Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion angående tillägg till 19 § 2 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch förmögenhetsskatt. .

1922-03-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1922:12, Betänkande, i anledning av väckt motion angående tillägg till 19 § 2 mom. i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch förmögenhetsskatt. .

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1922 kl. 1 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion angående

tillägg till 19 § 2 mom. i förordningen den 28

oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt.

. (2:a avd.)

I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 22, har herr Boman hemställt, »att riksdagen måtte besluta

ett tillägg till 19 § 2 mom. av förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

av innehåll, att B-skatt utgår endast å sådan vinst, som

av bolaget lagligen kunnat utdelas till aktieägarne.»

Beträffande motiveringen härför får utskottet hänvisa till motionen.

Som bekant har det från och med år 1920 ålegat aktiebolag och

solidariska bankbolag *) att förutom den egentliga inkomstskatten, som

för dessa benämnts A-skatt, utgöra en särskild inkomstskatt., den s. k.

B-skatten. Denna skatt utgår å den del av bolagets nästföregående år

till A-skatt taxerade inkomst, som icke utdelats till delägarna, dock

efter avdrag för å inkomsten belöpande kronoutskylder samt i fråga

om försäkringsbolag jämväl för vinstutdelning till försäkringstagare.

Genom B-skatten har avsetts att i viss utsträckning åstadkomma en

utjämning i den förut rådande olikheten i beskattningshänseende mellan

ett bolags till delägarna utdelade vinstmedel och hos detsamma besparade

sådana.

I motionen har framhållits, att ett påförande av B-skatt saknade

varje berättigande, där densamma komme att drabba vinst, som lagligen

icke kunnat utdelas. Det är emellertid att märka, att B-skatten

icke utgår å bolagets enligt räkenskaperna besparade vinst, utan såsom

*) Vad i det följande säges om aktiebolag eller bolag gäller ock solidariska bankbolag.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 10 höft. (Nr 12—13.) 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12.

här ovan nämnts å den till A-skatt taxerade inkomsten efter vissa avdrag.

Som den bokförda och den i taxeringshänseende beräkuade fonderingen

endast i undantagsfall till storleken sammanfalla, skulle därför ett fullständigt

tillmötesgående av motionärens önskan förutsätta en omläggningav

den grund, å vilken taxeringen till B-skatt bygger. I detta sammanhang

vill utskottet framhålla, att i den mån ett bolags taxerade inkomst

icke kunnat utdelas till delägarna, på den grund att i densamma ingår

belopp, som enligt räkenskaperna använts till företagande av extraordinära,

i beskattningshänseende icke avdragsgilla avskrivningar, det ur

principiell synpunkt icke kan anses oriktigt, att B-skatt påföres inkomsten,

enär oftast genom avskrivningen en faktisk fondering äger rum, ehuru

denna icke på vanligt sätt kommer till synes i bolagets balansräkning.

Icke heller synes följdriktigt att från B-skatt undantaga i lag föreskrivna

avsättningar till reservfond.

Påföres åter B-skatt en inkomst, som måst användas att täcka ett

bolags från föregående år förefintliga brist, kommer onekligen skatten

att verka synnerligen obillig utan att kunna från principiell ståndpunkt

försvaras. Utskottet har jämväl övervägt möjligheten av att i författningen

införa eu bestämmelse, som skulle förhindra att sådan vinst påfördes

B-skatt. Emellertid skulle ett stadgande härom sannolikt öppna

vägen för nya ojämnheter vid beskattningen. Det är nämligen att märka,

att taxeringsmyndigheterna nöja sig med ett konstaterande av att ett

bolags verksamhet lämnat förlust utan att verkställa någon uppskattning

av det belopp, vartill förlusten, beräknad enligt skatteförfattningarnas

föreskrifter, bort upptagas. Vidare skulle såsom en naturlig konsekvens

av en sådan bestämmelse uppstå ett anspråk hos bolag, som använt

fonderade medel till täckande av uppkommen förlust, att återbekomma

för desamma erlagd B-skatt. Ett tillgodoseende av detta berättigade

anspråk skulle i sin ordning kräva ett restitutionsförfarande efter i huvudsak

samma grunder, som för närvarande komma till användning vid

restitution av B-skatt. Enligt vad den hittills vunna erfarenheten givit

vid handen hava emellertid ärenden angående restitution av B-skatt förorsakat

vederbörande myndigheter ett tidsödande arbete samt givit anledning

till svårlösta tolkningsfrågor, sammanhängande med ovan påpekade

omständighet, att B-skatten påföres en uppkonstruerad fondering, medan

vid restitution hänsyn givetvis måste tagas till den faktiska, enligt

räkenskaperna fonderade inkomsten. Utskottet har på grund därav icke

ansett tillrådligt, att rätten till återbekommande av erlagd B-skatt utvidgas,

åtminstone icke innan någon ytterligare erfarenhet på området

vunnits.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 12. 3

En reformering i den riktning motionären föreslagit av bestämmelserna

angående B-skatten skulle följaktligen komma att stöta på

mycket stora tekniska svårigheter. Åven om en från principiell synpunkt

antaglig lösning kunde uppnås, skulle densamma sannolikt kunna vinnas

endast på bekostnad av den enkelhet, som utmärker själva taxeringen

till B-skatt. För övrigt får, såsom 1919 och 1921 års bevillningsutskott

framhållit, B-skatten betraktas mera som en nödfallsutväg i avbidan på

en bättre anordning än såsom en slutgiltig lösning av frågan om en

konsekvent beskattning av bolagens inkomster. Från denna synpunkt

torde en påbyggnad å den grund, varå B-skatten uppförts, icke böra ske.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion 1:22 av herr Boman, angående

tillägg till 19 § 2 mom. i förordningen den

28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1922.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Antonsson, K. A. Nilson, Wigforss,

Wohlin, Björnsson, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Sköld, Henrikson, Vennersten,

Leander, Isak Svensson, Uddenberg i Karlskoga, Lövgren i Nyborg, Jönsson

i Fridhill, Olsson i Golvvasta och Brännström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.