Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande av lämpligt arbete åt tuberkulossjuka konvalescenter.

1922-03-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1922:4, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående beredande av lämpligt arbete åt tuberkulossjuka konvalescenter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens undfå tillfälliga ulskotls ullålande Nr 4. 1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 4 mars 1922 kl. 1 e. in.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4 i

anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående beredande av lämpligt arbete åt tuberkulossjuka

konvalescenter.

I en inom andra kammaren väckt och till dess andra tillfälliga

utskott hänvisad motion, nr 162, har fru Östlund hemställt, »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning angående

de åtgärder, som kunna vidtagas för beredande av lämpligt

arbete åt tuberkulossjuka konvalescenter, samt för riksdagen framlägga

de förslag, vartill eu sådan utredning kan föranleda».

Med avseende på motiveringen tillåter sig utskottet hänvisa till

motionen.

Utskottet har fått del av ett av första kammarens andra tillfälliga

utskott, med anledning av en i denna kammare i ämnet väckt

likalydande motion, från Svenska nationalföreningen mot tuberkulos

begärt yttrande, i vilket medicinalstyrelsen för sin del i avgivit utlåtande

till alla delar instämt.

Det i förevarande motion avhandlade ämnet är enligt utskottets

mening av den vikt och beskaffenhet, att det måste anses vara förtjänt

av statsmakternas synnerliga beaktande. Såsom i motionen

påpekas och i läkarkretsar vid skilda tillfällen framhållits, har erfarenheten

redan länge givit vid handen, att den i vårt land så storslaget

anlagda och med så stora kostnader bedrivna verksamheten

för tuberkulossjukdomens bekämpande icke givit, eller rättare sagt,

icke förmått — efter enbart de linjer efter vilka denna verksamhet

hittills bedrivits — giva de resultat, som önskvärt varit. Orsakerna

härtill ha fyrfaldiga gånger från sakkunnigt håll blivit berörda och

skola i detta samband ej närmare utvecklas. Utskottet vill endast

i korthet betona, att den här åsyftade bristen väsentligen framträder

däri, att de från sanatorierna utskrivna patienterna i de flesta fall,

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 13 samt. 2 avd. 4 käft. (Nr 4.) 1

Motionen.

U t skottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4-

vilket givetvis särskilt gäller de mindre bemedlade, sakna möjligheter

att på lämpligt sätt fullfölja sin rekonvalescens, varför de genom att

omedelbart återgå till sina tidigare förvärvsarbeten av olika slag lätteligen

ådraga sig recidiv av sin sjukdom. Följden blir förnyad sanatorievistelse

med betydligt minskade utsikter till räddning. Felet ligger

naturligtvis ej i sanatorievården i och för sig, det ligger däri, att sanatorievården

är otillräcklig. Den kan visserligen så till vida fylla sin

uppgift, att den åstadkommer förbättring, där sådan över huvud är

möjlig, men den kan ej i önskvärd grad trygga förbättringens fram-''

tida bestånd. Önskemålet är därför, att sanatorievården utvidgas,

eller rättare sagt, kompletteras med sådana anordningar, varigenom

de utskrivna patienterna erhålla möjlighet att efter för deras tillstånd

avpassade förhållanden sysselsätta sig med lämpligt arbete för att, i

den mån det låter sig göra, så småningom förbereda återgången till

ordinär verksamhet. Endast därigenom kan. sanatorievistelsen väntas

medföra den nytta som avses. Skall vår sanatorieorganisation kunna

bli verkligt effektiv och på rätta sättet fylla sin uppgift synes inrättandet

av dylika kompletterande anordningar, som nyss antytts, vara

en oundgänglig förutsättning. Att här sålunda föreligger ett stort

och betydelsefullt spörsmål, som oavvisligen tränger till sin lösning,

och att denna lösning ej utan ingripande från det allmännas sida kan

ernås, är enligt utskottets mening uppenbart.

Ett stöd för att ett verkligt kännbart behov av åtgärder i ovan

antytt syfte förefinnes kan hämtas av några siffror ur den officiella

hälsovårdsstatistiken, för såvitt denna för de senaste åren (1916

—1920) är tillgänglig. Antalet patienter, som årligen lämna sanatorierna

såsom mer eller mindre »förbättrade», (kategorierna B och

C i tabellen över från sanatorierna utskrivna i bemälda statistik)

och av vilka ett flertal kan tänkas bliva föremål för här berörda

åtgärder, uppgår till omkring 47,5 procent beträffande män och

eu obetydlighet mindre beträffande kvinnor av hela det utskrivna

antalet. Härtill kommer såsom »oförbättrade» utskrivna 16 å IT

procent, varav en del säkerligen också skulle komma i fråga för

ett omhändertagande av här ifrågavarande art. Med dessa siffror

stämmer en av nationalföreningen meddelad uppgift om ett behov av

konvalescent vård för omkring 1,600 patienter. Tilläggas kan att i

medeltal omkring 7 procent av sanatoriepatienterna utskrivas såsom

»försämrade». Utskottet vill för sin del uttala angelägenheten av

att särskilda åtgärder träffas även i fråga om dessa obotliga fall, och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 3

att i samband med eu utredning om konvalescent vården beaktas vad

som i detta avseende kan åtgöras.

Såsom ovan antytts och även av nationalföreningens utlåtande

framgår, är man inom för tuberkulosfrågan intresserade kretsar i princip

ense om nödvändigheten av att i lämplig form arbete beredes åt

de tuberkulösa konvalescenterna. Olika utvägar kunna därvid givetvis

komma i fråga och ha även på olika håll praktiserats. Redan

under vården på sanatorierna har vänjande av patienterna till arbete

börjat att med framgång tillämpas såsom ett led i behandlingsmetoderna

där. I Danmark har detta förfarande tillämpats under något

längre tid och till och med utvecklats därhän, att man på sanatorierna

anser sig kunna tillgodose konvalescenternas inväfning och

härdning medels härför erforderligt arbete. Hos oss synes en dylik

metod ej vara så lätt att införa, åtminstone ej i den omfattning som

för ändamålet erfordras. »Flertalet av våra nuvarande tuberkulossjukhus

hava visserligen», enligt vad nationalföreningen anför, »anordningar

för att bereda vissa patienter arbete, men detta dock i

alltför liten skala för att på något sätt motsvara behovet av arbetsanstalter.

» Inrättandet av dylika, eller sä kallade arbetskolonier, där

de tuberkulösa konvalescenterna efter sanatorievistelsen mottagas för

att under läkaruppsikt invänjas till olika slag av förvärvsarbete,

synes på sakkunnigt håll alltmera omfattas såsom den lämpligaste utvägen.

Något egentligt försök med arbetskolonier av bär åsyftat

slag har i vårt land ej blivit gjort. Däremot finnes från andra länder

åtskilliga erfarenheter att hämta i detta avseende, i synnerhet

England, vars konvalescentvård också varit föremål för studier av

svenska sanatorieläkare samt nationalföreningen.

Vad beträffar de ekonomiska förutsättningarna att lösa det bär

förevarande spörsmålet torde olika möjligheter böra tagas under övervägande.

Redan patienternas av dem med stort intresse verkställda

arbeten på sanatorierna har i viss mån visat sig inverka gynnsamt

på dessas ekonomi. De åtgärder, sonri motionens mening komma

i fråga, torde även till någon del kunna bära kostnaden, men erfarenheten

visar dock (t. ex. från England), vad som också lätt inses,

att det allmänna måste träda emellan. Utan att föregripa en framtida

utredning eller göra ett bestämt uttalande vill utskottet dock i

allmänhet uttrycka den meningen, att ett samarbete mellan stat, landsting

och kommuner, avvägt på ett lämpligt sätt, synes innebära den

gynnsammaste lösningen av den fråga det här gäller.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.

Av vad i det föregående anförts torde vara tydligt, att utskottet

finner en utredning rörande lämpligaste sättet att åstadkomma

vård åt tuberkulösa konvalescenter vara i hög grad av behovet påkallad.

En sådan utredning har emellertid redan blivit igångsatt.

Enligt vad nationalföreningen i sitt utlåtande meddelat tillsatte föreningen

år 1917 »en kommitté med flera subkommittéer med uppgift

att utreda frågan om de åtgärder, som vore erforderliga för eu mera

planmässig och målmedveten kamp mot tuberkulosen i vårt land.

Den subkommitte, som fick på sin lott att utreda frågan om utveckling

av an stalts vår den för vuxna personer lidande av lungtuberkulos,

har upptagit till ingående behandling även spörsmålet om beredande

av arbetstillfällen åt vissa lungtuberkulösa, i den män detta kunde

ske i form av anstalts vård». Av detta uttalande framgår, att

en utredning av den art som motionären förordat för närvarande

pågår under sakkunnig och intresserad ledning, vilken utredning

enligt uppgift av nationalföreningen snarast torde föreligga

färdig. Under sådana förhållanden anser utskottet, i likhet med vad

nationalföreningen även framhållit, att motionens behjärtansvärda

syfte säkrast torde ernås genom avvaktande av resultatet av nämnda

utredning, varför ett ingripande från statsmakternas sida för

närvarande icke synes erforderligt.

Under uttalande av sin förvissning, att den utredning, som från

nationalföreningen är att förvänta, skall vinna beaktande av vederbörande

myndigheter och så fort förhållandena medgiva föranleda

förslag från Kungl. Maj:ts sida, får utskottet, i anslutning till vad

ovan anförts, hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon andra

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 mars 1922.

På utskottets vägnar:

AXEL EURÉN.

Närvarande vid förevarande ärendes slutbehandling:

herrar Eurén, Jonsson i Eskilstuna, Corneliusson, Olsson i Labbemåla, fru

Östlund, Björnberg, Ernfors, Holmberg, Olsson i Mellerud och Petersson i Broaryd.

Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.