Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om införande av tull å kardbeslag.

1922-03-03 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1922:9, Betänkande, i anledning av väckt motion om införande av tull å kardbeslag.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

I

Nr 9.

Ankom til] riksdagens kansli den 8 mars 1922 kl. l/» 1 e. in.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

införande av tull å kardbeslag.

(l:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt motion, nr 80, vilken hänvisats

till bevillningsutskottet, har herr Björkman i Norrköping m. fl. hemställt,

»att riksdagen måtte besluta följande ändring i nu gällande tulltaxa

Rubrik 854 Kardbeslag 1 kg. 2 kronor».

Kardbeslag eller kalkband består, enligt vad i motionen meddelats, avett

genom gummi hopklistrat lager av bomnllsvävnad och yllefilt (stundom

läder), vari kardnockor av ståltråd fastsätta. Beträffande användningen

av kardbeslag hava motionärerna uppgivit, att bomull, ull och andra

spånadsämnen för att kunna spinnas till garn underginge s. k. kardning,

varvid materialet bearbetades mellan tvenne ytor, som vore försedda

med fina tänder. Sådan kardning hade tidigare skett för band,

men utfördes numera medelst särskilda maskiner, i vilka spånadsämnena

bearbetades mellan tvenne valsytor, som vore beklädda med dylika kardband

eller kardbeslag.

Enligt 1906 års tulltaxeförordning hänfördes kardbeslag i tullbehandlingshänseende

till maskiner, redskap och verktyg eller delar

därav, ej specificerade, med tull av 10 procent av värdet. I sitt- den 3

maj 1909 avgivna betänkande med förslag till ny förordning med tulltaxa

yttrade 1906 års tulltaxekommitté beträffande tullen å kardbeslag,

att någon inhemsk tillverkning av ifrågavarande artikel veterligen icke

förekomme samt att möjlighet att inom landet åstadkomma dylik tillverkning,

nog kraftig att med framgång kunna upptaga konkurrensen med

de stora utländska fabrikerna, enligt sakkunnigas uttalanden icke forefunnes,

och föreslog kommittén vid sådant förhållande, att tullen för

kardbeslag, vilken vara, enligt kommittén tillhandakomma uppgifter, för

det dåvarande kostade omkring 4 kronor 50 öre per kilogram, icke

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 7 saml. 8 höft. (Nr 9.) 1

Utskottet

Kardbeslag.

Historik.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

Motionen.

måtte sättas högre än 25 öre per kilogram. Sedan proposition på grundval

av nämnda kommittébetänkande förelagts 1910 års riksdag, beslöt

riksdagen (skrivelse nr 191), att artikeln kardbeslag skulle vara tullfri.

I riksdagens skrivelse åberopades kommitténs ovan återgivna yttranden

samt framhölls, att kardbeslag vore av stor betydelse bland annat för

den mindre industrin inom spinnerifacket.

Sedan under världskriget en fabrik för tillverkning av kardbeslag

anlagts inom landet, hava vid 1920 och 1921 års riksdagar motioner

väckts om införande av tull å nämnda artikel, därvid föreslagits en tullsats

av 1 krona för 1 kilogram. I avgivna betänkanden (nr 11 vid 1920 års

riksdag och nr 48 vid 1921 års riksdag) avstyrkte bevilluingsutskottet

nämnda motioner under hänvisning huvudsakligen till den inom tull- och

traktatkommittén pågående utredningen angående det gällande tullsystemets

verkningar, vilken utredning icke utan synnerligen starka skal av

säregen natur synts utskottet böra föregripas genom vidtagande av någon

ändring i tulltaxan. I enlighet med utskottets hemställan blevo motionerna

av riksdagen avslagna, och gäller sålunda fortfarande tullfrihet

för artikeln i fråga.

Till stöd för det föreliggande förslaget har anförts i huvudsak

följande:

Under trycket av den under kriget så småningom helt omöjliggjorda

importen av kardläder hade ett antal spinnerifabrikanter bildat

ett bolag med uppgift att tillverka kardläder. Bolaget hade numera

nått en sådan utveckling, att det kunde fylla icke blott vårt eget utan även

övriga skandinaviska länders behov av kardläder, och bolaget vore jämväl

i stånd att möta en lojal konkurrens från utlandets mäktigaste och äldsta

fabriker på området. Emellertid vore konkurrensen från utlandet, särskilt

den tyska, för närvarande av sådan natur, att densamma äventyrade

bolagets fortsatta existens. De förnämsta utländska kardläderfabrikerna

vore sammanslutna i en stark konvention, som bestämde enhetliga

priser för varje exportland. Nämnda konvention hade i syfte

att tillintetgöra det svenska bolaget i maj 1921 upphävt den förut

gällande prisöverenskommelsen för de skandinaviska länderna, varigenom

möjlighet beretts de tyska fabrikerna med deras lägre produktionskostnader

att utan hänsynstagande till övriga konventionsmedlemmar

utbjuda sina alster å den svenska marknaden. De priser, som

numera erbjödes åt avnämare i vårt land, hade efter nämnda tid reducerats

med i runt tal 70 procent eller från 8 kronor till 3 kronor per

meter, vilket sistnämnda pris motsvarade det inom Tyskland för när
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9. 3

varande gällande priset. Dessutom kunde do tyska fabrikerna, därest de

så funne lämpligt, genom beviljande av särskilda förmåner avyttra sina

produkter till ett effektivt pris, som understege det å deu svenska

marknaden sålunda nu tillämpade priset. Detta vore väsentligt lägre än

de priser, som av konventionen fastställts för andra länder. Sålunda

uppginge de av konventionen för Schweiz och Holland fastställda priserna

i svenskt mynt till respektive 8 kronor och 7 kronor 50 öre. Enligt

motionärernas åsikt rådde emellertid intet tvivel därom, att, för det fall

att de tyska fabrikerna lyckades nedslå den svenska kardläderindustrin,

priserna å den svenska marknaden åter komme att höjas i nivå med

de högre priser, som tillämpades å andra avsättningsområden. Förutom

tryggheten för landet att vid eventuella exportförbud och förvecklingar

hava eu inhemsk kardläderindustri, vore det sålunda även ur synpunkten

att för framtiden erhålla ett billigt kardläder av vitalt intresse för vårt

land att äga en egen kardlädertillverkning, vilken kunde verka såsom

regulator på de priser, som de utländska fabrikerna eljest tack vare sin monopolställning

kunde betinga sig. Med hänsyn jämväl därtill att det svenska

bolagets tillverkningskostnader per meter band, enligt till motionärerna

lämnade uppgifter, uppginge till 3 kronor 30 öre, syntes den föreslagna

tullsatsen av 2 kronor per kilogram, motsvarande 60 öre per meter,

minst vara erforderlig för att den svenska fabriken skulle kunna uthärda

den utländska konkurrensen.

Av vad motionärerna i motiveringen till förslaget yttrat synes framgå,

att det i förevarande fall icke är fråga om tullskydd i vanlig mening,

sålunda icke om ett skydd, föranlett av och avpassat efter några den

inhemska industrins merkostnader i jämförelse med konkurrerande utländsk

industri, utan om skydd mot en mäktig sammanslutning av utländska

fabriker, vilken förfogar över tillräckliga ekonomiska resurser

att även med förlustbriugande priser konkurrera med den svenska kardläderindustrin.

I sådant hänseende förtjänar särskilt uppmärksammas

vad motionärerna yttrat därom, att de tyska fabrikerna vore i tillfälle

att, om anledning därtill uppkomme, inom vårt land avyttra sina produkter

för ännu lägre priser än de nu tillämpade. Vid nu angivna förhållande

torde varje tullskydd, som hålles inom rimliga gränser, bliva

av mycket osäker verkan; och i varje fäll hava motionärerna icke visat,

att den av dem föreslagna tullsatsen skulle vara tillräcklig att möta

den konkurrens, om vilken det är fråga.

På sätt ovan återgivits ha motionärerna meddelat, att det av dem

nämnda bolaget för tillverkning av kardläder bildats av ett antal spin
-

Utskottetis

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.

nerifabrikanter. Därest textilindustrins målsmän hysa en liknande

uppfattning om betydelsen av fortsatt inhemsk tillverkning av kardläder

som den, åt vilken motionärerna givit uttryck, och därest den svenska kardlädertillverkningen

icke kan uthärda den utländska konkurrensen, har det

synts utskottet ligga närmast till hands, att det erforderliga stödet beredes

sistnämnda tillverkning genom en överenskommelse med svenska

textilfabriker.

De av motionärerna lämnade uppgifterna angående å ena sidan

den inhemska kardläderindustrins tillverkningskostnader och å andra

sidan de priser, som av den utländska konventionen tillämpas i fråga

om Schweiz och Holland, synas antyda eu möjlighet för den svenska

kardlädertillverkningen att till fördelaktiga priser vinna avsättning för

sina alster genom export till vissa främmande länder.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 80 av herr Björkman

i Norrköping m. fl., om tull å kardbeslag, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 3 mars 1922.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Närvarande: herrar Röing, Antonsson, K. A. Nilson, Wigforss. Wohlin, Björnsson, Boman,

Rune, Jönsson i Boa, Johansson i Kullersta, Lithander, Johansson i K&lkebo,

Vennersten, Carlsson i Ystad, Isak Svensson, Uddenberg i Karlskoga, Bengtsson

i Kullen, Lövgren i Nyborg. Jönsson i Fridhill och Björklund.

Reservationer:

av herrar Antonsson, Lithander, Jönsson i Boa, Vennersten och

Bengtsson i Kullen, vilka yrkat bifall till motionen; samt

av herr Boman.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.