Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av vissa av riksdagens revisorer framställda anmärkningar angående enskilda med statslån understödda järnvägsaktiebolag och deras räkenskaper m. in.

1922-05-05 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1922:35, Utlåtande, i anledning av vissa av riksdagens revisorer framställda anmärkningar angående enskilda med statslån understödda järnvägsaktiebolag och deras räkenskaper m. in.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1922 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av vissa av riksdagens revisorer framställda

anmärkningar angående enskilda med statslån understödda

järnvägsaktiebolag och deras räkenskaper m. in.

I sitt den 7 februari innevarande år avgivna utlåtande angående verkställd

granskning av riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning hade utskottet

för riksdagen anmält, att utskottet komme att framdeles avgiva

särskilt utlåtande över de av riksdagens revisorer i deras berättelse om

granskning av riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning gjorda uttalanden

m. m. angående enskilda med statslån understödda järnvägsaktiebolag och

deras räkenskaper.

I sin ovannämnda berättelse hava riksdagens revisorer (sid. 242—243) anfört, Ang. uppskov

bland annat, hurusom av en förut i berättelsen (sid. 176) lämnad redogörelse framginge, för. Ostra

att Östra Blekinge järnvägsaktiebolag, som häftade i skuld till staten för tre särskilda ^vä^saki-ie™"

lån, under år 1920 icke verkställt någon inbetalning å dessa, till följd varav den sam- bolag med

manlagda skulden, som vid årets början uppgick till 898,410 kronor 55 öre, vid dess inbetalningar

slut stigit till 936,869 kronor 37 öre, varav 46,167 kronor 81 öre vore till betalning å statslån,

förfallna. Av berörda redogörelse framginge vidare, att fullmäktige i riksgäldskontoret

på framställning av bolaget medgivit anstånd med fullgörande av stadgade inbetalningar

först intill utgången av år 1920 samt därefter på förnyade framställningar till

den 1 juli 1921 och slutligen till samma års utgång.

Det i bolagets styrelseberättelse för år 1920 intagna utdraget av bolagets räken;

skaper för år 1920 utvisade, att bolagets inkomster under året utgjort 964,101 kronor

81 öre, under det att utgifterna för trafiken uppgått till 816,616 kronor 54 öre samt

räntor å andra skulder än statslånet ävensom skatter utgjort 16,617 kronor 55 öre eller

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 8 saml. 25 höft. (Nr 35.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

sammanlagt 833,234 kronor 9 öre. Bolaget hade alltså å 1920 års rörelse haft ett

överskott av 130,867 kronor 72 öre, varjämte förefunnits en behållning från föregående

år å 42,488 kronor 76 öre. Med anlitande av sålunda tillgängliga medel hade bolaget

under år 1920 minskat sina växelskulder med inalles ej mindre än omkring 140,000

kronor samt därjämte likviderat en del andra enskilda skulder.

I betraktande av vad sålunda blivit upplyst rörande bolagets ekonomiska ställning

syntes det revisorerna, att tillräckliga skäl icke förelegat för beviljande av anstånd

med inbetalning av förfallna belopp å bolagets statslån.

Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret med anledning kärav infordrat

förklaring från bolaget, har bolaget i skrivelse den 17 december 1921 anfört

följande:

»Sedan bolaget under en lång följd av år varit i stånd att kunna årligen inbetala

förfallna annuiteter å bekomna statslån såväl som även verkställa de nödvändigaste

amorteringarna å de privata lånen, fann sig bolaget vid tiden för inbetalningen till

statsverket 1920 (den 1 juli) i den belägenheten, att medel därtill saknades. De oerhört

stegrade personallönerna och konsumtionsmaterielens dyrhet hade gjort, att järnvägsdriften

icke lämnade nämnvärt överskott under år 1919. Och andra kontanta tillgångar

ägde bolaget icke. Av den vinst, som järnvägsdriften lämnat under de första

månaderna 1920, hade, liksom under varje års första del plägar vara fallet, en stor

del använts till materielinköp.

På grund härav såg sig bolagets styrelse nödgad att hos herrar riksgäldsfullmäktige

begära anstånd med inbetalningarna å statslånen under uttalande av förhoppningen

att kunna fullgöra densamma före årets slut.

Emellertid, då bolaget under 1919 icke allenast varit ur stånd att minska de

privata skulderna, som vid årets början utgjorde ej mindre än 311,815 kronor 27 öre,

utan i stället måst under året öka desamma med över 19,000 kronor, fordrade långivarna

ganska betydande avbetalningar. Som dessutom bolagets personalutgifter vid

slutet av 1920 än ytterligare stegfats, under det att trafiken vid bolagets järnväg liksom

vid rikets övriga järnvägar började att av allbekanta skäl sjunka med oerhörd fart,

syntes bolagets framtid mycket oviss. Bolagets styrelse ansåg därför vid årsskiftet

1920—1921 riktigast att, för att icke äventyra bolagets ställning, hos herrar riksgäldsfullmäktige

begära ytterligare betalningsanstånd under åberopande av nämnda ekonomiska

svårigheter och ändrade trafikförhållanden. Och denna utväg måste styrelsen

ännu en gång tillgripa, då vid förfallotiden den 1 juli i år trafiken hade minskats i

så oroväckande grad, att man icke kunde beräkna något angående bolagets ekonomi

för framtiden.

Som av ovanstående framgår, har det ytterst varit de utomordentligt stegrade

personallönerna och den genom de nedgående konjunkturerna inträffade minskningen

i trafikinkomsterna, som vållat bolaget sådana ekonomiska svårigheter, att inbetalningarna

till statsverket icke kunnat försiggå å föreskrivna tider.

Emellertid har bolagets styrelse genom iakttagandet under tiden av den största

sparsamhet och inställandet av alla anskaffningar ändå lyckats få bolagets ekonomi så

ordnad och stabiliserad, att bolaget vid instundande årsskifte kan och skall göra en

avbetalning å statsskulderna med 50,000 kronor. Och hyser styrelsen den grundade

förhoppningen att, om trafikinkomsterna icke ytterligare sjunka allt för mycket, resterande

förfallna skulder till staten skola inom en ej alltför avlägsen framtid kunna

inbetalas samt den årliga annuiteten inlevereras å föreskrivna tider.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35. 3

Med anledning av bolagets uppgift att bolaget vid årsskiftet kunde Utskottet.

oeli skulle göra eu avbetalning å statsskulderna med 50,000 kronor vill

utskottet meddela, att .enligt vad utskottet under band inhämtat från riksgäldskontor

bolaget den 30 december 1921 till riksgäldskontor^ inbetalt

nämnda belopp.

Utskottet anser sig emellertid i allt fall med hänsyn till vad som

blivit upplyst rörande bolagets ekonomiska ställning böra instämma i revisorernas

uttalande, att tillräckliga skäl icke förelegat för beviljande av anstånd

med inbetalning av förfallna belopp å bolagets statslån.

Kevisorerna hava vidare (sid. 244—245) anfört följande:

»Såsom revisorerna omförmälde i sin år 1919 avgivna berättelse, sid. 177, hade Ang. Ruda —

Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolags styrelse, för att bidraga till järnvägens Ogtlrsiamn

förlängande till Älghult, tecknat aktier i Ruda—Älghults järnvägssaktiebolag, för om- järnvägs-*18

kring 55,000 kronor samt beslutat reservera årsvinsten iför år 1918, uppgående till aktiebolags

inemot 49,000 kronor, till inbetalning av berörda aktieteckning. Statens ombud i sty- uraktlåtenhet

relsen hade förklarat, att han, med hänsyn till den stora betydelsen av ovannämnda in^c"

förlängning för järnvägens bärighet, ej ansett sig böra göra någon erinran mot sty- statslån.!

relsens ifrågavarande beslut, ehuru detsamma för tillfället måste inverka på möjligheten

att gälda förfallen del av statslånet.

Å sitt statslån har Ruda—Finsjö—Oskarshamns järnvägsaktiebolag inbetalat år

1917 10,000 kronor, år 1918 32,000 kronor och år 1919 likaledes 32,000 kronor. Från

och med 1920 har däremot någon inbetalning ej skett.

Bolagets'' avsikt är att trafikera den nu under anläggning varande järnvägen

mellan Ruda och Älghult. För detta ändamål har bolaget, såsom meddelades i styrelsens

berättelse för år 1919, under sagda år beställt en del ny rullande materiel;

och skulle kostnaden därför, som beräknades till 400,000 kronor, täckas genom upptagande

av lån till motsvarande belopp mot säkerhet av inteckning i järnvägen samt

borgen av Oskarshamns stad. I räkenskaperna finnes bland tillgångarna vid 1920 års

slut ny rullande materiel upptagen till 355,807 kronor 99 öre och bland skulderna

lån å 400,000 kronor av Ruda—Älghults järnvägsaktiebolag.

Å sid. 149 i denna berättelse hava revisorerna meddelat, att Ruda—Finsjö—

Oskarhamns järnvägsaktiebolags rörelse under år 1920 gått med en förlust av omkring

29,000 kronor, ehuru räkenskaperna utvisade överskott; och vore anledningen till förlusten

enligt bolagsstyrelsens uppgift i väsentlig grad att söka i den omständigheten,

att bolaget för upplånade medel inköpt materiel för trafikering av Ruda—Älghults

järnväg, utan att densamma ännu kunnat för sitt ändamål tagas i bruk.

Revisorerna, vilka här ovan i annat sammanhang omförmält riksdagens uttalande

i fråga om bl. a. skuldsatta järnvägsaktiebolags aktieteckningar och andra åtgärder

för utvidgning av bolagens verksamhetsområden, anse sig därför i detta sammanhang

endast böra beröra det anmärkningsvärda förhållandet, att Ruda—Finsjö—Oskarshamns

järnvägsaktiebolag redan år 1919 beställt och år 1920 likviderat rullande materiel,

avsedd för trafikering av Ruda—Älghults järnväg, ehuru denna, enligt vad revisorerna

inhämtat, beräknas bliva färdig för trafik först inemot slutet av år 1922. Härigenom

hava ränteutgifter utan motsvarande inkomst åsamkats bolaget, vilket givetvis

menligt inverkar på dess förmåga att verkställa inbetalningar å sitt statslån.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet.

Ang. anstånd

för

Karlskrona

— Växjö

järnvägsakticbolag.

Fullmäktige kava med anledning av revisorernas berörda uttalande

infordrat förklaring från bolaget; och har bolagets styrelse vid sammanträde

den 17 december 1921 beslutit avgiva följande yttrande:

»När beställningen av rullande materiel beslöts, var det enligt villkoren i gällande

koncession bestämt, att järnvägen skulle vara öppnad för allmän trafik den 1 februari

1921. Efter beställningens avslutande inträffade strejk och arbetsnedläggelse, som varade

i ungefär ett år och föranledde anstånd med färdigbyggandet av järnvägen till den 1

februari 1922. ^ Det var alltså vid köpets avslutande icke någon anledning att antaga

annat, än att järnvägen skulle bliva färdig inom den bestämda tiden. Då därtill kom,

att gynnsamt tillfälle till inköp av den rullande materielen erbjöds därigenom, att

åtskillig^ enskilda järnvägar förenade sig om en större beställning för täckandet av

dessa järn vagars samtliga behov, så avslöts affären vid en tidpunkt, som jämväl med

hänsyn till eventuell leveransförsening ansågs vara lämplig för att kunna upptaga

trafiken å Ruda—Alghults järnväg och för att kunna under byggnadstiden tillhandahålla

rullande materiel för gripning och skenläggning.

Den ränteförlust, som vållats därigenom, att arbetet å Ruda—Älghults järnväg

legat nere, vill styrelsen söka få ersatt vid uppgörandet av definitivt trafikkontrakt

med nämnda järnvägar.»

Jämväl utskottet finner det anmärkningsvärt, att bolaget under angivna

föihållanden inköpt rullande materiel, varigenom bolaget obetingat åsamkat

sig ränteutgifter utan motsvarande inkomst, vilket å andra sidan måst menligt

inverka på dess förmåga att verkställa inbetalningar å sitt statslån.

Ftskottet anser sig därför böra instämma i revisorernas här ovan

återgivna uttalande i ämnet.

Ytterligare förekommer under § 2 i berättelsen angående Karlskrona

—Växjö järnvägsaktiebolag (sid. 186—7) följande:

Q1 , _ »Bofcgft har under år 1920 icke verkställt någon inbetalning å sitt statslån,

bkulden för lånet, som vid 1920 års början uppgick till 445,440 kronor 73 öre hade

till följd därav vid årets slut stigit till 465,646 kronor 26 öre, varav 131,606 kronor

94 öre voro till betalning förfallna.

„ 1 skrivelse till riksgäldskontor av den 21 september 1920 anhöll bolaget om

ome* erläggande av den 30 i samma månad förfallande annuitet till den 1 juli

•ti- Såsom skäl härför anförde bolaget, att stora summor under de senaste åren

nedlagts på järnvägens förbättring; sålunda hade under åren 1919 och 1920 inköpts

rörlig materiel för c:a 200,000 kronor, syllar för c:a 363,000 kronor, räler för c:a 800,000

kronor, varjämte för boställshus och spåranläggning utgivits c:a 100,000 kronor. Som

bolagets driftkostnader dessutom stegrats i onormal grad genom ökade utgifter för

löner bränsle m. m., kunde bolaget ej utan skuldsättning verkställa ifrågavarande

inbetalning. De tryckta penningtiderna försvårade därjämte låns erhållande även mot

oskaliga räntor.

Fullmäktige biföllo den sålunda gjorda framställningen om uppskov.

Efter utgången av uppskovstiden inbetalade bolaget den förfallna annuiteten

jamte overränta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

!)

Statens ombud i bolagets revision har vitsordat, att bolaget vid annuitetens

förfallotid ej både kontanta medel tillgängliga för dess likviderande, men bar förklarat

sig finna anmärkningsvärt, att bolaget, som vid 1913 års ingång både ett aktiekapital

av 712,000 kronor och sedermera under årens lopp genom utdelning av gratisaktier

sexdubbla! detsamma, strax innan annuiteten förföll utdelade ej mindre än 72 procent

å inbetalda aktiekapitalet med 512,640 kronor, vid vilket förhållande det begärda

anståndet knappast kunde anses hava haft fog för sig, utan syntes en upplåning för

annuitetsbeloppets gäldande snarare bort förekomma.»

I likhet med statens ombud i bolagets revision anser utskottet, att

det knappast synes hava funnits fog för att, på sätt som skett, begära

anstånd med erläggande av annuiteten, utan torde i stället andra utvägar

hava bort anlitas för beloppets gäldande. Och med hänsyn till bolagets

goda ekonomiska ställning synes det knappast heller hava varit tog för att

medgiva det begärda anståndet.

Slutligen hava revisorerna (sid. 243—244) anfört följande:

Vid läsningen av fullmäktiges protokoll hava revisorerna av en skrivelse från

Mjölby—Hästholmens nya järnvägsaktiebolag inhämtat, att bolaget under år 1920 inköpt

1,432 stycken aktier i Hjo—Stenstorps järnvägsaktiebolag. I skrivelsen meddelas

vidare, att berörda åtgärd vidtagits uteslutande i syfte att trygga Mjölby-banans lugna

utveckling och till förbättring av trafikmöjligheterna mellan Öster- och Västergötland,

varjämte framhålles, att åtgärden enligt bolagsstyrelsens uppfattning varit nödvändig

för vinnande av sagda ändamål.

Efter det 1920 års revisorer i sin berättelse rörande riksgäldskontoret gjort vissa

uttalanden i fråga om av Hultsfred—Västervik—Åtvidaberg—Bersbo järnvägsaktiebolag

verkställda aktieteckningar i andra järnvägsbolag, upptog innevarande års riksdag till

granskning frågan om den utlåningsrörelse, som staten utövar för understödjande av

enskilda järnvägsföretag. Då denna rörelse enligt riksdagens mening ej kunde anses

vara ordnad efter riktiga grunder och på ett i allo tillfredsställande sätt, anhöll riksdagen,

att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning av frågan om statens förevarande

utlåning. Vid utredningen borde bl. a. tagas i beaktande, huruvida icke vid en eventuell

omläggning av sagda lånerörelse föreskrift borde införas, att de järnvägsbolag,

vilka ej behörigen fullgöra sin betalningsskyldighet för erhållna statslån, endast efter

av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall lämnat medgivande skulle äga inköpa andra järnvägar,

teckna aktier i järnvägsbolag eller eljes vidtaga åtgärder, som innebure utvidgning

av bolagens verksamhetsområden.

Med anledning av detta riksdagens uttalande hava revisorerna ansett sig böra

bringa jämväl här ovan omförmälda, av Mjölby—Hästholmens nya järnvägsaktiebolag

verkställda aktieteckning till riksdagens kännedom.

Vid sin granskning av Mjölby—Hästholmens nya järnvägsaktiebolags räkenskaper

hava revisorerna vidare funnit, att bolagets järnvägsanläggning, som vid 1919

års början var bokförd till 1,204,897 kronor 15 öre, vid samma års slut var upptagen

till 1,248,626 kronor 76 öre, vilket belopp vid 1920 års slut ytterligare blivit höjt till

1,305,326 kronor 76 öre. Då jämlikt § 56 i aktiebolagslagen tillgångar, avsedda för

stadigvarande bruk för ett bolag, ej må i vidare mån än som betingas av därå ned
-

Utstcottet.

Angående

vissa åtgärder

av

Mjölby—

Hästholmens

nya

järnvägsaktiebolag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet.

lagda förbättringar upptagas till högre värde än det, vartill de varit uppförda i närmast

föregående fastställda balansräkning, har från riksgäldskontoret infordrats upplysning

om anledningen till förenämnda uppskrivningar av järnvägsanläggningens värde. Av

den förklaring, som bolaget med anledning därav avgivit och varav revisorerna tagit

del, framgår, att en del förbättringar å järnvägsanläggningen visserligen ägt rum under

åren 1919 och 1920, men att dessa emellertid ej varit av den omfattning, att de till

fullo motivera de vidtagna förhöjningarna i järnvägens bokföringsvärde.»

Med anledning härav hava fullmäktige anmodat bolaget att inkomma

med förklaring, och har bolaget i skrivelse den 14 december 1921 anfört

följande:

>1 skrivelse till herrar riksgäldsfullmäktige anmälte på sin tid styrelsen, att

1,432 st. aktier i Hjo—Stenstorps järnvägsaktiebolag inköpts till stärkande av samarbetet

trafiklederna emellan. Åtgärden, som endast kunnat genomföras genom en betydande

ekonomisk insats från styrelsens sida, hade vidtagits uteslutande för att trygga

Mjölbybanans lugna utveckling och härmed säkerställa det i banföretaget nedlagda

kapitalet av statsmedel.

Järnvägen byggdes icke bara för att tillgodose ett än så väl motiverat ortsintresse,

utan i lika hög grad för att genom en snabb och god förbindelse åstadkomma

ett livligare person- och handelsutbyte mellan Öster- och Västergötland. På denna

senare trafik och endast genom denna baserades dess bärighet och verkställdes dess

kraftiga byggnad i tekniskt avseende.

Sträckan Mjölby—Stenstorp sönderfaller i tre olika trafikleder. Uppenbart är,

att ju intimare förbindelse!na mellan dessa äro, dess mera enhetligt kan trafiken ordnas

till fromma icke bara för trafiklederna själva utan ock för dess trafikanter. Om

detta gäller som en allmän regel, är det än påtagligare i händelse av konkurrerande

företag.

Styrelsen understryker alltså, att det är styrelsens bestämda uppfattning, att

järnvägsbolaget med den vidtagna åtgärden på bästa möjliga sätt under för handen

varande förhållanden tillgodosett statens intressen.

Ifråga om den av statsrevisorerna påtalade åtgärden att höja järnvägsanläggningen

med belopp, som ej tillfullo motsvarades av de å anläggningen vidtagna förbättringarne,

kommer bolaget vid förestående bokslut att vidtaga den nedskrivning av

bokföringsvärdet, som icke motsvaras av merberörda förbättringar. Den summa, som

sålunda kommer att avföras utgör 25,429 kronor 61 öre.»

Beträffande först det i berättelsen omförmälda inköpet av 1,432 aktier

i Hjo—Stenstorps järnvägsaktiebolag hava revisorerna erinrat, hurusom 1921

års riksdag i skrivelse hos Kung!. Maj:t anhållit om utredning av frågan

om statens utlåning för understödjande av enskilda järnvägsföretag, vid

vilken utredning borde bland annat beaktas, huruvida ej bland lånevillkoren

borde införas en föreskrift av innehåll, att de järnvägsbolag, vilka

ej behörigen fullgjorde sina betalningsskyldigheter för erhållna statslån,

endast efter av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall lämnat medgivande finge

inköpa andra järnvägar, teckna aktier i järnvägsbolag eller eljest vidtaga

åtgärder, som innebure utvidgning av bolagets verksamhetsområde. Enligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

7

vad utskottet inhämtat, liar Kungl. Maj:t, efter det svenska järn vägs föreningen

den 12 november 1921 avgivit yttrande i ämnet, den 25 samma

månad anbefallt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att med biträde av två

sakkunniga personer, vilka finge utses av chefen för kommunikationsdepartementet,

verkställa och till Kungl. Maj:t före den 1 mars 1922 inkomma

med den begärda utredningen. Sedan chefen för kommunikationsdepartementet

utsett professorn (4. Kobb och majoren O. Bärnheim såsom dylika

sakkunniga, bar bemälda styrelse efter överläggningar med nyssnämnda

sakkunniga den 25 februari 1922 inkommit med utlåtande i ämnet. I detsamma

bar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för sin del ansett förenämnda

bestämmelser lämpligen böra erhålla plats bland de särskilda föreskrifter

rörande villkor för ifrågavarande lån, som vore avsedda att av Kungl. Maj:t

fiamdeles utfärdas. Berörda utlåtande bar av Kungl. Maj:t överlämnats

till fullmäktige i riksgäldskontoret för att bereda dem tillfälle att yttra

sig över detsamma. Något yttrande av fullmäktige bar ännu icke avgivits,

och är frågan alltså fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Vad den bär ifrågavarande aktieteckningen vidkommer, har densamma

uppgivits hava skett uteslutande i syfte att trygga Mjölbybanans lugna

utveckling och till förbättring av trafikmöjligbeterna mellan Öster- och

Västergötland, varigenom statens intressen också förmenades bliva på biista

möjliga sätt tillgodosedda. Enligt utskottets mening kan det emellertid

med fog ifrågasättas, huruvida det kan vara lämpligt att genom dylika åtgärder

söka till egen järnväg leda trafik från annan, vars intressen därigenom

givetvis kunna komma att trädas för nära. Det vill snarare synas

riktigt att i dylika fall söka vidtaga andra åtgärder till åstadkommande av

ett samarbete järnvägarna emellan i syfte att undvika en skadlig konkurrens,

allt till såväl trafikanternas som statens bästa.

Beträffande härefter den av revisorerna omförmälda uppskrivningen

av järnvägsanläggningens värde bar utskottet låtit genom två sakkunniga

personer verkställa en undersökning rörande bolagets förvaltning m. m. Av

denna undersökning framgår, att järnvägsanläggningens och materialiers

konton borde i 1920 års balansräkning minskas med ett belopp av 106,400

kronor, varemot värdet av aktierna i Hjo—Stenstorps järnvägsaktiebolag

borde ökas med motsvarande belopp. De ifrågavarande aktierna hade

nämligen till ett antal som förut nämnts av 1,432 stycken inköpts efter

en kurs av 175 kronor men bokförts efter en kurs av 100 kronor. Den

nedskrivning av aktievärdet, som sålunda vidtagits, får nämligen icke genomföras

på det sätt, att banans anläggningsvärde i motsvarande grad ökas.

Emellertid bar enligt meddelande från riksgäldskontoret rättelse av det

anmärkta förhållandet redan vidtagits i 1921 års balansräkning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 35.

Av omförmälda undersökning framgår vidare, att 800 stycken av de

inköpta aktierna ligga såsom hypotek för ett bolagets banklån å 80,000

kronor, varå borgen tecknats jämväl av styrelsens medlemmar. Övriga 632

aktier funnes däremot disponibla i bolagets ägo. Enligt utskottets mening

böra dessa aktier, därest aktieköpet blir bestående, något varom en viss

osäkerhet för närvarande synes råda, överlämnas till riksgäldskontoret såsom

ytterligare säkerhet för bolagets statslån. Dessa aktier skulle efter av

bolaget betald kurs motsvara ett värde av 110,600 kronor. Skulle däremot

aktieköpet återgå, synes bolaget böra till riksgäldskontoret omedelbart inbetala

därigenom disponibelt kapital.

Vad sålunda i dessa ärenden förekommit bar utskottet ansett sig böra

för riksdagen

omförmäla.

Stockholm den 5 maj 1922.

På bankoutskottets vägnar:

EMIL KRISTENSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Ohngren, Walles, Strömberg, Vindahl, Berge,

Andersson i Hägelåkra, Bodin och Ström samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Gustafsson i Örebro, Borggren,

Kloo, Höglund, Wikström, Törnkvist i Bjuv och Strindlund.

STOCKHOLM, A.-B. P, A, NYMANS EFTR. 1922.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.