Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 5, § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2 i förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 ävensom i ämnet väckta motioner.

1922-05-15 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1922:40, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 5, § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2 i förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets betänkande Nr 40.

I

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 15 maj 1922 kl. 6 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av § 5, § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2 i förordningen med

tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 ävensom

i ämnet väckta motioner.

(lista avd.)

I en den 17 februari 1922 dagtecknad, till bevillningsutskottet Prop.nriu,

hänvisad proposition, nr 114, har Kungl. Majit, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av § 5, § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2 i förord''

ningen med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911.

Härigenom förordnas, att § 5, § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2 i förordningen

med tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 skola

hava följande ändrade lydelse:

§ 5.

Vid resa från Norge till Sverige över här nedan angivna delar av

gränsen, annorledes än med järnväg ävensom järnvägsledes intill första

vid järnvägen belägna tullkammare, vare det, med undantag för spelBihang

till riksdagens protokoll 1922. 7 sand. 34 höft. (Nr 40.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

kort, vilka äro underkastade såväl stämpelavgift som tull, samt brännvin

och sprit jämte därmed beredda drycker ävensom vin och arbetad tobak,

för vilka senare varor tull skall erläggas, medgivet att av till införsel

tillåtna, tull underkastade naturalster eller tillverkningar tullfritt medföra

följande partier, därest dessa uteslutande äro avsedda för gränsbefolkningens

hushållsbehov, nämligen:

I. över gränsen mot Bohuslän öster om linjen Saltbacken—

Sponviks skansar, mot Dalsland samt mot Värmland med

undantag av den norr om gränstullstationen i Mitandersfors

belägna delen av gränsen:

bröd, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,

malt, 10 kilogram,

maltdrycker, alla slag, tillsammans 5 liter,

risgryn, 5 kilogram,

socker och sirap, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

spannmål, omalen, 40 kilogram,

spannmål, malen, 25 kilogram,

vävnader, alla slag, till ett sammanlagt värde av 75 kronor

samt

andra varor till ett sammanlagt värde av 60 kronor;

II. över gränsen mot Värmland norr om gränstullstationen i Mitan
dersfors

:

bröd, alla slag, tillsammans 20 kilogram,

fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,

malt, 40 kilogram,

maltdrycker, alla slag, tillsammans 10 liter,

risgryn, 5 kilogram,

socker och sirap, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

spannmål, omalen, 150 kilogram,

spannmål, malen, 100 kilogram,

vävnader, alla slag, till ett sammanlagt värde av 75 kronor

samt

andra varor till ett sammanlagt värde av 100 kronor;

III. över gränsen mot Dalarna, Härjedalen och Jämtland:

bröd, alla slag, tillsammans 20 kilogram,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

3

fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans ''5 kilogram,

malt, 40 kilogram,

maltdrycker, alla slag, tillsammans 10 liter,

risgryn, 5 kilogram,

socker och sirap, alla slag, tillsammans 20 kilogram,

spannmål, omalen och malen, tillsammans 600 kilogram,

vävnader, alla slag, till ett sammanlagt värde av 150 kronor

samt

andra varor till ett sammanlagt värde av 150 kronor;

IV. över gränsen mot Lappland:

bröd, alla slag, tillsammans 20 kilogram,

fläsk, alla slag, tillsammans 10 kilogram,

garn, alla slag, tillsammans 5 kilogram,

kaffe, alla slag, och kaffesurrogat, tillsammans 5 kilogram,

malt, 40 kilogram,

maltdrycker, alla slag, tillsammans 10 liter,

risgryn, 5 kilogram,

socker och sirap, alla slag, tillsammans 50 kilogram,

spannmål, omalen och malen, tillsammans 600 kilogram,

vävnader, alla slag, till ett sammanlagt värde av 150 kronor

samt

andra varor till ett sammanlagt värde av 300 kronor.

Där vara av resande medföres i större myckenhet, än ovan stadgats,

skall tull, enligt vad eljest gäller, erläggas för hela den av varan införda

kvantiteten.

Resa flera medlemmar av ett hushåll tillsammans, åtnjutes tullfrihet

endast av en av dem.

Tullfrihet, varom i denna paragraf sägs, gäller icke för varor, som

i handelsavsikt införas vare sig för att i vanlig ordning försäljas eller

för att utlämnas såsom ersättning för verkställt arbete, ej heller för

varor, som av handlande eller för handlandes räkning införas, såvitt de

äro av de slag, med vilka han idkar handel; dock äger för särskilda fall

generaltullstyrelsen härifrån medgiva undantag.

Resande vare, om tulltjänsteman sådant fordrar, skyldig att avlämna,

jämte uppgift om yrke och hemvist, en på tro och heder avgiven

skriftlig förklaring angående den avsedda användningen av de

varor, han medför. Införas varorna icke för resandes egen räkning,

skall sådan förklaring avgivas av den, för vilkens räkning de införas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

Underlåter vederbörande avlämna dylik förklaring, skola varorna i vanlig

ordning tullbehandlas.

Hurusom för socker, vilket enligt denna paragraf införes tullfritt,

jämväl frihet från sockerskatt må åtnjutas, därom är särskilt stadgat.

§ 8.

4. Varor, som av gränsbefolkningen för hushållsbehov föras från

Norge eller Finland till närbelägen ort i Sverige för att här förädlas

genom blekning, färgning, gängning, hyvling, målning, spinning, vävning

eller ''annan dylik bearbetning eller för reparation och som efter

sådan förädling eller reparation till ursprungslandet återutföras, äro vid

införseln fria från tullumgälder, för så vitt varuägaren ställer sig till

efterrättelse de närmare kontrollföreskrifter, vilka till förekommande av

missbruk kunna varda i enlighet med de allmänna anvisningar, som

av generaltullstyrelsen i ämnet utfärdas, meddelade av vederbörande

tullmyndighet vid gränsen.

Frihet från tullumgälder åtnjutes, under enahanda förutsättning,

jämväl för dragare och fordon, som av gränsbefolkningen föras från

Norge eller Finland till närbelägen ort i Sverige för att under viss

kortare tid här användas till timmerforsling eller annat dylikt ändamål,

likasom även för kreatur, vilka från sagda främmande länder införas

för att under viss tid å sådan ort gå i bet. Därest tiden för sådan

disposition inom Sverige, som nu blivit sagd, överstiger sex månader,

skall medgivande av tullfrihet ankomma på prövning av vederbörande

tullmyndighet vid gränsen i enahanda ordning och under villkor, som

här ovan i mom. 1 föreskrivas, samt med iakttagande tillika av de allmänna

anvisningar, som av generaltullstyrelsen i ämnet utfärdas.

§ 9.

2. Varor, som av gränsbefolkningen för hushållsbehov föras från

Sverige till Norge eller Finland för att förädlas genom blekning, färgning,

garfning, hyvling, målning, spinning, vävning eller annan dylik

bearbetning eller för reparation och som efter sådan förädling eller

reparation återinföras, skola vid återinförsein vara fria från tullumgälder,

lör så vitt varuägaren ställer sig till efterrättelse de närmare kontrollföreskrifter,

vilka till förekommande av missbruk kunna varda i enlighet

med de allmänna anvisningar, som av generaltullstyrelsen i ämnet utlärdas,

meddelade av vederbörande tullmyndighet vid gränsen.

dels ock besluta, att förordningen skall träda i kraft å dag, Kungl.

Maj:t bestämmer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. 5

Till utskottet Lava jämväl hänvisats tre i anledning av förevarande

proposition väckta motioner, nämligen

1) motionen nr 119 i första kammaren av herr K. A. Nilson, däri

hemställts om avslag å nämnda proposition;

2) motionen nr 217 i andra kammaren av herr Lindberg, däri

hemställts,

»att riksdagen beslutar sådan ändring i Kungl. Maj:ts förslag till

ändrad lydelse av bland annat § 5 i förordningen med tulltaxa för inkommande

varor den 9 juni 1911, att orden i slutet av fjärde stycket:

''dock äger för särskilda fall generaltullstyrelsen härifrån medgiva undantag'',

utbytas mot orden: ''dock äger tullmyndighet vid gränsen härifrån

medgiva undantag i enlighet med de allmänna anvisningar, som av

generaltullstyrelsen i ämnet utfärdas’»; samt

3) motionen nr 223 i andra kammaren av herr Osberg in. fl., däri

hemställts,

»att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts i propositionen nr 114

framlagda förslag om viss tullfrihet vid resa från Norge till Sverige

över gränsen mot Bohuslän öster om linjen Saltbacken—Sponviks skansar,

mot Dalsland samt mot Värmland med undantag av den norr om gränstullstationen

i Mitandersfors belägna delen av gränsen».

Under den s. k. mellanrikslagens giltighetstid voro svenska eller

norska naturalster och tillverkningar vid införsel från det ena riket till

det andra i regel fria från tullavgifter. Vissa mindre partier av en del

enligt den allmänna regeln tullpliktiga förnödenheter fingo därjämte

tullfritt införas vid gränstrafik. Sistnämnda medgivande modifierades

år 1887 såtillvida, att det förklarades icke gälla för varor, som infördes

i handelsavsikt. Efter att vid 1890 års riksdag hava undergått en

mindre ändring trädde mellanrikslagen slutligen på grund av uppsägelse

från svensk sida år 1897 i sin helhet ur kraft.

Ehuru den allmänna tullfriheten för svenska eller norska naturalster

eller tillverkningar sålunda bortföll, bibehöllos i vartdera av de

båda rikena de lättnader, vilka för gränsbefolkningen ansågos särskilt

betydelsefulla. De från svensk sida tillämpliga regierna härvid intogos

i förordningen den 28 maj 1897 angående vissa bestämmelser rörande

sjöfarten och gränstrafiken mellan Sverige och Norge, vilken förordning

därefter, så länge unionen ägde bestånd, årligen förnyades i väsentligen

oförändrad lydelse — sista gången den 12 maj 1905. I anslutning till

Motionerna

1:119,

11: 217 och

II: 228.

Utskottet.

Återblick.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

mellanrikslagens bestämmelser medgåvos enligt nämnda förordning vid

resa landvägen — varmed jämväl förstods resa över insjö eller flod

m. m. — från Norge till Sverige rätt att av till införsel tillåtna naturalster

eller tillverkningar tullfritt medföra vissa mindre partier, vilka

emellertid voro betydligt knappare tillmätta än motsvarande partier enligt

mellanrikslagen.

Efter unionsupplösningen vidtogos enligt förordningen den 16 maj

1906 ytterligare inskränkningar i fråga om tullfriheten vid gränstrafik,

varvid i stort sett de bestämmelser tillkommo, som för närvarande tilllämpas.

Såsom den betydelsefullaste av de förändringar, sistnämnda

förordning medförde, må framhållas, att all tullfrihet bortföll vad gränsen

söder om tullstationen i Mitandersfors i Värmland angår. En ytterligare

betydelsefull skiljaktighet mellan 1906 års och äldre förordningar

bestod däri, att tullfrihet efter nämnda tidpunkt endast åtnjöts vid resa

över gränsen annorledes än med järnväg.

De förändringar, som regleringen av gränshandeln sedan år 1906

undergått, inskränka sig i huvudsak till, att de tullfria kvantiteterna

genom beslut av 1909 och 1912 års riksdagar väsentligt ökats, särskilt

beträffande de i kommunikationshänseende sämst ställda trakterna.

Utöver vad nu nämnts hava såväl före som efter år 1906 tullfrihet

vid införsel över gränsen till Norge varit medgiven i en del särskilda

fall. Bestämmelserna härutinnan äro i 1911 års tulltaxa att finna i

§ 4 r) andra punkten, § 6, § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2.

De norska bestämmelser, som åsyfta att i motsvarande avseende

reglera gränshandeln, äro i stort sett likartade med de svenska. De

mest betydande olikheterna bestå däri, att enligt de i Norge gällande

reglerna de tullfria kvantiteterna icke ökats sedan 1905, varjämte tullfriheten

gäller även vid transport från Sverige till Norge med järnväg.

Beträffande uppkomsten av nu föreliggande förslag till ändringar

i gränstrafikbestämmelserna samt frågans vidare utveckling har till det

vid propositionen fogade statsrådsprotokollet anförts i huvudsak följande.

Under de senaste åren hade bland gränsbefolkningen såväl i Sverige

som i Norge framkommit önskemål om en revidering av de nu gällande

bestämmelserna, varvid man i allmänhet syntes hava åsyftat att få till

stånd ett återupptagande av de regler, som gällde före utfärdandet av

1906 års förordning:.

På ett för ändamålet anordnat möte i Fredrikshald den 28 april

1919 mellan representanter för vissa svenska och norska gränskommuner

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

7

hade sålunda frågan om eu framställning till svenska och norska regeringarna

angående lättnader i gränstrafiken mellan länderna varit föremål

för överläggning. Man hade därvid enats om en resolution, utgörande

en hemställan till de bägge regeringarna om att förutvarande

ömsesidiga lättnader i gränstrafiken måtte bliva återupprättade på båda

sidor om gränsen ungefär i den omfattning, som ägde rum före den

16 maj 1906. Från svensk sida hade ett tiotal gränssocknar anslutit

sig till berörda resolution.

Tull- och traktatkommitténs skandinaviska avdelning, som funnit

frågan om den svensk-norska gränstrafiken falla inom området för dess

uppdrag, hade den SO juni 1920 till Kungl. Magt inkommit med en

framställning i ämnet, närmast avseende frågan om återinförande av fri

gränshandel söder om Mitandersfors. Avdelningen hade därvid meddelat

bland annat, att den i syfte att erhålla en mera ingående kännedom

om gränsbefolkningens önskemål i denna fråga från länsstyrelserna i

Göteborg, Vänersborg och Karlstad infordrat vissa upplysningar i frågan.

Av de sålunda vunna upplysningarna samt av vad avdelningen inhämtat

beträffande den ställning, norska gränsbefolkningen intoge till frågan,

hade det synts avdelningen framgå, att befolkningen på bägge sidor om

den del av gränsen, å vilken den förut medgivna tullfriheten upphävts

genom förordningen den" 16 maj 1906, eller på svenska sidan av hela

gränssträckan söder om Mitandersfors i allmänhet önskade en återgång till

de förhållanden, som rått under tiden närmast före sistnämnda datum.

Sedan överenskommelse träffats att frågan om en revision av de

gällande gränstrafikbestämmelserna skulle behandlas vid det skandinaviska

delegationsmötet i Kristiania i januari 1920, hade skandinaviska

avdelningen inom tull- och traktatkommittén för att till sistnämnda möte

vinna en ytterligare vidgad överblick över hithörande förhållanden verkställt

utredningar rörande bland annat omfattningen av gränshandeln,

d. v. s. den tullfria exporten och importen av eljest tullpliktiga varor

över norska gränsen sedan år 1904.

Denna utredning hade givit vid handen, å ena sidan att en avsevärd

del, i varje fall mer än hälften av hela gränshandeln före år 1906 torde

hava fallit på gränssträckan söder om Mitandersfors, å andra sidan att

gränshandeln måste, om den jämfördes med rikets handelsomsättning i

dess helhet, anses vara av jämförelsevis obetydlig omfattning. Ur

finanspolitisk synpunkt hade sålunda knappast något hinder för medgivande

av de begärda lättnaderna kunnat anses föreligga.

Enligt en från den norska traktatkommissionen erhållen uppställ
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

ning över tullpliktiga varor, som med stöd av gränshandelsbestämmelserna

tullfritt införts från Sverige till Norge, hade värdet av denna införsel

jämväl för Norges del sjunkit med mer än hälften efter införandet av

1906 års bestämmelser.

I enlighet med förberörda överenskommelse hade frågan slutligen

behandlats av de svenska och norska delegationerna vid de skandinaviska

traktatdelegationernas konferens i Kristiania den 29—31 januari 1920.

Man hade därvid till en början ansett sig kunna konstatera, att de

ifrågasatta lättnaderna för gränshandeln motsvarades av ett allmänt

önskemål hos befolkningen på båda sidor om gränsen. De skäl av

praktisk ekonomisk natur för beviljande av dessa lättnader, som genom

utredningarna förebragts, hade delegationerna funnit beaktansvärda, och

med hänsyn härtill ävensom ur synpunkten av de strävanden, som åsyftade

ett stärkande av samhöx-ighetskänslan mellan de skandinaviska

folken, hade delegationerna ansett sig böra förorda en revision av

gällande bestämmelser i den av gränsbefolkningen önskade riktningen.

Delegationerna hade till följd härav beslutat att var för sig hos sin

regering hemställa om vidtagande av åtgärder i sådant syfte.

I samband härmed hade avdelningen emellertid velat framhålla, att

bestämmelserna från tiden före 1906 icke lämpligen syntes kunna i detalj

återupptagas, enär dels den omständigheten, att förhållandena i gränstrakterna

sedan dess i flera avseenden undergått väsentliga förändringar,

dels önskvärdheten av, att likformighet mellan de svenska och norska

bestämmelserna i ämnet i allmänhet komme till stånd, möjligen kunde

komma att föranleda vissa avvikelser. Avsikten vore därför att,

under förutsättning av de bägge regeringarnas godkännande i princip

av de framförda synpunkterna, fortsätta de påbörjade utredningarna och

därefter framlägga närmare utarbetade förslag till ändrade bestämmelser

i ämnet.

Under åberopande av det anförda hade avdelningen slutligen hemställt,

att Kung! Maj:t täcktes träda i förbindelse med norska regeringen

för vinnande av enighet i princip angående önskvärdheten av en återgång

i huvudsak till de bestämmelser rörande gränshandeln mellan Sverige

och Norge, som gällt närmast före år 1906.

Vidare hade i oktober 1919 från kommunalfullmäktige i Tärna

socken i Västerbottens län till Kungl. Maj:t inkommit en framställning

om, att de efter varuvärdet angivna kvantitetsbegränsningarna för tullfri

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

9

införsel över vissa delar av gränsen mot Norge måtte erhålla den jämkning,

som betingades av penningvärdets fall.

I ett den 23 mars 1920 över sistberörda framställning avgivet

utlåtande hade generaltullstyrelsen bland annat uttalat, att styrelsen

funnit då rådande förhållanden på varumarknaden påkalla författningsändring

i angiven riktning ävensom att den ifrågasatta författningsändringen

givetvis borde utsträckas att avse samtliga de delar avgränsen

moLNorge, för vilka ifrågavarande bestämmelser vore gällande.

Den 26 juli 1920 hade tull- och traktatkommitténs skandinaviska

avdelning inkommit med ytterligare eu framställning i ämnet. Avdelningen

hade därvid erinrat om, att dess förutnämnda förslag i första hand innebure,

att, såsom före år 1906 varit fallet, vissa lättnader i gränstrafiken borde

införas jämväl för den del av gränsen, som vore belägen söder om Mitandersfors

i Värmland. Enligt avdelningens mening borde emellertid i

samband härmed gränstrafikbestämmelserna i hela deras vidd överses

och undergå de jämkningar, som till äventyrs kunde av under tidernas

lopp ändrade förhållanden finnas påkallade.

1 enlighet med utav avdelningen i anslutning härtill framlagt

förslag hade länsstyrelserna i Göteborg, Vänersborg, Karlstad, Falun,

Östersund, Umeå och Luleå anbefallts att inhämta gränsbefolkningens

mening beträffande den föreslagna revisionen av gränstrafikbestämmelserna

samt häröver avgiva redogörelser och yttranden. Vad härigenom

framkommit hade i stort sett varit ägnat att förstärka intrycket av, att

gränsbefolkningen i allmänhet önskade en återgång till bestämmelserna

före 1906, dock med den förändringen, att de tullfria kvantiteterna

borde — i vissa fall högst avsevärt — utökas.

Ehuru sålunda gränsbefolkningens önskemål i huvudsak syntes gå

i riktning av ökade lättnader för gränshandeln, hade dock framställningar

i motsatt syfte icke alldeles saknats. Till stöd för sistberörda

framställningar hade i allmänhet åberopats, att ökade lättnader för

gränshandeln skulle lända till betydande skada för de svenska handlandena

i de trakter, som därav berördes.

I enlighet med vad tull- och traktatkommitténs skandinaviska avdelning

i sin förberörda framställning den 30 juni 1920 hemställt

hade i januari 1921 hänvändelse gjorts till norska regeringen, som meddelat,

att den delade svenska regeringens uppfattning angående önskvärdheten

av en återgång i huvudsak till de bestämmelser i ämnet,

vilka gällt före år 1906. I samband härmed hade norska regeringen

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 sand. 34 höft. (Nr 40.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

Propositionen.

erinrat om, att de norska och svenska traktatkommittéerna samarbetade

i frågan och skulle, sedan de uppnått enighet om vissa mindre betydande

ändringar i de gamla bestämmelserna, för sina respektive regeringar

framlägga förslag till nya stadganden i ämnet.

Skandinaviska avdelningen hade för sin del avlåtit framställning med

sådant förslag den 22 mars 1921. Avdelningen hade därvid meddelat

bland annat, att förslaget, som avsåge ändrad lydelse av tulltaxeförordningen

§ 5, § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2, uppgjorts i samråd med representanter

för generaltullstyrelsen. Yad anginge de allmänna riktlinjer, som

därvid följts, hade man i första rummet utgått från den mellan de bägge

regeringarna träffade överenskommelsen om återupptagande i huvudsak

av bestämmelserna från tiden före år 1906 men därjämte även sökt

taga hänsyn till de sedan dess ändrade förhållandena och de särskilda

önskemål, som genom infordrade utlåtanden, mötesresolutioner eller eljest

kommit till myndigheternas kännedom.

De i förevarande proposition framförda förslag om ändringar i nu

gällande gränstrafikbestämmelser äro i huvudsaklig del byggda på skandinaviska

avdelningens ovanberörda framställning.

Den viktigaste av de sålunda föreslagna ändringarna avser införande

av vissa lättnader jämväl för gränstrakterna söder om Mitandersfors

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gällde före år 1906.

I fråga om de varuslag, för vilka tullfrihet må åtnjutas, har någon

förändring icke föreslagits. Däremot innefattar propositionen förslag till

vissa ändringar i fråga om de till tullfri införsel medgivna kvantiteterna.

Sålunda har med hänsyn till penningvärdets fall en allmän höjningvidtagits

beträffande de maximivärden, varigenom de tullfria kvantiteterna

i fråga om en del varuslag bestämts. Härjämte har, huvudsakligen

i syfte att tillgodose av gränsbefolkningen framställda önskemål,

för vissa delar av gränsen beträffande en del varuslag föreslagits

höjning av nämnda maximivärden utöver vad som betingats av penningvärdets

fall ävensom i övrigt vidtagits ökning av de kvantiteter, för

vilka tullfrihet må åtnjutas. Såsom följd av de sålunda föreslagna förändringarna

har i propositionen framlagts förslag om en ny indelningav

gränsen i nu ifrågavarande avseende.

Till förtydligande av föreskrifterna om de kvantiteter av olika varuslag,

som må tullfritt införas, har Kungl. Maj:t föreslagit införande av

stadgande därom att, därest flera medlemmar av ett hushåll resa samtidigt,

tullfrihet får åtnjutas endast av en bland dem.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

11

Beträffande de övriga ändringar av allmännare innebörd, vilka i

propositionen föreslagits, är att märka eu uttrycklig begränsning av

rätten till tullfri införsel till att avse allenast sådana varupartier, som

uteslutande äro avsedda för gränsbefolkningens hushållsbehov. I skandinaviska

avdelningens ovan omförmälda skrivelse av den 22 mars 1921

anfördes angående förslaget i denna del följande:

»Enligt gällande bestämmelser för gränshandeln äger, med få undantag,

resande, som annorledes än med järnväg färdas över riksgränsen norr om gränsstationen

i Mitandersfors, att på vissa villkor för eget behov tullfritt medföra vissa

mindre varupartier. Detta medgivande avser enligt avdelningens förmenande i

första hand att möjliggöra för gränsbefolkningen inköp av varor till egen konsumtion

å närmaste handelsplats, utan att den omständigheten, att inköpsorten är belägen

på andra sidan gränsen, skall medföra några särskilda kostnader. Med hänsyn

härtill och då givetvis icke förefinnes något skäl att medgiva samtliga resande,

oberoende av boningsorten, denna förmån, har avdelningen i det föreliggande förslaget,

med ändring av nu gällande regel i detta avseende, begränsat rätten till

tullfri införsel till att avse endast sådana varupartier, som uteslutande äro avsedda

för gränsbefolkningens hushållsbehov. Stadgandet härom har, såsom i viss mån

angivande syftet med de beviljade lättnaderna för gränshandeln, ansetts böra intagas

uti § 5 första punkten. Vad beträffar innebörden av begreppet gränsbefolkning

tillåter sig avdelningen framhålla, att detta uttryck användes i såväl § 8 som

§ 9 i nu gällande tulltaxeförordning. Med hänsyn till den väsentliga betydelse för

tillämpningen av bestämmelserna angående gränshandeln, som detta uttryck kommer

att erhålla, därest avdelningens förslag i nu anförda punkt vinner godkännande,

torde emellertid särskilda föreskrifter angående tolkningen av uttrycket gränsbefolkning

lämpligen böra utfärdas av generaltullstyrelsen.»

Vidare hava i propositionen i visst hänseende föreslagits förändrade

bestämmelser i fråga om sättet för införseln av tullfri vara. Enligt nu

gällande bestämmelser avser den medgivna tullfriheten endast varor,

som införas annorledes än med järnväg, länder det att före 1906 tullfrihet

gällde vid alla färder över gränsen landvägen, således även

för järnvägsresor. I propositionen har nu i enlighet med skandinaviska

avdelningens hemställan föreslagits en återgång till de före år 1906 i

berörda hänseende gällande bestämmelser i så måtto, att tullfrihet måtte

medgivas vid resa intill första vid järnvägen belägna tullkammare.

Beträffande förslaget i denna del anförde skandinaviska avdelningen i sin

nyssnämnda skrivelse den 22 mars 1921, att avdelningen med hänsyn

till från tullverkets sida yppade farhågor, att medgivande av tullfrihet

vid järnvägsresa skulle, särskilt i de södra gränstrakterna, komma att

missbrukas, därest icke omfattande kontrollåtgärder till förhindrande

härav vidtoges, ansåge en fullständig återgång till de före år 1906

härutinnan gällande bestämmelserna icke böra äga rum.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

Motion 1:119.

Enligt hittillsvarande bestämmelser är tullfrihet icke medgiven

för varor, vilka införas i handelsavsikt. I denna regel har i propositionen

föreslagits den inskränkningen, att generaltullstyrelsen skulle

erhålla bemyndigande att för särskilda fall medgiva tullfrihet för dylika

varor. Enligt uttalande av skandinaviska avdelningen är avdelningens

förslag i denna del tillkommet med hänsyn till förhållandena i vissa av

de nordligaste gränstrakterna. Från befolkningen i dessa trakter hade

nämligen framhållits, att vissa lanthandlande därstädes vore hänvisade

till att hämta sina för avsalu avsedda förnödenheter i Norge, varför

något principiellt skäl för bibehållande av berörda undantag i sådana

trakter icke förefunnes.

I samband med Kung]. Maj:ts förslag i nyssnämnda del har i propositionen

beträffande den skriftliga förklaring angående avsedd användning

av medförda varor, som omförmäles i § 5 fjärde stycket, föreslagits

en mindre formell ändring, nämligen att berörda förklaring, som

hittills skolat avgivas under edlig förpliktelse, skall utfärdas på tro

och heder.

Övriga i propositionen väckta förslag om ändringar i nu gällande

bestämmelser angående gränstrafiken hava avseende på de speciella

fall av tullfrihet, om vilka stadgas i § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2.

Beträffande innebörden av dessa ändringar får utskottet hänvisa till

författningsförslagets ordalydelse.

I motiveringen till förenämnda motion nr 119 i första kammaren

har motionären i främsta rummet uppehållit sig vid förslaget om återinförande

av fri gränshandel söder om Mitandersfors. Till stöd för sitt

avslagsyrkande har motionären i denna del i huvudsak anfört, att något

behov av fri gränshandel för Sveriges vidkommande numera icke vore

för handen beträffande dessa trakter, i det att kommunikationerna därstädes

avsevärt förbättrats samt handelsbodar förefunnes överallt, där

något behov kunde anses föreligga med hänsyn till befolkningens fördelning,

varjämte motionären framhållit, att ett återinförande av fri

gränshandel för handlandena i dessa trakter skulle innebära ett väsentligt

avbräck i deras rörelse.

Beträffande de i propositionen framförda förslagen, i vad dessa

avse höjning av de maximivärden, som äro fastställda i fråga om vissa

av de tullfria varuslagen, har motionären väsentligen anfört, att med

hänsyn därtill att någon fasthet ännu icke ernåtts i fråga om penningvärdet

tiden icke synts motionären vara inne för vidtagande av några

ändringar i detta hänseende.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

13

Till stöd för det i motionen nr 223 i andra kammaren framställda

yrkandet hava anförts väsentligen enahanda skäl som i den

senast omnämnda motionen, nämligen att nr svensk synpunkt något

behov icke förefunnes av fri gränshandel söder om Mitandersfors ävensom

att ett återinförande av sådan handel skulle för dessa svenska

gränstrakter medföra en tillbakagång i ekonomiskt avseende.

Till motiveringen för det i motionen nr 217 i andra kammaren

innefattade förslaget får utskottet tillfälle att senare i detta betänkande

återkomma. •

Till utskottet hava ingivits en del framställningar, innefattande

yrkanden om avslag å Kung!. Maj:ts förevarande proposition, antingen

i dess helhet eller beträffande viss del av gränsen. Sålunda hava bl. a.

delegerade för invånare i Strömstad och övriga gränstrakter i norra

Bohuslän uttalat önskemål därom att tullfrihet icke måtte införas beträffande

gränsen mellan Bohuslän och Norge. Dessa framställningar

hava som regel motiverats med huvudsakligen enahanda skäl, som anförts

i de ovan omförmälda motionerna nr 119 i första och nr 223 i

andra kammaren. Även en framställning i propositionens syfte har till

utskottet ingivits, nämligen från invånare i Björneröds och Krokens

municipalsamhälle.

I propositionen har meddelats, att norska stortinget genom beslut

den 29 juni 1921 antagit en kungörelse om tullavgifter från den 1 juli

1921, vari återfunnes de nya norska bestämmelserna om gränshandeln med

Sverige ävensom stadgats, att de nya bestämmelserna skulle träda i kraft

från den tid, Konungen bestämde. Av nämnda bestämmelser framginge,

att man i Norge i stort sett följt samma riktlinjer som de av

tull- och traktatkommittén angivna. Någon indelning av gränsen i zoner

med olika varukvantiteter förekomme emellertid icke i de norska bestämmelserna.

Härjämte företedde dessa den olikheten med det nu föreliggande

svenska förslaget, att tullfrihet medgåves även vid järnvägsresa,

som utsträcktes till ort bortom första tullkammare, samt att finans- och

tulldepartementet ägde bland annat i vissa fall öka de tullfria kvantiteterna.

I övrigt förefunnes icke någon avsevärdare olikhet mellan de

nu föreslagna svenska och de norska bestämmelserna i fråga.

Motion 11:223

Motion 11:217

Till utskottet

inkomna

jr omställningar.

De nya tior sk a

bestämmelserna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Förslaget

om återinförande

av

fri gränshandel

söderom

Mitandersfors.

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

I fråga om Kung]. Maj:ts förslag i den del detsamma avser återinförande

av fri gränshandel söder om Mitandersfors får utskottet anföra

följande.

Av vad i ärendet förekommit har utskottet funnit ådagalagt, att

bland den svenska gränsbefolkningen i ifrågavarande trakter en utbredd

önskan om den fria gränshandelns återinförande förefinnes. De fördelar,

man genom den fria gränshandeln avsett att vinna, äro huvudsakligen

dels bättre tillfälle att verkställa inköp å närmaste handelsplats, oberoende

av huruvida denna är belägen på den ena eller andra sidan av gränsen,

dels ock förbättrade avsättningsmöjligheter för egna produkter. Jämväl

utskottet håller före, att genom ett återinförande av den fria gränshandeln

i dessa trakter väsentliga fördelar äro att vinna för den övervägande

delen av den svenska gränsbefolkningen. De farhågor, som i

motionerna nr 119 i första kammaren och nr 223 i andra kammaren

ävensom i vissa, ovan omnämnda till utskottet inkomna framställningar

uttalats därom, att ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag i denna del skulle

betyda en väsentlig tillbakagång för den svenska handeln i ifrågavarande

trakter, synas utskottet överdrivna. Derest, såsom utskottet förutsätter,

rätten till fri gränshandel förbehålles den del av gränsbefolkningen,

som därav kan hava legitimt behov, torde några allvarliga olägenheter

för de köpmän, om vilka här är fråga, icke vara att förvänta. Utskottet

har sålunda funnit de med ett återinförande av den fria gränshandeln

förenade fördelarna i stort sett vara större än de olägenheter,

som kunna vara därmed förbundna. På sålunda i korthet angivna

skäl har utskottet funnit sig i huvudsak böra biträda förslaget i denna

del. Endast i ett visst avseende har utskottet funnit anledning till erinran

mot detsamma, nämligen i fråga om maximivärdena å de tullfria kvantiteterna

av vävnader och »andra varor». Dessa voro före den friår gränshandelns

upphävande år 1906 fastställda till respektive 25 och 20 kronor,

men höjning har nu föreslagits till 75 respektive 60 kronor. En sa

avsevärd höjning har synts utskottet icke vara betingad av penningvärdets

fall sedan år 1906 och således innebära en utvidgning av den

tullfrihet, som gällde före gränshandelns upphävande. En dylik avvikelse

från den princip, som legat till grund för förslaget i denna del,

har utskottet icke funnit sig kunna förorda, i all synnerhet som motsvarande

värden enligt de norska bestämmelserna uppgå till betydligt

lägre belopp eller till 50 respektive 40 kronor. För egen del vill utskottet

föreslå, att ifrågavarande maximivärden fastställas till samma belopp,

som sålunda bestämts för Norges vidkommande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

Vidkommande förslaget om medgivande i vissa fall av tullfrihet Tullfrihet vid

jamvai vid införsel i handelsavsikt har utskottet på grund av de utav ‘"försel i

skandinaviska avdelningen anförda, här ovan återgivna skäl funnit sig; handehavsM

böra i sak ansluta sig till detsamma.

„ Beträffande frågan om den myndighet, vilken bestämmanderätten

angående tullfrihet vid dylik införsel bör tillkomma, har departements*

j en i, ®*atsrådsprotokollet anfört, att avgörandet av ärenden rörande

sådan tullfrihet syntes kunna ofta förutsätta utredningar av den art att

underordnad myndighet icke förmådde att på egen hand tillfredsställande

verkställa desamma, samt att departementschefen med hänsyn härtill ansåge,

att dylika frågor icke borde prövas av de lokala tullmyndigheterna

utan borde hänskjutas till generaltullstyrelsen.

i Till stöd för det från Kungl. Maj:ts förslag i denna punkt avvikande

yrkande, som framförts i motionen nr 217 i andra kammaren,

har motionären i huvudsak anfört, att prövningen av sådana frågor

borde vara så anordnad, att minsta möjliga besvär förorsakades, ävensom

att det syntes motionären tillräckligt att åt generaltullstyrelsen överlämna

bestammandet av de allmänna riktlinjerna för ifrågavarande införsel,

under det att beträffande tillämpningen det borde få bero på de

lokala myndigheternas beprövande.

Ytskottet har funnit den i nyssnämnda motion föreslagna lättnaden

vid behandlingen av ifrågavarande ärenden kunna hava goda skäl för

sug särskilt beträffande sådana gränstrakter, där den förmån, varom nu

är fråga, kan antagas komma att bliva av allmännare betydelse. Utskottet

hai emellertid ansett den sålunda föreslagna lättnaden icke böra ifrågasättas

för andra fall än sådana, där densamma är nödvändig, för att

icke den med tullfriheten avsedda nyttan skall äventyras. Då emellertid

någon utredning i sistnämnda hänseende icke stått utskottet till buds

men utskottet å andra sidan icke funnit lämpligt, att den utvidgade tullfrihet

i övrigt, varom här är fråga, fördröjes av en sådan utredning,

bär utskottet velat förorda, att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts

förslag även i nu förevarande del, i sin skrivelse till Kungl. Maj:t i

ämnet anhåller, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida

och i vilken omfattning lättnader i ovanberörda avseende må kunna

beredas, samt, därest förhållandena skulle därtill föranleda, för en kommande

riksdag framlägga förslag i ämnet.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot bifall till Kungl Maj ds Wrordniniörslag

därom, att bestämmanderätten beträffande tidpunkten för

ikraftträdandet skall tillkomma Kungl. Maj:t, har dock velat fram
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

Övriga

flirtlag.

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

hålla nödvändigheten av, att Kungl. Maj:t vid denna frågas avgörande

tager särskild hänsyn till de säregna förhållanden, som kristiden framkallat.

Vad Kungl. Maj:ts proposition ävensom motionerna i ämnet i

öVrigt innehålla har icke föranlett någon erinran från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte

A) med avslag å motionerna I: 119 av herr K.

A. Nilson och II: 223 av herr Osberg m. fl. samt

med förklarande, att Kungl. Maj:ts förevarande proposition

nr 114 icke kunnat oförändrad godkännas,

1) antaga ovan införda förslag till förordning

om ändrad lydelse av § 5, § 8 mom. 4 och § 9 mom.

2 i förordningen med tulltaxa för inkommande varor

den 9 juni 1911, dock med den ändring att § 5 i nedan

angivna delar erhåller följande ändrade lydelse:

§ 5.

Vid resa---nämligen:

I. över gränsen — — —

spannmål, malen, 25 kilogram,

vävnader, alla slag, till ett sammanlagt

värde av 50 kronor

samt

andra varor till ett sammanlagt värde av

40 kronor;

II. över gränsen — — — stadgat.

2) besluta, att förordningen skall träda i kraft å

dag, Kungl. Maj:t bestämmer; samt

B) i anledning av motionen II: 217 av herr Lindberg

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte låta verkställa utredning av frågan, huruvida

och i vilken omfattning den i Kungl. Maj:ts förslag

beträffande § 5 tulltaxeförordningen generaltullstyrelsen

tillerkända befogenhet att medgiva undantag

från den i samma paragraf meddelade bestämmelsen

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

17

beträffande fall, då tullfrihet icke äger rura, må kunna

överflyttas till lokala tullmyndigheter, samt att Kungl.

Maj:t ville, därest utredningen därtill föranleder, för

riksdagen framlägga förslag i ämnet.

Stockholm den 15 maj 1922.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, Antonsson, K. A. Nilson, Wigforss, Rosén, Björnsson, Rune*), Bärg i

Katrineholm, Jönsson i Boa, Sköld, Johansson i Kälkebo, Olsson i Ramsta, Vennersten,

Heyman *), Carlsson i Stockholm, Bengtsson i Kullen, Lövgren i Nyborg, Björklund

och Winkler.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Reservation

av herrar K. A. Nilson, Antonsson, Jönsson i Boa, Johansson i

Kälkebo, Vennersten, Heyman, Bengtsson i Kullen och Winkler, vilka

ansett, att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

»Den utredning, som ligger till grund för Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, synes icke vara av beskaffenhet att göra ett definitivt

ställningstagande till det ingalunda oväsentliga ärendet möjligt.

Till en början må därvid anmärkas att det möte, som påkallade åtgärder

för ändring av nu bestående förhållanden, hölls i Fredrikshald på norskt

initiativ så tidigt som den 28 april 1919, alltså under högsta kristiden,

och att då rådande varuknapphet och andra handelsolägenheter kunna antagas

ha paverkat uttalandena vid mötet. Vidare synas de av länsstyrelserna

senare inhämtade upplysningarna från gränsorterna allenast

gått ut på efterforskande av gränsbefolkningens Dönskan» beträffande

ifrågasatt tullfrihet — något som utan vidare kunnat anses självfallet.

Däremot framgår icke av handlingarna att någon egentlig utredning av

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 34 käft. (Nr 40.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

behovet av eu undantagsställning för gränsbefolkningen i Bohuslän, Dalsland

och södra Värmland förelåge i likhet med vad som vore fallet

med norra Värmland, Dalarne, Härjedalen och nordligare trakter. Propositionen

har i stort sett intet att meddela om kommunikations- och

handelsförhållanden på dessa orter, som inbegripas under zon I, med

undantag för att länsstyrelserna i Göteborg och Vänersborg något antyda,

att kommunikationsförhållandena förbättrats sedan den s. k. lilla

gränshandeln upphört.

Och vad handelsförhållandena beträlfar synas uppgifter därom icke

ha inhämtats vare sig från den svenska stad, Strömstad, som framför

andra nu under 16 år varit särskilt Bohusläns centrala handelsplats eller

från andra med handelsförhållandena förtrogna.

Icke heller föreligger någon som helst utredning om de följder

öppnandet av fri gränshandel i nu omhandlade trakter med gott pcb

givande jordbruk kan hava för jordbruksnäringen liksom för industrien.

Emellertid har utskottet under ärendets behandling mottagit ett

stort antal framställningar från korporationer och enskilda på ovanberörda

orter, vilka i skrivelser, mötesresolutioner och uttalanden göra gällande,

att mycket vitala allmänna, samhälleliga och handelsintressen blivit obeaktade

eller förbisedda. Så hava Strömstads stadsfullmäktige dels genom

sin ordförande inför utskottet framfört sina bekymmer för framtiden och

dels i särskild skrivelse, under påpekande att saken gällde »en livsfråga»

för staden hemställt om förnyad utredning. Vidare har handelskammaren

i Karlstad, till vars intressesfär hela det omhandlade området

(zon 1) hör, i utförlig skrivelse gjort gällande, att med de storartade

vägförbättringar och kanaliseringar, som under senaste åren åvägabragts

i berörda trakter, alldeles icke förelåge något behov från kommunikationssynpunkt

att särställa gränsbefolkningen liksom också handelsförhållandena

vad tillgång, prisställning och handelsplatser beträffar icke heller

påkalla föreslagna särskilda åtgärder, vilka icke kunde gagna utan i stället

»bli till stort men för betydelsefulla svenska intressen». Ytterligare

hava liknande framställningar ingått från såväl grupper av tjänstemän

och andra konsumenter i Strömstad med stadens borgmästare i spetsen

som ock från arbetaregrupper (Svenska livsmedelsarbetareförbundets avdelning

nr 27) liksom från fiskarebefolkningen å Koster m. fl., framhållande

de svårigheter som i flera hänseenden kunna medfölja ett bifall

till propositionen.

Jämväl gränsbevakningspersonalen har påvisat, med erfarenhet från

tiden före 1906, de svårigheter som en tullfrihet i föreslagen utsträckning

framkallar i ordnings- och bevakningshänseende och utsikterna för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40. 19

en okontrollerbar smugglaretrafik, som komme att frodas i hägnet av

»friheten» och med hjälp av de utomordentligt gynnsamma kommunikationslederna,

speciellt vid Idelj orden.

Utskottet har icke kunnat frånkomma, att de sålunda framförda

skälen mot att nu antaga Kungl. Majrts förslag äro beaktansvärda. Då

också därtill kommit, att, enligt vad utskottet erfarit, landshövdingarna i såväl

Göteborg som Vänersborg numera funnit en förnyad och grundligare

utredning av förhållandena påkallad, har utskottet ansett sig böra med

ett avstyrkande av det nu föreliggande förslaget förorda sådan förnyad,

allsidig, ingående och till olika intressen hänsyntagande utredning, i vad

det gäller förhållandena söder om Mitandersfors tullstation i Värmland.

Det förslag, som eventuellt kan bli följden av denna utredning,

bör givetvis också avväga de tullfria kvantiteterna till full likhet med

de norska bestämmelserna — vilket i det föreliggande icke är fallet.

Beträffande åter föreslagna mindre förändringar av nu gällande

tullfrihetsbestämmelser för gränsbefolkningen norr om Mitandersfors vore

därom icke mycket att säga, men då förslaget torde böra utgöra ett

odelat helt har utskottet ansett att med dessa förändringar också borde

kunna anstå, till dess ärendet återkommer till riksdagens beprövande.

Då de nuvarande bestämmelserna utan vidare klagomål tillämpats i

sexton år, däri dyrtiden inbegripen, torde något men icke vara att befara,

om de också nu, sedan prisnivån så avsevärt sjunkit, i varje fall

få gälla ytterligare ett år, i avbidan på den ifrågasatta utredningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa

att Kungl. Maj:ts proposition nr 114 icke måtte

vinna riksdagens bifall.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1922:284 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 5, § 8 mom. 4 och § 9 mom. 2 i förordningen a1 i texten