Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående vissa pensioner och understöd från allmänna indragningsstaten.

1922-03-21 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1922:19, Utlåtande, angående vissa pensioner och understöd från allmänna indragningsstaten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskott ets utlåtande Nr 19.

1

Nr 19.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1922 kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående vissa pensioner och understöd från allmänna

indragningsstaten.

I eu till riksdagen avlåten, den 3 februari 1922 dagtecknad proposition

nr 54, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till

riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

l:o) I punkt 1 har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att f. d.

föreståndaren för centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdets

avdelning för lantbruksbotanik, professorn Jakob Eriksson må,

utöver honom nu tillkommande årlig pension av 4,000 kronor, från och

med den 1 januari 1922 under sin återstående livstid uppbära en årlig

tilläggspension från allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att

sammanlagda pensionsbeloppet uppgår till 5,600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, bland annat, följande.

Eriksson inträdde i statens tjänst den 15 oktober 1874, i det han då utnämndes

till docent i botanik vid Lunds universitet. Året därpå förordnades han

den 27 december till adjunkt vid Nya elementarskolan i Stockholm samt ett år

senare, den 17 december 1876, jämväl till botanist vid lantbruksakademiens experimentalfält.

I sistnämnda egenskap var Eriksson assistent, åt föreståndaren för därvarande

agrikulturkemiska försöksanstalt, hade tjänstgöring å platsen 3 månader på

sommaren samt uppbar ett arvode av 1,000 kronor per år. År 1886 upprättades

en självständig växtfysiologisk försöksanstalt därstädes och Eriksson blev

föreståndare för denna anstalt, på samma gång som han lämnade sin lärarplats.

Slutligen utnämndes Eriksson den 28 september 1906 att från och med den 1 januari

1907 vara föreståndare för avdelningen för lantbruksbotanik vid den då nyupprättade

centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Enligt då gällande bestämmelser var pensionsåldern 67 levnadsår, vilket

genom beslut vid 1911 års riksdag ändrades till 65 levnadsår. Genom lönereglering,

beslutad vid 1913 års riksdag, blev pensionen, som dittills varit 4,000 kroBihang

till riksdagens protokoll 1922. 8 samt. 14 käft. (Nr 19.) 1

Ang.

tilläggspension

åt f. d.

professorn J.

Eriksson.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

nor, från och med 1914 höjd till 5,600 kronor. Om den ursprungliga pensionsåldern

av 67 år ej ändrats, skulle Eriksson blivit skyldig avgå först 1915 och således blivit

delaktig av det högre pensionsbeloppet. Nu inträdde däremot skyldighet för honom

att avgå redan 1913, vadan han alltså hade rätt till allenast det då gällande pensionsbeloppet

av 4,000 kronor.

Av Eriksson hos Kungl. Maj:t gjord hemställan, att få kvarstå i tjänst till

fyllda 67 år, blev, sedan styrelsen för centralanstalten avstyrkt densamma, av Kungl.

Maj:t avslagen i april 1913. Sagda styrelse anförde till motiv för sitt avstyrkande

väsentligen »att det skäl, som föranlett pensionsålderns nedsättning från 67 till 65

år, eller att arbetsenergien och ofta även arbetsförmågan vid denna ålder i regel

vore så nedsatt, att vederbörande tjänstemans ersättning med yngre, arbetskraftigare

person för den till tjänsten hörande verksamhetens energiska bedrivande även i

avseende på centralanstaltens verksamhet syntes vara så tungt vägande, och den

förmån, som för centralanstalten vunnits genom den 1911 av Kungl. Maj:t och

riksdagen beslutade nedsättning av pensionsåldern från 67 till 65 år, vore så avgjord,

att något undantag från denna bestämmelse icke borde medgivas utan särdeles

starka grunder, såsom att icke utsikt funnes att kunna erhålla fullt kompetent

efterträdare; samt att detta sistnämnda förhållandet ej i detta fallet vore att

befara».

I motioner till 1914 års första riksdag (F. K. nr 24 och A. K. nr 77) hemställdes

om förhöjning av Erikssons pension till 5,600 kronor. Motionerna vunno

emellertid ej riksdagens bifall.

I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift med anhållan om tilläggspension

liar Eriksson hänvisat till ovan återgivna omständigheter samt

vidare åberopat en skriften bilagd förteckning över av honom efter

avskedstagandet utgivna arbeten, upptagande 26 nummer å utgivna

skrifter om tillsammans 961 trycksidor, av vilka flera vore av stor betydelse

för forskningen på det växtpatologiska området.

Över Erikssons framställning har styrelsen för centralanstalten avgivit

utlåtande och därvid, under vitsordande av den stora omfattningen

samt vikten och betydelsen av det arbete, som han såväl före som efter

sitt avskedstagande nedlagt på det för det svenska jordbruket så viktiga

forskningsområde, åt vilket han ägnat och allt fortfarande ägnade sina

krafter, tillstyrkt bifall till framställningen.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anfört;

»Avsikten med lagen den 22 juni 1911 (nr 51) om ändrad lydelse av 5 § i

lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension torde

få anses hava varit att bereda vissa tjänstemän, bland annat föreståndarna vid centralanstalten

för försöksväsende på jordbruksområdet, bättre pensionsvillkor. För

Eriksson hade det emellertid varit fördelaktigare, om före 1911 gällande pensionsbestämmelser

fortfarande tillämpats, då han kunnat dels kvarstå till uppnådda 67

år, dels ock inträda på den för centralanstalten från och med 1914 gällande staten

och således kommit i åtnjutande av pension till belopp av 5,600 kronor. Nu angivna

omständigheter syntes statskontoret hava varit starka skäl för att låta sökan
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 19. 3

den kvarstå i tjänsten till uppnådda 67 år, i all synnerhet som hans efter avskedstagandet

såsom betydelsefullt vitsordade arbete syntes visa, att hans hälsotillstånd

icke utgjort hinder för ett kvarstående i tjänsten. .

Med hänsyn till berörda förhållanden funne statskontoret det med rättvisa

överensstämmande, att sökanden tillerkändes den pension, som skulle hava tillkommit

honom, därest förut angivna lag den 22 juni 1911 icke mellankommit, eller

5,600 kronor. Statskontoret hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte av riksdagen

utverka, att sökanden från och med ingången av 1922 tillerkändes en tilläggspension

å 1,600 kronor.»

Departementschefen bär för egen del funnit den förebragta utredningen

motivera ett bifall till Erikssons framställning på sätt den av

O

statskontoret tillstyrkts.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, förelåg vid 1914 års

tidigare riksdag förslag om beviljande åt Eriksson av en tilläggspension

till samma belopp, som bär blivit ifrågasatt. I sitt uti ärendet avgivna

utlåtande (nr 6, punkt 48) eriorade bankoutskottet, att enligt då gällande

bestämmelser pensionsrätt för föreståndaren vid centralanstalten för försöksväsendet

å jordbruksområdet inträdde vid 65 levnads- och 25 tjänstår

ävensom att Eriksson i överensstämmelse härmed vid sin avgång från

tjänsten beviljats pension till belopp av 4,000 kronor, samt framhöll,

att utskottet icke funnit tillräckliga skäl anförda för beviljande åt Eriksson

av en förhöjd pension. På grund härav avstyrkte utskottet bifall

till förslaget. Riksdagen fattade beslut i överensstämmelse med utskottets

hemställan.

De skäl, som i förevarande framställning anförts för beviljande av

tilläggspension, hava icke synts utskottet vara av beskaffenhet att böra

föranleda en ändring i riksdagens år 1914 fattade beslut. Utskottet

underskattar ingalunda betydelsen av den utav Eriksson efter avskedet

bedrivna forskningsverksamheten, men att på grund hä,rav nu företaga

en höjning av den Eriksson lagligen tillerkända pensionen bör enligt

utskottets mening av principiella skäl icke ifrågakomma. Att i enstaka

fall vidtaga en reglering av författningsenligt utgående pensionsförmåner

för vissa tjänstemannagrupper måste över huvud taget anses vara synnerligen''

betänkligt. På grund härav och då ett bifall till framställningen

sannolikt torde kunna medföra lika berättigade anspråk på pensionsregleringar

i ett stort antal tall, har utskottet icke ansett sig kunna

tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts framställning.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke

må av riksdagen bifallas.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Ang.

pension åt

f. d. domänintendenten

0. Erickson.

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

2:o) I punkt 2 har hemställts, att riksdagen må medgiva, att f. d.

domänintendenten i Jönköpings län Oskar Erickson må från och med

den 1 januari 1922 under sin återstående livstid uppbära en årlig pension

från allmänna indragningsstaten till belopp av 2,200 kronor.

I skrivelse till Kungl. Maj:t har Erickson den 16 december 1921

anhållit om en årlig pension att utgå med skäligt belopp under hans

återstående livstid från och med den 1 januari 1922.

Såsom stöd för sin framställning har sökanden anfört i huvudsak

följande.

Från och med den 8 februari 1900 hade Erickson efter förordnanden av

Kungl. Maj:t bestritt domänintendentsbefattningen i Jönköpings län.

De löneförmåner, som varit förenade med Ericksons befattning, hade varit

förhållandevis blygsamma och utgjort, för år räknat, för tiden 8/2 1900—31 ,, 1906

2,800 kronor, för tiden 1/l 1907—S1/12 1918 3,000 kronor samt för tiden därefter

4,000 kronor. Under åren 1919—1921 hade därjämte utgått dyrtidstillägg.

Då befattningen hösten 1921 anslagits till ansökan ledig, hade Erickson icke

kunnat anmäla sig som sökande till densamma på grund av sjukdomar, som han

till största delen ådragit sig under de resor, vilka varit förenade med den av honom

innehavda tjänsten.

Då Erickson, som nu uppnått en ålder av närmare 74 år, sålunda efter att

under nära 22 år hava uppehållit ifrågavarande befattning nödgades draga sig tillbaka

från densamma, syntes det vara med billighet förenligt, att pension beviljades honom.

Vid ansökningen har fogats, bland annat, ett den 11 november

1921 utfärdat läkarintyg av innehåll, att sökanden lede av en kronisk

artrit i vänstra knäet samt kronisk muskelreumatism i vänstra benet,

att Erickson med sannolikhet ådragit sig dessa åkommor genom överansträngning.

i tjänsten, samt att de utgjorde ett bestämt hinder för

honom att vidare uppehålla sin tjänst.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har tillstyrkt Ericksons framställning.

Domänstyrelsen har i avgivet utlåtande anfört, bland annat, följande.

Då, styrelsen nu till Kungl Maj:ts prövning överlämnade den inkomna ansökningen,

ville styrelsen i likhet med länsstyrelsen vitsorda det synnerligen förtjänstfulla

sätt, varpå Erickson alltifrån den 8 februari 1900 skött domänintendentsbefattningen

i nämnda län.

Beträffande pensionsbeloppets storlek, varom sökanden icke uttalat något

särskilt önskemål, tilläte sig styrelsen erinra, att i de fall, då pensioner förut blivit

åt domänintendenter beviljade, nämligen åt domänintendenten M. Borgström 1902,

H. J. Ljungbeck 1905 och kaptenen Magnus Fredrik Rodhe 1910, pensionsbeloppen,

oavsett storleken av det för respektive befattningar utgående arvodena, av Kungl.

Maj:t och riksdagen bestämts till 2,000 kronor.

Med. hänsyn till å ena sidan den minskning i penningvärde, som sedermera

onekligen inträtt, och å andra sidan den omständighet, att sökanden icke vid sin

avgång från tjänsten uppfyllt det villkor i fråga om tjänstetiden, som i allmänhet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Iiankoutskottets utlåtande Nr 19.

5

erfordrades för full pensionering av civila tjänstinnehavare, funne styrelsen en pension

av 2,000 kronor även i detta fall vara väl avvägd.

Styrelsen hemställde därför, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att Erickson finge från och med månaden näst efter den, varunder hans förordnande

såsom domänintendent koinme att upphöra, under sin återstående livstid

å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension av 2,000 kronor.

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 24 december 1921 anfört

följande:

Riksdagen hade förut vid skilda tillfällen beviljat pensioner åt domänintendenter

vid deras avgång från tjänsten med 2,000 kronor årligen. Dessa tjänstemän

hade emellertid på sin tid åtnjutit arvoden med 2,500—3,000 kronor, eller sålunda

till avsevärt lägre belopp än det Erickson under de senare åren uppburit, enligt

handlingarna 4,000 kronor. Vid sådant förhållande skulle det ju kunnat ifrågasättas

att såsom pension för Erickson föreslå ett högre belopp än det, som dessa tjänstemän,

enligt vad ovan nämnts, fått sig beviljat. Av handlingarna framginge dock,

att Erickson kunde åberopa endast en jämförelsevis kort arbetstid i statens tjänst,

nämligen knappt 22 år, under det att förbemälda tjänstemän varit anställda i statens

tjänst i omkring 40 år och innehaft förordnanden såsom domänintendenter i

25—27 år. Statskontoret ansåge sig därför böra stanna vid ifrågavarande pensionsbelopp,

och sålunda instämma i den av domänstyrelsen i ärendet gjorda hemställan.

Departementschefen har för egen del anfört:

»I likhet med myndigheterna anser jag, att pension bör beredas

Erickson. Vad åter angår pensionsbeloppet har visserligen Ericksons

tjänstetid varit kortare än förut pensionerade domänintendenters, men

det väsentligt högre arvode han åtnjutit synes mig, i betraktande jämväl

av penningvärdets fall, motivera en något högi''e pension och föreslår

jag i sådant avseende 2,200 kronor.»

Åven utskottet anser det vara billigt, att pension av statsmedel utskottet.

beredes Erickson. Beträffande pensionsbeloppets storlek har utskottet

emellertid av skäl, som anförts i domänstyrelsens och statskontorets

utlåtanden, ansett detsamma böra bestämmas till 2,000 kronor, eller

samma pensionsbelopp, som tidigare av riksdagen beviljats åt domänintendenter.

På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, må medgiva, att f. d. domänintendenten

i Jönköpings län Oskar Erickson må från

och med den 1 januari 1922 under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension från allmänna indragningsstaten

till belopp av två tusen kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

Ang.

tilläggspension

åt kommissionslantmätaren

B. E. S. U.

Engdahl.

l

3:o) I punkt 3 har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att, därest

kommissionslantmätaren Bror Eberhard Svante Ultimus Engdahl före den

1 augusti 1922 ingiver ansökning om avsked från innehavande befattning

inom lantmäteristaten från senast sagda dag, Engdahl må från

och med avskedet under sin återstående livstid, utöver honom såsom

kommissiontlantmätare tillkommande pension, uppbära en årlig tilläggspension

från allmänna indragningsstaten till sådant belopp att sammanlagda

pensionsbeloppet uppgår till 2,400 kronor för år.

I en till Kungl. Maj:t ställd ansökan har Engdahl gjort framställning

om rätt att vid avskedet komma i åtnjutande av pension till samma

belopp, som gäller för distriktslantmätare, som uppnått sista ålderstillägg,

eller 4,500 kronor.

I sin ansökan har Engdahl till en början framhållit, att han, som

vore född 1849, tjänstgjort såsom lantmätare i riket under sammanlagt

43 Vs år samt att han, som 1899 utnämnts till kommissionslantmätare,

vid lantmäteri väsendets omorganisation 1910, oaktat gjorda ansökningar,

icke befordrats till distriktslantmätare, utan från sistnämnda tid nödgats

tjänstgöra såsom extra lantmätare i Örebro län. Engdahl har vidare

anfört följande.

Det torde icke vara ägnat att väcka förvåning, att Engdahl vid uppnådd

pensionsålder eller ungefär vid nyåret 1915 av ekonomiska skäl icke vågade begära

avsked och som följd därav bliva hänvisad att leva uteslutande på kommissionslantmätarpensionen,

1,600 kronor, utan föredragit att kvarstå såsom extra lantmätare.

Till följd av de alltjämt stegrade levnadskostnaderna hade Engdahl, som

hade att försörja hustru och en oförsörjd dotter, sedermera än mindre kunnat finna

någon möjlighet att leva på det ifrågavarande pensionsbeloppet. Engdahl hade

sålunda nödgats kvarstå i tjänst under en tid, som nu uppginge till nära sju år över

pensionsåldern, och såge sig oallt fortfarande på grund av pensionens knapphet icke

någon möjlighet att avgå. Å andra sidan torde det icke böra förtänkas honom,

att han vid 72 års ålder önskade avgå från en tjänst, som väl i högre grad än

andra fordrade särskilt kroppslig vigör.

Länsstyrelsen i Örebro har i skrivelse till lantmäteristyrelsen den

17 november 1921 framhållit, att det såväl på grund av de behjärtansvärda

omständigheter, som av sökanden åberopats, som även med hänsyn

till vederbörande jordägares berättigade anspråk att vid förekommande

förrättningar kunna påräkna eu fullt tjänsteduglig förrättningsman, syntes

i hög grad angeläget, att sökanden genom erhållande av pension till

skäligt belopp kunde erhålla möjlighet att upphöra med sin verksamhet

som lantmätare.

Lantmäteristyrelsen anför i sin skrivelse huvudsakligen följande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banko läska t te ts utlåtande Nr 19.

7

Sökandon, som vore född don 22 december 1849, både alltså uppnått en ålder

av 72 år. flan konstituerades den 10 maj 1878 till lantmäteriauskultant, erhöll den

6 april 1893 lantmäteristyrelsens tillstånd att såsom vice kommissionslantmätare

på eget ansvar verkställa lantmäteriförrättningar inom Skaraborgs län och utnämndes

den 30 juni 1899 till kommissionslantmätare med placering å Skaraborgs län. Under

åren 1884—1888 hade Engdahl tjänstgjort såsom extra storskifteslantmätare i Kopparbergs

län tillsammans omkring 3 ‘/2 år.

Vid den i och med 1910 års ingång genomförda omorganisation av lantmäteristaten

hade Engdahl ej ifrågakomma till distriktslantmätare, varemot han den

31 december 1909 i enlighet med bestämmelserna i 28 § i Kungl. Maj:ts instruktion

för lantmäteristyrelsen och rikets lantmätare den 22 oktober 1909 av styrelsen

förordnats till extra lantmätare i Örebro län. Vid genomförandet av den från och

med ingången av år 1921 gällande organisationen kunde Engdahl, som då uppnått en

ålder av 71 år, ej ifrågakomma till erhållande av distriktslantmätartjänst, varemot

styrelsen den 23 mars 1921 i enlighet med bestämmelserna i 56 § i gällande lantmäteriinstruktion

den 23 december 1920 ställt honom till länsstyrelsens i Örebro län

förfogande för erhållande av förordnande till lantmäteriförrättningar. Engdahl hade

hela tiden efter konstituerandet till lantmäteriauskultant den 10 maj 1878 till dagen

för styrelsens utlåtande — med undantag av år 1889 — utövat lantmäteriverksamhet,

vadan han kunde räkna sig till godo en sammanlagd tjänstetid av omkring

42 V2 tjänstår.

Såsom på eget ansvar arbetande lantmätare hade sökanden tjänstgjort över

28 J/2 år och därunder handlagt 457 förrättningar, därav 9 laga skiften, vilka förrättningar

tillsammans omfattat 6,477 hektar. Engdahl hade sålunda utövat en

ansenlig verksamhet, vilken särskilt i avseende på noggrannhet varit väl vitsordad,

varemot densamma icke alltid inneburit bevis om skicklighet. Detta förhållande

tillika med att Engdahl redan i slutet av år 1909 uppnått en ålder av 60 år hade

föranlett, att han vid omorganisationen 1909—10 förvägrats befordran till distriktslantmätare.

På grund av beslut av 1885 års riksdag och jämlikt kungl. brevet den 12 juni

1885 funnes å allmänna indragningsstaten uppförda 48 pensionsrum till belopp av

1,600 kronor för varje att av Kungl. Maj:t, i den mån nämnda antal pensionsrum

därtill lämnade tillfälle, vid kommissionslantmätares avgång från lantmäteristaten

ävensom från anställning vid ekonomiska kartverket, därest sådan innehades, tilldelas

kommissionslantmätare, som uppnått 65 levnadsår och tjänat minst 30 år

samt under sammanräknat 25 år varit anställd vid generallantmäterikontoret eller

ekonomiska kartverket eller såsom storskiftes- eller avvittringslantmätare, vice

kommissionslantmätare eller kommissionslantmätare och av Kungl. Maj:t prövats

under förenämnda 25 år hava varit verksam såsom lantmäteritjänsteman.

I och med genomförandet av omorganisationen av lantmäteristaten 1910 hade

distriktslantmätare såsom åtnjutande lön å stat blivit berättigade till pension enligt

lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension med

högst 3,200 kronor för år. Yrid genomförandet av denna omorganisation hade

distriktslantmätare berättigats att för ålderstillägg tillgodoräkna sig fem år av sin

tjänstetid såsom kommissionslantmätare. Genom den vid 1921 års början ikraftträdda

utökade organisationen hade pensionsbeloppet för distriktslantmätare höjts

till högst 4,500 kronor. I sammanhang härmed förtjänade antecknas, att Kungl.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

Maj:t, sedan riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts till densamma den 19 mars 1920 avlåtna

proposition med förslag till vissa bestämmelser angående ålderstillägg för

civila befattningshavare i statens tjänst, förklarat distriktslantmätare äga att för

erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid han efter vederbörligt förordnande

till vice kommissionslantmätare, kommissionslantmätare eller extra lantmätare

tjänstgjort inom lantmäteristaten.

I egenskap av extra lantmätare ägde Engdahl ej rätt till pension, varemot

han såsom kommissionslantmätare torde vara berättigad till sådan till belopp av

1,600 kronor.

Därest Engdahl vid ingången av 1910 befordrats till distriktslantmätare,

torde han vid avskedstagande efter utgången av 1914 hava bekommit en pension

till belopp av 2,800 kronor, och därest han såsom distriktslantmätare kvarstått i

tjänst till början av 1920, hade hans pension kommit att uppgå till 3,200 kronor.

Med hänsyn härtill samt till det förhållande att distriktslantmätares pension efter

iutjänade tre ålderstillägg numera uppginge till 4,500 kronor, funne sig lantmäteristyrelsen

böra hemställa, att Kungl. Maj:t ville hos riksdagen göra framställning

om en tilläggspension åt Engdahl till belopp av 1,600 kronor.

Över ansökningen kar statskontoret den 27 december 1921 avgivit

infordrat utlåtande och därvid anfört följande.

Engdahl syntes statskontoret, enligt vad som framginge av handlingarna i

ärendet, hava uppfyllt villkoren för erhållande av pension jämlikt brevet den 12

juni 1885.

Emellertid torde ej kunna nekas, att den pension, 1,600 kronor, som i enlighet

härmed skulle tillkomma Engdahl, numera måste anses väl knapp, särskilt om hänsyn

toges därtill, att Engdahl allt sedan 1910 varit förordnad såsom extra lantmätare,

vilket förordnande medfört arvode av statsmedel under åren 1910—1920 och samma

skyldigheter med avseende å ålagda förrättningar, som eljest påvilade distriktslantmätare.

Vid sådant förhållande ville statskontoret för sin del ej motsätta sig att för

Engdahl utverkades pension till samma belopp, som skulle såsom pension tillkommit

honom, därest han blivit utnämnd till distriktslantmätare med ingången av 1910.

Om så varit fallet, skulle Engdahl hava ägt att, jämlikt kungörelsen angående

villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i staten för distriktslantmätare upptagna

avlöningsförmåner den 22 oktober 1909, för ålderstillägg tillgodoräkna sig

högst fem år av den tid, som före den nya avlöningsstatens ikraftträdande förflutit

från det han tillträtt kommissionslantmätarbefattningen. Engdahl skulle alltså redan

med ingången av 1910 hava tillträtt första ålderstillägget vid distriktslantmätarlönen.

Vid uppnåendet den 22 december 1914 av stadgad avgångsålder, 65 år,

skulle alltså Engdahls lön, ålderstillägg inberäknat, hava uppgått till 2,400 kronor,

vilket belopp sålunda skulle hava utgjort pensionsunderlag för honom. Någon

ändring i pensionsunderlagets belopp skulle ej hava åstadkommits, även om Engdahl

erhållit tillstånd att kvarstå i distriktslantmätartjänsten efter nyssnämnda tidpunkt,

då han enligt ovannämnda avlöningsbestämmelser icke ägt att efter uppnåendet av

stadgad pensionsålder tillträda ytterligare löneförhöjning.

Därest Kungl. Maj;t i anledning av vad som blivit anfört till stöd för förevarande

framställning skulle vilja söka hos riksdagen utverka någon tilläggspension

s. 9 Kontrollera mot PDF

lianknut skottets utlåtande Nr 19. 9

utöver den, vartill Engdahl syntes vara berättigad jämlikt föreskrifterna i brevet

den 12 juni 1885, torde denna tilläggspension alltså böra begränsas till 800 kronor.

Statskontoret ville emellertid ifrågasätta om icke — i anledning av den höga

ålder Engdahl redan uppnått -- såsom villkor för rätten att tillträda ifrågavarande

tilläggspension borde föreskrivas, att Engdahl skulle före den 15 juni 1922 ingiva

ansökning om avsked, och torde vid sådant förhållande pensionen kunna beviljas

att, vid avsked senast med utgången av juni månad 1922, utgå från och med den

1 därpå följande juli.

Departementschefen har för egen de! anfört följande:

»I likhet med myndigheterna finner jag omständigheterna i förevarande

fall tala för, att understöd av statsmedel beredes sökanden utöver

vad som han är berättigad till med tillämpning av bestämmelserna

i ovanberörda brev den 12 juni 1885, eller 1,600 kronor. På skäl, som

statskontoret anfört, synes mig tilläggspensionen åt sökanden böra begränsas

till 800 kronor. Likaledes finner jag skäl föreligga att för åtnjutande

av tilläggspensionen föreskriva villkor i av statskontoret ifrågasatta

avseende. Pock synes Engdahl böra beredas något längre rådrum

för ingivande av avskedsansökan; lämpligen torde därmed kunna anstå

till den 1 augusti innevarande år.»

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom

andra kammaren av herrar Anderson i Råstock och O. Nilsson i Örebro

väckt motion, nr 198, däri motionärerna, under åberopande av de skäl,

som anförts av lantmäteristyrelsen, hemställt, »att, därest kommissionslantmätaren

Bror hlberhard Svante Ultimus Engdahl före den 1 augusti

1922 ingiver ansökning om avsked från innehavande befattning inom

lantmäteristaten från senast sagda dag, Engdahl må från och med avskedet

under sin återstående livstid, utöver honom såsom kommissionslantmätare

tillkommande pension, uppbära en årlig tilläggspension från

allmänna indragningsstaten till sådant belopp, att sammanlagda pensionsbeloppet

uppgår till 3,200 kronor för år.»

Aven utskottet finner det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att Engdahl vid avskedet beredes något understöd utöver

den honom lagligen tillkommande pensionen. Vad beträffar storleken

av den ifrågasatta tilläggspensionen, sjmes densamma med hänsyn till

Engdahls synnerligen långvariga tjänstgöring såsom lantmätare och

övriga i ärendet anförda omständigheter böra bestämmas till något högre

belopp än det av Kungl. Maj:t föreslagna; och har utskottet i detta avseende

funnit sig böra biträda motionärernas förslag, vilket överensstämmer

med vad lantmäteristyrelsen i sitt utlåtande hemställt.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 samt. 14 höft. (Nr 19.)

Motion

IT: 19S.

TJtskottet,

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

Ang.

pension it

snickaren

Magnus Sjöskum.

Ang.

pension åt

färre kartografen

N. A.

Ahlbsrgs änka.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kung! Maj:ts förevarande

framställning och med bifall till motionen

II: 198, må medgiva, att, därest kommissionslantmätaren

Bror Eberhard Svante Ultimus Engdahl före den

1 augusti 1922 ingiver ansökning om avsked från innehavande

befattning inom lantmäteristaten från senast

sagda dag, Engdahl må från och med avskedet under

sin återstående livstid, utöver honom såsom kommissionslantmätare

tillkommande pension, uppbära eu årlig

tilläggspension från allmänna indragningsstaten till

sådant belopp, att sammanlagda pensionsbeloppet uppgår

till tre tusen två hundra kronor för år.

4:o) I punkt 4 har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att

snickaren Magnus Sjöström må från och med månaden näst efter den,

varunder han lämnar sin anställning vid lantbruks- och mejeriinstitutet

vid Alnarp, dock tidigast från och med den 1 januari 1922, under sin

återstående livstid från allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig

pension av 400 kronor.

Av utredningen i ärendet framgår, att Sjöström under en tid av

35 år i egenskap av daglönare arbetat såsom snickare vid Alnarps institut,

mejeri och trädgård, ävensom att lian, som är född år 1861, numera

är av sjukdom avsevärt förhindrad att utföra sin hittillsvarande syssla.

Beträffande utredningen i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har på de i statsrådsprotokollet anförda skälen ansett sig

höra biträda Kungl. Maj:ts förslag och hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

5.o) Under punkt 5 har hemställts, att riksdagen må medgiva,

att avlidne förre kartografen Nils Axel Ahlbergs änka Emma Ahlberg,

född Kolli er, må från och med den 1 augusti 1921, så länge hon

föibliver i sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta årlig pension från allmänna

indragningsstaten till belopp av 500 kronor.

Utskottet, som beträffande utredningen i ärendet tillåter sig hänvisa

till propositionen, har på de i statsrådsprotokollet anförda skäl

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

11

ansett sig höra biträda Knngl. Maj:ts framställning och hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Knngl. Maj:ts ifrågav

ar a nde fram stål In ing.

6:o) I punkt 6 har föreslagits, att riksdagen må medgiva, att av- A"9'' å(

lidne lantmäteriauskultanten Carl Fredrik Grafströms änka Sofia Kristina lantmäteriGraf

ström må från och med den 1 januari 1922 under sin 4terstående

livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, från allmänna .ströms änka.

indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension till belopp av 500 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Under erinran om att föreliggande förslag står i överensstämmelse

med av riksdagen tidigare i liknande fäll fattade beslut, hemställer

utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

7:o) I punkt 7 föreslås, att riksdagen må medgiva, att vaktmästaren

vid centralanstalten för försöks väsendet på jordbruksområdet E. J. Sällbergs

änka Ingrid Lisa Sällberg må från och med den 1 januari 1922

under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, åtnjuta årlig pension från allmänna mdragningsstaten- till

belopp av 300 kronor.

I fråga om den i ärendet förebragta utredningen får utskottet

hänvisa till propositionen.

Under erinran om av 1921 års riksdag i ett liknande fall fattat

beslut hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Ang.

pension åt

vaktmästaren

vid centralanstalten

för

jordbruksförsök

E. J.

Sällbergt

änka.

8:o) 1 punkt 8 har hemställts, att riksdagen må medgiva, att avlidne

förre tillsvningsmannen vid fiskodlingsanstalten i Finspång Nils

Johnssons änka Johanna Johnsson, född Olsson, må från och med den

1 januari 1922 under sin återstående livstid, så länge hon förbliver i

sitt nuvarande änkestånd, åtnjuta årlig pension från allmänna indragningsstaten

till belopp av 250 kronor.

Ang.

pension åt

förre tillsyningsmannen

vid

fiskodlingsanstalten

i Finspång

Nils Johnssons

änka.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bankoutskottets utlåtande Nr 19.

Utskottet, som med avseende å utredningen i ärendet hänvisar till

propositionen, har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majrts

förslag och hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla Kung]. Maj:ts ifrågavarande

framställning.

Stockholm den 21 mars 1922.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

STOCKHOLM, ISAAC MABCUS'' BOKTBYCKEBI. AKTIEBOLAG, 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1922:302 Skrivelse till Konungen, angående vissa framställningar rörande elfte huvudtiteln, innefattande anslagen till pensionsoch indrag ning sstaterna. s. 1 i texten