Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående införselmonopol jämte fastställande av högsta pris ä socker ävensom, i ämnet väckta motioner.

1922-04-04 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1922:24, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående införselmonopol jämte fastställande av högsta pris ä socker ävensom, i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

I

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1922 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående införselmonopol jämte fastställande

av högsta pris ä socker ävensom, i ämnet väckta motioner.

I en den 21 mars 1922 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 178, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag'' av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga följande

Förslag

till

förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 24 mars 1921 (nr 121)

angående införselmonopol jämte fastställande av högsta pris å socker.

Härigenom förordnas, att förordningen den 24 mars 1921 angående

införselmonopol jämte fastställande av högsta pris å socker vilken förordning

med däri genom kungörelsen den 17 februari 1922 (nr 43 gjord

ändring gäller tillsvidare till och med den 31 oktober 1922, skall med

nämnda ändring äga fortsatt tillämpning tillsvidare till och med den 30

juni 1923.

dels ock medgiva Kungl. Maj:t befogenhet att, därest förhållandena

skulle därtill föranleda, upphäva förordningen före den 30 juni 192Ö.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 18 höft. (Nr 24.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

Tillika hava till utskottet hänvisats två i anledning av förenämnda

proposition väckta motioner, nämligen nr 151 i första kammaren av

herr Sederholm m. fl. och nr 290 i andra kammaren av herr Jönsson i

Fridhill m. fl.

I nämnda motioner, vilka äro likalydande, har anförts, bland annat,

följande:

»Uti propositionen nr 178 har statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

redogjort för de underhandlingar han fört med Svenska

Sockerfabriksaktiebolaget i syfte att nå en överenskommelse, som för

innevarande år tryggade en betodling av omkring 20,000 har. Förhandlingarna

gåvo visserligen negativt resultat, men det har synts oss,

att den ekonomiska innebörden av de erbjudanden, som från statsrådets

sida blivit gjorda, gåve stöd för den uppfattningen, att ett positivt

resultat skulle kunna ernås på något andra grunder än dem som i propositionen

angivas, men med bibehållande av ungefär samma kostnader

för staten som av statsrådet blivit ifrågasatta.

Gjorda beräkningar giva vid handen, att för fyllande av landets

sockerbehov intill den 1 november 1923 för innevarande år ej erfordras

större betodling än omkring 12,000 har. Såväl från betodlingens synpunkt

som för bättre tillgodoseende av det så viktiga behovet av ökade

arbetstillfällen synes emellertid odlingens omfattning böra utsträckas till

20,000 har. Om så sker, kommer emellertid att den 1 november 1923

förefinnas ett sockerförråd motsvarande skörden från 6,000 å 7,000 har.

Det synes oss rimligt, att betodlarna, genom ett efter världsmarknadspriset

för socker rörligt pris på betorna, för denna del av odlingen

övertaga huvuddelen av risken för sockerprisets förändringar, medan de

å andra sidan för den övriga delen'' av 1922 års betskörd, som behöver

tagas i anspråk för förbrukningen under nästa konsumtionsår, erhålla

betalning efter ett fast grundpris av 3 kronor per deciton. Enligt välmening

borde härav kronor 1.5 o per deciton ersättas av staten och 1.5 0

av bolagen. För betodlingens tryggande under 1922 borde alltså avtal

träffas mellan Kung! Maj:t och sockerbolagen om odling av intill 20,000

har på villkor, att odlarna tillförsäkras ett fast grundpris av 3 kronor per

deciton för två tredjedelar av skörden, medan för den tredje tredjedelen

betalning utgår enligt Svenska Sockerfabriksbolagets novembererbjudande

eller andra grunder varom överenskommelse mellan odlarna och bolagen

kan ske. Mot ett sådant åtagande från bolagens sida skulle staten påtaga

sig att till bolagen betala 1.5 0 per deciton för två tredjedelar av

den av bolagen inköpta betskörden från högst 20,000 har.

Antagligen kommer en begränsning av odlingen till två tredjedelar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24. 3

siv den normala att medföra en motsvarande inskränkning i driften av

råsockerfabrikerna, som icke rationellt låter sig genomföra utan att

driften vid vissa fabriker nedlägges. Kungl. Maj:t synes böra tillkomma

att i samråd med bolagen bestämma omfattningen härav med tagen

hänsyn såväl till driftens ekonomiska ordnande som betodlarnas berättigade

krav. Det kan emellertid härvid ej undgås, att odlare inom områden

till fabriker, där driften inställes, oförskyllt komma i ett sämre läge

med avseende på fraktkostnaderna än de, som bo inom området för

fabrik, som hålles i gång. För reglering härav synes oss en fraktutjämning

eller fraktlindring böra komma till stånd.

I den mån åtgärder från riksdagens sida erfordras för genomförande

av en plan för sockerbetsodlingens tryggande 1922 i huvudsaklig

överensstämmelse med här antydda grunder, lärer vederbörande

utskott, dit denna vår motion remitteras, äga att därtill taga initiativ.

Nödiga medel härtill torde lämpligen kunna beredas genom utnyttjande

även härför av den i propositionen nr 178 föreslagna förordningen om

fortsatt införselmonopol och fastställande av högsta pris å socker, eventuellt

genom förlängning av tiden för dess giltighet.

På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa, att riksdagen

ville besluta

att antaga det som bilaga till Kungl. Maj:ts proposition nr 178

fogade förslag till förordning;

att medgiva Kungl. Maj:t befogenhet dels att, därest förhållandena

därtill föranleda, upphäva förordningen före den 30 juni 1923, dels att,

därest avtal i huvudsaklig överensstämmelse med här ovan angivna

grunder träffas mellan Kungl. Maj:t och sockerbolagen, förlänga giltigheten

av samma förordning i den mån så erfordras för att bereda statsverket

inkomster motsvarande de utgifter,- som komma att påvila staten

på grund av nämnda avtal.»

På förslag av Kungl. Maj:t hava vid lagtima riksdagarna ett vart

av åren 1917—1921 åtgärder vidtagits i syfte att genom en tillräckligt

omfattande inhemsk betodling säkerställa tillgången å socker för nästföljande

konsumtionsår, varmed avsetts en tidrymd från och med den

1 november det ena året till och med den 31 oktober det påföljande

året. Kung]. Maj:ts och riksdagens beslut härutinnan åren 1919, 1920 och

1921 innefattade^ att staten iklädde sig garanti för, bland annat, de båda

inhemska sockerbolagens av Kung]. Maj:t godkända kostnader för inköp

Utskottet.

Historik.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Propositionen.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

och förädling av respektive års betskörd. För att förebygga att statsverket

på grund av nämnda garanti Unge vidkännas utgifter, måste

staten beredas möjlighet att reglera importen av och därmed de inhemska

priserna å socker. Detta har ernåtts genom införselmonopol å socker,

innefattande bestämmelse, att socker icke må — utom i vissa undantagsfall

— till riket införas av annan än staten eller den eller dem, åt vilken

eller vilka staten överlåter sådan rätt. Detta monopol avser sålunda

att utestänga billigare utländskt socker, till dess statens garantiförbindelser

uppfyllts. I samband med beslut om importmonopol har KungL

Maj:t erhållit bemyndigande att fastställa högsta p*ris å socker.

Den, i enlighet med 1921 års riksdags beslut i ämnet, den 24

mars samma år utfärdade förordningen angående införselmonopol jämte

fastställande av högsta pris å socker gäller, med viss ändring, tills

vidare till och med den 31 oktober 1922. Genom den föreliggande

propositionen begär nu Kungl. Maj:t, utan att framlägga förslag till

någon förlängning av statsgarantin gent emot sockerbolagen, riksdagens

medgivande till fortsatt tillämpning av nämnda monopolförordning

tills vidare till och med den 30 juni 1923.

Till det vid förevarande proposition fogade statsrådsprotokollet

har chefen för jordbruksdepartementet åberopat en av tillkallade sockersakkunniga

förebragt utredning, enligt vilken en stor kvantitet socker

komme att kvarligga osåld hos bolagen den 31 oktober 1922, då nu

gällande importmonopol upphör. Vidare har departementschefen anfört,

bland annat, följande. Eu förlängning av importförbudet även för

tid efter den 31 oktober 1922 syntes kunna undvikas allenast under

den förutsättning, att intill samma tid kunde uttagas ett sådant

överpris å socker, att med full säkerhet kunde beräknas att därigenom

få täckning för väntat underpris å då ännu osålt socker. Att för sådant

ändamål höja sockerpriset syntes departementschefen icke kunna komma

ifråga. Frånsett olämpligheten överhuvud taget av att i nuvarande

läge fördyra varan, skulle nämligen — med hänsyn till storleken av

den kvantitet socker, som beräknades osåld den 31 oktober 1922, och

möjligheten av ytterligare fall å världsmarknadspriset — staten kunna

säkerställas för förlust endast genom en så väsentlig höjning av sockerpriset,

att den syntes departementschefen icke kunna ifrågasättas. Departementschefen

funne sålunda en förlängning av importförbudet ofrånkomlig.

Såsom vid flera föregående tillfällen framhållits, måste staten,

då de svenska sockerbolagen genom införselförbud befriades från konkurrens,

genom maximipris reglera sockerpriset, så att det för kon
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24. 5

sumenterna ej bleve högre, än som erfordrades för statens skyddande

från förlust på grund av garantierna. Den rätt, som i nuvarande

importmonopolförordning tillädes Kungl. Maj:t i fråga om åsättande av

maximipris å socker, borde alltså jämväl bibehållas.

Vad Kungl. Maj:ts proposition innehåller i fråga om tiden för

införselmonopolets förlängning, eller att detsamma skall äga tillämpning

tillsvidare till och med den 30 juni 1923, överensstämmer med vad

sockersakkunniga i sådant hänseende ifrågasatt. I denna fråga hade

de sakkunniga, på sätt framgår av statsrådsprotokollet i ämnet, velat

»understryka, att med importmonopolförfattningens förlängning till den 1

juli 1923 ingalunda följde nödvändigheten av författningens bibehållande och än

mindre givetvis upprätthållandet av nuvarande sockerpriser till denna tidpunkt.

Men i Kungl. Maj:ts hand borde ligga möjlighet dels att på sätt Kungl. Maj:t

funne lämpligt på kortare eller längre tid av konsumtionen uttaga för garantins

avveckling nödiga medel dels, och framför allt, att, i händelse garantin

ej tidigare genom skälig överenskommelse med sockerbolagen kunde komma att

avvecklas, bestämma sockerprisen, ända till dess sockret av 1921 års skörd vore

försålt.»

Beträffande den för propositionen i övrigt anförda motiveringen

får utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Den garanti, som staten genom tidigare beslut iklätt sig gent

emot sockerbolagen, kräver, med hänsyn till den beräknade sockerbehållningen

vid det pågående konsumtionsårets slut och då någon höjning

av sockerpriset uppenbarligen icke bör ifrågakomma, med nödvändighet,

att importmonopolet och i samband därmed befogenheten för Kung!.

Maj:t att åsätta högsta pris å socker erhålla förlängd giltighet. Beträffande

den av Kungl. Maj:t föreslagna tiden för förlängningen har utskottet

icke haft något att erinra.

De ovannämnda motionerna, nr 151 i första kammaren och nr

290 i andra kammaren, åsyfta, att genom avtal mellan Kungl. Maj:t

och sockerbolagen de senare skulle tillförsäkras ett visst bidrag för inköp

av betor under innevarande år samt att giltigheten av importmonopolförordningen

skulle förlängas, i den mån detta erfordrades för

att avtalets fullgörande icke måtte åsamka statsverket utgifter.

I avseende å vad sålunda föreslagits vill utskottet, som i fråga

om den av motionärerna anförda motiveringen hänvisar till motionerna,

erinra, att innevarande riksdag redan fattat beslut i anledning av vissa

förslag, åsyftande att bereda sockerproduktionen särskilt stöd från statens

Utskottets

yttrande.

Motionerna.

Innevarande

riksdags

tidigare

beslut i

liknande

fråga.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

sida även beträffande 1922 års betskörd. I olika motioner hade nämligen

förslag väckts, dels att de nuvarande tullsatserna för socker skulle under

nästa konsumtionsår ersättas av i visst förhållande till importpriset

glidande tullsatser, dels att den nuvarande statsgarantin måtte förlängas

att gälla även 1922 års betskörd. Sistnämnda motioner behandlades av

sammansatt bevillnings- och jordbruksutskott. Efter att hava påvisat,

hurusom med hänsyn till det beräknade stora överskottet av socker vid

innevarande konsumtionsårs slut, eventuella statsåtgärder icke rimligen

kunde inriktas på au nät och mera än att främja en betodling av relativt

ringa omfattning, anförde sammansatta utskottet (utlåtande nr 1), bland

annat, följande:

»Vid bedömande av spörsmålet, huruvida det må vara påkallat att

söka utfinna ett sätt att genom statsåtgärder av den begränsade räckvidd,

som överhuvud kan nu ifrågasättas, stödja sockerproduktionen, har

utskottet till en början beaktat, att sädana åtgärder med all sannolikhet

skulle medföra högre sockerpriser än dem, som eljest skulle vara gällande

på den inhemska marknaden, och därmed i sin mån motverka det

önskvärda nedbringandet av levnadskostnaderna. Vidare har utskottet

ansett sig böra taga hänsyn till, att sockerproduktionen under de gångna,

för många andra näringar brydsamma och förlustbringande krisåren

på grund av åtnjutet stöd genom extraordinära anordningar från statens

sida haft säkra och avsevärda inkomster, varför det ur samhällets synpunkt

icke lär vara oskäligt, om sockerproduktionen nu får räkna med

vissa risker. Slutligen har utskottet, då sådant särskilt skydd åt sockerproduktionen

förr eller senare måste upphöra, ansett förhållandena vid

innevarande konsumtionsårs utgång såväl ur konsumenternas som ur

sockerproducenternas synpunkt särskilt lämpade för att låta sockerproduktionens

särställning upphöra. Det betydande sockeröverskottet utesluter

nämligen å ena sidan, praktiskt taget, risken av brist under nästa

konsumtionsår och innebär å andra sidan, att såväl betodlarnas som industrins

ekonomiska risk beträffande 1922 års betskörd är relativt ringa,

i synnerhet som det ingalunda är osannolikt, att världsmarknadspriset

på socker, vilket nu är abnormt lågt, vid tiden för skördens försäljning

kan vara avsevärt högre än det nuvarande.»

På sålunda och i övrigt anförda skäl hemställde sammansatta utskottet,

att de omförmälda motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd. Utlåtandet godkändes av riksdagens båda kamrar.

På sätt framgår av det ovan anförda avse de nu föreliggande

motionerna i likhet med ett av de berörda förslag, över vilka samman
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

7

satta bevillnings- och jordbruksutskottet yttrat sig, att .staten måtte lämna

sockerbolagen visst understöd för 1922 års inköp av betor. De ovan

återgivna principiella skäl, på vilka sammansatta utskottets hemställan

och riksdagens beslut voro grundade, hava full giltighet även gent emot

det nu föreliggande förslaget. Åtgärder i dess syfte skulle således innebära

ett frånträdande av en av innevarande års riksdag redan intagen

ståndpunkt.

Bevillningsutskottet, som fullt ansluter sig till den uppfattning, åt

vilken nämnda sammansatta utskott givit uttryck, har i likhet med vad

bevillningsutskottet tidigare i skilda betänkanden anfört i anledning av

väckta motioner, avseende tullbeskattningen av vissa animaliska jordbruksprodukter

och vissa slag av spannmål, velat särskilt framhålla

vikten av att under nuvarande förhållanden icke utan särskilt tvingande

skäl vidtaga någon åtgärd, som är ägnad att öka levnadskostnaderna.

Vid det förhållande att, enligt vad upplyst blivit, beslut i den

genom förevarande motioner väckta frågan bör vara av riksdagen fattat

före påskferiernas början, för att eventuella åtgärder i deras syfte skola

kunna få åsyftad verkan, har utskottet, för att påskynda ärendets behandling,

velat inskränka sig till att giva ovanstående kortfattade avfattning

av de skäl, som föranlett utskottet att avstyrka bifall till motionerna, i

vad de avvika från propositionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl.

Maj:ts förevarande proposition nr 178 samt till vad i

motionerna I: 151 av herr Sederholm in. fl. och II: 290

av herr Jönsson i Fridhill m. fl. härmed överensstämmande

föreslagits,

a) antaga ovan införda förslag till förordning

om fortsatt tillämpning av förordningen den 24 mars

1921 (nr 121) angående införselmonopol jämte fastställande

av högsta pris å socker;

b) medgiva Kungl. Maj:t befogenhet att, därest

förhållandena skulle därtill föranleda, upphäva förordningen

före den 30 juni 1923 ; samt

2) att vad i motionerna 1:151 av herr Seder
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

holm m. fl. och II: 290 av herr Jönsson i Fridbill

m. fl. i övrigt föreslagits icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 april 1922.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, K. A. Nilson, Wigforss, Rosén,

Björnsson, Boman, Rune, Bärg i Katrineholm, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta,

Lithander, Johansson i Kälkebo, Olsson i Ramsta, Henrikson, Heyman*, Ericsson i

Oberga, Uddenberg i Karlskoga * och Lövgren i Nyborg.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservationer:

vid punkten 2):

av herrar friherre Fleming, Boman, Jönsson i Boa, Lithander,

Henrikson och Heyman, vilka yrkat bifall till motionerna 1. 151 och

II: 290;

mot vissa delar av motiveringen:

av herrar Johansson i Kälkebo och Ericsson i Oberga.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1922:110 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående införselmonopol jämte fastställande av högsta pris å socker. s. 2 i texten