Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag m. m. vid 1922 års taxering till bevillning av inkomst, ävensom i ämnet väckta motioner.

1922-02-24 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1922:6, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag m. m. vid 1922 års taxering till bevillning av inkomst, ävensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr ti.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1922 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning med särskilda

bestämmelser om avdrag m. m. vid 1922 års taxering

till bevillning av inkomst, ävensom i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

Genom proposition nr 45 av den 3 februari 1922, vilken hänvisats

till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid

propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för

samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen

fogade

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser om avdrag m. m. vid 1922 års faxe

ring till bevillning* av inkomst.

Härigenom förordnas, att vid 1922 års taxering till bevillning av

inkomst skola, i stället för de i 8 § 2 mom. fjärde och femte styckena

och 12 § 3 mom. av gällande bevillningsförordning ävensom 11 § av

de vid samma förordning fogade särskilda anvisningar till ledning vid

taxeringen meddelade föreskrifter, följande bestämmelser lända till efterrättelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 saml. 5 höft. (Nr 6.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

1 §•

Har skattskyldig hemmavarande eller av honom helt eller delvis

underhållet barn under 21 år, skall den skattskyldige taxeras för sådan

barnets inkomst, som bör i mantalsskrivningskommunen taxeras till

bevillning,

därest denna inkomst tillsammans med barnets i andra kommuner

till bevillning taxerade inkomster icke minst uppgått till:

om barnet är mantalsskrivet inom ort tillhörande

ortsgrupp I eller II.................... 610 kronor,

» III................................... 620 »

» IV................................... 670 »

» V................................... 770 »

och barnet ej självt skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Skulle i fall, då skattskyldig taxeras för barns inkomst, avdrag,

vartill den skattskyldige jämlikt 11 § 2 mom. 4:o) bevillningsförordningen

är berättigad, överstiga hans inkomst, må det överskjutande beloppet

avräknas från barnets behållna inkomst, men må däremot icke, därest

avdrag, vartill barn enligt samma lagrum varit berättigat, överstiger

barnets inkomst, överskjutande beloppet avräknas från den skattskyldiges

eller övriga barns behållna inkomst.

2 §.

Därest bevillningsfrihet enligt 12 § 2 mom. bevillningsförordningen

ej åtnjutes, skall den i mantalsskrivningskommunen beskattningsbara

inkomsten för i riket mantalsskriven svensk medborgare bestämmas enligt

följande grunder:

a) Från den taxerade inkomsten avräknas såsom skattefritt avdrag:

dels, om den skattskyldige är mantalsskriven inom ort tillhörande

ortsgrupp I ................ 450 kronor,

» II .................. 500 »

» III................. 600 »

» IV................. 650 »

» V .................. 750 » ;

dels och 150 kronor för eu var av nedan angivna personer:

hustru;

hemmavarande eller av den skattskyldige helt eller delvis under
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6''.

hållet barn, därest barnet icke uppnått 21 år och ej skall självt taxeras

till inkomst- och förmögenhetsskatt samt dess sammanlagda inkomster

av beskaffenhet att kunna taxeras till bevillning icke uppgått till minst

de i 1 § för vederbörande ortsgrupp angivna belopp;

husföreståndarinna, därest den skattskyldige äger åtnjuta avdragför

henne vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt.

För barn, vars föräldrar båda leva men icke äro gifta med varandra,

skall, därest enligt ovan givna bestämmelser båda föräldrarna

skulle vara berättigade till avdrag, endast modern eller, om barnet vistas

hos fadern, endast denne åtnjuta avdrag.

Den del av den taxerade inkomsten, som överstiger vad sålunda

skall avdragas men icke dubbla summan därav, medräknas till hälften;

återstoden av den taxerade inkomsten medräknas i sin helhet.

b) Den slutsumma, som sålunda erhålles, utgör den beskattningsbara

inkomsten med iakttagande dock av följande:

1) Den beskattningsbara inkomsten må ej med tillämpning av de

under a) angivna bestämmelser sättas lägre, än att den tillsammans med

den skattskyldiges i andra kommuner taxerade inkomst motsvarar hans

inkomst av förmögenhet, beräknad till fem procent av den uppskattade

förmögenheten.

Därest skattskyldig vid nästföregående års utgång ännu icke uppnått

sexton års ålder, eller därest skattskyldigs förvärvsförmåga prövas

hava varit nedsatt till följd av sjuklighet, olyckshändelse, ålderdom,

oförvållad arbetslöshet eller'' annan dylik orsak, eller därest eljest särskild

anledning därtill föreligger, äger dock beskattningsnämnd, efter prövning

av omständigheterna i varje särskilt fall, medgiva undantag från vad

sålunda stadgats.

2) I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av

särskilda omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,

underhåll av andra närstående än dem, för vilka lian äger åtnjuta avdrag

enligt a) här ovan, eller annan därmed jämförlig omständighet)

är väsentligt nedsatt, må den beskattningsbara inkomsten nedsättas med

högst 700 kronor under det belopp, vartill densamma vid tillämpning

av de här ovan i övrigt givna stadganden eljest skolat bestämmas.

Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.

Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna i 1 § kunna tjäna

följande exempel:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

1- A har en omyndig son B, vilken har en inkomst i mantalssknvningskommimen

av 400 kronor och inkomst av fast egendom i

annan kommun av 150 kronor. B skall då själv taxeras för sin inkomst

i den senare kommunen, under det att A skall taxeras för B:s

inkomst i mantalsskrivningskommunen och får för B åtnjuta skattefritt

avdrag enligt 2 § a). Hade B:s inkomst i mantalsskrivningskommunen

däremot utgjort 500 kronor och hans sammanlagda inkomster alltså 650

kronor samt hade kommunen tillhört ortsgrupp I, II eller III, skulle B

hava själv taxerats för sin inkomst och A icke fått för B åtnjuta avdrag

enligt 2 § a).

2. C, vilken är bosatt i ort inom ortsgrupp I, har en omyndig

son D med 500 kronors inkomst av arbetsanställning. C skall då

taxeras för D:s inkomst och får för D åtnjuta avdrag enligt 2 § a).

Har D:s inkomst däremot härflutit från en jordbruksfastighet med

15,000 kronors taxeringsvärde och har vid fastställande av den bevillningspliktiga

inkomsten avdrag sålunda skett med 6 procent av taxeringsvärdet

eller 900 kronor, har D åtnjutit så stor inkomst, att han själv

skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt, och skall C då ej vid

bevillningstaxeringen taxeras för D:s inkomst, liksom C ej heller får

för D åtnjuta avdrag enligt 2 § a).

Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna i 2 § a) torde

kunna tjäna följande exempel:

1- E, vilken i mantalsskrivningskommunen taxerats till bevillning

för en inkomst av 500 kronor, har i annan kommun taxerats till bevillning

för mera än 100 kronor och är sålunda icke på grund av bestämmelsen

i 12 § 2 mom. bevillningsförordningen fri från inkomstbevillning

i mantalsskrivningskommunen. Därest han är ensamförsörjare

och bosatt i ort tillhörande ortsgrupp I, skall vid taxeringen till bevillning

i mantalsskrivningsorten avdragas 450 kronor samt av återstående

50 kronor medräknas allenast hälften, vadan den beskattningsbara inkomsten

utgör 25 kronor, vilket belopp enligt 12 § 5 mom. bevillningsförordningen

skall avjämnas till 20 kronor.

År E däremot bosatt i ort, tillhörande annan ortsgrupp, eller är

han familjeförsörjare och uppgår alltså det enligt 2 § a) honom tillkommande

avdrag till eller överstiger inkomsten, 500 kronor, återstår

icke någon beskattningsbar del av densamma.

2. F har taxerats till inkomstbevillning för en inkomst av 840

kionor. Därest han är gift och bosatt inom ort, tillhörande ortsgrupp

I, skall hans beskattningsbara inkomst beräknas sålunda, att, sedan från

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

b.

den taxerade inkomsten, 840 kronor, avräknats 450 kronor för honom

själv och 150 kronor för hustrun eller tillhopa 600 kronor, återstående

belopp av 240 kronor upptages såsom beskattningsbart till hälften eller

alltså med 120 kronor.

Därest den till inkomstbevillning taxerade inkomsten överstiger

dubbla summan av de enligt 2 § a) medgivna avdrag, erhålles den

beskattningsbara inkomsten genom att från den taxerade inkomsten

draga ett belopp lika med 1 Va gång beloppet av de medgivna avdragen.

Utgör den taxerade inkomsten 3,000 kronor och de skattefria avdragen

tillhopa 800 kronor, avdrages alltså från den taxerade inkomsten 1 Va

gång 800 kronor eller 1,200 kronor, vadan återstår en beskattningsbar

inkomst av 1,800 kronor.

Innebörden av stadgandena i 2 § b) belyses av följande exempel:

1. G har taxerats till bevillning för en inkomst av 3,000 kronor

samt är berättigad att åtnjuta avdrag med tillhopa 900 kronor. Vid

tillämpning av enbart de i 2 § a) meddelade bestämmelserna skulle alltså

den beskattningsbara inkomsten utgöra 1,650 kronor. Därest emellertid

G äger förmögenhet, må — därest ej sådant förhållande, varom i 2 §

b) punkt 1) andra stycket eller punkt 2) sägs, är förhanden — den beskattningsbara

inkomsten icke i anledning av nämnda avdrag sättas

lägre än till 5 procent av förmögenhetens vid taxering till inkomst- och

förmögenhetsskatt uppskattade belopp. Har förmögenheten uppskattats

till 50,000 kronor, skall inkomsten av densamma anses hava utgjort

2,500 kronor, vartill den beskattningsbara inkomsten alltså upptages.

Om förmögenheten däremot uppgår till eller överstiger 60,000 kronor,

så att 5 procent därav motsvarar eller överstiger den taxerade inkomsten,

blir den beskattningsbara inkomsten lika med den taxerade inkomsten.

2. H har taxerats till bevillning för en inkomst av 2,000 kronor,

som enligt de i 2 § a) givna bestämmelser skall beräknas till en beskattningsbar

inkomst av 800 kronor. Därest H taxerats för eu förmögenhet

av 32,000 kronor, skall enligt bestämmelsen i 2 § b) punkt

1) första stycket den beskattningsbara inkomsten upptagas till 1,600

kronor. Om emellertid H:s förvärvsförmåga till följd av exempelvis

sjuklighet varit nedsatt till hälften, bör beskattningsnämnd tillämpa den

nämnden tillagda befogenhet så, att av den vid tillämpning enbart''1 av

2 § a) uppkommande skillnaden mellan taxerad inkomst och beskattningsbar

inkomst, 1,200 kronor, hälften får avräknas å den till 1,600

kronor beräknade inkomsten av förmögenhet. Den beskattningsbara

inkomsten bör alltså i detta fall bestämmas till 1,000 kronor. Därest

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

Motionen .

II: 193.

den beräknade inkomsten av förmögenhet i stället varit 1,400 kronor

eller därunder, bör i nu angivna fall förmögenheten icke föranleda höjning

av den beskattningsbara inkomsten utöver vad den skulle hava

utgjort vid tillämpning enbart av bestämmelsen i 2 § a), och den

beskattningsbara inkomsten alltså utföras med 800 kronor.

Såsom exempel å icke särskilt angivna förhållanden, som böra

föranleda taxeringsmyndighet att medgiva undantag från bestämmelsen

i 2 § b) punkt 1), må nämnas de fall, att skattskyldig har att utöva

omvårdnad om närstående person och på denna grund icke alls eller

allenast i mindre omfattning kan ägna sig åt särskild förvärvsverksamhet,

att skattskyldig avgått med pension från av honom innehavd tjänst, att

skattskyldig är änka, som vid tiden för mannens frånfälle icke innehaft

särskild anställning, o. s. v.

Avdrag enligt 2 § b) punkt 2) må medgivas utan hinder därav,

att inkomsten är att anse såsom inkomst av förmögenhet. Sådana utgifter

för annans underhåll, som avses i 11 § 2 mom. 4:o) c) bevillningsförordningen,

må icke åberopas såsom grund för avdrag enligt denna

punkt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt å densamma meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk

författningssamling.

Beträffande vad föredragande departementschefen enligt ovan omförmälda

statsrådsprotokoll anfört vid ärendets föredragning inför Kungl.

Maj:t, får utskottet hänvisa till propositionen.

Till utskottet har jämväl överlämnats en i anledning av nämnda

proposition av herr Laurén väckt motion nr II: 193, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta, att i gällande förordning angående bevillning

av fast egendom samt av inkomst till sista stycket i 8 § 1 mom.,

skall tilläggas orden: Enahanda bestämmelse gäller även barn under

21 år, som ej självt taxeras till inkomst enligt denna förordning.»

Motionerna^ Till behandling i samband med förevarande proposition har ut
00

'' skottet funnit lämpligt upptaga jämväl två till utskottet hänvisade, under

motionstiden vid riksdagens början väckta motioner, den ena I: 21 av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6. 7

herr Gabrielsson samt den andra 11:3 av herrar Olsson i Ramsta och

Garlström i Helgagård.

I den förra har hemställts, att riksdagen ville besluta, att »första

stycket i 12 § 3 mom. b) 1) bevillningsförordningen skall upphöra

att gälla vid sådan tidpunkt, att författningsrummet ej komme att

lända till efterrättelse vid 1922 års taxering». 1 sistnämnda motion

bär föreslagits, att riksdagen ville besluta sådan ändring i samma bestämmelse,

»att vid beräkning av orts- och familjeavdrag hänsyn icke

tages till en förmögenhet av upp till 20,000 kronor».

Vidkommande vad de särskilda motionärerna anfört till stöd för

sina förslag tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

I föreliggande proposition hava föreslagits bestämmelser att gälla

vid årets taxering till bevillning rörande skattefria orts- och familjeavdrag

och om barnbeskattning.

Orts- och familjeavdragen hava i propositionen upptagits till samma

förhöjda belopp som de vid 1921 års bevillningstaxering gällande eller

till femtio procent över de i bevillningsförordningen föreskrivna. I förekommande

fall hava avdragen avjämnats till närmast lägre femtiotal

kronor. Genom en sådan ökning av de bevillningsfria avdragen skulle

vid innevarande års" taxering dessa i stort sett komma att utgå med

samma procentuella förhöjning som de för samma år fastställda avdragen

vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Då starka skäl tala för den föreslagna höjningen, har utskottet

icke funnit anledning till erinran mot propositionen i denna del.

Med anledning av två vid 1921 års riksdag väckta motioner, nr I: 50

av herr Björnsson och II: 100 av herr Sköld, anhöll riksdagen i skrivelse den

20 april 1921 (nr 133), att Kungl. Maj:t ville föranstalta om skyndsam utredning,

i syfte att i motionerna påpekade missförhållanden beträffande

taxeringen av omyndiga barns inkomst och förmögenhet hos fadern eller

modern måtte förebyggas, samt för riksdagen framlägga det förslag, som

kunde av utredningen föranledas. Sedan härefter vederbörande departe.

mentschef uppdragit åt landskamreraren Otto V. Landén och assessorn i

Göta hovrätt Harald Malier att i egenskap av inkomstskattesakkunniga

jämte herr Sköld biträda med verkställande av utredning och avgivande

av förslag beträffande frågan om taxering av omyndiga barns inkomst och

förmögenhet samt äkta makars beskattning hava nämnda tre sakkunniga

Orts- och

familjeavdrag.

Barnbeskatt
ning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Begränsning

av avdragen

för ägare av

förmögenhet.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

ävensom professorn Knut Wicksell, vilken enligt departementschefens bemyndigande

deltagit i de sakkunnigas överläggningar, den 28 januari

1922 avgivit utlåtande. I detta utlåtande hava framlagts två alternativa

förslag med bestämmelser rörande familjebeskattning. Då emellertid

båda förslagen förutsätta ändring i deklarationsformuläret, har föredragande

departementschefen icke ansett någotdera kunna läggas till

grund för en lagstiftning rörande bestämmelser till barnbeskattning

att gälla vid årets taxering. I stället hava i propositionen föreslagits

stadganden i fråga om barnbeskattning, vilka i huvudsak ansluta sig

till de vid nästföregående års taxering gällande. Då emellertid i flera

fall tvekan lärer hava uppstått angående tolkningen av sistnämnda

bestämmelser, hava i den föreslagna förordningen inryckts fristående

föreskrifter om storleken av den inkomst, som i de särskilda ortsgrupperna

föranleder att ett barn självständigt taxeras. Härjämte hava

lämnats uttryckliga bestämmelser om att barn, som självt taxeras till

inkomst- och förmögenhetsskatt, jämväl vid bevillningstaxeringen är

självständigt skatteobjekt samt att bevillning för ett barns inkomst inom

annan ort än mantalsskrivningskommunen skall påföras detta, även om

barnets inkomst i övrigt taxeras till bevillning hos fadern eller modern.

Mot de föreslagna bestämmelserna rörande barnbeskattning har

utskottet icke funnit något att erinra.

Herr Laurén har i sin motion föreslagit att, i de fall då omyndigt

barns arbetsinkomst taxeras till bevillning hos fadern eller modern,

samma inkomst skall medräknas endast om och i den mån den överstiger

200 kronor. Emellertid föreligga, såsom här ovan berörts, av

sakkunniga utarbetade förslag med nya bestämmelser rörande familjebeskattning

och torde proposition i frågan komma att föreläggas innevarande

års riksdag. Att under sådana, omständigheter för ett enda års

taxering införa en ny bestämmelse anser utskottet icke lämpligt, i varje fall

icke en så föga rationell som den av motionären föreslagna.

Propositionen innehåller vidare en bestämmelse av samma innehåll

som den i 12 § 3 mom. b) 1) bevillningsförordningen intagna. Enligt

denna får skattskyldigs beskattningsbara inkomst icke genom orts- och

familjeavdrag nedbringas under ett belopp, motsvarande fem procent

av hans förmögenhet. Beskattningsnämnd äger dock i särskilda, i författningen

närmare angivna fall medgiva undantag från tillämpning av

detta stadgande.

Den av herr Gabrielsson väckta motionen åsyftar ett borttagande

av berörda inskränkning i avdragsrätten, medan herrar Olsson i Ramsta

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

9

och Carlström i Helgagård föreslagit deri ändringen däri, att förmögenhet

komme att inverka begränsande å avdragsrätten, endast om och i den

mån förmögenheten • överstege 20,000 kronor.

Ifrågavarande bestämmelse infördes år 1920 i bevillningsförordningen

i samband med antagandet av det s. k. kommunalskatteprovisoriet.

Av motiven till det förslag till kommunalskattelag, Kungl. Maj:t

år 1920 föreläde riksdagen, framgår, att med bestämmelsen avsetts en

inskränkning i rätten till avdrag för personer, som av bekvämlighetsskäl

underlåta att arbeta samt leva på sin inkomst av förmögenhet. Sådant

stadgandet utformats utgår detsamma från två särskilda förutsättningar

nämligen dels att ett kapital i regel lämnar en avkastning av fem procent,

dels ock att en person, vars förvärvsförmåga är normal, bör genom eget

arbete kunna förskaffa sig en inkomst, icke understigande dubbla summan

av honom tillkommande bevillningsfria avdrag. Till förekommande av

att bestämmelsen drabbar personer, vilkas förvärvsförmåga oförvållat

nedsatts, hava såsom här ovan antytts särskilda undantagsbestämmelser

meddelats.

Utan att ingå på frågan, om bestämmelsen hör hemma i ett skattesystem,

som i stort sett bygger på de skattskyldigas sins emellan olika

skatteförmåga, vill utskottet redan i detta sammanhang framhålla, att

det näppeligen ''torde vara möjligt att meddela undantagsbestämmelser

för samtliga de fall, i vilka en tillämpning av huvudstadgandet komme

att verka obillig. Såsom undantagsbestämmelserna avfattats lämna de

emellertid knappast - möjlighet att dispensera från huvudstadgandet

exempelvis i sådana fall, då en person med förmögenhet ägnar sig åt

studier eller åt oavlönad, allmännyttig verksamhet eller då en person i

form av periodiskt understöd till närstående utbetalar så stor del av sin

inkomst, att återstoden icke med dubbla summan av honom tillkommande

avdrag överstiger fem procent av hans förmögenhet.

Motionärerna hava under åberopande av erfarenheter från den

senast verkställda taxeringen framhållit, att bestämmelsen i många fall

medfört obilliga verkningar. Så uppgives av herrar Olsson i Ramsta

och Carlström i Helgagård, att företrädesvis ägare av små kapital

drabbats av densamma. Beskattningsnämndernas befogenhet att medgiva

undantag från bestämmelsen har endast sparsamt begagnats, .vilket

medfört att huvudsakligen äldre personer och änkor drabbats av inskränkning

i avdragen. I båda motionerna har framhållits stadgandets

betungande följder för fastighetsägare och bland dessa i främsta rummet

ägare till mindre jordbruksfastigheter.

Sistnämnda missförhållande påpekades redan år 1921 i en av herr

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 saml. 5 käft. (Nr 6.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

Petrus Nilsson väckt motion I: 52. I sistnämnda motion föreslogos åtgärder,

i syfte att i fastighet nedlagd förmögenhet icke skulle komma

att inverka begränsande å de skattefria avdragen. Bevillningsutskottet

avstyrkte visserligen bifall till motionen, men framhöll därvid, att utskottet

icke ville bestrida, att ifrågavarande bestämmelse kunde medföra

en viss olikhet beträffande möjligheten att tillgodogöra sig den författningsenliga

avdragsrätten, vilket givetvis måste te sig såsom en orättvisa.

Att bestämmelsen kommit att i tillämpningen medföra ojämna och

obilliga verkningar vitsordas i flera av de yttranden, som till 1921 års

kommunalskattekommitté avgivits av landskamrerarna i länen angående

erfarenheterna vid tillämpningen av 1920 års skatteförfattningar. I yttrande

från landskamreraren i Hallands län framhålles, att bestämmelsen i många

fall medfört orättvisor och att det syntes egendomligt, att den, som

vore hänvisad att leva av inkomsten av en liten förmögenhet, icke skulle

få åtnjuta de avdrag, andra skattskyldiga erhölle, huru stora deras inkomster

än vore. Landskamreraren i Malmöhus län påpekar, att bestämmelsen

leder till en sådan oresonlig hårdhet i beskattningsavseende

beträffande små kapitalister vid jämförelse med andra inkomsttagare, att

det måste vara synnerligen önskligt, att denna bestämmelse, så fort ske

kunde, bleve ändrad. Därjämte uttalar landskamreraren såsom sin

mening, att bestämmelsen är formellt svårtillämplig och reellt olämpligsamt

att densamma säkerligen saknar större betydelse i fiskalisk! hänseende.

Landskamreraren i Södermanlands län yttrar, att bestämmelsen

i många fall verkar synnerligen orättvist, särskilt för personer, hänvisade

att leva på inkomsten av något mindre kapital. Landskamreraren i

Vaster norrlands län anför, att stadgandet är praktiskt taget betydelselöst,

men ställer stora krav på beskattningsnämndernas uppmärksamhet samt

att detsamma, som kommit att rikta sig mot de mindre förmögenheterna,

förty bör uteslutas ur författningen. Ytterligare ett tiotal landskamrerare

framhålla, att tillämpningen av bestämmelsen medfört svårigheter

och avsevärt besvär.

Till följd av avdragens gradering drabbas skattskyldig, vilken är

bosatt å ort med höga levnadskostnader, hårdare av bestämmelsens påföljder

än den, som har sitt hemvist å plats med lägre sådana. En

person med stor familj att försörja blir i allmänhet genom bestämmelsen

berövad ett högre bevillnirigsfritt avdrag än en ensamförsörjare. En

under hand verkställd utredning har fastslagit, att inom en kommun i

Stockholms län, tillhörande ortsgrupp II, bestämmelsen medfört en höjning

av den beskattningsbara inkomsten av i medeltal 470 kronor för

varje av densamma drabbad skattskyldig, medan i huvudstaden, som

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr (i.

tillhör ortsgrupp V, motsvarande förhöj ning utgjort i medeltal ej mindre

än 952 kronor.

För ägaren till eu stor förmögenhet kommer föreskriften i fråga

vanligen att relativt obetydligt inverka å skattens storlek, medan eu tilllämpning

av bestämmelsen för en skattskyldig med låg inkomst icke sällan

medför en flerdubbling av det skattebelopp, han eljest haft att erlägga.

Under nedåtgående konjunkturer, då avkastningen av i produktiv

verksamhet nedlagt kapital minskas, kommer med sannolikhet utom de

påvisade missförhållanden nya sådana att framträda. För att belysa

detta påstående torde vara tillräckligt att anföra ett par exempel. En

näringsidkare tillerkännes för de år, hans i rörelsen nedlagda kapital

lämnar normal avkastning och han därutöver erhåller skälig ersättning

för sitt arbete, bevillningsfria avdrag utan någon inskränkning. Om

däremot till fölpl av depressionen hans inkomst nedgår till ett belopp,

som ej överstiger fem procent av förmögenheten, berövas han varje

avdrag, oaktat han vid sistnämnda tidpunkt lärer hava ett vida större

behov av dessa än eljest. En person, som äger ett i aktier placerat

kapital och åtnjuter eu medelstor arbetsinkomst, kommer under tider, då

aktierna lämna en tillfredsställande utdelning, i åtnjutande av bevillningsfria

avdrag, medan sådana förvägras honom, därest utdelningen

nedgår eller helt och hållet utebliver.

Ifrågavarande bestämmelse har, efter vad det visats, i ett mycket

stort antal fall medfört en betänklig rubbning av den bärande principen

för vår direkta beskattning, nämligen den om skattens fördelning efter

de skattskyldigas relativa skatteförmåga. Utskottet anser sig med hänsyn

härtill och då vid innevarande års taxering än flera orättvisa verkningar

av bestämmelsen torde komma att uppstå icke kunna underlåta

att söka finna en utväg till avhjälpande av de anmärkta olägenheterna.

Genom den av herrar Olsson i Ramsta och Carlström i Helgagård föreslagna

ändringen av bestämmelsen skulle troligen flera av de utav densamma

förorsakade orättvisorna kunna undgås. En sådan åtgärd skulle

i varje fall icke komme att undanröja alla de påtalade missförhållandena,

varjämte densamma sannolikt vid årets taxering skulle föranleda åtskilliga

förbiseenden. Inom utskottet har vidare övervägts möjligheten av att

lämna beskattningsnämnd befogenhet att i de fall, där en tillämpning av

bestämmelsen komme att leda till ett uppenbart obilligt resultat, medgiva

undantag från densamma. Då en sådan föreskrift lätt komme att få

karaktär av godtycklighet, samt skulle föranleda en ökning av beskattningsnämndernas

redan för närvarande alltför stora arbetsbörda, har utskottet

icke ansett sig kunna förorda sistnämnda förslag. Under sådana förhål
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

landeri synes någon annan utväg att råda bot på de anmärkta missförhållandena

än den i herr Gabrielssons motion anvisade icke möjlig. Därigenom

skulle dessutom vinnas en synnerligen önskvärd'' lättnad i

taxeringsnämndernas arbetsbörda. Någon avsevärd förskjutning i det

kommunala skattetrycket skulle helt säkert icke uppstå genom ett bifall

till sistberörda motion.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande proposition nr 45 icke kunnat oförändrad

bifallas samt med avslag å motionen II: 193

av herr Laurén, med bifall till motionen I: 21 av herr

Gabrielsson och med anledning av motionen II: 3 av

herrar Olsson i Ramsta och Carlstjjpm i Helgagård,

antaga ovan återgivna förslag till förordning med särskilda

bestämmelser om avdrag vid 1922 års taxering

till bevillning av inkomst, med följande ändringar:

1) att 2 § b) erhåller följande lydelse:

b) Den slutsumma, som sålunda erhålles, utgör

den beskattningsbara inkomsten.

I enskilda fall — — — skolat bestämmas.

2) att vid förslaget fogade särskilda anvisningar

till ledning vid taxeringen erhålla nedan angivna lydelse:
Särskilda

anvisningar till ledning vid taxeringen.

Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna

i 1 § — — — vadan återstår en beskattningsbar inkomst

av 1,800 kronor.

Avdrag enligt 2 § b) må medgivas — — —

enligt denna punkt.

Stockholm den 24 februari 1922.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

13

Närvarande: herrar Böjlig, friherre Fleming, Antonsson, K. A. Nilson, Wiglorss, Wohlin, Rune,

Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Lithander, Sköld, Johansson i Kälkebo, Olsson

i Ramsta, Björkman, Leander, Carlsson i Ystad, Heyman, Lövgren i Nyborg, Brännström

och Olsson i Gävle.

Reservation

av herrar K. A. Nilson, Wigforss, Johansson i Kullersta, Sköld,

Björkman, Carlsson i Ystad, Heyman, Lövgren i Nyborg och Olsson i

Gävle, som ansett, att utskottets betänkande bort hava följande avfattning:

I föreliggande proposition hava föreslagits bestämmelser---

endast om ock i den mån förmögenheten överstege 20,000 kronor.

Ifrågavarande bestämmelse infördes år 1920 i bevillningsförordningen

i samband med antagandet av det s. k. kommunalskatteprovisoriet.

Genom detta stadgande avsågs, enligt vad av den i ämnet

förda debatten i riksdagen framgår, bland annat, en utjämning av

den högre skattebörda, som genom fastighetsbevillningen pålägges en

skuldsatt fastighetsägare i förhållande till den icke skuldsatte. Stadgandets

betydelse i detta avseende ansågs så viktig, att riksdagen,

oaktat flera orättvisa verkningar av bestämmelsen påvisades, beslöt att

antaga densamma.

Motionärerna hava under åberopande av erfarenheter från den

senast verkställda taxeringen framhållit, att. bestämmelsen i många fall

medfört obilliga verkningar. Så uppgives av herrar Olsson i Ramsta

och Carlström i Helgagård, att företrädesvis ägare av små kapital drabbats

av stadgandet. Beskattningsnämndernas befogenhet att medgiva undantag

från bestämmelsen hade endast sparsamt begagnats, vilket medfört,

att huvudsakligen äldre personer och änkor fått erfara dess verkningar.

I båda motionerna har framhållits bestämmelsens betungande följder för

fastighetsägare och bland dessa i främsta rummet ägare till mindre

jordbruksfastigheter.

Sistnämnda missförhållande påpekades redan i en vid 1921 års

riksdag väckt motion nr I: 52 av herr Petrus Nilsson. I denna motion

föreslogos åtgärder, i syfte att i fastighet nedlagd förmögenhet icke skulle

komma att inverka begränsande å de skattefria avdragen. Oaktat utskottet

icke ansåg sig kunna bestrida, att ifrågavarande bestämmelse i praktiken

kunde medföra viss olikhet beträffande möjligheten att tillgodogöra sig den

författningsenliga bevillningsfriheten, avstyrkte dock utskottet bifall till

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

motionen under framhållande av att berörda konsekvens sammanhängde

med fastighetsbevillningens natur av garanterad minimiskatt samt under

erinran att bestämmelsen ifråga såsom ingående i det av 1920 års

riksdag beslutade provisoriet på kommunalbeskattningens område vore

av provisorisk beskaffenhet.

Möjligen kunna erfarenheterna från nästföregående års taxering

sägas hava ådagalagt, att de orättvisor, som bestämmelsen medfört, varit

något större än man kunnat förutse, vilket förhållande dock i viss mån

torde sammanhänga därmed, att beskattningsnämnderna icke i avsedd

utsträckning medgivit undantag från bestämmelsen. De påtalade orättvisorna

synas likväl i och för sig icke vara av sådan betydelse, att de

böra föranleda ett borttagande av en endast för provisorietiden antagen

bestämmelse. En sådan åtgärd synes desto, mindre böra äga rum, som

bestämmelsen, efter vad här ovan framhållits, intimt sammanhänger med

den så kallade garantiskatten. Stadgandets erforderlighet från denna

synpunkt har icke jävats. \''ad angår de anmärkta obilliga verkningarna

av bestämmelsen för en del jordbrukare, torde depressionen komma att

medföra att dessa obilligheter till största delen försvinna. För det fall

att jordbrukarens inkomst icke överstiger sex procent av fastighetens

taxeringsvärde, påföres han nämligen icke någon inkomstbevinning.

Mot stadgandet har vidare anmärkts, att detsamma medfört stora

svårigheter för taxeringsmyndigheterna. Att så varit förhållandet vill

utskottet icke förneka, men torde dessa till avsevärd del hava berott

antingen därpå, att bestämmelsen misstolkats eller att densamma av

taxeringsnämnderna helt och hållet förbisetts. Dessa olägenheter komma

helt visst att försvinna vid årets taxering, sedan taxeringsnämnderna

erhållit större vana i att tillämpa bestämmelsen. Vidare har tillämpningen

underlättats genom att i de till ledning för taxeringen lämnade

särskilda anvisningarna införts utförliga exempel. Från den framhållna

synpunkten, att beskattningnämndernas arbete icke bör utökas, anser

utskottet ett bifall till den av herrar Olsson i Ramsta och Carlström i

Helgagård väckta motionen, som säkerligen skulle medföra en ytterligare

belastning av taxeringsmyndigheterna, icke böra ifrågakomma. Den

lättnad åter, som skulle vinnas i beskattningsnämndernas arbetsbörda

genom ett bifall till herr Gabrielssons förslag, skulle i viss mån förringas

av den olägenhet, som givetvis måste uppstå genom en ändring

i författningen omedelbart före taxeringsarbetets påbörjande.

Fn omständighet, som icke får förbises, är den i vad mån ett

borttagande av bestämmelsen skulle komma att inverka på kommunernas

utdebitering. Utskottet har givetvis icke medhunnit en närmare under
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 6.

15

sökning i detta avseende. Emellertid tiar en granskning ägt rum beträffande

eu särskild kommun inom-Stockholms län, vilken undersökning

lämnat till resultat, att den summa kommunen skulle gått förlustig, därest

bestämmelsen ifråga icke förefunnits, motsvarade en utdebitering av

mellan 40 och 45 öre, eller sålunda eu icke oväsentlig förskjutning i

skattetrycket. Ett sådant exempel manar till iakttagande av försiktighet.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med avslag å motionerna

1: 193 av herr Laurén, I: 21 av herr Gabrielsson samt

II: 3 av herrar Olsson i Ramsta och Carlström i Helgagård

samt med bifall till Kung], Maj:ts förevarande

proposition nr 45, antaga ovan återgivna förslag till

förordning med särskilda bestämmelser om avdrag

in., m. vid 1922 års taxering till bevillning av inkomst.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1922:45 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag m. m. vid 1922 års taxering t s. 7 i texten