åstadkommits genom den

därstädes lämnade uppfostringsverksamheten samt — i händelse av tvångsinternering

— genom den eftervårdande verksamheten efter utskrivningen. Givetvis

bör även komma i betraktande, huruvida vederbörande förut varit ådömd tvångsarbete,

synnerligast om detta varit fallet upprepade gånger. Som av tablå II

synes, uppgår antalet å allmän alkoholistanstalt intagna, vilka tidigare undergått

tvångsarbete, till icke mindre än 172 — varav hälften mera än två gånger

— motsvarande närmare 25 % av samtliga. Av de återstående 558 alkoholisterna

voro — enligt nedanstående tablå III — närmare 200, eller ytterligare över 25

% av samtliga, recidivister, som tidigare varit en eller flera gånger intagna å

alkoholistanstalter.

TABLÅ III.

Antal intagna å allmänna alkoholistanstalter under åren

fördelade efter antalet föregående intagningar å

alkoholistanstalter.

intagna.

ingen

gång

1

gång

2

gånger

3

gånger

4

gånger

5

el. fl. ggr

Tillhopa

Förut för lösdriveri :

icke varnade..............................

329

102

27

13

8

il

490

varnade ....................................

39

17

6

2

3

i

68

1 antal ..............................

368

119

33

15

11

12

558

Tillhopa| 0/q

65.9

21.s

5.9

2,7

2.o

2.2

100.o

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

Sammanställas tablåerna IT ocli ITT, finner man, att endast 1568, eller omkring

hälften av de 730 alkoholister, som intagits å de allmänna alkoholistanstalterna

i -Sverige under åren 1916—1921, icke förut varit intagna å tvångsarbetsanstalt

eller alkoholistanstalt. På grund av ofullständigheten i uppgifterna

betecknar denna siffra dessutom den övre gränsen för detta antal1). Detta torde

visa, att alkoholistanstalterna — till följd av den starka affiniteten mellan alkoholism

och lösdriveri — hittills i stor utsträckning fått mottaga element, ifråga

om vilka gynnsamt resultat av den individualiserade vården å dessa anstalter

endast undantagsvis kan ernås. På grund av alkoholistlagens allmänpreventiva

inverkan, vilken uppenbarligen gör sig starkast gällande mot de mindre djupt förfallna,

kan man förvänta, att den framtida utvecklingen — med oförändrad lagstiftning

och tillämpning — i stort sett kommer att gå snarast i den riktningen

att skärpa detta förhållande. Då de öppna alkoholistanstalternas uppgift i

främsta rummet är av positiv natur, nämligen att verka till förbättring av de

intagna, men detta uppfostringsarbete tydligen försvåras och tynges i samma

mån som föremålen för detsamma äro oemottagliga, är det sålunda av behovet

påkallat, att åtgärder vidtagas, varigenom omsorgen om de oförbätterligas omhändertagande''

överflyttas till de mera slutna anstalterna, varefter de öppna

kunna med större framgång ägna sig åt sitt egentliga, positiva arbete gentemot

de återstående, mera uppfostringsbara elementen. De öppna alkoholistanstalternas

befriande från de oförbätterliga blir särskilt eftersträvansvärt för den

händelse meranämnda utvidgning av alkoholistlagen genomföres, i det denna

torde komma att öka efterfrågan på vårdplatser å alkoholistanstalter, såväl i

allmänhet taget som speciellt för de uppfostringsbara.

Med sammanfattning av ovanstående får socialstyrelsen sålunda, med avstyrkande

av det i förevarande motion framförda lagförslaget, förorda vidtagande

av sådan utvidgning i nu gällande bestämmelser för statens vårdanstalter för

alkoholister vid Svartsjö och för kvinnliga alkoholister i Landskrona, att därstädes

jämväl må kunna — såväl direkt som genom överflyttnnig från annan allmän

alkoholistanstalt — intagas alkoholist, för vilken meddelats förordnande om

intagande å allmän alkoholistanstalt men grundad anledning, med hänsyn till

hans föregående, såsom upprepade återfall o. d., föreligger till antagande, att

varaktig förbättring genom anstaltsvården icke kan vinnas. Rörande proceduren

härvid synes lämpligen kunna gälla enahanda bestämmelser som i fråga om de

1) För ett klart bedömande av denna siffra, vilken måhända kan föranleda till pessimistiska

betraktelser över ändamålsenligheten att offra medel till en så jämförelsevis dyrbar

vård, som denna allmänna alkoholistvård är, må framhållas, att samtliga här givna statistiska

uppgifter avse intagna alkoholister med upprepning, d. v. s. en alkoholist, som exempelvis

varit intagen 3 gånger sedan år 1916, förekommer 3 gånger; har han före år

1916 icke varit intagen å alkoholistanstalt samt mellan 2 röra och 3 :dje intagningen å alkoholistanstalt

ådömts tvångsarbete, så kommer han att förekomma en gång vardera i följande

kombinationer: 1) icke recidivist, 2) första-gångs-recidivist 3) f. d. tvångsarbetare, andraga

ngs-recidivist. Det vore givetvis av intresse att verkställa motsvarande utredningar rörande

de intagna utan upprepning, men tiden har icke medgivit detta. För här förevarande ändamål,

nämligen att visa sammansättningen i olika avseenden av de intagna å alkoholistanstalterna,

torde för övrigt det använda materialet vara lämpligare, eftersom ju den som

flera gånger upptagit plats å sådan anstalt uppenbarligen bör ”väga” mer än en, som endast

en gång förekommit där.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

indisciplinära, dock med den utvidgning, att jämte länsstyrelse och nykterhetsnämnd

jämväl ledningen för allmän alkoholistanstalt — annan än Svartsjö eller

Landskrona — till vilken ansökan om intagande av oförbätterlig alkoholist ingivits,

må kunna hos socialstyrelsen göra framställning om vederbörandes direkta

intagande å Svartsjö-, resp. Landskronaanstalten.

För den händelse detta förslag genomföres, synes det lämpligt att även

meddela bestämmelse av den innebörd, att sådana till brott mot andras säkerhet

förvunna personer, vilka straffriförklarats på grund av tillfällig sinnessjukdom

vid brottets begående till följd av alkoholmissbruk, men enligt länsstyrelses

förordnande, skola intagas å allmän alkoholistanstalt, må kunna, där så

prövas nödigt, intagas å Svartsjö- eller Landskronaanstalten; det är särskilt

kravet på största möjliga säkerhet mot rymning, som härvid gör sig gällande.

Som ovan utvecklats äro de mest trängande önskemålen i fråga om alkoholistvårdens

anstaltsväsen följande tvenne: utökning av platsantalet och förbättrade

grupperingsmöjligheter. Genom anlitande av den utväg, som socialstyrelsen

ovan angivit, bidrager man till båda dessa syftens vinnande på det under

nuvarande bekymmersamma statsekonomiske läge måhända enda möjliga sättet.

Styrelsen är emellertid medveten om att man härigenom endast vinner en provisorisk

lösning. Nödvändigt torde därför vara, att staten på ett mera effektivt

sätt än nu stimulerar till upprättande av erkända alkoholistanstalter. Bestämmelserna

i kungörelsen den 17 juni 1916 (nr 311) angående statsbidrag för

anordnande av erkända alkoholistanstalter m. m. torde sålunda ifråga om storleken

av bidragsbeloppen böra ändras, förslagsvis till likhet med motsvarande

bestämmelser i kungörelsen den 7 juli 1921 (nr 371) angående statsbidrag för

uppförande'' eller inrättande av i lagen om fattigvården den 14 juni 1918 avsedda

arbetshem. Vidare synes den‘ nuvarande inskränkningen, att landsting och kommuner

icke kunna komma i åtnjutande av statsbidrag till anordnande av erkända

alkoholistanstalter, icke längre böra bibehållas.

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit generaldirektören Huss,

byråchefen Molin, byråchefen Järte och tjf. sekreteraren Åman.

GUNNAR HUSS.

A. ÅMAN.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 samt. 2 avd. 13 käft. (Nr 15.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1922:119 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående en provisorisk lag om intagande av vissa alkoholister å anstalter, som omförmälas i 31 och 33 #§ a a1 i texten