Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping.

1922-05-23 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1922:48, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1922 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning angående åtgärder

till skydd mot så kallad valutadumping.

I en den 8 maj 1922 dagteeknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 259, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen att antaga nedan införda, vid propositionen

fogade förslag till förordning angående åtgärder till skydd mot

så kallad valutadumping med därtill hörande anvisningar för tillämpning

av samma förordning.

Förslag

till

förordning angående åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har i främmande stat kursen å växlar i svenskt mynt stigit mer

än som står i vederbörlig överensstämmelse med minskningen i köpkraft

inom nämnda stat hos en enhet av den stats mynt, allt jämfört med

förhållandena därutinnan den 1 augusti 1914, och prövas svåra olägenheter

till följd härav uppkomma för det svenska näringslivet i form av minskade

möjligheter till avsättning av framställda produkter på den inhemska

marknaden, då skall så kallad valutadumping anses föreligga, och må,

där omständigheterna i övrigt ej annat föranleda, skyddsåtgärder däremot

vidtagas efter ty i denna förordning närmare bestämmes.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 41 höft. (Nr 48.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

2 §.

%

Vid prövning av fråga om vidtagande av skyddsåtgärd mot valutadumping

skall tagas i betraktande den inverkan på rikets näringsliv i

dess helhet, vilken såväl valutadumpingen som den ifrågasatta åtgärden

kan medföra, samt därvid särskilt tillses,

om viss vara från den främmande staten i Sverige i allmänhet

försäljes eller utbjudes till pris, understigande det pris, till vilket här i

riket tillverkad dylik vara av enahanda godhet kan i den svenska marknaden

utan förlust försäljas,

om försäljningen till det lägre priset av den utländska varan är

ägnad att i väsentlig grad inverka på möjligheten att upprätthålla

driften inom näringsgren i Sverige, samt

om sannolikhet förefinnes att, därest skyddsåtgärd, varom i ärendet

är fråga, vidtages, levnadskostnaderna i riket komma att därav väsentligen

påverkas.

3 §.

För handläggning, på sätt nedan sägs, av frågor om skyddsåtgärder

mot valutadumping skall finnas en valutanämnd. Denna nämnd utgöres

av högst fem av Konungen förordnade ledamöter, vilka skola vara i

ekonomiska frågor kunniga och förfarna män. Konungen utser tillika

suppleanter till samma antal som ledamöterna. Uppdrag att vara ledamot

av valutanämnden eller suppleant för sådan ledamot må när som helst

återkallas.

Valutanämnden åligger att hos Konungen göra de framställningar

i fråga om åtgärder till skydd mot valutadumping, vartill nämnden

jämlikt denna förordning samt i övrigt gällande föreskrifter må finna

förhållandena föranleda.

Närmare bestämmelser om valutanämnden och dess verksamhet

meddelas av Konungen.

4 §•

Prövar Konungen, efter hemställan av valutanämnden eller efter

dess hörande, åtgärd till skydd mot valutadumping böra vidtagas, må

Konungen därom förordna. Sådant förordnande skall innefatta föreskrift,

antingen att vid införsel till riket av vara av i ärendet avsett slag

och härstammande från viss främmande stat sådan vara skall, ändå att

densamma ej är tullpliktig, eller, i annat fall, utöver den tull, som enligt

gällande tulltaxa utgår, beläggas med särskild av Konungen på förslag

av valutanämnden fastställd avgift (valutaavgift),

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48. 3

eller ock, där skydd mot valutadumping icke kan på nu angivet

sätt vinnas, att införsel till riket från utlandet eller från viss främmande

stat av vara av sådant slag, varom i ärendet är fråga, må äga rum

allenast efter av Konungen för varje särskilt fall meddelat tillstånd

(importlicens).

Valutaavgift för viss vara eller visst varuslag skall, i den mån

annat ej här nedan stadgas, bestämmas till viss, högst 500 procent av

den för samma vara eller varuslag enligt tulltaxan utgående tullavgift.

Beslut om höjning eller sänkning av fastställd valutaavgift må av

Konungen meddelas på framställning av valutanämnden eller efter dess

hörande.

Vid meddelande av importlicens må stadgas, att för vara, vilken

jämlikt meddelad importlicens införes till riket, skall erläggas importavgift,

vilken, där ej nedan annorlunda sägs, skall bestämmas till högst

500 procent av den för varan enligt gällande tulltaxa utgående tullavgift.

År fråga om vara, för vilken tullavgift icke utgår, skall valutaavgift

eller importavgift utgå med högst 100 procent av varans värde.

Föreskrifter till ledning vid bestämmande av stat, från vilken

vara skall anses härstamma, må meddelas av Konungen.

5 §•

Prövas de omständigheter, som föranlett meddelande av förordnande,

varom i 4 § sägs, ej vidare vara för handen, må Konungen på framställning

av valutanämnden eller efter dess hörande förklara förordnandet

skola upphöra att gälla.

6 §.

Valutaavgift och importavgift uppbäras i den för upptagande av

tullavgift stadgade ordning samt, där fråga är om tullpliktig vara, i

sammanhang med tullavgiften, men skola särskilt för sig redovisas på

sätt generaltullstyrelsen närmare bestämmer.

i §•

1 mom. Vad om restitution av eller befrielse från tullavgift finnes

stadgat skall i tillämpliga delar gälla i fråga om valutaavgift eller importavgift,

varom i denna förordning sägs. Närmare föreskrifter härutinnan

må meddelas av Konungen.

2 mom. Jämväl i övrigt må, där synnerliga skäl därtill prövas

föreligga, befrielse helt eller delvis från erläggande av valutaavgift för

viss vara eller visst varuparti, så ock återfående av erlagd valutaavgift

eller del därav medgivas av Konungen efter valutanämndens hörande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

Denna förordning skall träda i kraft å dag, som av Konungen

bestämmes, och skall därefter gälla till den 1 april 1923, dock att

Konungen, där skäl därtill prövas föreligga, må förklara förordningen

skola jämväl tidigare upphöra att gälla.

An visningar

för tillämpning av förordningen angående åtgärder till skydd

mot så kallad yalutadumping.

I. Yalutadumping.

Den brist på överensstämmelse i främmande stat mellan stegringen

av kursen på växlar i svenskt mynt och minskningen i köpkraft inom

nämnda stat hos den stats mynt, allt jämfört med förhållandena därutinnan

den 1 augusti 1914, som enligt 1 § i förordningen är en av

förutsättningarna för att valutadumping från nämnda stats sida skall

anses föreligga, skall vara av den art, att den främjar exporten från

den främmande staten till Sverige och hindrar importen från Sverige

till den främmande staten. Denna brist på vederbörlig överensstämmelse

mellan nämnda faktorer får icke ett alltid tillförlitligt uttryck i det förhållande,

som därigenom uppstår mellan å ena sidan kursen på svenskt

mynt i den främmande staten och å andra sidan relationen mellan den

främmande statens och Sveriges prisnivåer. Detta beror icke blott på

brister i metoderna för och utförandet av prisnivåns beräknande, utan

ock därpå, att för att valutadumping skall anses föreligga måste fordras,

att den angivna bristande överensstämmelsen skall vara ett uttryck för

en börjande depreciering av den främmande statens valuta.

Om sålunda grunden till den ensidiga stegringen av kursen på

svenskt mynt i främmande stat enbart är, att den svenska valutans

godhet föranleder en avsevärd ökning av placering av utländskt kapital

i Sverige eller svenska värden, får valutadumping icke anses föreligga.

Ej heller föreligger enligt förordningen valutadumping i det fall, att

till följd av att Sveriges valuta deprecieras (i form av en stegring av

Sveriges prisnivå) kursen på svenskt mynt i främmande stat blir för

hög i förhållande till relationen mellan den främmande statens och

Sveriges prisnivåer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48. 5

Åven om bristen på behörig överensstämmelse mellan knrsen på

svenskt mynt i främmande stat och relationen mellan denna stats och

Sveriges prisnivåer uppstått på i förordningen avsett sätt, får valutadumping

dock icke anses föreligga, ifall sådana omständigheter äro för

handen, som överhuvud hindra berörda brist på överensstämmelse att

framkalla olägenheter för det svenska näringslivet av i förordningen

angiven art eller, om sådana hinder ej föreligga, de olägenheter, som

framkallas, ej äro av den i förordningen avsedda svåra art.

I de fall, då på grund av den förut omnämnda bristfälligheten

vid prisnivåernas beräknande tillvaron av valutadumping ej kan på direkt

sätt utrönas, måste andra metoder användas.

Om svåra olägenheter för det svenska näringslivet i form av minskade

möjligheter att avsätta framställda produkter föreligga, måste, för att

dessa olägenheter skola kunna anses vara följd av valutadumping i

främmande stat, i nämnda stat vissa företeelser uppkomma, Antingen

måste i övriga stater en stark ökning av efterfrågan efter nämnda stats

varor uppkomma, vilken, om den får obehindrat göra sig gällande, har

till följd en stark ökning av exporten från nämnda stat och en stark

stegring av varupriserna inom nämnda stat, och i så fall äro dessa

företeelser bevis på tillvaron av valutadumping. Eller ock vidtager

nämnda stat åtgärder för att försvaga nämnda verkningar, men då ligga

i dessa åtgärder säkra kännetecken på tillvaron av valutadumping från

nämnda stat.

Även om beträffande växelkurs och prisnivåer förutsättningarna

för valutadumping från främmande stat föreligga och samtidigt svåra

olägenheter av förut angiven art uppkomma för det svenska näringslivet,

återstår att utreda, om och i vad mån dessa svåra olägenheter äro

en följd av valutadumpingen.

Därvid bör undersökas, om ej andra omständigheter föreligga, som

kunna framkalla dylika olägenheter.

Dessa andra omständigheter kunna vara sådana, vilkas verkningar

äro av samma generella inverkan på varupriserna i Sverige som en obehindrad

valutadumping. Hit höra, bland annat, dels den allmänna deflation,

som behärskat större delen av världen under de sista åren, dels en relativt

hög uppskattning i utlandet av den svenska valutans godhet.

Men med valutadumping kunna även samverka omständigheter,

som direkt beröra blott vissa varors priser, t. ex. väsentliga förbättringar

inom någon näringsgren i den främmande staten, vanlig dumping

därstädes eller premiering av exporten av vissa varor från den främmande

staten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

Om förutsättningarna för valutadumping med hänsyn till växelkurs

och prisnivåer föreligga, kunna dock verkningarna av denna valutadumping

utebli på grund av åtgärder, vidtagna av den främmande stat,

hos vilken dessa förutsättningar uppkommit, t. ex. genom att denna

stat pålägger exporttullar och ger importpremier av vederbörlig storlek

och därigenom hindrar stegringen av växelkursen på Sverige att utöva

sin verkan i valutadumpande riktning. Men åtgärder av sistnämnda art

kunna ha en helt annan uppgift, nämligen icke att förhindra utan blott

att reglera valutadumpingen, så att denna i det hela främjar den främmande

statens valutadumpande syfte bättre än om den hade fått göra

sig obehindrat gällande.

Genom denna anordning, som innebär, att det uppkommer två

prisnivåer i den främmande staten, en lägre för köp och försäljning

inom nämnda stat och en högre för export till utlandet, kunna

exportpriserna avpassas så, att den främmande statens exportvaror alltid

kunna på den svenska marknaden säljas till billigare priser än vartill

motsvarande varor kunna i Sverige med vinst tillverkas, men utan att

dessa exportpriser bliva lägre än som för detta ändamål är oundgängligen

nödigt.

Härigenom ändras i viss mån valutadumpingens karaktär och detta

i två hänseenden. Det blir ej längre storleken av den bristande behöriga

överensstämmelsen mellan den främmande statens växelkurs på

Sverige och relationen mellan den främmande statens och Sveriges prisnivåer,

som blir direkt bestämmande, utan denna kommer blott att utgöra

den marginal, inom vilken valutadumpingen kommer att hålla sig.

Vidare kan denna anordning avsiktligt eller oavsiktligt föranleda, att

vissa varors export till Sverige särskilt främjas, d. v. s. åstadkomma

samma resultat, som vinnes genom särskilda premier för export av vissa

varor. Därigenom uppkommer en sådan kombination mellan å ena sidan

ren valutadumping och å andra sidan förhållanden eller åtgärder, som

direkt blott beröra vissa varors priser, som nyss omnämndes.

II. Skydd mot valutadumping.

Skydd får endast lämnas, om alla de i förordningens 1 § angivna

förutsättningarna för valutadumping föreligga, nämligen:

a) att den där angivna bristande överensstämmelsen mellan stegringen

i den främmande statens växelkurs på Sverige och förskjutningen

mellan denna stats och Sveriges prisnivåer är för handen,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48. 7

b) att svåra olägenheter för det svenska näringslivet i form av

minskade möjligheter till avsättning av framställda produkter på den

inhemska marknaden uppkommit, och

c) ''att sistnämnda olägenheter äro en följd av den under a) angivna

förändringen.

Skyddets storlek skall såvitt möjligt så avpassas, att det icke

överstiger vad som behövs för att förhindra de under b) upptagna

olägenheterna.

År det uppenbart eller kan påvisas, att jämte de under a) angivna

förhållandena även andra förhållanden föreligga, som kunna framkalla

de under b) omnämnda olägenheterna, må skydd mot valutadumping

lämnas endast i den mån berörda olägenheter sannolikt äro en följd av

förhållandena under a).

Om från främmande stat jämte valutadumping även annat förhållande

föreligger, som är ägnat att öka de under b) angivna olägenheterna,

och detta andra förhållande står i samband med valutadumpingen från

den främmande staten, må skydd lämnas även mot verkan av detta

förhållande. Ett dylikt fall kan föreligga, om från den främmande stat,

från vilken valutadumping utgår, kapital i avsevärt ökad mängd placeras

i Sverige eller i svenska värden.

Ändock att de under a), b) och c) här ovan angivna förhållandena

föreligga, får, där särskilda förhållanden sådant föranleda, skydd mot

valutadumping icke äga rum. Till sådana särskilda förhållanden höra

ej blott förhållanden av handelspolitisk art utan "även andra, t. ex. en

del av dem, som äro omnämnda i förordningens 2 §, vilken föreskriver,

att vid fråga om skyddsåtgärder mot valutadumping skall tagas i betraktande

den inverkan på rikets näringsliv i dess helhet, som ej blott

valutadumpingen utan även skyddsåtgärd mot densamma kan medföra.

III. Skyddsmedlen mot valutadumping.

Dessa äro valutaavgifter och importreglering.

Om båda dessa skyddsmedel gäller, dels att de skola avpassas efter

valutadumpingen och sålunda ändras i den mån valutadumpingens kraft

ändras, dels att verkan av deras användande på det inhemska näringslivet

i dess helhet skall noga beaktas.

Valutaavgifter kunna endast påläggas införseln av varor från de

främmande stater, i vilka valutadumping äger rum. Åven importregleringen

avser egentligen endast samma syfte, men där detta syfte ej

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Departements

chefen.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

kan vederbörligen ernås genom att reglera blott importen från nämnda

stater, må den utsträckas även till importen från övriga stater, därvid

dock för omfattningen och arten av denna senare reglering blir bestämmande,

att den endast avser att möjliggöra en fullt verksam reglering

av importen från valutadumpande stater.

Vid användning av valutaavgifter bör uppmärksammas, dels att

det är förenat med mycket stora svårigheter att avpassa dessa avgifter,

så att (fe bli just av den storlek, som behövs för att förhindra valutadumpingens

verkningar, dels att vid obehindrad valutadumping valutaavgifterna

måste ofta ändras och att vid reglerad valutadumping valutaavgifternas

verkan kan helt elimineras genom att den valutadumpande

staten sänker exportpriserna.

Vid användning av importreglering bör noga beaktas, att denna

innebär större fara än valutaavgifter för att inverkan — direkt eller

indirekt — i prisstegrande riktning skall bli större än som avsetts, och

bör denna inverkan följas med noggrann uppmärksamhet samt vederbörliga

rättelser i- tid vidtagas.

Till bevillningsutskottet har jämväl hänvisats en i anledning av

förenämnda''proposition väckt motion, nr 175 i första kammaren av herr

Vennersten, däld hemställts,

»att riksdagen, med bifall till det vid Kungl. Maj:ts proposition

nr 259 fogade förslag till förordning angående åtgärder till skydd mot

så kallad valutadumping, måtte avslå det vid samma proposition fogade

förslag till anvisningar för tillämpning av samma förordning.»

1 skrivelse den 25 juni 1921 anmodade dåvarande chefen för

handelsdepartementet tull- och traktatkommittén att verkställa utredning

angående möjligheten och lämpligheten av att införa differentialtullai

mot valutasvaga länder till skydd för den för hemmamarknaden arbetande

svenska industrien.

Till fullgörande av det sålunda meddelade uppdraget avgav nämnda

kommitté, efter verkställd utredning, den 22 november 1921 utlåtande i

frågan om differentialtullar såsom skydd mot valutadumping.^ Därvid förklarade

kommittén såsom resultat av utredningen, att kommittén icke kunde

tillstyrka, att differentialtullar till industriens och jordbrukets skydd mot

valutadumping under då förhandenvarando förhållanden infördes, men att

åtgärder borde vidtagas för utarbetande av förslag till en beredskaps
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48. 9

lagstiftning att vid förändrade faktiska förhållanden eventuellt tjäna

angivna syfte.

Med anledning av, bland annat, vad kommittén sålunda förordat,

meddelade Kungl. Maj:t den 2 december 1921 kommittén uppdrag att

dels efter verkställd utredning avgiva utlåtande, huruvida i dåvarande

situation, med hänsyn tagen till samtliga på frågan inverkande

faktorer, hittills icke prövade statliga åtgärder av något slag — exempelvis

sådana, som folie inom importregleringens eller den allmänna valutaoch

penningpolitikens områden — lämpligen kunde vidtagas för att till

skydd för svensk industri tillfälligt begränsa varutillförseln från utlandet

eller eljest stärka industriens ställning på hemmamarknaden, ävensom,

därest så befunnes vara fallet, avgiva förslag i ämnet,

dels ock, för den händelse kommittén funne åtgärder i nyss antytt

syfte icke för det dåvarande böra vidtagas, inkomma med närmare yttrande

och förslag i fråga om den av kommittén i dess förberörda utlåtande

av den 22 november 1921 förordade beredskapslagstiftningen.

Efter att till det vid förevarande proposition i utdrag fogade

statsrådsprotokollet hava erinrat om, bland annat, vad ovan omnämnts,

har chefen för handelsdepartementet redogjort för resultatet

av tull- och traktatkommitténs arbete i anledning av nyssnämnda, den

2 december 1921 kommittén meddelade uppdrag. Därvid har departementschefen

särskilt uppehållit sig vid ett av kommittén den 28 april

1922 dagtecknat betänkande, däruti kommittén framlagt det förslag om

åtgärder till skydd mot så kallad valutadumping, som Kungl. Maj:t

sedermera upptagit i den föreliggande propositionen. En av departementschefen

meddelad sammanfattning av kommitténs principiella motivering

för- det sistnämnda förslaget torde utskottet få här i huvudsak

återgiva.

Tull- och traktatkommittén hade såsom sin uppfattning uttalat,

att något medel icke funnes, som vore ägnat att i avgörande grad

råda bot för de svårigheter, varmed vårt näringsliv hade att kämpa,

enär dessa väsentligen hade sin grund i förhållanden, vilka det icke

stode i vår makt att ändra. Emellertid vore det enligt kommitténs

mening av vikt att tillse, huruvida icke något kunde göras för att förhindra,

att betydelsefulla delar av vårt näringsliv toge allvarlig skada.

I anledning härav hade kommittén känt sig uppfordrad att taga under

noggrant övervägande, huruvida ej medel numera borde kunna tillstyrkas,

vilka på grund av sin tveeggade natur ansetts tidigare icke böra

rekommenderas. Till dylika medel vore enligt kommitténs förmenande

att hänföra sådana statsåtgärder, som åsyftade ett tillfälligt begränsande

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 41 höft. (Nr 48.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

av varutillförseln utifrån. Vad som härvid närmast kunde ifrågakomma

vore, ansåge kommittén, skyddsåtgärder mot s. k. valutadumping.

Dylika skyddsåtgärder vore emellertid enligt kommitténs mening förenade

med stora tekniska svårigheter. Det spelade därvidlag en jämförelsevis

mindre roll, att det i många fall kunde vara svårt att avgöra,

om överhuvud valutadumping från ett visst land förelåge, enär skydd

endast borde ifrågakomma mot valutadumping av mycket betydande

styrka. Av större betydelse vore, att samma verkningar, som en valutadumping

medförde, även kunde framkallas av andra orsaker, vilka

givetvis icke berättigade till användningen av ifrågavarande skyddsmedel.

Men även stora olägenheter för näringslivet kunde, ansåge kommittén,

bliva en följd av skyddet mot valutadumping. Till dessa olägenheter

räknade kommittén dels nödvändigheten att fordra ursprungsbevis

vid import av dumpingskyddad vara, dels den spekulation i varuprisändringar,

som kunde tänkas uppstå på grund av skyddsmedlens

användning, dels också den kostnadsökning, som i vissa fall kunde

komma att drabba exportindustrien.

Emellertid finge efter kommitténs förmenande olägenheterna, även

om de i och för sig vore stora, icke överdrivas. Så länge nämligen

valutadumpingen allenast utginge från ett ringa antal länder, vore

konkurrensen från andra länder obehindrad. Olägenheterna komme

därför endast att gälla den import, med avseende å vilken Sverige vore

i övervägande grad hänvisat till de valutadumpande länderna.

Om trots förekommande olägenheter man ansåge sig böra förorda

skydd mot valutadumping'', måste detta motiveras av att förhållanden

kunde inträda, då berörda olägenheter vore att anse såsom mindre än

den skada, som skulle kunna drabba vårt näringsliv vid fullt obehindrad

valutadumping. Enligt kommitténs mening befunne vi oss nu i det

läge, att skadan av valutadumpingen övervägde betydelsen av olägenheterna.

Detta berodde icke på att valutadumpingen ökats, utan därpå

att krisen och den därav följande arbetslösheten tilltagit i en icke

väntad grad, varigenom näringslivets motståndskraft betydligt nedgått.

Därav följde, att man mer och mer måste tvivla på dettas förmåga att

av egen kraft komma till rätta med svårigheterna. Dessutom ville det

synas, som om de valutadumpande ländernas förmåga att fortsätta med

valutadumpingen, vilken förmåga förra hösten antogs begränsad till en

jämförelsevis kort tidrymd, ännu länge komme att äga bestånd.

Det vore på grund av sistnämnda omständigheter och särskilt

med hänsyn till att eventuella skyddsåtgärder förutsattes bliva av mycket

kort varaktighet, som kommittén nu, ehuru efter ganska stor tvekan,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

ansåge sig böra frånfalla sitt avstyrkande .utlåtande av den 22 november

1921 och i stället tillstyrka framläggandet för innevarande års riksdag

av det av kommittén utarbetade förslaget till förordning om skydd

mot valutadumping.

För egen del bar chefen för handelsdepartementet, efter att hava

angivit kännetecknen för det nuvarande krisläget — svårigheterna för

den svenska industrien att finna avsättning för dess produkter å såväl

utlands- som hemmamarknaden samt driftinskränkningarna med den av

de senare härflytande arbetslösheten — ävensom yttrat sig om orsakerna

till krisen, upptagit till behandling frågan om de åtgärder, som kunde

vidtagas till krisens bekämpande. Departementschefen har därvid i första

hand framhållit vikten av att näringslivet självt genom rationaliseringav

driften och genom en efter omständigheterna anpassad omläggningav

produktionen sökte inrätta sig efter de ändrade förhållanden, som

efterträtt krigsårens högkonjunktur. Vidare har departementschefen angivit

vissa åtgärder från statens sida till näringslivets stödjande, såsom

för vårt lands vidkommande tänkbara, och därvid nämnt, bland andra,

sådana som avsåge att genom nedbringande av produktionskostnaderna

stärka industriens ställning i konkurrensavseende. Av de av departementschefen

sålunda och i övrigt omnämnda åtgärderna, måste påtagligen,

har departementschefen därefter anfört, de som avsåge att genom

rationalisering av den industriella driften och nedbringandet av tillverkningskostnaderna

möjliggöra anpassning efter utlandets produktionsutgifter,

anses såsom de för ett varaktigt återställande av vår

industris konkurrenskraft gentemot utlandet utan jämförelse mest betydelsefulla.

Hur svår en dylik anpassningsprocedur än vore att genomföra

och hur kännbara dess verkningar än gestaltade sig, syntes den i allt fall

vara en för vårt lands ekonomiska tillfrisknande ofrånkomlig förutsättning.

Många tecken tydde emellertid på, att denna anpassning, såvitt

anginge förhållandet till länder, vilka intoge en i valutaavseende med

vårt land någorlunda jämförlig ställning, i vissa fall redan vore uppnådd

och i andra fall läge så nära, att densamma genom ett fortsatt arbete

på den inslagna vägen inom överskådlig framtid borde kunna uppnås.

Goda utsikter förelåge med andra ord för, att vårt land skulle på de

flesta områden, där dess industriella utveckling kunnat före världskriget

göra sig gällande, åter bliva i stånd att med framgång upptaga konkurrensen

med länder, där valutaläget kunde betecknas såsom någorlunda

normalt.

Övergående till frågan om vad som borde företagas för att möta

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

konkurrensen från länder med deprecierad valuta har departementschefen

vidare anfört följande.

Annorlunda ställde sig däremot förhållandet med den konkurrens,

för vilken den i vissa länder fortskridande valutadeprecieringen skapat

alldeles abnorma och för vårt lands näringsliv högst allvarliga förutsättningar.

Skillnaden mellan de valutadeprecierade ländernas produktionskostnader,

evalverade i svenskt mynt, och de svenska tillverkningskostnaderna

för samma varuslag vore nämligen i många fall så stor, att

det icke förefunnes minsta utsikt att blott genom ett nedpressande av

de svenska produktionsutgifterna eller andra åtgärder av liknande natur

ens närmelsevis eliminera densamma. En sänkning t. ex. av de svenska

arbetarnas löner till en nivå, som motsvarade den i svenskt mynt omräknade

lönekostnaden i vissa valutadeprecierade länder, skulle — oavsett

att en dylik sänkning icke läte sig i praktiken genomföra —

innebära, att den svenska lönestandarden skulle i förhållande till den

inom landet rådande prisnivån nedpressas till en bråkdel av det allra

oundgängligaste existensminimum. I många fall förhölle det sig t. o. m.

så, att, även om för den svenska varan arbetslönen kunde nedbringas

till noll, övriga produktionskostnader i allt fall skulle överstiga framställningskostnaderna,

inklusive arbetslöner, i det valutadeprecierade landet.

Efter att hava anfört vissa omständigheter, vilka tydligt gåve vid

handen, att valutadumping gent emot vårt land i icke ringa omfattning

utövats och alltjämt utövades, har departementschefen fortsatt sålunda.

Nu kunde det visserligen, på sätt också av tull- och traktatkommittén

påpekas, sägas, att valutadumpingen är en tillfällig företeelse och

att de särskilda förhållanden, som möjliggöra förekomsten av dylik

dumping, eller den bristande jämvikten mellan ett lands valutas inre

värde och kursvärde förr eller senare måste utjämnas genom förskjutningar

uppåt av det valutasvaga landets prisnivå. Huru lång tid en sådan

utjämningsprocess kunde komma att taga i anspråk kunde emellertid

icke förutsägas. Hitintills gjord erfarenhet pekade för visso i den riktningen,

att det kunde dröja länge nog, innan köpkraftsparitet inträdde,

så mycket mer som i åtminstone vissa av de valutasvaga länderna

deprecieringen långt ifrån att stagnera alltjämt fortskrede med oförminskad

styrka.

Under sådana omständigheter och inför omöjligheten att överblicka

den framtida utvecklingen på här ifrågavarande område ansåge departementschefen

det vara lämpligt, att, innan riksdagen åtskiljdes, Kungl.

Maj:t utrustades med befogenhet att i fall av trängande behov ingripa

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48. 13

till skydd för svenskt näringsliv gent emot ödeläggande konkurrens

från valutadeprecierade länder. I vad mån en dylik befogenhet, därest

den av riksdagen lämnades, kunde behöva av Kungl. Maj:t utnyttjas,

vore givetvis beroende av huru förhållandena här hemma och ute i världen

i fortsättningen komme att gestalta sig och sålunda omöjligt att på

förhand bedöma, men situationen vore i allt fall sådan, att enligt

departementschefens mening möjligheterna för ett statsingripande borde

tillskapas. Särskilt ville departementschefen framhålla vikten av att

vid handhavandet av den ifrågasatta fullmakten det allmänna handelspolitiska

läget och eventuella förskjutningar däri noga beaktades. Att

en beredskapslagstiftning funnes bleve givetvis av särskild betydelse,

för den händelse en motsvarande lagstiftning på andra håll i världen

genom sin tillämpning komme att i än högre grad inrikta exporten

från valutasvaga länder mot vårt land.

För innehållet i det förslag till beredskapslagstiftning mot valutadumping

som tull- och traktatkommittén uppgjort och vilket med den

föreliggande propositionen framlagts såsom Kungl. Maj:ts förslag, har

departementschefen lämnat i huvudsak följande redogörelse.

»Enligt förslaget skall för handläggning av frågor angående skyddsåtgärder

mot valutadumping tillsättas en valutanämnd. Denna nämnd,

som förordnas av Kungl. Maj:t, skall bestå av fem ledamöter och samma

antal suppleanter, vilka skola vara i ekonomiska frågor kunniga och

förfarna män. Det åligger nämnden att hos Kungl. Maj:t göra de

framställningar i fråga om åtgärder till skydd mot valutadumping, som

nämnden finner omständigheterna påkalla.

Till undvikande av meningsskiljaktighet beträffande innebörden

av begreppet valutadumping har i förslaget detta begrepp noggrant

fixerats. Valutadumping skall anses föreligga, om i en främmande stat

växlar på vårt land sedan den 1 augusti 1914 stigit mer än som står

i vederbörlig överensstämmelse med minskningen i köpkraft hos nämnda

stats mynt, och om till följd härav svåra olägenheter uppstå för det

svenska näringslivet i form av minskade möjligheter till avsättning av

framställda produkter på den inhemska marknaden.

Beträffande vad som är att iakttaga vid prövning av fråga om

skyddsåtgärder mot valutadumping stadgar förslaget, att valutanämnden

därvid har att taga i betraktande den inverkan på rikets näringsliv i

dess helhet, vilken såväl valutadumpingen som eventuella åtgärder däremot

kunna tänkas medföra. Särskilt skall tillses, om vara, för vilken

skydd ifrågasättes, här i Sverige i allmänhet försäljes eller utbjudes till

lägre pris än det, till vilket här i riket tillverkad dylik vara av ena
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

banda godhet kan i den svenska marknaden utan förlust försäljas.

Vidare skall beaktas, om försäljningen till det lägre priset av dylik

främmande vara är ägnad att i väsentlig grad inverka på möjligheterna

att upprätthålla driften inom näringsgren i Sverige. Slutligen skall

hänsyn tagas till, huruvida sannolikhet förefinnes, att eventuell skj^ddsåtgärd

mot valutadumping kan komma att väsentligt påverka levnadskostnaderna

i riket.

Ett annat viktigt stadgande avhandlar arten av de åtgärder, som

det kan ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga, sedan framställning

gjorts av valutanämnden om skydd mot valutadumping. Härom stadgar

förslaget, att Kungl. Maj:t vid sådant förhållande äger förordna,

att införsel av viss vara från viss stat antingen skall beläggas med särskild

av Kungl. Maj:t på förslag av valutanämnden fastställd avgift

(valutaavgift) eller ockr där skj^dd mot valutadumping icke kan på nyss

angivet sätt vinnas, får äga rum allenast efter av Kungl. Maj:t för

varje särskilt fall meddelat tillstånd (importlicens).

Beträffande valutaavgiftens storlek stadgas, att avgiften får utgöra

högst 500 procent av för ifrågakommande vara eller varuslag enligt

tulltaxan utgående tullavgift eller, därest fråga är om tullfri vara,

högst 100 procent av varans värde. Vidare bestämmes, att vid meddelande

av importlicens må stadgas, att för sålunda till införsel medgiven

vara vid införseltillfället skall erläggas en importavgift av likaledes

högst 500 procent av tullavgiften respektive 100 procent av

varans värde.

I fråga om sänkning eller höjning av fastställd valutaavgift stadgar

förslaget, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att efter framställning

av valutanämnden eller efter dess hörande därom meddela

beslut.

Slutligen bör omnämnas dels en föreskrift, att vad om restitution

eller befrielse från tullavgift finnes stadgat skall i tillämpliga delar gälla

i fråga om valutaavgift eller importavgift, dels ock ett stadgande, som

tillerkänner Kungl. Maj:t rätt att, där synnerliga skäl prövas föreligga,

medgiva befrielse från erläggande av valutaavgift ävensom återställande

av erlagd sådan.

I avseende å giltighetstiden för den ifrågasatta lagstiftningen har

kommittén föreslagit, att densamma skall träda i kraft å dag, som av

Kungl. Maj:t bestämmes, och därefter gälla till den 1 april 1923, dock

med rätt för Kungl. Maj:t att jämväl dessförinnan upphäva densamma.

Beträffande kostnaderna för den valutanämnd, som enligt förslaget

skulle handlägga ärendena rörande skyddsåtgärder mot valuta
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48. 15

dumping, har kommittén tänkt sig, att dessa skulle täckas genom inflytande

valuta- och importavgifter. Genom de senare skulle medel

jämväl beredas för utbetalande i förekommande fall av restitutioner.

Kommittén har alltså förutsatt, att någon ny kostnad genom de föreslagna

åtgärderna icke skulle drabba statsverket, utan att i budgeten

utgifterna för ifrågavarande ändamål skulle upptagas till samma belopp

som de till följd av pålagda avgifter influtna inkomsterna.»

Vad chefen för handelsdepartementet, på sätt ovan återgivits,

anfört har synts utskottet innefatta avgörande skäl för att särskilda

åtgärder vidtagas med hänsyn till den för flera av vårt näringslivs

viktigaste grenar ödesdigra konkurrens, som har karaktären av valutadumping

i detta ords av tull- och traktatkommittén och i det föreliggande

författningsförslaget angivna betydelse. Likaså har det synts

utskottet uppenbart,^ att åtgärderna måste lämpas efter sig företeende

omständigheter samt att följaktligen riksdagen intet annat kan åtgöra

än besluta om arten av de åtgärder, som böra vidtagas, och meddela

Kungl. Maj:t bemyndigande att inom vissa gränser vidtaga sådana

åtgärder.

I nu berörda hänseende avser Kungl. Maj:ts föreliggande proposition

bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om antingen valutaavgifter

eller importreglering. Mot förslaget i vad det avser bemyndigande

för Kungl. Maj:t att åsätta valutaavgifter har utskottet icke

haft något att erinra. Vad däremot angår det andra ledet i den

av Kungl. Magt föreslagna skyddslagstiftningen, nämligen importförbud

med licenser, har utskottet icke kunnat frånkänna de däremot

gjorda invändningarna betydelse. Vid sådant förhållande och då utskottet

ansett, att genom ett klokt handhavande av befogenheten att

åsätta valutaavgifter ett tillfredsställande skydd bör kunna beredas de

näringsgrenar, som utsättas för valutadumping, har utskottet funnit sig

icke böra tillstyrka vad propositionen innehåller i fråga om importreglering.

I övrigt har utskottet icke att föreslå någon ändring i Kungl.

Maj:ts förslag till förordning angående åtgärder till skydd mot så kallad

valutadumping.

De vid nämnda förslag fogade anvisningarna, med de ändringar

som påkallas av att utskottet ur förslaget till förordning utesluter vad

som rör importreglering, har utskottet ansett ägnade att underlätta

och giva erforderlig stadga åt förordningens tillämpning. Utskottet

Ulskotteti

yttrande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

har således icke kunnat tillstyrka bifall till herr Vennerstens ovannämnda

motion.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 259 icke kunnat oförändrad

bifallas samt med avslag å motionen I: 175 av herr

Vennersten, måtte antaga det av Kungl. Maj:t framlagda

förslaget till förordning angående åtgärder till

skydd mot så kallad valutadumping med därtill hörande

anvisningar för tillämpning av samma förordning, med

de ändringar som framgå av nedan i utdrag införda

förslag.

Förslag

till

förordning angående åtgärder till skydd mot sä kallad valutadumping.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

2 §.

3 §•

4 §■

Prövar Konungen, efter hemställan av valutanämnden eller efter

dess hörande, åtgärd till skydd mot valutadumping böra vidtagas, må

Konungen därom förordna. Sådant förordnande skall innefatta föreskrift,

att vid införsel till riket av vara av i ärendet avsett slag och

härstammande från viss främmande stat sådan vara skall, ändå att den

samma ej är tullpliktig, eller i annat fall, utöver den tull, som enligt

gällande tulltaxa utgår, beläggas med särskild av Konungen på förslag

av valutanämnden fastställd avgift (valutaavgift).

Valutaavgift för viss vara eller visst varuslag skall, i den mån

annat ej här nedan stadgas, bestämmas till viss, högst 500 procent av

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

17

den för samma vara eller varuslag enligt tulltaxan utgående tullavgift.

Beslut om höjning eller sänkning av fastställd valutaavgift må av

Konungen meddelas på framställning av valutanämnden eller efter dess

hörande.

År fråga om vara, för vilken tullavgift icke utgår, skall valutaavgift

utgå med högst 100 procent av varans värde.

Föreskrifter till ledning vid bestämmande av stat, från vilken vara

skall anses härstamma, må meddelas av Konungen.

5 §•

6 §•

Valutaavgift uppbäres i den för upptagande av tullavgift stadgade

ordning samt, där fråga är om tullpliktig vara, i sammanhang med tullavgiften,

men skall särskilt för sig redovisas på sätt generaltullstyrelsen

närmare bestämmer.

7 §•

1 mom. Vad om restitution av eller befrielse från tullavgift finnes

stadgat skall i tillämpliga delar gälla i fråga om valutaavgift, varom i

denna förordning sägs. Närmare föreskrifter härutinnan må meddelas

av Konungen.

Denna förordning — — — upphöra att gälla.

Anvisningar

för tillämpning av förordningen angående åtgärder till skydd

mot så kallad valutaduinping.

I. Valutadumping.

IT. Skydd mot valutadumping.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 saml. 41 käft. (Nr 48.)

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48.

III. Valutaavgifter.

Om valutaavgifterna gäller, dels att de skola avpassas efter valutadumpingen

och sålunda ändras i den mån valutadumpingens kraft ändras,

dels att verkan av deras användande på det inhemska näringslivet i dess

helhet skall noga beaktas.

Valutaavgifter kunna endast påläggas införseln av varor från de

främmande stater, i vilka valutadumping äger rum.

Stockholm den 23 maj 1922.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Gustaf Nilsson, K. A. Nilson, Wigforss, Rosén*,

Wohlin, Björnsson, Rune, Johansson i Kullersta, Lithander, Sköld, Johansson i

Kälkebo, Olsson i Ramsta*, Henrikson, Vennersten, Heyman, Lövgren i Nyborg,

Björklund och YVinkler.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48. Reservationer
-

19

Reservationer:

1) av herrar Röing, Wigforss, Rosén, Rune, Olsson i Ramsta, Lövgren

i Nyborg och Björklund, vilka anfört:

»Det ekonomiska läget i såväl Sverige som utlandet synes i nuvarande

stund starkt tala emot antagande av det framlagda förslaget

om åtgärder till skydd mot s. k. valutadumping och skulle göra det,

även om detta förslag i sig självt vore lämpligare än det kan anses

vara. För det första föreligger nämligen en ganska omisskännelig tendens

till förbättring på näringslivets olika områden, framför allt i

Förenta staterna men även i England. Prisfallet har i det förstnämnda

landet upphört sedan snart ett år och har avstannat även i England.

På samma sätt som konjunkturerna vid alla föregående tillfällen sedan

världskrigets slut nått Sverige från de nämnda länderna, torde man

med ganska stor visshet kunna förutsäga, att så kommer att bliva fallet

även denna gång. Det nödläge, vari större delen av vårt näringsliv

nu befinner sig, synes alltså hava goda utsikter att även utan särskilt

ingripande väsentligt lindras inom en nära framtid.

Medan alltså läget i länder med ordnade penningförhållanden nu

synes gå till förbättring, torde det förhålla sig på motsatt sätt i länderna

med fördärvat penningväsende och närmast i Tyskland. Prisstegringen

har där under innevarande år tagit enorma proportioner, och

samtidigt har under den senaste tiden markkursen stigit i utlandet, så

att förutsättningarna för en valutadumping från tysk sida icke för närvarande

kunna sägas föreligga i större utsträckning. Därtill kommer,

såsom en sannolikt varaktig företeelse, att råvarusvårigheterna i dessa

länder efter allt att döma befinna sig i oavbrutet tilltagande och att

även de tillfälliga möjligheter till stor export, som det abnorma kursläget

i vissa hänseenden skapat, därigenom för en överskådlig framtid

blivit i hög grad reducerade.

För det tredje tillkommer såsom en faktor av avsevärd vikt i nuvarande

stund, att tendensen, till stabilisering av penningvärdet i länderna

med goda penningförhållanden i detta fall liksom år 1919—20

mycket lätt kan slå över till en utveckling i motsatt riktning mot den

senast förekommande. Faran för en ny allmän prisstegring, en ny

inflation, kan ingalunda anses utesluten. Både från Amerika och från

England har redan under någon månad påpekats, att spekulationen på

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 48. Reservationer.

fondbörsen tagit en fart och pågått i optimistisk riktning med en större

snabbhet och våldsamhet under innevarande år än man på länge bevittnat.

Ej heller på detta område finnes vid nuvarande pappersmyntfot

någon som helst garanti emot att utvecklingen sprider sig till

Sverige. Detta är så mycket mindre förhållandet, som även Stockholms

fondbörs blivit föremål för en förhållandevis stark hausse-rörelse

under senaste tid.

Det torde nu icke kunna råda mer än en mening om att det föreliggande

förslaget om åtgärder mot valutadumping skulle komma att

verka stimulerande på spekulationen, och detta t. o. m. om förslaget

aldrig trädde i tillämpning. Föreligger en tendens till optimism på

fondbörsen, får den näring genom allt som väntas öka vinstmöjligheterna

för näringslivet, d. v. s. själva förhoppningen om dylika vinster

är tillräcklig att framkalla spekulation, även om dessa förhoppningar

icke sedan skulle gå i uppfyllelse. 1 ett så kritiskt läge som det nuvarande,

när det gäller att efter prisfallets slut skapa i någon mån

stabila prislägen och lugn för näringslivet, förefaller intet mindre tillrådligt

än en åtgärd, som icke kan undgå att ge näring åt farliga ut- ''

vecklingstendenser på det ekonomiska området.

Slutligen kan man i avseende på det nuvarande läget icke dölja

för sig, att alla differentieringsåtgärder på handelspolitikens område

måste komma att ytterligare skärpa det redan förut betänkliga internationella

osäkerhetstillståndet och därmed ytterligare försvåra tillvaron

för ett ordnat näringsliv.

Nu kan det möjligen invändas, att det föreliggande förslaget endast

innebär ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärder

och att förslaget kringgärdats med försiktighetsmått, som skola möjliggöra

för Kungl. Maj:t att icke sätta det i kraft annat än då så verkligen

befinnes nödvändigt. Men redan förut har framhållits, att själva

beslutet om ett sådant bemyndigande av regeringen efter all beräkning

kommer att ge upphov till en spekulation i nya vinster och nytt prisläge.

Därtill kommer emellertid vidare, att ett bemyndigande åt Kungl.

Maj:t icke bör givas i andra fall än då övervägande sannolikhet finnes

för dess behövlighet. Grundlagen har uppdragit makten över höjning

i tullarna åt riksdagen, och det innebär ett starkt undantag från den

där fastställda konstitutionella ordningen att medgiva Kungl. Maj :t ända

till sex-dubbling av gällande tullsatser. Detta kan endast motiveras med

att gagnet av dylika åtgärder under den närmaste tiden måste antagas

bliva så stort, att de konstitutionella betänkligheterna böra få vika därför.

Om nu läget är det motsatta, nämligen att ett ingripande under

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48. Reservationer. 21

nu överskådliga förhållanden skulle kunna göra allvarlig skada men

jämförelsevis ringa gagn, synes det icke tillrådligt, att riksdagen på nu

ifrågavarande sätt avhänder sig sin makt över tullhöjningar. Kände

man sig fullt betryggad enbart därigenom, att Kungl. Maj:t icke är

tvungen att tillämpa befogenheter som av riksdagen överlämnas, så inses

det icke, varför icke riksdagen över huvud taget skulle kunna lämna

alla sina befogenheter i Kungl. Maj:ts hand.

Ett särskilt starkt skäl emot att på detta sätt giva Kungl. Maj:t

ett vidsträckt nytt bemyndigande är den stora påfrestning, som ett

dylikt beslut skulle komma att medföra. Det kan knappast annat väntas

än att beslutet omedelbart skulle komma att utlösa krav på skydd

från en stor mängd, sannolikt flertalet, industrier utanför den rena

exportindustriens område. Näringslivets svårigheter äro ännu synnerligen

stora, och det vore icke rimligt att vänta, att industriföretagens

ledare skulle underlåta att begagna även de tillfällen till hjälp, som ett

dylikt beslut syntes bereda; och även om industriernas svårigheter icke

i och för sig eller åtminstone endast i ringa mån berodde på konkurrens

från länder med abnormt låga växelkurser, skulle otvivelaktigt

åtgärder som försvårade importen och därigenom verkade prisstegrande

inom landet kännas välkomna.

Då Kungl. Maj:t sålunda, efter alla rimliga beräkningar, omedelbart

efter ett bifall från riksdagens sida till det föreliggande förslaget

skulle överhopas med ansökningar om skydd mot valutadumping, skulle

det trots alla i förslaget införda garantier vara svårt att icke omedelbart

sätta förordningen i verket. Kungl. Maj:t kunde nämligen knappast,

efter ett beslut från riksdagens sida i positiv riktning, undgå att

pröva de sålunda inkomna ansökningarna. Att detta skulle kunna ske

med hjälp av redan befintliga myndigheter, torde emellertid få anses

uteslutet, så stor som den nya arbetsbördan skulle bliva. Enda möjligheten

förefaller då vara att tillsätta den i förslaget till förordning ingående

s. k. valutanämnden, och detta medför i sin ordning, att förordningen

måste träda i kraft under den närmaste tiden efter ett

positivt beslut från riksdagens sida.

Man torde därför icke kunna invagga sig i förhoppningar, att den

föreslagna förordningen enbart skall bliva en gest eller ett hot. Det

förvaltningsmaskineri, som förslaget innebär, måste efter all beräkning

bliva verklighet, om förslaget över huvud antages. Detta innebär visserligen

icke med nödvändighet, att några valutavgifter komma att påläggas.

Men även om detta icke skulle bli fallet, inträdde några av

de stora olägenheter som äro förenade med förslaget. På den s. k.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 48. Reservationer.

valutanämnden måste nämligen, såsom närmare utvecklas i huvudreservationen

till tull- och traktatkommitténs utlåtande i frågan, ställas

fordringar, som nämnden endast med uppbjudande av de yttersta krafter

och användning av all sakkunskap inom landet ens tillnärmelsevis

skulle kunna uppfylla; och det måste anses osannolikt att uppgiften

ens då skulle kunna på tillfredsställande sätt lösas. Såsom nämligen

framgår av 2 § i förslaget till förordning skall nämnden taga

i betraktande den inverkan på landets näringsliv i dess helhet, vilken

såväl valutadumpingen som den ifrågasatta åtgärden kan medföra; och

enligt tull- och traktatkommitténs förslag till instruktion för nämnden

skall densamma med uppmärksamhet följa förändringar i växelkurser

och prisbildning samt därmed i samband stående, förhållanden inom de

främmande stater, från vilka införsel eller utbud av varor till riket i

större omfattning äger rum, och bör nämnden jämväl i övrigt förskaffa

sig noggrann kännedom om tillståndet och förhållandena på näringslivets

områden inom sådana stater. Man har svårt att föreställa sig,

huru de till ett antal av högst fem av Konungen förordnade ledamöterna i

nämnden skola kunna väljas, för att en dylik uppgift av den med

någon framgång skall kunna lösas. Å ena sidan kräves uppenbarligen

eu synnerligen ingående kännedom om det praktiska näringslivet, och

detta borde i så fall anses föranleda val av praktiska affärsmän. Men

å andra sidan är de flesta praktiska affärsmäns intresse i de åtgärder

som komma att vidtagas så stort, att det icke torde vara särdeles

många bland dem som förena å ena sidan egenskaperna av ovanlig

skicklighet och erforderlig tid samt å den andra tillräcklig opartiskhet.

Därtill kommer, att förslagets hela byggnad i teoretiskt hänseende

är så invecklad och svårfattlig, att praktiska affärsmän torde få

stora svårigheter att göra klart för sig, när det egendomliga begreppet

valutadumping i ordets lagtekniska mening kan anses föreligga. Huruledes

därmed må förhålla sig, är det uteslutet, att sedan själva tillkomsten

av en valutanämnd, med prövning av otaliga undersökningar om

förmåner och hjälp för otaliga näringsgrenar och företag, skulle kunna

undgå att återuppliva den från alla synpunkter skadliga atmosfär, som

blev en följd av kommissionsväsendet under kriget och som vårt land

snabbare än de flesta och under nästan allmän tillfredsställelse lyckades

skingra efter krigets slut.

Alla dessa betänkligheter stärkas mångfaldigt, när man övergår

att betrakta propositionens själva utformning av begreppet valutadumping

och de därav föranledda åtgärderna. Det förefaller knappast behövas

mer än en närmare granskning av tull- och traktatkommitténs

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48. Reservationer. 23

speciella motivering till förslaget till förordning för att finna detta.

Med allt erkännande åt det teoretiska skarpsinnet i denna auktoritativa

kommentar till förslaget torde man nödgas säga, att ganska få utanför

de tränade nationalekonomernas krets skola vara i stånd att rätt tilllämpa

förordningen. Det visar sig nämligen där, att en mängd fall

kunna inträffa, som utvärtes sett äro fullständigt identiska men av vilka

några falla utanför och andra innanför lagens begrepp valutadumping,

beroende på de orsaker som framkallat dem. Redan att'' teoretiskt analysera,

i vad mån de praktiska fallen kunna eller icke kunna tänkas ha

den beskaffenhet som tillåter påläggande av valutaavgifter, skulle

därför erbjuda mycket stora svårigheter. Men därtill kommer sedan,

att man nästan aldrig med någon säkerhet kan objektivt fastställa, om

en viss företeelse beror av den ena orsaken eller den andra. Och när

då till sist kommer, att själva tillvaron av de olika företeelser, som

skulle gälla såsom orsaker till det abnorma valutaläget, ofta är synnerligen

svår att konstatera, förefalla utsikterna att tillämpa lagen efter

dess innebörd mycket mörka. Man torde erinra sig, att inga förändringar

i värderingen av den svenska valutan få föranleda åtgärder mot

valutadumpingen, vare sig anledningen är en uppgång eller en nedgång

i denna valuta. Om exempelvis en disproportion mellan den svenska

och den tyska valutans värdering beror av ökade utländska kapitalplaceringar

i Sverige, så får detta icke vara någon anledning till valutaavgifter.

När det nu torde vara allmänt känt, att dylika kapitalplaceringar,

i den mån de faktiskt förekomma, i stor utsträckning ske

under svenskars namn, så inses utan svårighet den praktiska omöjligheten

av att vidtaga åtgärder på basis av en företeelse, som är okänd

till sin räckvidd och vars verkningar på växelkurserna vidare omöjligt

kunna fastställas.

Man torde alltså icke kunna betvivla, att det föreliggande förslaget,

frånsett sina övriga svagheter, lider av en opraktiskhet, som i och

för sig skulle vara tillräcklig att motivera ett avslag på detsamma. Nu

märkes emellertid, att de här påpekade svagheterna är mycket allvarliga,

därför att de alltid komma att bereda osäkerhet i fråga om Kungl.

Maj:ts rätt att tillämpa förordningen, d. v. s. innebära en ständig fara

för Kungl. Maj:t att träda riksdagens rätt för nära.

Övergår man till sist att betrakta verkningarna av valutaavgifter,

för den händelse sådana skulle komma till användning, så framträder

den desorganiserande verkan av förslaget mycket starkt. Ingen torde

ens ett ögonblick kunna tänka sig, att valutaavgifterna skulle kunna

varieras i förhållande till växelkursernas starka kastningrar från dag- till

O o

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande Nr 48. Reservationer.

dag eller vecka till vecka. Skall icke all stabilitet i näringslivet, all

möjlighet till affärsmässiga kalkyler ödeläggas, måste de bli bestående

med något så när fasta belopp åtminstone för en eller annan månad

framåt. Men däri ligger då, att de ibland komma att verka starkt

prisstegrande, ibland åter icke alls nå sitt avsedda syfte. Allt detta

skärpes givetvis därav, att redan under den icke alldeles korta tiden

för åtgärdens förberedelse ändringar kunna ha, och efter all sannolikhet

också ha, inträffat, som göra det fastställda beloppet eller kanske

hela avgiften från början förfelad.

Därtill kommer vidare den starka spekulationen i tullförhöjningen,

som i detta fall lika väl som i alla andra likartade oundgängligen måste

inträda och som här måste komma att taga en ovanligt stor omfattning,

emedan det hela är mycket svävande och ovisst samt förändringar kunna

inträffa när som helst och i nästan hur stor utsträckning som helst. Redan

det förhållandet, att det här gäller ända till sex-dubbling av förut befintliga

tullar visar, vilket spelrum för osäkerhet och spekulation som

där beredes. Prisfluktuationerna komma på grund av denna företeelse

sannolikt att bliva ännu större efter lagens antagande än dessförinnan,

och detta är uppenbarligen icke vad näringlivet nu behöver.

Såsom en särskild försvårande företeelse tillkommer differentieringen

av importen från olika länder, vilken är så stor, att icke blott några

länders varor bli avgiftsbelagda och andra icke, utan därutöver att olika

höga valutavgifter kunna läggas på importen från olika länder. Detta

leder nämligen till ett synnerligen invecklat och betungande system med

ursprungsbevis, och en granskning av tull- och traktatkommitténs förslag

till dylika bevis lämnar intet tvivel om vilka svårigheter tillämpningen

kommer att möta. Systemet kommer nämligen, såsom huvudreservanterna

till tullkommitténs betänkande framhålla, att föranleda

producenterna i länder, mot vilka särskild valutaavgift tillämpas, att

söka få sina varor nationaliserade i andra länder och införda såsom

deras produkter. Det hänger då helt och hållet på de myndigheter i

dessa senare länder, åt vilka utfärdande av bevisen skulle uppdragas,

om de äro beredda att förklara varan till övervägande del härstamma

från deras eget land; och tydligen kommer detta att tillämpas mycket

olika i olika fall och hela förordningens effektivitet därför till stor del

bli beroende av omsorgen och intresset hos till stor del utländska

myndigheter, på vilka svenska staten strängt taget inga krav har

att uppställa i detta hänseende. Skulle dessa myndigheter utan ingående

prövning avge en dylik förklaring, bleve forordningen till

stor del illusorisk; om de åter i alla tvivelaktiga fall vägrade att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 48. Reservationer. 25

ava-e en dylik förklaring, skulle prövningen knappast kunna ske

annat än vid svensk tullkammare. De svårigheter, som därvid skulle

hopa sm för importören i fråga om bevis för varans ursprung,

bleve sannolikt i flertalet fall sådana, att alla varor, för vilka bevis av

nyss antytt slag från] utländsk myndighet icke kunde åstadkommas, i

verkligheten bleve underkastad valutavgift resp. högsta valutaavgift.

Härav framgår också, att man ingen säkerhet kan hysa för att

den genom valutaavgiften vållade prisstegringen skulle begränsas endast

till varor från länder med abnormt deprecierade valutor. Detta är

så mycket mindre fallet, som den omgång, de kostnader och det besvär,

'' som systemet med ursprungsbevis skulle medföra och som tydligen

komme att drabba all import, skulle komma att verka som ett

icke obetydligt importhinder. Det är sedan gammalt kant, att redan de

moderna tulltaxornas invecklade natur har denna importhindrande verkan,

men minsta eftertanke säger, att verkan måste bli många gånger starkare

i nu föreliggande ''fall. Man har alltså, under förutsättning av bifall

till det nu framlagda förslaget, ingen säkerhet för att priserna icke

skulle komma att stiga utöver vad de äro i länder som ha fri tillförsel

från världsmarknaden.

Då alltså det nuvarande läget icke synes lämpa sig för åtgärder

i nu ifrågavarande riktning utan läget tvärtom, genom medverkan av

sådana åtgärder, kan komma att utveckla sig i eu enligt allas mening

olycklig riktning; då vidare ett bifall till förslaget oundgängligt föranleder

omedelbart tillsättande av en valutanämnd; då det svårligen

torde vara möjligt att utse en valutanämnd med sådan sammansättning,

att den förenar tillräcklig sakkunskap och opartiskhet; då redan tillsättandet

av en valutanämnd från flera synpunkter skulle medföra allvarliga

olägenheter; då därnäst den utformning begreppet valutadumping

i förslaget fått är svårfattlig och svårtillämplig samt därför lätt kan

leda till oavsiktliga lagöverträdelser; och då slutligen en tillämpning av

valutaavgifterna skulle öka osäkerheten inom näringslivet och vålla stora

olägenheter, få vi hemställa om avslag på såväl Kungl. Maj:ts proposition

som utskottets förslag.»;

2) av herr Gustaf Nilsson, som i huvudsak instämt i herr Röings

m. fl. reservation;

3) av herr Johansson i Kälkebo, som tillkännagivit, att han instämt

i herr Röings m. fl. reservation beträffande slutyrkandet utan att därmed

hava godkänt den för samma reservation anförda motiveringen,

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 samt. 41 höft. (Nr 48.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets betänkande Nr 48. Reservationer.

4) av herr Björnsson, som anfört, att han i enlighet med sin ståndpunkt

inom tull- och traktatkommittén helst skulle hava sett, att utskottet

tillstyrkt den kungl. propositionen i oförändrad form, enär han

finner utskottsmajoriteten hava överskattat de med importreglering förenade

olägenheterna samt att en importreglering under vissa förhållanden

skulle vara till större gagn än olägenhet, men att han likväl

med hänsyn till föreliggande omständigheter ansett sig böra biträda

utskottets förslag; samt

5) av herr Wohlin, som i huvudsak instämt med vad herr Björnsson

anfört i sin reservation.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1922:287 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående åtgärder till skydd mot så kallad ralutadnmping. a1 i texten