Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om höjning av tullsatserna för puder, smink och parfymer m. m.

1922-03-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1922:10, Betänkande, i anledning av väckt motion om höjning av tullsatserna för puder, smink och parfymer m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1922 kl. Va 5 e m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

höjning av tullsatserna för puder, smink och parfymer

m. m.

(l:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 125, vilken hänvisats

till .bevillningsutskottet, har herr Fjellman m. fl. hemställt,

»att riksdagen måtte besluta, att nedannämnda rubriker i gällande

tulltaxa skola erhålla följande ändrade lydelse:

Tulltaxe
rubrik
-

V aruslag

Beräknings
kvantitet
-

Tullsats

1222 A Puder, smink ......................................... 1 kg. 3 kr.

1225 Parfymer etc.......................................... 1 kg. 9 kr.»

De i motionen avsedda tulltaxerubrikerna hava för närvarande

följande lydelse:

1222. Puder, smink, tandpulver och tandpasta 1 kg. 1 kr.

Anm. Avdrag i vikten medgives ej för askar,

papper och dylikt omslag, ej heller för

tuber och burkar.

Utskottet.

Gällande bestämmelser.

1225. Parfymer och kosmetiska medel, fasta

eller flytande, ej hänförliga till annan

rubrik, såsom parfymbrev, parfympåsar,

ej sprithaltiga munvatten m. m., omslags

eller flaskors vikt ävensom vikten

av etuier och askar inberäknad........... 1 kg. 3 kr.

Anm. Vid förtullning från frihamn eller

frilager av varor, hänförliga till denna

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 9 höft. (Nr 10—11.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.

Motionen.

Utskottets

yttrande.

rubrik, skall, om varorna, oavsett närmaste

omslag eller flaskor, äro oemballerade

eller endast försedda med

pappersomslag, tullavgiften förhöjas med

75 öre för varje kg.

I motiveringen till det föreliggande förslaget hava motionärerna

erinrat om den på Kungl. Maj:ts förslag av 1921 års riksdag beslutade

höjningen av vissa finanstullar och anfört, att redan vid nämnda riksdag

från olika håll uttalats förvåning över att vissa importvaror, vilka

utan betänkande kunde hänföras under rubriken lyxvara, gått fria för

tullförhöjning. Sådana invändningar hade gällt icke minst smink, puder

och parfymer. Motionärerna hava visserligen uppmärksammat, att inhemsk

tillverkning av nämnda artiklar förekommer; men enligt deras

mening hade den svenska industrin på området väsentligast inriktat sin

produktion på billigare varor för de bredare lagren, under det att de

från utlandet införda artiklarna förbrukades av en köpkraftig publik.

Motionärerna hava därför betecknat de importerade varorna såsom lyxvaror

och ansett de ifrågavarande tullsatsernas karaktär av finanstullar

klart och tydligt ådagalagd.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Det framgår av vad ovan ur motiveringen återgivits, att motionärernas

förslag framförts såsom vilande på enahanda grunder som

den år 1921 beslutade höjningen av vissa finanstullar och ansetts utgöra

en naturlig komplettering av samma tullförhöjningar. Gent emot denna

uppfattning har utskottet velat erinra om grundtanken i 1921 års beslut

i berörda ämne. Till det vid propositionen nr 366 om höjning av vissa

finanstullar i utdrag fogade statsrådsprotokollet hade dåvarande chefen

för finansdepartementet meddelat, bland annat, följande. Då tull- och

traktatkommitténs tullavdelning av departementschefen anmodats att utarbeta

förslag till sådana tullförhöjningar, att en viss årlig merinkomst

i tullmedel kunde påräknas, hade departementschefen lämnat avdelningen

vissa direktiv, enligt vilka, bland annat, förslaget borde avse endast

tullar, som uteslutande hade karaktär av finanstullar, dock att även

tullar med skyddskaraktär skulle medtagas, i den mån sådant funnes

påkallat i anledning av de finanstullförhöjningar, som kunde komma att

föreslås. I det utlåtande, nämnda tullavdelning avgivit i anledning av

berörda uppdrag, anfördes bland annat:

»Vid behandlingen av detta ärende har det först och främst gällt att bestämma,

vilka tulltaxerubriker som företrädesvis synts böra förekomma till förhöjning. Av
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr JO. 3

delningen bär därvid följt den grundsatsen att i allmänhet icke medtaga rena nödvändighetsvaror

i mera inskränkt bemärkelse utan huvudsakligen lyxvaror samt mer

eller mindre umbärliga varor. — — — I enlighet med de lämnade direktiven har

vidare konsekvent ingen tullförhöjning föreslagits för sådana varuslag, beträffande

vilka det kunnat konstateras, att inhemsk tillverkning förekommer, och där gällande

tullsatser alltså i större eller mindre grad hava karaktären av skyddstullar. Dock

hava i de fall, där höjning föreslagits för varor, vilka tjäna som råmaterial för

tullskyddade inhemska tillverkningar, tullsatserna för dessa sistnämnda höjts så

mycket, som ansetts motsvara den genom tulltillägget å råvarorna framkallade

kostnadsökningen, med bibehållande av skyddsmarginalen i gällande tullsatser.»

Riksdagen, som på bevillningsutskottets hemställan (betänkande

ur 50) med en mindre jämkning biföll Kungl. Maj:ts förslag, underströk

ytterligare (skrivelse nr 263), likaledes i enlighet med utskottets förslag,

principen om tullförhöjningarnas begränsning till rena finanstullar genom

följande uttalande:

»För den händelse de av riksdagen beslutade tullförhöjningarna skulle föranleda,

att fråga uppkomme om igångsättande av någon ny tillverkning inom landet,

för vilken betingelse kunde anses föreligga i och med höjningen av en eller annan

tullsats, har riksdagen velat uttryckligen framhålla, att avsikten med de ifrågavarande

tullförhöjningarna uteslutande är att bereda förstärkning åt statskassan

under en tid med sinande statsinkomster samt att en ny industrigren följaktligen

icke kan påräkna, att de högre tullsatserna skola äga giltighet under längre tid

än som påkallas av det skäl, som nu varit för riksdagen ensamt bestämmande.»

Genom de nu återgivna, av departementschefen, tullavdelningen

eller riksdagen gjorda uttalandena om grundtanken i 1921 års ifrågavarande

tullförhöjningar har sålunda icke blott dragits en bestämd principiell

gräns mot alla skyddstullar utan även angivits de enda undantagsfall,

då höjning av skyddstullar kunde ifrågakomma, nämligen då sådan

vore påkallad av viss höjning av någon eller några finanstullar.

Då nu de varor, som i motionen avses, i viss utsträckning äro

föremål för tillverkning inom landet och då för en höjning av tullsatserna

för dessa varor icke kan åberopas vidtagen höjning av några

finanstullar, är motionärernas förslag uppenbarligen fullständigt främmande

för grundtanken i 1921 års ifrågavarande beslut.

Till stöd för förslaget hava motionärerna även anfört, att puder,

smink och parfymer, som importeras, på grund av de höga priser de

redan nu betingade vore lyxvaror, åtkomliga i främsta rummet för en

köpstark publik, under det att den inhemska produktionen framställde

billigare varor för de bredare lagren. Med det sålunda anförda skälet

hava motionärerna betecknat sitt förslag såsom åsyftande en ^beskattning.

I avseende härå må först påpekas, att, på sätt av det ovan an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.

förda framgår, vid 1921 års''tullförhöjningar hänsyn till lyxsynpunkten

icke togs i vidare mån än att från de tullsatser, vilka kunde ifrågasättas

till förhöjning, sådana uteslötos, vilka avsågo rena nödvändighetsvaror,

varigenom tullförhöjningarna kommo att träffa endast lyxvaror

och mer eller mindre umbärliga varor. En artikels lyxkaraktär kan

följaktligen icke i och för sig åberopas såsom skäl för tullförhöjning i

enlighet med principerna för 1921 års höjning av vissa finanstullar.

Vidare må erinras, att, då bevillningsutskottet år 1921 hade att yttra sig

i anledning av väckt motion om fortsatt giltighet av förordningen rörande

en särskild stämpelavgift vid köp m. m. av vissa lyxvaror, utskottet

(betänkande nr 45) i princip uttalade sig för att lyxkonsumtionen gjordes

till föremål för en lämpligt anordnad särskild beskattning i syfte ej

mindre att skaffa statsverket ökade inkomster än även att om möjligt

nedbringa konsumtionen av lyxvaror. Utskottets betänkande i sistberörda

ämne godkändes av riksdagen, som i sin skrivelse gjorde enahanda

uttalande. Riksdagen har sålunda nästlidna år framhållit önskvärdheten

av att träffa lyxkonsumtionen med en särskild skatt, men

därvid har riksdagen tydligen avsett en såvitt möjligt systematiskt

genomförd lyxbeskattning. Det föreliggande förslaget däremot upptager

endast vissa ur lyxbeskattningssynpunkt tämligen godtyckligt valda,

mindre betydande varugrupper och är därtill begränsat till importerade

artiklar. Genom sin läggning är motionärernas förslag följaktligen föga

ägnat att tillgodose någotdera av de syften, som riksdagen på sätt ovan

är nämnt uppställt för en lyxbeskattning.

Bevillningsutskottet, som delar nyssberörda av 1921 års bevillningsutskott

och riksdag uttalade uppfattning, har inhämtat, att närmast med

anledning av riksdagens uttalande i ämnet frågan om en utsträckt lyxbeskattning

är föremål för utredning i finansdepartementet.

På sålunda anförda skäl får utskottet hemställa,

att förevarande motion 11:125 av herr Fjellman

m. fl., om höjda tullsatser för puder, smink och parfymer

m. m., icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1922.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr JO.

5

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Antonsson, K. A. Nilson,

Wigforss, Wohlin, Björnssqp, Jönsson i Bon, Johansson i Kullersta, Lithander,

Henrikson, Vennersten, Leander, Isak Svensson, Uddenberg i Karlskoga,

Lövgren i Nyborg, Jönsson i Fridhill, Björklund och Olsson i Golvvasta.

Reservation

av herrar friherre Fleming, Antonsson, Wohlin, Jönsson i Boa,

Lithander, Henrikson, Vennersten och Olsson i Golvvasta.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.