Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om upphävande av sista stycket i 8 § av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch förmögenhetsskatt m. m

1922-02-13 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1922:2, Betänkande, i anledning av väckt motion om upphävande av sista stycket i 8 § av förordningen den 28 oktober 1910 om inkomstoch förmögenhetsskatt m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1922 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

upphävande av sista stycket i 8 § av förordningen den

28 oktober 1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt m. m
(2:a

avd.).

I en inom * första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, nr 23, har herr Boman hemställt, att sista stycket av 8 §

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt måtte ur författningen

utgå samt att motsvarande bestämmelse i 8 § förordningen den 28

oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst

likaledes måtte uteslutas.

Beträffande den härför lämnade motiveringen får utskottet hänvisa

till motionen.

Förenämnda paragrafer hava i de delar de här komma i fråga

följande lydelse:

»Såsom inkomst taxeras icke:

vad som av staten anvisats till bestridande av de med erhållna tjänster

eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom:

*

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 2 käft. (Nr 2.)

Utskottet.

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

samt arvode eller traktamente för deltagande i riksdag, statsrevision,

kyrkomöte eller kommitté å annan ort än där arvodes- eller traktamentstagaren

varit bosatt.»

Motionären har nu hemställt, att sistnämnda stycke måtte utgå

ur författningen, efter vad det synes i syfte att möjligen uppkommande

överskott å sådana arvoden och traktamenten skulle komma att beskattas

såsom inkomst. Emellertid synes motionären därvid icke hava till fullo

beaktat, att författningarna principiellt medgiva frihet från skatt för

ersättningar, som anvisats av staten och utgå för bestridande av med

erhållna tjänster eller uppdrag förenade särskilda kostnader, samt att

i motionen omnämnda arvoden och traktamenten upptagits endast såsom

exempel å sådana från skattskyldighet undantagna ersättningar. Därest

motionen bifölles, skulle sålunda skattemyndigheterna vid bedömandet

av det konkreta fallet hava att taga under omprövning, huruvida de i

författningen uppställda objektiva förutsättningarna för skattefrihet förelåge

beträffande ifrågavarande arvoden och traktamenten. Den författningsändring,

motionären ifrågasatt, skulle följaktligen kunna vålla oklarhet

i tillämpningen. Redan från denna synpunkt har utskottet ansett

sig förhindrat att tillstyrka det föreliggande förslaget.

För övrigt har utskottet ansett anledning saknas att i beskattningshänseende

göra åtskillnad mellan sistnämnda arvoden och traktamenten

samt övriga i 8 § avsedda, av staten särskilt anvisade ersättningar''.

Vid behandlingen av Kungl. Maj:ts förslag till de år 1910

antagna skatteförfattningarna åberopade såväl kammarrätten som bevillningsutskottet

såsom skäl .för skattefrihet för ersättningar i allmänna

tjänster och uppdrag, att det sätt, varpå ersättningen för des‘sa bestämdes,

lämnade nödig garanti för att densamma ej tilltoges högre

än behovet i allmänhet krävde. Detta skäl äger alltjämt giltighet

även beträffande sådana ersättningar, som här äro i fråga.

Motionären har visserligen särskilt beträffande riksdagsmannaarvodet

åberopat, att detta arvode avsevärt höjts genom beslut vid 1918

och 1921 års riksdagar. Dessa höjningar hava emellertid icke orsakats

av någon ändrad uppfattning om arvodets karaktär av ersättning för

de kostnader, direkta eller indirekta, som förorsakas av uppdraget,

utan hava betingats av den avsevärda prisstegring, som inträffat, samt

jämväl av att tiden för riksdagens sammanträden kommit att väsentligt

utsträckas utöver den vid tidpunkten för arvodets bestämmande

avsedda.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.

3

att förevarande motion 1: 23 av herr Boman, om

upphävande av sista stycket i 8 § av förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt m. m., icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 februari 1922.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar fiöing, Gustav Nilsson i Kristianstad, Antonsson, Wigforss, Wohlin, Björnsson,

Boman, Rune, Bärg i Katrineholm, Johansson i Kullersta, Lithander, Sköld,

Johansson i Kälkebo, Olsson i Ramsta, Leander, Heyman, Isak Svensson, Bengtsson

i Kullen och Lövgren i Nyborg.

Reservationer:

av herr Boman, som yrkat, att utskottet måtte tillstyrka motionen;

av herr Lithander, som instämt i herr Bomans yrkande;

av herrar Wohlin och Johansson i Kälkebo, samt

av herr Leander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.