Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner ifråga om tullsatserna å vissa slag av spannmål, m. m.

1922-03-30 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1922:23, Betänkande, i anledning av väckta motioner ifråga om tullsatserna å vissa slag av spannmål, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 31 mars 1922 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

ifråga om tullsatserna å vissa slag av spannmål, m. m.

(l:a avd.)

Till bevillningsutskottet hava hänvisats nedan omförmälda sex

motioner, innehållande förslag i fråga om skyddet för den inhemska

spannmålsodlingen, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 52 i första kammaren av herr

Petrus Nilsson m. fl. och nr 82 i andra kammaren av herr Olsson i

Kullenbergstorp m. fl., i vilka motioner hemställts,

»att riksdagen måtte besluta

att vid införsel till riket under tiden 1 juni 1922—31 maj 1923

av vete, råg eller korn skall, där det i enlighet med nedan meddelade

bestämmelser för den tid, då införseln sker, beräknade importpriset för

vete med en krona eller mera för 100 kilogram understiger det på sätt

nedan sägs bestämda inhemska normalpriset för vete, utgå tull; och

skall tullen motsvara halva skillnaden mellan nämnda normalpris och

importpris;

att vid införsel till riket under samma tid av mjöl eller gryn av

vete, råg eller korn samt vid införsel av malt eller av till tulltaxans

rubrik 149 hänförhgt bröd skall erläggas en tullsats, som utöver ett

fast grundbelopp av 1 krona 50 öre utgör den för omalet vete samtidigt

gällande tullsatsen, ökad med 35 procent, dock att tullsatsen icke må

med mer än 75 procent överstiga samtidigt utgående glidtull å omalen

spannmål; skolande nu ifrågavarande tullsats uttryckas i jämnt femtal

öre och vid behov avrundas till närmast högre femtal;

att förenämnda inhemska normalpris för vete skall för tiden 1

juni 1922—31 maj 1923 uträknas av lantbruksstyTelsen i enlighet med

de grunder, som finnas angivna i den vid statsrådsprotokollet till proBihang

till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 17 höft. (Nr 23.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

position nr 2 den 2 augusti 1919 angående glidande tullsatser för vissa

sla^ av spannmål m. m. fogade bilagan nr 1, med den skillnad att i

stället för en avkastning av 19.60 deciton per hektar skall räknas med

en avkastning av 20.4 0 deciton per hektar; samt

att ovan omförmälda importpris skall för perioder om en kalendermånad,

räknade från och med den 1 juni 1922, beräknas av kommerskollegium

och avse medelpriset å utländskt vete, fritt banvagn i svensk

importhamn.»;

dels motionen nr 127 i andra kammaren av herr Lindman m. fl.,

däri föreslagits, »att riksdagen måtte för sin del besluta,

att kungl. förordningen den 20 april 1921 nr 151 angående

glidande tullsatser å vissa slag av spannmål m. m. och kungl. förordningen

nr 152 samma dag angående vissa ändringar i förordningen

den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor må erhålla

förläng-d gdltiffhet omfattande tiden från den 1 juni 1922 till den 31

maj 1923.»;

dels motionen nr 51 i första kammaren, däri av herr Sederholm

m. fl. hemställts, »att riksdagen måtte besluta,

att vid införsel till riket skall från och med den 1 juni 1922

utgå tull för

Spannmål, omalen

vete, råg och korn för 100 kg. 7 kronor 20 öre.

Spannmål, malen

mjöl och gryn av vete, råg och korn för 100 kg. 11 kronor 25 öre.»;

dels motionen nr 83 i andra kammaren av herrar Poppius och

Andersson i Storegården, däri hemställts, »att riksdagen behagade besluta,

att från och med den 1 juni 1922 skall vid införsel till riket

utgå tull för

Spannmål, omalen

vete, råg och korn per 100 kg. 7 kronor 20 öre.

Spannmål, malen

vete, råg och korn per 100 kg. 11 kronor 25 öre.»;

dels ock motionen nr 72 i första kammaren, däri av herr Heyman

föreslagits,

»att riksdagen måtte besluta

l:o) att hemställa till Kungl. Maj:t att från och med dag, som av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

Kungl. Maj:t bestämmes, intill utgången av maj månad 1923 utfärda

förbud mot införsel av vetemjöl och vetegryn;

2:o) att hemställa till Kungl. Maj:t att för samma tid, som angives

under mom. 1, må med kvarnföreningen träffa överenskommelse,

dels om den högsta kvantitet utländskt vete, som tid efter annan vid

förmalning får inblandas, dels även rörande försäljningspris å vetemjöl;

3:o) att. i den händelse yrkandena under 1 och 2 skulle bifallas, nedannämnda

rubriker i tulltaxan må erhålla följande ändrade lydelse: 74 a.

Råg, vete och korn per 100 kg. 5 kronor. 79 b. Gryn av råg eller

korn samt mjöl av råg eller korn per 100 kg. 8 kronor 25 öre.»

Samtliga förenämnda motioner har utskottet ansett lämpligt behandla

i ett sammanhang.

Vid upphörandet av det statsingripande å den inhemska spann- Utskottet,

målsmarknaden i form av utav staten garanterade minimipriser å vissa Gällande giidslag

av spannmål, som under en del av kristiden anlitats till tryggande tullsy,ltemav

landets behov av brödsäd, funno Kungl. Maj:t och riksdagen ur folkförsörjningens

synpunkt särskilda åtgärder alltjämt erforderliga för att

stödja den inhemska brödsädsodlingen. De osäkra prisförhållanden, som

under den närmaste framtiden syntes komma att utmärka den utländska

spannmålsmarknaden, befarades nämligen kunna komma att äventyra

spannmålsodlingen inom landet. En återgång till fasta tullsatser ansågs

under rådande förhållanden icke omedelbart böra äga rum, utan

syntes med förhållandena bäst förenligt att för ändamålet anlita en

reglering av importpriserna i förhållande till gällande produktionskostnader

enligt ett system med s. k. glidande tullskala. Det glidtullsystem,

som sålunda infördes och vilket — med vissa vid 1921 års riksdag

vidtagna förändringar — alltjämt gäller, tillkom alltså, på sätt även

framgår av innehållet i såväl Kungl. Maj:ts proposition som riksdagens

skrivelse i ämnet (1919 års urtima riksdag: prop. nr 2, skr. nr 3),

allenast såsom ett provisorium, avsett att förmedla återgången till de

suspenderade fasta tullsatserna. Att så var förhållandet framgår bland

annat därav, att för den glidande tullsatsen ursprungligen bestämdes ett

högsta belopp, sammanfallande med den före världskriget gällande fasta

tullsatsen. Till belysande av glidtullssystemets provisoriska karaktär

torde följande i ovannämnda utskottsbetänkande förekommande uttalande

kunna tjäna:

s. 4 Kontrollera mot PDF

Motionerna.

Utskottets

yttrande.

Motionen

I: 72.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

»Utskottet vill —--icke underlåta att särskilt betona, att utskottet vid

behandlingen av den föreliggande frågan, i likhet med såväl de sakkunniga som

departementschefen, helt bortsett från tullpolitiska synpunkter. Genom den hemställan,

utskottet går att göra i detta ämne, tager utskottet följaktligen i intet

hänseende ställning till den principiella frågan om tullskydd för jordbruket. Att i

detta sammanhang lämna tullpolitiken ur sikte har utskottet ansett vara icke blott,

med hänsyn till den uppgift det gällt att söka lösa, naturligt, utan även påkallat

därav att berörda tullfråga tillhör de ämnen, vilkas behandling i ett sammanhang

är anförtrodd åt den nu arbetande tull- och traktatkommittén.»

Nu föreliggande motioner innefatta förslag i fråga om skydd åt

den inhemska spannmålsodlingen efter utgången av den tid, varunder

nu gällande glid tullsystem äger tillämpning, eller från och med den 1

juni 1922. Motionärerna anvisa härvidlag i huvudsak tre olika vägar,

nämligen dels importreglering i förening med höjda fasta tullsatser, dels

förlängning av glidtullsystemet, dels ock återgång till fasta tullsatser,

ehuru väsentligt förhöjda.

Till stöd för de sålunda väckta förslagen hava motionärerna åberopat

det låga priset å utländsk spannmål samt den enligt motionärernas

mening främst härav föranledda betydande importen av spannmål

till riket. Beträffande vad motionärerna i övrigt anfört torde utskottet

få hänvisa till motionerna.

Utskottet övergår härefter att yttra sig i anledning av de olika

motionerna, därvid utskottet kommer att först framföra de speciella

skäl, vilka enligt utskottets mening tala emot förslagen om importreglering

samt förlängning av glidtullsystemet, för att därefter vid behandlingen

av de motioner, som uteslutande avse höjning av de fasta

tullsatserna, angiva sin principiella ställning till hela det föreliggande

spörsmålet.

Det i motionen nr 72 i första kammaren av herr Heyman framförda

förslaget avser importförbud i förening med importlicenser jämte förhöjda

tullsatser. I fråga härom vill utskottet framhålla, att införandet

av importreglering för spannmål dels skulle nödvändiggöra särskilda

från statens sida vidtagna anordningar för regleringens handhavande,

dels ock förutsätta, att spaunmålspriserna genom statsåtgärder reglerades.

Med hänsyn särskilt till de stora olägenheter, som enligt under

krigsåren vunnen erfarenhet äro förenade med ett dylikt statsingripande,

har utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till förevarande motion.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23. 5

Såsom av det föregående framgår innefattas i motionerna nr 52

i första kammaren av herr Petrus Nilsson m. fl., nr 82 i andra kammaren

av herr Olsson i Kullenbergstorp in. fl. och nr 127 i andra

kammaren av herr Findman in. fl. förslag om fortsatt tillämpning av

glidtullsystemet.

Erfarenheten av glidtullsystemet gav redan tidigt vid handen, att

detsamma icke motsvarade det sylte, som därmed avsetts, detta lrämst

beroende på svårigheten att effektivt anpassa glidtullarna efter växlingarna

i importpriset. 1 syfte att avlägsna de sålunda förefintliga bristerna

vidtogos vid 1921 års riksdag vissa ändringar i glidtullsystemet. Icke

heller i sin nya form har detta system emellertid visat sig för sitt

ändamål tjänligt. Detsamma har fastmera — i direkt strid mot sitt

syfte — alltjämt möjliggjort och genom sin anordning även själv framkallat

en spekulation, som givetvis varit ägnad att till förfång för den

inhemska jordbruksnäringen befrämja importen av utländsk spannmål.

Den vunna erfarenheten talar sålunda bestämt emot en förlängning

av glidtullsystemet. För övrigt synas prisförhållandena a den utländska

spannmålsmarknaden, såsom i liera av motionerna även framhållits, numera

förete en tendens till stabilisering, varför behovet av ett tullskydd,

anpassat efter växlingarna i importpriset, i fortsättningen måhända icke

kommer att göra sig lika starkt gällande som hittills. Utskottet har pa

nu anförda skäl icke funnit sig kunna förorda en förlängd tillämpning

av glidtullsystemet.

Av de föreliggande förslagen återstå de, som uteslutande avse höjning

av de fasta tullsatserna för vissa slag av spannmål sådana dessa fastställts

i 1911 års tulltaxa, nämligen motionerna nr 51 i första kammaren

av herr Sederholm m. fl. och nr 83 i andra kammaren av herrar Poppius

och Andersson i Storegården. I ett nyligen avgivet betänkande (nr 19)

har utskottet hemställt om avslag å en del motionsvis framförda förslag

om förhöjning av tullsatserna å vissa animaliska jordbruksprodukter m. m.

I den till stöd för nämnda hemställan framförda motiveringen framhöll

utskottet, att de behandlade förslagen icke berörde endast jordbrukets

intressen. Fastmera betraktade utskottet dem ur synpunkten .av de

ifrågasatta tullförhöjningarnas inverkan på den allmänna prisbildningen.

I sådant hänseende'' påvisade utskottet, hurusom en höjning av tullsatserna

för vissa nödvändiga livsförnödenheter skulle motverka hela

näringslivets intressen; och framhöll utskottet tillika angelägenheten att

under den rådande depressionen icke genom statsåtgärder främja en

Motionerna

1:62, 11:82

och II: 127.

Motionerna

1:51 och

H: 83.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

sådan prisstegring å dylika förnödenheter, som måste bliva en följd av

tullförhöjningen, om denna skulle gagna sitt syfte. Vad utskottet i

sådana hänseenden anförde äger i stort sett tillämpning även å de nu

föreliggande förslagen. Vid sådant förhållande har utskottet icke ansett

lämpligt att här ånyo angiva sin ståndpunkt i hithörande frågor, utan

tillåter sig utskottet i fråga härom hänvisa till vad utskottet i tillämpliga

delar anfört i sitt omförmälda betänkande nr 19. Därutöver vill

utskottet fästa uppmärksamheten på följande.

Vid utformandet av det gällande tullsystemet var en av de ledande

grundtankarna att åstadkomma jämviktsläge mellan jordbrukets

och industrins stridiga intressen. Varje mera väsentlig ändring av

tullsatserna för jordbrukets produkter, sådana dessa äro bestämda i

1911 års tulltaxa, sammanhänger sålunda nära med frågan om hela

tullsystemets anordnande. Ett bifall till de föreliggande förslagen om

höjning av de fasta tullsatserna för spannmål, i vilka förslag icke är

fråga om några provisoriska tullförhöjningar, innebär också ett föregripande

av den inom tull- och traktatkommittén för närvarande pågående

utredningen.

Utskottet bar på sålunda i korthet angivna skäl icke funnit sig

kunna tillstyrka en förhöjning av de fasta tullsatserna å spannmål. A

andra sidan har utskottet emellertid ansett någon sänkning av desamma

icke böra under nuvarande, förhållanden ifrågakomma, utan sålunda velat

förorda en återgång till förut gällande tullsatser. Något särskilt riksdagens

beslut härom erfordras givetvis icke, alldenstund sistnämnda tullsatser

åter träda i kraft, i och med att de förordningar, som reglera

glidtullarna, med utgången av maj månad 1922 upphöra att gälla.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att

a) motionerna I: 52 av herr Petrus Nilsson m. fl.

och II: 82 av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl.,

angående glidande tullsatser för vissa slag av spannmål

m. m., och

motionen II: 127 av herr Lindman m. fl., angående

glidande tullsatser för vissa slag av spannmål

m. m.;

b) motionen I: 51 av herr Sederholm m. fl.,

an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

gående fasta tullsatser för vissa slag av spannmål

m. rn , och

motionen II: 83 av herrar Poppius och Andersson

i Storegården, om höjda fasta tullsatser för vissa slag

av malen och omalen spannmål; samt

c) motionen I: 72 av herr Heyman, om reglering

av tillförseln av utländskt vetemjöl och utländskt vete;

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1922.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖINGr.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, K. A. Nilson, Wigforss, Rosén,

Wohlin, Björnsson, Boman, Rune, Jönsson i Boa. Månsson i Hagaström, Johansson

i Kullersta, Lithander, Johansson i Kälkebo, Henrikson, Heyman, Uddenberg i

Karlskoga, Jönsson i Fridhill och Björklund.

Reservationer:

1) av herrar friherre Fleming, Wohlin, Jönsson i Boa, Lithander,

Johansson i Kälkebo och Henrikson, vilka ansett, att utskottet bort

tillstyrka riksdagen

att, med bifall till motionerna I: 52 av herr

Petrus Nilsson m. 11. och II: 82 av herr Olsson i

Kullenbergstorp m. fl. samt i anledning av motionen

II: 127 av herr Lindman m. fl., besluta

att vid införsel till riket under tiden 1 juni 1922

—31 maj 1923 av vete, råg eller korn skall, där det i

enlighet med nedan meddelade bestämmelser för den tid,

då införseln sker, beräknade importpriset för vete med en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

krona eller mera för 100 kilogram understiger det på

sätt nedan sägs bestämda inhemska normalpriset för

vete, utgå tull; och skall tullen motsvara halva skillnaden

mellan nämnda normalpris och importpris;

att vid införsel till riket under samma tid av mjöl

eller gryn av vete, råg eller korn samt vid införsel

av malt eller av till tulltaxans rubrik 149 hänförligt

bröd skall erläggas en tullsats, som utöver ett fast

grundbelopp av 1 krona 50 öre utgör den för omalet

vete samtidigt gällande tullsatsen, ökad med 35

procent, dock att tullsatsen icke må med mer än 75

procent överstiga samtidigt utgående glidtull å omalen

spannmål; skolande nu ifrågavarande tullsats uttryckas

i jämnt femtal öre och vid behov avrundas till närmast

högre femtal;

att förenämnda inhemska normalpris för vete

skall för tiden 1 juni 1922 — 31 maj 1923 uträknas

av lantbruksstyrelsen i enlighet med de grunder, som

finnas angivna i den vid statsrådsprotokollet till proposition

nr 2 den 2 augusti 1919 angående glidande

tullsatser för vissa slag av spannmål m. m. fogade

bilagan nr 1, med den skillnad att i stället för en avkastning

av 19.6 0 deciton per hektar skall räknas med

en avkastning av 20.40 deciton per hektar; samt

att ovan omförmälda importpris skall för perioder

om en kalendermånad, räknade från och med den 1

juni 1922, beräknas av kommerskollegium och avse

medelpriset å utländskt vete, fritt banvagn i svensk

importhamn.

2) av herr Jönsson i Fridhill, som anfört:

»Den teoretiska rättvisa, som glidtullsystemet vid dess införande

allmänt ansågs innebära, har i den praktiska tillämpningen icke visat

sig hållbar. Svårigheten att exakt bedöma skördeavkastningen samt

att uppgöra säkert normerande produktionskalkyler, exportländernas

variabla valuta och andra faktorer hava medfört alltför stora svårigheter

för ernående av fullt tillförlitliga siffror. Jag finner därför, i likhet

med utskottet, synnerligen starka skäl tala för ett återinförande av

fasta tullsatser.

Särskilt med tanke på den avsevärda import av vete, som ägde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 23.

y

rum under förra årets sommar och som i sin ordning bidragit till de

rådande höga priserna å vetemjöl, under det att producenterna av brödspannmål

endast till låga priser kunde erhålla eu högst begränsad avsättning

av sina produkter med därav följande nu inneliggande inhemska

lager, finner jag det dock påkallat, att riksdagen modifierar övergången

från den nu maximerade tullen; och har jag i sådant hänseende ansett,

att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte besluta, att under tiden 1

juni 1922—31 maj 1923 tullsatserna för nedannämnda

varuslag skola utgöra

för råg, vete och korn ........... 5.— kr. per 100 kg.

» gryn och mjöl av råg, vete

eller korn........................... 8.25 » » 100 ».»;

3) av herr Heyman, vilken yrkat bifall till sin motion;

4) av herr Månsson i Hagaström, vilken yrkat, att utskottet måtte

föreslå, det tullfrihet å spannmål, mjöl och bröd skall inträda från och

med den 1 juni 1922; samt

♦

5) av herr Boman.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1922. 7 samt. 17 käft. (Nr 23.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.