Betänkande, i anledning av väckt motion om höjning av tullsatserna för puder, smink och parfymer m. m.
1922-03-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1922:10, Betänkande, i anledning av väckt motion om höjning av tullsatserna för puder, smink och parfymer m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
1
Nr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1922 kl. Va 5 e m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
höjning av tullsatserna för puder, smink och parfymer
m. m.
(l:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt motion, nr 125, vilken hänvisats
till .bevillningsutskottet, har herr Fjellman m. fl. hemställt,
»att riksdagen måtte besluta, att nedannämnda rubriker i gällande
tulltaxa skola erhålla följande ändrade lydelse:
Tulltaxe
rubrik
-
V aruslag
Beräknings
kvantitet
-
Tullsats
1222 A Puder, smink ......................................... 1 kg. 3 kr.
1225 Parfymer etc.......................................... 1 kg. 9 kr.»
De i motionen avsedda tulltaxerubrikerna hava för närvarande
följande lydelse:
1222. Puder, smink, tandpulver och tandpasta 1 kg. 1 kr.
Anm. Avdrag i vikten medgives ej för askar,
papper och dylikt omslag, ej heller för
tuber och burkar.
Utskottet.
Gällande bestämmelser.
1225. Parfymer och kosmetiska medel, fasta
eller flytande, ej hänförliga till annan
rubrik, såsom parfymbrev, parfympåsar,
ej sprithaltiga munvatten m. m., omslags
eller flaskors vikt ävensom vikten
av etuier och askar inberäknad........... 1 kg. 3 kr.
Anm. Vid förtullning från frihamn eller
frilager av varor, hänförliga till denna
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 9 höft. (Nr 10—11.)
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Motionen.
Utskottets
yttrande.
rubrik, skall, om varorna, oavsett närmaste
omslag eller flaskor, äro oemballerade
eller endast försedda med
pappersomslag, tullavgiften förhöjas med
75 öre för varje kg.
I motiveringen till det föreliggande förslaget hava motionärerna
erinrat om den på Kungl. Maj:ts förslag av 1921 års riksdag beslutade
höjningen av vissa finanstullar och anfört, att redan vid nämnda riksdag
från olika håll uttalats förvåning över att vissa importvaror, vilka
utan betänkande kunde hänföras under rubriken lyxvara, gått fria för
tullförhöjning. Sådana invändningar hade gällt icke minst smink, puder
och parfymer. Motionärerna hava visserligen uppmärksammat, att inhemsk
tillverkning av nämnda artiklar förekommer; men enligt deras
mening hade den svenska industrin på området väsentligast inriktat sin
produktion på billigare varor för de bredare lagren, under det att de
från utlandet införda artiklarna förbrukades av en köpkraftig publik.
Motionärerna hava därför betecknat de importerade varorna såsom lyxvaror
och ansett de ifrågavarande tullsatsernas karaktär av finanstullar
klart och tydligt ådagalagd.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Det framgår av vad ovan ur motiveringen återgivits, att motionärernas
förslag framförts såsom vilande på enahanda grunder som
den år 1921 beslutade höjningen av vissa finanstullar och ansetts utgöra
en naturlig komplettering av samma tullförhöjningar. Gent emot denna
uppfattning har utskottet velat erinra om grundtanken i 1921 års beslut
i berörda ämne. Till det vid propositionen nr 366 om höjning av vissa
finanstullar i utdrag fogade statsrådsprotokollet hade dåvarande chefen
för finansdepartementet meddelat, bland annat, följande. Då tull- och
traktatkommitténs tullavdelning av departementschefen anmodats att utarbeta
förslag till sådana tullförhöjningar, att en viss årlig merinkomst
i tullmedel kunde påräknas, hade departementschefen lämnat avdelningen
vissa direktiv, enligt vilka, bland annat, förslaget borde avse endast
tullar, som uteslutande hade karaktär av finanstullar, dock att även
tullar med skyddskaraktär skulle medtagas, i den mån sådant funnes
påkallat i anledning av de finanstullförhöjningar, som kunde komma att
föreslås. I det utlåtande, nämnda tullavdelning avgivit i anledning av
berörda uppdrag, anfördes bland annat:
»Vid behandlingen av detta ärende har det först och främst gällt att bestämma,
vilka tulltaxerubriker som företrädesvis synts böra förekomma till förhöjning. Av
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr JO. 3
delningen bär därvid följt den grundsatsen att i allmänhet icke medtaga rena nödvändighetsvaror
i mera inskränkt bemärkelse utan huvudsakligen lyxvaror samt mer
eller mindre umbärliga varor. — — — I enlighet med de lämnade direktiven har
vidare konsekvent ingen tullförhöjning föreslagits för sådana varuslag, beträffande
vilka det kunnat konstateras, att inhemsk tillverkning förekommer, och där gällande
tullsatser alltså i större eller mindre grad hava karaktären av skyddstullar. Dock
hava i de fall, där höjning föreslagits för varor, vilka tjäna som råmaterial för
tullskyddade inhemska tillverkningar, tullsatserna för dessa sistnämnda höjts så
mycket, som ansetts motsvara den genom tulltillägget å råvarorna framkallade
kostnadsökningen, med bibehållande av skyddsmarginalen i gällande tullsatser.»
Riksdagen, som på bevillningsutskottets hemställan (betänkande
ur 50) med en mindre jämkning biföll Kungl. Maj:ts förslag, underströk
ytterligare (skrivelse nr 263), likaledes i enlighet med utskottets förslag,
principen om tullförhöjningarnas begränsning till rena finanstullar genom
följande uttalande:
»För den händelse de av riksdagen beslutade tullförhöjningarna skulle föranleda,
att fråga uppkomme om igångsättande av någon ny tillverkning inom landet,
för vilken betingelse kunde anses föreligga i och med höjningen av en eller annan
tullsats, har riksdagen velat uttryckligen framhålla, att avsikten med de ifrågavarande
tullförhöjningarna uteslutande är att bereda förstärkning åt statskassan
under en tid med sinande statsinkomster samt att en ny industrigren följaktligen
icke kan påräkna, att de högre tullsatserna skola äga giltighet under längre tid
än som påkallas av det skäl, som nu varit för riksdagen ensamt bestämmande.»
Genom de nu återgivna, av departementschefen, tullavdelningen
eller riksdagen gjorda uttalandena om grundtanken i 1921 års ifrågavarande
tullförhöjningar har sålunda icke blott dragits en bestämd principiell
gräns mot alla skyddstullar utan även angivits de enda undantagsfall,
då höjning av skyddstullar kunde ifrågakomma, nämligen då sådan
vore påkallad av viss höjning av någon eller några finanstullar.
Då nu de varor, som i motionen avses, i viss utsträckning äro
föremål för tillverkning inom landet och då för en höjning av tullsatserna
för dessa varor icke kan åberopas vidtagen höjning av några
finanstullar, är motionärernas förslag uppenbarligen fullständigt främmande
för grundtanken i 1921 års ifrågavarande beslut.
Till stöd för förslaget hava motionärerna även anfört, att puder,
smink och parfymer, som importeras, på grund av de höga priser de
redan nu betingade vore lyxvaror, åtkomliga i främsta rummet för en
köpstark publik, under det att den inhemska produktionen framställde
billigare varor för de bredare lagren. Med det sålunda anförda skälet
hava motionärerna betecknat sitt förslag såsom åsyftande en ^beskattning.
I avseende härå må först påpekas, att, på sätt av det ovan an
-
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
förda framgår, vid 1921 års''tullförhöjningar hänsyn till lyxsynpunkten
icke togs i vidare mån än att från de tullsatser, vilka kunde ifrågasättas
till förhöjning, sådana uteslötos, vilka avsågo rena nödvändighetsvaror,
varigenom tullförhöjningarna kommo att träffa endast lyxvaror
och mer eller mindre umbärliga varor. En artikels lyxkaraktär kan
följaktligen icke i och för sig åberopas såsom skäl för tullförhöjning i
enlighet med principerna för 1921 års höjning av vissa finanstullar.
Vidare må erinras, att, då bevillningsutskottet år 1921 hade att yttra sig
i anledning av väckt motion om fortsatt giltighet av förordningen rörande
en särskild stämpelavgift vid köp m. m. av vissa lyxvaror, utskottet
(betänkande nr 45) i princip uttalade sig för att lyxkonsumtionen gjordes
till föremål för en lämpligt anordnad särskild beskattning i syfte ej
mindre att skaffa statsverket ökade inkomster än även att om möjligt
nedbringa konsumtionen av lyxvaror. Utskottets betänkande i sistberörda
ämne godkändes av riksdagen, som i sin skrivelse gjorde enahanda
uttalande. Riksdagen har sålunda nästlidna år framhållit önskvärdheten
av att träffa lyxkonsumtionen med en särskild skatt, men
därvid har riksdagen tydligen avsett en såvitt möjligt systematiskt
genomförd lyxbeskattning. Det föreliggande förslaget däremot upptager
endast vissa ur lyxbeskattningssynpunkt tämligen godtyckligt valda,
mindre betydande varugrupper och är därtill begränsat till importerade
artiklar. Genom sin läggning är motionärernas förslag följaktligen föga
ägnat att tillgodose någotdera av de syften, som riksdagen på sätt ovan
är nämnt uppställt för en lyxbeskattning.
Bevillningsutskottet, som delar nyssberörda av 1921 års bevillningsutskott
och riksdag uttalade uppfattning, har inhämtat, att närmast med
anledning av riksdagens uttalande i ämnet frågan om en utsträckt lyxbeskattning
är föremål för utredning i finansdepartementet.
På sålunda anförda skäl får utskottet hemställa,
att förevarande motion 11:125 av herr Fjellman
m. fl., om höjda tullsatser för puder, smink och parfymer
m. m., icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 mars 1922.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Bevillningsutskottets betänkande Nr JO.
5
Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Antonsson, K. A. Nilson,
Wigforss, Wohlin, Björnssqp, Jönsson i Bon, Johansson i Kullersta, Lithander,
Henrikson, Vennersten, Leander, Isak Svensson, Uddenberg i Karlskoga,
Lövgren i Nyborg, Jönsson i Fridhill, Björklund och Olsson i Golvvasta.
Reservation
av herrar friherre Fleming, Antonsson, Wohlin, Jönsson i Boa,
Lithander, Henrikson, Vennersten och Olsson i Golvvasta.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.