Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld jämte i ämnet väckta motioner.

1922-03-23 · 8 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1922:23, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1922 kl. ''/* 3 e. in.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

fortsatt befrielse för riksbanken under viss tid från

skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld

jämte i ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen avlåten, den 10 mars 1922 dagtecknad proposition

nr 137, vilken hänvisats till bankoutskottets förberedande behandling,

har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen medgiva, att riksbanken må för tiden från och med den

1 april till och med den 15 maj 1922 vara fritagen från skyldigheten

att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter

deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill

giva anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen

av bankens sedlar.

Beträffande frågans tidigare behandling har i statsrådsprotokollet

till en början erinrats, att riksbanken genom beslut av Kungl. Maj:t

och 1920 års riksdag medgavs befrielse från skyldigheten att inlösa sina

sedlar med guld efter deras lydelse för tiden till och med den 30 september

1920, samt att därefter på särskilda framställningar av fullmäktige

i riksbanken giltighetstiden för detta medgivande utsträcktes

genom Kungl. Maj:ts beslut den 25 september 1920 att gälla till och

med den 15 december 1920 och genom Kungl. Maj:ts beslut den 10

december 1920 ytterligare till och med den 31 mars 1921, vilket sistnämnda

beslut i vederbörlig ordning gillades av 1921 års riksdag.

Samma riksdag medgav därefter genom särskilda beslut att riksbanken

skulle för tiden från och med den 1 till och med den 30 april samt

från och med den 1 maj till och med den 30 september 1921 vara

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 samt. 18 höft. (Nr 23—24.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tull- och

traktatkommittén.

Bfinkputskottets utlåtande Nr SB.

befriad från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld. Genom beslut

den 26 september 1921 förlängde Kungl. Maj:t ifrågavarande medgivande

att gälla till den 1 april 1922, vilket beslut efter proposition

i ämnet av innevarande års riksdag gillats.

Genom beslut den 2 december 1921 uppdrog Kungl. Makt åt

tull-^ och traktatkommittén att verkställa utredning angående vidtagande

av åtgärder till skydd för den svenska industrin, vid vilken utredninojamval

borde tagas under övervägande åtgärder inom den allmänna

valuta- och penningpolitikens områden. Kommittén har den 7 februari

1922 avgivit det sålunda infordrade utlåtandet.

Innebörden av sitt yttrande har kommittén sammanfattat på följande

sätt: .

, »Da kommittén nu gar att pa grundval av det sagda sammanfatta sin

ståndpunkt i den föreliggande frågan, vill kommittén till en början betona, att

kommittén icke anser några åtgärder på valutapolitikens område kunna vidtagas,

vilka vore ägnade att med omedelbar verkan öva inflytande i den riktnmg,

som framhäves i den kungl. remissen den 2 december 1921, nämligen att

till skydd för svensk industri tillfälligt begränsa varutillförseln från utlandet

eller eljest stärka industriens ställning på hemmamarknaden’, men att icke.

desto mindre allt, som kan åstadkommas i riktning av en stabilisering av den

svenska valutan, i synnerhet när frågan betraktas på längre sikt, obestridligen

maste aga en mycket stor och välgörande betydelse för såväl produktionen och

handeln som för statens finans- och budgetpolitik. En stabilisering av prisnivån

ar enligt kommitténs uppfattning ett nödvändigt medel att för näringslivet

skapa lugnare villkor, och den enda framkomliga vägen för uppnående

a,Y. ä,. iaftone en relativ sådan stabilisering anser kommittén vara en fullständig

återgång till guldmyntfot. Kommittén får därför förorda, att en sådan

återgång måtte ske, så snart förutsättningarna därför äro inne, samt att

statsmakternas åtgöranden i ekonomiska och finansiella frågor måtte ske med

detta mal som ögonmärke.

Beträffande frågan om vilka förutsättningar som böra vara för handen,

innan åtgärder i angiven riktning vidtagas, anser kommittén ett uppnående

av den före kriget gällande parikursen å dollar ej behöva vara ett oeftergivligt

villkor. I händelse sådan paritet ej föreligger, då sedelinlösningen skall

aterupptagas, synes i anslutning till vad förut anförts, ett högsta pris på guldet

hora faststallas, överensstämmande med gällande dollarkurs, med förbinmse

för riksbanken att i möjligaste män verka för guldprisets nedbringande

till pari. Malet maste nämligen alltjämt vara ett återvändande till den svenska

kronans ganda guldparitet och de åtgärder, som kunna komma att vidtagas

för att förbereda tillämpandet av guldmyntfoten i dess fulla utsträckning, böra

ofrånkomligt vara av natur att betrygga möjligheten för en återgång till den

lagliga pariteten.

Vid sidan härav är det enligt kommitténs åsikt angeläget, att alla åtgärder

undvikas vilka kunna verka hindrande för den av kommittén förordade

o\ergången tid fullständig guldmyntfot och att samtidigt de positiva åtgär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Banko utskottets utlåtande Nr U3. :i

(lev för uppnående av nyssnämnda mål, vilka te nif< som möjliga, ej underlåtas.

Särskilt framträder härvid nödvändigheten att i tillräcklig grad begränsa sedelutgivningen,

och kommittén vill i samband härmed uttala, att den riksbanken

medgivna extra sedelutgivningsrätten av 125 milj. kronor under

förhandenvarande förhållanden bolde kunna bortfalla. Vidare finner kommittén

angeläget, att inför övergången till guldmyntfoten tillräckliga likvida

tillgodohavanden finnas i utlandet.

r övrigt anser kommittén i varje fall eu fullständig återgång till guldmyntfot,

så vitt under nuvarande omständigheter kan bedömas, böra ske först

sa snart vissa andra europeiska länder, vilkas valutor intaga en med Sveriges

jämförlig ställning i kurshänseende, ungefär samtidigt taga ett sådant steg.

Kommittén hemställer fördenskull, alt Eders Kung!. Maj:t täcktes träffa anstalter

för att Sverige på lämpligt sätt måtte hålla sig i nära kontakt med och

för sin del, även genom eget initiativ, medverka vid förefintliga strävanden i

denna riktning med närmast aktgivande på deras framträdande vid eventuellt

kommande internationella ekonomiska konferenser.

Kommittén vill till slut uttala, att enligt dess bestämda uppfattning ett

målmedvetet arbete från de svenska statsmakternas sida för guldmyntfotens

snara återställande är en angelägenhet av största betydelse. Därjämte vill

kommittén betona, att ett av de förnämsta villkoren för framgång i strävandena

härutinnan är, att goda statsbudgetära förhållanden äro för handen samt

att icke genom statsmakternas åtgöranden menliga kastningar inträda i det

ekonomiska läget och särskilt att icke genom sådana ståtsåtgärder vår valuta

direkt försämras.»

Särskilda yttranden hava inom kommittén avgivits av fem ledamöter.

Beträffande dessa yttranden får utskottet hänvisa till propositionen

(sid. 4).

Till följd av remisser hava utlåtanden över tull- och traktatkommitténs

betänkande avgivits av fullmäktige i riksbanken och av fullmäktige

i riksgäldskontoret. I fråga om sistnämnda utlåtande hänvisar

utskottet till propositionen (sid. 7). Fullmäktige i riksbanken hava såsom

svar å remissen gjort framställning om fortsatt suspension av sedelinlösningsskyldigheten.

Denna framställning är av följande lydelse:

»Enligt kungl. kungörelsen den 26 september 1921 är riksbanken till och

med den 31 mars 1922 fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av

banken utgivna sedlar med guld.

Under tiden sedan fullmäktige i Sveriges riksbank i skrivelse till Eders

Kungl. Maj:t av den 1 september 1921 senast begärde dylik fritagelse, hava betydande

förändringar inträffat i ställningen på den internationella valutamarknaden.

Om värdet av dollarn betecknas med talet 10(1, visade härvarande

noteringar nedannämnda värden för följande valutor:

Fullmäktige

riktbanken.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottet8 utlåtande Nr 23.

1921.

pund

floriner

schweiz.

francs

svenska

kronor

danska

kronor

norska

kronor

31 augusti ........

76.13

78.35

88.82

80.50

66.61

51.82

30 september......

76.59

79.29

89.92

82.7 4

66.81

46.12

31 oktober .........

80.48

84.51

95.10

84.80

70.81

50.08

30 november ......

81.82

88.33

98.5 5

87.60

69.42

53.22

31 december ......

86.2 5

91.87

101.58

93.75

75.—

60.28

1922.

31 januari .........

87.94

92.23

101.51

94.6 0

75.68

59.50

24 februari.........

90.7 6

96.8 4

101.59

99.il

78.45

63.98 1

Genom dollarkursens stadiga nedgång i förhållande till samtliga nämnda

valutor hava utsikterna till en valutastabilisering avsevärt ljusnat. Men den

fasta punkt, kring vilken en verklig stabilisering skulle kunna ske, saknas

fortfarande.

I det uttalande rörande valutastabiliseringsfrågan, som det skandinaviska

eentralbankmötet den 12—13 november 1921 avgav, yttrades, att närmast

till hands läge, att det första steget till valutasvårigheternas övervinnande

toges genom guldmyntfotens återupprättande i England. Härigenom

skulle den nödvändiga fasta utgångspunkten för eu valutastabilisering skapas.

Till dess att detta skett, borde varje litet land avhålla sig från alla experiment

med stabilisering av sin valuta. Genom ett i otid företaget stabiliseringsförsök

skulle man löpa fara att utan gagn uttömma sina krafter, varigenom möjligheterna

för en stabilisering, när tiden vore inne, kunde försämras och äventyras.

Fullmäktige anse, att detta uttalande fortfarande äger full giltighet.

Emellertid får icke anses uteslutet, att en fast utgångspunkt för en mera

allmän valutastabilisering skulle kunna åstadkommas även därigenom, att

Sverige, Holland och Schweiz, vilka äro de länder, som att döma av valutornas

internationella värden synas stå närmast möjligheten att återgå till guldmyntfot,

samtidigt toge detta steg. Härpå hava fullmäktige givetvis sedan länge

haft och hava alltjämnt sin uppmärksamhet fästad; jämväl tull- och traktatkommittén

har i sitt utlåtande i valutafrågan den 7 februari 1922 antytt denna

möjlighet. Men saknaden av Englands medverkan skulle dock alltid innebära

en betänklig svaghet. Valutasituationens största svårighet är för närvarande

den betydande värdeskillnad, som oaktat den senaste tidens närmande fortfarande

består mellan pund sterling och dollar.

Om Sverige på egen hand överginge till guldmyntfot, skulle man därige
1

Vid utgången av februari månad samt den 21 {Bars 1922 visade enligt i riksbanken

verkställda beräkningar noteringarna följande värden å ifrågavarande valutor:

1922.

pund

floriner

schweiz.

francs

svenska

kronor

danska

kronor

norska

kronor

28 februari.......

91.0!)

95.6 4

101.73

99.11

78.54

64.2 2

21 mars...........

89.6 8

93.98

100.88

97.17

78.95

65.2 i

opaginerad Kontrollera mot PDF

liankoutskottets utlåtande Nr 23.

0

nom icke, erhålla eu hållfast punkt, kring vilken eu mera allmän valutastabilisering

kunde utkristallisera sig. Utlandet skulle emellertid säkerligen icke underlåta

att för arbitrageändamål sig till fördel utnyttja, en dylik åtgärd från

Sveriges sida, varmed skulle kunna följa oberäkneliga förluster.

Det har sagts, att om dollarkursen bär går ned till pari, bör Sverige

icke försumma detta tillfälle att övergå till guldmyntfot; om tillfället icke begagnades,

skulle man riskera, att guldpariteten åter ginge förlorad.

Att förutsäga, huru den ena eller andra valutakursen eller valutamarknaden

i sin helhet under den närmaste tiden kommer att utveckla sig är så

mycket vanskligare, som denna utveckling för närvarande är i hög grad beroende

på avgöranden, som bestämmas huvudsakligen av politiska hänsyn. Av

nuvarande förhållanden att döma, synes det dock finnas goda utsikter, att den

relativa stabilisering mellan den svenska kronan och dollarn, som synes vara

på väg att inträda, i stort sett kan upprätthållas. Dessa utsikter kunna dock

ingalunda anses utgöra tillräcklig anledning till ett till sina följder så ovisst

experiment som Sveriges övergång på egen hand till guldmyntfot. Detta steg

får ej tagas, förrän starka skäl föreligga, att man icke behöver taga steget tillhaka.

Vårt lands gynnsamma ställning gent emot utlandet och jämförelsevis

goda utsikter att snart komma tillbaka till eu hållfast guldmyntfot få icke

äventyras genom obetänksamma åtgärder.

Av de ovan anförda uppgifterna rörande värdeförhållandet mellan dollar

och vissa andra valutor under senaste sex månader framgår, att schweiziska

francs redan i sistlidna december månad nådde pari i förhållande till dollar.

Men icke destomindre har Schweiz tydligen icke ansett tillrådligt eller

nödvändigt att begagna sig av detta tillfälle för att på egen hand övergå till

guldmyntfot.

I anslutning; till vad sålunda anförts instämma fullmäktige i tull- och

traktatkommitténs i ovan åberopade utlåtande gjorda uttalande, att tidpunkten

för Sveriges återgång till fullständig guldmyntfot ännu ej vore inne, i det

att avgörande skäl talade för att vårt land icke isolerat toge ett sådant steg,

utan därvid framginge i samförstånd med andra länder, vilkas valutaställning

vore närmast jämförlig med vår, men att återgång till fullständig guldmvntfot

borde ske, så snart förutsättningarna därför vore inne.

Fullmäktige äro alltså av den övertygelsen, att riksbanken fortfarande

och intill dess att återgång till guldmyntfot kan ske, bör vara fritagen från

skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld, och

hemställa fullmäktige följaktligen, att Eders Kungl. Maj:t ville genom proposition

till riksdagen utverka fritagelse för riksbanken att vid anfordran inlösa

av banken utgivna sedlar med guld.

Att nu närmare uttala si g om tidpunkten, när återgång’ till guldmyntfoten

kan ske, låter sig icke göra. Då det emellertid icke får anses uteslutet,

att denna tidpunkt kan inträffa snart nog, hemställa fullmäktige, att fritagelsen

för riksbanken från sedelinlösningsplikten måtte fortfara att gälla till och

med den 15 maj 1922. Skulle inemot nämnda dag eu ytterligare utsträckning

av tiden för fritagelsen visa sig påkallad, skola fullmäktige icke underlåta

att inkomma med anmälan därom i så god tid. att frågan kan underställas den

nu samlade riksdagen.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Motioner

1:120 och

II: 213.

TJtskottet.

" Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

Beträffande utredningen i ärendet i övrigt Får utskottet hänvisa

till propositionen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom

nksdagen väckta motioner, nämligen dels nr 120 i första kammaren

av herr Wigforss, dels ock nr 213 i andra kammaren av herr Sköld.

I förstnämnda motion har hemställts, Datt riksdagen i samband

med bifall till Kungi. Maj:ts proposition nr 137 måtte uttala en bestämd

förväntan, att riksbanken låter sig angeläget vara att så upprätthålla vår

kronas värde, att svårigheterna för en återgång till guldmyntfot från

denna synpunkt sett icke vid den tid, medgivandet utlöper, äro större

än nu.D

Herr Sköld har i sin motion hemställt, Datt riksdagen måtte avslå

Kungl. Maj:ts berörda proposition nr 137.d

I fråga om de till stöd för dessa, yrkanden anförda motiveringarna

får utskottet hänvisa till motionerna.

Departementschefen erinrar, att, då fullmäktige i riksbanken nu

allenast begärt en förlängning av befrielsen från sedelinlösningsplikten

för tiden 1 april—15 maj, han för sin del icke funnit anledning att till

närmare prövning upptaga de olika åsikter och yrkanden, som framställts

i valutafrågan. Kungl. Maj:t hade den 2 december 1921 uppdragit

åt tull- och traktatkommittén att verkställa utredning angående

vidtagande av åtgärder till skydd för den svenska industrien, därvid

jämväl borde tagas under övervägande åtgärder inom den allmänna

valuta- och penningpolitikens områden.

I sitt här ovan omförmälda utlåtande har kommittén bland annat

framhållit, att allt, som kunde åstadkommas i riktning av en stabilisering

av den svenska valutan, obestridligen måste äga en mycket stor

och välgörande betydelse lör såväl produktionen och handeln som för

statens finans- och budgetpolitik''. En stabilisering av prisnivån vore

enligt kommitténs mening ett nödvändigt medel att för näringslivet

skapa lugnare villkor; och den enda framkomliga vägen för uppnående

av åtminstone en relativ sådan stabilisering ansåge kommittén vara en

fullständig återgång till guldmyntfot.

Utskottet vill erinra, att även utskottet för sin del förlidet år med

styrka framhållit dessa av kommittén nu framförda synpunkter eller

nödvändigheten av prisnivåns stabilisering och såsom medel härtill vidtagande

av åtgärder för en snabbare återgång till en effektiv guldmyntfot.

Jämväl fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontor^

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 23. 7

vilka som nämnt yttrat sig över tull- och traktatkommitténs betänkande,

hava uttalat enahanda uppfattning. Alla synas sålunda för närvarande

vara ense om lämpligheten av en dylik åtgärd. Det har emellertid

gjorts gällande, att tidpunkten för en återgång till guldmyntfot ännu

icke vore inne, då man nämligen härvidlag borde handla i samförstånd

med andra länder, vilkas valutaställning vore närmast jämförlig med

vår. Departementschefen har ock uttalat den förvissning,'' att ledningen

av riksbanken komme att hålla sig i kontakt med vederbörandé inom

de länder, med vilka ett samarbete närmast kunde komma i fråga.

Enligt vad utskottet under hand från fullmäktige i riksbanken inhämtat,

hava förhandlingar i ovanberörda syfte redan inletts och torde frågan

jämväl komma att upptagas till behandling vid den snart stundande

konferensen i Genua. Under sådana förhållanden anser sig utskottet

sakna anledning att nu föreslå några särskilda uttalanden eller åtgärder

i valutafrågan.

Mot Kungl. Maj:ts förslag om medgivande för riksbanken att för

tiden från och med den 1 april till och med den 15 maj 1922 vara fritagen

från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna

sedlar med guld har utskottet således icke haft något att erinra. Utskottet

kan följaktligen icke biträda det av herr Sköld i hans motion

framställda yrkandet.

Beträffande herr Wigforss’ motion torde densamma få anses besvärad

genom vad utskottet här ovan anfört.

Utskottet hemställer sålunda,

l.o) att riksdagen, med avslag å förevarande

motion 11:213, må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition nr 137; och

2:o) att den i ämnet väckta motionen 1: 120 må

anses besvarad genom vad utskottet här ovan anfört

och hemställt.

Stockholm den 23 mars 1922.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

Vid delta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av forsta kammaren: herrar Lindley, Vindahl, Johansson i Friggeråker\ Malmberg,

Andersson i Hägelåkra, Abrahamsson*, Bodin och Ström* samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Borggren. Janson i KungsOr. Sommelius, Lovin,

Byberg *, Olsson i Berg och Höglund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

av herr Lovén, som ansett, att utskottets utlåtande bort erhålla

följande lydelse:

»Departementschefen — — — områden.

I — — — guldmyntfot.

Utskottet---Genua. Utskottet vill dock uttala den bestämda

förväntan, att riksbanken låter sig angeläget vara att så aktgiva på vår

kronas värde, att svårigheterna för en återgång till guldmyntfot från

denna synpunkt sett icke vid den tid, då medgivandet utlöper, äro större

än nu. Under sådana förhållanden anser sig utskottet sakna anledning

att, utöver vad ovan sagts, nu föreslå några särskilda uttalanden eller

åtgärder i valutafrågan.

Mot — — — yrkandet.

Beträffande —--anfört.

Utskottet hemställer sålunda,

l:o) att riksdagen, med avslag å förevarande

motion II: 213, må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition nr 137, och

2:o) att den i ämnet väckta motionen 1: 120 må

anses besvarad genom vad utskottet här ovan anfört

och hemställt.»; samt

av herr Vindahl, som instämt med herr Lovén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.