Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa inrikes postavgifter ävensom i ämnet väckta motioner.

1922-05-08 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1922:36, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa inrikes postavgifter ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

1

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 8 maj 1922 kl. 1/i 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående vissa inrikes postavgifter ävensom

i ämnet väckta motioner.

(lista avd.)

I en den 10 mars 1922 dagtecknad, till bevillningsutskottet

hänvisad proposition, nr 143, har Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen besluta,

l:o) att de av riksdagen för tiden till 1922 års utgång beslutade

postavgifterna skola äga fortsatt tillämpning till och med den 31 december

1923, dock att för tiden från och med den 1 oktober 1922 till och med

den 31 december 1923 skall gälla,

att befordringsavgifterna för inrikes brev skola utgå med följande

belopp:

om brevets vikt icke överstiger 20 gram ....... 15 öre

» vikten överstiger 20 men icke 125 gram 30 »

» »■ b 125 » » 250 » 45 »

» » » 250 » » 500 y> 60 »;

samt att lägsta avgiften för korsband, innehållande affärshandling,

skall utgöra 15 öre;

varjämte skall iakttagas, att de förhöjda avgifterna för postabonnemang

å tidning icke skola tillämpas beträffande sådana abonnemang för

år 1924, som verkställas under år 1923;

2:o) att högsta medgivna vikten för korsband, innehållande varuprov,

skall från och med den 1 oktober 1922 utgöra 500 gram.

Till utskottet hava jämväl hänvisats två i anledning av förevarande

proposition väckta motioner, nämligen

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt 30 käft. (Nr 36.) 1

Motionerna

11:269 och

11:274.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9!

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36-

Motion 11:79.

Utskottet.

Återblick.

Propositionen.

Qeneralpoststyrelsen

15

november

1921.

dels motionen nr 269 i andra kammaren av herr Nyländer, däri

hemställts,

»att riksdagen måtte besluta, att högsta medgivna vikten för korsband,

innehållande trycksaker, skall från och med den 1 oktober 1922 utgöra

2 kilogram samt för försändelse, som innehåller enstaka exemplar av

tryckt ''bokarbete, 3 kilogram»;

- dels ock motionen nr 274 i andra kammaren, däri herr Lorichs yrkat,

»att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 143 i

vad den rör ändring av de nu gällande posttaxorna, måtte besluta, att

nuvarande postbefordringsavgifter skola förbliva oförändrade till utgången

av år 1923.»

Till behandling i detta sammanhang har utskottet upptagit även

en under motionstiden vid riksdagens början inom andra kammaren

väckt, till utskottet överlämnad motion, nr 79, däri herr Nyländer

hemställt,

»att riksdagen ville fastställa postportot för lokalbrev till 10 öre.»

Under kristiden hava de inrikes postavgifterna höjts fyra olika

gånger, nämligen efter beslut av 1917, 1918, 1919 och 1920 års lagtima

riksdagar. Alla dessa förhöjningar utom den första hava ansetts

böra vidtagas till förebyggande av att förlust uppstode å poströrelsen.

För 1921 års riksdag framlades av Kungl. Maj:t förslag om

ytterligare ökning av vissa postavgifter (propositionen nr 186). Då

emellertid av generalpoststyrelsen sedermera verkställda utgiftsberäkningar

gåvo vid handen, att utan anlitande av nya portoförhöjningar skulle för

år 1921 ernås enahanda resultat, som Kungl. Maj:t avsett att vinna

genom de föreslagna höjningarna, och för år 1922 ett något bättre

resultat än Kungl. Maj:t beräknat, fann riksdagen sig kunna lämna förslaget

om förhöjningarna utan bifall.

Den föreliggande propositionen avser i huvudsak, dels att nu gällande

förhöjda postavgifter skola äga fortsatt giltighet till utgången av

år 1923, med undantag av inrikes brevportot och i samband därmed

portot för korsband som innehåller affärshandling, för vilka viss nedsättning

föreslås från och med den 1 oktober 1922, dels ock atfmaximivikten

för korsband, som innehåller varuprov, skall från och med samma

tidpunkt höjas. I

I skrivelse den 15 november 1921 med förslag till beräkning av

det inkomstöverskott av postverkets rörelse, som borde upptagas i riks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 3

•

staten för första halvåret 1923, framlade generalpoststyrelsen eu beräkning

rörande postverkets driftresultat för såviil år 1922 som år 1923.

Därvid uppskattades det överskott, poströrelsen antoges komma att lämna

under vart och ett av nämnda år under förutsättning att nu gällande

postavgifter bibehölles oförändrade, till 8 miljoner kronor. Samtidigt

förklarade sig generalpoststyrelsen icke för det dåvarande vara i tillfälle

att för sin del taga ståndpunkt till spörsmålet, huruvida ocli i vad

mån, med hänsyn till postverkets ekonomiska ställning, sänkning av de

för tiden till och med 1922 års utgång fastställda provisoriska posttaxorna

borde genomföras.

Sedermera avgav generalpoststyrelsen i skrivelse den 27 februari

1922 förslag i fråga om postavgifternas belopp.

I sistnämnda skrivelse framlade styrelsen till en början en reviderad

beräkning av postverkets ekonomiska driftresultat för åren 1922 och 1923.

Därvid upptog styrelsen för år 1922 postverkets inkomster till samma

belopp, 70 miljoner kronor, somlagts till grund för nyssnämnda tidigare

beräkning av driftresultatet för samma år. Beträffande utgifterna, som i

den förra skrivelsen upptagits till 62 miljoner, erinrade nu styrelsen, att

Kungl. Maj:t genom brev den 31 december 1921 angående fastställande av

postverkets stat för driftkostnader år 1922 fastställt desamma till 60.7 miljoner

kronor, eller till 1.3 miljoner lägre belopp än som av generalpoststyrelsen

den 15 november 1921 upptagits — en minskning som vore uteslutande

beroende på nedsättningen i anslaget till dyrtidstillägg; och ansåge

generalpoststyrelsen, att det icke borde möta betänkligheter att beräkna

nämnda skillnad, 1.3 miljoner, mellan det av generalpoststyrelsen

beräknade och det av Kungl. Maj:t fastställda anslaget till dyrtidstillägg

såsom rent inkomstöverskott av postverkets rörelse; utan någon nedgång

i övrigt av utgifterna skulle därigenom överskottet för år 1922 belöpa sig

till 9.3 miljoner kronor. Vidare förklarade sig styrelsen anse, att någon

minskning även i andra anslag å driftkostnadsstaten än dyrtidstilläggsanslaget

kunde ernås. Särskilt gällde detta anslaget till postbefordran

å järnväg, varå styrelsen beräknade eu utgiftsminskning av 1.5 miljon

för år 1922; och beträffande övriga driftkostnadsstatens anslag syntes

det, såvitt generalpoststyrelsen av dåmera inträdda förändrade förhållanden

kunde bedöma, icke vara uteslutet, att besparingar till ett

sammanlagt belopp av 0.7 miljoner kronor kunde åstadkommas.

Under angivna förutsättningar beräknade generalpoststyrelsen det

ekonomiska resultatet av poströrelsen under år 1922 sålunda:

Generalpostslyrelsen

27

februari

1922.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

inkomster....................................... 70.o miljoner kronor

driftkostnader .............................. 58.5 » i>

överskott 11.5 miljoner kronor.

Vad angår år 1923 upptog generalpoststyrelsen i den tidigare

beräkningen såväl inkomster som utgifter till samma belopp som för

år 1922 eller till 70 respektive 62 miljoner kronor. Härom anförde

generalpoststyrelsen i skrivelsen av februari 1922 till en början, att

några särskilda förhållanden icke inträffat, som gåve anledning till ändring

av nämnda beräkning i vad den avsåge inkomsterna. I fråga om

driftkostnaderna förklarade sig styrelsen sakna anledning antaga, att dessa

skulle komma att överstiga de för år 1922 dåmera upptagna, eller 58.5

miljoner kronor. Fastmera syntes det icke vara uteslutet, att ytterligare

besparingar kunde göras å vissa utgifter, särskilt å utgifterna för dyrtidstillägg

och för postbefordran å järnväg. Då man emellertid, å andra

sidan, måste taga i betraktande, att inkomsterna kunde komma att, genom

en ytterligare försämring av det ekonomiska läget utöver den för år 1922

beräknade, avsevärt understiga det upptagna beloppet, 70 miljoner kronor,

ansåge generalpoststyrelsen försiktigheten bjuda att helt bortse från de

sistnämnda eventuella ytterligare besparingarna och endast betrakta desamma

såsom en nödvändig marginal mot oförutsedda inkomstminskningar.

Generalpoststyrelsen beräknade fördenskull postverkets driftöverskott

för år 1923 på samma sätt som för år 1922 eller till 11.5 miljoner

kronor.

Vidare anförde generalpoststyrelsen i den senare skrivelsen:

Vid verkställande av sina sålunda gjorda beräkningar angående

postverkets driftresultat för åren 1922 och 1923 hade styrelsen räknat

med, att de förhöjningar av vissa inrikes postavgifter, som enligt beslut

av 1921 års riksdag skulle tillämpas intill utgången av år 1922, skulle

komma att oförändrade gälla icke blott under hela sistnämnda år utan

även under hela år 1923.

Beträffande frågan, huru postavgifterna lämpligen borde avvägas,

yttrade sig generalpoststyrelsen sålunda:

»Vidkommande själva principfrågan, huru postavgifterna lämpligen böra avvägas,

tillåter sig generalpoststyrelsen erinra om, att styrelsen i sin underdåniga

skrivelse den 20 februari 1917, i fråga om förhöjning av postavgifterna, uttalade

såsom sin mening, att, där staten övertagit handhavandet av de allmänna samfärdsmedlen,

det även borde vara statens skyldighet att för allmänheten i all möjlig

mån underlätta användandet av dessa inrättningar, och att i enlighet härmed de

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 5

avgifter, som skulle av allmänheten erläggas för begagnande av de av staten underhållna

kommunikationsmedlen, borde så avvägas, att staten på sin ifrågavarande

verksamhet icke erhölle större vinst än som kunde anses skälig. Samma åsikt uttalade

generalpoststyrelsen även i skrivelse den 9 mars 1920, i det generalpoststyrelsen

framhöll såsom sin mening, att vid postavgifternas höjande särskild hänsyn

icke borde tagas till statsverkets allmänna behov av intäkter, utan att förhöjningarna

allenast borde anpassas efter vad som kunde anses skäligt ur postverkets

synpunkt, det vill säga så, att, jämte det verkets driftkostnader betäcktes, även

lämplig vinstmarginal erhölles. För skälig förräntning av det i postverket nedlagda

kapitalet erfordras endast, att rörelsen lämnar ett överskott av omkring

1 miljon kronor.»

I överensstämmelse med den sålunda uttalade åsikten och med hänsyn

till de betydande överskott å poströrelsen, som syntes vara att förvänta

för åren 1922 och 1923, hade styrelsen ansett sig böra taga i övervägande,

i vilken mån postavgifterna lämpligen kunde sänkas. Styrelsen omnämnde

i detta sammanhang, att man i de flesta främmande länder icke

ansett sig under nuvarande förhållanden kunna fastställa så höga postavgifter,

som skulle erfordras för poströrelsens bärighet, utan att postverken

ginge med avsevärd förlust.

Efter att hava belyst omfattningen av de taxeförhöjningar, som

vidtagits vid svenska postverket under kristiden, övergick styrelsen till

att yttra sig angående de olika postavgifterna. De förslag, styrelsen

i samband därmed framställde, inneburo . icke andra ändringar av nu

utgående postavgifter än att inrikes brevportot — och, såsom följd därav,

internationella brev- och brevkortsportot — samt lägsta avgiften för korsband,

innehållande affärshandling, skulle nedsättas.

Chefen för kommunikationsdepartementet, som anslutit sig till vad

generalpoststyrelsen i fråga om postavgifterna sålunda föreslagit, har,

efter att i huvudsak hava återgivit innehållet i styrelsens senare skrivelse,

för egen del anfört till en början bland annat följande.

Enligt postverkets dåmera föreliggande bokslut för år 1921 utgjorde

sagda års överskott å poströrelsen i runt tal 10.4 miljoner kronor,

vilket belopp även vore inlevererat till statskassan. En under år 1920

uppkommen driftförlust å i runt tal 4.7 7 miljoner kronor vore således

nu mer än kompenserad. Att så stort överskott erhållits, berodde dels

därpå, att nedgången i posttrafiken blivit mindre än som beräknats, dels

ock på att postverkets driftkostnader avsevärt minskats genom verkställda

personalindragningar, nedgången i utgifterna för dyrtidstillägg, inskränkningar

i postbefordringslägenheter å såväl järnvägs- som landsvägslinjer

samt inträffat prisfall å åtskilliga förnödenheter m. in.

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Generalpoststyrelsens senast verkställda beräkningar i fråga om

verkets inkomster och utgifter ansåge sig departementschefen kunna i

huvudsak godtaga. Emellertid ville departementschefen framhålla, att

han ej vore beredd att nu taga ståndpunkt till frågan, i vad mån nedsättning

borde äga rum i de för posttransporter å järnvägarna utgående

tilläggsersättningarna, helst spörsmålet om bestämmandet av den gottgörelse,

som borde utgå i förevarande hänseende, vore föremål för utredning

inom 1920 års postkommitté.

Med hänsyn till de sålunda gjorda beräkningarna om postverkets

överskott för åren 1922 och 1923 vid nuvarande taxenivå syntes en

nedsättning kunna vidtagas uti för närvarande utgående postavgifter.

Utan att fatta definitiv ståndpunkt till spörsmålet, huruvida postverkets

taxor borde vid varje tillfälle vara i stort sett så avvägda, att poströrelsen

allenast lämnade ett överskott, som utgjorde skälig ränta å det

i postverket nedlagda kapitalet, ansåge departementschefen dock, att

angelägenheten av att statsmakterna under nu rådande svåra depressionstid

inriktade sina strävanden på att i all möjlig mån bidraga till levnadskostnadernas

nedbringande och den allmänna prisnivåns sänkande,

borde föranleda till en taxenedsättning av den omfattning, som kunde

befinnas möjlig utan att äventyra postverkets förmåga att förränta åtminstone

det av lånemedel utgående, i postverket nedlagda kapitalet.

Departementschefen ville i detta sammanhang även erinra om, att det

vid behandlingen av postverkets portofrågor under kristiden i stort sett

rätt enighet om att, därest förhållandena varit normala, någon taxeförhöjning

icke bort ifrågakomma. I följd därav hade även dessa taxor

— på något undantag när, som i detta sammanhang saknade betydelse —

blott givits tillfällig karaktär.

I fråga om brevportot har departementschefen anfört:

»Generalpoststyrelsen har uttalat såsom sin mening, att, om nedsättning av

postavgifterna skall ske, denna i första hand bör gälla brevportot. Av en hos

styrelsen verkställd utredning har det visat sig, att inkomsterna av brevrörelsen

rätt avsevärt överstiga postverkets kostnader för denna rörelsegren, varemot inkomsterna

av postanvisnings-, postförskotts-, paket- och tidningsrörelserna icke

täcka kostnaderna. Antalet inrikes brev uppgår till närmare 200 miljoner, och brevportot

är den postavgift, som mer än någon annan berör alla lager av befolkningen.

För affärsvärlden är brevportot ofta en icke oviktig utgiftspost. Också hava framställningar

om ett lägre brevporto inkommit till Kungl. Maj:t från Sveriges Skeppsklarerare-

och Skeppsmäklareförening ävensom från Svenska pappershandlareföreningen

och Föreningen representanter för handel och industri. Under det att den

förstnämnda av dessa framställningar avser sänkning av post-, telegraf- och telefontaxorna

i allmänhet, avse de två andra framställningarna återinförande av lokalpnrtot.

Den förutvarande bestämmelsen om ett särskilt, lägre porto för lokalförsändelser

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

7

upphävdes från och med den t juli 1920 jämlikt beslut av summa års riksdag, och

1921 års riksdag, som 1 följd av motion i ämnet hade att ånyo behandla frågan,

vidtog icke någon ändring i nu förevarande hänseende. Borttagandet av det särskilda

lokalportot utgjorde ett led i de allmänna taxeförhöjningar, som med anledning

av postverkets starkt stegrade omkostnader vidtogos under kristiden, men

generalpoststyrelsen har även uttalat den åsikten, att det vore principiellt riktigt

samt dessutom ur flera synpunkter lämpligast, att ett enhetligt porto gällde för alla

inrikes brev. Åtskilliga uttalanden i riksdagen hava även gått i »lamma riktning,

och givetvis innebär det enhetliga portot vissa praktiska fördelar. Emellertid synes

särskilt inom affärsvärlden råda en stark stämning för återinförandet av lokalportot.

Under närmaste tiden, innan detta porto avskaffades, utgjorde detsamma för brev

10 öre, under det att riksportot var 15 öre. Lokalportot var således 7.1 av riksportot.

Med bibehållande av ungefärligen denna proportion mellan riks- och lokalportot

borde därför, om riksportot bibehölles vid 20 öre, lokalportot sättas till

15 öre.

Den fördel, som genom införandet av ett till sistnämnda belopp bestämt

lokalporto skulle beredas avsändare av lokalförsändelser, vinnes även om, på sätt

generalpoststyrelsen ifrågasatt, portot för riksbrev sänkes till 15 öre. En sådan

portonedsättning bleve dels för affärsvärlden till större nytta än återinförandet av

ett särskilt lokalporto, dels ock till fördel för hela den stora allmänheten, och med

hänsyn till nu rådande depression på det ekonomiska området synes det mig önskvärt,

i anslutning till vad jag förut uttalat, att statsverket bereder affärsvärlden

och allmänheten i övrigt all den lättnad, som genom taxenedsättning kan åstadkommas.

På grund av den stora inkomstminskning för postverket, som en nedsättning

till 15 öre av portot för riksbrev skulle innebära, torde införandet av ett

särskilt lägre lokalporto, som väl i sådant fall borde bestämmas till 10 öre eller

50 procent av nu utgående porto, icke för närvarande med hänsyn till postverkets

ekonomi, kunna ifrågasättas. Jag tillstyrker fördenskull generalpoststyrelsens förslag,

att — utan införande av något särskilt lokalporto — befordringsavgifterna för

inrikes brev med bibehållande av nuvarande viktgrupper bestämmas till respektive

15, 30, 45 och 60 öre.

Vad beträffar de avgiftsbelopp, som här i Sverige upptagas för brevförsändelser

till utlandet, har riksdagen enligt skrivelse den 10 april 1920 (nr 121) bemyndigat

Kungl. Maj:t att intill utgången av år 1924 bestämma dessa avgifter. I

anslutning till sitt förslag om nedsättning av inrikes brevportot har generalpoststyrelsen

uttalat såsom sin mening, att jämväl avgifterna för brev och brevkort

till utlandet böra sänkas från nuvarande 40 respektive 25 öre till 30 respektive

20 öre. En sådan åtgärd synes mig välbetänkt.»

I fråga om avgiften för korsband, som innehåller affärshandling,

har departementschefen påpekat, att densamma för lägsta viktsatsen

alltid varit densamma som avgiften för ett brev av en viktsats och i

överensstämmelse härmed för närvarande vore bestämd till 20 öre, samt

anfört, att, om brevportot sattes till 15 öre, även nämnda korsbandsporto

borde bestämmas till 15 öre.

Vidare har departementschefen anfört:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

»Beträffande inrikes korsband, innehållande varuprov, är genom kungörelse

den 30 maj 1919 bestämt, bland annat, att högsta medgivna vikten skall utgöra

350 gram. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 6 december 1921, i fråga om tillämpning

av vissa utav världspostkongressen i Madrid meddelade bestämmelser m. m.,

har generalpoststyrelsen, under meddelande att högsta medgivna vikten för varuprov

i den allmänt internationella postutväxlingen höjts från 350 till 500 gram.

föreslagit motsvarande höjning i den inrikes utväxlingen. Då det givetvis är önskvärt,

att för varuprov, som försändas inom Sverige, är medgiven lika hög maximivikt

som för dylika försändelser, vilka från utlandet kunna sändas till Sverige,

anser jag mig böra biträda generalpoststyrelsens ifrågavarande förslag.»

Den inkomstminskning, som skulle bliva en följd av de sålunda

föreslagna taxesänkningarna, hade generalpoststyrelsen beräknat till omkring

10,500,000 kronor per år, med fördelning på följande sätt:

inrikes brev .................................................. 9,330,000 kronor

korsband, innehållande affärshandlingar ... 70,000 »

internationella brev .........:........................... 1,000,000 ))

» brevkort ................................. 100,000 .»

»Summa 10,500,000 kronor.»

Departementschefen har i anslutning härtill anfört följande:

»Generalpoststyrelsen har föreslagit, att de lägre postavgiftema, vilka beräknats

medföra en inkomstminskning för helt år av 10.5 miljoner kronor, skulle tilllämpas

från och med den 1 juli 1922, samt därvid uppskattat driftöverskottet för

innevarande år till 6.25 miljoner. I betraktande av den välbehövliga lättnad, som

en portosänkning skulle innebära för landets svårt betryckta näringsliv, vore det

önskvärt, att nedsättningen i posttaxorna kunde träda i kraft så snart som möjligt.

Emellertid nödgas jag föreslå, att de nya portona skola träda i tillämpning först

den 1 oktober 1922. I riksstaten för första halvåret 1923 är nämligen såsom

inkomst av poströrelsen upptaget ett belopp av 8 miljoner kronor. Med hänsyn

till svårigheten att erhålla de nödvändiga statsinkomsterna under sagda halvår

synes det nödvändigt, att nämnda överskott kominer statsverket till godo. Detta

kan emellertid ej påräknas, om ej tiden för ikraftträdandet av de lägre avgifterna

något framflyttas.

Efter budgetårets omläggning kunde ifrågasättas, att postavgifterna nu skulle

bestämmas endast för tiden till den 1 juli 1923. Då emellertid vissa avgifter, såsom

för postbefordran av tidningar och dylikt, böra bestämmas för helt år, torde beslutet

i ämnet kunna givas giltighet till utgången av år 1923. Den ifrågasatta ändringen

beträffande högsta medgivna vikten för korsband, innehållande varuprov, bör dock,

i likhet med övriga bestämmelser av detta slag, lända till efterrättelse tills vidare.

Generalpoststyrelsen har beräknat, att efter genomförande av portosänkningen

postverkets överskott för år 1923 endast skulle uppgå till 1,000,000 kronor. 1

likhet med generalpoststyrelsen anser jag sannolikheten tala för, att överskottet

för nu ifrågavarande år snarare skall bliva större än mindre än vad som sålunda

angivits. Jag vill emellertid framhålla, att, även om överskottet skulle stanna vid

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 9

1,000,000 kronor, icke endast räntorna för postverkets andel i statsskulden bliva

till fullo täckta utan dessutom ett om än jämförelsevis obetydligt överskott uppstår.

Det vid 1921 års utgång i postverket bundna kapitalet uppgår, i runt tal,

till 24 miljoner kronor. Ej långt ifrån hälften av detta belopp utgöres av medel,

som före budgetreformens genomförande år 1912 tagits av postverkets driftöverskott.»

Till stöd för det i motionen nr 79 i andra kammaren gjorda yrkandet

om återinförande av ett lokalt brevporto å 10 öre för lägsta

viktsatsen bar herr Nyländer till en början erinrat om en av samme

motionär vid 1921 års riksdag i enahanda syfte väckt motion samt om

de skäl, som då framförts för förslaget. Motionären hade bland annat

anfört, att det funnes anledning antaga, att lokalportots borttagande

minskat frekvensen vid postverket, då särskilt större firmor och institutioner

funne det mera förmånligt att använda egna bud vid försändelsers

distribuering. I den nu föreliggande motionen har vidare anförts, bland

annat, följande:

»Med avseende å den minskade frekvensen ifråga om postverkets anlitande

för lokala försändelser förtjänar det att uppmärksammas, att under det gångna året

ett alltjämt ökat antal affärsföretag och institutioner övergått till att distribuera

sina försändelser med egna bud i stället för att anlita postverket. Detta system

har vunnit utbredning icke allenast i Stockholm utan även i övriga av landets

större städer. Åtminstone ifråga om företag av en viss storleksordning synes det

även uppenbart, att härigenom betydande besparingar kunna göras.

Jag har mig också bekant flera fall, i vilka vederbörande företag beräknat

att de genom att använda sig av nu ifrågavarande förfaringssätt vid distribution

av lokalpost inbesparat netto 250 å 300 kronor per månad.

Med hänsyn till vad nu anförts om sättet för befordran av lokalförsändelser

torde lokalportots likställande med riksportot för postverket föranleda en minskning

i trafiken, vilken för detsamma måste bliva så mycket mera kännbar som en statsinstitution

med sina tyngre former ej kan i samma utsträckning som ett enskilt

företag anpassa sin personal och sina allmänna omkostnader efter en nedgång i

frekvensen. Det torde därför vara tämligen säkert, att en sänkning av lokalportot

skulle för postverkets del i viss mån kompenseras därigenom, att detsamma ånyo

bleve i motsvarande mån anlitat för befordran av lokalförsändelser.

I nuvarande tider, då prisbildningen visar en utpräglad sjunkande tendens,

borde det vara statsmakterna angeläget att i sin mån bidraga härtill genom att,

där sådant utan olägenhet låter sig göra, sörja för en reduktion av kommunikationsverkens

taxor, detta så mycket mera som härigenom en lättnad skulle beredas vårt

för närvarande hårt beträngda näringsliv. Genom den på andra områden gradvis

nedåtgående prisrörelsen undergår ju penningvärdet en småningom skeende förbättring,

vilket förhållande givetvis kommer att i realiteten på nämnda taxor efterhand

utöva samma inverkan som om desamma undergått en fortsatt förhöjning. Därest

icke ändring sker, nå härigenom dessa taxor slutligen upp till en gräns, vilken

icke utan våda kan överskridas.»

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 30 käft. (Nr 36.) 2

Motionen

II: 79.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Motionen

II: 269.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

I motiveringen till det i motionen nr 269 i andra kammaren av

herr Nylandei fiamställda förslaget om höjning av högsta medgivna vikkorsband,

innehållande affärshandling, har erinrats, att Kungl.

i den föreliggande propositionen föreslår en höjning av maximivikten

för korsband, som innehåller varuprov, från 350 till 500 gram.

hifter att därefter hava återgivit de skäl, chefen för kommunikationsdepartementet

på sätt ovan är nämnt för sistnämnda förslag förebragt

bär motionären vidare anfört, bland annat, följande:

»Enligt det internationella världspostavtalet uppgår högsta vikten för korsband

i allmänhet som befordras i internationell trafik, till 2 kilogram och vid den av

departementschefen omnämnda världspostkongressen i Madrid beslöts ytterligare att

försändelse som innehåller enstaka exemplar av tryckt bokarbete, får väga ända

upp till 3 kilogram och ändå behandlas som korsband. För korsband, som försannas

inom Sveriges gränser, är däremot högsta vikten begränsad till 500 gram,

och häri röreslås i den kungl. propositionen ingen ändring.

Det kan dock icke vara tvivel underkastat, att denna maximivikt för korsband

ur många synpunkter måste betraktas såsom alltför låg. Beträffande vissa

s ag av försändelser, som kunna behandlas som korsband, kan avsändaren visserligen

anlita _ den utvägen, att han delar upp försändelsen på två eller flera för att

1CH °IerSrrida maxinnvikten för korsband. Men då det, såsom ofta är fallet inom

vårt affarshv, gäller att till olika håll distribuera ett mycket stort antal försändelser

leder detta delmngsförfarande till ökad arbetskostnad och tidsförlust för avsandaren

och till avsevärt ökat besvär och följaktligen ökad kostnad för postverket

som dangenom nödgas behandla och befordra ett större antal försäadelser.

,.. .. , ,artlU kommer, att delmngsförfarandet icke kan tillämpas beträffande sådana

orsandelser som böcker, kataloger och dylikt, vilka artiklar som bekant utgöra en

mycket vasenthg del av korsbandstrafiken. Inom det nutida affärslivet förekommer

otta, att affärsfirmor utarbeta detaljerade, illustrerade kataloger över de artiklar

de föra i marknaden, och det kan i många fall icke undvikas, att dessa kataloger’

om de skola fylla sitt syfte, måste erhålla en vikt, som överstiger de ödesdigra

o grammen. Om firman vill utsända dessa kataloger genom postverket, har den

därför ingen annan utväg än att låta dem behandlas som postpaket, eller ock att

uppdela katalogen i två volymer, om så låter sig göra.

Däremot kunna firmor exempelvis i Tyskland och Frankrike obehindrat sända

sina Kataloger^ till Sverige såsom korsband, då i den internationella utväxlingen

maximivikten för korsband är 2 kilogram och för enstaka tryckt bok 3 kilogram.»

»För postverkets ekonomi torde en höjning av viktgränsen för korsband icke

spela någon väsentligare roll, då resultatet av höjningen endast torde bli en ökning

av korsbandstrafiken och större utbyte av densamma på grund av, att den högre

tulatna vikten medför i motsvarande grad ökad portoinkomst, utan att pakettrafiken

1 m°ASVaJran''?e mån mluskas'' Ty det är givet, att affärsmännen, i synnerhet under

nu rådande depressionstid, i det längsta undvika att sända ut artiklar av ifrågavarande

slag såsom postpaket och i stället söka distribuera dem på andra sätt, utan anlitande

av postverket.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

11

»Då Kungl. Maj:t i sin proposition, i enlighet med generalpoststyrelsens

hemställan, i fråga om korsband med varuprov föreslagit bestämmelser i överensstämmelse

med det internationella världspostavtalet, förefaller det naturligt, att

samma tillvägagångssätt följes även beträffande övriga korsband. Huvudsaken är

emellertid, att det åtminstone åstadkommes en mjukare övergång mellan det högsta

korsbandsportot, 25 öre, och det lägsta paketportot, 80 öre, i inrikes trafik. Skulle

oöverstigliga hinder för närvarande ställa sig i vägen för att höja maximivikten

för inrikes korsband till samma gräns, som gäller i den internationella utväxlingen,

2 resp. 3 kilogram, kunde man därför eventuellt tänka sig en höjning av inrikes

korsbandsvikten från nuvarande 500 gram till exempelvis 1 kilogram. Härigenom

skulle åtminstone en väsentlig del av de olägenheter, som här ovan berörts,

bli undanröjda.»

I fråga om motiveringen för det i ovannämnda motion II: 274

gjorda yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

Då bevillningsutskottet vid ovan angivna riksdagar åren 1917 —

1921 haft att yttra sig om ifrågasatt höjning av postavgifter, har utskottet

städse intagit den principiella ståndpunkten, att en höjning borde

vidtagas endast för såvitt och i den mån eu sådan vore oundgängligen

nödvändig för att förebygga förlust och sätta postverket i stånd att

lämna ett skäligt driftresultat.

Av de utav generalpoststyrelsen senast verkställda beräkningarna

beträffande postverkets driftresultat under åren 1922 och 1923 framgår

att postverkets rörelse, därest nu gällande postavgifter oförändrade bibehållas,

måste antagas komma att lämna ett avsevärt överskott, av styrelsen

uppskattat för vartdera året till 11.5 miljoner kronor. Därmed

synes möjlighet vara given att vidtaga någon nedsättning av de tillfälligt

förhöjda postavgifterna. För en sådan nedsättning, vilken redan efter

den nyss angivna principiella måttstock, som varit bestämmande för

höjningarna, måste anses naturlig, tala för närvarande särskilt starka

skäl. Under den rådande depressionen är nämligen en nedsättning i

postavgifterna ägnad att i sin mån bidraga till den allmänna prisnivåns

sänkande och därmed till levnadskostnadernas nedbringande.

Brevportot är den bland de ökade postavgifterna, vars höjning

berört de vidaste kretsarna bland befolkningen och därför varit mest

kännbar, liksom den också lämnat det största bidraget till inkomstökningen.

Därför har också en nedsättning av brevportot en allmännare

betydelse än någon annan postportominskning. Aven för näringslivet i

stort sett torde brevportot vara den postavgift, som har den största

betydelsen. Fn viss lättnad torde därför beredas näringslivet genom en

Motionen

11:274.

Utskottets

yttrande.

I princip.

Brevportot.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

IUksbre vportot.

Lokalbrev
portot.

nedsättning av brevportot. Av sålunda angivna skäl har utskottet i

likhet med föredragande departementschefen ansett, att en nedsättning av

postavgifterna i första hand bör gälla brevportot.

De portosatser, till vilka Kungl. Maj:t ansett de nu gällande avgifterna

för brev böra sänkas, har utskottet funnit, i vad de avse riksbrev,

väl avvägda, liksom utskottet funnit välbetänkt att låta nedsättningen

träda i kraft först den 1 oktober 1922.

I fråga om avgifterna för lokalbrev har, på sätt ovan är nämnt,

herr Nyländer i motionen nr 79 i andra kammaren föreslagit, att det

år 1920 borttagna särskilda lokalportot måtte återinföras och bestämmas

till 10 öre för lägsta viktsatsen. Vad motionären, på sätt ovan återgivits,

till stöd för detta förslag anfört om den allt allmännare utbredningen

av lokala försändelsers befordran utan postverkets anlitande har

inom utskottet bestyrkts. Enligt utskottets mening talar sannolikheten

för, att, därest portot för lokalbrev icke med det snaraste betydligt nedsättes,

den lokala brevbefordran alltmera undandrages postverket. En

sådan utveckling bör, på grund av postverkets ekonomiska intresse av

lokalposttrafikens vidmakthållande, om möjligt undvikas. Därjämte har

utskottet velat framhålla, att borttagandet av det lokala brevportot utgjorde

ett led i kristidens förhöjningar i posttaxorna, samt att, i den

mån förhållandena medgiva nedsättning av portot för lokalbrev under

vad i fråga om riksportot ifrågasatts, en sådan nedsättning är påkallad

även ur synpunkten av de intressen, som med avseende å brevportot i

allmänhet ovan omnämnts.

Utskottet har på nu angivna skäl ansett sig böra tillse, huruvida

postverkets ekonomi för närvarande tillåter, att ett lokalporto återinföres.

Enligt av generalpoststyrelsen meddelade siffror skulle en nedsättning

av portot för lokalbrev från av Kungl. Maj:t föreslagna 15 öre

till 10 öre för lägsta viktsatsen föranleda en inkomstminskning av 885,000

kronor. Denna beräkning är grundad på det nuvarande antalet lokalbrev;

och generalpoststyrelsen har påpekat, att, enär en nedsättning av

portot kunde beräknas föranleda ökning av antalet försändelser, inkomstminskningen

kunde antagas stanna vid något lägre belopp än det angivna.

Vid frågans bedömande har utskottet ansett även den omständigheten

böra beaktas, att statsutskottet i utlåtande nr 49 i anledning av Kungl.

Maj:ts proposition (nr 84), angående dyrtidstillägg åt befattningshavare

i statens tjänst, vid beräknandet av kostnaderna för dyrtidstilläggen

räknat såväl för den återstående delen av år 1922 som för första halv
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 13

året 1923 med lägre medelindex än de i sistnämnda proposition antagna.

Enligt vad bevillningsutskottet inhämtat, kunna de besparingar, som

under de av statsutskottet sålunda antagna förutsättningarna skulle vara

att räkna med för postverkets vidkommande, beräknas, för den händelse

nu gällande grunder för dyrtidstilläggen lämnas orubbade, till 880,000

kronor för år 1922 och 540,000 kronor för första halvåret 1923 samt,

därest nämnda grunder ändras i enlighet med vad statsutskottet föreslagit,

till 1,430,000 kronor för 1922 och 1,130,000 kronor för nämnda

halvår.

Med hänsyn till vad sålunda meddelats har utskottet, som ansett

sig kunna utgå ifrån att en väsentlig nedsättning av portot för lokalbrev

kommer att föranleda eu avsevärd ökning i den lokala brevtrafiken, funnit

sig kunna förorda återinförande av lokalt brevporto och ansett detsamma

böra bestämmas, såsom herr Nyländer föreslagit, till 10 öre för lägsta

viktsatsen.

Beträffande förslaget om nedsättning av lägsta avgiften för korsband,

innehållande affärshandlingar, har utskottet icke haft annat att

erinra än att — för att lägsta avgiften för lokalt korsband, innehållande

affärshandlingar, icke måtte bliva högre än avgiften för ett lokalbrev

av en viktsats — minimiavgiften för lokalt korsband av nu ifrågavarande

slag synes böra sättas till tio öre.

I fråga om vad med lokalbefordran skall förstås har 1917 års

riksdag, i enlighet med förslag av Kungl. Magt (prop. nr 180), beslutat,

»att de särskilda avgifter, som stadgats eller kunna komma att stadgas

för lokalbefordran av vissa slags postförsändelser, skola gälla beträffande

försändelse, som inlämnas å fast postanstalt eller som dit inkommer

utan att hava vare sig behandlats av lantbrevbärare eller genom postverkets

försorg befordrats å järnvägs-, ångbåts- eller landsvägslinje och

vilken från nämnda postanstalt eller annan fast postanstalt å samma ort

tillställes adressaten direkt eller genom lokalbrevbärare, ävensom beträffande

försändelse, som postbehandlas allenast inom särskilt lokalportoområde,

som Kungl. Maj:t må kunna för viss ort fastställa».

Vad riksdagen sålunda jämte åtskilliga andra bestämmelser rörande

den inrikes postutväxlingen fastställt har genom kungl. brev till generalpoststyrelsen

den 29 juni 1917 meddelats styrelsen till efterrättelse.

Därest riksdagen nu fattar beslut om återinförande av lokalt porto,

kommer nyssnämnda bestämmelse om innebörden av beteckningen lokalbefordran

att lända till efterrättelse.

Korsband,

innehållande

Affärshand
lingar.

Innebörden

av “lokalbefordran11.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Fortsatt

giltighet av

Övriga portohöjningar.

Motionen

IT: 274.

Korsband,

innehållande

varuprov.

Korsband,

nnehållande

trycksaker

eller affärshandlingar.

Inom utskottet har anmärkts, att för landsbygden nämnda bestämmelses

tillämpning visat sig förenad med vissa olägenheter. Särskilt

har framhållits såsom oskäligt, att brev, som inlämnades å en postanstalt

på landet och tillställdes adressaten genom lantbrevbärare, icke

kunde behandlas såsom lokalpost, även om den sträcka, som befordran

med brevbärare omfattade, vore mycket kort. Vidare har inom utskottet

påpekats, att vid postbefordran mellan städer och till desamma hörande

förstäder bestämmelserna om lokalpost icke tillämpats i vissa fall. Utskottet

har ansett vad sålunda anförts vara värt beaktande och har därför

velat lästa uppmärksamheten på omförmälda förhållanden och uttala

önskan, att Kungl. Maj:t ville taga under övervägande frågan, huruvida

och på vad sätt berörda intressen må kunna bättre än nu tillgodoses, samt

att Kungl. Maj:t måtte, därest förhållandena finnas därtill föranleda, för

riksdagen framlägga förslag till ändring av ovan återgivna bestämmelse.

Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser fortsatt giltighet i övrigt

av de år 1921 beslutade portohöjningarna, har utskottet funnit väl motiverat

genom de beräkningar, generalpoststyrelsen verkställt.

Genom vad utskottet ovan anfört har utskottet angivit sin ställning

till herr Lorichs ovannämnda motion nr 274 i andra kammaren.

Kungl. Maj:ts förslag om höjning av maximivikten för inrikes

korsband, innehållande varuprov, har utskottet, på de av departementschefen

anförda skälen, biträtt.

Beträffande det av herr Nyländer i motionen nr 269 i andra

kammaren framförda förslaget om höjning av maximivikten för inrikes

korsband, innehållande trycksaker, har till utskottet överlämnats en

inom generalpoststyrelsen upprättad promemoria, vilken åtföljer detta

betänkande såsom bilaga.

Utskottet, som funnit de av motionären framhållna synpunkterna

beaktansvärda, har ansett, att desamma behörigen tillgodoses genom en

höjning av maximivikten till 1 kilogram, utöver vilken vikt generalpoststyrelsen

ansett en höjning icke böra ifrågakomma. Vidtages sådan

höjning, synes även maximivikten för korsband, innehållande affärshandlingar,

böra höjas till 1 kilogram.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

15

att riksdagen måtte,

A) med avslag å motionen II: 274 av herr Lorichs

samt med förklarande, att Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 143 icke kunnat oförändrad godkännas,

och med bifall till motionen II: 79 av herr Nyländer,

besluta,

1) att de av riksdagen för tiden till 1922 års

utgång beslutade postavgifterna skola äga fortsatt tillämpning

till och med den 31 december 1923, dock

att för tiden från och med den 1 oktober 1922 till

och med den 31 december 1923 skall gälla,

att befordringsavgifterna för inrikes brev skola

utgå med följande belopp:

för annat brev än lokalbrev:

om brevets vikt icke överstiger 20 gram......... 15 öre

b vikten överstiger 20 men icke 125 gram 30 b

b b b 125 b » 250 b 45 b

b » b 250 b b 500 b 60 b ;

för lokalbrev:

om brevets vikt icke överstiger 20 gram......... 10 öre

b vikten överstiger 20 men icke 125 gram 20 b

b b b 125 b b 250 b 30 B

b b b 250 b b 500 b 40 b ;

och att lägsta avgiften för korsband, innehållande

affärshandlingar, skall utgöra för annan försändelse

än lokalförsändelse 15 öre och för lokalförsändelse

10 öre;

varjämte skall iakttagas, att de förhöjda avgifterna

för postabonnemang å tidning icke skola tilllämpas

beträffande sådana abonnemang för år 1924,

som verkställas under år 1923;

2) att högsta medgivna vikten för korsband,

innehållande varuprov, skall från och med den 1 oktober

1922 utgöra 500 gram; samt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

B) i anledning av motionen II: 269 av herr Nyländer

besluta,

att högsta medgivna vikten för korsband, innehållande

trycksaker eller affärshandlingar, skall från

och med den 1 oktober 1922 utgöra 1 kilogram.

Stockholm den 8 maj 1922.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖINGf.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson, Rosén, Björnsson, Boman, Rune, Jönsson

i Boa, Månsson i Hagaström, Lithander, Sköld, Johansson i K&lkebo, Olsson

i Ramsta, Alexis Björkman, Carlsson i Ystad, Isak Svensson, Ericsson i Oberga.

Bengtsson i Kullen, Björklund och Granath.

Reservation

av herrar Sköld, Alexis Björkman, Björklund och Granath, vilka

ansett, att utskottets yttrande borde haft följande lydelse:

Ett nedsättande av riksportot efter Kungl. Maj:ts förslag torde

vara av föga betydelse för ett upphjälpande av näringslivet. Däremot

är det ovisst, huruvida postverkets stat för år 1923 med så sänkta

porton skulle kunna komma att gå ihop. Vidare synes det tvivelaktigt,

om statsverket i nuvarande brydsamma statsfinansiella läge utan olägenhet

kan undvara de omkring 10 miljoner kronor i minskade inkomster,

som ett bifall till Kungl. Maj:ts proposition skulle innebära. Utan tvivel

skulle däremot ett återinförande av lokalportot rent lokalt ha en större

betydelse för näringslivet, varför ett bifall till den av herr Nyländer

avgivna motionen II: 79 tillstyrkes. Detta så mycket mera, som de

statsfinansiella konsekvenserna av denna åtgärd äro av mera begränsad

omfattning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

17

att riksdagen måtte,

A) med avslag å Ktmgl. Maj:ts förevarande proposition

nr 143, med anledning av motionen II: 274

av herr Lorichs samt med bifall till motionen II: 79

av herr Nyländer besluta

1) att de av riksdagen för tiden till 1922 års

utgång beslutade postavgifterna skola äga fortsatt tilllämpning

till och med den 31 december 1923, dock

att för tiden från och med den 1 oktober 1922 till

och med den 31 december 1923 skall gälla,

att befordringsavgifterna för lokalbrev skola utgå

med följande belopp:

om brevets vikt icke överstiger 20 gram......... 10 öre

)) vikten överstiger 20 men icke 125 gram 20 »

» » » 125 » » 250 » 30 »

» » » 250 » » 5C0 » 40 » ;

och att lägsta avgiften för korsband, innehållande

affärshandlingar, skall för lokalförsändelse utgöra

10 öre;

varjämte skall iakttagas, att de förhöjda avgifterna

för postabonnemang å tidning icke skola tilllämpas

beträffande sådana abonnemang för år 1924,

som verkställas under år 1923;

2) att högsta medgivna vikten för korsband,

innehållande varuprov, skall från och med den 1 oktober

1922 utgöra 500 gram; samt

B) i anledning av motionen II: 269 av herr Nyländer

besluta,

att högsta medgivna vikten för korsband, innehållande

trycksaker eller affärshandlingar, skall från

och med den 1 oktober 1922 utgöra 1 kilogram.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 sand. 30 höft. (Nr 36.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36.

Bilaga.

r. m.

1 den inrikes svenska posttjänsten utgjorde före den 1 juli 1919 högsta medgivna

vikten - för korsband, innehållande trycksaker eller affärshandlingar, 2 kg.

Ku gällande maximivikt för nämnda försändelseslag, 500 gram, är bestämd genom

Kung!, kungörelsen den 30 maj 1919. Samtidigt vidtogs en omreglering av korsbandsportot,

genom vilken avgiften i de flesta viktgrupperna avsevärt nedsattes.

Genom nämnda Kungl. kungörelse ökades maximivikten för brev från 250 till 500

gram, och det ansågs lämpligt, att — såsom fallet var i Danmark och Norge —

samma maximivikt som för brev fastställdes för korsband i allmänhet. Denna

maximivikt var då i Danmark 250 gram och i Norge 500 gram, men höjdes sedermera

i förstnämnda land till 500 gram, varigenom således i detta hänseende rådde

likhet i samtliga de tre skandinaviska länderna.

Det viktigaste skälet för nedsättning i Sverige av maximivikten för korsband

(med undantag av varuprov) var emellertid angelägenheten av att, särskilt efter

höjning av maximivikten för brev, i största möjliga mån inskränka den post, som

befordrades med brevposthastighet. Särskilt i de postkupéer, som framföras i snälltågen,

är nämligen utrymmet ofta mycket begränsat. Härtill kommer, att, enär

vid höjningen av maximivikten för brev, vissa försändelser, som förut befordrats

såsom paket, antoges komma att överföras till brevposten, det ansågs angeläget

att genom minskning av maximivikten för korsband i någon mån begränsa den

post, som utdelades genom brevbärare.

Om, såsom nu ifrågasatts, maximivikten för korsband, innehållande trycksaker,

höjes (och maximivikten för dylika korsband och sådana korsband, som innehålla

affärshandlingar, har alltid ansetts böra vara densamma), lära de korsbandsförsändelser,

som därigenom skulle tillföras postverket, i allmänhet icke vara av den beskaffenhet,

att deras befordran med brevposthastighet kan anses påkallad. Beträffande

de s. k. masskorsbanden linnes föreskrivet, att med deras avsändande från

inlämningspostanstalten kan, om och i den mån sådant med hänsyn till den övriga

postens behandling linnes nödigt, uppskjutas, ävensom att utdelning å adresspostanstalterna

av masskorsband i allmänhet icke verkställes å sön- eller helgdag och

även i övrigt kan uppskjutas, i den mån sådant med hänsyn till den övriga postens

behandling linnes nödigt. Därest för korsband över 500 grams vikt bleve i fråga

om befordringshastighet och utdelning meddelade ungefärligen enahanda bestämmelser,

som de nu för masskorsband gällande, torde några olägenheter icke vara att befara

av den ifrågasatta höjningen av maximivikten för vissa korsband, under förutsättning

att maximivikten ej sättes högre än till 1 kg. I Danmark är ifrågavarande

maximivikt nyligen höjd till 1 kg., men försändelse, som i vikt överstiger 250 gram.

befordras i Danmark icke med brevposthastighet med mindre än särskild, hög tillläggsavgift

erlägges. 1 den inrikes tyska posttjänsten är också maximivikten för

sådant korsband, varom här är fråga, bestämd till 1 kg. Att här i Sverige sätta

ifrågavarande viktmaximum högre än till 1 kg. lärer icke böra ifrågakomma, och

enligt vad generalpostyrelsen inhämtat torde de affärsmän, som äro intresserade av

nu föreliggande fråga, i allmänhet bliva rätt väl betjänta av en höjning till 1 kg.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 36. 19

Vidtages en dylik höjning (d. v. s. beträffande nåväl trycksaker »om affärshandlingar),

kommer givetvis eu del försändelser, som nu befordras mot paketporto,

att vinna befordran mot korsbandsavgift, och således en inkomstminskning för

postverket att inträda. Generalpoststyrelsen saknar uppgift angående antalet korsband,

som, om maximivikten höjes till 1 kg., kunna antagas komma att överföras

från paketposten till korsbandsbefordran, men med ledning av vissa uppgifter, som

på sin tid införskaffades i samband med sänkningen av maximivikten för korsband,

torde man kunna antaga, att omförmälda inkomstminskning kommer att stanna

vid 40 ä 50 tusen kronor för år.

Stockholm, Kungl. Generalpoststyrelsens III byrå, den 21 april 1922.

Ernst Grape.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1922:283 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa inrikes postavgifter. s. 5 i texten