Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående beskattning av socker m. m.
1922-05-02 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1922:33, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående beskattning av socker m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottetsi betänkande Nr 33.
1
Nr 33.
Ankom till riksdagens kansli den 2 maj 1922 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående beskattning
av socker m. m.
(2:a avd.)
Genom proposition den 10 mars 1922, nr 182, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet i vad den avser förslag till förordning angående
beskattning av socker, bar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen, bland annat, att antaga nämnda förslag, som
är av följande lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 27 höft. (Nr 33.)
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
Kontroll över
tillverkning
och införsel
av socker.
Sockerhaltiga
varor, hänförliga
till socker.
Förslag
till
förordning angående beskattning av socker.
Härigenom förordnas som följer:
I KAP.
Allmänna bestämmelser.
1 §‘
1. Socker, som inom riket tillverkas eller dit införes, skall underkastas
beskattning i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och
skall, intill dess sådan beskattning ägt rum, stå under statens kontroll.
Denna kontroll utövas dels av tullverket över till riket infört socker,
tills det överföres till sockerfabrik eller allmänt sockernederlag eller eljest
utlämnas till varuägaren, dels ock, på sätt i denna förordning eller med
stöd av densamma särskilt meddelade föreskrifter bestämmes, vid fabriker,
i vilka socker tillverkas eller raffineras, och i allmänna sockernederlag.
2. Överinseendet å kontrollen vid sockerfabriker och allmänna
sockernederlag handhaves av kontrollstyrelsen.
Den lokala tillsynen utövas av särskilda kontrolltjänstemän. Närmare
bestämmelser angående dessas antagande, befogenheter och åligganden
meddelas av Kungl. Maj:t. Angående ersättning till sådan kontrolltjänsteman
är särskilt stadgat.
I den mån denna förordning icke annorlunda bestämmer skall
kostnaden för kontrollens utövning bestridas av statsverket.
2 §•
Sockerlösningar, sirap och sirapsblandningar, vilka i torrsubstansen
hålla mindre än 70 procent direkt polariserat socker, färglösa eller med
en askhalt ej överstigande 1.3 procent av torrsubstansens vikt, hänföras
till socker.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
3
Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker (glykos) och maltsocker
(maltos) samt ej heller icke färglösa sockerlösningar, sirap, sirapsblandningar
eller melass, i vilka sockerhalten är mindre än 70 procent
av torrsubstansens vikt och askhalten högre än 1.3 procent av torrsubstansens
vikt.
Sockerhalten utrönes genom direkt polarisation, därest icke kontrollstyrelsen
på framställning av tillverkaren förordnar, att sockerhalten
skall bestämmas genom fullständigare kemisk analys.
3 §•
Med tillverkare förstås i denna förordning den person, vilken såsom
ägare, innehavare, verkställande direktör eller disponent eller i annan
egenskap har högsta inseendet över sockerfabriks skötsel och för vilken
tillståndsbevis för tillverknings utövande utfärdas på sätt i 11 § sägs.
4 §''
Tillverkningsår räknas från och med den 1 augusti till och med
den 31 juli.
5 §•
De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller,
kunna finnas erforderliga för erhållande av betryggande kontroll
över sockerskattens behöriga utgörande, meddelas av kontrollstyrelsen,
på vilken ock ankommer att utfärda de föreskrifter i övrigt, som för
förordningens tillämpning må erfordras.
II KAP.
Bestämmelser med avseende å tillverkningen m. m.
6 §•
1. Fabrik, som avser tillverkning eller raffinering av socker, skall
vara så byggd och inrättad, att betryggande åtgärder kunna vidtagas
till förekommande av sockers olovliga bortförande från fabriken; och
åligger det tillverkaren att inom fabriksområde anordna nödig bevakning
samt i övrigt genom anbringande av stängsel, lås och dylikt vidtaga
erforderliga åtgärder för vinnande av trygghet i nämnda hänseende.
2. Magasin för uppläggning och förvaring av obeskattat socker
skall vara beläget inom fabriksområdet eller i dess närhet samt, för att
Tillverkare.
Tillverkning»-
år.
Särskilda
föreskrifter.
Fabrik och
magasin.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
Expeditionsrum
m. m.
Saftstation.
Tillverkares
skyldighet att
i visst fall bereda
kontrollpersonal
bostad
m. m.
kunna godkännas, vara solitt uppfört och i övrigt så beskaffat, att obehöriga
ej kunna bereda sig tillträde därtill utan synbart våld. Dylikt
magasin skall vara upplåtet uteslutande till förvaring av obeskattat
socker, där ej kontrollstyrelsen på särskild framställning finner sig kunna
medgiva undantag härifrån. Skall magasinet stå under kronans lås, vare
tillverkare skyldig att vidtaga de särskilda anordningar, som-kontrollstyrelsen
för sådant ändamål finner nödiga.
7 §•
1. I varje sockerfabrik skall finnas ett för kontrollpersonalen avsett
expeditionsrum med minst 20 kvadratmeters golvyta.
2. Det åligger tillverkaren att förse expeditionsrummet med erforderliga
möbler samt bekosta dess belysning och uppvärmning.
3. Kontrolltjänsteman äge rätt att använda fabrikens laboratorium
för utförandet av behövliga undersökningar.
4. Därest kontrollstyrelsen finner sådant erforderligt, åligger det
tillverkaren att låta förse expeditionsrummet med rikstelefon samt att
bestrida avgifterna för densamma ävensom samtalsavgifter för kontrollpersonalens
tjänstesamtal.
8 §.
De i 6 och 7 §§ meddelade föreskrifter avse ej sådan sockerfabrik
(saftstation), där arbetet inskränker sig därtill, att _ saften avvinnes betor
och i rörledning föres till annan sockerfabrik för vidare bearbetning.
Vid saftstation utövas kontrollen på sätt kontrollstyrelsen föreskriver.
9 §• ‘
År fabrik belägen utom stad, köping eller mnnicipalsambälle, vare
tillverkaren pliktig att på anmodan av kontrollstyrelsen åt envar av den
vid fabriken anställda kontrollpersonal till visst pris tillhandahålla ett
i fabrikens närhet beläget samt med nödiga möbler och sängkläder försett
boningsrum ävensom bekosta dess städning och uppvärmning.
Oavsett fabrikens belägenhet vare tillverkare skyldig att, på anmodan
av kontrollstyrelsen, åt envar av kontrollpersonalen, som sådant önskar,
anskaffa lämplig kost mot särskild ersättning.
I denna paragraf omförmäld gottgörelse för boningsrum och kost
varder till beloppet fastställd i samband med bestämmandet av arvode
till kontrolltjänsteman på sätt särskilt stadgas.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33. 5
10 §•
1. Innan arbete för tillverkning eller raffinering av socker första
gången må i fabrik taga sin början, skall tillverkaren låta i två exemplar
upprätta och till kontrollstyrelsen med begäran om godkännande överlämna
dels beskrivning å fabriken med tillhörande område, dels ock planritning
över fabriksområdet och samtliga fabrikslokalerna med tydligt angivande
av det ändamål, vartill varje lokal är avsedd. Ett exemplar av
ritning och beskrivning, försett med bevis om kontrollstyrelsens godkännande,
där sådant gives, förvaras vid fabriken och det andra hos nämnda
styrelse.
2. Över byggnader, lägenheter och anordningar, som icke blivit
upptagna i beskrivningen eller som där upptagits men sedermera ändrats,
skall, förrän desamma må användas vid tillverkning eller raffinering av
socker, tillverkare låta i två exemplar upprätta beskrivning och ritning,
med vilka förfares på sätt nyss sagts.
3. När i anseende till vidtagna förändringar inom fabidk. kontrollstyrelsen
anser ritningen över densamma icke vidare vara tillfyllestgörande,
åligger det tillverkaren att anskaffa ny ritning och beskrivning,
ävenledes i två exemplar.
11 §•
1. Då fabrik skall sättas i gång eller vid början av ett tillverkningsår
fortfarande vara i verksamhet, åligger det tillverkaren att, minst
tio dagar förrän rörelsen må börja, till kontrollstyrelsen ingiva skriftlig
anmälan med uppgift om
a) dagen, då han ämnar börja rörelsen,
b) huruvida arbetet skall fortgå dag och natt eller endast om
dagen,
c) huruvida socker skall förvaras i magasin i fabriksområdets
närhet, samt
d) ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda honom inför
kon trolltj änsteman;
varjämte vid anmälan skall fogas intyg om enligt 12 § verkställd
besiktning, utvisande att anordningarna vid fabriken icke strida mot denna
förordning eller i avseende å kontrollen eljest meddelade föreskrifter.
2. Finnes ej hinder för rörelsens utövande, meddelar kontrollstyrelsen
tillståndsbevis för tillverkaren.
Ej må tillståndsbevis utfärdas för den, som blivit dömd till ansvar
för förbrytelse, varom förmäles i 30 § av denna förordning; ej heller
för den, som dömts till ansvar enligt 29 §, där ej omständigheterna
varit synnerligen mildrande.
Beskrivning
och planritning
över
fabrik m. m.
Drifts
anmälan.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
Besiktning
fabrik.
Slutanmälan.
12 §.
Önskar tillverkare få sådan besiktning verkställd, som i 11 §
omförmäles, göre därom skriftlig anmälan hos kontrollstyrelsen, som
förordnar lämplig person att verkställa besiktningen. Vid denna skall
undersökas, huruvida byggnader och anordningar överensstämma med
beskrivningen över fabriken och tillhörande ritning samt föregående
besiktningspro tokoll.
Med ledning av besiktningen uppsattes protokoll, innehållande
uppgift å de förändringar, som vidtagits med fabriken efter näst föregående
besiktning, eller, om förändring ej ägt rum, anteckning härom.
Av protokollet utskrivas två exemplar, av vilka det ena bilägges den
vid fabriken förvarade beskrivningen och det andra insändes till kontrollstyrelsen.
Finnas anordningarna icke strida mot gällande föreskrifter,
utfärdar besiktningsmannen intyg härom.
Befinnas vid besiktningen anordningarna icke vara i överensstämmelse
med gällande föreskrifter, äger besiktningsmannen meddela beslut
om vidtagande av nödiga ändringar; och skall tillverkaren lämnas tillfälle
att vid ny besiktning styrka'', att föreskrivna rättelser vidtagits. Verkställes
den senare besiktningen av annan än i tjänstgöring varande kontrolltjänsteman,
skall besiktningsmannen av tillverkaren åtnjuta gottgörelse
för besiktning i enlighet med vad därom särskilt är stadgat.
13 §.
Vid råsockerfabrik, som ej är förenad med raffinaderi, (fristående
råsockerfabrik) skall inom en vecka efter det centrifugering av socker
upphört, allt socker vara inlagt i magasin under kronans lås; och
skall tillverkaren därefter ofördröjligen hos vederbörande kontrolltjänsteman
göra anmälan om arbetets avslutande.
Vid raffinaderi och med raffinaderi förenad råsockerfabrik göres
dylik anmälan ofördröjligen efter det allt skattepliktigt socker utlämnats
från fabriken.
Det åligger kontrolltjänsteman att lämna tillverkaren bevis om
gjord anmälan ävensom att, så fort ske kan, därom underrätta kontrollstyrelsen.
Vill tillverkaren, sedan anmälan blivit gjord, under tillverkningsåret
åter upptaga rörelsen i fabriken, göre ny anmälan på sätt i 11 §
är stadgat. Finnes ej hinder för rörelsens utövande, meddelar kontrollstyrelsen
nytt tillståndsbevis.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
7
14 §.
Inventering- eller uppvägning av allt i fabrik eller magasin be- inventering.
fintligt socker skall årligen sista helgfria dagen i juli månad samt eljest,
när kontrollstyrelsen därom förordnar, verkställas i närvaro av vederbörande
kontrolltjänsteman.
Befinnes vid inventering, att lagei-behållningen är större eller
mindre än bokföringen utvisar, men skillnaden icke överstiger i fråga
om raffinerat socker 0.2 procent eller i fråga om råsocker 0.5 procent,
må tillverkningskontot påföras respektive från detsamma avföras ett mot
överskottet eller bristen svarande belopp. År överskottet eller bristen
större, än nu är sagt, göre vederbörande kontrolltjänsteman därom ofördröjligen
anmälan till kontrollstyrelsen, som äger vidtaga erforderliga
åtgärder.
15 §•
Tillverkare åligger:
att över tillverkningens gång föra de böcker, som kontrollstyrelsen
för utövande av kontroll enligt denna förordning finner erforderliga,
att för kontrollstyrelsen eller den, nämnda myndighet därtill förordnar,
hålla dessa böcker ävensom sina handelsböcker'' rörande lager
och försäljning av socker, med tillhörande verifikationer, tillgängliga
för granskning eller annan vederbörlig åtgärd,
att, då kontrollstyrelsen finner grundad anledning till misstanke,
att skatt blivit undandragen statsverket, för sådan granskning eller åtgärd
tillhandahålla jämväl sina övriga handelsböcker med tillhörande
verifikationer,
att bevara nämnda böcker under minst två år, där ej ifråga om
desamma enligt andra bestämmelser längre förvaringstid är föreskriven,
att tillhandagå kontrollpersonalen med de uppgifter, som av kontrollstyrelsen
infordras,
att, då så påfordras, själv eller genom ombud närvara vid besiktning
eller inspektion,
att vid provtagning ävensom vid kontrollvägning, där sådant i
särskilda fall befinnes nödigt, tillhandagå kontrolltjänsteman med erforderligt
arbetsbiträde samt våg och vikter,
samt att, när helst kontrolltjänsteman så påfordrar, lämna honom för
undersökning tillträde till alla inom fabriken befintliga lägenheter, till
boningsrum dock endast klockan mellan nio förmiddagen och nio eftermiddagen;
ägande kontrolltjänstemannen rätt att, där han i särskilda
Tillverkares
särskilda
åligganden.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
Iakttagande
av meddelade
föreskrifter
m. m.
Tillverk ning
av sirap och
melass.
fall finner det erforderligt, anställa undersökning å personer, som lämna
fabriken, eller av varor, som därifrån bortföras.
16 §.
1. Tillverkare är skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
kontrollstyrelsen jämlikt denna förordning utfärdar, ävensom de
anvisningar, vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet med förordningen
eller nämnda föreskrifter meddelar.
2. Därest tillverkare ej åtnöjes med av kontrolltjänsteman eller
särskild besiktningsman vid tillämpningen av denna förordning meddelad
föreskrift eller vidtagen åtgärd, äger han att hos kontrollstyrelsen
däri söka ändring.
§•
1. Vill någon, utan sammanhang med sockertillverkning, tillverka
sirap eller melass, varom i 2 § förmäles, göre för varje tillverkningsår,
minst tio dagar förrän arbetet i fabriken börjar, hos kontrollstyrelsen
anmälan därom med angivande av det ställe, där tillverkningen skall
bedrivas, och ombud, som i yrkesutövarens frånvaro skall företräda
honom inför den, som skall utöva kontrollen vid fabriken. Finnes ej
hinder för rörelsens utövande, meddelar kontrollstyrelsen tillståndsbevis.
När tillverkningen upphört, göre yrkesutövaren ock anmälan hos kontrollstyrelsen.
2. Kontroll över tillverkning, som avses i denna paragraf, utövas
på sätt kontrollstyrelsen föreskriver.
Finnes inom fabrik, varom i denna paragraf är fråga, anordning för
framställning av kristalliserat socker, skall sådan anordning sättas under
kronans lås eller försegling.
3. Yrkesutövare i sådan fabrik vare skyldig att i tillämpliga delar
ställa sig till efterrättelse de i 15 § meddelade bestämmelser angående
bokföring och tillhandahållande av böcker för granskning eller åtgärd.
När helst kontroll tjänsteman så påfordrar, må han erhålla tillträde till
fabriken och därstädes verkställa erforderliga provtagningar; dock äge
han ej tillträde till boningsrum klockan mellan nio eftermiddagen och
nio förmiddagen.
Vad i övrigt i denna förordning är stadgat om tillverkare och
fabrik äger icke tillämpning å yrkesutövare och fabrik, varom i denna
paragraf förmäles.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
9
in kap.
Allmänna nederlag för obeskattat socker.
18 §.
1. Rättighet att utan sammanhang med sockertillverkning tills inrättande av
vidare innehava allmänt nederlag för obeskattat socker meddelas av ne e J''
kontrollstyrelsen efter därom gjord ansökning.
2. De i 6 § 2 mom. meddelade föreskrifter skola gälla jämväl
beträffande magasin, som avsetts för allmänt sockernederlag.
Då i dylikt magasin förvaras obeskattat socker, skall magasinet
stå under kronans lås.
19 §.
Innan socker inlägges å allmänt sockernederlag, skall den, som Anmälan om
undfått rättigheten (nederlag sinnehav ar en), till kontrollstyrelsen därom
göra anmälan ävensom ställa säkerhet för två månaders kontrollkostnad
vid nederlaget.
20 §.
Vad i 14—16 §§ finnes stadgat beträffande sockerfabrik och till- inventering
verkare skall äga motsvarande tillämpning i fråga om allmänt socker- mneZrlag.
nederlag och nederlagsinnehavare.
IV KAP.
Beskattningen.
21 §.
1. För socker, som utlämnas från sockerfabrik eller allmänt socker- skattens benederlag,
skall med nedan angivna undantag erläggas skatt med 16 öre l<^ttningms
för varje kilogram. _ omfattning.
Skatt erlägges icke för sådant socker, som, enligt av Kungl. Maj:t
meddelade föreskrifter, gjorts obrukbart till förtäring av människor
(denaturerats) eller som, under iakttagande av föreskrifterna i 27 §, utlämnats
för överförande till sockerfabrik eller allmänt sockernederlag
eller för utförsel ur riket genom tullkammare under den kontroll och de
villkor, som i tullstadgan bestämmas för utförsel av nederlagsgods.
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 27 höft. (Nr 33.) 2
Förbud mot
avhändande
av socker annorledes
än
medelst fakturering.
Upprättande
av faktura.
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
2. För socker, som införes till riket, skall vid utlämnandet samtidigt
med tull enligt tulltaxan till tullverket erläggas enahanda skatt
av 16 öre för varje kilogram; dock må obeskattat socker från tullkammare
överföras till sockerfabrik, allmänt sockernederlag eller annan
tullkammare i den ordning, tullstadgan föreskriver för försändning av
o förtullat gods från tullkammare till tullkammare, och med användande
av förpassningsinlaga enligt av generaltullstyrelsen fastställt formulär.
För socker, som enligt 5 § i förordningen den 9 juni 1911 med
tulltaxa för inkommande varor införes tullfritt, må jämväl frihet från
sockerskatt åtnjutas.
Om betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd
eller utebliven betalning gäller beträffande skatt för infört socker
vad i tullstadgan finnes föreskrivet rörande tullavgifter.
22 §.
Socker, för vilket, enligt vad i 21 § 1 mom. sägs, skatt skall erläggas,
må icke utlämnas från fabrik eller allmänt sockernederlag annoidedes än
medelst fakturering. Fakturorna skola, på sätt nedan stadgas, ligga till
grund för bestämmande av den myckenhet socker, varför skatt skall utgå.
23 §.
1. Faktura, som i 22 § avses, skall av tillverkaren eller nederlagsinnehavaren
upprättas i två exemplar samt förses med nummer i
löpande följd med av kontrollstyrelsen föreskrivna seriebeteckningar.
Uppgift å faktura om sammanlagda vikten av enligt densamma utlämnat
socker skall anbringas, förutom i skrift, jämväl i siffror medelst
perforering.
2. Båda exemplaren av samtliga fakturor skola, allt eftersom de
upprättas, av tillverkaren eller nederlagsinnehavaren överlämnas till vederbörande
kontrolltjänsteman, vilken har att genom granskning av de uppförda
posterna och deras hopsummering förvissa sig om riktigheten av
den å varje faktura upptagna sammanlagda myckenhet socker, varför
skatt skall utgå. De granskade och godkända fakturorna skola av kontrolltjänstemannen
förses med särskild kontrollstämpel.
Efter det alla fakturor för dagen överlämnats till kontrolltjänstemannen,
åligger det tillverkaren eller nederlagsinnehavaren att ofördröjligen
till kontrolltjänstemannen avgiva en jämväl i två exemplar upprättad
förteckning över ifrågavarande fakturor. Sedan förteckningen av
kontrolltjänstemannen granskats och befunnits utan anmärkning samt
vederbörliga anteckningar blivit av honom verkställda i särskild skatte
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33. 11
påföringslängd, äger tillverkaren eller nederlagsinnehavaren, med iakttagande
av vad i 25 § 1 mom. stadgas, återbekomma det ena exemplaret
av förteckningen jämte, båda exemplaren av tillhörande fakturor.
Åtgärder, som enligt denna paragraf ankomma på kontrolltjänsteman,
skola av honom vidtagas så, att onödigt dröjsmål därav icke uppstår
för tillverkaren eller nederlagsinnehavaren med fakturors utsändande.
3. I denna paragraf omnämnd kontrollstämpel ävensom formulär
till här omförmäld faktura, förteckning och skattepåföringslängd fasfställas
av kontrollstyrelsen.
24 §.
Erläggandet av skatt och särskilda avgifter enligt denna förordning
utom i fall, som avses i 21 § 2 mom., sker genom inbetalning å
statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets räkning.
Vidimerad avskrift av levereringsreversal skall ofördröjligen insändas
till kontrollstyrelsen.
25 §.
1. Där ej enligt vad nedan i denna paragraf sägs anstånd erhållits
med skattens inbetalande, skall, innan faktura å socker från
fabrik eller allmänt sockernederlag av kontrolltjänsteman återställes, den
därå belöpande skatten inbetalas, och vare tillverkaren eller nederlagsinnehavaren
skyldig inför kontrolltjänstemannen förete bevis härom medelst
uppvisande av vidimerad avskrift av levereringsreversal.
2. Vill tillverkare eller nederlagsinnehavare åtnjuta anstånd med
skattens inbetalande, skall han hos kontrollstyrelsen avlämna bevis, att
han hos Amderbörande länsstyrelse ställt av densamma godkänd säkerhet
för skattens fullgörande intill visst belopp, och må i så fall kontrollstyrelsen
bevilja honom anstånd med skattens inbetalande intill nämnda
belopp sålunda, att skatten enligt skattepåföringslängden för en månad
skall inbetalas före femtonde dagen i tredje månaden därefter.
3. Försummar tillverkare eller nederlagsinnehavare att inbetala
förfallen skatt, skall för uttagande av sålunda ogulden skatt omedelbart
verkställas utmätning, varom kontrollstyrelsen må föranstalta; och have
den försumlige förlorat rätten att under tillverkningsåret åtnjuta anstånd
med skatts erläggande.
26 §.
1. Om i annan fabrik än sådan, som i 8 § omförmäles, centrifugering
av socker ej företages inom sex helgfria dygn efter den i driftsanmälan
uppgivna tiden, åligger det tillverkaren att för hela den tid,
Skattens erläggande.
Omedelbar inbetalning
av
skatt.
Anstånd med
skattens erläggande.
Utmätning av
skatt.
Erläggande
av särskilda
avgifter utöver
skatt.
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
varunder arbete icke ägt rum, till statsverket inbetala det kontrollpersonalen
vid fabriken tillkommande arvode enligt stadgade grunder.
Beror uppskov på olyckshändelse eller annan omständighet, varöver
tillverkaren ej kunnat råda, må kontrollstyrelsen kunna på ansökning
medgiva befrielse från skyldighet, som nyss sagts.
2. Har under den del av året, då arbete i fabriken enligt anmälan
fortgått, icke vid fabriken tillverkats i medeltal 5,000 kilogram socker
för varje helgfritt dygn, åligger det likaledes tillverkaren att till statsverket
inbetala hela det kontrollpersonalen vid fabriken tillkommande arvode.
3. Påkallas vid fristående råsockerfabrik kontrolltjänstemans åtgärd
för uttagning av socker under tillverkningsåret mer än sextio särskilda
dagar efter det, enligt vad i 13 § sägs, slutanmälan blivit gjord,
skall kontrollkostnaden för de överskjutande dagarna gäldas av tillverkaren.
När kontrolltjänstemannens åtgärd vid fabrik, varom här är fråga,
påkallas för uttagning av socker i mindre mängd än 5,000 kilogram eller
för annat ändamål än antingen uttagning av socker eller verkställande
av sådan inventering, som i 14 § sägs, skall ersättningen härför likaledes
gäldas av tillverkaren.
4. Nederlagsinnehavare ävensom sådan yrkesutövare, som i 17 §
omförmäles, är skyldig att i enlighet med därom av kontrollstyrelsen
meddelad uppgift till statsverket inbetala ersättning för den kostnad, staten
fått vidkännas för kontrolltillsyn vid nederlaget, respektive fabriken.
5. Fullgöres ej skyldighet att inbetala avgifter enligt denna
paragraf, skola desamma på kontrollstyrelsens föranstaltande omedelbart
hos vederbörande utmätas.
27 §.
Funändande 1. Försändande av obeskattat socker från fabrik eller allmänt
aV °,oeckerttat 80ckernederlag till annan fabrik, allmänt sockernederlag eller tullkammare
skall ske medelst förpassning under statens kontroll, och åligger det tillverkare
eller nederlagsinnehavare att för sådant ändamål till vederbörande
kontrolltjänsteman avgiva förpassningsinlaga, avfattad i tre exemplar,
enligt av kontrollstyrelsen fastställt formulär. I övrigt skall försändande
av socker enligt denna paragraf ske under de villkor och bestämmelser,
som meddelas av kontrollstyrelsen.
Eftergift av 2. För obeskattat socker, som under transport mellan inrikes
orter förkommer, skall avsändaren betala vederbörlig skatt. Kan avsändaren
styrka, att godset gått förlorat genom uppbringning, skeppsbrott
eller annan olycka, må dock eftergift av skatten äga rum. Till kontrollstyrelsen
ställd ansökan härom, åtföljd av handlingar innefattande
erforderlig utredning rörande förhållandet, ingives till vederbörande kon
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
13
trolltjänsteman, som jämte eget yttrande insänder handlingarna i ärendet
till kontrollstyrelsen. Varder skatt eftergiven, översänder kontrollstyrelsen
sitt beslut härom till statskontoret för återbetalnings verkställande.
28 §.
Har socker, varå skatt påförts, blivit så skadat, att tillverkaren utbyte av
önskar omarbeta detsamma, må under den kontroll, som kontrollstyrelsen
föreskriver, sockret för omarbetning åter införas i den fabrik, gande av skatt.
varifrån det utförts, och socker till lika mängd och av samma slag utan
erläggande av ytterligare skatt från fabriken utlämnas. Sockrets mängd
och slag bestämmas av vederbörande kontrolltjänsteman eller, i tvistigt
fall, på tillverkarens bekostnad genom sakkunniga, som kontrollstyrelsen
tillkallar.
V KAP.
Ansvarsbestämmelser m. in.
29 §.
Den, som utan tillståndsbevis tillverkar eller raffinerar socker, böte Olovlig tillfrån
och med etthundra till och med tvåtusen kronor eller straffes med verkntnsfängelse
i högst sex månader samt gälde den i 21 § stadgade skatt,
vilken i sådant fall beräknas efter den tillverkning, som med ledning
av redskapens beskaffenhet, den tid densamma må hava varit i bruk
och vad i övrigt i målet förekommit kan antagas hava ägt rum.
Tillverkar någon utan tillståndsbevis sirap eller melass, straffes
med böter från och med femtio till och med ettusen kronor.
30 §.
Den, som i syfte att undandraga statsverket skatt Undmsnii
från
fabrik, där tillverkning eller raffinering av socker på grund s0^”femavm_
av tillståndsbevis bedrives, eller från lägenhet, där obeskattat socker förvaras
under kronans lås, eller under transport av obeskattat socker
undansnillar sådant,
eller i fabrik för tillverkning eller raffinering av socker eller i
allmänt sockernederlag eller under transport av obeskattat socker olovligen
bryter försegling eller öppnar eller borttager låB, som kontrolltjänsteman
eller tullförvaltning åsatt,
eller i fabrik eller nederlag, varom ovan sagts, avhänder sig
skattepliktigt socker i strid mot bestämmelserna i 22 och 23 §§ i denna
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
Tillverkares
och nederlagsinnehavares
ansvar för
förbrytelse,
begången av
annan.
Underlåtenhet
att iakttaga
vissa föreskrifter.
Underlåtenhet
att iakttaga
föreskrifter i
allmänhet.
förordning eller vidtager åtgärd, varigenom vid uppvägning av socker
mindre än sockrets rätta vikt av vågen angives,
eller eljest där svikligen förfar,
straffes med böter från och med femhundra till och med femtusen
kronor eller dömes till fängelse i högst ett år.
Den sakfällde erlägge ock den skatt, han undandragit statsverket.
31 §•
Tillverkare ansvarar för förbrytelse, som med hans vetskap mot
denna förordning begås av arbetare eller annan vid sockerfabriken anställd
person, liksom vore förbrytelsen av honom själv begången. Be:
gagnar tillverkaren ombud vid rörelsens utövande, ansvare ombudet
jämte tillverkaren och lika med denne för sådan förbrytelse.
Vad i denna paragraf är stadgat om tillverkare äge motsvarande
tillämpning å innehavare av allmänt sockernederlag.
32 §
1. Underlåter tillverkare eller nederlagsinnehavare att fullgöra
enligt denna förordning stadgad skyldighet i fråga om bokföring,
eller vägrar han vederbörande att erhålla tillgång till böcker eller
andra handlingar, vilka denne enligt givna bestämmelser äger granska,
eller vägrar han kontrolltjänstemannen eller den, vilken äger anställa
undersökning om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till
rum eller byggnad, där undersökning må ske, eller tillgång till ritning
och beskrivning över fabriken,
straffes med böter från och med etthundra till och med ettusen
kronor.
2. Underlåter yrkesutövare, varom i 17 § sägs, att fullgöra enligt
denna förordning stadgad skyldighet i fråga om bokföring eller vägrar
han den, som äger anställa undersökning i. fabriken, tillgång till böcker
och andra handlingar, vilka denne enligt givna bestämmelser äger granska,
eller tillträde till rum eller byggnad, där undersökning må ske, vare
underkastad enahanda ansvar, som i 1 mom. är stadgat.
83 §.
Uraktlåter tillverkare eller nederlagsinnehavare att ställa sig till
efterrättelse vad som enligt denna förordning honom åligger eller de
föreskrifter i fråga om tillverkares åliggande, kontrollstyrelsen eller
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
15
vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet med denna ''förordning eller
eljest gällande bestämmelser meddelar, straffes, där ej särskilt ansvar är
bestämt, med böter från och med fem till och med etthundra kronor.
34 §.
Tillverkare, nederlagsinnehavare eller sådan yrkesutövare, som i
17 § omförmäles, vilken giver eller erbjuder något såsom gåva åt kontrolltjänsteman,
som har att utöva tillsyn över hans fabrik eller nederlag,
böte från och med tjugu till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman,
som gåvan mottager, vare underkastad lika ansvar och miste
därjämte befattningen.
35 §.
Den, som innehar eller innehaft befattning med kontrollen vid
sockerbeskattningen, vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet
eller affärsförhållanden. Gör han detta, och framgår ej av omständigheterna,
att han om hemligheten eller affärsförhållandena erhållit kännedom
å tid, då han ej innehaft dylik befattning, straffes med böter från
och med femtio till och med ettusen kronor. Sker det för att göra
skada eller begagnar han sig av sin kännedom om berörda yrkeshemlighet
eller affärsförhållanden till egen eller annans fördel, då må till
fängelse dömas.
Har i nu omförmälda hänseenden skada uppkommit genom kontrolltjänstemans
åtgöranden, vare han ock skyldig att skadan till fullo
gottgöra.
36 §.
Anställes undersökning, varom i 40 § förmäles, klockan mellan
nio om aftonen och fem om morgonen å ställe, dit kontrollpersonalen
då ej äger fritt tillträde, och upptäckes ej förbrytelse, böte
förrättningsmannen från och med fem till och med femtio kronor, där
han ej haft giltig anledning till undersökningen.
37 §.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, om tillgång
till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
38 §.
Då jämte böter dömts till erläggande av skatt enligt denna förordning,
må, där tillgång saknas till betalning av skatten eller någon
Ansvar för
lämnande
eller emottagande
av gåva.
Ansvar för
röjande av
yrkeshemlighet
m. m.
Ansvar för
viss undersökning.
Böters gäldande.
Förvandling
av straff.
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
Fördelning
av böter.
Åtalsrätt.
Skärpning i
kontrollen.
del därav, böterna ej kunna gäldas med penningar, utan skall den sakfällde
i stället undergå motsvarande förvandlingsstralf.
39 §.
Av böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfälle en tredjedel,
dock högst femhundra kronor, åklagaren. Lika del skall, om särskild
angivare finnes, tillfalla denne. Återstoden tillfaller kronan.
Andel, som nu sagts, tillkomme dock ej angivare, då angivelse
skett av föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon
mot varandra, annan skyldeman mot den, hos vilken han njuter kost
eller underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk
under den tid de äro i tjänsten.
40 §.
Förbrytelse mot denna förordning skall åtalas av allmän åklagare.
Undersökning, som åklagaren finner nödigt anställa för sådan förbrytelses
upptäckande, bör göras i två vittnens närvaro.
Finner den, som har befattning med kontrollen, överträdelse vara
begången, som bör föranleda åtal, anmäle han det för allmänne åklagaren.
41 §.
Har tillverkare eller nederlagsinnehavare svikligen undandragit
statsverket skatt eller upprepade gånger icke ställt sig till efterrättelse
denna förordning eller av kontrollmyndigheten meddelade föreskrifter
eller anvisningar, må kontrollstyrelsen på tillverkarens eller nederlagsinnehavarens
bekostnad vidtaga den skärpning i kontrollen, vartill
omständigheterna kunna föranleda, i syfte att statsverket på betryggande
sätt bekommer enligt förordningen föreskriven skatt.
Örergångsstadgande.
Magasin, som före år 1905 kommit till användning för förvaring av
obeskattat socker, må, även om det icke anses ligga i fabrikens närhet,
fortfarande begagnas, för så vitt det icke är beläget på längre avstånd
än en kilometer från fabriken.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
17
Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1922, vid vilken tid
förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker upphör
att vara gällande; dock skola för det tillverkningsår, som tager sin
början den 1 augusti 1922, anmälan om tillämnad sockertillverkning,
ansökan om rättighet att innehava allmänt sockernederlag samt anmälan
om begagnande av sådant nederlag ävensom tillsättning av
kontrolltjänstemän ske i enlighet med föreskrifterna i denna förordning.
Beträffande vad föredragande departementschefen enligt omförmälda
statsrådsprotokoll vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t
anfört till motivering för förslaget får utskottet hänvisa till propositionen.
I proposition nr 190 av den 25 februari 1921 framlade Kungl.
Maj:t till sistnämnda års riksdag förslag till förordning om ändrad
lydelse av 25 § 4 och 5 mom. i förordningen den 11 oktober 1907
angående beskattning av socker, innefattande bland annat, förslag till
förhöjning av arvodena till kontrollpersonalen vid sockertillverkningen.
I sammanhang med sistnämnda proposition behandlades en inom andra
kammaren väckt motion nr 25 av herr Paulsen, vari föreslagits, att
riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till sådana bestämmelser
för sockerkontrollen, att kontrollpersonalens arbetskraft bleve
fullt utnyttjad.
Riksdagen beslöt emellertid avslå nämnda proposition, men anhöll ''i
skrivelse den 17-juni 1921, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning,
huruvida och på vad sätt kontrollen över sockertillverkningen
skulle kunna förenklas eller omläggas, i syfte att kostnaden för densamma
nedbringades, utan att därvid kontrollens effektivitet äventyrades,
samt att för riksdagen måtte framläggas det förslag, som kunde av utredningen
föranledas.
Riksdagens yttrade i motiveringen till denna hemställan i huvud*- sak följande:
»Det nuvarande systemet för sockerbeskattningen och den därmed sammanhängande
kontrollen över sockertillverkningen tillkom efter beslut av
1905 års riksdag och trädde i tillämpning den 1 september 1906.
Före denna tid var sockertillverkningen belagd med en skatt, som utgick
i visst förhållande till de vid råsockerfabrikerna avverkade betornas vikt,
en beskattningsform, som benämnts materialbeskattning. KontrollverksamBihang
till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 27 höft. (Nr 33.) 3
Utskottet
1921
års
riksdag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
heten gick därvid ut pa att fastställa den vid varje råsockerfabrik under vitbets]kampanjen
avverkade betvikten och var anordnad så, att en statens kon!iru,
'',r ;Stall( ,Kt 1overvak^de vägningen av den bctkvantitet, som intogs i fanll™
111 °!'' a7erknmff- \ och for kungörande av denna kontroll tjänstgjorde i
pldiVan3e rasockerfakrlk tre kontrolltjänstemän, varjämte ett mindre
trrif 1kf0ntrOJ''0™r »enom besök vid de olika fabrikerna övervakade koniema
utöSdT ■funktl1on ,unf1er kampanjen. Under tiden mellan betkampan
St5ÄSr1,
d Mst “*«“ «-
Från och med den 1 september 1906 omlades sockerbeskattningen så, att
man övergick från materialbeskattning till produktbeskattning och närmare
bestämt den form därav, som bär till föremål den för konsumtion färdiga
aran, laffmadsockret, och därför kallas konsumtionsbeskattning.
, , -“W följd av ombytet av beskattningssystem måste hela kontrollverksam
heten
omlaggas och en betydligt vidlyftigare kontrollapparat inrättas.
Denna apparat, som brukar betecknas såsom sluten produktionskontroll,
fungerar i stort sett pa nedannämnda sätt.
Vid råsockerfabrikerna stål- under kampanjen det s. k. sockerhuset, det
\ill saga den del av fabriken, dar sockret framställe^ under ständig och sluten
bevakning, varjande samtliga råsockermagasin befinna sig under kronans lås.
, kontrollör övervakar ingångarna till sockerhuset och en annan vägningen
•0C rakningen av det färdiga sockret samt inläggningen å magasinen, varjämte
i undantagsfall ytterligare en kontrollör användes för andra ändamål. Där•Jamto.
,överyakar ,en förste kontrollör kontrollsystemets riktiga funktion och
för nödiga journaler ,m. m. Då bevakningen måste fortgå dygnet om, erfordras
således vid varje fabrik utom en förste kontrollör minst sex kontrollörer.
Mellan kampanjerna skötes bevakningen av en tillsyningsman, som på tillverkarens
anfordran öppnar de under lås varande magasinen och kontrollerar
utiastningen.
Vid raffinaderierna stå såväl hela fabriken som magasinen under sluten
lie vakning, i det att kontrollörer bevaka samtliga utgångar. Därjämte konti
olleras. från rasockcrfa-brikerna ankommande råsocker samt uppvägningon
av allt till magasinen gående färdigt raffinadsocker. Ursprungligen lärer meningen
varit, att kontrollen även här skulle omfatta inräkning av den från fabrik
till magasin gående sockerkvantiteten, men i praktiken torde man i detta
fall nöja sig med tillverkarens uppgifter. Till sist räknas och övervakas de
sockerkvantiteter, som från magasinen utlämnas till fritt bruk, och verkställes
beskattningen efter den därvid konstaterade vikten. Liksom vid råsockerfabrikerna
övervakar vid raffinaderierna en förste kontrollör hela kontrollsystemets
funktion.
Mot det gällande systemet hystes alltifrån början betänkligheter bland
annat och främst därutinnan, att detsamma för sin effektiva tillämpning
krävde en relativt stor kontrollpersonal och såmedelst vore förenat med betydande
kostnader, som ej oväsentligt minskade skatteintäkten.
Sålunda både sockerbeskattningskommittén i sitt år 1904 avgivna betänkande
avstyrkt införande av konsumtionsbeskattning och ansett en förbättrad
materialbeskattning mera ändamålsenlig, och vid 1906 års riksdag väcktes av
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33. 19
herr Lyckholm eu motion, II: 126, innefattande bland annat begäran om utredning
om och i vad mån kontrollväsendet över de extra beskattade näringarna,
brännvins-, socker- och maltdrycksindustrierna, tarvade revision för
vinnande av större likformighet och billighet. Efter tillstyrkande av bevillningsutskottet
anhöll också riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t om förslag
till förändrade bestämmelser rörande kontrollen vid berörda tillverkningar i
syfte att, med bibehållande av nödig effektivitet, åstadkomma större enhetlighet
i kontrollens organisation och minskade kostnader.
Av riksdagens berörda framställning föranleddes, såvitt nu är ifråga,
framläggandet för 1907 års riksdag av förslag till ny förordning om beskattning
av socker, vilket förslag i huvudsak antogs av riksdagen ocli trädde i
kraft genom den ännu gällande förordningen i ämnet den 11 oktober 1907. I
denna författning bibehölls emellertid konsumtionsbeskattningsprincipen och
den lokala kontrollen lämnades i allt väsentligt orubbad.
Efter år 1907 har fragan om sockerkontrollens förbilligande upprepade
gånger vant föremål för behandling i riksdagen, varvid väckta förslag i sådan
riktning närmast åsyftat besparing genom inskränkning av antalet förste kontrollörer.
Förslag därom hava framlagts år 1912 genom en av herrar Thorsson
och Waidén väckt motion, II: 152, 1913 genom en av herr Thorsson väckt motion,
II: 131, 1917 genom en av sistnämnda motionär ånyo väckt motion, II: 26
samt senast år 1919 i Kungl. Maj :ts proposition nr 208.
Motiveringarna för 1912 och 1913 års motioner skilde sig bland annat
däruti, att i den förra såsom för ändamålet lämplig utväg anvisades sammanförande
under gemensam förste kontrollör av antingen råsockerfabrik med närbeläget
raffinaderi eller ock två eller flera med hänsyn till inbördes läget härför
lämpade råsockerfabriker, medan i den senare förordades utredning angående
indragning av vid råsockerfabrikerna anställda förste kontrollörer och överflyttande
av deras göromål på vederbörande kontrollörer. Båda motionerna
blevo i enlighet med av kontrollstyrelsen avgivna yttranden av bevillningsutskottet
avstyrkta och av riksdagen avslagna.
Jämväl över 1917 års motion i ämnet inhämtades kontrollstyrelsens yttrande.
Ehuru i motiveringen för motionen framställdes möjligheter för
frågans lösning i båda de riktningar, som i de tidigare motionerna förordats,
förmälde sig kontrollstyrelsen denna gång icke hava något att erinra mot, att
en utredning företoges.
Sedan den högsta kontrollmyndigheten sålunda funnit frågan i varje
fall förtjäna att undersökas, fann bevillningsutskottet sig jämväl sakna anledning
att motsätta sig en sådan undersökning, företagen utan några förutsatta
direktiv beträffande vare sig sättet för eller möjligheten över huvud
taget av inskränkningar i hithörande avseende. Dock ville utskottet såsom
en oeftergivlig hållpunkt för utredningen betona, att hänsyn i främsta rummet
toges till fordran på effektiv kontroll och i andra rummet till vinnande av
besparing. I enlighet härmed hemställde utskottet, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående inskränkning av antalet
förste kontrollörer vid sockertillverkningen. Utskottets hemställan blev
av riksdagen bifallen.
Den av riksdagen sålunda begärda utredningen resulterade i ett av
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
Kungl. Maj:t i ovannämnda proposition till 1919 års lagtima riksdag framlagt
förslag om indragning av förste kontrollörsbefattningarna vid de fristående råsockerfabrikerna,
i samband varmed förste kontrollörens göromål vid vederbörande
fabrik skulle överflyttas å någon därstädes förordnad kontrollör, vilken
skulle benämnas kontrollör-förman och erhålla ett förhöjt dagarvode.
Den ifrågasatta reformen var, enligt vad i propositionen angivits, förestavad
dels av önskan att åstadkomma besparing i kostnaden för kontrollen och
dels av den i vissa fall yppade svårigheten att erhålla förste kontrollörer med
föreskriven kompetens.
Av utredningen i ärendet framgick emellertid, att meningarna v.arit mycket
delade i fråga om lämpligheten av den föreslagna förändringen. Sålunda
hade av de tre för utredningen särskilt tillkallade sakkunniga två varit mot
förslaget. Av de hörda länsstyrelserna hade fyra avstyrkt förslaget och tre
tillstyrkt detsamma. Jämväl inom kontrollstyrelsen hade yppats meningsskiljaktighet,
i det att två ledamöter reserverat sig mot kontrollstyrelsens beslut
att tillstyrka indragning av ifrågavarande tjänster.
Bevillningsutskottet avstyrkte förslaget under hänvisning till den meningsskiljaktighet,
som yppats om dess lämplighet. Ett genomförande av detsamma
skulle efter utskottets åsikt icke stå i överensstämmelse med grundsatsen,
att hänsyn i främsta rummet skulle tagas till fordran på effektiv kontroll
och i andra rummet till vinnande av besparing, vilken grundsats finge anses
förutsätta, att man vid varje förändring i kontrollens anordning skulle
hava garanti för att kontrollens effektivitet ej rubbades. I betraktande av de
fackkunnigas inbördes oenighet angående förslagets konsekvenser i kontrollhänseende
förelåge tydligen icke någon sådan garanti.
Denna utskottets ståndpunkt biträddes ock av riksdagen, som avslog forslaget.
Genom herr Paulsens förevarande motion liar spörsmålet om sockerkontrollens
rationella anordning ånyo förts fram. I likhet med tidigare motionärer
i ämnet anser herr Paulsen, att kontrollpersonalens arbetskraft ej fullt utnyttjas,
och att följaktligen minskning av personalen bör äga rum.
Någon utredning till stöd för sin uppfattning har motionären ej förebragt.
Med hänsyn till vad tidigare i saken förekommit och då till stöd för reduktion
av kontrollpersonalen icke kunna åberopas några ändrade förhållanden
beträffande vare sig sockertillverkningens omfattning eller systemet för kontrollen,
kunde det ligga närmast till hands att avslå motionen under hänvisning
till riksdagens senast år 1919 uttalade mening. Riksdagen har också anledning
förutsätta, att kontrollverksamheten i sin nuvarande utformning torde
kräva en så vidlyftig personal, att någon nämnvärd indragning icke kan
ifrågasättas. Till kontrollverksamhetens art hör även, att icke alla moment
däri kunna vara präglade av aktiv arbetsintensitet.
Annorlunda skulle saken emellertid ställa sig, om det befunnes, att den
nu använda kontrollapparaten kunde omformas och förenklas, utan att statens
skatteintresse äventyrades.
Enligt vad under ärendets förberedande behandling inhämtats, tillverkades
under tillverkningsåret 1919—1920 142 miljoner kilogram raffinadsocker.
Tillverkningen bedrevs vid 21 råsockerfabriker och 5 raffinaderier. Vid kon
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
21
trollen sysselsattes 24 förste kontrollörer och 184 kontrollörer. Under kalenderåret
1920 debiterades sockerskatt med 27 miljoner kronor. Kostnaden för kontrollen
upgick 1920 till 335,000 kronor, oberäknat dyrtidstillägg åt personalen.
Det är således en relativt stor kostnad det nuvarande kontrollsystemet
drager med sig, och kravet på åtgärder för dess nedbringande måste anses berättigat.
En undersökning av hithörande förhållanden synes därför höra utan
dröjsmål äga rum.
Utgångspunkten för en sådan undersökning synes lämpligen vara ett
fastställande av de moment i fabrikationen, där kontrollen har verklig betydelse,
med andra ord, under vilka förhållanden falsarier äro tänkbara.
Vad då angår råsockerfabrikerna, är givetvis kontrollens viktigaste
funktion att tillse, att de sockerkvantiteter, som bortföras från fabriken, verkligen
komma raffinaderierna tillhanda och icke på ett eller annat sätt komma
direkt i konsumenthänder. Det nuvarande förpassningssystemet behöver alltså
bibehållas. Däremot torde det vara av mindre vikt att den socker kvantitet,
som går från fabrik till magasin, kontrolleras, då magasinen i alla fall stå
under kontrollmyndighetens läs, utan torde utan olägenhet i detta fall tillverkarens
siffror kunna godtagas. Vidare torde det vara obehövligt att övervaka
de utgångar från sockerhuset, som ej äro avsedda för sockertransport. Det
skulle ändå säkerligen icke kunna undgå vederbörande kontrolltjänstemans
kunskap, om tillverkaren försökte ^transportera socker från sockerhuset på
smygvägar. Vad så beträffar möjligheten, att socker tillgripes av fabrikens
arbetare, torde denna i detta sammanhang icke behöva tagas med i räkningen,
eftersom tillverkaren bär långt större intresse än staten att förhindra sådana
händelser.
Vid raffinaderierna är det från kontrollsynpunkt viktigt att kontrollera
de från råsockerfabrikema kommande sockerpartierna för konstaterande att
ingenting kommit bort under vägen. Vidare torde det ligga vikt uppå att den
sockerkvantitet, som utgår genom expeditionen till fritt bruk, kontrolleras.
Däremot torde det nuvarande kontrollerandet av samtliga utgångar från
fabriksområdet kunna anses obehövligt av samma skäl som i fråga om råsockerfabrikerna.
Redan av vad sålunda antytts synes sannolikt, att det nuvarande kontrollsystemet
utan olägenhet och med helt visst avsevärda besparingar i kontrollkostnad
skulle kunna förändras till vad man plägar kalla en öppen produktion
skontroll. Från sakkunnigt håll har riksdagens bevillningsutskott, som
verkställt utredning i detta ärende, erhållit nedanstående riktlinjm- för en sådan
reform.
Vid råsockerfabrikerna skulle kontrollen utövas av en förste kontrollör
och tre kontrollörer. Dessa skulle alternera så, att en av dem städse utövade
kontrollverksamhet under den tid kampanjen påginge. Däremot skulle han ej
som nu vara bunden vid en plats i fabriken, utan skulle genom ronder i fabriken
kontrollera, att tillverkningen och magasineringen bedreves på vederbörligt
sätt, att sockervågama fungerade oklanderligt m. m. Vidare skulle han
kontrollera de sockerkvantiteter som från fabriken förpassades till raffinaderi.
Tillsyningsmannens verksamhet under mellankampanjen skulle bibehållas.
Vid raffinaderierna skulle kontrollen av inkommande råsocker samt av
JPropoti
tionen.
22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
utlämningen till fritt bruk bibehållas. Däremot skulle bevakningen göras öppen
och utövas av endast en kontrollör i sänder på samma sätt som förordats
för råsockerfabrikerna. Givetvis borde kontroll tjänstemännen som hittills
hava tillgång till fabrikens tillverknings- och expeditions journaler.
Enligt vad nämnda utskott meddelat, är ett dylikt kontrollsystem redan
i tilläjxipnmg vid Göteborgs sockerfabrik. Denna fabriks läge vid en lång
strandremsa av Göta älv och med allmän gata genom området har omöjliggjort
tillämpandet av det normala kontrollsystemet utan orimliga kostnader
lör staten och tillverkaren. På grund härav sökte och erhöll genom kungl. brev
av den 6 maj 1906 dåvarande ägaren dispens, innebärande att all portkontroll
ar överlämnad åt tillverkaren, medan i stället fabriken i dess helhet övervakas
av en vakthavande kontrollör.
Enligt uttalad uppfattning a sakkunnigt håll skulle införandet av ett
dylikt system möjliggöra indragning av minst 3 kontrollörer för varje fabrik,
vilket för sockertillverkningen i dess helhet skulle betyda indragning av 75 å
100 kontrollörer. Till denna besparing i kostnad komme den fördelen att genom
en dylik omorganisation av kontrollarbetet de återstående kontrollörerna bleve
fullt sysselsatta.
Nu kan givetvis vid en grundligare undersökning av hithörande förhållanden
befinnas, att de ovan skisserade förenklingarna stöta på hinder i
systemet och att andra åtgärder visa sig mera ändamålsenliga. Det kan också
tilläventyrs komma att framstå såsom en bättre väg till rationell lösning av
kontroll frågan, att själva principen för den nuvarande kontrollen övergives
och ersättes med något annat system. Den utredning i ämnet, som riksdagen
ansett sig böra begära bör därför hava fria händer, dock under noga beaktande
av riksdagens, enligt vad ovan framhållits, uprepade gånger uttalade förbehåll,
att kontrollen icke finge läggas så att dess effektivitet bleve äventyrad.
Enligt vad för riksdagen meddelats, pågå för närvarande dels inom kontrollstyrelsen
med biträde av tillkallade sakkunniga utredning rörande brännvinstillverkningen,
dels ock inom finansdepartementet genom tillkallade sakkunniga
utredning angående maltdryckstillverkningen, varvid i båda fallen
jämväl kontrollfrågan lärer bliva föremål för behandling. En blivande utredning
angående sockerkontrollen bör självfallet hållas i kontakt med de
förstnämnda utredningarna. Uteslutet är ju icke, att därvid den, enligt vad
ovan antytts, tidigare framkastade tanken på viss gemensamhet uti kontrollen
eller visst samarbete mellan kontrollorganen för de skilda tillverkningarna
kunde röna beaktande och leda till resultat i större eller mindre omfattning.»
Föreliggande förslag bibehåller den nuvarande beskattningsformen
eller den så kallade konsumtionsbeskattningen medan genomgripande
förändringar föreslås i kontrollen över sockertillverkningen. Till grund
för propositionen ligger ett av byråchefen E. J:son Thulin och ingenjören
J. C. Stjerna såsom tillkallade sakkunniga utarbetat förslag.
För detta förslag, som i allt väsentligt överensstämmer med det i propositionen
framlagda, har föredragande departementschefen redogjort i
sitt yttrande till statsrådsprotokollet och därvid anfört i huvudsak följande:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33. 23
»De sakkunniga hava skärskådat möjligheterna av att åvägabringa minskning
i kontrollkostnaderna genom införande av s. k. öppen produktionskontroll enligt de
i riksdagens berörda skrivelse angivna riktlinjer. Enligt de sakkunnigas mening
skulle vittgående indragningar ifråga om den kontinuerliga bevakningen av såväl
råsockerfabriker som raffinaderier utan olägenhet kunna ske, kontrollmyndighetens
bokföring över tillverkning vid råsockerfabrikerna undvaras och ersättas med stickprovskontroll
å tillverkarens bokföring samt förpassningsförfarandet förenklas. I
sistnämnda hänseende anse de sakkunniga, att man skulle kunna gå längre än riksdagen
i sitt förslag till öppen kontroll förutsatt. Genomfördes dessa förenklingar i
kontrollen, skulle denna vid råsockerfabrikerna kunna utövas av eu enda person
och antalet kontrollörer vid raffinaderierna minskas med inemot hälften. De med
sockerkontrollen förenade kostnaderna, vilka för tillverkningsåret 1920 21, om
såväl arvoden som dyrtidstillägg medräknades, uppgått till omkring 685,000 kronor,
skulle, om ett sådant förenklat kontrollsystem under samma år tillämpats, kunnat
nedbringas med i runt tal 350,000 kronor eller med omkring 50 procent. Denna
besparing utgjorde maximum av den ekonomisering, som, om grundvalen för den
nuvarande kontrollen, nämligen den ingående granskningen över utvägningen av
socker till fritt bruk, skulle bibehållas, kunde ernås genom möjliga förenklingar och
indragningar enligt systemet för den s. k. öppna produktionskontrollen.
Anses det, anföra de sakkunniga vidare, att utgifterna för kontrollen skola
ytterligare nedbringas, måste grunderna för den nuvarande sockerkonsumtionsbeskattningen
omläggas. En dylik omläggning läte sig också väl försvaras. Enligt
de sakkunnigas mening innebure även den öppna produktionskontrollens system en
mera omfattande kontroll än behovet oundgängligen krävde och det kunde ifrågasättas,
huruvida den från kontrollens sida ingående granskningen över utvägningen
av socker till fritt bruk överhuvud taget vore erforderlig. Rent principiellt borde
invändning ej kunna göras emot att även vid denna utvägning använda stickkontroll,
och samma skäl, som talade för att genom den öppna kontrollen lämna bolagen
något friare händer med avseende å råsockrets tillverkning, uppvägning, lagring
och transport, ägde giltighet ifråga om själva utlämningen av konsumtionsvaran.
Under framhållande av, hurusom maltdryckskontrollen i Norge och Danmark med gott
resultat blivit baserad på tillverkarens egen bokföring och egna uppgifter, hava de
sakkunniga ansett, att det borde vara möjligt att genomföra något liknande vid våra
sockerfabriker, vilka vore färre samt organiserade efter större och enhetligare linjer
än allehanda bryggerier av olika beskaffenhet.
Det kontrollsystem, som de sakkunniga förorda, har anknutits till sockerbolagens
fakturautskrivning. Bolagens fakturor å försålt socker, vilka utställdes vid
raffinaderierna, skulle före avsändandet granskas och annoteras av en kontrolltjänsteman
samt av honom på visst sätt kontrollstämplas. Skatten skulle påföras tillverkaren
enligt de viktuppgifter, som erliölles i fakturorna. Såsom allmän förutsättning
för kontrollsystemets rätta funktion erfordrades föreskrift, att skattepliktigt
socker icke finge från fabrik eller allmänt nederlag utlämnas annorledes än medelst
fakturering. Den primära fakturakontrollen skulle förenas med granskning av bolagens
bokföring över tillverkning, försäljning och utlämning av socker, vilken granskning
under kontrollstyrelsens överinseende skulle ske genom kontrollörer vid såväl
råsockerfabriker som raffinaderier. Kontrollörerna skulle jämväl hava att genom
stickprov och inspektioner granska riktigheten av fakturor och bokföring, kontrollera
24
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
Utskottets
yttrande.
Råsocker
beskattning.
vågar etc. Hela den lokala kontrollen enligt detta system, som av de sakkunniga
ansetts såsom i kontrollhänseende fullt tillfredsställande, skulle kunna skötas av en
kontrollör vid varje råsockerfabrik och två kontrollörer vid varje raffinaderi. Kostnaderna
härför skulle för tillverkningsåret 1920 — 21 hava belöpt sig till inalles
omkring 163,000 kronor, vilket innebure en besparing av 76 procent.
De sakkunniga framhålla, att av de tvenne utvägar till omläggning och förenkling
av kontrollen över sockerbeskattningen, som de sakkunniga undersökt,
nämligen den öppna produktionskontrollen och fakturakontrollen, den senast återgivna
uppenbarligen innebure den för statsverket billigaste kontrollanordningen, utan
att under de givna förutsättningarna kontrollens effektivitet ur skattesynpunkt därigenom
äventyrades. På grundval av det senare alternativet hava de sakkunniga
därför utarbetat förslag till ny förordning angående beskattning av socker. Att
helt ny förordning utarbetats har bland annat sin grund däri att, för ernående av
ett mera enhetligt och därmed mera effektivt kontrollsystem än det nuvarande, flertalet
av de länsstyrelserna för närvarande anförtrodda uppgifterna med avseende å
kontrollen ansetts böra överflyttas å kontrollstyrelsen, som jämväl i övrigt föreslagits
skola erhålla ökade befogenheter med avseende å kontrollen. Sålunda skulle
tillämpningsföreskrifterna till sockerskatteförordningen, vilka hittills utfärdats av
Kungl. Maj:t i en särskild »ordningsstadga rörande sockerbeskattningen», framdeles
meddelas av kontrollstyrelsen. Föreskrifter om arvode åt kontrolltjänstemän hava
ej intagits i författningsförslaget, enär de sakkunniga tänkt sig, att särskilda föreskrifter
skulle av Kungl. Maj:t och riksdagen i eljest vedertagen ordning härom
meddelas, varjämte erforderliga bestämmelser angående kontrollpersonalens antagande,
tjänstgöring, befogenheter och skyldigheter synts böra sammanfattas i särskild av
Kungl. Maj:t utfärdad instruktion.
Den verkställda omarbetningen av förordningen har jämväl haft till syfte
att åstadkomma förenkling och ökad överskådlighet med avseende å kontrollföreskrifterna.
»
Vad till en början angår möjligheten av att genom övergång till
en annan beskattningsform än konsumtionsbeskattningen åstadkomma
en billigare kontroll, som i effektivitet kunde mäta sig med den fungerande,
hava såsom föredragande departementschefen i sitt förenämnda
yttrande upplyst,, av de myndigheter och personer, vilka hörts över det
av de sakkunniga avgivna förslaget, en länsstyrelse och två förste kontrollörer
förordat införande av skatt å råsocker. Därjämte hava två ledamöter
inom kontrollstyrelsen, vilka hemställt, att frågan måtte underkastas
förnyad utredning, i princip anslutit sig till en råsockerbeskattning.
I fråga om denna beskattningsform hava de sakkunniga uttalat sig
och därvid framhållit de svårigheter, som förelåge att genom analyser
— s. k. rendementsbestämningar — fastställa det exakta utbyte av
raffinad, råsockret lämnade, vilket förhållande kunde tillföra tillverkaren
en dold premie såväl vid erläggande av den beräknade skatten som i
synnerhet vid skattere§titution. Kostnaderna för erforderliga analyser
komme enligt de sakkunnigas mening att bliva så höga, att någon be
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
25
sparing i kontrollutgifter icke syntes stå att vinna genom en övergång
till råsockerbeskattning.
En av förenämnda reservanter inom kontrollstyrelsen, överingenjören
K. E. Arnell, bär i sin reservation anfört, bland annat, att på grund
av förluster vid raffineringen, vilka förluster vid ett raffinaderi beräknats
till Va—1 procent, rendementsbestämningarna komme att överstiga det
verkliga utbytet av raffinad och att sålunda staten och icke fabrikanten
komme att tillförsäkras en dold premie genom den bristande överensstämmelsen
mellan rendement och faktiskt utbyte. Härjämte har överingenjören
Arnell uppgivit, att de sakkunnigas beräkning av kostnaderna
för analyser vore missvisande, då analyserna borde kunna omfatta generalprov
från exempelvis tvåtusen säckar samt utföras å statens egna
laboratorier eller å av kommunerna underhållna kemiska stationer, varigenom
analyskostnaderna kunde nedbringas till ett belopp av högst
femtusen kronor.
Med anledning av de uttalanden till förmån för en råsockerbeskattning,
som sålunda lämnats, hava byråchefen Thulin och ingenjören
Stjerna tillhandahållit utskottet en av dem upprättad promemoria angående
införande av råsockerbeskattning, vilken återfinnes såsom bilaga
till detta betänkande.
De i berörda promemoria anförda skälen mot införande av en
råsockerbeskattning har utskottet funnit övertygande. Den omständigheten,
att förhållandet mellan vid analys fastställt rendement och faktiskt
utbyte vid raffinad icke är konstant, måste medföra, att en skatteberäkning,
grundad på rendementsbestämning, blir otillförlitlig och kan utnyttjas
i tillverkarens intresse. Icke heller synes en övergång till råsockerbeskattning
kunna med säkerhet beräknas medföra några avsevärda
besparingar i kontrollkostnaderna.
Då utskottet icke ansett någon ändring böra äga rum i gällande
beskattningsform, har utskottet haft att taga ställning till frågan om
en omläggning av produktionskontrollen i syfte att nedbringa kontrollkostnaderna.
Genom de i propositionen föreslagna bestämmelserna torde
mycket avsevärda besparingar i kontrollkostnaderna kunna göras, vilka
besparingar av de sakkunniga beräknats till omkring tre fjärdedelar av
kostnadernas nuvarande belopp. På de skäl, som anförts av föredragande
departementschefen, har det synts utskottet, som om kontrollens
effektivitet icke skulle komma att äventyras genom införande av ett
fakturakontrollsystem. Under framhållande av vikten utav en omedelbar
reduktion av de med nu fungerande kontrollsystem förenade kostnaderna
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 27 höft. (Nr 33.) 4
F örenklingar
i kontrollsystemet.
26
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
har utskottet därför icke tvekat att ansluta sig till den i propositionen
föreslagna omläggningen av kontrollen.
Det vill likväl synas som om, även med de väsentliga besparingar
fakturakontrollen bereder, de kontrollkostnader, staten skulle komma att
vidkännas, bleve stora i förhållande till den föreliggande risken för
undansnillande av skatt. Bland de skäl, som anförts till förmån för
fakturakontrollsystemet, har utskottet velat åberopa ett särskilt, nämligen
den gynnsamma förutsättning för en övergång till en sådan beskattning,
som ligger däri, att sockertillverkningen inom landet är koncentrerad
till två väl organiserade och solida bolag, vilkas ställning till det
allmänna innebär garanti för att icke med bolagens begivande någon
skatt svikligen undandrages staten. Detta skäl, som utskottet ansett
förtjäna synnerligt beaktande, synes emellertid hava bort giva
anledning till en närmare undersökning av möjligheten och lämpligheten
av att redan nu övergå till en beskattning, som i huvudsak grundade sig
på tillverkarens bokföring rörande tillverkning och försäljning. Såvitt
utskottet haft tillfälle att undersöka, har icke något bärande skäl kunnat
anföras mot en sådan anordning, varigenom kontrollen komnie att än
mer smidigt anpassas efter rådande förhållanden. Genom en dylik ytterligare
förenkling av kontrollen böra kostnaderna för densamma kunna
nedbringas till ett minimum. Utskottet har därför ansett angeläget, att,
i den mån erfarenheterna från tillämpningen av fakturakontrollen lämna
stöd härför, möjligheterna för ett ytterligare förbilligande av kontrollsystemet
undersökas och att de förenklingar i detsamma, som därvid
befinnas möjliga, verkställas.
I anslutning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 182, i vad densamma hänvisats
till bevillningsutskottet, antaga ovan införda
förslag till förordning angående beskattning av socker.
Stockholm den 2 maj 1922.
På bevillningsutskottets vägnar:
HERMAN FLEMING.
Närvarande: herrar friherre Fleming, Gustaf Nilsson, Antonsson, K. A. Nilson, Rosén, Boman,
Bärg i Katrineholm, Jönsson i Boa, Lithander, Johansson i Kälkebo, Henrikson,
Alexis Björkman, Leander, Ericsson i Oberga, Wahl, Uddenberg i -Karlskoga, Lövgren
i Nyborg och Granath.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
27
Bilaga.
P. M. angående införande av eu räsockerbeskattning.
Till en början mä framhållas, att, i motsats mot vad doktor Arnell i sin reservation
framhållit, förhållandet mellan rendementsbestämningen i råsockret och
utbytet av raffinad icke är konstant. Det kan växla inom rätt vida gränser, beroende
på isynnerhet råsockrets sammansättning och beskaffenhet i övrigt. Skulle
invertsocker förekomma, något som ej sällan är fallet i importerat socker, blir
svårigheten att på förhand genom analys bestämma det verkliga utbytet särdeles
stor. Den vanliga metod, efter vilken rendement vid invertsockerhaltigt råsocker
beräknas, giver vid en liten halt av invertsocker en premie åt raffinadören, under
det att, då denna halt är relativt stor, det motsatta förhållandet äger rum. I
senare fallet särskilt kunna inga beräkningar med någon säkerhet anställas över
utbytet och således ej heller rendementsbestämningen tillmätas något avgörande
värde.
Aven i avseende å raffinoshaltigt råsocker stämma rendements- och utbytestal
dåligt överens, i det dessa senare vanligen ligga under de förra.
Men också raffinadens kvalitet kan inverka på resultatet. Tillverkas sämre
sockersorter och raffinad av underlägsen kvalitet (exempelvis s. k. nödfallsraffinadl
blir tydligen förhållandet mellan rendement och utbyte ett annat, än om raffinad
av fullgod kvalitet framställes. I praktiken hava i själva verket observerats avvikelser
mellan rendements- och utbytestal av ända till 3 procent. Dessutom må
framhållas, att sirapsskatteförhållandena i och för sig omöjliggöra rendementets
användande såsom grund för en sockerbeskattning.
Enär sålunda det genom analys erhållna rendementet än överstiger än understiger,
ibland i väsentlig grad, det verkliga utbytet, blir ett beskattningssystem,
grundat på rendementet, från säkerhetssynpunkt alldeles otillfredsställande.
Vid en tillämpning av systemet bleve emellertid ofrånkomligt trots de stora
svårigheterna härför att vid fastställande av raffinadutbytet räkna med en viss
marginal, vilken ej finge tagas snävare än att den vore användbar även under
medelmåttligt goda förhållanden i avseende på råsockrets beskaffenhet, raffinadens
kvalitet in. m. Man finge sålunda med ledning av den visserligen bristfälliga erfarenhet,
som står till buds, fastställa en viss maximigräns såsom grund för skatteberäkningen.
Förhållandena skulle då utveckla sig i samma riktning som förut skedde vid
råvarubeskattningen, om än ej i så utpräglad grad, och den omedelbara följden
skulle bliva, att tillverkarna inrättade sig för att utnyttja marginalen till statens
förfång, alldeles såsom fallet var med den gamla betbeskattningen, då .också ett
visst sockerutbyte måste på förhand fastställas och en marginal lämnas åt tillverkarna
på grund av växlande förhållanden och okända faktorer.
28
Bevillningsutskottets betänkande Nr 33.
I sockerbeskattningskommittérades utredning av år 1904 anföres: »Om utländskt
råsocker eller socker, som annorstädes tillverkats, införes i fabriken, invecklas
vid detta system än mera beräkningarna. Vid olika skattesatser kan slutligen
bestämmandet av rendementet giva anledning till någon premie.» En auktoritet
på sockerkontrollens område, överingenjören A. G. Ekstrand, uttalade i ett
anförande i Kungl. Lantbruksakademien den 20 februari 1905: »Men även med
denna ganska besvärliga kontroll lider systemet av en principiell svaghet, nämligen
att; raffinadrendementet beror på vissa förutsättningar, som ej alltid hålla streck,
så att raffinaderierna hava möjlighet att utvinna mera raffinad än som beräknats
och alltså kunna göra sig en premie. Vid export av raffinad skall råsockerskatten
på motsvarande parti råsocker restitueras, vilket här lika väl som vid betskatten
kan medföra en exportpremie.»
Beträffande kostnaden för en råsockerbeskattning och därmed sammanhängande
förhållanden har doktor Arnell icke angivit någon kostnad för utförande
av de talrika analyserna. Enligt hans mening skulle statliga laboratorier och
kemiska stationer utföra analyserna, och han föreslår, att proven uttagas ur partier
å 2,000 säckar.
Så lätt torde emellertid denna angelägenhet icke låta sig avfärda. På grund
av den oerhörda vikten av såväl provtagningar som analyser måste dessa ägnas
en synnerlig uppmärksamhet. Före den stora sockerbolagsfusionen, då de olika
bolagen köpte socker av varandra och råsockerfakturorna voro av mycket större
vikt än nu är fallet, överstego sockerpartierna icke 500 säckar. Och större partier
vore vid en statskontroll icke tillrådligt att använda. Vad analysernas utförande
beträffar, är detta en ömtålig fråga. En analysering är alltid underkastad inverkan
av många felkällor, och i praktiken har det visat sig svårt att få samstämmiga
analyser. Det torde därför vara uteslutet, att endast en enda analys finge vara
utslagsgivande, när det gällde en så viktig sak som statens utkrävande av skatt.
Reklamationer bleve med säkerhet mycket vanliga. Dubbel analys måste som
kontroll städse utföras. Om nu den årliga sockerkonsumtionen antages till 140,000
ton, räknat i råsocker, bleve med hänsyn till ovanstående ej mindre än 5,000 analyser
per kampanj nödvändiga. Före kriget debiterade ett laboratorium i Landskrona
sex kronor per analys.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.