Andra lagutskottets utlåtande Nr 15
1922-04-21 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1922:15, Andra lagutskottets utlåtande Nr 15
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
1
Nr 15.
Ankom till riksdagens kansli den 21 april 1022 kl. 5 e. m.
Utlutande i anledning av väckt motion angående en provisorisk- lag
om intagande av vissa alkoholister å anstalter, som omförmälas
i 31 och 33 §§ av lagen om fattigvården.
I en inom första kammaren vackt, till lagutskott hänvisad motion, nr
81, vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Alfred Petrén och
von Kock hemställt, att riksdagen för sin del ville antaga nedanstående provisoriska
lag.
Lag
om intagande av vissa alkoholister å anstalter, som omförmälas i 31 och 33
§§ av lagen om fattigvården den Ij juni 1918.
1 §•
Har Konungens befallningshavande jämlikt lagen om behandling av
alkoholister den 30 juni 1913 förordnat om intagande å allmän anstalt för
vård av alkoholister av person, som tidigare vårdats å sådan anstalt minst
sex månader, må han, därest föga utsikt finnes för hans förbättrande genom
anstaltsvården, kunna intagas å anstalt, som omförmäles i 31 och 33 §§
av lagen om fattigvården den 14 juni 1918, om vid densamma finnes särskild
avdelning, vilken av Konungen godkänts för mottagande av dylika
alkoholister.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 samt. 2 avd. 13 häjt. (Nr 15.)
1
Utskottet.
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
2 §■
För avdelning, som i 1 § sägs, skall i tillämpliga delar gälla vad som
stadgas i 16—22 §§ samt 24 § i lagen om behandling av alkoholister.
Konungen meddelar för varje sådan avdelning närmare bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1923 och gäller intill den 31
december 1928.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag, tilllåter
utskottet sig hänvisa till motionen.
Över motionen har utskottet i den ordning, § 46 riksdagsordningen föreskriver,
begärt yttrande av socialstyrelsen. Det yttrande, som i anledning
härav inkommit, finnes fogat såsom bilaga vid detta utlåtande och tillåter
sig utskottet att hänvisa till dess innehåll.
Såsom av motiveringen till motionen framgår är det tvenne syften, vilkas
tillgodoseende avsetts med motionärernas framställning, nämligen dels
beredandet av ökade möjligheter för vård av alkoholister å de allmänna
alkoholistanstalterna i riket och dels avskiljande från statens vårdanstalt
för manliga alkoholister vid Venngarn av de recidiverande alkoholister, om
vilkas förbättrande föga utsikt förefinnes.
För bedömandet av de spörsmål, som motionärernas framställning sålunda
avser, tillåter sig utskottet att inledningsvis lämna följande’ redogörelse
angående de allmänna alkoholistanstalterna i riket.
Enligt lagen om behandling av alkoholister den 30 juni 1913 må i den
ordning, som i samma lag stadgas, förordnas om intagande å allmän alkoholistanstalt
av personer, vilka äro hemfallna åt dryckenskap och i följd därav
finnas antingen vara farliga för annans personliga säkerhet eller eget liv,
eller utsätta hustru eller barn, som de äro skyldiga att försörja, för nöd
eller uppenbar vanvård, eller ock ligga fattigvården eller sin familj till last.
Med vården å sådan anstalt, åsyftas, att de därstädes intagna skola genom
arbete och moralisk påverkan sättas i stånd att återgå till ett nyktert och
ordentligt levnadssätt.
3
Andra lagutskottets utlåtande AV lä.
Av allmänna anstalter för vård av alkoholister finnas två slag, nämligen
dels av staten för sådant ändamål upprättade anstalter (statsanstalter) och
dels s. k. erkända anstalter eller av landsting, kommun, förening, stiftelse
eller annan för samma ändamål anordnade anstalter, vilka av Konungen
erkänts såsom allmänna.
För vård av manliga alkoholister finnes inrättad en statsanstalt å
Venngarns kungsgård i Stockholms län*) med ett platsantal av 100, men
med möjlighet till eu ej obetydlig överbeläggning. Dessutom har i anknytning
till statens tvångsarbetsanstalt vid Svartsjö sedan hösten 1920 funnits
anordnad en för särskilda, nedan närmare omförmälda kategorier av manliga
alkoholister avsedd statsanstalt med f. n. omkring 50 platser, men likaledes
med möjlighet till eu avsevärd utökning av nämnda platsantal. Vidare
finnas för närvarande i verksamhet trenne ävenledes för manliga alkoholister
avsedda, s. k. erkända anstalter, nämligen arbetshemmet Björknäs i
Uppland med ett platsantal av 22, därav 15 med företrädesrätt för personer
från Stockholms stad, Flöda koloni i Jämtland med ett platsantal av 20 och
Göteborgs stads alkoholistanstalt vid Lerjeholm med ett platsantal av 27, sistnämnda
anstalt i mån av utrymme öppen jämväl för personer från andra
orter.
Enligt det för statsanstalten vid Venngarn gällande reglementet är
denna anstalt i första hand avsedd för dels sådana alkoholister, som med
hänsyn till deras föregående förhållande, såsom dåligt uppförande under
tidigare vistelse å vårdanstalt, begångna svårare brott eller dylikt, förutsättas
ej lämpligen kunna vårdas å erkänd anstalt, och dels sådana, vilka, efter
att hava intagits å sistnämnda slags anstalter, prövats icke kunna därstädes
behållas utan att äventyra sin eller andra där internerades ändamålsenliga
vård eller anstaltens behöriga skötsel. Enligt anstaltens reglemente må emellertid
å densamma, allt efter utrymmet, emottagas även andra alkoholister.
Medan erkända anstalter närmast äro avsedda för mera godartade och
lättskötta alkoholister, avser åter statsanstalten vid Svartsjö att emottaga
— förutom sådana alkoholister, vilka, oaktat de äro behäftade med sjukdom,
medförande smittofara eller påkallande sjukhusvård, icke ingå å sjukvårdsinrättning
— svårartat indisciplinära alkoholister.
Initiativet till inrättandet av sistnämnda statsanstalt togs av 1920 års
riksdag, som i samband med att ett av Kungl. Maj :t då framlagt förslag
*) Upprättad därstädes i och med ikraftträdandet av alkoholistlagen den 1 augusti 1916,
men sedermera förlagd till förutvarande lägerplatsen Salbohed från och med den 1 augusti 1918
till den 1 oktober 1921, då anstalten åter förflyttats till Venngarn.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
rörande uppförande av eu ny statsanstalt för vård av inanliga alkoholister
å Ventholms kungsgård i Stockholms län ställdes å framtiden anslog erforderliga
medel till anordnandet av berörda anstalt i och för tillgodoseendet
av det då överhängande behovet av ökade vårdmöjligheter. I den skrivelse,
som riksdagen i ämnet avlät till Kungl. Maj :t, anfördes bl. a. följande: Genom
att statens tvångsarbetsanstalt vid Svartsjö enligt riksdagens beslut
dåmera icke längre komme att äga fångvårdsanstalts karaktär, hade en tidigare
dryftad plan att dit förlägga en s. k. bottenanstalt för alkoholistvården
kunnat med större framgång än tidigare upptagas till övervägande. Enligt
vad riksdagens vederbörande utskott genom överläggning med sistnämnda
anstalts direktör inhämtat, hade också därstädes en sådan minskning i antalet
omhändertagna tvångsarbetare ägt rum, att både lokaler och större delen
av den erforderliga personalen skulle kunna avskiljas från tvångsarbetsanstalten
för en där anordnad alkoholistanstalt. Därigenom komme kostnaderna
för en sådan, därstädes organiserad vårdverksamhet att kunna nedbringas
till ett mycket lågt belopp. Denna anordning, som omedelbart läte
sig åvägabringas, behövde ej heller i något avseende föregripa en framtida
större och mera definitiv lösning av anstaltsorganisationen för alkoholistvården.
Upprättades en kompletterande anstalt vid Svartsjö, borde dit remitteras
de mest svårhanterliga alkoholisterna och i första hand sådana med
kriminell förtid. Finge ett dylikt utskiljande ske vid Salbolied*), skulle detta,
på samma gång därmed ökad tillgång på vårdplatser bereddes, säkerligen på
anstaltvården därstädes utöva en i hög grad god inverkan. Att anstaltsvården
vid Svartsjö, ställd under ledning av direktören för tvångsarbetsaustalten,
skulle ur disciplinär synpunkt hava lättare att komma till rätta med
dessa svårhanterliga element, än vad fallet vore vid Salbohed, funnes det
enligt riksdagens mening all anledning att antaga.
Kungl. Maj :t, som av riksdagen oemyndigades att med avseende å den
tillämnade anstaltens organisation, drift och övriga därmed sammanhängande
frågor fatta de beslut, vartill förhållandena kunde giva anledning, reglerade
hithörande förhållanden genom bl. a. utfärdandet av en från och med 1921
års ingång gällande stadga av den 23 december 1920 för statens tvångsarbetsanstalter
och för statens vårdanstalt för alkoholister vid Svartsjö. Enligt
denna stadga äger socialstyrelsen i sill egenskap av uppsiktsmyndighet
över alkoholistvården besluta dels om överflyttning till nämnda vårdanstalt
av å annan allmän alkoholistanstalt intagen manlig alkoholist, som gör sig
*) Motsvarande, enligt vad av det föregående framgår, nuvarande Venngarnsanstalteu.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
skyldig till rymning, våldsamt uppviglande eller hotfullt uppträdande, enständig
arbetsvägran eller annan tredska eller på annat sätt äventyrar anstaltens
behöriga verksamhet, och dels, på framställning av vederbörande länsstyrelse
eller nykterhetsnämnd, om direkt intagande å samma vårdanstalt av
manlig alkoholist, angående vilken slutligt förordnande meddelats om hans
intagande å allmän alkoholistanstalt, och om vilken med hänsyn till av honom
undergången bestraffning för brott eller lians föregåenden i övrigt anledning
föreligger till antagande, att lian, därest han intages å annan anstalt
än den vid Svartsjö, skall, på sätt ovan sägs, äventyra anstaltens verksamhet.
Därest å alkoholistanstalten vid Svartsjö intagen person prövas icke
tarva vård å nämnda anstalt eller kunna lämpligen vårdas å annan allmän
anstalt, äger jämlikt stadgan socialstyrelsen förordna om överflyttning dit av
personen i fråga. Tvångsarbetsanstaltens direktör tjänstgör i sådan egenskap
jämväl vid alkoholistanstalten, och är den i övrigt vid tvångsarbets-''
anstalten anställda personalen pliktig att, i den utsträckning sådant finnes
påkallat, tjänstgöra även vid alkoholistanstalten. T stadgan föreskrives vidare,
att de å alkoholistanstalten vid Svartsjö intagna skola så vitt möjligt
hållas skilda från å tvångsarbetsanstalten därstädes intagna tvångsarbetare,
samt att de för de senare gällande bestämmelser skola med vissa undantag
i tillämpliga delar lända till efterrättelse jämväl med avseende å de å alkoholistanstalten
intagna. Medan enligt det för anstalten vid Venngarn gällande
reglementet bestraffningsforinerna för därstädes intagna bestå i lämpliga
föreställningar samt inskränkningar i åtnjutna friheter eller förmåner
ävensom förverkande av innestående arbetsförtjänst och i svårartade fall
uti att hållas isolerade, må för de å alkoholistanstalten vid Svartsjö
intagna användas följande av de för tvångsarbetarna därstädes föreskrivna
former av disciplinstraff, nämligen förlust av eljest medgivna förmåner,
mistning av intjänta arbetspremier samt, efter anstaltsläkarens begivande,
inneslutning under högst 30 dagar i straffcell med eller utan arbete och i
förekommande fall förenat med hårt nattläger under högst 8 dagar av strafftiden.
Någon statsanstalt för kvinnliga alkoholister, motsvarande anstalten
vid Venngarn, finnes icke. Däremot är sedan den 1 juli 1921 i anknytning
till statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona anordnad en statsanstalt å 10
platser för sådana kvinnliga alkoholister, vilka motsvara den kategori av
manliga dylika, som kan intagas å austalten vid Svartsjö; och gälla tills
vidare för ifrågavarande vårdanstalt för kvinnliga alkoholister i tillämpliga
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
delar de stadgebestämmelser, som finnas meddelade i fråga om vårdanstalten
för manliga alkoholister vid Svartsjö. Vidare finnes i verksamhet en likaledes
för kvinnliga alkoholister avsedd, s. k. erkänd anstalt, benämnd Hemmet
Gunnarskog, i Jönköpings län med ett platsantal av 15.
Enligt vad utskottet inhämtat voro den* 25 sistlidne mars samtliga
de å statsanstalten vid Venngarn befintliga 100 vårdplatserna dåmera upptagna,
medan av de till respektive 50 och 10 uppgående vårdplatserna å de
båda övriga statsanstalterna vid Svartsjö och i Landskrona endast respektive
16 och 1 vid samma tidpunkt voro upptagna, å de s. k. erkända anstalterna
med deras sammanlagda platsantal av 69 för män och 15 för kvinnor
voro samtidigt upptagna respektive 43 och 5 platser.
Av den sålunda lämnade redogörelsen framgår, att vad angår antalet
tillgängliga vårdplatser å allmänna alkoholistanstalter detsamma beträffande
kvinnliga alkoholister synes vara tillfyllest, medan åter i fråga om manliga
dylika så näppeligen kan anses vara fallet, om vederbörlig hänsyn tages dels
till den starka stegring i fråga om behovet av dylika anstaltsplatser, som
den senaste tiden framträtt och alltjämt gör sig gällande, och dels därtill,
att Svartsjöanstalten enligt de för densamma f. n. gällande bestämmelser ej
kan tagas i anspråk för andra än viss, jämförelsevis fåtalig grupp av
alkoholister. Då härtill kommer, att genom en till innevarande riksdag avlåten
proposition, nr 235 — vilken av utskottet denna dag i utlåtande nr 14
tillstyrkts — föreslagits eu sådan utvidgning av alkoholistlagens tillämplighetsområde,
att densamma skulle komma att omfatta ännu en kategori av
alkoholister, nämligen sådana, som under de två senast förflutna åren upprepade
gånger dömts till ansvar för fylleri, framstår såsom av förhållandena
synnerligen påkallat det av motionärerna framhållna önskemålet, att åtgärder
snarast måtte vidtagas till beredande av ökade möjligheter för vård av
alkoholister.
Även vad angår det andra till grund för motionärernas framställning
liggande syftemålet eller att från statsanstalten vid Venngarn måtte avskiljas
sådana recidiverande alkoholister, om vilka på grund av deras föregåenden
föga utsikt för deras förbättrande genom anstaltsvården får anses föreligga,
finner utskottet samma syftemåls förverkligande vara eu angelägenhet
av ej ringa vikt. Det synes nämligen utskottet ofrånkomligt, att så länge
förenämnda element liopföras med sådana, som i sig äro mottagliga för anstaltens
uppfostringsarbete, utsikterna till ett gynnsamt resultat av de senares
anstaltsbehandling skola märkbart lida minskning.
Andra la fint skotteis utlåtande Nr 15.
7
Att för tillgodoseende av motionärernas syftemål under nu rådande
ekonomiska förhållanden räkna med möjligheten av uppförande av en ny statlig
anstalt eller nya erkända sådana svnes utskottet i likhet med motionärerna
uteslutet.
Vid sökandet av andra utvägar för ändamålet hava motionärerna och
socialstyrelsen stannat i olika meningar. Motionärerna hava sålunda för sin
de] ansett bästa lösningen ligga däri, att, då arbetshem enligt 33 § i fattigvårdslagen
genom vederbörande landstings, därmed likstälda städers eller
annans försorg hunnit upprättas, ifrågavarande recidiverande alkoholister
omhändertoges å dessa hem, samt att i avbidan på dylika hems upprättande
nu antoges eu provisorisk lag av det i motionen föreslagna innehåll,
enligt vilken omhändertagandet av ifrågavarande alkoholister under
övergångsåren skulle ske å anstalt, som omförmäles i 31 och 33 §§*) i fattigvårdslagen,
under förutsättning att vid anstalten funnes särskild avdelning,
vilken av Konungen godkänts för mottagande av dylika alkoholister. Genom
tillkomsten av en dylik lag hava motionärerna tänkt sig, att för Stockholms
vidkommande skulle för ändamålet få tagas i användning eu mindre
avdelning inom stadens stora arbetsinrättning, vilken av överståthållarämbetet
godkänts såsom arbetshem i enlighet med övergångsstadgandet i 90
§ i fattigvårdslagen. Socialstyrelsen åter har — under framhållande att
frågan huruvida den ännu föga utvecklade arbetshemsorganisationeu längre
fram kunde direkt komma jämväl alkoholistvården till godo, måste ställas å
framtiden — funnit bästa lösningen vara att söka däri, att indikationerna
för intagande å alkoholistanstalten vid Svartsjö utvidgades att omfatta jämväl
nu ifrågavarande kategori av alkoholister, detta så mycket hellre som de
nu gällande villkoren för intagande å anstalten vore så snäva, att anstalten
hittills icke vid något tillfälle varit belagd med ens en tredjedel av nuvarande
vårdplatsantalet, vilket dessutom vid behov kunde utan svårigheter
eller avsevärda kostnader betydligt utökas.
Emot dét av motionärerna framförda uppslaget att genom en blivande
lagändring möjliggöra omhändertagandet av ifrågavarande kategori recidiverande
alkoholister å sådana enligt 33 § i fattigvårdslagen upprättade arbetshem,
vilka därtill av Konungen godkänts, synes utskottet ur principiell
synpunkt intet vara att erinra. Den av motionärerna i anslutning till detta
uppslag nu föreslagna provisoriska lagen har, såsom av motiveringen till
*) Den förra av dessa §§ innehåller bestämmelser om av fattigvårdssamhällena inrättade
vårdanstalter för understöd .staga re (ålderdomshem, försörjningshem, vårdhem).
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
motionen framgår, närmast liaft till syfte att för Stockholms stads vidkommande
få å en såsom arbetshem av överståthållarämbetet godkänd avdelning
ay dess arbetsinrättning till vård emottaga alkoholister av nu ifrågavarande
kategori. Utskottet, som berett sig tillfälle att bese näm,nda arbetsinrättning,
har emellertid, med hänsyn till bl. a. dess läge inne i en storstad
med därmed förknippade möjligheter till olaglig spritanskaffning, funnit en
anstaltsvård av sålunda tilltänkt slag icke därstädes lämpligen kunna anordnas.
I saknad tillika av kännedom, huruvida i andra av rikets större städer
nödiga lokala förutsättningar finnas för anordnande av sådan anstaltsvård,
har utskottet icke funnit anledning att biträda det i motionen innefattade
förslaget om antagandet av en provisorisk lag för förenämnda ändamål, synnerligast
som den av socialstyrelsen i dess utlåtande anvisade utvägen att
genom utvidgning av indikationerna för intagandet å alkoholistanstalten vid
Svartsjö möjliggöra omhändertagandet därstädes av jämväl nu ifrågavarande
kategori av alkoholister synts utskottet ej lämna rum för några berättigade
erinringar.
Självfallet är, att varje förslag om utökning av den kategori av alkoholister,
som för närvarande vårdas å alkoholistanstalten vid Svartsjö, måste
upptagas med en viss försiktighet med hänsyn därtill, att den därvarande
anstalten dock till sin huvudsakliga del är en tvångsarbetsanstalt. Utskottet,
som besökt platsen, har därvid funnit, att på grund av där rådande lokala
förhållanden en fullständig isolering emellan de å alkoholistanstalten och
tvångsarbetsanstalten intagna icke låter sig genomföras. Om ock anordningar
kunna vidtagas till förhindrande av beröring mellan de båda kategorierna
av internerade under vistelsen inomhus, låter eu dylik isolering sig
dock icke upprätthållas under arbetet eller eljest vid vistelse utomhus. Någon
berättigad farhåga för att de å tvångsarbetsanstalten intagna skola
kunna inverka demoraliserande å de grupper av alkoholister, som å alkoholistanstalten
därstädes internerats, torde emellertid icke förefinnas. Vad
särskilt nu ifrågavarande grupp av alkoholister angår, må dessutom erinras,
att den till övervägande del torde komma att utgöras av individer, som tidigare
varit å tvångsarbetsanstalt intagna.
Vid bedömandet av frågan, om någon betänklighet kan anses möta mot
överförande av nu ifrågavarande grupp av alkoholister till alkoholistanstalten
vid Svartsjö, må därjämte framhållas, att detta sjmes så mycket mindre
böra vara fallet, som redan den nuvarande avfattningen av den för anstalten
gällande stadgan berättigar att dit överföra sådana alkoholister, som å
annan allmän alkoholistanstalt äventyra dennas behöriga verksamhet.
9
Andra laffutsköttats Utlåtande Nr 15.
Vidkommande frågan om vilka alkoholister, som höra räknas till den
lm avsedda kategorien av sädana, synes utskottet, i likhet med socialstyrelsen,
det avgörande vid bedömandet därav böra vara, huruvida vederbörande
på grund av sitt föregående kan betraktas såsom, praktiskt taget, oförbätterlig.
Om ock prövningen härav givetvis får bero på de i de särskilda
fallen förekommande omständigheterna utan alltför starkt hänsynstagande
till vissa yttre grunder, synes utskottet dock den förutsättningen böra undantagslöst
uppställas, att vederbörande tidigare vårdats å allmän alkoholistanstalt,
sa att det, pa sätt socialstyrelsen ock framhållit, finnes grund
för konstaterandet, vilken inverkan åstadkommits genom den tidigare anstaltsbehandlingen
med den tillhörande eftervårdande verksamheten efter
utskrivningen.
Ehuru motionärernas framställning blott rör sig om Venngarnsanstalten,
synes det dock utskottet att, därest i enlighet med socialstyrelsens förslag
möjlighet beredes att till alkoholistanstalten vid Svartsjö överföra ifrågavarande
kategori av manliga alkoholister, liknande möjlighet må öppnas
för överförande av motsvarande kategori kvinnliga alkoholister till alkoholistanstalten
i Landskrona.
Slutligen vill utskottet erinra, att till bestridande av driftskostnader
för statens vårdanstalt för alkoholister vid Svartsjö finnes i riksstaten för
ar 1922 uppfört ett förslagsanslag å 50,000 kronor, samt att innevarande
riksdag för budgetåret 1 januari—30 juni 1923 för ändamålet anvisat ett
förslagsanslag av 25,000 kronor, därvid uttalats, att, därest i anledning av
förevarande motion antalet av de å anstalten å Svartsjö intagna alkoholisterna
komme att ökas och anslagsbehovet i följd härav stegras, någon höjning
av anslagsbeloppet dock ej med hänsyn till anslagets natur av förslagsanslag
erfordrades.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet, som förutsätter, att innan
de för den ifrågasatta anordningens genomförande nödiga bestämmelserna
av Kungl. Maj :t meddelas, styrelsen för Venngarnsanstalten bliver
i ärendet hörd, hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motion
måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om vidtagande av erforderliga
åtgärder för att sådana recidiveraiule alkoholister,
om vilka, på grund av deras föregåenden föga utsikt
till förbättring får anses föreligga, måtte kunna, i
enlighet med ovan anförda synpunkter, intagas å respek
Bihang
till riksdagens protokoll 1922. 9 saml. 2 avd. 13 häjt. (Nr 15.)
2
10
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
tive statsanstalter för alkoholister vid Svartsjö och i
Landskrona.
Stockholm den 21 april 1922.
På andra lagutskottets vägnar:
Bror Petrén.
it
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Bror Petrén, von Sydow*, Alfred Petrén,
greve Spens, von Kock, Schedin, Franzén och Wahl;
från andra kammaren: herrar Magnusson i Kalmar, Karlsson i Gasabäck,
Nilsson i Vibberbo*, Holmström i Stockholm*, Carlsson i Solberga*, Svensson i
Skönsberg, Johansson i Sollefteå och Sundling*.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Wahl och Magnusson i Kalmar beträffande viss del av motiveringen.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
11
Kungl. Social st yre Isen.
Stockholm den 10 februari 1922.
Bilaga.
Till riksdagens andra lagutskott.
Med anledning av att Kungl. Maj :t anbefallt socialstyrelsen att avgiva och
till riksdagens andra lagutskott senast den 10 februari 1922 överlämna av utskottet
begärt yttrande över en inom första kammaren väckt motion nr 8i, angående
eu provisorisk lag om vård av vissa alkoholister å anstalter, som i dl och
33 §§ av fattigvårdslagen omförmälas, får socialstyrelsen anföra följande:
Alltsedan slutet av år 1919 befinner sig den organiserade alkoholistvården
i en utvecklingsperiod, karaktäriserad av allmänt stegrat intresse och livlig verksamhet,
såväl ifråga om det individuella skydds- och vårdarbetet som i organisatoriskt
avseende. Ökningen i skydds- och vårdarbetet återspeglas i siffrorna
över antalet intagningar å alkoholistanstalterna, varöver följande tablå giver en
översikt:
Antal intagningar
År 1917
År 1918
År 1919
År 1920
År 1921
å allmänna
tvångsinterneringar...
82
46
74
127
135
alkoholist-
frivilliga ...............
60
45
30
53
50
anstalter
tillhopa..................
142
91
104
180
185
å enskilda anstalter ..................
46
15
36
61
73
Samtliga ..
188
106
140
241
258
Den i tablån antydda ökningen under de båda senaste åren av verksamheten
bland alkoholisterna torde icke få anses såsom endast en tillfällig reaktion
mot nedgången under åren 1918 och 1919, utan lärer man få räkna med att även
i fortsättningen stor efterfrågan på anstaltsplatser kommer att göra sig gällande.
Styrelsen erinrar i detta avseende om de åtgärder under åren 1921 och
1922 till främjande av nykterhetsnämndernas uppgifter, vartill 1921 års riksdag
anvisat medel och för vilka lämnats en redogörelse i motionen nr 44 inom
första kammaren.
Till mötande av det under de senaste åren stegrade behovet av anstaltsplatser
samt för att bereda ökade möjligheter till en lämplig gruppering av de
intagna har staten under åren 1920 och 1921 dels återflyttat den första statliga
alkoholistanstalten från den provisoriska förläggningen vid Salbohed till Venngarn
med dess, i förhållande till den förstnämnda förläggningen, mer än dubbelt
så stora kapacitet, dels nyinrättat två för vissa kategorier av alkoholister avsedda
anstalter i samband med statens tvångsarbetsanstalter vid Svartsjö och
i Landskrona (jfr. Svensk författningssamling årg. 1920, nr 945 och Kungl.
Maj :ts beslut den 22 juni 1921, sid. 22, 44 o. f. i medföljande publikation ”Råd
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
och anvisningar till nykterhetsnämnderna meddelade av Kung! socialstyrelsen
och Kungl. konti ollstyrelsen ). Med inräknande av dessa blida sistnämnda mera
speciella anstalter uppgår den sammanlagda kapaciteten hos de nu verksamma 7
allmänna alkoholistanstalterna till omkring 250 platser — varav 25 för kvinnor
vartill komma ett 60-tal platser å de 3 statsunderstödda enskilda alkoholistanstalterna,
vilka ju dock icke kunna mottaga enligt alkoholistlagen ingående
personer. För ett rätt bedömande av dessa uppgifter må emellertid framhållas
dels att anstaltsutrymmet vid Svartsjö — f. n. 50 platser — å ena sidan icke
kan tagas i anspråk för andra än i ovan åberopade författning närmare angivna
kategorier av manliga alkoholister, men å andra sidan vid behov skulle utan större
kostnader kunna ganska avsevärt utvidgas, dels att erkända alkoholistanstalten
Flöda koloni i Vemdalen, vilken har ett 20-tal platser, inom kort torde på grund
av därstädes pågående järnvägsbyggnadsarbeten bliva nödsakad att åtminstone
tillfälligt flytta från sin nuvarande förläggningsplats; om svårigheter att anskaffa
annan, lämplig förläggning uppstå, torde möjligheten att anstalten nedlägges
icke vara utesluten — någon antydan i denna riktning har dock icke
gjorts från anstaltens ledning.
I vilken utsträckning de tillgängliga anstaltsutrymmena tagits i anspråk
under de båda senaste åren belyses av följande tablå:
TABLÅ I.
Beläggningsfrekvensen å de allmänna samt statsunderstödda enskilda alkoholistanstalterna
under åren 1920 och 1921.
Stats-
anstalter
Erkända
anstalter
Samtliga all- männa an- stalter
D:o utom
Svartsjö,
Landskrona
och
Gunnarskog
Enskilda
anstalter
Samtliga
anstalter
Antal intagna.
1920 1 januari ..............
1 april ..................
42
40
82
76
21
103
52
50
102
94
33
135
1 juli.....................
54
45
99
91
38
137
1 oktober ..............
57
63
120
108
36
156
1921 1 januari ............
1 april ..................
68
69
71
69
139
138
121
119
38
43
177
181
1 juli.....................
51
73
124
108
39
163
1 oktober ............
64
66
130
120
43
173
31 december ............
101
56
157
137
44
201
Den 1 februari 1922.
antal intagna............
107
56
163
143
42
205
» inkallade ..............
5
1
6
6
1
7
» lediua ............
48
29
77
22
18
95
hela antalet platser ...
160
84
244
169
61
305
därav % lediga.............
30.o
34.5
31.6
13.o
29.6 |
31.i •
Andra lag utskottets utlutande Nr 15. 13
Härav framgår bland annat, att beläggningen A de allmänna anstalterna
atoni Svartsjö-, Landskrona- och G u u Härsk og-an s t al tern a — vilka ju äro avsedda
för speciella kategorier av alkoholister samt för kvinnor — vid början av åren
1!)3(), 1921 och 1922 var resp. 7(1, 121 och 137 samt vid sistförflutna månadsskifte
143. I belysning av denna hastiga stegring framstår den nuvarande marginalen
av inalles 22 lediga platser å dessa anstalter, motsvarande endast 13,0 % av
hela platsantalet, såsom uppenbarligen alldeles otillräcklig. Kommer så härtill,
att ovanberörda nu pågående upplysningsverksamhet bland nykterhetsnämnderna
antagligen torde medföra ökade anspråk på anstaltsplatser, samt att, såsom i
motionen framhålles, proposition med förslag — i enlighet med riksdagens skrivelse
den 10 april 1918 — till alkoholistlagens utsträckande att omfatta jämväl
dem, som äro hemfallna åt dryckenskap och upprepade gånger dömts till ansvar
för fylleri, lärer vara att förvänta inom kort, så inses, att frågan om anskaffande
av erforderliga anstaltsutrymmen för alkoholister ånyo börjar bliva aktuell. Det
är mot denna bakgrund man torde böra se det föreliggande förslaget.
Parallellt med, eller riktigare, såsom eu del av problemet om anstaltsfrågans
lösande inställer sig spörsmålet om skapandet av bättre möjligheter till
ändamålsenlig gruppering av de å alkoholistanstalter intagna. I enlighet härmed
syftar också förevarande motion till ett avlastande av de allmänna alkoholistanstalterna
genom beredande av vård på annat sätt åt alkoholister, vilka
genom sina föregåenden visat, att de icke äro lämpade att omhändertagas på anstalter,
där vårdsyftet är, ”att de ft anstalten intagna skola genom arbete och
moralisk påverkan sättas i stånd att återgå till ett nyktert och ordentligt liv”
(Venngarnsreglementets § 1). Särskilt avser motionen sådana alkoholister, som
tidigare upprepade gånger varit intagna å försörjningsinrättningar, och skulle
dessa enligt förevarande förslag kunna interneras å arbetshem.
Emellertid framgår av efterföljande tablå II, att antalet sådana alkoholister,
vilka tidigare upprepade gånger varit intagna å försörjningsinrättningar,
utgör en ganska obetydlig del av samtliga intagna. Till viss del torde detta
resultat visserligen bero på ofullständiga uppgifter i detta hänseende rörande
de å alkoholistanstalter intagna. Vidare torde åtgärder om internering enligt
alkoholistlagen av dylika notoriska försörjningshjon hittills i vissa fall hava
uraktlåtits, just med hänsyn till deras oförbätterlighet och bristen på lämplig
alkoholistantalt för deras omhändertagande. Även i betraktande härav synas emellertid
de i tablån meddelade siffrorna giva vid handen, att någon avsevärd lättnad
icke kan beredas de öppna allmänna alkoholistanstalterna, om man — såsom
åtminstone göres i motionens kasuistik — skulle inskränka sig till att till arbetshem
överflytta endast dem, vilka upprepade gånger varit intagna å försörjningsanstalter
o. d.
14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
TABLÅ II.
Översikt över antalet å allmänna alkoholistanstalter intagna alkoholister under
åren 1916—1921 med fördelning efter frekvensen av tidigare intagningar å tvångs
arhets-
och försörjningsanstalter.
tvångsarbetsanstalt nedanstående antal gånger
Antal intagna å allmänna alkoholist-
ingen gång
Tillhopa
anstalter under åren 1916—1921, vilka
tidigare varit intagna å
icke
varnade
varnade
1
gång
2
gånger
3
gånger
4
gånger
5
eller flera
gånger
antal
o/o
för lösdriveri
ingen gång...
456
46
37
27
15
7
26
614
84.i
försörjnings-
(okänt)
1 eller flera
gånger......
34
22
13
9
10
9
19
116
15.9
inrättning
vidstående
därav:
1 gång ......
14
4
2
2
3
3
2
30
4.i
antal gånger
2 gånger......
5
2
1
—
—
1
2
11
1.5
3 » ......
2
3
1
— _
—
—
1
7
1.0
4 » ......
1
5
—
1
1
1
1
10
1.4
5 el. fl. gånger
12
8
9
6
6
4
13
58
7.9
Tantal ...............
490
68
50
36
25
16
45
730
100.o
Tillhopa^/0
67.i
9.8
6.9
4-9
3.4
2.2
6.2
100.o
—
172
eller
23.6 %
Beträffande möjligheten till lämplig vård av alkoholister å avdelning, inrättad
i enlighet med motionen i samband med försörjningsinrättning eller arbetshem,
har socialstyrelsen för Stockholms stads vidkommande inhämtat vissa upplysningar,
vilka giva vid handen, att man icke för närvarande eller inom de närmaste
åren torde kunna räkna på att där finna någon framkomlig väg. Såsom
av bilagan till årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 53 framgår,
befinner sig även arbetshemsorganisationen i landet i övrigt ännu på ett föga
utvecklat stadium.
På grund av dessa omständigheter vill det synas socialstyrelsen, som om en,
om ock blott provisorisk lösning av alkoholistvårdens anstaltsfråga icke för
närvarande stode att vinna genom det i motionen framförda förslaget. Huruvida
utvecklingen av arbetshemsorganisationen längre fram kan direkt komma
jämväl alkoholistvården till godo är däremot en fråga, som måste ställas på framtiden.
-*•
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 15
En närmare undersökning av de kategorier av alkoholister, som i motionen
avses, giver emellertid anvisning på eu annan provisorisk lösning.
Som av tablå II framgår bär nämligen över halva antalet av de sammanlagt
116 alkoholister, som tidigare varit intagna å försörjningsanstalter o. d.,
även undergått tvångsarbete, och ytterligare en femtedel har en eller flera gånger
varnats för lösdriveri; över 70 % av förevarande grupp av alkoholister torde
sålunda vara att hänföra till lösdrivarealkoholisternas typ.
Vid sådant förhållande synes det ligga nära till hands att beträda den
utvägen att utvidga indikationerna för intagande å alkoholistanstalten vid Svartsjö
till att omfatta här ifrågavarande individer, detta så mycket hellre som de nu
gällande villkoren för intagande å denna anstalt äro så snäva, att anstalten
hittills icke vid något tillfälle varit belagd med ens en tredjedel av nuvarande
vårdplatsantal, vilket dessutom vid behov lär kunna utan svårigheter eller avsevärda
kostnader betydligt utökas. Därest denna anordning vidtoges, föreligger
uppenbarligen ingen anledning att därvid begränsa sig till sådana oförbätterliga,
som förut varit upprepade gånger intagna å-försörjningsinrättning; det avgörande
vid bedömande, om Svartsjöanstalten i det särskilda fallet skall få anlitas, synes
i stället böra vara, huruvida vederbörande på grund av sin föregående vandel
kan betraktas såsom, praktiskt taget, oförbätterlig. Detta innebär i själva verket,
att vederbörande i regel bör hava tidigare vårdats å allmän alkoholistanstalt,
så att det kunnat konstateras, vilken inverkan åstadkommits genom den
därstädes lämnade uppfostringsverksamheten samt — i händelse av tvångsinternering
— genom den eftervårdande verksamheten efter utskrivningen. Givetvis
bör även komma i betraktande, huruvida vederbörande förut varit ådömd tvångsarbete,
synnerligast om detta varit fallet upprepade gånger. Som av tablå II
synes, uppgår antalet å allmän alkoholistanstalt intagna, vilka tidigare undergått
tvångsarbete, till icke mindre än 172 — varav hälften mera än två gånger
— motsvarande närmare 25 % av samtliga. Av de återstående 558 alkoholisterna
voro — enligt nedanstående tablå III — närmare 200, eller ytterligare över 25
% av samtliga, recidivister, som tidigare varit en eller flera gånger intagna å
alkoholistanstalter.
TABLÅ III.
Antal intagna å allmänna alkoholistanstalter under åren
fördelade efter antalet föregående intagningar å
alkoholistanstalter.
intagna.
ingen
gång
1
gång
2
gånger
3
gånger
4
gånger
5
el. fl. ggr
Tillhopa
Förut för lösdriveri :
icke varnade..............................
329
102
27
13
8
il
490
varnade ....................................
39
17
6
2
3
i
68
1 antal ..............................
368
119
33
15
11
12
558
Tillhopa| 0/q
65.9
21.s
5.9
2,7
2.o
2.2
100.o
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
Sammanställas tablåerna IT ocli ITT, finner man, att endast 1568, eller omkring
hälften av de 730 alkoholister, som intagits å de allmänna alkoholistanstalterna
i -Sverige under åren 1916—1921, icke förut varit intagna å tvångsarbetsanstalt
eller alkoholistanstalt. På grund av ofullständigheten i uppgifterna
betecknar denna siffra dessutom den övre gränsen för detta antal1). Detta torde
visa, att alkoholistanstalterna — till följd av den starka affiniteten mellan alkoholism
och lösdriveri — hittills i stor utsträckning fått mottaga element, ifråga
om vilka gynnsamt resultat av den individualiserade vården å dessa anstalter
endast undantagsvis kan ernås. På grund av alkoholistlagens allmänpreventiva
inverkan, vilken uppenbarligen gör sig starkast gällande mot de mindre djupt förfallna,
kan man förvänta, att den framtida utvecklingen — med oförändrad lagstiftning
och tillämpning — i stort sett kommer att gå snarast i den riktningen
att skärpa detta förhållande. Då de öppna alkoholistanstalternas uppgift i
främsta rummet är av positiv natur, nämligen att verka till förbättring av de
intagna, men detta uppfostringsarbete tydligen försvåras och tynges i samma
mån som föremålen för detsamma äro oemottagliga, är det sålunda av behovet
påkallat, att åtgärder vidtagas, varigenom omsorgen om de oförbätterligas omhändertagande''
överflyttas till de mera slutna anstalterna, varefter de öppna
kunna med större framgång ägna sig åt sitt egentliga, positiva arbete gentemot
de återstående, mera uppfostringsbara elementen. De öppna alkoholistanstalternas
befriande från de oförbätterliga blir särskilt eftersträvansvärt för den
händelse meranämnda utvidgning av alkoholistlagen genomföres, i det denna
torde komma att öka efterfrågan på vårdplatser å alkoholistanstalter, såväl i
allmänhet taget som speciellt för de uppfostringsbara.
Med sammanfattning av ovanstående får socialstyrelsen sålunda, med avstyrkande
av det i förevarande motion framförda lagförslaget, förorda vidtagande
av sådan utvidgning i nu gällande bestämmelser för statens vårdanstalter för
alkoholister vid Svartsjö och för kvinnliga alkoholister i Landskrona, att därstädes
jämväl må kunna — såväl direkt som genom överflyttnnig från annan allmän
alkoholistanstalt — intagas alkoholist, för vilken meddelats förordnande om
intagande å allmän alkoholistanstalt men grundad anledning, med hänsyn till
hans föregående, såsom upprepade återfall o. d., föreligger till antagande, att
varaktig förbättring genom anstaltsvården icke kan vinnas. Rörande proceduren
härvid synes lämpligen kunna gälla enahanda bestämmelser som i fråga om de
1) För ett klart bedömande av denna siffra, vilken måhända kan föranleda till pessimistiska
betraktelser över ändamålsenligheten att offra medel till en så jämförelsevis dyrbar
vård, som denna allmänna alkoholistvård är, må framhållas, att samtliga här givna statistiska
uppgifter avse intagna alkoholister med upprepning, d. v. s. en alkoholist, som exempelvis
varit intagen 3 gånger sedan år 1916, förekommer 3 gånger; har han före år
1916 icke varit intagen å alkoholistanstalt samt mellan 2 röra och 3 :dje intagningen å alkoholistanstalt
ådömts tvångsarbete, så kommer han att förekomma en gång vardera i följande
kombinationer: 1) icke recidivist, 2) första-gångs-recidivist 3) f. d. tvångsarbetare, andraga
ngs-recidivist. Det vore givetvis av intresse att verkställa motsvarande utredningar rörande
de intagna utan upprepning, men tiden har icke medgivit detta. För här förevarande ändamål,
nämligen att visa sammansättningen i olika avseenden av de intagna å alkoholistanstalterna,
torde för övrigt det använda materialet vara lämpligare, eftersom ju den som
flera gånger upptagit plats å sådan anstalt uppenbarligen bör ”väga” mer än en, som endast
en gång förekommit där.
17
Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.
indisciplinära, dock med den utvidgning, att jämte länsstyrelse och nykterhetsnämnd
jämväl ledningen för allmän alkoholistanstalt — annan än Svartsjö eller
Landskrona — till vilken ansökan om intagande av oförbätterlig alkoholist ingivits,
må kunna hos socialstyrelsen göra framställning om vederbörandes direkta
intagande å Svartsjö-, resp. Landskronaanstalten.
För den händelse detta förslag genomföres, synes det lämpligt att även
meddela bestämmelse av den innebörd, att sådana till brott mot andras säkerhet
förvunna personer, vilka straffriförklarats på grund av tillfällig sinnessjukdom
vid brottets begående till följd av alkoholmissbruk, men enligt länsstyrelses
förordnande, skola intagas å allmän alkoholistanstalt, må kunna, där så
prövas nödigt, intagas å Svartsjö- eller Landskronaanstalten; det är särskilt
kravet på största möjliga säkerhet mot rymning, som härvid gör sig gällande.
Som ovan utvecklats äro de mest trängande önskemålen i fråga om alkoholistvårdens
anstaltsväsen följande tvenne: utökning av platsantalet och förbättrade
grupperingsmöjligheter. Genom anlitande av den utväg, som socialstyrelsen
ovan angivit, bidrager man till båda dessa syftens vinnande på det under
nuvarande bekymmersamma statsekonomiske läge måhända enda möjliga sättet.
Styrelsen är emellertid medveten om att man härigenom endast vinner en provisorisk
lösning. Nödvändigt torde därför vara, att staten på ett mera effektivt
sätt än nu stimulerar till upprättande av erkända alkoholistanstalter. Bestämmelserna
i kungörelsen den 17 juni 1916 (nr 311) angående statsbidrag för
anordnande av erkända alkoholistanstalter m. m. torde sålunda ifråga om storleken
av bidragsbeloppen böra ändras, förslagsvis till likhet med motsvarande
bestämmelser i kungörelsen den 7 juli 1921 (nr 371) angående statsbidrag för
uppförande'' eller inrättande av i lagen om fattigvården den 14 juni 1918 avsedda
arbetshem. Vidare synes den‘ nuvarande inskränkningen, att landsting och kommuner
icke kunna komma i åtnjutande av statsbidrag till anordnande av erkända
alkoholistanstalter, icke längre böra bibehållas.
I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit generaldirektören Huss,
byråchefen Molin, byråchefen Järte och tjf. sekreteraren Åman.
GUNNAR HUSS.
A. ÅMAN.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 9 samt. 2 avd. 13 käft. (Nr 15.)
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1922:119 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående en provisorisk lag om intagande av vissa alkoholister å anstalter, som omförmälas i 31 och 33 #§ a a1 i texten