Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 17 § 2, 3 och 5 mom., 18 § samt 45 § 3 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, ävensom i anledning av propositionen väckta motioner, dels ock två likalydande motioner med förslag till lagstiftning i fråga om kommunal omröstning angående medgivande av rätt till detaljhandel med rusdrycker m. m.
1922-05-16 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1922:42, Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 17 § 2, 3 och 5 mom., 18 § samt 45 § 3 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker, ävensom i anledning av propositionen väckta motioner, dels ock två likalydande motioner med förslag till lagstiftning i fråga om kommunal omröstning angående medgivande av rätt till detaljhandel med rusdrycker m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
1
Nr 42.
Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1922 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 17 § 2, 3 och 5 mom., 18 § samt 45 § 3 mom. i
förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning
av rusdrycker, ävensom i anledning av propositionen
väckta motioner, dels ock två likalydande motioner med
förslag till lagstiftning i fråga om kommunal omröstning
angående medgivande av rätt till detaljhandel med
rusdrycker m. m.
Genom proposition nr 203 av den 17 februari 1922, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 17 § 2, 3 och 5 mom., 18 § samt 45 § 3 mom.
i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.
Härigenom förordnas, att 17 § 2, 3 och 5 mom., 18 § samt 45 §
3 mnm. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker
skola i nedan intagna delar erhålla följande ändrade lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 sand. 36 höft. (Nr 42.) 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
17 §.
2. Rättighet, som i 1 mom. avses, meddelas av Konungens befallningshavande
för ett eller flera, högst tre kalenderår, med iakttagande
av att tiden för samtliga inom länet beviljade rättigheter skall på en
gång utlöpa vid utgången av vart tredje kalenderår. Ansökan om
erhållande — — — rättighet till utskänkning.
3. över ansökning--- — kommunalstämma. Dessa utlåtanden
böra innehålla, huruvida och i vilken utsträckning rätt till detaljhandel
anses böra medgivas — — — den sökta rättigheten.
5. Hava stadsfullmäktige eller kommunalstämma inom den kommun,
där försäljning är avsedd att äga rum, avstyrkt upplåtande av
rätt till detaljhandel, må Konungens befallningshavande icke meddela
rättighet till sådan handel. Rätt till detaljhandel med rusdrycker må
icke inom något län upplåtas till flera bolag än som under år 1918
inom länet utövat rättighet till detaljhandel med brännvin, ej heller till
större antal bolag än som motsvarar ett bolag för varje påbörjat femtiotusental
av länets folkmängd vid utgången av året näst före det,
under vilket ansökan om dylik rättighet senast bort ingivas; dock må,
utan hinder av vad nu sist stadgats, Konungens befallningshavande, så
länge rättighet till detaljhandel ej upplåtes inom andra kommuner än
dem, varest under år 19i8 och hela tiden därefter rättighet till detaljhandel
utövats, kunna upplåta sådan rättighet åt så många bolag, som under
år 1918 inom länet utövat rättighet till detaljhandel med brännvin.
Medgiver Konungens befallningshavande--— — fattat detsamma.
18 §.
I kommun, där tillstånd till detaljhandel enligt 17 § ej meddelats,
må rättighet till detaljhandel med rusdrycker kunna tilldelas bolag,
som erhållit rätt till sådan handel inom annan kommun; dock må
rättighet till utminutering av spritdrycker icke tilldelas annat bolag än
det, som jämlikt 36 § av kontrollstyrelsen anvisats såsom hemortsbolag
för kommunen i fråga, med mindre Konungen i varje särskilt
fall därtill lämnat medgivande.
Rättighet, som i första stycket avses, må endast utövas, så länge
den bolaget enligt 17 § meddelade rättighet är gällande.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
3
Ansökan om rättighet, varom nu är fråga, skall göras inom den
i 17 § omförmälda tid, innan försäljningen är avsedd att taga sin början.
Har ansökan om rättighet, som avses i 17 §, gjorts inom nämnda tid
men av Konungens befallningshavande avslagits, må dock ansökan om
rättighet till detaljhandel i samma kommun för inom annan kommun
bildat bolag göras inom två månader från dagen för Konungens befallningshavandes
beslut. I fråga om rättighetens upplåtande skall i övrigt,
utom beträffande begränsningen av bolagens antal, lända till efterrättelse
vad i 17 § stadgas.
45 §.
3. Spritdrycker må från utminuteringsställe försändas endast till
köpare inom kommun, för vilken bolaget jämlikt 36 § är att anse som
hemortsbolag. Vid försändande skola betryggande kontrollanordningar
vidtagas, i syfte att varan ej av annan än köparen bekommes. Innan
försändande sker, skall köparens motbok hava företetts samt skriftlig
rekvisition och betalning för varan erhållits.
Vin och Öl — — — därvid erhållas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1922.
Under åren 1922 och 1923 må Konungens befallningshavande icke
upplåta rättighet till detaljhandel med rusdrycker för längre tid än till
utgången av år 1924.
Vad i denna förordning stadgas utgör ej hinder för Konungens
befallningshavande att i alla kommuner, varest under år 1922 rättighet
till detaljhandel utövas, intill utgången av år 1924 upplåta förlängd
rättighet till detaljhandel av den omfattning, som nu är medgiven.
Beträffande vad föredragande departementschefen enligt omförmälda
statsrådsprotokoll vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t
anfört till motivering för förslaget, får utskottet hänvisa till propositionen.
Till utskottet hava jämväl överlämnats följande fyra i anledning
av propositionen väckta motioner nämligen:
Motionerna
I: 155 och
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
1^295^’amt Ko) likalydande motioner nr 155 i första kammaren av herrar
i: 148. Carl Gustaf Ekman och Ljunggren, och nr 294 i andra kammaren av
herr Olsson i Mora m. fl., i vilka hemställts, »att riksdagen måtte avslå
Kung]. Maj:ts proposition nr 203 i den del propositionen avser beredande
av möjlighet till inrättande av filialer för utminutering av rusdrycker»,
2:o) motionen nr 295 i andra kammaren av herr Hamrin m. fl.,
däri föreslagits, »att riksdagen måtte avslå ovannämnda ändringsförslag»,
3:o) motionen nr 148 i första kammaren av herr Löfgren, däri
hemställts, »att riksdagen måtte besluta följande lydelse av 17 § 5 mom.
i ovannämnda förordning:
5. Hava stadsfullmäktige eller kommunalstämma inom den kommun,
där försäljning är avsedd att äga rum, avstyrkt varje upplåtande
av rätt till detaljhandel, må Konungens befallningshavande icke meddela
rättighet till sådan handel. Föreligger ansökning från flere bolag,
skall Konungens befallningshavande, där rättighet anses böra meddelas,
upplåta sådan till det bolag, som finnes bäst tillgodose det i 63 §
angivna syfte.
Rätt till detaljhandel med rusdrycker — — — fattat detsamma.»
Motionerna Till behandling i samband med förevarande proposition har ut
1
it 132 skottet funnit lämpligt upptaga jämväl två till utskottet hänvisade, under
motionstiden vid riksdagens början väckta, likalydande motioner, den
ena nr 71 inom första kammaren av herr Carl Gustaf Ekman m. fl. och
den andra nr 132 inom andra kammaren av herr Sävström m. fl., däri
hemställts, »att riksdagen måtte för sin del besluta antaga:
1) det ''Förslag till förordning angående ändrad lydelse av 17, 19,
20, 22, 56, 69, 72 och 95 §§ i förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker’, som finnes intaget i det av inom finansdepartementet
tillkallad sakkunnig den 30 november 1921 avgivna, här
närslutna betänkandet;
2) det ''Förslag till lag med vissa föreskrifter i fråga om kommunal
omröstning angående medgivande av rätt till detaljhandel med
rusdrycker’ (med bilaga), som likaledes finnes intaget i det under punkt
1 härovan omförmälda betänkande.»
Sistnämnda båda förslag äro av följande lydelse:
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
5
Förslag
till
Förordning angående ändrad lydelse av 17, 19, 20, 22, 56, 69, 72 och 95 §§ i
förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker.
Härigenom förordnas, att 17, 19, 20, 22, 56, 69, 72 och 95 §§ i
förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker skola
erhålla följande ändrade lydelse:
17 §-
1. Detaljhandel med — — — bolag fördelas.
2. Rättighet, — — — utskänkning.
3. . Har ansökning rätteligen skett, skall, i enlighet med vad därom
är särskilt stadgat, Konungens befallningshavande till allmän omröstning
bland kommunens röstberättigade medlemmar hänskjuta frågan,
huruvida rättighet, som i 1 mom. avses, må inom kommunen medgivas.
Uttala sig vid omröstningen flertalet av de röstande för att sådan rättighet
ej må medgivas eller utfalla rösterna för och mot medgivande av
, rättigheten lika, vare frågan härom förfallen, och må sådan fråga ej
ånyo väckas förr än under tredje kalenderåret därefter. Uttala sig åter
flertalet av de röstande för att rätt till detaljhandel må medgivas, skall
Konungens befallningshavande omedelbart efter det omröstningen vunnit
laga kraft över ansökningen inhämta utlåtanden, i Stockholm av stadsfullmäktige
och i annan stad av magistraten och stadsfullmäktige samt
å landet av kommunalnämnd och kommunalfullmäktige. Dessa utlåtanden
skola innehålla, i vilken utsträckning den sökta rätten till detaljhandel
anses böra medgivas, uppgift å det antal försäljningsställen, som
bör få anordnas, dels för utminutering och dels för utskänkning av
spritdrycker, vin och Öl, ävensom förslag till de inskränkningar med
hänsyn till försäljningsställenas förläggning och rörelsens bedrivande,
som anses nödiga. Hava ansökningar inkommit från flera bolag, skall
visst bolag förordas till erhållande av den sökta rättigheten.
4. Sedan de i 3 mom. omförmälda utlåtanden till Konungens
befallningshavande avgivits, har Konungens befallningshavande, där
ansökning ej genast varder avslagen, att, om rörelsen kan antagas vålla
olägenhet för angränsande kommun, över ansökningen infordra yttrande
från stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige i sådan kommun.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
5. Medgiver Konungens befallningshavande upplåtande av rätt
till detaljhandel, må det ej ske i vidsträcktare mån än som blivit av
stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige tillstyrkt, och må ej heller
försäljningsställenas antal sättas högre än det av den kommunala myndigheten
tillstyrkta. Konungens befallningshavande skall därjämte vid
upplåtelsen föreskriva de inskränkningar med hänsyn till försäljningsställenas
förläggning och rörelsens bedrivande, som blivit av stadsfullmäktige
eller kommunalfullmäktige föreslagna, så vida beslutet om samma
inskränkningar icke finnes stå i strid med allmän lag eller författning
eller annorledes överskrida deras befogenhet, som fättat detsamma.
6. Konungens befallningshavandes---kungörelsen angivas.
19 §.
1. Bolag, som — — — ekonomisk fördel.
2. Vid utövande — — — av Konungen.
3. Bolag äger — — — av spritdrycker.
4. Bolag må — — — av vinsten.
5. Bolags delägare skola vara minst nio, av vilka åtminstone sex
böra vara boende å den ort, där bolagets styrelse har sitt säte. Bolags
styrelse skall bestå av fem ledamöter, av vilka en, som tillika skall vara
ordförande i styrelsen, utses av kontrollstyrelsen, två utses av delägarna
i bolaget, en utses i stad av stadsfullmäktige och å landet av kommunalfullmäktige
samt en av landstinget, dock att i stad, som icke deltager
i landsting, stadsfullmäktige utse jämväl den ledamot, som eljest
skulle av landstinget väljas. På — — — landsting utsedda.
Av kontrollstyrelsen, landsting, stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige
utsedd styrelseledamot må icke vara delägare i bolaget.
6. Granskning av bolags förvaltning och räkenskaper skall varje
år i mars eller april månad å tid, som av kontrollstyrelsen bestämmes,
verkställas för näst föregående år av tre revisorer, av vilka två utses
av kontrollstyrelsen och en av delägarna i bolaget. På enahanda sätt
utses jämväl tre suppleanter. Revisorerna skola antingen ibland eller
utom sig utse två personer att å deras vägnar deltaga i inventering av
bolagets tillgångar vid löpande årets slut. Över revisionen avgiva
revisorerna berättelse, vilken, utom redogörelse för bolagets ekonomiska
ställning och förvaltning samt vad övrigt revisorerna kunna finna skäl
omnämna, skall innehålla dels yttrande, huruvida bolaget förvaltats i
överensstämmelse med det i 63 § angivna syfte, dels till- eller avstyrkande
av ansvarsfrihet. Av revisionsberättelsen, vid vilkens avfattande •
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
7
de föreskrifter skola iakttagas, som meddelas av kontrollstyrelsen, skola,
sedan bolagets styrelse lämnats tillfälle att förklara sig över i berättelsen
möjligen gjorda anmärkningar, revisorerna före maj månads utgång
översända exemplar till Konungens befallningskavande, landstinget, stadsfullmäktige
eller kommunalfullmäktige samt kontrollstyrelsen. Bolagets
styrelse må även till nämnda myndigheter insända sin förklaring.
Granskning av bolags förvaltning och räkenskaper må även när
som helst företagas av chefen för kontrollstyrelsen eller av person, som
nämnda styrelse förordnat.
7. Styrelseledamöter samt — — — kontrollstyrelsen bestämmas.
8. Om ansvarsfrihet för bolag beslutar kontrollstyrelsen efter
juni månads utgång, ägande i stad stadsfullmäktige samt på landet
kommunalfullmäktige att dessförinnan till kontrollstyrelsen avgiva yttrande
i ärendet.
Erfordras åtgärd i följd av vägrad ansvarsfrihet eller giver revisionsberättelsen
eljest därtill anledning, äger kontrollstyrelsen meddela
erforderliga föreskrifter eller vidtaga åtgärder för rättelses vinnande.
9. Bolag åligger — — — tillfalla statsverket.
10. Förmenar någon — — — ej föras.
20 §.
1. Rättighet att — — — tredjedels liter.
2. Ansökning om — — — idka rörelsen.
3. Över ansökning, som rätteligen skett, skall Konungens befallningshavande
efter augusti månads utgång inhämta utlåtanden, i Stockholm
av stadsfullmäktige och i annan stad av magistrat och stadsfullmäktige
samt å landet aV kommunalnämnd och kommunalfullmäktige.
Dessa utlåtanden böra innehålla bestämt till- eller avstyrkande jämte
förslag till de inskränkningar i avseende å försäljningens bedrivande,
som anses nödiga.
4. Har ansökningen blivit avstyrkt, i stad av stadsfullmäktige
samt å landet av kommunalfullmäktige, må densamma av Konungens
befallningshavande ej bifallas. Medgiver Konungens befallningshavande
upplåtande av rättighet, skola vid upplåtelsen föreskrivas de inskränkningar
i avseende å rörelsens bedrivande, som blivit av stadsfullmäktige
eller kommunalfullmäktige föreslagna, såvida beslutet om samma inskränkningar
icke finnes stå i strid med allmän lag eller författning
eller annorledes överskrida ‘deras befogenhet, som fattat detsamma.
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
22 §.
Där i något fall utskänkning av vin eller Öl tillfälligtvis kan vara
av omständigheterna påkallad, må på därom gjord ansökning Konungens
befallningshavaude, sedan stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige
blivit hörda, kunna tillsvidare för kortare tid än år eller för visst tillfälle
meddela rättighet att vid måltid till spisande gäster utskänka
sådana drycker; utskänkningen av Öl skall dock vara underkastad den
särskilda inskränkning, som i 20 § 1 mom. omnämnes. Har ansökningen
blivit avstyrkt av stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige,
må densamma av Konungens befallningshavande ej bifallas.
56 §.
1. Utminutering av — — — 2 eftermiddagen.
2. Utskänkning av — — — utskänkning förbjuden.
3. Där särskilda omständigheter anses föranleda behov av att
tiden för utskänknings avslutande bestämmes senare än till klockan 10
eftermiddagen eller att utskänkning av rusdrycker under sön- och helgdagar
efter klockan 7 eftermiddagen sker annorledes än vid måltider
åt spisande gäster, äger Konungens befallningshavande efter framställning
i stad av stadsfullmäktige och på landet av kommunalfullmäktige
samt efter magistrats eller kommunalnämnds hörande därom förordna.
69 §.
1. Tillstånd, som meddelats enligt 20—22 §§, må av Konungens
befallningshavande återkallas, när helst Konungens befallningshavande
finner skäl därtill, och skall återkallelse av tillstånd, som meddelats
enligt 20 eller 22 §, äga rum, då i stad stadsfullmäktige och på landet
kommunalfullmäktige det påyrka.
2. över beslut —--ej föras.
72 §.
Därest av försäljning, som bedrives av bolag eller innehavare av
från bolag överlåten rättighet, vid upprepade tillfällen oordningar föranledas
eller å försäljningsställe, där sådan rörelse utövas, osedlighet
bedrives, må Konungens befallningshavande, på anmälan av i stad polismyndighet
eller stadsfullmäktige och på landet kronobetjänt eller kommunens
eller angränsande kommuns kommunalnämnd eller kommunalfullmäktige,
äga att indraga rättighet till sådan försäljning eller ock
därifrån skilja innehavaren.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
9
95 §.
Vad enligt denna förordning tillhör stadsfullmäktiges handläggning
tillkommer i stad, där stadsfullmäktige ej finnas, allmän rådstuga,
och skall å landet vad som tillhör kommunalfullmäktiges handläggning
i kommun, där kommunalfullmäktige ej finnas, tillkomma kommunalstämma.
Vad i denna förordning är stadgat i avseende å magistrat,
vare i stad, där magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad
särskilt tillsatta styrelse, och skall vad enligt III, V, VI och VII kapitlen
i denna förordning tillhör magistrats handläggning tillkomma poliskammare
i stad, där sådan finnes.
Förslag
till
Lag med vissa föreskrifter i fråga om kommunal omröstning angående medgivande
av rätt till detaljhandel med rusdrycker.
Härigenom förordnas som följer:
'' 1 §•
1 mom. Omröstning, huruvida rätt till detaljhandel med rusdrycker
må inom kommun medgivas, äger rum i stad inför magistraten
och å landet inför den valnämnd, som enligt lagen om val till riksdagen
utses för val till riksdagens andra kammare.
2 mom. Varje stad eller kommun eller del av stad eller kommun,
som vid val av stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige utgör eget
valdistrikt, skall utgöra särskilt omröstningsdistrikt vid sådan omröstning,
som i denna lag avses.
3 mom. Röstberättigad äger utöva rösträtt allenast vid omröstning
inom det omröstningsdistrikt, där han är mantalsskriven.
4 mom. Varje röstberättigad äger eu röst.
2 §.
När, enligt vad därom särskilt är stadgat, fråga, huruvida rätt
till detaljhandel med rusdrycker må medgivas, skall hänskjutas till kommunal
omröstning, åligger det Konungens befallningshavande att, med
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 36 käft. (Nr 42.) 2
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
underrättelse härom samt med överlämnande av samtliga ansökningshandlingarna
i ärendet, anmoda myndighet, som i 1 § 1 mom. sägs, att
föranstalta om sådan omröstning. Finnas i kommun på landet flera
valnämnder, skall den av dessa, som Konungens befallningshavande därtill
utser, föranstalta om omröstning.
3 §.
Den myndighet, som har att föranstalta om omröstning, skall utsätta
densamma att hållas snarast möjligt samt därom utfärda kungörelse
i den ordning, som i kommunalförordningarna stadgas för kallelse till
val av stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige; och skall vad som
i fråga om nu sagda val i lagen den 20 maj 1921 finnes stadgat angående
de dagar, å vilka förrättningen må hållas, antal dagar för densamma,
lokal för förrättningen, de tider på dagen, under vilka förrättningen
skall minst fortgå, samt innehållet av kungörelsen om förrättningen,
äga motsvarande tillämpning å omröstning, som i denna lag
avses.
Kungörelsen skall jämväl innehålla den proposition, efter vilken
omröstningen skall försiggå, avfattad i överensstämmelse med det vid
denna förordning fogade formulär.
*
4
Vid omröstningen skall gälla till efterrättelse den för kommunen
senast upprättade kommunala röstlängd eller del av densamma.
5 §•
Omröstningen sker med omärkta, enkla och slutna sedlar av vitt
papper.
Ogill är röstsedel, till vilken användes annat än vitt papper eller
å vilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med avsikt
där anbragt.
Finnas i ett röstkuvert två eller flera röstsedlar, vare de alla ogilla.
6 §•
Vid förrättningen skola blanketter till röstsedlar samt kuvert av
ogenomskinligt papper, lika till storlek och beskaffenhet, tillhandahållas
de röstande för det ändamål, varom här nedan förmäles. Aro i kommun
flera omröstningsdistrikt, skall, innan röstkuvert utlämnas, därå intryckas
en stämpel, utvisande det omröstningsdistrikt, för vilket förrättningen
äger rum.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 11
I omröstningslokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser,
avsedda att möjliggöra för en var att med rösthemlighetens bevarande
kunna skriva sin röstsedel och inlägga densamma i kuvertet.
Den röstande har att vid någon av omförmälda särskilda platser
skriva sin röstsedel och inlägga densamma i kuvertet.
Beträffande ordningen vid omröstningens förrättande skall i övrigt
vad som är stadgat i fråga om val av stadsfullmäktige och kommunalfullmäktige
äga motsvarande tillämpning.
7 §•
Vid kommunal omröstning, som i denna lag avses, må rösträtt
ej utövas av annan röstberättigad än den, som vid förrättningen personligen
inställer sig, dock med iakttagande därav att vad i lagen. den
30 juni 1920 stadgats om rätt för vissa väljare att utan inställelse inför
valförrättare avgiva valsedel vid vissa kommunala val samt om behandling
av valförsändelse skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
röstberättigade vid kommunal omröstning, som här avses.
• 8 §.
1 mom. Sammanräkning av de avgivna rösterna verkställes av
den myndighet, som föranstaltat om omröstningen.
2 mom. År den myndighet, som föranstaltat om omröstningen,
densamma som den, inför vilken rösterna avgivits, skall, där sammanräkning
av de avgivna rösterna icke verkställes omedelbart efter det
röstningen blivit avslutad, sammanräkningen påbörjas inom sju dagar
därefter, samt de avlämnade röstkuverten under tiden förseglas och förvaras
på sätt därom stadgas i kommunalförordningarna för det fall att
uppehåll i valförrättning göres.
3 mom. År den myndighet, som föraustaltat om omröstningen,
ej densamma som den, inför'' vilken rösterna avgivits, skall sistnämnda
myndighet omedelbart efter det röstningen förklarats avslutad, uttaga
röstkuverten ur valurnan och räkna desamma oöppnade. I det protokoll,
som skall föras vid förrättningen, antecknas antalet röstkuvert. Röstkuverten
inläggas härefter i hållfast omslag, som omsorgsfullt förseglas
under två närvarandes sigill. De sålunda åsätta sigillen skola jämväl i
protokollet avtryckas.
Sedan omröstningsprotokollet upplästs och dess riktighet bekräftats
av ordföranden och två av de närvarande, avslutas förrättningen. Ordföranden
skall därefter ofördröjligen till ordföranden i den nämnd, som
föranstaltat om omröstningen, översända omslaget med röstkuverten
12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
jämte röstlängden och omröstningsprotokollet. Sker insändandet med
allmänna posten, skall försändelsen assureras.
Den myndighet, som föranstaltat om omröstningen, skall vid
offentlig, minst sex dagar förut i kommunens kyrkor kungjord förrättning
sammanräkna de inom kommunens samtliga omröstningsdistrikt
avgivna rösterna. Denna förrättning skall påbörjas så snart omständigheterna
det medgiva och senast inom fjorton dagar efter omröstningens
förrättande.
4 mom. Vid sammanräkningen skall protokoll föras.
Sammanräkningens utgång kungöres omedelbart genom uppläsning
av nämnda protokoll. Med protokollets uppläsning är förrättningen avslutad.
Efter sammanräkningens avslutande skola röstsedlarna åter inläggas
under försegling.
9 §.
Protokoll över kommunal omröstning och över sammanräkning av
de ^ därvid avgivna rösterna skall skyndsamt insändas till Konungens
befallningshavande, därvid tillika de från nämnda myndighet remitterade
ansökningshandlingarna skola återställas.
10 §.
Medlem av kommun, som förmenar, att omröstningen icke försiggått
i laga ordning, äger att däröver anföra besvär, vilka jämte protokoll
över den överklagade förrättningen böra till Konungens befallningshavande
ingivas, i stad inom tjugo dagar och å landet inom trettio
dagar efter det ^förrättningen avslutades, den dag, då det skedde, likväl
oräknad; och åligger det klaganden att inom fjorton dagar, efter det
tiden för besvärens inlämnande utgått, i stad ''till magistraten och å
landet till ordföranden i den valnämnd, som föranstaltat om omröstningen,
ingiva diariiutdrag däröver att han sig besvärat.
Försummar klaganden något av vad sålunda är vordet föreskrivet,
må beslutet kunna gå i verkställighet.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 13
Beträffande innehållet i berörda vid sistnämnda förslag fogade
bilaga, vilken innehåller förslag till voteringsproposition, får utskottet
hänvisa till sistnämnda båda motioner.
Vidkommande vad de särskilda motionärerna anfört till stöd för
sina förslag tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.
I nu ifrågavarande ämnen innehåller gällande lagstiftning om
försäljning av rusdrycker i huvudsak följande: I fråga om antalet av
de bolag, åt vilka detaljhandeln med rusdrycker är förbehållen,^ gäller
icke någon annan begränsning än den, att sådan handel icke får inom
samma kommun fördelas mellan flera bolag. Bolag, som bildats för försäljning
av rusdrycker, äger att inom annan kommun än den, varest
bolaget bildats, erhålla rätt till utskänkning men icke rättighet till
utminutering. Vad beträffar frågan om försändning av spritdrycker
finnes stadgat, att spritdrycker icke få från utminuteringsställe försändas
till köpare inom annan kommun än den, där försäljningsstället
är beläget. Därjämte har genom kungörelse den 2 december 1904
förbjudits att med allmänna posten befordra spritdrycker.
Flertalet av de frågor, som framlagts genom förevarande proposition,
hava tidigare varit föremål för behandling inom riksdagen. Så
hava förslag om begränsning av det antal bolag, som i varje län skulle
kunna erhålla tillstånd till detaljhandel med rusdrycker, behandlats av
1918, 1919 och 1920 års riksdagar. Vid sistnämnda års riksdag innefattade
förslaget jämväl en bestämmelse om att bolag skulle äga rätt
att i andra kommuner än den, varest bolaget bildats, inrätta filialer ej
blott som för närvarande för utskänkning utan även för utminutering
av rusdrycker. Vid sistnämnda års riksdag förelåg jämväl, fastän fristående
från övriga nu ifrågavarande ämnen, spörsmålet om jämkningar
i försändningsförbudet till behandling.
Sålunda framlade Kungl. Maj:t genom proposition (nr 363) till
1918 års lagtima riksdag förslag till ändring av 17 § 5 mom. i förordningen
angående försäljning av rusdrycker i syfte att begränsa antalet
av sådana bolag, genom vilka enligt 1 mom. i nämnda paragraf detaljhandeln
med rusdrycker skall huvudsakligen utövas. Förslaget var föranlett
av en framställning från kontrollstyrelsen, som uppmärksammat,
Utskottet.
Gällande bestämmelser.
Tidigare behandling
av
ifrågavarande
spörsmål.
Bolagens
antal m. m.
Behandling
vid 1918 års
riksdag.
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
att på åtskilliga orter bildats nya försäljningsbolag och att särskilt inom
Malmöhus län, där antalet dylika bolag redan förut var stort, ett avsevärt
antal nya ansökningar om försäljningsoktroj förekommit. Med
anledning härav hade kontrollstyrelsen föreslagit en länsvis genomförd
begränsning av bolagens antal till högst ett bolag för varje påbörjat
femtiotusental av länets folkmängd vid utgången av året före det, varunder
ansökan om rättighet skall ingivas. Den sålunda ifrågasatta
bestämmelsen upptogs i Kungl. Maj:ts förslag, vilket därutöver innehöll
den inskränkningen, att inom länet rättighet till detaljhandel i varje
fall icke finge tilldelas flera bolag än som under år 1918 utövat sådan
rättighet.
I anledning av sistnämnda proposition framställdes i motionsväg åtskilliga
yrkanden. Bland annat föreslogs i två likalydande motioner,
I: 192 av herr K. A. Nilson m. fl. och II: 440 av herrar Moberger
och Hamrin, en ytterligare begränsning av bolagens länsvis reglerade
antal, innefattande att rätt till detaljhandel icke skulle inom något län
få upplåtas till större antal bolag än som motsvarade ett bolag för varje
fullt 50,000-tal av länets folkmängd vid utgången av året före det,
under vilket ansökning om dylik rätt senast bort ingivas och i intet fall
till flera bolag än som under år 1918 eller, där ansökningen avsåge
senare år än 1919, under det nästförutgångna året inom länet utövat
dylik rätt.
Enligt Kungl. Maj:ts omförmälda förslag skulle för år 1919 högsta
antalet försäljningsbolag inom hela riket stanna vid 94. I jämförelse
med det antal bolag, som under år 1918 utövade detaljhandel med rusdrycker,
skulle, enligt vad i propositionen meddelades, den föreslagna
inskränkningen komma att drabba 32 bolag, varav 14 i Malmöhus län,
6 i Stockholms län, 3 i vartdera av Södermanlands och Skaraborgs län,
2 i vartdera av Kalmar och Hallands län och 1 bolag i vartdera av
Blekinge och Kristianstads län. Med hänvisning härtill hemställdes i
andra motioner om sådana ändringar i Kungl. Maj:ts förslag, genom
vilka de rubbningar i bestående förhållanden, som vore förenade med
indragning av försäljningsbolag, kunde undvikas.
I anslutning till vad sålunda hemställts förordade bevillningsutskottet
(bet. nr 50) sådant tillägg till den av Kungl. Maj it föreslagna begränsningen
till ett bolag för varje påbörjat femtiotusental av länets folkmängd, att
rätt till detaljhandel med rusdrycker i varje fall skulle kunna meddelas
bolag till samma antal som under år 1918 inom länet utövat rättigheter
till detaljhandel med brännvin. Inom bevillningsutskottet avgå vos flera
reservationer, av vilka en avsåg bifall till ovannämnda av herr K. A.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 1°
Nilson m. fl. samt herrar Moberger och Hamrin väckta motioner; i en
annan reservation yrkades avslag på Kungl. Maj:ts proposition.
Då ärendet förekom till behandling i kamrarna, antog andra kammaren
den förra och första kammaren den senare reservationen, i följd
varav frågan förföll. ,
1 en vid 1919 års lagtima riksdag av herrar Moberger och Hamrin
i andra kammaren väckt motion, nr 225, upptogs det förslag, som vid riksdag,
nästföregående års riksdag vunnit andra kammarens bifall och för vars
innehåll här ovan redogjorts.
1919 års bevillningsutskott (bet. nr 14) föreslog enahanda bestämmelser,
som de av 1918 års bevillningsutskott föreslagna. Vid. behand
lingen av frågan i kamrarna stannade dessa i olika beslut, i det att
första kammaren biföll en vid utskottsbetänkandet fogad reservation,
däri yrkats avslag å motionen, medan däremot andra kammaren biföll
utskottets hemställan. Frågan hade således även år 1919 förfallit.
Vid 1920 års riksdag föreslogs i en inom första kammaren väckt ^handimg
motion, nr 117, av herr Thulin dels ändring av 17 § 5 mom. i gällande ^ riksdag,
rusdrycksförsäljningsförordning i överensstämmelse med Kungl. Majrts
ovannämnda proposition år 1918, dels ock att den enligt 18 § i samma
förordning försäljningsbolag tillkommande befogenheten till filialförsäl]- ning inom kommun, där tillstånd till detaljhandel enligt 17 § icke meddelats,
måtte så utvidgas, att densamma komme att omfatta även utminutering.
I sitt i anledning av sistnämnda motion avgivna betänkande, nr
29, anförde 1920 års bevillningsutskott, bland annat, följande:
»Olägenheterna av att alltför inånga försäljningsbolag uppkomma göra sig
gällande, synes det, huvudsakligen i tre olika hänseenden. I första hand motverkas
därav i viss mån rusdryckslagstiftningens allmänna syfte att verka återhållande pa
rusdrycksförsäljningen. Vidare försvåras utövningen av den kontroll över bolagen,
som jämlikt 19 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen tillkommer kontrollstyrelsen.
Och slutligen ökas över hövan de med rusdrycksförsäljningen förenade
förvaltningskostnaderna, till förfång för det statsfinansiella intresset.
Att den berörda tendensen bör föranleda ett sådant tillägg till rusdrycksförsäljningsförordningens
i 17 § meddelade föreskrifter i ämnet, som är ägnat att
begränsa försäljningsbolagens antal till vad som kan anses motsvara behovet, finner
utskottet uppenbart. . .
Vid övervägande av frågan om den lämpliga begränsningen har utskottet
ansett sig böra taga hänsyn icke blott till ovanberörda tre synpunkter utan^även
till såväl de olägenheter, som måste vara förenade med indragningen av bestående
bolag, vilka kunna anses fylla en uppgift, som ock konsumenternas berättigade
anspråk att utan alltför besvärande omgång kunna erhålla de varor, försäljningen
omfattar.
Försändning*-
förbudet.
16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
Den i motionen föreslagna ändringen i 18 § rusdrycksförsäljningsförordningen,
i syfte att filialförsäljning matte kunna omfatta även utminutering, är-ju avsedd att,
även om åtskilliga bolag indragas, bereda möjlighet att tillgodose konsumenternas
nyssberörda berättigade anspråk. Emellertid bär det synts utskottet angeläget att
icke inskränka antalet bolag mera än de påvisade missförhållandena kräva. Nu
har, så vitt utskottet kunnat bedöma, någon anmärkningsvärd ökning av brännvinsförsäljningsbolagens
antal utöver behovet icke förekommit annorstädes än i de
båda skanska länen. Vid sadant förhållande och då, på sätt ovan är påvisat, den
av herr Thulin föreslagna begränsningen av bolagens antal skulle komma att föranleda
indragning av ett betydligt antal bolag även i andra delar av landet, har
utskottet icke kunnat förorda bifall till motionärens förslag oförändrat. Däremot
anser utskottet, att, därest begränsningen i 17 § icke göres snävare än bevillningsutskottets
förslag 1918 och 1919 avsett, och om 18 § erhåller den avfattning, som
herr Thulin nu föreslagit, konsumenternas skäliga krav skola kunna bliva tillgodosedda.
Även i övrigt finner bevillningsutskottet nyssberörda 1918 och 1919 års
förslag beträffande 17 § väl avvägt».
Vid ärendets behandling i kamrarna avslog första kammaren
utskottets hemställan, medan andra kammaren antog ett förslag av
samma innebörd som Kungl. Majrts proposition vid 1918 års riksdag.
Frågan hade följaktligen förfallit även vid 1920 års riksdag.
Vid sistnämnda års riksdag förelag såsom här ovan antytts ett
förslag till lättnader i gällande bestämmelser angående rätt till försändande
av spritdrycker. Enligt detta förslag, som framställdes i en
inom andra kammaren väckt motion nr 242 av herr Carlsson i Solberga,
skulle spritdrycker få försändas från utminuteringsställe till köpare, därest
dennes motbok företetts samt skriftlig rekvisition och betalning för varan
lämnats.
1920 års bevillningsutskott har i sitt i anledning av motionen
avgivna betänkande, nr 27, redogjort för de motiv till stadgandet om
förbud i visst fall för rusdrycksbolag att försända spritdrycker, som
nykterhetskommittén lämnat i sitt betänkande med förslag till förordning
angående försäljning av rusdrycker m. m., samt för egen del
anfört i huvudsak följande:
»Det framgår av °vad nykterhetskommittén sålunda anfört, att kommittén,
då den föreslog den ifrågavarande begränsningen av bolagens försändningsrätt, i
första rummet stödde sig på konstaterade missbruk. Det är emellertid att märka,
att den erfarenhet, som da vunnits, hänförde sig till tiden före genomförandet av
den lagstadgade maximibegränsningen vid utminutering och den individuella kontrollen.
Några skäl varför dessa restriktiva bestämmelser, vilka kommittén samtidigt
föreslog, skulle vara mindre effektiva, då det gäller försändelse av rusdrycker
utom område, där bolag har utminuteringsrätt, än inom sådant område, synes nykterhetskommittén
icke hava förebragt.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 17
Däremot har kommittén såsom ett principiellt skäl för den begränsade försändningsrätten
åberopat, att densamma utgjorde en konsekvens av de kommunala
myndigheternas befogenhet att förhindra upplåtande av detaljhandel inom kommunen.
I fråga härom vill utskottet anmärka, att, därest det s. k. kommunala vetot
i fråga om detaljhandel med rusdrycker skulle kunna gälla såsom skal att lagligen
förvägra en köpare, bosatt inom kommun, där sådan detaljhandel icke medgivits,
att få rusdrycker sig tillsända direkt från bolag inom annan kommun, så skulle,
synes det, enahanda omständighet kunna åberopas såsom skäl att förbjuda omförmälde
köpare även att på annat sätt till förtäring inom den kommun, där han är
bosatt, anskaffa rusdrycker. En sådan konsekvens har nykterhetskommittén icke
dragit; och uppenbart synes vara, att, så länge svensk lagstiftning medgiver, att
spritdrycker i viss utsträckning tillhandahållas, denna lagstiftning icke kan för
visst område genom kommunala myndigheters beslut sättas ur kraft. I stället måste
kommunernas befogenhet på ifrågavarande område vara inskränkt till vad dem
enligt uttryckliga författningsbestämmelser tillkommer.
Inom utskottet hava mot bifall till den föreliggande motionen förebragts
skäl, liknande nyssberörda av nykterhetskommittén på sin tid framförda. Särskilt
har anförts, att spritkonsumtionen härigenom skulle komma att ökas, vilket även
skulle vålla obehag för kommuner, inom vilka detaljhandel med rusdrycker icke
medgivits.
Huruvida den i motionen föreslagna utvidgningen av bolagens försändmngsrätt
överhuvud skulle medföra någon ökad utminutering, synes utskottet tvivelaktigt.
I de allra flesta fall bereder sig nog den, som önskar komma i åtnjutande
av honom tillkommande spritranson, ^tillgång till densamma. Och beträffande den
nyssberörda kommunala synpunkten har utskottet redan i det föregående antytt,
att den numera gällande rusdryckslagstiftningen och särskilt maximibegränsningen
vid utminutering i förening med den individuella kontrollen måste anses erbjuda
tillräckligt skydd mot sådana missförhållanden vid försändning av spritdrycker,
som av nykterhetskommittéen omtalats.
Utskottet har sålunda icke kunnat tillerkänna de mot bifall till motionen
anförda skälen någon större betydelse. Däremot tala till förmån för densamma
enligt utskottets mening avgörande skäl dels ur ordningssynpunkt, dels ur synpunkten
av nykterhetens välförstådda intresse.
Som känt är, har den gällande begränsningen i försäljningsbolagens försändningsrätt
ingalunda föranlett, att bolagens försäljning begränsats till kommun
eller kommuner, där bolag erhållit rätt till utminutering. Köpare inom andra
kommuner hava i stället, begagnande de möjligheter till vilka lagstiftningen hänvisat
dem, antingen vid personliga besök i ort, där utminuteringsställe är beläget,
därifrån fört med sig eller genom ditsänt ombud låtit hämta spritdrycker eller ock
genom anlitande av ombud på nyssnämnda ort fått dryckerna sig tillsända.
Med samtliga berörda anskaffningssätt hava avsevärda olägenheter visat sig
vara förbundna. Det är ju ofta fråga om besök på avlägsna orter, då resan vållar
dels betydande tidsspillan och dels kostnader, många gånger större än varornas försändning
skulle hava betingat. Det är även bekant, att i järnvägskupéerna medförda
spritdrycker på sina håll vålla medresande och tågpersonal allvarligt obehag.
För inköpsortens invånare utgör den vissa dagar förekommande köbildningen av
köpare från andra kommuner ett obehag, som ofta framkallat missnöje. I fall, då
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 36 höft. (Nr 42.) 3
Proposi
tionen.
18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
ombud anlitas, torde någon effektiv kontroll däröver, att förbudet mot anskaffande
av rusdrycker mot ersättning efterleves, icke kunna åstadkommas; och sannolikt
överträdes detta förbud i icke ringa utsträckning. Det har inom utskottet uppgivits,
att fall till och med förekommit, då ersättning utgått i form av viss andel
i den köparen medgivna kvantiteten spritdrycker.
Sådana brister som de nu av utskottet påpekade äro icke blott i och för
sig ur ordningssynpunkt och delvis även ur nykterhetssynpunkt betänkliga. De
kunna även komma den lagstiftning, som föranlett desamma, att för lojala medborgare
framstå såsom godtycklig; och följden kan lätt bliva, att personer, vilkas
intresse för och medverkan vid nykterhetsfrämjande åtgärder eljest varit att påräkna,
i stället bliva motståndare till desamma. Ur nykterhetssynpunkt är ytterligare
att framhålla, hurusom upphävandet av den ifrågavarande inskränkningen i
bolagens försändningsrätt torde vara ägnat att i sin mån motverka den olagliga
brännvinstillverkningen.
Då utskottet på nu anförda skäl går att tillstyrka bifall i princip till den
föreliggande motionen, vill utskottet erinra, att densamma icke i någon mån berör
det förbud mot postbefordran av spritdrycker, varom ovanberörda 1904 års kungörelse
gäller. Att detta förbud upprätthålles finner utskottet av olika skäl välbetänkt.
»
Vid behandlingen av ärendet avslogo emellertid båda kamrarna
såväl utskottets förslag som motionen.
Genom förevarande proposition, vilken är byggd på en av kontrollstyrelsen
i skrivelse till Kung]. Maj:t den 23 december 1920 gjord
framställning, har frågan om begränsning av antalet rusdrycksförsäljningsbolag
sammankopplats ej blott såsom vid 1920 års riksdag
med spörsmålet om rätt till utminutering genom filialer i andra kommuner
än den, där bolag bildats, utan jämväl med frågan om lättnader i
gällande förbudsbestämmelser rörande försändning av spritdrycker.
Aven på flera mindre betydande punkter företer ifrågavarande förslag
avvikelser från förut framkomna. Visserligen överensstämma huvudreglerna
för bestämmande av det antal försäljningsbolag, som enligt
förevarande proposition skulle få förefinnas, med stadgandena i berörda
år 1918 framlagda proposition, men hava särskilda bestämmelser införts
för att åstadkomma eu mjukare övergång vid reducerandet av redan
bestående rättigheter till detaljhandel. Så skulle Konungens befallningshavande
äga rätt att i alla kommuner, varest under år 1922 rättighet
till detaljhandel utövats, upplåta förlängd sådan rättighet intill utgången
av år 1924 samt, så länge rättighet till detaljhandel ej upplätes inom
andra kommuner än dem, varest under år 1918 och hela tiden därefter
dylik rättighet utövats, upplåta rättighet åt så många bolag som under
år 1918 inom länet utövat rättighet till detaljhandel med brännvin.
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 42.
19
I fråga om rätt till inrättande av filialer för utminutering har enligt
propositionen sådan rätt i olikhet med vad tidigare föreslagits förbehållits
bolag, som anvisats såsom hemortsbolag för kommunen. Kungl.
Maj:t skall dock, om särskilda omständigheter därtill föranleda, äga medgiva
upplåtande av rättighet till utminutering genom filial åt annat
bolag än hemortsbolag. Den föreslagna utvidgningen av rätten att försända
spritdrycker går icke lika långt som den av 1920 års bevillningsutskott
föreslagna utan innebär endast, att ett bolag äger försända
spritdrycker inom det område, för vilket bolaget anvisats såsom hemortsbolag.
De skäl för nödvändigheten av att begränsa detalj handelsbolagens
antal, som åberopats av 1920 års bevillningsutskott, hava fortfarande
full giltighet. Särskilt vill utskottet framhålla vikten av att icke genom
en onödigt dyrbar administration av detaljhandelsorganisationen den
staten tillkommande vinsten av bolagens verksamhet för hårt beskäres.
Följderna i detta hänseende av en stark decentralisation av försäljningsorganisationen
hava av kontrollstyrelsen påvisats genom siffror, hämtade
från de skånska systembolagens verksamhet under år 1919. Enligt
kontrollstyrelsens beräkningar uppgingo förvaltningskostnaderna för
trettiotvå mindre bolag i Skåne till i runt tal 121,100 kronor, medan
samma bolag i nettovinst lämnat endast omkring 47,500 kronor. Förde
sju största skånska systembolagen åter uppgick för samma år den sammanlagda
nettovinsten till i det närmaste dubbla beloppet av dessa bolags
förvaltningskostnader eller till 2,372,000 kronor. Då genom den
föreslagna begränsningen, sedan densamma fullt genomförts, bolagens
antal skulle nedbringas med mer än en tredjedel, synas betydande
kostnadsbesparingar kunna uppnås genom ett bifall till propositionen.
Det torde icke vara att antaga, att den sammanlagda bruttoinkomsten
för bolagen komme att minskas genom de föreslagna bestämmelserna.
Aven ur nykterhetssynpunkt synes en sådan inskränkning av bolagens
antal önskvärd. Det ligger i sakens natur, att i regel större
svårigheter möta de mindre bolagen än de större att till sig knyta personer,
som äro fullt kvalificerade för de grannlaga uppgifter, detaljhandelsbolagens
personal har sig anförtrodd. Erfarenheten lär jämväl
hava ådagalagt, att särskilt beträffande den individuella kontrollen flera
av de mindre bolagen, vilka i första hand skulle vid ett bifall till propositionen
berövas rätten till detaljhandel, givit anledning till anmärkning
i högre grad än de större bolagen.
Liksom mot tidigare väckta förslag om minskning av bolagens
Utskott: tS
yttrande.
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
antal har mot det nu föreliggande invänts, att detsamma icke toge
erforderlig hänsyn till konsumenternas berättigade intresse att utan allt
för besvärande omgång komma i besittning av de varor, som tillhandahållas
genom detalj handelsbolagen, och skulle kunna komma
att förhindra kommun att förverkliga inom densamma uttalad önskan
om att detaljhandel med rusdrycker skulle äga rum inom dess område.
Genom medgivande av rätt till utminutering medelst filialer samt genom
de föreslagna modifikationerna i försändningsförbudet hava emellertid
garantier lämnats för att allmänheten skulle utan större kostnader och
besvär än för närvarande kunna förskaffa sig sådana drycker. Enligt
gällande lagstiftning förefinnes visserligen möjlighet för varje kommun
att få rättighet till detaljhandel-med rusdrycker inom sitt område medgiven,
men härför förutsättes, bland annat, att särskilt bolag kunnat
bildas för handelns utövande; och genom de föreslagna bestämmelserna
kan en dylik möjlighet förverkligas, därest ett inom annan kommun
bildat bolag befinnes villigt att inrätta filial för detaljhandel med
rusdrycker. Det torde kunna antagas, att för kommuner, inom vilka
ett verkligt behov av detaljhandel med rusdrycker finnes, större svårigheter
icke komma att uppstå för införande av detaljhandel genom filial
än för närvarande möta att få sådan handel ordnad genom självständigt
bolag. Såsom föredragande departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet
framhållit, avser propositionen icke att åstadkomma en
minskning i antalet försäljningscentraler utan att tillgodose intresset av
bättre och billigare administration samt att möjliggöra en mera effektiv
individuell kontroll.
Utvidgningen av försändningsrätten synes, såsom 1920 års bevillningsutskott
framhållit, komma att erbjuda fördelar jämväl ur ordningsoch
nykterhetssynpunkt. Däremot torde icke ett upphävande av gällande
förbud mot att försända spritdrycker med posten vara önskvärt ur sistnämnda
synpunkt. Då så gott som samtliga utminuteringsställen äro
förlagda å platser, försedda med även andra kommunikationsmedel än
posten, synes icke heller den omständigheten, att en del utminuteringsställen
skulle komma att indragas, motivera ett upphävande av sistnämnda
förbud. Utskottet har därför icke kunnat ansluta sig till den
av föredragande departementschefen uttalade meningen, att postbefordran
av spritdrycker från utminuteringsställe borde tillåtas.
På sätt här ovan nämnts har genom särskilda bestämmelser sörjts
för, att icke redan bestående bolag skulle komma att omedelbart indragas.
Mot de sålunda föreslagna bestämmelserna har utskottet endast
velat erinra, att den omständigheten, att rättighet till detaljhandel icke
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 21
utövats oavbrutet inom en kommun under tiden mellan åren 1918 och
1924, vid vilket års slut samtliga återstående enligt nu gällande stadganden
meddelade rättigheter utlöpa, icke synes böra beröva samma
kommun möjlighet att även efter 1924 hava självständig detaljhandel
med rusdrycker förlagd till sitt område. Utskottet föreslår därför vissa
ändringar i 17 § 5 punkten och i promulgationsbestämmelserna.
Med hänsyn till den långt framskridna tiden synes tidpunkten för
förordningens ikraftträdande böra bestämmas till den 1 juli 1922.
I motiveringen till herr Löfgrens ovannämnda motion I: 148 har Motiomn
anförts, att den föreslagna avfattningen av 17 § 5 punkten icke otvetydigt
gåve vid handen, att, därest ansökningar om rättighet till detaljhandel
förelåge från flera bolag, Konungens befallningshavande skulle giva företräde
åt det bolag, som bäst tillgodosåge det i 63 § rusdrycksförsäljningsförordningen
angivna syftet. I likhet med motionären har utskottet ansett
uttryckligt stadgande härom böra införas i författningen, i vilket syfte
utskottet föreslår eu ändring i 17 § 5 punkten. För att tydligt utmärka,
att vid upplåtande av rätt till detaljhandel inom kommunen bildat bolag
i allmänhet bör lämnas företräde framför bolag, som sökt rätt till detaljhandel
genom filial, har utskottet företagit en mindre ändring i 18 §, i
sammanhang varmed en omformulering av den utav motionären föreslagna
lydelsen av 17 § 5 punkten vidtagits. I
I anledning av vid 1920 års riksdag väckta motioner anhöll riksdagen
i skrivelse den 28 april 1920 (nr 177), att Kungl. Maj:t ville 132m
föranstalta om utredning av frågan, i vilken utsträckning den kommunerna
författningsenligt tillkommande medverkan vid avgörandet av
ärenden, som rörde handeln med rusdrycker, skulle kunna utövas genom
omröstning bland vederbörande kommuns i dess allmänna angelägenheter
röstberättigade medlemmar eller eljest i annan ordning än genom
de i kommunalförfattningarna omförmälda kommunala myndigheter eller
representativa organ, ävensom för riksdagen snarast möjligt framlägga
det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Den 2 oktober^ 1920
tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet efter av Kungl.
Maj:t lämnat bemyndigande borgmästaren Jakob Pettersson att såsom
sakkunnig verkställa utredning i frågan, varefter denne utarbetat berörda
i motionerna I: 71 av herr Carl Gustaf Ekman m. fl. och II: 132 av herr
Sävström m. fl. intagna förslag till dels ändrad lydelse av vissa paragrafer
i rusdrycksförsäljningsförordningen dels ock lag med vissa föreskrifter
i fråga om kommunal omröstning angående medgivande av rätt
22
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
till detaljhandel med rusdrycker. Enligt vad utskottet inhämtat, hava
sistberörda bada förslag remitterats till samtliga Konungens befallningshavande
med åläggande för dessa att, efter det vederbörande kommuner
lämnats tillfälle att yttra sig, avgiva utlåtande över förslagen.
Då utskottet funnit angeläget, att, innan riksdagen går att fatta
beslut i denna fråga, en så fullständig utredning som möjligt föreligger,
har utskottet, utan att ingå i någon saklig prövning av de genom
sistberörda motioner framlagda förslagen, ansett sig icke kunna tillstyrka
bifall till samma motioner.
På grund av vad'' sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte, med förklarande att
. riksdagen icke kunnat oförändrad bifalla Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, och med anledning av motionen
I : 148 av herr Löfgren samt med avslag å ej
mindre motionerna I: 155 av herrar Carl Gustaf Ekman
och Ljunggren, II: 294 av herr Olsson i Mora m. fl.
och II: 295 av herr Hamrin m. fl. än även motionerna
1:71 av herr Carl Gustaf Ekman m. fl. och II : 132 av
herr Sävström m. fl., i vad sistnämnda två motioner avse
17 § i förordningen angående försäljning av rusdrycker,
antaga följande förslag till
Förordning om ändrad lydelse av 17 § 2, 3 och 5 mom., 18 § samt 45 § 3 mom.
i förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker.1
Härigenom förordnas, att 17 § 2, 3 och 5 mom., 18 § samt 45 §
3 mom. i förordningen den 14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker
skola i nedan intagna delar erhålla följande ändrade lydelse:
17 §>
2. Rättighet, som i 1 mom. avses, meddelas av Konungens befallningshavande
för ett eller flera, högst tre kalenderår, med iakttagande
av att tiden för Samtliga inom länet beviljade rättigheter skall på en
gång utlöpa vid utgången av vart tredje kalenderår. Ansökan om
erhållande — — — rättighet till utskänkning.
3. Över ansökning---- kommunalstämma. Dessa utlåtanden
böra innehålla, huruvida och i vilken utsträckning rätt till detaljhandel
anses böra medgivas--- — den sökta rättigheten.
1 Avvikelser från Kungl. Maj:ts förslag äro utmärkta genom kursivering.
Bevillningsutskottets belänkande Nr 42. 23
5. Hava stadsfullmäktige eller kommunalstämma inom den kommun,
där försäljning är avsedd att äga rum, avstyrkt upplåtande av
rätt till detaljhandel, må Konungens befallningshavande icke meddela
rättighet till sådan handel. Föreligga ansökningar från flera inom kommunen
bildade bolag, skall Konungens befallningshavande, därest rättighet
till detaljhandel inom kommunen anses böra meddelas, upplåta sådan rättighet
till det bolag, som finnes bäst tillgodose det i 63 § angivna syftet.
Rätt till detaljhandel med rusdrycker må icke inom något län upplåtas
till flera bolag än som under år 1918 inom länet utövat rättighet till
detaljhandel med brännvin, ej heller till större antal bolag än som motsvarar
ett bolag för varje påbörjat femtiotu sental av länets folkmängd
vid utgången av året näst före det, under vilket ansökan om dylik
rättighet senast bort ingivas; dock må, utan hinder av vad nu sist
stadgats, Konungens befallningshavande, så länge rättighet till detaljhandel
ej upplåtes inom andra kommuner än dem, varest såväl år 1918
som år 1924 och hela tiden därefter rättighet till detaljhandel utövats,
kunna upplåta sådan rättighet åt så många bolag, som under år 1918
inom länet utövat rättighet till detaljhandel med brännvin. Medgiver
Konungens befallningshavande — — — fattat detsamma.
18 §.
I kommun, där rättighet till detaljhandel med rusdrycker enligt 17 §
ej upplåtits eller sökt tillstånd till sådan handel finnes ej böra meddelas,
må rättighet till detaljhandel med rusdrycker kunna tilldelas bolag,
som erhållit rätt till sådan handel inom annan kommun; dock må
rättighet till utminutering av spritdrycker icke tilldelas annat bolag än
det, som jämlikt 36 § av kontrollstyrelsen anvisats såsom hemortsbolag
för kommunen i fråga, med mindre Konungen i varje särskilt fall därtill
lämnat medgivande.
Rättighet, som i första stycket avses, må endast utövas, så länge
den bolaget enligt 17 § meddelade rättighet är gällande.
Ansökan om rättighet, varom nu är fråga, skall göras inom den
i 17 § omförmälda tid, innan försäljningen är avsedd att taga sin början.
Har ansökan om rättighet, som avses i 17 §, gjorts inom nämnda tid
men av Konungens befallningshavande avslagits, må dock ansökan om
rättighet till detaljhandel i samma kommun för inom annan kommun
bildat bolag göras inom två månader från dagen för Konungens befallningshavandes
beslut. I fråga om rättighetens upplåtande skall i övrigt,
utom beträffande begränsningen av bolagens antal, lända till efterrättelse
vad i 17 § stadgas.
24
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
45 §.
3. Spritdrycker må från utminuteringsställe försändas endast till
köpare inom kommun, för vilken bolaget jämligt 36 § är att anse som
hemortsbolag. Vid försändande skola betryggande kontrollanordningar
vidtagas, i syfte att varan ej av annan än köparen bekommes. Innan
försändande sker, skall köparens motbok hava företetts samt skriftlig
rekvisition och betalning för varan erhållits
Vin och Öl — — — därvid erhållas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1922.
Under åren 1922 och 1923 må Konungens befallningshavande icke
upplåta rättighet till detaljhandel med rusdrycker för längre tid än till
utgången av år 1924.
Vad i denna förordning stadgas utgör ej hinder för Konungens
befallningshavande att intill utgången av år 1924 upplåta rättighet till
detaljhandel i alla kommuner, varest under år 1918 eller år 1924 dylik
rättighet utövats.
2) att motionerna 1:71 av herr Carl Gustaf
Ekman m. fl. och II: 132 av herr Sävström m. fl., i vad
de icke berörts i punkten 1) härovan, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 maj 1922.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖ1NG.
Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming*), Gustaf Nilsson*), Antonsson, K. A. Nilson, Rosén,
Rune, Johansson i Kullersta *), Lithander *), Johansson i Kälkebo, Henrikson *),
Alexis Björkman, Heyman *), Ericsson i Ohelga *), Wahl, Renglsson i Kullen, Lövgren
i Nyborg, Jönsson i Fridhill, Björklund och Granath.
*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
25
Reservationer:
av herrar friherre Fleming, Antonsson, Lithander och Bengtsson i
Kullen; samt
av herrar K. A. Nilson, Bosén, Johansson i Kälkebo, Alexis Björkman,
Ericsson i Oberga, Lövgren i Nyborg och Jönsson i Fridhill, vilka
ansett, att utskottets yttrande (sid. 19 o. följ.) bort hava följande lydelse:
»De skäl — — — de föreslagna bestämmelserna.
Åven ur — — — de större bolagen.
Beträffande åter Kungl. Maj:ts förslag, att i kommun, där tillstånd
till detaljhandel ej meddelats, rättighet till sådan handel likvisst må
kunna tilldelas bolag, som erhållit rätt till detaljhandel i annan kommun
(= utminuteringsfilial), finner utskottet övertygande skäl för sådan anordning
icke vara förebragta. Den koncentration av rusdrpckshandeln
till så få försäljningsplatser som möjligt, vilken länge utgjort den ledande
tanken i lagstiftningen på detta område och som nu tagit sig
ytterligare uttryck i vad utskottet härovan beträffande bolagens antal
föreslagit, skulle, enligt utskottets mening, göras helt illusorisk genom
ett bifall till förslaget om utminuteringsfilialer.
Ett tillmötesgående av förslaget skulle förvisso icke bidraga till
att i återhållande riktning reglera och minska konsumtionen, utan tvärt
om, genom underlättandet av åtkomsten, öka densamma — något som
från utskottets synpunkt icke vore önskvärt.
Samma skäl tala, om möjligt i ännu högre grad, emot Kungl.
Maj:ts förslag att upphäva det i gällande rusdrycksförsäljningsförordning
stadgade förbudet mot försändning av rusdrycker. Ett medgivande
för bolag, att var inom sitt försäljningsområde äga rätt att till kunder
försända spritdrycker med järnväg, post, båt eller annorledes skulle
enligt utskottets mening leda därhän, att utminuteringen i verkligheten
i stor omfattning förflyttades från de kommuner, där bolaget enlig lag
utövar sin rörelse, till varje annan plats, där järnvägs-, post-, ångbåtseller
bilstation funnes. Tydligt är att härav skulle följa alla de olägenheter,
som på sin tid nödgade riksdagen förbjuda sådan försändning
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt 36 käft. (Nr 42.) 4
26 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
först med post och senare, vad bolagen beträffar, även med övriga
kommunikationsleder. Därtill kommer, att den individuella kontroll,
som utgör grunden för nu rådande försäljningssystem, skulle, enligt
utskottets mening, icke kunna upprätthållas, då kommunikationsverken
alldeles icke kunna lämna garanti för att varan komme vederbörande
motboksägare tillhanda, utan lämnade fältet öppet för motbokshandel
och överlåtelser i än betänkligare grad än vad med nuvarande bestämmelser
är fallet.
Utskottet har icke heller ansett sig kunna förorda det i motionen
I: 148 av herr Löfgren framställda förslaget att lämna åt Konungens
befallningshavande att, där flera bolag ansökt om oktroj, bestämma om
vilket bolag, som må erhålla rättigheten oavsett, åt vilket kommunen
lämnat sitt förord. Utskottet har visserligen beaktat, att Konungens
befallningshavande därvid skulle vara bunden av bestämmelserna i 63 §
rusdrycksförsäljningsförordningen, men det komme dock att bero på
den beslutande myndighetens subjektiva uppfattning om vilket bolag,
som skulle göra »minsta skada». Då striden ju alltid står emellan ett
gammalt och ett nytt bolag och det senares handhavande av ifrågavarande
ömtåliga hantering vid tiden för oktrojens beviljande måste
vara okänt, komme helt visst stämningar och personliga meningar att
allt för mycket bli avgörande. Dessutom skulle ju kommunernas suveräna
självbestämningsrätt beträffande på vad sätt och till vem de vilja upplåta
handeln med rusdrycker, som utgör en av grundpelarna i nuvarande
lagstiftning, helt förtagas dem — ett steg tillbaka alltså, som utskottet
icke kan finna påkallat.
I anledning av — — — utlåtande över förslagen.
Då utskottet — — — till samma motioner.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte
Do) med avslag, å ej mindre motionen 1: 148 av
herr Löfgren än även motionerna 1:71 av herr Carl
Gustaf Ekman m. fl. och II: 132 av herr Sävström m. fl.,
i vad sistnämnda två motioner avse 17 § i förordningen
angående försäljning av rusdrycker, antaga den i Kungl.
Maj:ts förevarande proposition nr 203 föreslagna lydelsen
av 17 § i förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker ävensom av i samma
proposition föreslagna promulgationsbestämmelserna
Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.
27
allenast med den ändring, att förordningens ikraftträdande
bestämmes till den 1 juli 1922;
2:o) med bifall till motionerna I: 155 av berrar
Carl Gustaf Ekman och Ljunggren samt II: 294 av herr
Olsson i Mora m. fl. ävensom med anledning av motionen
II: 295 av herr Hamrin m. fl., avslå förevarande proposition,
i vad den avser ändrad lydelse av 18 och
45 §§ i rusdrycksförsäljningsförordningen; samt
I
3:o) avslå motionerna I: 71 av herr Carl Gustaf
Ekman m. fl. och II: 132 av herr Sävström m. fl., i
vad de icke berörts i punkten l:o) härovan.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1922:206 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 17 § 2, 3 och 5 mom., 18 § samt 45 § 3 mom. i s. 14 i texten