Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om antagande av en ny lag angående dövstumundervisningen.

1922-03-13 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2S2LU 1922:1, Utlåtande i anledning av väckt motion om antagande av en ny lag angående dövstumundervisningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1

1

Nr I.

Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1922 kl. 3 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om antagande av en

ny lag angående dövstumundervisningen.

Närvarande: herrar Bergqvist, C. P. V. Nilsson*, O. U. B. Olsson*, Alfred

Petrén, greve Spens, Frändén, Rydén, Bengtsson i Norup*,

Karlsson i Nynäshamn, Öberg, Nilsson i Vibberbo* och Johansson

i Sollefteå.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren väckt, till andra lagutskottet hänvisad

motion, nr 39, har herr Pers hemställt, att riksdagen ville besluta att med

upphävande av lagen angående dövstumundervisningen av den 31 maj 1889

antaga en ny sådan lag enligt det förslag, som utarbetats i kungl. skolöverstyrelsen

och återfinnes i dess den 10 maj 1921 avgivna betänkande sid. 166

med den överarbetning, som under riksdagens behandling kan äga rum.

Efter överenskommelse mellan stats- och andra lagutskotten har denna

motion överlämnats till sammansatt stats- och andra lagutskott.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionärens hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen samt till skolöverstyrelsens berörda

underdåniga utlåtande av den 10 maj 1921 med förslag till omorganisation

av dövstumundervisningsväsendet.

Det med motionen avsedda lagförslaget är av följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 6 samt. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta stals- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr i.

Förslag till lag angående dövstumundervisningen.

§ 1.

Med dövstumma, å vilka denna lag äger tillämplighet, avses:

1) sådana barn, vilkas dövhet är medfödd eller i den spädare åldern uppkommit;
2)

sådana, vilkas dövhet inträtt efter talförmågans fullständiga utveckling,

och som till stumhets förebyggande eller på grund därav, att de vid dövhetens

inträde ej fullgjort sin skolplikt, hava behov av handledning i dövstumskola; samt

3) sinnesslöa dövstumma.

De i lagen givna bestämmelserna gälla även hörande stumma eller med

dem jämförliga barn, som prövas mottagliga för undervisningen i dövstumskola.

Å barn, som tillika äro blinda eller obildbara, äger denna lag ej tillämplighet.

§ 2.

Erforderliga anstalter för dövstumma barns uppfostran och undervisning

upprättas och underhållas av staten och utgöras av dels distriktsskolor samt särskilda

skolor för vissa grupper av dövstumma, dels ock fortsättningsskolor.

§ 3.

Skolplikt intrader, där icke i vederbörlig ordning annorlunda bestämmes,

med början av höstterminen det kalenderår, under vilket barnet fyller sju år.

Barn är skolpliktigt under de tio år, som följa efter dess intagning i skolan.

Därest så anses för dess utveckling behövligt, må dock skoltiden kunna förlängas

med högst två år. Befinnes däremot barn före skolpliktstidens slut hava

inhämtat sådana kunskaper och nått den utveckling, som dövstumundervisningen

avser att bibringa, må det befrias från skolgång; så ock om det är så

svagt begåvat, att dess fortsatta vistelse vid skolan anses vara utan gagn.

§ 4.

Har barn blivit dövt efter fyllda nio år och icke vid dövhetens inträde

genomgått föreskriven kurs i folkskola och fortsättningsskola, skall det i dövstumskola

erhålla en för detsamma lämpad undervisning. Dock må skolgången

i sådant fall icke utsträckas utöver det år, under vilket den skolpliktige fyller

18 år.

§ 5.

Barn, som enligt denna lag är skolpliktigt, skall till undervisning inställas

i den läroanstalt för dövstumma, till vilken det enligt särskilda bestämmelser

hänvisas, såvida icke dess föräldrar eller målsman, efter tillstånd av vederbörande

skolstyrelse, enskilt sörja för dess undervisning, eller barnet finnes behäftat

med sådan sjukdom, att detsamma ej anses böra i offentlig läroanstalt

intagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr t.

§ 6.

Vederbörande skolråd eller folkskolestyrelse skall tillse, att dövstumt barn

varder, i enlighet med denna lag, i läroanstalt intaget.

Kommer till skolrådets eller folkskolestyrelsens kännedom, att sådant barn

avhålles från undervisning eller icke erhåller nöjaktig sådan, skall skolrådet eller

folkskolestyrelsen ålägga barnet skolgång i offentlig läroanstalt för dövst limma.

Skulle föräldrar eller målsmän tredskas att efterkomma vad i avseende å de

dövstumma barnens undervisning är stadgat eller vad av vederbörande myndigheter

på grund därav föreskrives, skola de tredskande inför dessa undergå varning.

Medför sådan varning icke avsedd verkan, må barnet kunna skiljas från

föräldrar eller målsmän och sändas till vederbörlig läroanstalt.

Det tillkommer skolstyrelse att övervaka, att barn, som enskilt undervisas,

erhåller sådan undervisning, att den i noggrannhet och omfattning väsentligen

motsvarar den, som meddelas i vederbörande offentliga läroanstalt för dövstumma.

§ 7.

För vart och ett dövstumt barn, som enligt gällande författningar intages

i på statens bekostnad underhållen läroanstalt för dövstumma, utom vad beträffar

fortsättningsslcola, skall av vederbörande landstingsområde eller av stad,

som ej i landsting deltager, erläggas en årlig avgift av 400 kronor.

Landsting eller stadsfullmäktige i stad, som ej i landsting deltager, äga att

för varje till landstingsområdet eller staden hörande barn, som enligt gällande

bestämmelser är intaget i dövstumskola, bestämma en viss årlig avgift, med

vilken föräldrar eller målsman, där dessa icke äro medellösa, skola bidraga

till täckande av kostnaderna för barnets vistelse vid skolan. Sådan avgift skall

dock icke utgå för i fortsättningsskola intaget barn.

§ 8.

För utbildning av dövstumlärare skall vid därför lämplig dömstumskola

anordnas ett seminarium.

§ 9.

De närmare föreskrifter, som för tillämpningen av denna lag må erfordras,

utfärdas av Kungl. Maj:t i särskild stadga rörande dövstumundervisningen.

Dövstumundervisningen i vårt land är organiserad enligt lagen angående

dövstumundervisningen den 31 mai 1889. Enligt denna lag är undervisningstvång

stadgat för sådana barn, vilkas dövhet är medfödd eller i

en spädare ålder uppkommit, sådana, vilkas dövhet inträtt efter talförmågans

fullständiga utveckling och som för stumhets förebyggande hava

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1.

behov av dövstumlärares handledning, samt sinneslöa dövstumma, som

efter behörig prövning befinnas mottagliga för undervisning i dövstumskola.

På dövstumma, som tillika äro blinda eller obildbara, äger lagen däremot

ej tillämplighet. Skolplikt inträder det år, under vilket barnet fyller 7 år.

Av särskilda anledningar kan med barns intagning i skola få anstå till senast

det år, varunder barnet fyller 10 år. Barn är skolpliktigt under de åtta år,

som följa efter dess intagning i skola. Det är föräldrar eller målsmän, som

sådant önska, obetaget att enskilt sörja för undervisning av de barn, som

stå under deras målsmanskap. Vid sådant förhållande åligger det skolstyrelse

att tillse, att den undervisning, barnen sålunda erhålla, i noggrannhet

och omfattning huvudsakligen motsvarar den, som meddelas i de offentliga

dövstumskolorna.

Skyldighet att anordna och bekosta undervisningen åligger landstingen

och stadsfullmäktige i de städer, som ej deltaga i landsting. Landstingsområdena

och städerna i fråga hava för ändamålet sammanslagits till sju skoldistrikt,

beträffande vilkas storlek Kungl. Maj:t kan på särskild framställning

vidtaga de förändringar, som av omständigheterna kunna påkallas.

För utrönande av barnens begåvning och anlag skall vid varje skola finnas

en särskild intagningsklass. 1 skola, anordnad för undervisning efter skilda

metoder, skall intagningsklassen vara ettårig. I denna klass skall alltid talmetoden

först tillämpas. Endast de barn, som på grund av svag begåvning

eller av annan anledning ej lämpligen kunna undervisas efter talmetod,

hänvisas till undervisning efter de metoder, som användas i skolans övriga

linjer, och till leckenlinjen endast de svagast begåvade. Skolans skilda linjer

ävensom intagningsklassen må förläggas till olika platser. Särskilt bör tillses,

att undervisningen å tallinjen icke blir lidande därigenom, att dess lärjungar

obehörigen sammanföras med lärjungarna å de övriga linjerna. Så

vitt med hänsyn till de dövstummas bristande sinne är möjligt, bör i

dövstumskola meddelas undervisning i samma kunskapsämnen som i folkskolan

och till ungefär samma omfattning. Därjämte skall någon utbildning

i handaslöjd och hantverk meddelas.

Utgifterna vid dövstumskola bestridas av skoldistrikten. Landsting och

vederbörande stadsfullmäktige äga dock för varje till landstingsområdet eller

staden hörande, i dess dövstumskola intaget barn bestämma en viss årlig

avgift, med vilken föräldrar eller målsmän böra bidraga till barnets kosthåll

vid skolan. Därjämte utgår enligt nådig kungörelse den 31 maj 1889 till

uppehållande av dövstumskola, som anordnats av skoldistrikt, omfattande

mer än ett landstingsområde eller en stad, som ej i landsting deltager, stats
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlutande AV /.

bidrag för år räknat med 250 kronor för varje barn, som inom skolan eller

på dess bekostnad åtnjuter underhåll, samt med 125 kronor för varje annat

i skolan intaget barn och till uppehållande av annan dövstumskola, som

av Kungl. Makt finnes vara därav förtjänt, statsbidrag för år räknat med

högst 100 kronor för värjo barn, som inom skolan eller på dess bekostnad

åtnjuter underhåll, samt med högst 50 kronor för varje annat i skolan intaget

barn. Det belopp, som utöver påräkneligt statsbidrag och övriga för

skolstyrelsen tillgängliga medel erfordras, skall av skolstyrelsen fördelas på

vederbörande landstingsområden och städer i förhållande till deras folkmängd.

Skolöverstyrelsens av motionären under riksdagens prövning bragta

förslag avser en omorganisation av dövstumundervisningsväsendet i dess

helhet, i syfte att åstadkomma i första hand en bättre gruppering av elevmaterialet

än den, som för närvarande är möjlig. För vinnande av detta

mål böra dels de oegentligt dövstumma, d. v. s. huvudsakligen sådana

individer, hos vilka förefinnas hörsel- eller språkrester eller både hörseloch

språkrester, dels ock de icke talundervisade dövstumma avskiljas från

övriga dövstumma och hänvisas till särskilda läroanstalter. Vid de olika

läroanstalterna kunna härefter eleverna beredas en efter deras förmåga och

behov bättre anpassad undervisning än den som för närvarande meddelas,

därvid undervisningen av de oegentligt dövstumma bör läggas på ett högre

plan än undervisningen av övriga dövstumma. Vid samtliga dövstumskolor

är vidare avsett, att en rationell gruppering av elevmaterialet efter begåvning

skall äga ruin, varigenom såväl intellektuellt bättre begåvade som

intellektuellt svagare begåvade elever kunna beredas en för vars och ens

förmåga passande undervisning, vilken, vad de svagast begåvade beträffar,

bör vara huvudsakligen praktisk och gå ut på att sätta dem i stånd att

själva förskaffa sig sin utkomst. Förslaget innebär vidare en utsträckning

av dövstumlagens tillämplighetsområde till att omfatta jämväl afasister,

d. v. s. sådana individer, som äro mer eller mindre stumma, oaktat de

äga normal hörsel och normala talorgan, ävensom efter 10 årsåldern dövblivna,

vilka båda kategorier skulle hänvisas till samma läroanstalt som

de oegentligt dövstumma. Vidare föreslås anordnande av fortsatt undervisning

för dövstumma, vilken skulle meddelas i tvååriga, huvudsakligen

praktiska kurser, en för gossar och en för flickor. Genom utdelande av

stipendier skulle härjämte möjlighet beredas till utbildning i andra yrken

än dem, vari undervisning kommer att meddelas vid fortsättningsskolorna.

Slutligen föreslås utvidgning och förbättring av dövstumlärarutbildningen,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1,

Utskottets

yttrande.

utvidgning av föreläsningsverksamheten för dövstumma, förbättrad organisation

av dövstumprästernas verksamhet samt anordnande av avläsningskurser

för äldre dövblivna.

En omorganisation efter nu angivna riktlinjer låter sig enligt överstyrelsens

mening icke med rimliga kostnader genomföras utan en förändring

i de nuvarande dövstumskoldistriktens omfattning. På grund härav föreslår

överstyrelsen, att distriktens antal minskas till fyra och att för varje distrikt

anordnas en upptagnings- och distriktskola. Härjämte borde inrättas två

specialskolor för hela landet, en för oegentligt dövstumma och en för icke

talande dövstumma samt två fortsättningsskolör, likaledes för hela landet,

en för gossar och en för flickor.

De föreslagna anordningarna kunna emellertid, anser överstyrelsen,

icke företagas, om dövstumundervisningsväsendet såsom hittills skall förbliva

främst en landstingens och de städers, som ej i landsting deltaga, angelägenhet,

utan hör hela dövstumundervisningsväsendet övertagas av staten.

Beträffande formen och villkoren härför finner överstyrelsen det vara rättvist

och billigt, att de nuvarande dövstumskoldistriktens fasta och lösa och

för den egentliga dövstumundervisningen avsedda egendom med full äganderätt

och kostnadsfritt överlåtes på staten, mot det att staten åtager sig

dövstumskoldistriktens förpliktelser emot elever samt emot nuvarande och

förutvarande personal.

Sedan den nuvarande organisationen av dövstumundervisningsväsendet

tillkommit, hava nya erfarenheter gjorts inom området för denna undervisning

och nya krav framkommit, som, enligt utskottets mening, göra en

omorganisation av dövstumundervisningsväsendet i dess helhet önskvärd.

Med den nuvarande anordningen av dövstumundervisningen har nämligen

denna undervisning visat sig icke i allo motsvara de krav, som böra

ställas på densamma. Eu härtill bidragande orsak är att finna i, bland

annat, den omständigheten, alt antalet dövstumma barn i skolåldern

i vårt land, som vid genomförandet av 1889 års organisation uppgick till

omkring 800 och då beräknades komma att kontinuerligt tillväxa, i stället

nedgått, så att det för närvarande utgör omkring 600. Härav har i åtskilliga

fall föranletts en misshushållning med lokalutrymmen och lärarkrafter, som

gör undervisningen dyrbarare än nödigt och dessutom medför en ojämn

och orättvis fördelning mellan de olika landstingen av kostnaderna för undervisningen

av varje dövstum, vilken ojämnhet närmast har sin grund i olikheten

i lärjungefrekvens inom de olika distrikten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande AV /.

7

Svårigheten att pa ett ekonomiskt tillfredsställande sätt anordna undervisningsverksamheten

har gjort, att man vid åtskilliga läroanstalter, för att

kostnaderna för de dövstummas undervisning icke skola ställa sig alltför

höga, nödgats nästan helt och hållet avslå från att lägga undervisningen

på ett pedagogiskt fördelaktigt sätt med uppdelning av eleverna i begåvningsgrupper

och i stället sammanfört till en och samma klass eller avdelning

svagt, medelgott och gott begåvade elever. Bland de svagast begåvade har

man i allmänhet nödgats sammanföra icke blott olika begåvningsgrupper

utan även liera skilda åldersgrupper till eu avdelning att samtidigt undervisas

av en lärare. Vidare hava de dövstumma vid undervisningen icke kunnat

särskiljas efter arten av deras dövstumhet. Likaså medgiver ej den nuvarande

organisationen möjlighet att tillgodose vare sig behovet av dövstum undervisningens

utsträckning till afasister samt till barn, som blivit döva efter 10 års

ålder, eller kravet på fortsatt undervisning för dövstumma. Att vid nu nämnda

förhållanden resultatet av dövstumundervisningen inom landet måste bliva

i stort sett otillfredsställande och att detsamma icke kan anses motsvara de

jämförelsevis dryga kostnader, som för närvarande nedläggas å undervisningen,

synes utskottet uppenbart.

De påvisade missförhållandena äro enligt utskottets mening av sådan

art och omfattning, att desamma kunna avhjälpas allenast genom en fullständig

omorganisation av själva dövstumundervisningen. De riktlinjer för

en dylik reformering, vilka innefattas i motionärens framställning, synas utskottet

värda allt beaktande.

En omorganisation, så genomgripande som den nu föreslagna, kan

emellertid, synes det utskottet, icke genomföras med bibehållande av dövstum

undervisningens nuvarande karaktär av i första hand kommunal angelägenhet.

Redan inrättandet av de föreslagna två för hela landet gemensamma

specialskolorna samt fortsättningsskolorna finner utskottet svårligen

vara förenligt med den nuvarande organisationens fortbestånd. En utvidgning

av distrikten, på sätt som föreslagits, synes jämväl komma alt i ekonomiskt

avseende försvåra samarbetet mellan de anslagsbeviljande samfälligheterna

inom de särskilda distrikten. Ett överflyttande av dövstumundervisningsväsendet

från att vara en kommunal till att bliva en i första hand

statlig angelägenhet är således enligt utskottets mening en grundförutsättning

för att den ifrågavarande omorganisationen skall kunna komma till stånd.

Om utskottet alltså finner sig kunna i huvudsak instämma i de principer

för den föreliggande frågans lösning, vilka av motionären andragits,

anser sig utskottet likväl icke för närvarande kunna förorda bifall till fram
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta stats- och andra lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1.

ställningen. Den ifrågavarande organisationen synes nämligen utskottet i

och för sig vara så genomgripande och medföra så omfattande konsekvenser,

att ärendet uppenbarligen måste underkastas en grundlig förberedande

behandling inom regeringen, innan slutligt förslag däri kan föreläggas riksdagen

till avgörande. Förslaget förutsätter vidare betydelsefulla ekonomiska

uppgörelser mellan stat och landsting, vilka icke äro klarlagda och därför

måste ägnas ytterligare uppmärksamhet.

Enligt motionärens förslag skulle statens kostnad för dövstumundervisningen

för förra halvåret 1923 uppgå till ett belopp av 647,500 kronor,

om vars anvisande under åttonde huvudtiteln motionären i annan motion

(nr 40) gör framställning. Jämfört med Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning om anslag för ändamålet under samma tid

skulle ett bifall till motionen medföra en kostnadsökning för statsverket för

förra halvåret 1923 av 540,500 kronor. Åven om kostnaden för landstingen,

såsom i överstyrelsens utlåtande framhålles, skulle komma att minskas

med ungefär motsvarande belopp, anser sig utskottet dock förhindrat, att

under en depressionstid som den nuvarande, då uppgörandet av statsbudgeten

är förenad med de största svårigheter, tillstyrka bifall till motionen.

Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. Maj:t icke underlåter att, när statfinansernas

ställning och förhållandena i övrigt det medgiva, för riksdagen

framlägga det förslag, vartill en vidare prövning kan föranleda.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Pers förevarande motion icke måtte till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 mars 1922.

På det sammansatta utskottets vägnar:

O. BERGQVIST.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.